Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

15

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av pension
från allmänna indragningsstaten åt vissa änkor efter befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott den 14
mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt i punkterna l:o och 2:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

l:o.

I en till Kungl. Majit ställd, av stuteriöverstyrelsen med skrivelse den
30 april 1929 överlämnad framställning har f. d. beridaren vid Flyinge
hingstdepå och stuteri Magnus Isaksson Weims änka Anna Weim, född
Persson, anhållit att komma i åtnjutande av pension av statsmedel.

Till följd av remiss har statskontoret den 6 juli 1929 avgivit utlåtande i
ärendet.

Pension åt
f d. beridaren
vid Flyinge
hingstdepå
och stuteri
M. Isaksson
Weims änka.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Av handlingarna i ärendet ävensom från statskontoret meddelade uppgifter
inhämtas, att Magnus Isaksson Weim, vilken efter nära 40 års anställning
såsom beridare vid Flyinge hingstdepå och stuteri lämnat befattningen
med utgången av maj 1926 och därefter åtnjutit pension till belopp
av 3,444 kronor för år, vid sin död den 1 mars 1929 efterlämnat änka,
som, född den 27 mars 1876, sålunda är 54 år gammal, samt fem myndiga
barn; att bouppteckningen visar brist i boet, att Weim icke varit delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, att änkan är medellös och på grund
av sjukdom oförmögen att genom arbete försörja sig, samt att barnens
ekonomiska ställning är sådan, att de knappast synas kunna bidraga till
moderns underhåll.

Stuteriöverstyrelsen anför för egen del i huvudsak följande.

Från civilstatens änke- och pupillkassa bade meddelats, att Weim hade
kunnat vinna delägarskap i nämnda kassa från och med den 1 januari
1908, vid vilken tidpunkt tjänsterna vid Flyinge hingstdepå upptogos till
delaktighet i pensionskassan. Denna rätt att vinna delägarskap hade stått
öppen för Weim, till dess han år 1920 uppnådde 60 års ålder. Om Weim
den 1 januari 1908 erhållit delaktighet i änke- och pupillkassan, skulle han
haft att i befordringsavgift erlägga ett belopp av 1,188 kronor 60 öre, vilket
belopp, örn han så önskat, fått inbetalas under två år. Dessutom skulle han
eventuellt hava varit skyldig att betala en tilläggsavgift, beräknad efter
försäkringstekniska grunder med hänsyn till Weims, hans hustrus och deras
barns ålder. Befordrings- och tilläggsavgifterna skulle hava ökats för varje
år, varunder han uppskjutit att vinna delägarskap i pensionsinrättningen.
I årlig avgift skulle hava erlagts 88 kronor 20 öre.

Att Weim med hänsyn till den dryga befordringsavgiften ansett sig icke
hava haft råd att söka inträde i änke- och pupillkassan, vore förklarligt.
Hans årslön hade åren 1895—1909 utgjort allenast 1,500 kronor samt från
och med år 1910 tills den tid utgått, under vilken han kunnat vinna inträde
i kassan, 3,300 kronor, ålderstillägg, men ej krigs- och dyrtidstillägg,
däri inbegripna. Därtill hade kommit fri bostad med planteringsland samt
fritt bränsle.

Vid många tillfällen hade Kungl. Majit hos riksdagen gjort framställning
om beviljande av pensioner till änkor efter avlidna statstjänare, vilka i fall,
liknande det nu föreliggande, ansett sig icke kunna ingå såsom delägare i
civilstatens änke- och pupillkassa, och riksdagen hade i allmänhet bifallit
dylika framställningar. På grund därav ansåge sig stuteriöverstyrelsen
kunna tillstyrka, att proposition avlätes till riksdagen örn pension åt änkan
Weim.

I fråga örn pensionens belopp borde beaktas att, örn Weim inträtt i pensionskassan,
skulle änkepensionen nu utgått med 950 kronor örn året. Då
emellertid förutsättningen därför varit, att ovannämnda betydande avgifter
erlagts, borde den pension, som nu kunde ifrågakomma, bestämmas till ett
lägre belopp. Stuteriöverstyrelsen ansåge, att 600 kronor örn året i detta
fall vore den högsta pension, som skäligen borde föreslås.

Statskontoret yttrar bland annat.

Statskontoret finge erinra, att riksdagen i ett flertal fall, där ömmande
omständigheter ansetts föreligga, medgivit, att pension finge utgå till änka
efter befattningshavare, vilken kunnat vinna delaktighet i civilstatens änke -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

17

och pupillkassa först vid så hög ålder, att därför erfordrats betydliga retroaktivavgifter.
Beridaren Weim hade först vid 47 års ålder kunnat inträda
såsom delägare i kassan och hade då haft att erlägga retroaktivavgift med
1,188 kronor 60 öre samt eventuellt vissa tilläggsavgifter. I stället för att
inträda i nämnda kassa hade Weim använt sina besparingar för att giva
sina barn en sådan uppfostran, att de skulle kunna bliva i stånd att sörja
för hans eventuellt efterlevande änka. Då nu de fem barnen samtliga vore
myndiga, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida pension i detta fall borde
utgå. Med hänsyn emellertid till att barnen — enligt vad som framginge
av en av stuteriöverstyrelsen överlämnad utredning angående änkan Weims
och hennes barns ekonomiska förhållanden — icke nämnvärt torde kunna
understödja sin moder och då hon på grund av sjukdom vore oförmögen
till arbete, ville det dock synas, som örn billighetsskäl talade för att någon
pension av statsmedel borde utverkas åt henne. Det av stuteriöverstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet 600 kronor föranledde ingen statskontorets erinran.

Även jag finner^omständigheterna i förevarande fall tala för, att någon
pension av statsmedel beredes änkan Weim. På sätt myndigheterna föreslagit
synes mig pensionsbeloppet böra bestämmas till 600 kronor för år.

Jag'' hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att'' avlidne beridaren vid Flyinge hingstdepå och
stuteri Magnus Isaksson Weims änka Anna Weim, född
Persson, må, räknat från och med den 1 april 1929,
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 600 kronor.

2:o.

Med utlåtande den 24! februari 1930 har stuteriöverstyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd skrivelse, däri chefen för Flyinge hingstdepå och
stuteri gjort framställning om utverknade av ett årligt understöd åt förre
stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå och stuteri Nils Svensson Fribergs
änka Bengta Friberg, född Olsdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nils Svensson Friberg, vilken
efter 38 och ett halvt års tjänst såsom stallbetjänt vid Flyinge hingstdepå och
stuteri erhållit avsked från sin anställning med utgången av oktober månad
1929 och därefter åtnjutit pension till belopp av 900 kronor för år, vid sin
död den 31 januari 1930 efterlämnat änka, som, född den 23 november 1868,
sålunda är 61 år gammal, samt två myndiga barn, en son och en dotter,
båda gifta; att bouppteckningen utvisar en behållning i boet av 271 kronor
43 öre, att änkan Friberg är medellös och på grund av sjukdom oförmögen
att genom arbete försörja sig, samt att hennes barn icke äro i den ekonomiska
ställning, att de kunna bidraga till hennes försörjning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 190 hafi. fNr 225 — 227.) 2

Departements chefen.

Pension åt
f. d. stallbetjänt
en
vid Flyinge
hingstdepå
och stuteri
N. Svensson
Fribergs
änka.

Departements chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Depåchefen framhåller, bland annat, att änkan Friberg under de senare
åren varit sjuklig och numera vore oförmögen att förtjäna sitt uppehälle.
Hennes barn vore gifta och befunne sig i små ekonomiska omständigheter
samt hade själva familjer att försörja, varför de icke kunde bidraga till
moderns underhåll. Änkan Friberg stöde sålunda utblottad.

Stuteriöverstyrelsen anför i sitt utlåtande;

Friberg hade under de senare åren av sin tjänstetid uppburit en avlöning
— dyrtidstillägg oberäknat — av 1,320 kronor örn året jämte fri bostad,
bränsle och planteringsland ävensom viss beklädnad in natura. Den honom
vid avskedstagandet tilldelade pensionen hade uppgått till 900 kronor, förutom
dyrtidstillägg.

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade 1929 års riksdag
pensioner åt avlidne f. d. stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå Per
Alfred Linds änka, Selma Augusta Lind, född Bodin, med 384 kronor örn
året och för avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Per Kristensson
Bergqvists änka Else Bergqvist, född Jönsson, med 240 kronor (proposition
nr 202, p. 1 och 2 samt riksdagens skrivelse nr 217 sid. 20 och 21).

Anledningen till att pensionsbeloppet i senare fallet bestämdes till lägre
belopp än i förra fallet torde hava varit, att änkan Bergqvist icke alldeles
saknade tillgångar samt jämväl syntes kunna från sina barn påräkna något
bidrag till uppehället.

Då, såsom av det ovan anförda framginge, änkan Friberg vore så gott
som fullständigt medellös och icke hade att förvänta något understöd från sina
barn, ansåge stuteriöverstyrelsen, att hon skäligen borde komma i åtnjutande
av samma pensionsbelopp som änkan Lind eller 384 kronor örn året.

Styrelsen hemställde förty, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Friberg måtte komma i åtnjutande av en årlig pension
från allmänna indragningsstaten av 384 kronor.

Statskontoret yttrar i utlåtande den 6 mars 1930.

Då sådana omständigheter, som i allmänhet plägade uppställas såsom
förutsättningar för att änkepension av statsmedel skulle beviljas, syntes
föreligga i detta fall samt statskontoret icke hade något att erinra vare sig
beträffande det av stuteriöverstyrelsen förordade pensionsbeloppet eller i fråga
örn vad styrelsen i övrigt föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att åtgärd måtte
vidtagas i enlighet med stuteriöverstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter vill jag tillstyrka, att
på sätt myndigheterna föreslagit änkan Friberg beredes pension till ett årsbelopp
av 384 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå och
stuteri Nils Svensson Fribergs änka Bengta Friberg,
född Olsdotter, må, räknat från och med den 1 februari
1930, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 384 kronor.

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Vad föredragande departementschefen sålunda under
punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådet övriga
ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition i
ämnet skall till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.