Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
1
Nr 269.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i
Hallands län m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Beskow.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Dahl.
På grund av jäv för chefen för jordbruksdepartementet anmäler statsrådet
Beskow nedan upptagna ärende samt anför:
I skrivelse den 19 december 1929 har domänstyrelsen framlagt förslag
till försäljning av den kronan för kronoparken Spenshult i Slättåkra socken
av Hallands län tillkommande vattenrätten i Nissan jämte för vattenkraftens
utnyttjande erforderliga områden av sagda kronopark. Av
domänstyrelsens framställning ävensom övriga ärendet tillhörande handlingar
inhämtas bland annat.
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 232 höft. (Nr 269.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
Kronoparken Spenshult (Spenshult l1), vilken är belägen cirka 30 kilometer
från Nissans utlopp i Laholmsbukten, begränsas i sydost av högra
stranden av Nissan å en sträcka av omkring 2,500 meter. Å denna sträcka
bildar Nissan fem fall, de övre fyra med en sammanlagd fallhöjd av omkring
8 meter, tillsammans benämnda Ålyckefallen, och det nedersta nied
en fallhöjd av omkring 9.5 meter, benämnt Spenshultsfallet. Till kronoparken
Spenshult, som utgör ett enstaka hemman med jordregisterbeteckningen
Spenshult l1, hör enligt 12 kapitlet 4 § jordabalken rätt till vatten
och grund i ån Nissan intill åns halva bredd, vilken rätt vid fastighetstaxering
icke värderats. Motliggande strand, till vilken hör den andra
delen av vattenrätten inom ifrågavarande del av Nissan, har tidigare
tillhört enskilda hemman, men har numera äganderätten till den övre delen
av denna strand efter försäljning övergått till direktören Edw. Lison
Berger, Halmstad, och äganderätten till den nedre delen av samma strand
till Nissaströms aktiebolag, i vilket bolag Berger uppgives inneliava aktiemajoriteten.
Berger förfogar därjämte över den till Nissans vänstra strand
hörande vattenrätten å en sträcka av en kilometer ovanför här ifrågavarande
sträcka av ån.
Vid Spenshultsfallet, beläget omedelbart ovan kronoparkens sydvästra
(nedre) gräns, har Nissaströms aktiebolag uppfört en trämassefabrik med
tillhörande anläggningar för utvinnande av för driften erforderlig kraft
ur fallet ävensom elektricitetsverk, som förser bland annat det å kronoparken
belägna Spensliults sanatorium med elektrisk ström. För vattenkraftens
utvinnande har bolaget med domstols tillstånd uppfört en damm
över hela vattendraget, varigenom bolaget tillgodogjort sig större delen
av fallhöjden i Spenshultsfallet. Vid meddelande av berörda tillstånd
har kronan förbehållits rätt att i enlighet med 4 § i förordningen den 30
december 1880 örn jordägares rätt över vattnet å hans grund taga hälften
av det vid dammen insamlade vattnet. I enlighet härmed har kronan haft
rätt att två år efter skedd uppsägning tillträda sin del av vattenrätten
mot ersättande av viss del av dammens värde samt av kostnaderna för
dess underhåll. Kronan, som på grund av lokala förhållanden m. m. icke
lämpligen kunnat tillgodogöra sig vattenrätten i Spenshultsfallet och icke
heller haft något behov av att för egen räkning utnyttja vattenkraften i
nämnda fall samt i Ålyckefallen, har sedan år 1918 i skilda repriser förhandlat
med Nissaströms aktiebolag och bemälde Berger rörande överlåtelse
av ägande- eller nyttjanderätten till ifrågavarande kronans vattenkraft.
En eventuell försäljning av ifrågavarande vattenkraft jämte nödiga
utmåls- och uppdämningsområden skulle emellertid beröra vissa
från kronoparken Spenshult tidigare gjorda upplåtelser, vilkas belägenhet
och omfattning framgå av vid nedan omförmäld avmätningsförrättning
år 1929 upprättad karta och beskrivning, nämligen:
1) Allmänna landsvägen mellan Halmstad och Jönköping.
Landsvägen löper intill hela den ifrågavarande sträckan av Nissan på
ett avstånd från densamma av högst 150 meter. Då stora delar av landsvägen
äro belägna inom det område av kronoparken, som erfordras för
vattenkraftens utnyttjande, måste vägen flyttas längre mot nordväst.
Av vid nyssnämnda avmätningsförrättning verkställd utredning framgår,
att ifrågavarande landsväg vid 1798 års delning varit belägen väsentligt
längre västerut i kronoparkens nordvästra gräns. Sedermera har
landsvägen omlagts till den nuvarande sträckningen, vilket skett mellan
åren 1834 och 1857. Huruvida något avtal om upplåtelse av mark för den
3
Kungl. May.ts proposition Nr 269.
nya vägen därvid träffats har vid nämnda förrättning icke kunnat utrönas.
Området för landsvägen har i varje fall icke avskilts från fastigheten
Spenshult l1, varför äganderätten till vägområdet alltjämt lärer tillkomma
kronoparken.
2) Mellan berörda landsväg och Nissan sträcker sig Halmstad—Nässjö
järnväg. Området för järnvägen, som erhållit registerbeteckningen Spenshult
l2, har avskilts från stamfastigheten genom expropriation, som slutförts
den 7 september 1875, och äges av Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag.
Jämlikt resolution den 18 januari 1908 har Kungl. Majit medgivit,
att järnvägsbolaget finge på vissa närmare angivna villkor under en
tid av tjugu år, räknat från den 4 juni 1907, arrendera ett öster örn
järnvägen beläget område örn 11,954 kvadratmeter av kronoparken Spenshult
ävensom därå uppföra en provisorisk magasinsbyggnad. En mindre
del av detta område har enligt Kungl. Majits resolution den 22 januari
1909 utbytts mot ett annat angränsande område av kronoparken på sätt
framgår av ärendet bilagt »förslag till sidospår vid Spenshult». Sedermera
har Kungl. Majit jämlikt brev till domänstyrelsen den 3 december
1926 medgivit, att bolaget finge under ytterligare 20 år, räknat från den
4 juni 1927, arrendera samma område på i huvudsak oförändrade villkor.
Med stöd härav Ilar vederbörande Överjägmästare med järnvägsbolaget
upprättat ett den 30 december 1926 och den 5 januari 1927 dagtecknat kontrakt
rörande ifrågavarande upplåtelse.
Å området har anlagts en lastplats med sidospår, Spenshults lastplats,
avsedd huvudsakligen för lastning av material, råvaror och produkter för
anläggningarna vid Nissaström.
Större delen av det från kronoparken exproprierade området samt — enligt
det definitiva försäljningsförslaget — hela det arrenderade området,
omfattande I.1730 hektar, behöva tagas i anspråk som utmåls- eller uppdämningsområde
vid det planerade utbyggandet av vattenfallen. Järnvägen
måste således flyttas längre mot nordväst och arrendet av den nuvarande
lastplatsen upphöra.
3) Enligt Kungl. Majits brev till överstyrelsen för Konung Oscar Ilis
jubileumsfond den 26 november 1909 har Kungl. Majit och riksdagen medgivit,
bland annat, att av kronoparken Spenshult finge upplåtas dels för
anläggning av ett sanatorium ett område av omkring 12 hektar jämte vad
av kronoparken övriga mark erfordrades för framdragande av vatten-,
avlopps- och belysningsledningar samt tillfartsvägar, dels för anläggning
av promenadvägar och andra sjukvårdens behov ett område, vars storlek
överstyrelsen finge, efter samråd med skogsförvaltningen, närmare bestämma.
På framställning av överstyrelsen har domänstyrelsen jämlikt
skrivelse till överstyrelsen den 24 november 1910 upplåtit ytterligare ett
söder örn landsvägen, mellan denna och järnvägen beläget område av
kronoparken för sanatoriets behov.
Av sistnämnda område synes överstyrelsen sedermera, enligt vad vid
nedan omförmäld avmätningsförrättning framgått, till järnvägsbolaget
hava i sin ordning upplåtit ett område för anläggning av ett sidospår
vid Spenshults lastplats för transporter till sanatoriet.
Av dessa till sanatoriet upplåtna områden beröres i huvudsak endast
det egentliga sanatorieområdet direkt av den ifrågasatta försäljningen.
Hen del av sist sagda område, som ifrågasatts till försäljning — omfattande
0.8790 hektar — är med undantag av 0.1020 hektar genom järnvägsban
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
ken skild från huvuddelen av området och torde icke vara av betydelse
för sanatoriet i annat avseende än att sanatoriet därå anlagt avloppsledning
samt grundvattenpump och pumpstation.
I januari 1925 inkom förenämnde Berger till domänstyrelsen med en
skrivelse, vari han erbjöd sig att för den till kronoparken Spenshult hörande
vattenrätten i Nissan jämte å en ansökningen Inlagd karta angivna
utmåls- och uppdämningsområden betala en köpeskilling av 95,000 kronor
att erläggas inom två år efter köpets avslutande.
Innan jag närmare ingår på behandlingen av denna framställning torde
jag få erinra, att Berger i en tili domänstyrelsen inlämnad skrivelse den
25 oktober 1918 anhållit örn tillstånd att genom köp förvärva den till kronolägenheten
Spenshult i Slättåkra socken av Hallands län hörande vattenrätten
i Nissaån ävensom för vattenrättens nyttjande erforderligt område
av samma lägenhet, innefattande 5.715 hektar, till ett pris av i allt
85,000 kronor.
Över sistnämnda framställning avgåvos till följd av remiss från domänstyrelsen
yttranden av, bland andra, vattenfallsstyrelsen den 6 december
1918, som därvid, under framhållande av att frågan örn Hallandsbygdens
elektrifiering då vore under utredning, varför det icke vore möjligt
att avgöra i vad mån kronan kunde komma att hava intresse av att
bibehålla ifrågavarande fallandel, för sin del hemställde, att framställningen
icke måtte vinna Kungl. Majrts bifall. Domänstyrelsen, som med
skrivelse den 19 december 1918 överlämnade Bergers ovannämnda skrivelse
till Kungl. Maj:t, avstyrkte, under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen
anfört, bifall till den gjorda framställningen. Jämlikt brev till domänstyrelsen
den 31 december 1918 fann Kungl. Maj:t, i enlighet med
vad domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hemställt, ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Sedermera hänvände sig Berger den 21 april 1923 till domänstyrelsen
med förfrågan örn de villkor, å vilka kronans andel i Spenshultsfallet
kunde få arrenderas. Med anledning härav hemställde domänstyrelsen
hos vattenfallsstyrelsen, att denna ville avgiva förslag till dylik utarrendering.
Vattenfallsstyrelsen anhöll med anledning härav i skrivelse till
domänstyrelsen den 6 juli 1923 örn meddelande, huruvida från domänstyrelsens
sida funnes något att erinra mot att den till kronoparken Spenshult
hörande rätt till grund och vatten i Nissan jämte nödigt utmål överflyttades
från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens förvaltning, vilken
anordning vattenfallsstyrelsen ansåge lämplig med hänsyn till, bland
annat, att enhetlighet vid utarrendering av kronans större vattenfall vore
eftersträvansvärd. Domänstyrelsen förklarade sig i skrivelse den 20 september
1923 icke hava något att erinra mot den ifrågasatta överflyttningen.
Något avtal angående nyttjanderätten kom emellertid icke till stånd,
och därmed förföll även frågan örn vattenfallsstyrelsens övertagande av
vattenfallens förvaltning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26i). 5
Vad härefter angår förenämnda av Berger i januari 1925 gjorda framställning,
avgav länsstyrelsen i Hallands län den 31 januari 1925 yttrande
över densamma. Länsstyrelsen, som ansåg, att en försäljning till sökanden
av ifrågavarande vattenkraft vore gagnelig, emedan utnyttjandet av
vissa ovanför Nissaström belägna forsar i Nissan därigenom skulle underlättas,
ävensom att det sammanförande å en hand av en betydande
del av älvens vattenkraft, som försäljningens genomförande skulle innebära,
komme att öka möjligheterna för en snar och gynnsam lösning av
frågan örn Nissans reglering, tillstyrkte därvid — utan att ingå i bedömande
av vare sig utmålets storlek eller köpeskillingens belopp för
sin del bifall till ansökningen.
Domänstyrelsen föranstaltade med anledning härav örn värdering dels
genom vattenfallsstyrelsens försorg av den till försäljning ifrågasatta
vattenkraften och dels genom skogsförvaltningens försorg och efter vederbörande
överlantmätares hörande av de erforderliga utmåls- och uppdämningsområdena.
Vattenfallsstyrelsen erinrade i sin med anledning härav till domänstyrelsen
den 26 februari 1925 avlåtna skrivelse till en början örn att vattenfallsstyrelsen
i sin skrivelse den 6 december 1918 framhållit, att
frågan örn Hallandsbygdens elektrifiering då vore under utredning,
varför det vore omöjligt att avgöra, i vad mån kronan kunde komma
att hava intresse av att bibehålla ifrågavarande fallandel i sin ägo. Styrelsen
ansåge det emellertid numera, sedan elektrifieringskommittén avslutat
sina utredningar, klarlagt, att kronan icke för framtiden kunde
väntas få behov av att disponera sin andel i Spenshultsfallen, vilken ej
heller erfordrades för tillgodoseende av lokala behov av elektrisk energi,
enär god tillgång härå förefunnes i trakten för mötande av dylika behov.
På grund härav hade styrelsen dåmera icke något att erinra mot en försäljning
av kronans andel i Spenshultsfallet. Beträffande värdet av kronans
fallandel framhöll vattenfallsstyrelsen, att detta vore i hög grad beroende
av den tidpunkt, då fallet kunde beräknas bliva utbyggt. Med det
läge och de relativt fördelaktiga utbyggnadsmöjligheter, som den ifrågavarande
falldelen ägde, skulle den, enligt vattenfallsstyrelsens mening,
under normala förhållanden och med oförändrat penningvärde vid tiden
för utbyggandet, hava ett avsevärt högre värde per hästkraft än det, som
motsvarade det av anbudsgivaren erbjudna beloppet. Med hänsyn till att
kronan icke hade någon som helst inkomst av vattenkraften, att det gällde
en minoritetsandel, som kronan ej med fördel kunde utnyttja, samt att
det sannolikt skulle dröja åtskilliga år, innan fallet bleve fullt utbyggt,
ansåg vattenfallsstyrelsen emellertid, att det vore med statens intressen
förenligt att avyttra kronans vattenrätt vid Spenshult till ett pris av i ett
för allt 92,500 kronor, motsvarande omkring 54 kronor för nio månaders
hästkraft. Härtill borde komma ersättning för utmål.
Sedan skogsförvaltningens värdering av de områden av kronoparken,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
som avsetts att ingå i försäljningen, inkommit till domänstyrelsen oell av
styrelsen underkastats granskning och omarbetning, meddelade styrelsen
Berger i skrivelser den 3 och den 7 mars 1925, att styrelsen icke ansåge sig
kunna tillstyrka försäljning av ifrågavarande vattenrätt och markområde
med mindre därför erhölles en köpeskilling av lägst 108,000 kronor,
varav beräknades för vattenkraften 92,500 kronor och för markområdet
med växande skog 15,500 kronor, samt anhöll örn meddelande, huruvida
Berger vore villig att betala lägst sagda belopp.
I avvaktan på Bergers svar kommunicerade domänstyrelsen vederbörande
markinnehavare ärendet.
Överstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond har med anledning
härav, med överlämnande av från styrelsen för Spenshults sanatorium
infordrat yttrande, den 20 oktober 1925 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört i huvudsak följande.
Den i ansökningen ifrågasatta uppdämningen av Nissan komine beträffande
sanatoriets avloppsledning att medföra den förändringen, att ledningen,
som utmynnade på ett ställe i Nissan, där vattnet vore stritt framrinnande,
bomme att falla ut i relativt stillastående vatten. Ur sanitär
synpunkt innebure detta en försämring, vilken dock med hänsyn till ledningsutloppets
stora avstånd från sanatoriet icke kunde anses innebära
någon nämnvärd olägenhet för detta. Av vikt vore däremot, att vid blivande
försäljning sanatoriets rätt att bibehålla avloppsledningen förbehölles
i sådan form, att denna rätt kunde skyddas genom inteckning i den
försålda fastigheten. Inom det till försäljning ifrågasatta området läge
även sanatoriets grundvattensbrunn och pumpstation. Även beträffande
dessa måste förbehåll göras, så att inteckning kunde vinnas. Till den del
en blivande uppdämning föranledde förflyttning eller annan förändring
av nu nämnda anläggningar, måste det tydligen ankomma på den, som
utbyggde fallet, att utföra och bekosta alla för nämnda ändamål erforderliga
arbeten. Köparen torde emellertid böra tillförbindas att personligen
svara för att sanatoriets rätt till vatten och avlopp vid blivande uppdämning
på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosåges.
Det syntes överstyrelsen vidare synnerligen angeläget att, örn försäljning
komme till stånd, sanatoriets framtida behov av elektrisk kraft säkerställdes.
Detta borde enligt överstyrelsens mening ske genom förbehåll
örn rätt för sanatoriet till visst antal kilowatt prima energi att uttagas
i mån av behov till pris, som icke finge överstiga det vanliga priset
för elektrisk energi vid leverans till större industriella anläggningar. För
det dåvarande begränsade sig sanatoriets årsbehov till omkring 50 kilowatt,
men med hänsyn till planerade utvidgningar, nya maskinella anordningar
och möjligheten av kraftens tillgodogörande för andra ändamål
än hittills, såsom för uppvärmning, borde rätt förbehållas sanatoriet
att — eventuellt efter anmälan viss tid i förväg — påkalla ökning av leveransen
intill 125 kilowatt. Möjligheten att vinna inteckning för ifrågavarande
rätt borde betryggas.
I häröver den 29 oktober 1925 avgivet yttrande har Berger anfört bland
annat följande.
Beträffande sanatoriets anspråk på ändring av avloppsledningen och
sörjandet för dess vattentillgång vore Berger villig att tillmötesgå de
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
7
samma enligt vattendomstolens beprövande. Då vattendomstolens beslut
innebure full trygghet för sanatoriet, syntes honom knappast erforderligt,
att inteckning i sanatoriets intresse meddelades i vattenfallen, men detta
villkor vore icke heller för honom av större betydelse.
Vad däremot anginge sanatoriets anspråk på att för dess räkning skulle
reserveras 125 kilowatt att betalas enligt det pris, som gällde för större
industrier i orten, så funne Berger detta anspråk gå vida utöver vad sanatoriet
skäligen kunde påfordra. Sanatoriet abonnerade för närvarande
45 kilowatt och använde sig av högst 35 kilowatt. Att under sådana förhållanden
fordra, att Berger skulle för all framtid hålla i reserv 125 kilowatt,
vore uppenbarligen alldeles onödigt. Sanatoriet skulle näppeligen
kunna begagna sig av denna kraftkvantitet, men för Berger skulle skyldigheten
att hålla den i reserv väsentligen minska anläggningens räntabilitet.
Vad priset beträffade vore det likaledes obilligt, att sanatoriet skulle
kunna påfordra samma pris som större industrier, vilkas utnyttjande av
kraften vore av helt annan omfattning än sanatoriets. Berger vore däremot
villig att leverera kraft till sanatoriet till det pris, som i orten allmänt
erlades för förbrukare med likartat användningssätt i samma omfattning.
Då, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, tillfälle att erhålla
elektrisk kraft för ortens behov förelåge även oavsett nu ifrågavarande
vattenfall, torde sanatoriets intresse icke fordra större tillmötesgående än
vad ovan angivits.
Styrelsen för Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag har den 5 november
1925 avgivit utlåtande i ämnet. Styrelsen har därvid anfört, att bolaget
icke funne något skäl att för sin del motsätta sig den ifrågasatta försäljningen,
enär obekvämligheten för Nissaströms aktiebolag att få förbindelse
med sitt magasin å lastplatsen av sökanden måste hava medtagits i
kalkylen.
Beträffande järnvägens exproprierade område läge frågan örn dess förvärvande
efter ersättande med annan godkänd linje från järnvägens sida
helt vid sidan av den ifrågasatta försäljningen. Helt naturligt kunde
emellertid en omläggning av järnvägslinjen icke komma till stånd utan
att järnvägen och i samband därmed landsvägen, åtminstone delvis, oinlades
västerut, dels norr örn Spenshults lastplats, dels söder därom. Omläggningen
i söder konune även att kräva förflyttning av Johansfors station
mera åt väster.
Vägstyrelsen inom Halmstads härads väghållningsdistrikt har vid behandling
av ärendet vid sammanträde den 30 november 1925 uttalat, att
vägstyrelsen icke hade något att erinra mot köpet, men ville vägstyrelsen
påyrka att, därest en eventuell uppdämning skulle åstadkomma skada
å allmän väg eller föranleda denna vägs flyttning, all därav uppkommen
kostnad skulle gäldas av ägaren till ifrågavarande vattenrätt och
olägenheter härav icke drabba vägdistriktet.
I över järnvägsbolagets och vägstyrelsens yttranden den 5 januari 1926
avgivna påminnelser har Berger, under erinran att det ankomme å vattendomstolen
att meddela bestämmelser angående järnvägens och lands
-
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
vägens omläggning, förklarat sig sakna anledning att närmare ingå på
frågan.
Den 22 februari 1926 ingav Berger till domänstyrelsen en skrivelse, vari
Berger förklarade sig villig att för här ifrågavarande vattenrätt, utmål,
skog och uppdämningsrätt erlägga en köpeskilling av 108,000 kronor.
Enär det dåmera icke var möjligt att få försäljningsfrågan ordnad
vid 1926 års riksdag, uppsköt domänstyrelsen tillsvidare sitt definitiva
ställningstagande, varom Berger erhöll meddelande. Styrelsen anhöll
därefter den 2 december 1926, bland annat med anledning av att en
viss värdestegring å vattenkraft syntes hava inträtt, hos vattenfallsstyrelsen
örn förnyat yttrande i ärendet.
Vattenfallsstyrelsen avgav den 17 november 1928 det begärda yttrandet.
Styrelsen erinrade däri till en början örn vad styrelsen i sitt föregående
utlåtande anfört angående de många omständigheter, som inverkade
på värdet av här ifrågavarande vattenrätt, samt anförde vidare i
huvudsak följande.
Vid förnyat bedömande av försäljningsvärdet för vattenrätten borde
skälig hänsyn tagas till den uppgörelse, som år 1927 träffades mellan vattenfallsstyrelsen
och Sydsvenska kraftaktiebolaget rörande vissa kronans
vattenkrafttillgångar i Lagan. Vid dessa avtal hade uppnåtts försäljningsvärden
av 215, 248 och 561 kronor för nio månaders hästkraft.
Dessa värden kunde emellertid icke direkt läggas till grund för bedömande
av Spenshultsfallets värde. Först och främst vöre vattenregleringsförhållandena
mycket gynnsammare i Lagan än i Nissan. Vidare
gällde det i Lagan vattenkraft, som helt eller nästan helt behärskades av
kronan, medan kronan vid Spenshult vore minoritetsägare. Slutligen
måste beaktas, att vattenkraften i Lagan upplåtits för utbyggande omedelbart
eller i varje fall relativt snart samt att det mycket höga värdet
av 561 kronor för ett vattenfall sammanhängde med, dels att detta inbegrepe
även bebyggt utmål, ett ålfiske m. m. samt dammläge för reglering
av Bolmen, dels att detta relativt lilla fall säkerligen ej skulle hava betingat
lika högt pris, örn det skulle hava försålts för sig, oberoende av
övriga fall, varom avtal då samtidigt träffades.
I samband härmed meddelade vattenfallsstyrelsen, att styrelsen vid inköp
av vattenfall och falldelar i Indals- och Ångermanälvarna under senare
åren betalat pris, varierande mellan cirka 35 och 100 kronor för nio
månaders turbinhästkraft.
Vattenfallsstyrelsen vore fortfarande av den meningen, att Spenshultsfallet
kunde försäljas till ett relativt lågt pris, på grund av rådande förhållanden,
ganska dåliga regleringsmöjligheter samt ej minst rättigheten
för majoritetsägaren att, till följd av gammal dammrätt, länge framgent
utnyttja kronans vatten utan ersättning, nämligen så länge kronan ej
själv utbyggde sin fallandel. Med hänsyn tagen även till ovan berörda
värden å andra fall och på den tendens till ökad efterfrågan å vattenfall,
som syntes hava under senaste åren inträtt, ansåge sig vattenfallsstyrelsen
dock böra förorda, att priset å Spenshultsfallet, frånsett utmål, skog
och dämningsrätt, höjdes till ungefär 75 kronor per nio månaders turbinhästkraft
eller avrundat 130,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
9
Sedan vattenfallsstyrelsens berörda utlåtande inkommit till domänstyrelsen,
lät styrelsen genom vederbörande jägmästare verkställa komplettering
av den tidigare utförda värderingen av utmåls- och uppdämningsområdena
med hänsyn till efter sagda värdering företagen avverkning
samt upplupen tillväxt och meddelade därefter Berger i skrivelse den 6
februari 1929, att styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka försäljning av
ifrågavarande vattenrätt och markområden till Berger mot en köpeskilling
av 143,223 kronor, varav beräknades för vattenrätt 130,000 kronor och
för markområdena med växande skog 13,223 kronor. Styrelsen anhöll
samtidigt örn meddelande, huruvida Berger vid eventuell försäljning vore
villig betala sagda köpeskilling ävensom vidkännas alla med områdenas
avskiljande och lagfart å fånget förenade kostnader.
Efter ytterligare skriftväxling mellan styrelsen och Berger förklarade
sig denne i skrivelse den 28 februari 1929 villig att med styrelsen upprätta
preliminärt köpeavtal rörande försäljning till Berger av ifrågavarande
vattenrätt och markområden mot en köpeskilling av 143,223 kronor
på vissa av styrelsen föreslagna villkor, vilka inneburo, att domänfonden
icke drabbades av några som helst kostnader vare sig för områdenas avskiljande
från kronoparken eller för därav eller av strömfallens utbyggande
föranledda skadestånd för intrång i nyttjande- eller äganderätt till
allmän eller enskild egendom, samt att anbudet skulle vara gällande under
förutsättning att bindande köpeavtal komme till stånd före den 1 juli
1930.
Styrelsen anhöll med anledning härav i skrivelse den 14 mars 1929
hos länsstyrelsen, att länsstyrelsen villa förordna lantmätare att
verkställa avmätning av det i samråd med ombud för Berger till försäljning
föreslagna området ävensom verkställa för avstyckning av området
erforderlig äganderättsutredning. Med skrivelse den 6 juni 1929
överlämnade länsstyrelsen sedermera kopia av handlingar och karta, upprättade
vid av extra lantmätaren Bertil Frostenson verkställd uppmätning
av ifrågavarande område, ävensom vederbörande överlantmätares
den 31 maj 1929 däröver avgivna utlåtande. Av sistnämnda utlåtande
framgick, bland annat, att det till försäljning ifrågasatta området, vilket
omfattade avdelningarna 3, 4, 6, 9, 10—12, 19, 22, 25, 27, 30, 31—34 och 36
å nämnda karta med en areal av tillsammans 18.4850 hektar, kunde utan
hinder av jorddelningslagens bestämmelser örn respektive fastigheters
beskaffenhet avskiljas från stamfastigheten till särskild fastighet.
Vid avgränsningen av försäljningsområdet har av såväl domänstyrelsen
som Berger förutsatts, att frågan örn förvärv av mark för omläggning
av järnvägen och landsvägen skulle upptagas först i samband med
omläggning av desamma.
Sedermera har Berger den 25 september 1929 hos domänstyrelsen hemställt,
att ytterligare ett mindre område av kronoparken måtte få ingå i
Bihang lill riksdagens protokoll 19HO. I saini. 232 höft. iNr 269.)
10 Kungl. Majlis proposition Nr 269.
försäljningen, oell erbjöd sig Berger att för området betala en köpeskilling
av 777 kronor.
Domänstyrelsen, som för sin del icke funnit något att erinra mot den
föreslagna utökningen av försäljningsområdet, Ilar verkställt värdering
genom jägmästaren av det ytterligare område, som Berger önskade förvärva,
och därvid funnit sig kunna för sin del godtaga den av Berger för
området erbjudna köpeskillingen. Området omfattar avdelningarna 8,
23 och 24 enligt nämnda avmätningskarta och innehåller en areal av tillsammans
1.3630 hektar.
Efter ytterligare underhandlingar mellan domänfiskalen och Berger
har träffats ett den 11 och den 13 december 1929 undertecknat preliminärt
avtal mellan domänstyrelsen och Berger av följande innehåll:
Köpekontrakt, tinder förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande har mellan kungl, domänstyrelsen, å ena, samt direktören
Edw. Berger i Halmstad, å andra sidan, träffats följande avtal.
Till direktören Berger upplåter och försäljer Kungl. Majit och kronan
ett till kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 (11) i Slättåkra socken
och Halmstads härad av Hallands län hörande område örn 19.8480 hektar,
omfattande de å en av extra lantmätaren Bertil Frostenson år 1929 upprättad
karta med 3, 4, 6, 8, 9, 10—12, 19, 22—25, 27, 30, 31—34 och 36 betecknade
ägofigurerna, därvid de i beskrivningen till kartan såsom »del
av landsväg» angivna ägofigurerna 6, 27 och 34 upplåtas allenast med
den rätt kronan till dem äger, mot en köpeskilling av etthundrafyrtiofyratusen
(144,000) kronor och på följande villkor i övrigt:
l:o) Köpet omfattar jämväl kronans andel i vattenfallet i Nissan vid
Nissaström med därtill hörande vattenkraft, uppdämnings- och utmålsområden
ävensom all till kronoegendomen Spenshult 11 hörande rätt till
strand, vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar och fiske i Nissan,
allt med den rätt kronan själv har. Vad som sålunda försäljes skall
frånskiljas stamfastigheten medelst avstyckning, därvid all till stamfastigheten
hörande rätt till vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar
och fiske i Nissan skall förklaras tillhöra det till Berger försålda området.
2: o) Köpeskillingen skall kontant erläggas å tillträdesdagen.
3: o) Området med vad därtill hör får av köparen tillträdas den 1 juli
1930 eller efter överenskommelse å tidigare dag, sedan beslut från statsmakternas
sida rörande försäljningen föreligger och köpeskillingen
guldits.
4:o) Alla av egendomen på tiden efter tillträdesdagen belöpande räntor,
onera, utskylder och övriga utgifter betalas av köparen, vilken från
samma dag äger åtnjuta all avkastning av egendomen.
5:o) Kostnaderna för områdets avskiljande från kronoegendomen
Spenshult 11, lagfartskostnaderna samt alla övriga kostnader, som kunna
åtfölja eller föranledas av köpet och lagfarten gäldas av köparen, som
jämväl har att svara för de av områdets avskiljande och strömfallens utbyggande
möjligen föranledda anspråk på skadestånd för intrång i nyttjande-
eller äganderätt till allmän eller enskild egendom.
Säljaren förbinder sig att tillhandahålla för lagfart erforderliga åtkomsthandlingar.
6: o) Säljaren förbehåller Spenshults sanatorium rätt att för all fram -
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.
tid bibehålla å området befintliga ledningar eller andra anordningar för
avlopp eller ledande av vatten.
Av detta kontrakt äro två lika lydande exemplar upprättade, av vilka
säljaren erhållit ett och köparen ett.
Domänstyrelsen har för sin del hemställt örn åtgärders vidtagande för
genomförande av försäljningen på de i omförmälda avtal föreslagna
villkor.
Även jag tillstyrker den ifrågasatta försäljningen och har intet att erinra
mot de för försäljningen i det preliminära avtalet föreslagna villkoren.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna ovan intagna, den 11 och den 13 december 1929 mellan
domänstyrelsen och direktören Edw. Lison Berger, Halmstad, upprättade
köpekontrakt, varigenom Kungl. Majit och kronan till Berger upplåter
och försäljer av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Slättåkra socken
av Hallands län ett område örn 19.8480 hektar ävensom kronans andel
i vattenfallet i Nissan vid Nissaström med därtill hörande vattenkraft,
uppdämnings- och utmålsområden jämte all till sagda kronoegendom hörande
rätt till strand, vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar
och fiske i Nissan mot en köpeskilling av 144,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet!
Jollis Thygesen.
Departementschefen.