Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

21

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni
1926 (nr 163) om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete;
given Stockholms slott den 24 januari 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 4 juni 1926 (nr 163) örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.

GUSTAF.

Sven Lubeck.

67 so

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 163) om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
vilken lag gäller till och med den 31 december 1930, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 31 december 1933, dock att slutbestämmelserna
i lagen från och med den 1 januari 1931 skola hava följande
lydelse:

I fråga örn sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som avses i 6 eller 7 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla
även efter den 31 december 1933.

Eftergift, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om
begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete eller lagen den 22
juni 1923 örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av
bageri- och konditoriarbete, skall fortfarande äga giltighet, till dess den
därför bestämda tiden utgår eller, där eftergift beviljats utan begränsning
till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl återkalla den.

Kungl. Majis proposition nr 32.

23

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning nied chefen för justitiedepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Lagstiftning angående förhud mot natt- och söndagsarbete i bageri- och
konditoriföretag tillkom vid 1919 års urtima riksdag. Den då antagna
lagen örn begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete utfärdades
den 17 oktober 1919 och gällde till utgången av år 1923. Sedan sistnämnda
års riksdag antagit förslag till väsentligen oförändrad förnyad lagstiftning
i ämnet, utfärdades den 22 juni 1923 lag örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
vilken lag gällde till utgången av år 1926.

För 1926 års riksdag framlades proposition av den 29 januari 1926
(nr 72) med förslag till ny lagstiftning i ämnet, avsedd att gälla under
obegränsad tid. I propositionen redogjordes för en, närmast med anledning
av vissa uttalanden av andra lagutskottet vid 1923 ars riksdag verkställd,
utredning örn lagstiftningens verkningar i ekonomiskt och andra
hänseenden. Det förhållandet att internationella arbetskonferensen vid
sitt sammanträde år 1925 antagit ett förslag till konvention angående
nattarbete i bagerier, vilket förslag, ehuru på det hela taget mindre långt
gående än den dittills gällande svenska lagstiftningen, likväl i vissa avseenden
företedde en snävare reglering, beaktades även i propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, ansåg önskvärt, att
Sverige kunde ansluta sig till denna konvention, och föreslog därför sådana
ändringar i den äldre lagstiftningen, som ansågos erforderliga för att
ratifikation skulle bliva möjlig. Med hänsyn till att viss fråga beträffande
nämnda konventionsförslag vid tiden för propositionens avlåtande var hänskjuten
till den permanenta internationella domstolen i Haag, förordades
emellertid icke då ratifikation av denna konvention.

Till stöd för förslaget rörande fortsatt lagstiftning anförde föredragande
departementschefen huvudsakligen, att, ehuru av de utförda undersökningarna
onekligen framginge, att ifrågavarande lagstiftning medfört vissa

24

Kungl. Majlis proposition nr 32.

olägenheter, dessa i jämförelse med de synnerligen välbehövliga förbättringar,
som lagstiftningen berett bageriarbetarna, ej syntes kunna tillmätas
någon avgörande betydelse. Även kommerskollegium hade, tilläde departementschefen,
haft den uppfattningen, att ett slopande av bagerilagstiftningen
knappast syntes kunna eller böra ifrågakomma.

Beträffande förslaget att lagstiftningen skulle göras definitiv hänvisade
föredragande departementschefen till de motiv, som anförts för motsvarande
förslag beträffande den allmänna arbetstidslagen och för vilka jag
förut i dag redogjort vid behandlingen av frågan örn fortsatt dylik lagstiftning.
Därjämte anförde han, att ett fortsatt försöksstadium knappast
skulle bereda säkrare grundval för bedömandet av lagstiftningens berättigande
men däremot vara ägnat att uppehålla en skadlig osäkerhet och på
sina håll möjligen även bedrägliga förhoppningar örn en återgång till den
tidigare friheten i fråga örn arbetstidens förläggning — båda dessa företeelser
givetvis av beskaffenhet att motverka en rationell anpassning efter
den lagstadgade regleringen. Slutligen framhölls, att en förutsättning Klätt
Sverige skulle kunna ansluta sig till nyssnämnda konvention vore att
lagstiftningen i ämnet vore definitiv.

I fråga örn lagens giltighetstid yrkades vid ärendets behandling i riksdagen
i motioner i första kammaren av herr C. G. Ekman m. fl. och i
andra kammaren av herr Hamilton m. fl., att denna tid måtte bestämmas
till åren 1927 1929. Några särskilda skäl för detta yrkande anfördes

icke i motionerna utan hänvisades till de motioner, som av samma riksdagsledamöter
väckts i motsvarande fråga beträffande den allmänna arbetstidslagstif
tningen.

Riksdagens andra lagutskott år 1926 anförde i principfrågan, att ett upphörande
av lagstiftningen sannolikt skulle medföra, att nattarbete i viss
män ånyo skulle komma till användning inom ifrågavarande yrken. Då
en dylik utveckling givetvis skulle från social synpunkt vara beklaglig,
hade utskottet ansett sig böra förorda förnyad lagstiftning.

I fråga örn lagens giltighetstid anförde utskottet, att de verkställda
undersökningarna icke givit sådana resultat, att utskottet ansåge sig berett
att förorda definitivt antagande av bagerilagen. Mer välbetänkt syntes det
utskottet vara att, i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit i fråga
örn lagen örn arbetstidens begränsning, antaga den förnyade bagerilagen
med giltighet allenast för fyra år.

Beträffande omförmälda konvention förklarade utskottet, att densamma
för närvarande icke syntes vara av något större direkt intresse för vårt
land. Utskottet avstyrkte också de ändringar i lagens särskilda bestämmelser,
som föreslagits för att bringa densamma i överensstämmelse med
konventionen. I stället föreslog utskottet vissa jämkningar i lindrande
riktning. Den mest betydelsefulla av dessa var, att tiden för det egentligt
bageriarbetets början tillbakaflyttades från kl. 6 f. m. till kl. 5 f. m., i

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

25

samband varmed den särskilda tiden för uppeldning och deggörning förlädes
till mellan kl. 3.30 och kl. 5 f. m. i stället för tidigare mellan kl.
4 och kl. 6 f. m.

Utskottets mening godkändes av riksdagen. I överensstämmelse härmed
utfärdades den 4 juni 1926 (svensk författningssamling nr 163) lag
om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och
konditoriarbete. Denna lag gäller alltså till och med den 31 december
1930.

Frågan örn fortsatt lagstiftning i förevarande hänseende bör alltså
prövas vid 1930 års riksdag. I anledning härav har socialstyrelsen i skrivelse
den 27 december 1929 upptagit denna fråga till behandling. Styrelsen
har därvid yttrat, att ifrågavarande lagstiftning, vilken tillgodosåge
gamla samt från bageri- och konditoriarbetarnas sida kraftigt förfäktade och
livligt uppskattade önskemål och vilken numera bestått under mer än tio
år, icke lämpligen syntes kunna lämnas utan åtgärd för förnyelse. Den
starka ovilja, som tidigare mött lagstiftningen från arbetsgivarnas sida,
syntes väl även numera, sedan vid den senaste förnyelsen, bland annat,
tiden för arbetets början framflyttats från kl. 6 till kl. 5 f. m., hava i
avsevärd mån mildrats.

Sedan socialstyrelsen vidare erinrat örn förberörda konvention angående
nattarbete i bagerier, har socialstyrelsen ytterligare anfört, att det syntes
sannolikt, att riksdagen nu skulle vara lika litet benägen som år 1926
att vidtaga sådana ändringar i lagstiftningen, som erfordrades för att ratifikation
därav från svensk sida skulle bliva möjlig. Några starkare krav
på ändringar av lagen i andra avseenden hade, såvitt styrelsen hade sig
bekant, icke gjorts gällande.

Efter påpekande, att ifrågavarande lagstiftning med hänsyn till sin
giltighetstid hittills i regel följt lagen om arbetstidens begränsning, för
vilken styrelsen i skrivelse av samma dag föreslagit förlängning med två
år, har socialstyrelsen sålunda föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte till 1930
års riksdag avlåta proposition med förslag till lag örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
vilken lag, med undantag för slutbestämmelserna, skulle överensstämma
med den nu gällande lagen i ämnet och vars giltighet skulle begränsas
till tiden 1 januari 1931—31 december 1932.

Över vad socialstyrelsen sålunda anfört och föreslagit inhämtades yttrande
av kommerskollegium. Kommerskollegium har i sitt i anledning
härav avgivna utlåtande hänvisat till att kollegium i sitt senaste yttrande
i frågan av den 21 december 1925, under förutsättning av genomförandet
av vissa dels av socialstyrelsen föreslagna, dels av kollegium ytterligare
påyrkade jämkningar i lagbestämmelserna, förordat antagandet av
en definitiv lagstiftning rörande arbetstiden inom bagerirörelsen. Kommerskollegium
har vidare anfört, att en av de viktigaste av sålunda till -

26

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Departements chefen.

styrkta jämkningar, nämligen den som avsåg nyssnämnda ändring av
tiden för det egentliga bageriarbetets påbörjande, godkänts av riksdagen,
medan andra ändringsförslag icke föranlett någon åtgärd. I frågans
nuvarande läge och med hänsyn till det nära sammanhanget mellan den
allmänna arbetstidslagen — för vilken kommerskollegium i samma utlåtande
föreslagit permanent giltighet — och bagerilagen hade kommerskollegium
ansett sig böra förorda, att jämväl åt sistnämnda lag med
oförändrad lydelse gåves permanent karaktär. Kollegium har därför hemställt,
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag till en
permanent lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggning
av bageri- och konditoriarbete i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande lag i ämnet.

Beträffande förut omförmälda, av internationella arbetskonferensen antagna
konvention rörande arbetstiden i bagerirörelse må här tilläggas, att
den förut berörda, till internationella domstolen i Haag hänskjutna frågan
av denna besvarats så, att hinder icke förelegat att antaga en konvention
med det föreliggande innehållet. Emellertid har konventionen hittills
ratificerats endast av ett fåtal stater, nämligen Bulgarien, Kuba, Finland
och Luxemburg. Förslag örn ratifikation har dock därjämte framlagts i
Estland, Frankrike, Grekland, Lettland, Nederländerna, Polen, Tjeckoslovakien,
Tyskland, Uruguay och Österrike.

Tidigare i dag har jag vid behandlingen av frågan om fortsatt lagstiftning
örn arbetstidens begränsning föreslagit, att nuvarande provisoriska
lag i ämnet måtte erhålla förlängd giltighet till utgången av år 1933.
Beträffande skälen för detta mitt förslag torde jag kunna hänvisa till vad
jag vid behandlingen därav anfört.

Då lagstiftningen rörande inskränkningar i tiden för bageri- och konditoriarbete
de sista gångerna beträffande giltighetstiden behandlats på
samma sätt som den allmänna arbetstidslagstiftningen, och då det knappast
kan vara lämpligt att åt ifrågavarande speciallagstiftning förläna permanent
karaktär, under det att den allmänna lagstiftningen ännu äger allenast
begränsad giltighetstid, har jag ansett, att jämväl nu förevarande lagstiftning
bör erhålla förlängd giltighet till utgången av år 1933. I materiellt
hänseende torde anledning till ändring i lagstiftningen nu icke föreligga.

I anslutning till denna uppfattning har jag låtit inom socialdepartementet
utarbeta förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4
juni 1926 (nr 163) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete. Det sålunda upprättade lagförslaget
innehåller —- jämte stadgande rörande den förlängda giltighetstiden —
allenast därav betingade jämkningar i övergångsbestämmelserna till lagen.

Departementschefen uppläser härefter omförmälda lagförslag, vilket är
såsom bilaga1) fogat till detta protokoll, samt hemställer, att lagrådets utlå '')

Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
Ilar här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 27

tande över förslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
Åke Natt och Dag.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj;ts lagråd den
21 januari 1930.

Närvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 januari 1930, hade
Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 163) om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet,
hovrättsassessorn Olof Alsén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Kungl. Majis proposition nr 32.

29

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, lagrådets den 21 januari
1930 avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926
(nr 163) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch
konditor iarbete.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Åke Natt och Dag.