Kungl. Martis proposition Nr 229,
1
Nr 229.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse för
K. J. Alm från viss betalningsskyldighet; given Stockholms
slott elen 14 mars 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
Genom kontrakt den 7 januari 1921 antogs Karl Johan Alm till arrendator
av kronoegendomen 3/« mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten nr 1,
ett torp, i Faringe socken av Stockholms län för tiden från och med den
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 192 haft. (Nr 229.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
14 mars 1921 till den 14 mars 1928. På grund av för sent verkställd anmaning
att avflytta förlängdes arrendeavtalet efter sistnämnda tidpunkt på
fem år. Då det emellertid sedermera visade sig, att Alm icke längre var
i stånd att ställa godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande, blev
avtalet uppsagt med skyldighet för Alm att avflytta den 14 mars 1929.
Alm kvarbodde emellertid trots uppsägningen å gården efter sistnämnda
tidpunkt, varför åtgärder vidtogos för hans vräkande.
I det mellan domänstyrelsen, å ena, samt Alm, å andra sidan, upprättade
arrendekontraktet stadgades, bland annat, att i fråga örn kostnaderna
för vattenavledningsföretag, vari arrendatorn kunde komma att
deltaga, skulle arrendatorn äga den rätt till ersättning, som omförmäles
i förordningen den 6 juli 1849 örn deltagande i vattenavledningsföretag
för boställen och annan staten tillhörig jord, samt att arrendatorn
vore skyldig att utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans
sida deltaga i dikningsföretag, varav egendomen vid tiden för kontraktets
upprättande berördes eller som på grund av stadgandena i gällande
vattenlag kunde under arrendetiden för egendomen ifrågakomma.
Under arrendetiden ingick Alm såsom delägare i dikningsföretaget
»Solvallamossens torrläggningsföretag». Genom beslut den 27 juni 1927
anvisade Kungl. Majit åt nämnda företag statsbidrag från statens avdikningsanslag
med 6,630 kronor samt lån från statens avdikningslånefond
med 24,920 kronor. I samband därmed medgav Kungl. Majit, att
Alm finge jämte övriga deltagare vinna delaktighet i odlingslånet med
skyldighet för Alm att gälda såväl de under återstående arrendetiden
belöpande annuiteter å lånet som ock vid arrendetidens slut den då ännu
oguldna återstoden av egendomens andel i samma lån.
Enligt uppgift av vederbörande förrättningsman har den å egendomen
belöpande andelen i kostnaderna för dikningsföretaget efter ett repartitionstal
av 9.61 procent beräknats till 3,098 kronor 91 öre, inklusive kostnader
för förrättningen, varvid egendomens andel i odlingslånet beräknats
till 2,535 kronor 84 öre och i statsbidraget till 563 kronor 7 öre. Båtnaden
för egendomen av företaget har uppskattats till ett värde av 8,839
kronor 40 öre. Företaget har godkänts den 7 augusti 1928.
Alm har icke guldit någon del av kostnaderna för egendomens deltagande
i företaget.
Till säkerhet för kronans fordran hos Alm bland annat på grund av
hans betalningsskyldighet för egendomens andel i odlingslånet har den 4
mars 1929 med kvarstad belagts Alm tillhörig å egendomen befintlig lösegendom
till värde av 6,750 kronor. Sedan Alm emellertid till säkerhet för
kronans fordran den 19 mars 1929 å statsverkets giroräkning i riksbanken
för länsstyrelsens i Stockholms län räkning insatt ett belopp av 8,100
kronor samt länsstyrelsen den 21 i samma månad låtit överflytta det deponerade
beloppet i enskild bank, har kvarstaden genom resolution sistnämnda
dag av länsstyrelsen hävts.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Hos Kungl. Majit har Alm nu anhållit, att han måtte bliva befriad
från betalningsskyldighet för den honom såsom arrendator av egendomen
påförda andel i kostnaderna för Solvallamossens torrläggningsföretag.
Till stöd för framställningen anför Alm att, då torrläggningsarbetet
påbörjats under år 1926 och slutförts år 1928, hade Alm, som varit nödsakad
att redan den 14 mars 1929 avträda egendomen, icke dragit någon
nytta av dikningen utan i stället åsamkats förluster till följd av de stora
upplag av jord, varmed egendomen under arbetets gång besvärats. Då
arrendet varit bestämt med hänsyn till under kristiden rådande prisförhållanden
samt Alm under de två sista åren av sin arrendetid fått
dåliga skördar, skulle den stora utgiften för andel i kostnaderna för torrläggningsföretaget
drabba honom hårt. Alm, som hade hustru och fem
oförsörjda barn, bleve utfattig, därest han skulle erlägga den egendomen
påförda andelen i kostnaderna för dikningsföretaget.
Sedan utlåtande i ärendet infordrats från domänstyrelsen, har styrelsen
jämte eget utlåtande inkommit med yttranden från länsstyrelsen i
Stockholms län och domänintendenten i samma län.
Domänintendenten upplyser, att vid sammanträde med ägarna av de
marker, som berördes av torrläggningsföretaget, hade domänintendenten
efter förordnande av länsstyrelsen bevakat det allmännas rätt, såvitt anginge
ifrågavarande kronoegendom. Som domänintendenten ansett torrläggningen
för egendomen synnerligen nyttig, för att ej säga nödvändig,
hade domänintendenten tillstyrkt företagets utförande och tillrått arrendatorn
att ingå i företaget. Denna domänintendentens tillstyrkan hade
berott på, att domänintendenten antagit, att den på kronoegendomen belöpande
andelen av kostnaderna på företaget skulle få avbetalas genom
årlig amortering. Som arrendetiden för den dåvarande arrendatorn skolat
upphöra den 14 mars 1928, ehuru arrendatorn sedermera kommit att
bruka egendomen ytterligare ett åi, hade domänintendenten antagit, att
amorteringskostnaderna skulle påföras nästa arrendator. Domänintendenten
vitsordade, att skörderesultaten å egendomen under de två sista
åren av Alms arrendetid till följd av regnig väderlek icke varit tillfredsställande
samt att till följd därav Alms ekonomiska ställning blivit betydligt
försämrad och svårigheterna för honom att fullgöra sina skyldigheter
ökats. Vid av- och tillträdessyn å egendomen den 15 maj 1929
hade synerätten förklarat, att Alm under den tid, han arrenderat egendomen,
icke haft gagn av Solvallamossens torrläggningsföretags verksamhet.
Under framhållande av att torrläggningen avslutats först år
1928 oell att Alm således ej hunnit erhålla någon valuta för kostnaden,
då egendomen först under kommande år kunde giva bättre skördar, tillstyrker
domänintendenten bifall till Alms hemställan.
Länsstyrelsen anför i huvudsak följande.
På anhållan av domänstyrelsen hade länsstyrelsen den 21 februari 1929
slutit kontrakt med hemmansägaren Gustaf Zelin, enligt vilket kontrakt
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
egendomen från och med den 14 mars 1929 till den 14 mars 1930 upplåtits
för skötsel och vård till Zelin, varvid i kontraktet stadgats bland annat,
att arrendatorn fritoges från ali ersättningsskyldighet, som belöpte å
egendomen eller kunde åvila avträdande arrendatorn för kostnaderna
för »Solvallamossens torrläggningsföretag».
Med hänsyn till att egendomen under den tid, Alm arrenderat densamma,
icke haft gagn av dikningsföretaget, finge länsstyrelsen tillstyrka,
att Alm av nåd bleve befriad från gäldande av å egendomen belöpande
andel i det dikningsföretaget anvisade lånet.
Under denna förutsättning syntes länsstyrelsen lämpligast, att lånet
ifråga inbetalades ur domänfonden, vilken utgift torde kunna kompenseras
med den förhöjning i egendomens arrendevärde, som vunnits genom
egendomens förbättring i följd av dikningsföretaget.
Domänstyrelsen tillstyrker i likhet med länsstyrelsen och på av nämnda
myndighet anförda skäl, att Alm befrias från gäldandet av den å
egendomen belöpande andel i det till bestridandet av kostnaderna för dikningsföretaget
Solvallamossens torrläggningsföretag ur statens avdikningslånefond
anvisade lån, varjämte styrelsen under förutsättning av
bifall till Alms framställning tillika hemställer örn bemyndigande att
av driftkostnadsmedel från statens domäners fond, rubrik »Jordbruksmedel»,
inlösa berörda lån till den del detsamma besvärade egendomen, och
bomme styrelsen sedermera vid avgörandet av frågan örn egendomens
disposition att, vare sig egendomen ånyo utbjödes på arrende eller helt
eller delvis försåldes, tillse, att vederbörlig kompensation genom en beräknad
höjning av arrendeavgäld eller saluvärde bereddes domänfonden
för den gjorda inbetalningen till avdikningslånefonden.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 3 juli 1929 med hänsyn till
de i förevarande ärende förebragta omständigheterna ansett sig böra tillstyrka
den av domänstyrelsen gjorda hemställan.
Då Solvallamossens torrläggningsföretag är att hänföra till dikningsföretag,
torde Alm jämlikt arrendekontraktets bestämmelser vara betalningsskyldig
för å ifrågavarande egendom belöpande andel i det företaget
från statens avdikningslånefond beviljade lånet, vilken andel uppgår
till 2,535 kronor 84 öre.
Emellertid har torrläggningsföretaget fullbordats först under år 1928,
varför Alm, som frånträtt arrendet den 14 mars 1929, icke under sin arrendetid
kunnat komma i åtnjutande av de fördelar i form av ökade skördar,
som företaget varit avsett att medföra. Tydligt torde vara, att tillkomsten
av den nu tillämpade bestämmelsen rörande skyldighet för arrendator
av kronoegendom att ensam svara för den andel av kostnaderna
för dikningsföretag, som må beröra egendomen, är att söka i antagandet
att arrendatorn skall under sin arrendetid hinna erhålla motsvarande
nytta av företaget. Så har i förevarande fall icke i någon mån
blivit fallet. Anledningen till att Alm, som vid ifrågavarande företags
igångsättande haft jämförelsevis kort tid kvar på arrendet, över huvud
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
kommit att deltaga i företaget torde vara att tillskriva domänintendentens
tillstyrkan därtill. Under föreliggande förhållanden och då tillika
upplysts, att Alms ekonomiska ställning är mindre god, synes det icke
överensstämma med billighet att av Alm kräva fullgörande av hans
ifrågavarande åtagande. Jag finner mig alltså böra i likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna förorda, att Alm befrias från den honom
i förevarande avsende åliggande betalningsskyldigheten.
Alms skuld till företaget torde, såsom domänstyrelsen föreslagit, böra
förskotteras ur domänfonden för att sedermera täckas genom den förhöjda
avkastning av egendomen, som genom avdikningsföretaget kan
påräknas. Till denna fråga, vari Kungl. Majit torde äga befogenhet att
besluta utan riksdagens hörande, torde jag få återkomma, sedan riksdagens
beslut rörande Alms betalningsskyldighet föreligger.
I anslutning till detta ärende vill jag tillika framhålla, att det synes
kunna ifrågasättas, huruvida över huvud nu gällande kontraktsbestämmelser
rörande det sätt, på vilket kostnaderna för avdikningsföretag skola
av arrendator gäldas, kunna i varje fall anses överensstämma med billighet.
En utredning i detta ämne synes lämpligen böra komma till stånd.
Under åberopande av vad ovan anförts, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arrendatorn av kronoegendomen 3I* mantal Solvalla nr 5 jämte
Vittensten, ett torp, i Faringe socken av Stockholms län Karl Johan
Alm må befrias från honom åliggande skyldighet att gälda på nämnda
fastigheter belöpande andel, 2,535 kronor 84 öre, i lån från statens avdikningslånefond
till »Solvallamossens torrläggningsföretag».
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Joh:s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 192 höft. (Nr 229.)