Kungl. Majlis proposition Nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående issignaltjänstens
anordnande m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och handelsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson:

I anledning av en utav chefen för marinstaben gjord framställning, över
vilken lotsstyrelsen och styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, efter inhämtande av yttranden från chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,
chefen för flygvapnet och kommerskollegium, den 8 juli
1929 avgivit infordrat gemensamt yttrande, uppdrog Kungl. Majit den 19
september 1929 åt lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydografiska anstalt
gemensamt att i samråd med kommerskollegium och chefen för marinstaben
verkställa utredning angående issignaltjänstens ändamålsenliga anordnande
Bihang till riksdagens protokoll 19,''!0. 1 sami. 220 hafi. (Nr 257.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

Till åtlydnad härav hava ämbetsverken efter samråd med kommerskollegium
och chefen för marinstaben den 14 januari 1930 till Kungl. Majit
inkommit med utredning rörande issignaltjänstens organisation. Vid utredningen
hava fogats till kommerskollegium i ärendet avgivna yttranden
från Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening,
Sveriges fartygsbefälsförening och ångfartygsbefälhavaresällskapet.

I sin utredning framhålla ämbetsverken inledningsvis, att redan i slutet
av 1800-talet hade signalering beträffande isförhållandena vid och utanför
en del platser å rikets västra kust ävensom örn intagning av svenskt eller
danskt fyrskepp ägt rum vid Vinga fyrplats, Öresunds norra lotsplats (Viken)
och Falsterbo fyrplats. Ämbetsverken fortsätta:

Å Falsterborevs fyrskepp samt vid Ölands södra uddes och Huvudskärs i
Stockholms skärgård fyrplatser hade vidare signalerats för att tillkännagiva,
att Almagrundets fyrskepp utanför Sandhamn lämnat stationen för is, varjämte
issignalering ägt rum vid Svartklubbens fyrplats vid Ålands hav, när
öregrundsgrepen varit stängd av is. En om än föga omfattande utväxling
av ismeddelanden mellan Sverige och Danmark hade även ordnats, sedan
genom Kungl. Majits brev den 15 februari 1895 medgivits, att kostnaden
för telegram till lotsinspektören i Helsingör rörande isförhållandena vid en
del platser finge av lotsverkets medel utgå, så länge enahanda uppgifter
från Danmark inginge för vissa platser.

Ämbetsverken redogöra därefter för en från danska regeringen gjord
framställning rörande utväxling av ismeddelanden mellan Sverige och
Danmark samt upprättande i samband därmed av en issignaltjänst vid
Sveriges kuster. Ämbetsverken anföra i detta sammanhang:

Sedan danske ministern i Stockholm å danska regeringens vägnar gjort
framställning rörande upprättande av issignaltjänst vid Sveriges kuster samt
örn utväxling av ismeddelanden mellan Sverige och Danmark, hade av lotsstyrelsen
i ämbetsskrivelse den 14 juni 1907 avgivits förslag till upprättande
av dylik issignaltjänst, varvid styrelsen anfört, bland annat, att för inrättande
av en för svenska förhållanden lämplig signaltjänst erfordrades minst
ett sextiotal utkiksstationer och att av dessa tolv stycken samtidigt borde
vara issignalstationer. Beträffande kusternas indelande i områden med hänsyn
till issignaltjänsten vore tre områden lämpliga, nämligen: östra området,
omfattande övre norra, nedre norra, mellersta och östra lotsdistrikten,
södra området, omfattande södra lotsdistriktet, samt västra området, omfattande
västra lotsdistriktet. De olika områdena borde stå under överinseende
av lotskaptenerna i Stockholm, Malmö och Göteborg med lotslöjtnanterna
såsom föreståndare: och kunde i regel lots- och fyrpersonalen användas
till utförande av issignaltjänsten.

Genom brev den 24 januari 1908 hade Kungl. Majit bemyndigat lotsstyrelsen
dels att inrätta en issignaltjänst i huvudsaklig överensstämmelse med
av lotsstyrelsen angivna grunder och i enlighet med den instruktion, styrelsen
ägde att utfärda, dels ock att träda i underhandling med danska marinministeriet
rörande sättet och villkoren för utväxling av ismeddelanden.
Samtidigt hade från handels- och sjöfartsfonden anvisats medel till anlägg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

3

ningar för och uppehållande av issignaltjänsten. Den 12 december 1908
hade lotsstyrelsen utfärdat bestämmelser rörande denna tjänst. Samma dag
hade lotsstyrelsen undertecknat överenskommelse med danska marinministeriet
angående utväxling av israpporter mellan Sverige och Danmark. I denna
överenskommelse hade sedermera vissa mindre ändringar vidtagits.

Ämbetsverken erinra därefter, att efter framställning från norska regeringen
hade lotsstyrelsen på grund av bemyndigande av Kungl. Maj:t den
7 oktober 1921 träffat överenskommelse jämväl med vederbörande norska
myndighet angående utväxling av israpporter mellan Sverige och Norge i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av lotsstyrelsen upprättat förslag,
vilken överenskommelse med smärre förändringar alltjämt vore gällande.

Ämbetsverken dvergå härefter till att behandla den utbyggnad av issignaltjänsten,
som blivit en följd av utvecklingen på detta område i Tyskland,
och anföra:

Den 26 oktober 1920 hade tyske ministern i Stockholm, med förmälan
att från vissa tyska radiostationer radiotelegrafiska meddelanden komme att
utsändas rörande isförhållandena i de viktigaste tyska hamnarna och farlederna
samt rörande alla på grund av isförhållandena plötsligt inträffande
betydelsefullare förändringar i fyrskepps och angöringsbojars lägen, framfört
ett av tyska kommunikationsdepartementet väckt förslag, att jämväl
övriga till Nord- och Östersjön angränsande stater, som varje vinter måste
räkna med isbildning vid sina kuster, måtte vidtaga liknande åtgärder.
Efter särskilda remisser hade yttranden i ärendet avgivits av chefen för
sjökarteverket den 9 november 1920, lotsstyrelsen den 26 november 1920,
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt den 4 december 1920 och kommerskollegium
den 29 december 1920. Samtliga myndigheter hade tillstyrkt
förslaget.

Den 14 januari 1921 hade Kungl. Majit anbefallt lotsstyrelsen att, efter
samråd med ej mindre kommerskollegium, telegrafstyrelsen och statens
meteorologisk hydrografiska anstalt än även vederbörande utländska myndigheter,
inkomma med förslag till anordnande vintertid av dagliga radiotelegrafiska
meddelanden örn isförhållandena vid rikets kuster och i en eller
annan viktigare hamn samt örn på grund av isförhållandena intagna fyrskepp
och i öppen sjö samt i Kalmarsund och Öresund belägna viktigare
lysbojar. Tillika hade Kungl. Majit bemyndigat lotsstyrelsen att då och
framdeles i frågor rörande innehållet i dessa meddelanden samt förfaringssättet
och tidpunkten för meddelandenas utsändande m. m. träda i direkt
förbindelse med nämnda utländska myndigheter.

I skrivelse den 4 juni 1921 hade lotsstyrelsen föreslagit, att issignaltjänsten
jämväl skulle omfatta inhämtande och sammanställande av erforderliga
uppgifter i och för utsändande av radiotelegrafiska meddelanden örn
isförhållanden m. m., vilka meddelanden skulle dagligen på bestämd tid
och våglängd utsändas i chiffer från lämplig radiostation. Genom brev
den 11 november 1921 hade Kungl. Majit bifallit vad lotsstyrelsen sålunda
föreslagit. Från och med den 21 november 1921 hade i överensstämmelse
därmed dagligen radiotelegrafiska meddelanden rörande isförhållanden
m. m. utsänts från Karlsborgs radiostation.

I fortsättningen av utredningen lämna ämbetsverken en redogörelse för
den ytterligare utveckling och omläggning, den svenska issignaltjänsten
på senaste åren undergått, samt anföra därvid:

4 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 257.

I skrivelse den 12 november 1924 hade lotsstyrelsen gjort framställning
om sådan ytterligare utvidgning enligt vissa av styrelsen angivna riktlinjer
av issignaltjänsten, att därigenom kännedom skulle kunna erhållas
rörande is- och segiationsförhållanden jämväl i hamnar och farvatten vid
kusterna av Finland m. fl. Östersjöländer, vid tyska Nordsjökusten samt i
öppna sjön i Östersjön, Öresund, Kattegat och Skagerak. Genom brev
den 31 december 1924 hade Kungl. Maj:t bifallit vad lotsstyrelsen sålunda
föreslagit samt förklarat, att kostnaderna för issignaltjänsten skulle
från och med den 1 januari 1925 avföras å det i omkostnadsstaten för lotsoch
fyrinrättningen uppförda förslagsanslaget till kontorshyror och expenser
inom lotsdistrikten.

Den 24 november 1925 hade lotsstyrelsen utfärdat nya bestämmelser
rörande issignaltjänsten. Från och med budgetåret 1926—1927 vore under
omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen upptaget ett särskilt anslag
till uppehållande av issignaltjänsten.

I och med vintersjöfartens utveckling hade behovet av en utvidgad kännedom
örn isförhållandena och de med isbildningen sammanhängande meteorologiska
och hydrografiska förhållandena, särskilt beträffande de östra farvattnen,
i hög grad ökats; och hade Kungl. Majit genom beslut den 18
november 1927 till statens meteorologisk-hydrografiska anstalts förfogande
ställt en summa av 1,475 kronor att användas för statsisbrytarens förseende
med vissa hydrografiska instrument, avsedda för studiet av isbildningen.

Den 14 november 1927 hade kommerskollegium till statens meteorologiskhydrografiska
anstalt överlämnat avskrift av ett från utrikesdepartementet
mottaget exemplar av en finsk förordning den 11 februari 1927 angående
förande av isdagbok å finska handelsfartyg. Med anledning därav hade anstalten
i skrivelse till kommerskollegium den 29 samma månad framhållit
önskvärdheten av, att isobservationer utfördes jämväl ombord å svenska
fartyg. Sedan kommerskollegium i ärendet inhämtat yttrande från Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartygsförening och Sveriges fartygsbefälsförening,
hade kollegium den 18 februari 1928 överlämnat nämnda yttranden
till anstalten under anhållan örn utlåtande i anledning av desamma. Kollegium
hade därvid särskilt fäst uppmärksamheten å sistnämnda förenings
yttrande. Uti detta hade avgivande av israpporter från fartyg och förande
av isdagbok avstyrkts men den stora betydelsen av tillförlitliga, snabba
israpporter för fartygens navigering i isfarvatten framhållits, varför, därest
ett rapportsystem med tillhjälp av radio skulle kunna igångsättas, detta
skulle i hög grad vara till nytta ej minst för fartygens säkerhet. I anledning
av kommerskollegii ifrågavarande remiss hade anstalten till prövning
upptagit spörsmålet örn issignaltjänstens organisation, och hade anstalten i
skrivelse till kollegium den 14 mars 1928 framhållit, att det för tillgodoseende
av de nyss anförda önskemålen vore av betydelse, att issignaltjänsten,
i enlighet med förslag därom i den s. k. vintersjöfartskommitténs
för Norrland den 19 mars 1918 avg''v na betänkande, närmare anknötes till
väderlekstjänsten. Anstalten hade därför förordat en sådan omläggning av
issignaltjänsten, att, till en början blott för det östra området, det skulle
tillkomma anstalten dels att emottaga rapporterna från utkiksstationerna
och från de långt ut till havs belägna platser och fyrskepp, från vilka
underrättelser kunde införskaffas, ävensom från sådana med radiosändare försedda
fartyg, vilka därtill vore villiga, dels ock att bearbeta dessa rapporter
i samband med den dagliga väderlekstjänsten, så att dagligen isberättelse
kunde utsändas medelst rundradio i anslutning till väderleksrapporterna.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Med hänsyn till de avböjande uttalanden, som gjorts beträffande förande
av isdagböcker, hade anstalten ansett sig ej för det dåvarande böra vidhålla

sitt förslag därom. .

På framställning av kommerskollegium hade lotsstyrelsen den 2o maj
1928 yttrat sig över anstaltens förenämnda förslag. Styrelsen hade därvid
förklarat sig icke hava något att erinra mot, att meteorologisk-hydrografiska
anstalten övertoge, till en början endast beträffande östra området, de ingående
rapporternas mottagande och sammanställande samt radierande till
sjöfartens och allmänhetens kännedom. Dit skulle höra jämväl bland annat
uppsättande och avlämnande dagligen av uppgift i chiffer i och för utsändning
från Karlsborg av radio telegram beträffande is- och seglationsförhållandena
inom vissa farleder och områden vid rikets kuster samt anslående
av skriftlig isberättelse i Stockholm m. m. Även skulle på grund
av från utkiksstationer ingångna meddelanden givas order till vissa lotsverkets
issignalstationer, från vilka medelst optiska signaler skulle angivas
för passerande fartyg bland annat huru isförhållandena på vissa i dessa
signaler avsedda platser vore. Till undvikande av splittring, oreda och
merkostnad borde allt mottagande, sammanställande och distribuerande av
från utkiksstationer insända israpporter, vilket påvilade föreståndaren för
östra området, övertagas av meteorologisk-hydrografiska anstalten. Jämväl
borde undersökas, huruvida icke upptagandet i isberättelsen av de från
främmande Östersjöstater radioledes avgivna israpporterna borde överflyttas
från föreståndaren för området till anstalten, på det att hela denna angelägenhet
måtte komma att handhavas och materielet kunna överblickas i
ett sammanhang.

Sedan lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, pa
förslag därom av lotsstyrelsen i styrelsens ovannämnda yttrande till kommerskollegium
den 25 maj 1928, gemensamt övervägt spörsmålet örn issignaltjänstens
överflyttning till anstalten, hade styrelsen och anstalten i
gemensam skrivelse den 17 oktober 1928 hemställt, att de med nämnda
tjänst förenade göromålen skulle i viss utsträckning överflyttas till anstalten.
I anledning därav hade Kungl. Mart, sedan frågan underställts riksdagen,
genom beslut den 6 juni 1929 förordnat, att statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skulle från och med den 1 juli 1929 övertaga de föreståndaren
för östra issignalering sområdet påvilande göromålen i fråga örn
issignaltjänsten samt i samband därmed stående åligganden, som för det
dåvarande tillkomme lotskaptenen i mellersta lotsdistriktet; i samband därmed
hade åt lotsstyrelsen uppdragits att efter samråd med anstalten vidtaga
de ändringar i den för issignaltjänsten gällande av lotsstyrelsen
utarbetade instruktion för nämnda tjänst, vilka påkallades av ifrågavarande
verksamhets överflyttning. I enlighet därmed hade lotsstyrelsen den 18
juni 1929 fastställt dylika ändringar att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1929.

Beträffande issignalstjänstens nuvarande organisation i fråga örn kustfarvattnen
anföra ämbetsverken därefter:

Rikets kuster vore med hänsyn till issignaltjänsten indelade i tre områden,
nämligen:

östra området, som omfattade övre norra, nedre norra, mellersta och
östra lotsdisttäkten;

södra området, som innefattade södra lotsdistriktet; samt

västra området, som omfattade västra lotsdistriktet.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Föreståndare för områdena vore för östra området en tjänsteman i statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt samt för södra och västra områdena lotslöjtnanterna
i respektive lotsdistrikt. Närmaste inseendet över områdena
tillkomme lotskaptenerna i respektive mellersta, södra och västra lotsdistrikten,
dock för lotskaptenens i mellersta distriktet del med undantag
för de göromål, som åvilade föreståndaren för östra området. Överinseendet
över issignaltjänsten vilade å lotsstyrelsen med det undantag, att de
göromål, som ålåge föreståndaren för östra området, stöde under meteorologisk-hydrografiska
anstaltens överinseende.

Samtliga lotskaptener ålåge att inom respektive lotsdistrikt hava inseende
över inventarierna vid issignalstationerna.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt lotskaptenerna i södra
och västra distrikten ålåge dessutom, bland annat, att bestämma de platser
inom området, till vilka kopior av isberättelserna skulle sändas.

Inom varje område funnes dels utkiksstationer för inhämtande av kännedom
örn is- och seglationsförhållandena inom farleder m. m. dels ock
issignalstationer, å vilka visades optiska signaler rörande isförhållanden
och intagning av fyrskepp. Antalet utkiksstationer vore för närvarande
inom östra området 62, inom södra området 22 och inom västra området
33. Motsvarande siffror för antalet issignalstationer vore 9, 4 och 1. Tjänstgöringen
å issignalstationerna och de utkiksstationer, som vore förlagda
till lots- eller fyrplatser, bestredes av lots- och fyrpersonalen å respektive
platser. Å det ringa antalet övriga utkiksstationer fullgjordes tjänsten avannan,
oavlönad personal.

Vad beträffade upprättande och avgivande av israpport, ålåge det förman
å utkiksstation att ombesörja, så snart för segelsjöfarten besvärande is bör3atle
föreflnnas inom de farvatten m. m., som israporterna skulle omfatta, att
isförhållandena iakttoges i de farvatten, farleder eller hamnar, som vore upptagna
under ifrågavarande utkiksstation. Genom till stationen anlända lotsar
eller andra trovärdiga personer skulle upplysningar inhämtas örn isförhållandena
i de farleder m. m., som dessa passerat. Israpport skulle, utöver uppgift
örn is- och seglationsförhållanden i vissa områden och farleder, innehålla
jämväl upplysning bland annat huruvida fartyg sutte fast i isen. Israpport
från . utkiksstation, belägen å rikets östra kust, skulle dessutom innehålla
uppgift å den tid, inom vilken sjöfarten till närliggande hamn eller hamnar
beräknades kunna öppnas på våren eller antages bliva stängd på hösten
eller vintern.

Varje söckendag, eller vid vissa stationer varannan söckendag, skulle den
på grundval av gjorda iakttagelser och inhämtade upplysningar upprättade
israpporten telegrafledes insändas till vederbörande föreståndare. Från vissa
utkiksstationer skulle dessutom, samtidigt med insändande till egen föreståndare
av israpport, likalydande israpport avsändas till föreståndarna för
övriga två områden. Den isberättelse, som av varje föreståndare upprättades,
skulle nämligen innehålla uppgifter icke blott från utkiksstationer
inom eget område utan även från vissa viktigare stationer inom övriga områden.
Från vissa utkiksstationer skulle jämväl sön- och helgdagar insändas
israpport till föreståndaren för östra området, avsedd för de radiotelegrafiska
meddelandena beträffande is- och seglationsförhållandena i vissa farleder och
områden vid rikets kuster.

De iakttagelser och örn möjligt även underrättelser, varå israpporterna
grundade sig, skulle verkställas och inhämtas så tidigt på morgonen, att
israpporterna kunde insändas senast kl. 8 — inom övre norra och nedre

Kunni. Majlis ''proposition Nr 257. 7

norra lotsdistrikten senast kl. 9 — eller, om närmaste telegraf- eller telefonstation
icke vore öppen för allmänheten så tidigt, så snart stationen öppnats.
Därest snöfall, tjocka eller disig luft förhindrade iakttagandet av isförhållandena
på morgonen, skulle rapport därom insändas till vederbörande
föreståndare. I händelse siktbar luft inträdde samma dag så tidigt, att
rapport örn isförhållandena kunde avgivas före kl. 13, skulle israpport insändas
med angivande av tiden för isförhållandenas iakttagande.

De isberättelser, som utgåves av föreståndarna för issignalomradena, skulle
emellertid innehålla upplysningar ej blott från svenska farvatten utan även,
såsom förut omförmälts, rörande is- och seglationsförhållandena i vissa främmande
farvatten. Av sådan anledning upptoges radiotelegrafiska meddelanden
från Finland, Estland, Lettland, Tyskland och Danmark av vissa svenska
radiostationer och befordrades därifrån vidare till samtliga föreståndare.
Utväxling av upplysningar örn isförhållandena vid vissa utkiksstationer
ägde rum telegrafiedes mellan Sverige (Malmö) och Danmark samt mellan
Sverige (Göteborg) och Norge.

Med ledning av inkomna israpporter ålåge det envar av föreståndarna
att, då issignaltjänsten vore i verksamhet, uppsätta isberättelse, omfattande,
vad Sverige anginge, rikets hela kust. I isberättelsen lämnades jämväl en
sammanfattning av isförhållandena m. m. utefter kusten inom det egna området,
i den mån sådan kunde uppgöras. Från de radiotelegrafiska isunderrättelserna
från Finland, Estland, Lettland och Tyskland skulle i isberättelsen
införas uppgifter beträffande is- och seglationsförhållandena inom vissa
områden, farleder och hamnar. De radiotelegrafiska isunderrättelserna från
Danmark skulle i sin helhet inflyta i isberättelserna. De från Danmark
telegrafiedes till föreståndaren i Malmö inkomna meddelandena från danska
utkiksstationer inflöte allenast i isberättelsen för södra området, medan motsvarande
meddelanden från Norge till föreståndaren i Göteborg inginge endast
i isberättelsen för västra området.

Vidkommande isberättelsernas offentliggörande gällde, att envar av föreståndarna
skulle låta å bestämd plats anslå och i övrigt med posten avsända
isberättelsen enligt därför gällande plan. Tillika skulle isberättelsen
delgivas de dagliga tidningarnas nyhetsförmedling. I händelse viktigare
israpport inkomme efter isberättelsens offentliggörande men före kl. 15,
skulle den för samma dag offentliggjorda isberättelsen kompletteras
därmed.

Föreståndaren för östra området ålåge dessutom i avseende å isberättelsens
offentliggörande att varje dag sammanställa och å centraltelegrafstationen
i Stockholm inlämna i chiffer uppsatt radiotelegram beträffande isoch
seglationsförhållandena uti vissa farleder och områden vid Sveriges
kuster. Omedelbart efter den väderleksrapport, som från Karlsborgs radiostation
dagligen utsändes klockan ll.so, utsändes efter eventuella navigationsvarningar
nyssnämnda radiotelegram. Vidare ålåge föreståndaren för
östra området att uppgöra ett sammandrag av isberättelsen för de svenska
farvattnen för utsändning medelst rundradio omedelbart efter väderleksrapporten
på f. m. Komplettering av denna rundradiosändning ägde i mån
av behov rum till kvällens utsändning. Isberättelsen spredes på detta sätt
genom följande rundradiostationer- Motala, Stockholm, Göteborg, Malmö—
Hörby, Sundsvall, Östersund och Boden. Under sistförflutna vinter med dess
exceptionellt svåra isförhållanden hade lokala rundradiomeddelanden utgått
tvenne gånger dagligen från stationer å syd- och västkusten.

Samtliga föreståndare ålåge att med ledning av inkomna israpporter te -

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

legraf- eller telefonledes utfärda order om visande eller intagande av optiska
issignaler vid issignalstationerna inom eget område samt att till vedel
börande föreståndare ofördröjligen telegrafledes meddela inkommen
israpport, som rörde issignalering vid issignalstation inom annat än eget
område, därest icke utkiksstationen rapporterade direkt till denne föreståndare.

Av de yttranden, vilka, såsom förut nämnts, Sveriges redareförening,
Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälhavareförening
och ångfartygsbefälhavaresäll skåpet avgivit till
kommerskollegium, framgår, att ett allmänt önskemål är, att utsändning
medelst rundradio av vederbörliga isberättelser måtte ske tidigare samt
eventuellt även flera gånger på dagen ävensom att utsändningen måtte
äga rum förutom på svenska också på engelska språket. Vidare har i nämnda
yttranden ifrågasatts, huruvida icke isberättelserna kunde kompletteras
med upplysningar örn vind-, väderleks- och strömförhållanden samt med
uppgifter från ytterligare en del utländska farvatten. Därjämte hava önskemål
uttalats, att lokala radioutsändningar måtte anordnas för bringande
snabbast möjligt till sjöfartens kännedom av upplysningar örn isförhållandena.
Jämväl i fråga örn terminologin i isberättelserna hava vissa
erinringar framställts.

I anledning av de i nämnda yttranden framställda önskemålen förklara
ämbetsverken sig icke böra nu ingå på en närmare undersökning av dessa
från sjöfartshåll gjorda framställningar i fråga örn ändringar i issignaltjänstens
organisation. Ett första steg i syfte att tillmötesgå desamma syntes
nämligen ämbetsverken vara, att issignaltjänsten i sin helhet överflyttades
till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Med behandlingen
av i omförmälda framställningar berörda detaljer borde sålunda enligt
ämbetsverkens förmenande anstå, intill dess nyssnämnda fråga erhållit
sin lösning. Anstalten avsåge emellertid att, så snart sig därefter göra läte,
upptaga till utredning de av sjöfartens målsmän framförda erinringarna
och till Kungl. Maj:t inkomma med därav föranledda förslag, vilka anstalten
icke ägde befogenhet att själv genomföra.

I fråga om överflyttande av issignaltjänsten i dess helhet från lotsstyrelsen
till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt anföra ämbetsverken.

De göromål ifråga örn issignaltjänsten, vilka icke redan vore överflyttade
till anstalten utan åvilade föreståndarna för södra och västra områdena,
vore huvudsakligen följande:

Upprättande av isberättelse för södra, respektive västra området,

anslående inom samma område och inlämnande till postbefordran av isberättelsen,

utfärdande av order örn visande och intagande av issignaler, samt

handhavande av utväxlingen av isobservationer med Danmark, respektive
Norge.

Beträffande upprättande av isberättelse ansåges detta kunna utan olägenhet
ske genom meteorologisk-hydrografiska anstalten gemensamt för
samtliga tre områden. Då antalet utkiksstationer uppginge till 117 och av

9

Kinic/i. Maj:!* proposition Nr 257.

dessa 98 redan nu rapporterade direkt till anstalten, skulle en fullständig
överflyttning av issignaltjänsten till anstalten innebära en ökning av antalet
rapporter till anstalten med endast 19 stycken. Den ökning i anstaltens
arbetsbörda, som genom överflyttningen skulle uppstå vid isberättelsernas
sammanställande, bleve därför jämförelsevis obetydlig. Anmärkas
borde dessutom, att icke hela antalet utkiksstationer behövde beräknas
vara i verksamhet samtidigt, enär isläggningen på olika platser vid landets
kuster började och upphörde vid olika tidpunkter samt rapportverksamheten
från viss utkiksstation helt inställdes, så länge sjöfarten inom
området vore stängd för vinterperioden eller ock av is obehindrad sjöfart
kunde därinom bedrivas.

Isberättelses anslående i Malmö och Göteborg syntes kunna, efter eventuell
överflyttning av issignaltjänsten i dess helhet till anstalten, upphöra,
därest genom ortspressens försorg de medelst rundradio utsända isberättelserna
i erforderliga delar upptoges och infördes i tidningarna.

Order örn visande eller intagande av optiska issignaler vid issignalstationerna
inom nuvarande södra och västra områdena kunde efter ifrågasatt
överflyttning utan olägenhet expedieras av föreståndaren för östra området.

Beträffande utväxling av isunderrättelser med Danmark och Norge kunde
detta ske på sådant sätt, att de utkiksstationer, från vilka för närvarande
upplysningar genom vederbörande föreståndare sändes till respektive
länder, avsände telegrafiska rapporter förutom till anstalten jämväl direkt
till issignaltjänsten i Köpenhamn eller Oslo. Härigenom skulle dessutom
den fördelen vinnas, att den danska och norska issignaltjänsten tidigare på
dagen erhölle vederbörliga uppgifter.

När frågan örn meteorologisk-hydrografiska anstaltens övertagande av issignaltjänsten
i dess helhet blivit avgjord, borde förhandlingar inledas med
Danmark och Norge angående vidtagande av förenklingar i utväxlingen
av isunderrättelser. Sådana förenklingar syntes nämligen numera genomförbara,
sedan inom närliggande länder kunde direkt upptagas medelst radio
utsända isunderrättelser.

Därest Kungl. Majit skulle finna skäl besluta örn issignaltjänstens överflyttning
till meteorologisk-hydrografiska anstalten, torde det i Kungl.
Maj:ts brev den 14 januari 1921 meddelade bemyndigandet för lotsstyrelsen
att i vissa frågor rörande issignaltjänsten träda i direkt förbindelse
med vederbörande utländska myndigheter, få återkallas och i stället
givas meteorologisk-hydrografiska anstalten.

Genom här föreslagen centralisering av issignaltjänsten skulle uppstå
icke blott betydande förenklingar i arbetet utan även avsevärda besparingar.
För närvarande avsändes israpporttelegram till föreståndaren för
östra området från 98 utkiksstationer, till föreståndaren för södra området
från 82 och till föreståndaren för västra området från 93 stationer, eller
tillhopa 273 telegram. Efter centraliseringen skulle alla dubbelrapporter
komma att bortfalla, varigenom nyss angivna antal telegram skulle minskas
till 117. I följd härav uppstående besparing beräknades uppgå till omkring
6,000 kronor.

Vad beträffade de utländska isunderrättelserna, upptoges redan nu de
från Finland, Estland och Lettland rediotelegrafiskt givna meddelandena
härom vid anstaltens radiostation, varigenom vissa tidigare utgående kostnader
därför bortfölle. I och med upprättandet av allenast en isberättelse
genom anstalten, komme jämväl återstående telegramkostnader för nyssnämnda
isunderrättelser att bortfalla. I fråga örn radiomeddelanden av

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

detta slag från Tyskland oell Danmark, vilka upptoges vid någon telegrafverkets
radiostation, komme kostnaderna för mottagning ock trådbefordran
till Stockholm att bliva oförändrade, medan kostnaderna för trådbefordran
till Malmö och Göteborg bortfölle. Under sådana omständigheter
torde kostnaderna för radiotelegrafiska isunderrättelser från utlandet
komma att i förhållande till beräkningarna för innevarande budgetår minskas
med i runt tal 5,000 kronor.

Enligt ovan gjorda approximativa beräkning skulle telegramkostnaderna
för issignaltjänsten efter densammas överflyttande i dess helhet till anstalten
komma att minskas med tillsammans 11,000 kronor.

Lotsstyrelsen hade i skrivelse den 30 augusti 1929 angående anslag till
lots- och fyrväsendet för budgetåret 1930/1931 hemställt bland annat, att
Kungl. Maj:t måtte godkänna av lotsstyrelsen förordat förslag till omkostnadsstat,
under vilken upptagits ett belopp av 13,000 kronor till uppehållande
av issignaltjänsten. Under förutsättning av bifall till mr ifrågasatt
överflyttning av issignaltjänsten komme lotsverkets kostnader för denna
tjänst att inskränka sig till utgifter för underhåll av materiel för issignalstationerna
(vid vilka visades optiska issignaler). Dessa relativt obetydliga
utgifter kunde lämpligen — utan någon ändring i av lotsstyrelsen i nyssnämnda
skrivelse föreslaget belopp till anslag till reparation och underhåll
av byggnader vid lots- och fyrplatser etc. — avföras å sistnämnda anslagstitel.
Särskilt anslag till lotsstyrelsen för uppehållande av issignaltjänsten
erfordrades alltså under angiven förutsättning hädanefter icke.

Ämbetsverken framhålla vidare, att den största svagheten i issignaltjänstens
nuvarande organisation torde vara, att kännedom i stort sett saknades
örn isförhållandena till sjöss på det öppna havet. Meddelande att
isförhållandena i viss hamn och dess inlopp vore gynnsamma, hade föga
värde, örn vägen över havet till hamnen i fråga vore stängd. Ett sådant
meddelande kunde till och med bliva missvisande, örn ett rederi av de
gynnsamma israpporterna från kusten förleddes att till hamnen destinera
fartyg, vilka icke kunde komma fram på grund av isförhållandena
till sjöss.

I fråga örn de åtgärder, som hittills vidtagits för att vinna, kännedom, örn
isförhållandena till sjöss, anföra ämbetsverken.

Sedan Kungl. Majit, såsom ovan nämnts, genom brev den 31 december
1924 medgivit en sådan utvidgning av issignaltjänsten, att därigenom kännedom
skulle kunna erhållas bland annat örn isförhållandena i öppna sjön
i Östersjön, Öresund, Kattegat och Skagerak, hade i början av år 1925
skriftväxling ägt rum mellan lotsstyrelsen och Deutsche Seewarte angående
dels åstadkommande av radiotelegrafiska meddelanden från fartyg till
sjöss, dels överenskommelse örn enhetlig chiffer för avgivande av dylika
meddelanden. Denna fråga ävensom spörsmålet örn förande av isdagbok å
fartyg hade diskuterats den 7 och den 8 juli 1925 vid en internationell konferens
i Hamburg för åstadkommande av enhetlighet i vissa avseenden i
fråga om issignaltjänsten. Efter nämnda konferens hade lotsstyrelsen i
skrivelse den 5 augusti 1925 till Deutsche Seewarte på av Seewarte gjord
anhållan örn meddelande, huruvida de vid konferensen behandlade punkterna
oförändrat antagits av lotsstyrelsen, förklarat, att vinnande av med
arbete i issignaltjänsten av befälhavare å fartyg till sjöss lämpligen borde
ske genom att från en del fartyg radiotelegrafiska ismeddelanden avsändes

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

vid passerandet av vissa platser i enlighet med överenskommelse, som kunde
träffas mellan vederbörande myndighet och rederier i de olika länderna.
I skrivelse den 8 december 1925 till en del svenska rederier hade lotsstyrelsen
anhållit, att befälhavarna å därtill utvalda fartyg måtte, beordras att,
därest fartygen vid passerandet av vissa områden i öppna sjön råkade in
i is eller is siktades från fartygen, avsända radiotelegrafiska meddelanden
rörande is- och seglationsförhållandena till närmaste svenska kuststation
för vidare befordran till lotsstyrelsen samt att avfatta meddelandena i enlighet
med av lotsstyrelsen upprättat chiffer. Endast några få gånger hade
emellertid dylika meddelanden ingått och då avfattade på klart språk.

I nyssnämnda skrivelse till Deutsche Seewarte hade lotsstyrelsen jämväl
förklarat sig vilja söka bidraga till att isdagbok fördes å fartyg, då det
givetvis skulle vara till fördel för vinnande av kännedom örn is- och seglationsförhållandena
i öppna sjön, att sådana dagböcker årligen vid vinterperiodens
slut insändes till vederbörande myndighet i respektive länder. I
en senare skrivelse till Deutsche Seewarte den 5 oktober 1926 hade emellertid
lotsstyrelsen funnit sig nödsakad meddela, att någon utsikt att få det
ifrågasatta underrättelseväsendet infört å svenska fartyg ej torde för det
dåvarande förefinnas. Sveriges redareförening, som avgivit yttrande i
ärendet, hade nämligen beträffande insändandet av isdagböcker i syfte
att på så sätt vinna noggrannare kännedom om isförhållandena i öppen
sjö framhållit, att då isförhållandena under olika år och olika perioder under
samma år vore högst olika, den verkliga nyttan av ett dylikt arbete
förefölle vara mycket problematisk, helst som en befälhavare aldrig torde
kunna navigera sitt fartyg under isförhållanden med ledning av statistiska
sannolikhetskalkyler, samt att såväl statsverket som sjöfarten dessutom
skulle åsamkas ökat arbete och merutgifter, vilka sannolikt icke komme
att motsvara de fördelar, som eventuellt, stöde att vinna. Ämbetsverken
finge ifråga örn isdagböcker jämväl hänvisa till, vad därom i översikten
över issignaltjänstens utveckling blivit förut anfört. Med hänsyn till de
avböjande uttalanden, som från sjöfartshåll gjorts beträffande obligatoriskt
införande av isdagböcker å svenska fartyg, funne ämbetsverken sig
för närvarande icke böra föreslå några åtgärder i sådan riktning.

Meteorologisk-hydrografiska anstalten upptager därefter till behandling
spörsmålet örn de olika utvägar, som kunna tänkas ifrågakomma för att
erhålla kännedom örn isförhållandena till sjöss. Anstalten framhåller att,
då bidrag till denna kännedom icke kunde från fartyg till sjöss erhållas
på annat sätt, torde till att börja med uppgörelse få träffas med vissa personer
å en del fartyg att mot ersättning lämna erforderliga israpporter.
Anstalten fortsätter:

Rapporteringen kunde då organiseras i överensstämmelse med vad fallet
vore beträffande de meteorologiska rapporter, som för närvarande siindes
till anstalten från fartyg, tillhörande Svenska Amerikalinjen och Svenska
Lloyd. Lämplig person å vissa fartyg, i allmänhet en styrman, vidtalades
att mot särskild ersättning anteckna isförhållandena enligt en detaljerad
instruktion och antingen radio!elegrafera in dessa till anstalten, direkt
eller via kuststation, eller, för den händelse fartyget saknade radio, insända
anteckningarna per telegraf eller post från första hamn, dit fartyget
anlände. Den ersättning, som utginge till observatörerna på Svenska Amer
ika] i iljons och Svenska Lloyds fartyg, utgjorde 1 krona 50 öre flir värjo
telegram, vilket då innehölle uppgift angående lufttryck, vind, väderlek,

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

molnslag och molnmängd, sjögång, luft- och vattentemperatur, nederbördstider
och fuktighet. För anteckningar och avsändande av de telegrafiska
israpporterna, vilka icke skulle baseras på några instrumentobservationer
utan endast innehålla meddelande örn isens förekomst och beskaffenhet,
torde en ersättning till observatören av en krona för varje israpport vara
tillräcklig. Telegrammen skulle chiffreras och i allmänhet icke iunehålla
mera än fem ord, inklusive adressen. Å fartyg, som icke vore försedda med
radioutrustning, skulle observatören erhålla en krona örn dagen för förande
av anteckningar rörande isförhållanden samt avsändande av rapport vid
ankomst till hamn. I de förut nämnda av vissa sjöfartsföreningar till kommerskollegium
avgivna yttrandena hade dessa föreningar förklarat sig villiga
att medverka till anordnande av den rapportverksamhet, för vilken
nu redogjorts.

Anstalten framhåller, att förutom dessa fartygsobservationer borde
en gång i veckan utföras särskilda observationer över vattnets temperatur
från 0 till 50 meters djup vid ett fåtal i havsbandet belägna fyrplatser,
t. ex, Bjuröklubb i Bottenviken, Agö i Bottenhavet, Landsort i norra Östersjön
och Hanå i södra Östersjön. Genom att på detta sätt vinna kännedom
angående vattnets avkylning under hösten, kunde man med en viss grad
av tillförlitlighet förutsäga tiden för isläggningen samt beskaffenheten
ur sjöfartssynpunkt av den blivande isen m. m. Utrustning av och installation
av apparater å dessa temperaturstationer samt instruerandet av
observatörerna, vilket allt måste personligen utföras av en tjänsteman i
anstalten och fordrade en viss tids uppehåll för denne på varje plats, borde
kunna ske för en kostnad av 500 kronor för varje observationsstation.
För varje observation torde i ersättning till vederbörande observatör böra
beräknas fem kronor, alltså för de ifrågasatta stationerna tillsammans 20
kronor i veckan.

Ämbetsverken anföra vidare rörande nyttan av de ifrågasatta åtgärderna: Då

den blivande vindriktningen och temperaturen kunde av meteorologisk-hydrografiska
anstalten förutses ett eller ett par dygn i förväg, borde
också kunna förutsägas, huruvida och i vad mån den is, som enligt radiotelegram
och andra meddelanden befunnes ligga på havet, komme att förflytta
sig eller förändras och vilka vägar, sjöfarten helst borde välja för
att i möjligaste mån undvika isen. Den isberättelse, som i anstalten avsåges
att upprättas över isförhållandena vid kusterna och i hamnarna,
skulle kompletteras med en sammanfattning av isförhållandena till sjöss
och deras sannolika förändring under den närmaste tiden. Tillika skulle
det bliva tillfälle berett för dem, som kunde hava intresse därav, att per
telefon eller telegraf eller ock vid personligt besök å anstalten efterhöra
issituationen inom vederbörligt havsområde.

I fråga örn kostnaderna för utrönande av isförhållandena till havs anföra
ämbetsverken:

Issäsongen kunde beräknas till i genomsnitt fyra månader för varje år.
Örn anteckningar angående isförhållandena fördes på exempelvis tio fartyg,
stege den årliga kostnaden därför sannolikt till omkring 600 kronor.

13

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 257.

Telegramavgifter beräknades belöpa sig till i runt tal 800 kronor per år.
Observationerna vid de fyra ifrågasatta temperaturstationerna torde draga
en årlig kostnad av omkring 400 kronor. Örn därtill lades utgifter för instruktioner,
blanketter m. m. med ett belopp av 700 kronor för år, bleve
sammanlagda årliga kostnaderna för den ifrågasatta utvidgningen av issignaltjänsten
2,500 kronor. Därjämte tillkomme en engångskostnad av 2,000
kronor för upprättande av de fyra temperaturstationerna.

Ämbetsverken beröra därefter i sitt utlåtande möjligheten att vinna en
vidgad kännedom örn is för hållandena i öppna sjön genom rekognoscering
från luftfarkoster oell anföra i detta sammanhang:

S. k. isflygspaning hade redan förekommit utanför Sveriges kuster vid
vissa tillfällen, i större utsträckning dock endast under vintern 1929, då
för en tid av omkring två månader en flygexpedition varit utrustad med
en grupp förlagd i Göteborg och en i Halmstad. Dessa gruppers spaning
hade omfattat Öresund norr örn linjen Falsterbo—Möens Klint samt Kattegat
och Skagerak. Flygspaningens ändamål hade angivits i utfärdad instruktion
vara att till vederbörande rapportera läget av fartyg i behov av
hjälp. Rapporter hade emellertid avgivits jämväl över isförhållandena i
de utspanade områdena. Viss isflygspaning hade, ehuru mera sporadiskt,
ägt rum från Karlskrona över Hanöbukten och farvattnen kring Bornholm
samt söder örn Skåne.

Göteborgsgruppens område hade utgjorts av Kattegat norr örn Falkenbergs
latitud, och hade rapporter utsänts berörande endast detta område
genom Göteborgs radio två gånger dagligen. Givetvis hade det varit av
stort värde, örn berättelsen över isförhållandena i södra Kattegat och Öresund
samtidigt kunnat utsändas, men detta hade omöjliggjorts genom att
Halmstadsgruppen till en början — på grund av brist på flygmateriel —
nästan uteslutande måste insättas till undsättning av nödställda fartyg.
Senare, då Halmstadsgruppen förstärkts och isspaning kunde effektivt utföras
även av denna grupp, hade, när väderleksförhållandena det tilläte,
en fullständig rapport beträffande isförhållandena inom expeditionens hela
område kunnat erhållas. Rapporterna från expeditionens olika områden
hade ingått dels till den i Köpenhamn förlagda isbrytarledningen, vilken
dagligen utsänt isberättelser, dels ock till sjöförsvarets kommandoexpedition,
därifrån de omedelbart befordrats till tidningarnas telegrambyrå for
att genom pressen spridas till svenska hamnstäder. Framhallas borde
dessutom, att direkta meddelanden lämnats från flygspaningen till hamnmyndigheter,
rederier och fartyg.

Vad beträffade erfarenheterna från isflygspaning kunde, enligt vad
därom från olika håll inhämtats, till en början framhållas, att det visat sig,
att issituationen vid vissa tillfällen lätt kunde felbedömas, då det vid
vindstilla vore omöjligt — åtmnistone örn luftfarkosterna ej vore försedda
med flygbomber — att från desamma skilja mellan öppet vatten och fast,
icke snöbelagd is. I varje fall kunde genom iakttagelser från luften för
närvarande icke bedömas isens mäktighet. Dessa erfarenheter hade, enligt
vad det Danske Meteorologiske Institut och Havsforskningsinstitutet
i Hälsingfors upplyst, jämväl gjorts i Danmark och Finland. Därjämte
kunde förekomsten av dålig sikt eller tjocka tvinga flygarna att gå ned pä
Tåg llojd eller taga annan väg än den, som iör erhållande av en fullständig
bild av issituationen vore den lämpligaste. Givet vore emellertid, att under
normala siktbarhetsförhållanden värdefulla upplysningar rörande isfor -

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

hållandena kunde erhållas från luftfarkoster. Dock torde det icke låta sig
göra att anordna isflygspaningen som ett fast led i den dagliga issignaltjänsten
redan på den grund, att erforderlig materiel därför icke kunde
få disponeras. Vidare skulle kostnaderna för en sådan anordning icke
stå i proportion till de ytterligare uppgifter, som därigenom kunde erhållas.
Detta framhölies också av Havsforskningsinstitutet, som beträffande
den finska sjöfarten uttalat sig på denna punkt.

Isflygspaning torde därför allenast höra äga rum — efter av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall därom fattat beslut — under exceptionellt
svåra förhållanden och då anknytas till isbrytarledningen. Därvid skulle
dock enligt i sjöförsvarets kommandoexpedition planlagda instruktioner
luftfarkosterna i första hand tagas i anspråk för inrapporterande av
nödställda fartyg samt, i den mån så erfordrades, för proviantering av i
isen inneslutna fartyg. I den mån isrekognoscering från luften vore möjlig,
skulle gjorda iakttagelser insändas till isbrytarledningen och, enligt
de särskilda flygstyrkornas instruktioner, till vederbörande lots- och
hamnmyndigheter samt även i vissa fall direkt till av israpport intresserade.

Med hänsyn till nödvändigheten av att gjorda iakttagelser beträffande
isförhållandena så snart som möjligt offentliggjordes, borde genom isflygspaning
vunna upplysningar örn isens utbredning och beskaffenhet i
allmänhet icke delgivas issignaltjänsten för att genom dennas försorg
spridas till sjöfarandes kännedom, utan borde i samband med anvisande
av lämpliga färdvägar för fartyg meddelas av isbrytarledningen. Det
vid isflygspaningen under en iskampanj samlade materialet av iakttagelser
rörande isförhållandena torde böra överlämnas till meteorologiskhydrografiska
anstalten för bearbetning.

I fråga örn de kostnader, som skulle föranledas därav att issignaltjänsten
i sin helhet överflyttades till statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt ävensom av den ifrågasatta utvidgningen av samma tjänst, yttra
ämbetsverken:

_ I skrivelse den 4 juni 1929 angående statens meteorologisk-hydrografiska
anstalts medelsbehov för budgetåret 1930/1931 hade styrelsen för
anstalten hemställt örn anvisande under anslaget till diverse behov av
ett belopp å 2,000 kronor för arbetsbiträde vid issignaltjänsten. Genom
överflyttning av issignaltjänsten och utvidgning av densamma att omfatta
isförhallandena jämväl i öppna sjön komme meteorologisk-hydrografiska
anstaltens arbetsbörda att ökas. Nyssnämnda belopp borde av
denna anledning höjas till 4,000 kronor, enär dels utökad arbetstid måste
krävas av det för issignaltjänsten anställda biträdet vid anstalten, dels
ock anställande av ett kvinnligt extra skrivbiträde erfordrades under
den tid issignaltjänsten påginge.

Kostnaderna för observationer a fartyg av isförhållandena i öppna
sjön samt upprättande och drivande av fyra fasta temperaturstationer,
vilka kostnader enligt ovan lämnad redogörelse beräknats till sammanlagt
3,000 (000 + 400 + 2,000) kronor, borde lämpligen upptagas såsom två
särskilda poster under anslaget till diverse behov, varav 1,000 kronor
utgörande årlig kostnad och 2,000 kronor engångskostnad. Beräknade utgifter
för instruktioner och blanketter m. m., uppgående till 700 kronor,
skulle föranleda, att anslaget under diverse behov för tillskott till expenser
borde ökas med sistnämnda belopp.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Avgifterna för telegram från fartyg i öppna sjön hade, såsom ovan
nämnts, beräknats till 800 kronor. Utöver detta belopp borde anstaltens
medel för telegram i issignaltjänsten enligt ovan gjorda beräkningar ökas
med 2,000 kronor — skillnaden mellan lotsstyrelsen nuvarande anslag till
denna tjänst (13,000 kronor) och beräknade besparingar (11,000 kronor).
Sammanlagda beloppet av erforderliga förböjningar av anstaltens medel
för telegramkostnader, 2,800 kronor, borde, utjämnat till 3,000 kronor,
utgå av anslaget till telegramkostnader oell kostnader för radioutsändningar
vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, varför nämnda
anslags för budgetåret 1930/1931 förut beräknade belopp av sådan anledning
borde ökas med 3,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställa ämbetsverken, att Kungl.
Maj:t måtte

dels föreskriva, att issignaltjänsten i dess helhet utom till den del,
densamma rörde underhåll av materiel vid lotsverkets issignalstationer
för optisk signalering ävensom signaleringen vid dessa stationer beträffande
intagning av fyrskepp, skulle från och med den 1 juli 1930 överflyttas
till meteorologisk-hydrografiska anstalten,

dels medgiva, att utvidgning av issignaltjänsten med rapporter från
fartyg och observationer från stationer för mätande av vattentemperaturen
finge företagas i överensstämmelse med de grunder, som ovan närmare
angivits,

dels föreskriva, att för issignaltjänsten erforderliga bestämmelser
skulle utfärdas av meteorologisk-hydrografiska anstalten, varvid samråd
skulle äga rum ej mindre med lotsstyrelsen ifråga örn användning av
lotsverkets personal i nämnda tjänst än även, i erforderlig utsträckning
med andra myndigheter,

dels, med återkallande av lotsstyrelsen i Kungl. Maj:ts brev den 14 januari
1921 meddelat bemyndigande att i frågor rörande innehållet i de
radiotelegrafiska meddelandena angående isförhållanden m. m. samt förfaringssättet
och tidpunkten för meddelandenas utsändande träda i direkt
förbindelse med vederbörande utländska myndigheter, bemyndiga
anstalten att i dylika frågor direkt förhandla med nämnda myndigheter,

dels ock föreskriva, att meteorologisk-hydrografiska anstalten skulle
äga träda i förbindelse med vederbörande myndigheter i Danmark och
Norge för åvägabringande av utredning ifråga örn ändringar i gällande
överenskommelser angående utväxling av isunderrättelser, vid vilken utredning
samråd skulle i erforderlig utsträckning äga rum med lotsstyrelsen.

Under förutsättning av bifall till den föreslagna överflyttningen av issignaltjänsten
förklarar lotsstyrelsen sig vidare för sin del återkalla sin
i skrivelse den 30 augusti 1929 angående anslagsbehovet för lots- och fyrväsendet
för budgetåret 1930/1931 gjorda hemställan örn anvisande under
omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen av ett anslag å 13,000 kronor
till uppehållande av issignaltjänsten m. m.

Departements chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt hemställer slutligen för
sin del, att Kungl. Majit måtte vid bifall till föreslagen överflyttning
till anstalten och utvidgning av issignaltjänsten utöver i anstaltens skrivelse
den 4 juni 1929 angående anstaltens medelsbehov för budgetåret
1930/1931 angivna belopp ej mindre under anslaget till telegramkostnader
och kostnader för radioutsändningar anvisa ett belopp av 3,000 kronor
än även under anslaget till diverse behov anvisa dels ett belopp av 700
kronor under anslaget till tillskott till expenser, dels ett belopp av 2,000
kronor under anslaget till arbetsbiträde vid issignaltjänsten, dels ock två
särskilda anslag, varav ett å 2,000 kronor för upprättande av fyra temperaturstationer
och ett å 1,000 kronor för utförande av observationer vid
dessa stationer samt förande av anteckningar å fartyg angående isförhållandena
i öppna sjön.

Föreliggande förslag till omorganisation av issignaltjänsten har utarbetats
av lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydrogra fiska anstalt
i samråd med kommerskollegium och chefen för marinstaben.

Såsom ovan erinrats har Kungl. Majit den 6 juni 1929, sedan riksdagen
för ändamålet anvisat erfordeiliga medel, förordnat, att statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skulle övertaga issignaltjänsten så vitt
anginge östra issignaleringsområdet. Nu föreliggande förslag avser, att
issignaltjänsten även beträffande södra och västra issignaleringsområdena
skulle ombesörjas genom anstalten. Hela issignaltjänsten, utom allenast
till den del densamma rör underhåll av materiel vid lotsverkets issignalstationer
för optisk signalering ävensom signaleringen vid dessa
stationer beträffande intagning av fyrskepp, skulle sålunda tillkomma
anstalten. Då frågan örn östra områdets överförande förelädes riksdagen
(IX H. T. 1929 p. 145) anförde jag såsom skäl för en dylik överflyttning
att, enär detta arbete syntes nära anknyta sig till den övriga väderlekstjänst,
som av anstalten omhänderhades, den ifrågasatta åtgärden
torde komma att medföra en ur praktisk synpunkt lämplig koncentration
av arbetet. Ett överförande till anstalten av de båda återstående
issignaleringsområdena utgör allenast ett naturligt fullföljande av det
steg, som togs förra året. Jag vill förty tillstyrka förslagets genomförande.

Vad angår förslaget örn utvidgning av issignaltjänsten med rapporter
från fartyg och observationer från stationer för mätande av vattentemperaturen
synas mig ämbetsverken hava förebragt bärande skäl för de
ifrågasatta åtgärderna. Otvivelaktigt torde det för sjöfarten vara av vikt
ej blott att erhålla upplysning örn isförhållandena i en viss hamn och
dess inlopp utan även, och måhända i första hand, rörande möjligheten
att över havet taga sig fram till hamnen. Då det ur sjöfartens synpunkt
torde vara av stort intresse, att det nuvarande issignalsystemet komplette -

Kungl. Marits proposition Nr 257. 17

ras i denna del, biträder jag ämbetsverkens förslag även i förevarande
avseende.

Ett bifall till ämbetsverkens framställning rörande överflyttande och
utvidgande av issignaltjänsten medför vissa ändringar i de till anstalten
och därmed sammanhängande verksamhetsgrenar å extra stat utgående
anslag.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Majit under
punkt 151 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att för telegramkostnader
och kostnader för radioutsändningar vid statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag
av 115,000 kronor. Den ifrågasatta organisationen av issignaltjänsten
kommer att för anstalten medföra ökade kostnader för telegram och
radioutsändningar. Den av anstalten för ändamålet begärda höjningen
med 3,000 kronor synes icke giva anledning till erinran.

Vidare har Kungl. Majit under punkt 152 i statsverkspropositionen
föreslagit riksdagen att för diverse behov vid anstalten anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 83,100 kronor. Under
detta anslag ingå flera olika poster, däribland en post å 11,500 kronor
för tillskott till expenser och en post å 2,000 kronor för arbetsbiträde vid
israpporttjänsten. Jämväl i nämnda anslag till diverse behov har anstalten
på grund av issignaltjänstens omorganisation föreslagit vissa
höjningar. Beträffande anslagsposten tillskott till expenser ifrågasättes
sålunda en ökning nied 700 kronor för att möta beräknade utgifter
för blanketter m. m. och i anslagsposten arbetsbiträde vid israpporttjänsten
en höjning med 2,000 kronor till bestridande av kostnader,
som föranledas av utökning av arbetstiden för det för issignaltjänsten nu
vid anstalten anställda biträdet samt för anställande under den tid
av året issignaltjänsten pågår av ett extra kvinnligt skrivbiträde vid anstalten.
Slutligen föreslår anstalten, att under ifrågavarande anslag
måtte upptagas två nya anslagsposter, nämligen en å 2,000 kronor till
engångskostnader för upprättande av fyra temperaturstationer och en å
1,000 kronor för utförande av observationer vid dessa stationer samt för
förande av anteckningar å fartyg angående isförhållandena i öppen sjö.
De sålunda begärda ökningarna i anslaget till diverse behov synas mig
kunna godkännas.

Vidkommande den genom överflyttningen av återstående del av issignaltjänsten
i anstaltens stat uppkommande kostnadsökningen må i övrigt
framhållas, att samma kostnadsökning, uppgående tillhopa till 8,700 kronor,
motsvaras av en minskning med 13,000 kronor i utgifterna i omkostnadsstaten
för lots- och fyrinrättningen, varunder för närvarande
kostnaderna för uppehållande av issignaltjänsten upptagas. I den tidigare
denna dag av Kungl. Majit beslutade propositionen angående anslag
för budgetåret 1930/1931 för nämnda inrättning bar jämväl hänsyn tagits
härtill.

Bihang lill riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 220 hafi. (Nr 257.) 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Till de ytterligare bestämmelser, som komma att bliva erforderliga i
händelse av genomförandet av nu föreslagna omorganisation beträffande
issignaltjänsten, skall jag tillåta mig återkomma, sedan riksdagens beslut
i anslagsfrågan föreligger.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att — med ändring av vad i det av Kungl. Maj:t till årets riksdag avlåtna
förslag till riksstat, nionde huvudtiteln, därutinnan föreslagits —
för budgetåret 1930/1931 anvisa

dels för telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ett extra förslagsanslag
av ...................................................... kronor 118,000,

dels ock för diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
ett extra reservationsanslag av ...................... kronor 88,800.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
Joh:s Thygesen.

801126. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.