Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen örn godkännande av en
konvention angående internationella utställningar; given Stockholms
slott den 28 februari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för denna dag och nied överlämnande av den i Paris den
22 november 1928 undertecknade konventionen angående internationella
utställningar vill Kungl. Majit härmed äska riksdagens godkännande av
ifrågavarande konvention.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

2OS hafi. (Nr 2''fö.l

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Bissmark, anför efter
gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för
finansdepartementet:

»Vid upprepade tillfällen under senare år hava sammanslutningar av
industriidkare i olika länder fäst respektive regeringars uppmärksamhet
på de olägenheter, som förorsakas av den alltför vanliga förekomsten av
internationella utställningar, och på lämpligheten av att genom överenskommelse
reglera desamma. Avsikten har härvidlag knappast varit att
visa något misstroende mot utställningarna såsom sådana. Tvärtom är
man väl i allmänhet ense örn att anse dessa manifestationer såsom nyttiga
och all uppmuntran värda, då de ju ha till uppgift att utbreda och
uppmuntra framåtskridandet, belöna förtjänsten och egga företagsamheten,
men lika sant torde vara, att utställningarna för att motsvara dessa
ändamål höra i avseende på sin organisation uppfylla vissa villkor, som
alltför ofta åsidosatts.

Sålunda böra de med hänsyn till det undervisande syftet vara organiserade
efter en logisk plan, enligt vilken de utställda föremålen ordnas
rationellt, nied uteslutande av allt, som tynger framställningen till förmån
för en osund reklam. Då vidare utställningarna ha till ändamål
att demonstrera gjorda framsteg, höra utställningar av samma slag icke
få äga rum utan vissa uppehåll, enär nian eljest riskerar onödiga upprepningar
utan värde ur undervisningssynpunkt. Eftersom utställningarna
jämväl avse att åstadkomma en viss tävlan mellan producenterna och
även mellan deras olika nationer, måste de anordnas under sådana betingelser,
att så vitt möjligt alla eller åtminstone alla önskvärda producenter
komma att deltaga. Då det slutligen här är fråga örn allmännyttiga
företag, är det av vikt, att regeringarna uppträda som garanter för
företagens allvarliga karaktär.

Det råder intet tvivel, att icke åtskilliga utställningar lämnat en hel del
övrigt att önska i nu angivna avseenden; alltför ofta ha de arrangerats i
största hast utan alla internationella hänsyn och utan tanke på företag av
samma slag, som stundom ägt rum omedelbart förut eller t. o. m. samtidigt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Det händer under sådana omständigheter, att inbjudna industriföretag
visa sig tveksamma; deltagandet innebär en kännbar börda, som de helst
skulle vilja slippa undan. En del låta sig emellertid, ehuru motvilligt, förmås
att deltaga av hänsyn till sina konkurrenter, och de som icke deltaga
äro icke heller belåtna, ty deras frånvaro kan av kundkretsen betraktas
som ett svagketstecken. Därtill kommer, att svårigheten att skaffa deltagare
ofta kommer arrangörerna att glömma utställningens uppfostrande syftemål;
för att utfylla luckorna lämna de plats åt de mest olikartade föremål
samt hemfalla lätt åt ren reklam.

Även regeringarna äro offer för detta sakernas tillstånd. Så snart en
utställning arrangerats i utlandet, anse de ofta lämpligt att påminna sina
landsmän, att de ha en plats att försvara på denna marknad, och att deras
frånvaro eller mindre energiska deltagande skulle tagas illa upp. För att
uppnå bästa resultatet av deltagandet uppmuntra de detsamma medelst organisationskommittéer,
understöd och belöningar. Ofta händer det, att ett
land, som inbjuder till en utställning, på diplomatisk väg uppmanar en
främmande regering att påverka sitt lands industriföretag till deltagande i
utställningen, och det händer också ofta, att en dylik uppmaning efterkommes
av ren artighet.

Redan före kriget vidtogos mått och steg i syfte att råda bot för nämnda
missförhållanden medelst en internationell reglering av utställningarna.
1912 undertecknades av sexton stater, däribland Sverige, en konvention i
sådant syfte, vilken emellertid till följd av världskrigets mellankomst aldrig
ratificerades. Efter världskrigets slut har dock nödvändigheten särskilt för
de krigförande makterna att demonstrera sin obrutna livskraft i industriellt
och kommersiellt avseende medfört en mångfald av utställningar, mässor
och dylikt. Med anledning härav och under trycket av nya klagomål
från industriföretagen upptogs från fransk sida denna fråga till förnyad
behandling.

I sådant avseende utarbetades av vederbörande franska myndigheter,
efter hörande av de officiella ombuden för de i utlandet befintliga ständiga
utställningskommittéer, som bildats före kriget, ett nytt konventionsförslag,
varefter franska regeringen inbjöd till en diplomatisk konferens för
frågans behandling. Denna konferens, i vilken Kungl. Majit den 6 oktober
1928, efter kommerskollegii hörande, beslöt, att Sverige skulle deltaga,
tog sin början den 12 november samma år och resulterade i en konvention
av den 22 november 1928, som samma dag för Sveriges del undertecknades
av Kungl. Majits befullmäktigade ombud under förbehåll örn ratificering
av Kungl. Majit efter riksdagens godkännande.

Konventionen av den 22 november 1928 har undertecknats av följande
30 staten Albanien, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Columbia, Cuba,
Danmark, Dominikanska republiken, Frankrike, Grekland, Guatemala,
Haiti, Italien, Japan, Marocko, Nederländerna, Peru, Polen, Portugal, Rumänien,
Schweiz, Serbokroatoslovenska staten, Socialistiska rådsrcpubli -

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

kernas union, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tunis, Tyskland och
Ungern.

Konventionen är i korthet av följande innehåll:

Artiklarna 1—3 meddela vissa definitioner. Därvid märkes särskilt, att
från konventionens tillämplighet undantagas hl. a. utställningar av kortare
varaktighet än tre veckor, vissa vetenskapliga utställningar samt konstutställningar.
Vidare särskiljas allmän utställning, som omfattar flera
produktionsgrenar, och speciell utställning, som omfattar blott en produktionsgren.

Artikel 4 meddelar bestämmelser angående tidpunkt för hållande av utställning.
Härvid skiljes mellan sådana allmänna utställningar, som för
inbjudna stater medföra skyldighet att uppföra nationella paviljonger, och
andra utställningar. Utställning av första gruppen får av ett och samma
land icke omordnas oftare än med 15 års mellanrum, medan motsvarande
tid för den andra gruppen är 10 år. För deltagande i utställningar stadgas
mellantider av resp. 6 och 4 år. Artiklarna 5—9 meddela regler för inbjudan
till utställningar samt angående företräde att anordna utställning vid
uppkommande konkurrens härom mellan olika stater. Dylika konflikter
skola lösas med hjälp av den s. k. internationella utställningsbyrån, örn vilken
närmare stadganden givas i artiklarna 10—14. Enligt dessa skall byrån
bestå av ett förvaltningsråd och en direktör. Förvaltningsrådet skall utgöras
av representanter för de fördragsslutande staterna till ett antal av
1—3 för varje stat, och varje stat skall oavsett antalet ombud hava en röst
i rådet. I sammanhang med internationella byrån omnämnes den s. k.
klassificeringskommissionen, som består av representanter för 12 fördragsslutande
stater, utsedda av vederbörande regeringar, och har till uppgift
att yttra sig angående klassificering av utställningar i och för tillämpning
av konventionens bestämmelser. Byråns budget bestämmes provisoriskt till
4,000 pund sterling, och kostnaderna för densamma fördelas å de fördragsslutande
staterna efter följande grunder. Stat, som är medlem av Nationernas
förbund, har att erlägga bidrag till byrån i proportion till den
summa, sorn staten ifråga betalar till nämnda förbund. Annan stat har
att lämna bidrag med enahanda belopp, som erlägges av sådan till Nationernas
förbund ansluten stat, med vilken den är i ekonomisk ställning närmast
jämförbar. Artiklarna 15—26 reglera närmare de till utställningar
inbjudande och i dylika deltagande ländernas skyldigheter, varvid bland
de förra särskilt märkes skyldighet att medgiva vissa förmåner i tullavseende.
Därjämte behandlas rätten att anordna monopol vid utställningarna.
Artiklarna 27—32 behandla reglerna för de belöningar, som vid utställningarna
kunna utdelas. Artikel 33 föreskriver, att konventionen skall ratificeras,
samt lämnar närmare bestämmelser härför. Artiklarna 34—SO innehålla
bestämmelser angående konventionens tillämplighet och ikraftträdande
m. m., varvid särskilt märkes bestämmelsen i artikel 37, att konventionen
icke kan uppsägas förrän efter 5 år från ikraftträdandet.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 245.

I ett till konventionen fogat protokoll konstaterar konferensen svårigheten
att skarpt skilja mellan utställningar och varumassor samt framhåller önskvärdheten
av att samtliga former för exposition av varor och prover bliva
föremål för överenskommelse. I anledning härav uttalar konferensen det
önskemål, att nyssnämnda frågor inom 18 månader från dagen för konventionens
undertecknande göras till föremål för behandling.

I enlighet med detta önskemål har en särskild kommitté tillsatts, bestående
av representanter för 11 vid konferensen företrädda stater, med
uppdrag att bland annat utarbeta ett förslag till internationell konvention
för reglering av mässväsendet. Denna kommitté, vari även ombud för
Sverige deltagit, sammanträdde i Paris i december 1929 och antog därvid
ett konventionsförslag i ämnet, som nyligen genom vederbörande franska
myndigheter delgivits svenska regeringen för inhämtande av yttranden
från svenska näringssammanslutningar. I kommitténs uppgifter ingick
också att utarbeta reglemente för den internationella utställningsbyrå,
som här ovan omnämnts, och förslag till sådant reglemente har av
kommittén framlagts.

I detta sammanhang ber jag att 1''å erinra örn, att till täckande av den å
Sverige belöpande delen av kostnaderna för den internationella utställningsbyrån
för budgetåret 1929/1930 i enlighet med Kungl. Majlis förslag
anvisats ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor. Då konventionen emellertid
ännu ej ratificerats, har någon rekvisition av bidrag icke hit ingått.
För att medel för ändamålet även för budgetåret 1930/1931 må sta till förfogande
har Kungl. Maj:t under punkt 33 i tionde huvudtiteln av årets
statsverksproposition hemställt örn anvisande av ett dylikt anslag till enahanda
belopp.

Då jag är av den uppfattningen, att förevarande konvention är ägnad att
i allt väsentligt medföra de fördelar som med densamma åsyftas, tillstyrker
jag, att konventionen biträdes av Sverige.

Chefen för finansdepartementet kommer att senare i dag anmäla förslag
örn en mindre ändring i tulltaxeförordningen, som påkallas av konventionen.
»

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte i proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däld statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Sehlberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Konvention angående internationella utställningar.

Undertecknade vederbörligen betil llmäktigade ombud för nedan uppräknade
regeringar hava sammanträtt till konferens i Paris från den 12 till
den 22 november 1928 och under förbehåll av ratifikation överenskommit
örn följande bestämmelser:

Kap. I.

Definitioner.

Artikel 1.

Bestämmelserna i denna konvention äro endast tillämpliga å officiella
eller officiellt erkända internationella utställningar.

Såsom officiell eller officiellt erkänd internationell utställning anses, oavsett
dess benämning, varje utställning till vilken främmande länder inbjudas
på diplomatisk väg; vilken, i regel, har en icke periodisk karaktär
och vars huvudändamål är att uppvisa de olika ländernas framsteg inom
en eller flera produktionsgrenar och vid vilken principiellt ingen åtskillnad
göres mellan köpare eller besökande vad beträffar tillträde till utställningens
lokaler.

Konventionen är icke tillämplig å

1) utställningar med en varaktighet av mindre än 3 veckor;

2) vetenskapliga utställningar, som anordnas i samband med internationella
kongresser, förutsatt att deras varaktighet icke överskrider den under
nr 1) angivna tidrymden;

3) utställningar av skön konst;

4) utställningar, som anordnas av ett enda land inom ett annat lands
område och på inbjudan av sistnämnda land.

De fördragsslutande staterna överenskomma att förvägra de internationella
utställningar på vilka denna konvention är tillämplig och som icke
uppfylla de villkor, vilka äro angivna i konventionen, sitt skydd och stöd
ävensom de andra förmåner, som omförmälas i kapitlen lil, IV och V
härnedan.

Artikel 2.

En utställning betraktas såsom allmän, då den omfattar produkter av
mänsklig verksamhet, som tillhöra flera produktionsgrenar, eller då den
anordnas i ändamål att giva en samlad översikt över de framsteg, som
uppnåtts inom ett bestämt område, såsom hygien, konstindustri, modern
komfort, kolonial utveckling etc.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245. 7

En utställning betraktas såsom speciell, då den endast berör en enstaka
tillämpad vetenskap (elektricitet, optik, kemi), en enda teknisk bransch
(textil, gjuteri, grafisk konst etc.), en enda råvara (läder och hudar, silke,
nickel etc.), ett enda elementärt behov (uppvärmning, näringsmedel, trans P

av den i artikel 10 omförmälda internationella byrån skall
upprättas en klassifikation av utställningar, vilken skall tjäna såsom
grundval för bestämmande av vilka yrkesgrenar och föremål, som enligt
föregående moment kunna inrymmas i en speciell utställning. Denna förteckning
skall kunna revideras varje år.

Artikel 3.

Internationella utställningar må icke pågå under längre tid än 6 månader;
icke desto mindre kan internationella byrån medgiva att en allmän
utställning må pågå under längre tid, som dock i intet fall över 12 manader.

Kap. 2.

Tidsbestämmelser lör anordnande av utställningar.

Artikel 4.

I denna konvention avsedda internationella utställningar skola kunna
anordnas med iakttagande av de tidsbestämmelser, som framgå av nedan
angivna grunder.

Allmänna utställningar indelas i 2 grupper:

Första gruppen: sådana allmänna utställningar, som för de inbjudna
länderna medföra skyldighet att uppföra nationella paviljonger.

Andra gruppen: sådana allmänna utställningar, som icke för de inbjudna

länderna medföra nyssnämnda skyldighet.

I ett och samma land skall under en tidrymd av 15 år endast kunna anordnas
en allmän utställning av första gruppen; en period av 10 år bör
skilja två allmänna utställningar tillhörande vilkendera gruppen som

helst. . . „

Ingen fördragsslutande stat må anordna deltagande i en allman utställning
av första gruppen, annat än för det fall att denna utställning
skall äga rum minst 6 år efter föregående allmänna utställning, tillhörande
första gruppen. Ingen stat må anordna deltagande i en allmän utställning
av den andra gruppen, därest icke denna skiljes från föregående allmänna
utställning genom en tidrymd av 2 år. Denna tidrymd skall ökas
till 4 år, då fråga är örn utställningar av samma karaktär.

De tidsbestämmelser, som återfinnas i föregående stycke, skola tilllämpas
vare sig respektive utställning anordnas av stat, som biträtt konventionen,
eller av icke konventionsstat.

Flera speciella utställningar av samma karaktär skola icke kunna hållas

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

samtidigt inom de fördragsslutande staternas områden. En mellantid av 5
år är obligatorisk, innan de kunna upprepas i samma land. Dock kan internationella
byrån undantagsvis minska senast angivna tidrymd till lägst 3
år, då den anser att en sådan tidrymd är rättfärdigad på grund av den
snabba utvecklingen hos någon produktionsgren. Samma minskning av
mellantiden kan medgivas för utställningar, som redan enligt tradition
avhållas i vissa länder med kortare mellanrum än 5 år.

Speciella utställningar av olika karaktär kunna i samma land icke äga
Turn oftare än med 3 månaders mellanrum.

De tidsperioder, som angivas i denna artikel, räknas från respektive utställnings
öppnande.

Artikel 5.

_ ■^en fördragsslutande stat, på vars område en utställning anordnas i enlighet
med bestämmelserna i denna konvention, skall med beaktande av
stadgandena i artikel 8 härnedan på diplomatisk väg rikta en inbjudan till
främmande stater:

3 år i förväg, då fråga är örn allmänna utställningar, tillhörande första
gruppen;

2 ar i förväg beträffande utställningar tillhörande andra gruppen;

1 år i förväg för speciella utställningar.

Ingen regering skall kunna anordna eller beskydda ett deltagande i en
internationell utställning, örn den icke mottagit ovan omförmäld inbjudan.

Artikel 6.

Då flera länder konkurrera med varandra beträffande anordnandet av en
internationell utställning, skola de hänvända sig till varandra och söka
träffa överenskommelse örn vilken av ifrågavarande stater skall äga företräde
med avseende å utställningens anordnande.

Därest överenskommelse icke kan uppnås, skola de hänskjuta frågan för
avgörande av internationella byrån, som skall taga hänsyn till de omständigheter,
som åberopas, och särskilt till speciella skäl av historisk eller
moralisk art, till den tid, som förflutit sedan senaste utställning och till
antalet av de manifestationer, som redan ordnats av de konkurrerande
länderna.

Artikel 7.

Då en utställning, som har samma karaktär som de manifestationer,
vilka definieras i artikel 1, anordnas i ett land, vilket icke anslutit sig till
denna konvention, skola de fördragsslutande staterna, innan de antaga
inhjudan till en sådan utställning, inhämta internationella byråns mening.

De skola icke giva sin anslutning till den planerade utställningen, örn den
icke erbjuder samma garantier som de, vilka fordras enligt denna konvention,
eller i varje fall tillräckliga garantier. Därest en utställning, anordnad
av en fördragsslutande stat, till tiden sammanfaller med en utställning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245. %

anordnad av en icke fördragsslutande stat, skola övriga fördragsslutande
stater, om icke exceptionella omständigheter föreligga, giva företräde åt
den förstnämnda.

Artikel 8.

De stater, vilka vilja anordna en sådan utställning, som avses i denna konvention,
böra, senast 6 månader före de i artikel 5 angivna tidpunkter för
utsändande av inbjudningar, till internationella byrån ingiva en framställning
örn inregistrering av utställningen. Sådan framställning skall innehålla
uppgift örn utställningens natur och dess varaktighet; den skall vara
åtföljd av uppgift örn klassindelning, av allmänt reglemente, reglemente
för jury och fullständiga handlingar utvisande de åtgärder, som äro avsedda
att vidtagas för att trygga personers och byggnaders säkerhet, för
skyddande av industriell och konstnärlig äganderätt och för uppfyllande
av de villkor, som stadgas i kap. 4 och 5. Byrån skall medgiva inregistrering
endast örn utställningen uppfyller de i denna konvention stadgade
villkor.

Ingen fördragsslutande stat må antaga inbjudan att deltaga i någon i
denna konvention avsedd utställning, därest icke i denna inbjudan omför -mäles, att inregistrering medgivits.

Emellertid skola de fördragsslutande stater, som mottagit sådan inbjudan,
äga full frihet att icke deltaga i utställning, som anordnats i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna konvention.

Artikel 9.

Då en stat avstått från att anordna en utställning, som den planerat och
för vilken inregistrering medgivits, skall internationella byrån fastställa
den tidpunkt, vid vilken staten skall äga rätt att på nytt konkurrera med
andra stater med avseende å anordnandet av en ny utställning.

Kap. III.

Internationella utställningsbyrån.

Artikel 10.

En internationell utställningsbyrå skall upprättas med uppgift att övervaka
tillämpningen av denna konvention. Denna byrå skall bestå av ett
förvaltningsråd, biträtt av en klassificeringskommission, och en direktör,
rörande vilkens tillsättande och befogenheter bestämmelser lämnas i det i
följande artikel omförmälda reglemente.

Förvaltningsrådet för den internationella byrån skall sammankallas till
sitt första sammanträde i Paris av franska republikens regering under det
år, som följer på konventionens ikraftträdande. Vid detta sammanträde
skall rådet bestämma var den internationella byrån skall ha sitt säte samt
utse direktören.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Artikel 11.

Förvaltningsrådet skall bestå av medlemmar utsedda av de fördragsslutande
staterna till ett antal av 1—3 för varje land. Bådet skall äga rätt
att i rådgivande egenskap med sig adjungera 2 eller 3 ledamöter av internationella
handelskammaren, vilka utsetts av nämnda kammare.

Bådet skall äga att avgöra alla de frågor, som enligt denna konvention
skola tillhöra dess kompetens. Det skall pröva och godkänna reglemente för
internationella byråns organisation och inre arbete. Bådet skall fastställa
stat för inkomster och utgifter samt granska och godkänna räkenskaperna.

Artikel 12.

Varje stat skall oavsett antalet av dess ombud äga en röst vid rådets
överläggningar. Varje stat kan låta representera sig genom annan stats
delegation, vilken i sådant fall skall äga så många röster som antalet av
de stater den representerar. För beslutmässighet vid rådets sammanträden
skall erfordras att 2h av de i rådet företrädda staterna äro representerade.
Omröstningar skola äga rum med enkel röstövervikt, utom i frågor berörande: 1)

antagande av reglemente;

2) ökning i utgiftsstaten;

3) förkastande av en framställning från fördragsslutande eller till konventionen
ansluten stat eller godkännande av en framställning, då flera
stater konkurrera;

4) medgivande av en allmän utställning med en varaktighet av över 6
månader.

I sistnämnda fyra fall erfordras en majoritet av 2U av i internationella
byrån företrädda stater.

Artikel 13.

Klassificeringskommissionen skall vara sammansatt av representanter
för 12 fördragsslutande stater, utsedda av vederbörande regeringar.

Dessa stater skola till halva antalet utses av internationella byrån; den
andra hälften skall tillsättas genom cirkulation enligt i reglementet för
byrån fastställda villkor.

Kommissionen kan i rådgivande egenskap med sig adjungera 1 eller 2
ledamöter av internationella handelskammaren, vilka utsetts av nämnda
kammare.

Den klassificering, som avses i artikel 2, ävensom eventuella förändringar
däruti skola av kommissionen underställas förvaltningsrådet för
godkännande. I och för tillämpningen av de i artikel 4 givna tidsbestämmelserna
skall kommissionen avgiva utlåtande, huruvida en utställning,
vars inregistrering begäres, är speciell eller allmän, och huruvida, oavsett
dess benämning och klassificering, den icke är av samma natur, som en
föregående utställning eller en till samma tidpunkt utsatt speciell utställning.

Kungl. Majlis proposition Nr 245.

Artikel 14.

Byråns budget bestämmes provisoriskt till 4,000 pund sterling. Byråns
utgifter skola bäras av de fördragsslutande staterna, vilkas bidrag skola
bestämmas på följande sätt:

Andelen för de stater, som äro medlemmar av Nationernas förbund, bestämmes
i förhållande till det bidrag dessa stater erlägga till förbundet.
Utom i fall av ökning av ovan bestämda budgetsiffra skall högsta bidrag
från någon stat icke överskrida 500 pund. De stater, som icke tillhöra Nationernas
förbund, skola med hänsynstagande till sin ekonomiska utveckling
namngiva viss medlemsstat, och skall deras bidrag vara lika stort som
sistnämnda stats.

Förvaltningsrådet kan dessutom medgiva upptagandet av andra avgifter
såsom ersättning för tjänster åt grupper eller individer.

Kap. IV.

Inbjudande och deltagande staters skyldigheter.

Artikel 15.

Den regering, som inbjuder till en internationell utställning, skall utse
en regeringskommissarie eller ett ombud med uppdrag att företräda regeringen
och att övervaka utförandet av de åtaganden, som gjorts gentemot
utländska deltagare. Kommissarien eller ombudet bör vidare vidtaga
lämpliga åtgärder för de utställda föremålens vårdande.

Artikel 16.

De deltagande ländernas regeringar skola utse kommissarier eller ombud
för att företräda dem och övervaka efterlevandet av de reglementen, som
utfärdas i anledning av utställningen.

Kommissarierna eller ombuden ha uteslutande rätt att tillerkänna eller
fördela utrymmen åt utställarna i respektive länders paviljonger och i de
nationella sektionerna.

Artikel 17.

Vid en allmän utställning äger bestyrelsen icke upptaga någon avgift
för de öppna eller slutna utrymmen, som omförmälas i utställningens
program och tilldelas varje deltagande stat.

Artikel 18.

Vid varje utställning, som avses i denna konvention, skola utländska
föremål, som äro underkastade tullar eller andra avgifter, medgivas temporär
tullfrihet, under villkor att de åter utföras. Ett av avsändaren utställt
intyg, som åtföljer varorna, skall bestyrka kolliantal, varornas beskaffenhet,
märken och nummer, ävensom varornas handelsbeteckning, vikt, ur -

12'' Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

sprung och värde. Föremålen tullbehandla» i utställningens lokaler utan
att underkastas undersökning vid glansén. Dessa bestämmelser skola tilllämpas
under förbehåll för gällande tullföreskrifter i det land, som anordnar
utställningen.

Då enligt det inbjudande landets nationella lagstiftning ställande av
säkerhet erfordras för erhållande av temporär tullfrihet enligt föregående
moment, skall garantiförbindelse av kommissarien för varje deltagande
land för utställarnas räkning anses såsom tillräcklig garanti för erläggandet
av tull- samt andra avgifter och skatter för sådana utställningsföremål,
som icke inom behörig tid efter utställningens avslutande
blivit återutförda.

Från förmånen av temporär tullfrihet skola vara uteslutna lager av varor,
som icke utgöra varuprover i egentlig mening och vilka importerats
uteslutande för att försäljas under pågående utställning.

Örn de utställda föremålen helt eller delvis bliva förstörda, äger utställaren
åtnjuta tullfrihet:

1) örn han kan styrka, att de icke förefintliga kvantiteterna eller de föremål,
som undergått värdeminskning, ha förbrukats för utställningens
ändamål eller på grund av sin lättförstörbara beskaffenhet icke kunna försäljas; 2)

örn tulltaxan icke med avgift eller införseltull belägger försämrade
eller oanvändbara föremål.

Denna förmån skall icke åtnjutas, då föremålen lia använts till sådan
förbrukning, för vilken de normalt äro avsedda.

De bevis, som erfordras enligt 4:e stycket, tillhandahållas av kommissarien
eller ombudet för den stat utställaren tillhör; avgörandet tillkommer
förvaltningen i den stat, där utställningen hålles.

Såsom avsedda för utställningen böra, vid tillämpning av nyss angivna
bestämmelser, anses:

1) byggnadsmaterialier, även örn de införas såsom råvaror avsedda att
förädlas efter ankomsten till det land, där utställningen äger rum;

2) verktyg och transportmaterialier för utställningsarbetena;

3) föremål avsedda för inre eller yttre dekorering av utställares lokaler,
utställningsstånd eller skyltningar;

4) föremål avsedda för dekorering eller möblering av de lokaler, som
användas av de deltagande staternas kommissarier eller ombud, ävensom
för dem avsedda kontorsinventarier;

5) föremål och produkter använda för installering eller drift av utställda
maskiner eller apparater;

6) prover, som äro erforderliga för jurybedömning av utställda föremål,
under förutsättning att intyg av kommissarien för vederbörande
sektion företes angående de förbrukade föremålens art och mängd.

Kungl. Marits proposition Nr 245.

Tullfrihet åtnjutes vidare för:

1) kataloger, broschyrer eller officiella affischer, illustrerade eller icke,
som utgivits av stater, vilka deltaga i utställningen;

2) kataloger, broschyrer, affischer och andra publikationer, illustrerade
eller icke, som gratis utdelas av utländsk utställare inom utställningens
område och medan densamma pågår.

Bestämmelserna i denna artikel äro icke tillämpliga på föremål, som enligt
det anordnande landets lagstiftning äro föremål för statsmonopol eller
vilkas försäljning är förbjuden eller regleras genom licenser, annat än under
villkor, som föreskrivas av nämnda lands regering. Dock skall utställande
av dessa produkter vara medgivet under förbehåll för kontrollåtgärder
till förhindrande av försäljning.

Artikel 19.

Varje internationell utställnings reglemente bör innehålla en bestämmelse,
som giver utställaren rätt att återkalla sin anmälan örn deltagande
för det fall att med avseende å avgifter, som äro tillämpliga på ifrågavarande
utställares produkter, en skärpning skulle inträda efter antagandet
av anbud att deltaga i utställningen.

Artikel 20.

Efter utställningens slut må utställare, därest icke lagstiftningen i det
land där utställningen äger rum härför utgör hinder, vara oförhindrad att
försälja och utlämna utställda varuprov. Därvid skall han icke vara underkastad
andra avgifter än dem, vilka han haft att erlägga vid direkt
import.

Artikel 21.

Å internationell utställning må för angivande av en grupp eller ett
företag icke användas någon geografisk beteckning, som hänför sig till
ett deltagande land, utan medgivande av detta lands kommissarie eller ombud.

I fall då fördragsslutande stat icke deltager i utställningen, utfärdas
förbud mot användande av sådan beteckning av utställningens ledning på
anmodan av vederbörande regering.

Artikel 22.

Endast de sektioner av en utställning må betraktas och betecknas såsom
nationella, vilka anordnats under ledning av en kommissarie eller ett ombud,
utsett jämlikt artiklarna 15—10 av anordnande eller deltagande stats
regering.

Artikel 23.

Ett lands nationella sektion må endast omfatta föremål, som tillhöra
detta land.

Med tillstånd av kommissarie eller ombud från vederbörande stat må

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

dock medtagas föremål, som tillhör annat land, under förutsättning att
detsamma endast tjänar till att komplettera installationen, att det är utan.
inflytande på tilldelandet av belöningar åt huvudföremålet och med
hänsyn härtill icke själv kan tillerkännas någon belöning.

Såsom tillhörande ett lands industri och jordbruk räknas föremål, som
hämtats från dess jord eller skördats eller tillverkats på dess område.

Artikel 24.

Därest icke annorlunda stadgas i det anordnande landets lagstiftning,
hör vid en utställning principiellt icke medgivas något monopol av vad
slag som helst. Dock må utställningens ledning, örn den så anser oundgängligt,
medgiva följande monopol: belysning, uppvärmning, förtullning,
underhåll och reklam inom utställningens område. I så fall skola
följande villkor iakttagas:

1) förekomsten av sådant monopol skall angivas i utställningens reglemente
och i den anmälningsblankett, som utställarna underteckna.

2) monopolföretagens tjänster skola ställas till utställarnas förfogande på
sådana villkor som vanligen tillämpas i landet,

3) kommissariernas befogenheter inom sina respektive sektioner skola
icke i något fall begränsas.

Kommissarien för den anordnande staten skall vidtaga erforderliga åtgärder
för att inga högre lönetariffer må tillämpas vid arbete för de deltagande
staterna än de som gälla för det anordnande landets förvaltning.

Artikel 25.

Varje stat, inom vilken en internationell utställning äger rum, skall erbjuda
sina tjänster för att av olika järnvägs-, sjöfarts- eller luftfartsförvaltningar,
bolag och företag utverka transportlättnader till förmån för
de föremål, som avses för utställningen.

Artikel 26.

Varje stat skall använda de medel som enligt dess lagstiftning synas
den lämpligast för att bekämpa anordnare av fiktiva utställningar eller
utställningar, till vilka deltagarna svikligen lockas genom bedrägliga löften,
annonser eller reklam.

Kap. V.

Belöningar.

Artikel 27.

Utställningens allmänna reglemente bör angiva huruvida, frånsett det
diplom över deltagande som alltid kan lämnas, särskilda belöningar skola
tillerkännas de utställande eller icke.

Därest belöningar äro avsedda att förekomma, kunna desamma begränsas
till vissa klasser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

Före utställningens öppnande skola de utställare, som, vare sig de deltaga
å sektionerna eller i sin nationalpaviljong, vilja stå utanför tilldelningen
av belöningar, avgiva förklaring härom till utställningens ledning
genom förmedling av sina kommissarier eller ombud.

Jurymedlemmarna äro skyldiga att avstå från rätten till erhållande
av belöningar.

Artikel 28.

Deltagandet i en utställning kan antingen vara fritt eller beroende på
föregående prövning.

Deltagandet är fritt då alla föremål mottagas till utställningen under
villkor att utställaren i vederbörlig tid undertecknat anmälan örn deltagande
och uppfyllt de allmänna villkoren för sådant deltagande.

Deltagandet är beroende av föregående prövning, då det allmänna reglementet
föreskriver, att de föremål som skola utställas böra uppfylla vissa
speciella villkor såsom i fråga örn hög kvalitet eller ursprunglighet.

I sistnämnda fall skall reglementet innehålla uppgift örn den procedur,
som den anordnande staten fastställt för prövningen av föremål avsedda för
dess nationella sektion, för att de inbjudna staterna må kunna begagna sig
av samma system, dock att varje land bibehåller rätten att tillämpa
ifrågavarande procedur efter sitt eget gottfinnande.

Artikel 29.

Värdesättandet och bedömandet av de utställda föremålen skola anförtros
åt en internationell jury, sammansatt enligt följande regler:

1) varje stat företrädes i juryn i förhållande till dess andel i utställningen,
varvid särskilt skall beaktas antalet utställare, däri icke inberäknade
medarbetare och biträden, ävensom den yta vederbörande utställare
använda.

Varje land bär rätt till minst en juryman i varje klass, där dess produkter
utställas, utom för det fall att utställningens ledning och vederbörande
lands kommissarie eller ombud äro ense örn att en representation
i juryn icke är motiverad av omfattningen av landets deltagande i viss
klass.

Intet land må företrädas av mer än 7 jurymän i samma klass; denna begränsning
är dock icke tillämplig på klasserna för flytande och fasta näringsmedel; 2)

uppdrag såsom juryman bör tilldelas personer, som inneha erforderliga
tekniska kunskaper;

3) jurymän skola hava sin regerings godkännande för att kunna mottaga
uppdraget;

4) juryn skall omfatta 3 jurisdiktionsgrader eller instanser.

Artikel 30.

Belöningarna indelas i 5 kategorier:

1) Ira pris (Grand prixl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

2) Hedersdiplom;

3) Guldmedaljer;

4) Silvermedaljer;

5) Bronsmedaljer.

Dessutom kunna på förslag av prisbelönade utställare eller medlemmar
av juryn diplom utdelas till utställarnas medarbetare eller biträden.

Egenskapen av juryledamot kan av innehavaren av sådan funktion åbe
ropas i alla de fall, då utställarna äga rätt att hänvisa till sina belöningar.

Beteckningen »utom tävlan» är hädanefter förbjuden såväl för jurymedlemmar
som för utställare, vilka lia begärt att få stå utom prisbedömning.

Artikel 31.

Utställningens prisförteckning skall inregistreras hos internationella byrån.
De prisbelönade må åberopa de utdelade belöningarna endast under
förutsättning att de efter belöningen noggrant angiva utställningens benämning.
De skola äga rätt att till denna foga internationella byråns
monogram. Den internationella utställningsbyrån skall underrätta internationella
byrån för industriell äganderätt i Bern örn registrerade utställningar
och dit överlämna belöningslistoma.

Artikel 32.

Genom internationella byråns försorg skola utarbetas typreglementen,
som fastställa allmänna villkor för jurys sammansättning och arbete samt
sättet för tilldelande av belöningar. Anordnande stater skola anbefallas
att använda dessa reglementen.

Kap. VI.

Slutbestämmelser.

Artikel 33.

Denna konvention skall ratificeras.

a) Varje regering skall, så snart den är beredd att deponera sin ratifikation,
därom underrätta franska regeringen. Så snart 7 regeringar
förklarat sig beredda att verkställa sådan deponering, skall denna äga
rum under den månad som följer efter det franska regeringen mottagit
den sista förklaringen och på dag, som sistnämnda regering fastställt;

b) Ratifikationerna skola deponeras i franska regeringens arkiv;

c) över ratifikationernas deponering skall upprättas ett protokoll, som
skall undertecknas av representanter för de deltagande staterna och av
franska republikens utrikesdepartement;

d) De av de undertecknade staternas regeringar, vilka icke varit i tillfälle
att deponera sitt ratifikationsinstrument under de villkor, som angivas
i mom. a) av denna artikel, kunna senare verkställa deponering genom
skriftlig förklaring, ställd till franska republikens regering och åtföljd
av ratifikationsinstrumentet;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

e) Bestyrkt avskrift av protokollet över det första deponerandet a^ ratifikationer
och av i föregående moment omförmälda förklaringar skall
omedelbart genom franska regeringens försorg och på diplomatisk väg
överlämnas till de regeringar, som undertecknat denna konvention eller
anslutit sig till densamma. I det fall som avses i föregående moment skall
franska regeringen samtidigt meddela, vid vilken tidpunkt den mottagit
förklaringen.

Artikel 34.

a) Denna konvention skall utan vidare endast kunna tillämpas med avseende
å de fördragsslutande staternas moderländer;

b) Om en stat önskar sätta konventionen i kraft i sina kolonier, protektorat,
transmarina besittningar och områden under dess överhöghet
eller mandat, skall staten tillkännagiva denna sin avsikt i själva ratifikationsinstrumentet
eller ock skriftligen underrätta franska regeringen
därom, och skall sådant skriftligt meddelande deponeras i sistnämnda regerings
arkiv.

Örn sistnämnda förfarande användes, skall franska regeringen till
övriga stater, som underskrivit eller anslutit sig till konventionen, överlämna
bestyrkta avskrifter av meddelandet i fråga med angivande av tidpunkten
för dess mottagande;

c) De utställningar, som endast omfatta produkter från moderlandet
och dess kolonier, protektorat, transmarina besittningar och områden
under överhöghet eller mandat, betraktas såsom nationella utställningar
och beröras följaktligen icke av denna konvention, utan att härvid behöver
tagas under övervägande huruvida konventionen utsträckts att gälla dessa
områden.

Artikel 35.

a) Sedan denna konvention trätt i kraft, skall varje stat, som icke undertecknat
densamma, när som helst kunna tillkännagiva sin anslutning;

b) För sådant ändamål skall den skriftligen och på diplomatisk väg
meddela franska regeringen sin anslutning, och ifrågavarande meddelande
skall deponeras i sistnämnda regerings arkiv;

c) Franska regeringen skall omedelbart till de stater, som undertecknat
eller anslutit sig till konventionen, överlämna bestyrkta avskrifter av
ifrågavarande meddelande med angivande av tidpunkten för dess mottagande.

Artikel 36.

Denna konvention skall för de signatärstater, som deltagit i det första
deponerandet av ratifikationerna, träda i kraft en månad efter datum för
protokollet häröver. För stater, som ratificera senare eller ansluta sig
lill konventionen, ävensom för kolonier, protektorat, transmarina besittningar
och områden under överhöghet eller mandat, vilka icke om Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 208 höft. (Nr 245.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

nämnts i ratifikationsinstrumentet, skall konventionen träda i kraft en
månad efter dagen för mottagandet av de i artiklarna 33 mom. d), 34
mom. b) och 35 mom. b) omförmälda meddelanden.

Artikel 37.

De fördragsslutande staterna äga icke uppsäga denna konvention förrän
efter förloppet av 5 år, räknat från dess ikraftträdande.

Uppsägning skall därefter kunna verkställas när som helst genom meddelande,
ställt till franska republikens regering. Uppsägning skall träda
i kraft ett år efter mottagandet av detta meddelande. Bestyrkt avskrift
av meddelandet med angivande av tidpunkten för dess mottagande
skall omedelbart av franska republikens regering överlämnas till regeringarna
i de stater, som undertecknat eller anslutit sig till konventionen.

Bestämmelserna i denna artikel skola jämväl äga tillämplighet på
kolonier, protektorat, transmarina besittningar samt områden under överhöghet
eller mandat.

Artikel 38.

Örn tillföljd av uppsägningar de fördragsslutande staternas antal nedgår
under 7, skall franska republikens regering omedelbart sammankalla
en internationell konferens för att överenskomma örn de åtgärder, som
böra vidtagas.

Artikel 39.

Franska republikens regering skall jämväl tillhandahålla internationella
byrån avskrifter av alla ratifikationer, anmälningar örn anslutning
och uppsägningar.

Artikel 40.

Denna konvention skall kunna undertecknas i Paris intill den 30 april
1929.

Till bekräftelse härav hava nedan angivna befullmäktigade ombud
undertecknat denna konvention.

Som skedde i Paris den 22 november 1928 i ett enda exemplar, som skall
deponeras i franska republikens regerings arkiv och varav bestyrkta avskrifter
skola överlämnas på diplomatisk väg till regeringarna för samtliga
vid konferensen i Paris representerade stater.

(Underskrifter.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.
II.

Protokoll.

Undertecknade befullmäktigade ombud hava vid sammanträde denna dag
framfört följande önskemål, vilka de anse sig böra särskilt anbefalla sina
respektive regeringar.

l:a önskemålet: Konferensen har haft anledning att konstatera svårighet
att uppdraga en skarp gräns mellan utställningar och mässor. Deri
anser att tillämpningen av denna konvention kommer att lämna fullt tillfredsställande
resultat först då alla företag, av vad slag som helst, som
avse uppvisande av modeller och varuprover, blivit reglerade.

Konferensen framhåller önskvärdheten av att frågan örn reglerandet av
mässor och andra .i denna konvention icke avsedda företag upptages
till prövning före utgången av en tid av 18 månader efter dagen för
denna konventions undertecknande genom en konferens med uppgift att
åstadkomma en konvention, som reglerar dessa olika företag.

Konferensen framhåller önskvärdheten av att en kommission, sammansatt
av representanter för de stater, vilkas ombud ha presiderat i kommissioner
och underkommissioner under denna konferens, nämligen Frankrike,
Tyskland, Storbritannien och norra Irland, Italien, Belgien, Brasilien,
Spanien, Japan, Nederländerna, Sverige och Schweiz, med vilken
kommission den internationella handelskammaren skall associeras, genom
franska regeringens försorg sammankallas för att förbereda ett förslag
till konvention, avsett att underställas den planerade konferensen.

Denna kommission skall, efter att ha utsett en president, rådfråga de
stora ekonomiska organisationerna i olika länder och vederbörande mässorganisationer
och skall avlämna en rapport, avsedd att motivera den
text, som kommissionen framlägger för den blivande konferensens godkännande.

Med hänsyn till det sammanhang, som förefinnes mellan utställningar
och mässor, skall det ingå i denna kommissions kompetens att undersöka
förutsättningarna för tillämpning av konventionen angående utställningar
och att förbereda ett förslag till reglemente för internationella byrån, aA''-sett att underställas föiwaltningsrådet för nämnda institution.

2:a önskemålet: Konferensen framhåller önskvärdheten av att utställare
icke avkräves någon avgift av skattenatur på grund av den kommersiella
A''erksamhet, som han utövar Aud utställningen, dock under villkor att denne
utställare icke försäljer varor, som få medtagas från utställningen, utan
begränsar sig till att mottaga beställningar.

3:e önskemålet: Konferensen framhåller önskvärdheten av att tullsatserna
icke förhöjas för de varor, som kunna komma att utställas, under
en tid av 6 månader före utställningens öppnande och till densammas
slut och att ingen höjning av dessa avgifter kommer att drabba varor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

som importeras under en tidrymd av ett år efter utställningens slut på
grund av beställningar, som upptagits och vederbörligen inregistrerats hos
utställningens kommissariat.

4:e önskemålet: Konferensen framhåller önskvärdheten av att vid utställning
icke mottagas föremål och produkter, som falskeligen såsom ursprungsbeteckning
bära namn å visst land, viss plats eller stad och att
representant för vederbörande stat må äga rätt att begära uteslutande av
sådana varor.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade ombuden undertecknat
detta protokoll.

Som skedde i Paris den 22 november 1928.

(Underskrifter.)

lil.

Signaturprotokoll.

Undertecknade befullmäktigade ombud hava sammankommit denna dag
för att verkställa underskrift av konventionen angående internationella
utställningar.

Den belgiska delegationen konstaterar, att denna konvention icke är
tillämplig å utställningar, för vilka officiell inbjudan redan på diplomatisk
väg utsänts till främmande stater, och särskilt icke å den internationella
utställning, som skall anordnas i Bryssel år 1935.

Delegationerna för det Förenade Konungariket Storbritannien och
Norra Irlands, Canadas, Australiens, Nya Zeelands och Irländska Fristatens
regeringar förklara sig anse att konventionen för reglering av internationella
utställningar icke omfattar sådana utställningar, som anordnas
av medlem av Brittiska väldet (la Communauté britannique des nations)
och vid vilka deltagandet begränsas till andra medlemmar av detta
välde.

Vid undertecknandet av konventionen angående internationella utställningar
vill den italienska delegationen betona, att dess underskrift
sker ad referendum och med förbehåll för eventuella meddelanden från
dess regering, speciellt i vad angår medtagandet i konventionen av bestämmelser
angående vetenskapliga utställningar, som räcka över 3 veckor
och anordnas i samband med internationella kongresser.

Vid undertecknandet av det till konventionen angående internationella
utställningar fogade protokollet förklarar den italienska delegationen, att
det icke är möjligt för densamma att ansluta sig till det i sagda protokoll
upptagna 4:e önskemålet, enär Italien icke biträtt den i Madrid den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 245.

14 april 1891 avslutade, i Washington den 2 juni 1911 reviderade konventionen
angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar.

Den japanska delegationen framhåller önskvärdheten av att den diplomatiska
inbjudning, som utfärdas av stat, vilken organiserar en speciell
utställning, avsändes till Japan åtminstone ett och ett halvt år i förväg
med hänsyn till nämnda lands geografiska läge.

Delegationen för Socialistiska Rådsrepublikernas Union förklarar, att
med hänsyn till tillämpningen av den i artikel 4 av konventionen angivna
regeln i enlighet varmed en tidrymd av minst 5 år bör åtskilja två specialutställningar
av samma natur, anordnade av samma land, de Socialistiska
Rådsrepublikemas Unions regering förbehåller sig att såsom särskild
stat behandla var och en av de 6 republiker, som äro medlemmar av unionen,
nämligen Ryssland, Ukraina, Den Transkaukasiska Federationen,
Vitryssland, Turkmenistan och Usbekistan.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade ombuden undertecknat
detta protokoll.

Som skedde i Paris den 22 november 1928.

(Underskrifter.)

Bihang lill riksdagen!! protokoll 19,10.

1 sami.

208 haft. (Nr 245.)