Kungl. Majus proposition Nr 223.
1
Nr 223.
Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag örn vissa
ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank;
given Stockholms slott den 14 mars 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj
1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Adolf Dahl.
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 188 höft. (Nr 223.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Fö rslag
till
lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för
Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 6, 7, 8 och 12 §§ lagen den 12 maj 1897 för
Sveriges riksbank skola, 6, 7 och 12 §§> i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
6 §.
Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla
summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad som i 8 § sägs, samt
därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.
Om — — —utgivits.
7 §.
Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens
metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:
a) lätt säljbara statspapper;
b) allmänna — — — börs;
c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i
metalliska kassan;
d) växlar — — — riket;
e) hos — — — räkning;
f) medel, — — — och b).
8 §.
Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt,
dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld dels ock,
intill ett belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska kassan,
på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt
försäkrat guldmynt och omyntat guld.
Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio
miljoner kronor.
12 §.
Riksbanken äger att
a) köpa--— säljbara;
b) genom annat avtal övertaga såväl svenska som utländska, lätt säljbara
statspapper;
c) förmedla köp och försäljning av svenska statspapper ävensom allmänna
hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler av fullmäktige
i riksbanken i skrivelse den 6 mars 1930 gjord framställning örn vissa ändringar
i lagen för Sveriges riksbank, vilka huvudsakligen beröra bestämmelserna
rörande grunderna för beräkningen av riksbankens sedelutgivningsrätt.
Föredraganden anför:
Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens
sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av högst
etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar
(primär sedeltäckning):
a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,
b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån
samt
c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i
löpande räkning innestående medel.
För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades
täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).
Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än tjugufem miljoner
kronor. Om den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen
översteg ett belopp av sextio miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning
av minimibeloppet.
Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så gott
som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901 genomfördes
därför den utvidgning av densamma, att riksbanken medgavs
rätt att utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda belopp
av etthundra miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska
kassan översteg fyrtio miljoner kronor.
Under förutsättning att den metalliska kassan ej understeg fyrtio miljoner
kronor, kan innebörden av dessa bestämmelser med andra ord uttryckas
Riksbankens
sedelutgiv
ningsrätt
Äldre
bestämmelser.
Gällande
bestämmelser.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
sålunda, att sedelutgivningsrätten fastställdes till ett belopp motsvarande
summan av:
a) den metalliska kassans dubbla belopp, ökat med sextio miljoner kronor,
b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån
samt
c) riksbankens hos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning
innestående medel efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.
Enligt sistnämnda lag fick den metalliska kassan ej bibehållas vid lägre
belopp än fyrtio miljoner kronor.
Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12 augusti
1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft. Dessa äro
i huvudsak ännu gällande.
De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo, att den kontingent,
varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla beloppet av den metalliska
kassan, höjdes från sextio miljoner kronor till etthundratjugufem miljoner
kronor eller med sextiofem miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten
ökades emellertid ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes, att
riksbankens utländska guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning
i utlandet icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.
Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig
mellan 25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten
genom 1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.
Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till sjuttiofem miljoner
kronor.
De år 1913 i riksbankslagen införda bestämmelserna örn riksbankens sedelutgivningsrätt
hava sedermera undergått följande ändringar.
Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen
utökats med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.
Genom lag den 25 maj 1915 har öppnats möjlighet att under vissa förutsättningar
bereda riksbanken en sedelutgivning av ytterligare etthundratjugufem
miljoner kronor.
Utöver denna i riksbankslagen medgivna sedelutgivningsrätt har riksbanken
under viss del av åren 1918—1919 haft rättighet till en tredje kontingent
å etthundratjugufem miljoner kronor. Bestämmelserna härom hava
dock icke införts i riksbankslagen.
De för riksbankens sedelutgivningsrätt nu gällande bestämmelserna framgå
av följande paragrafer i riksbankslagen.
6 §. Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §
sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.
Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riks
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
5
banken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem
miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart
ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande
vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits. (Lag den 25 maj 1915, nr 134.)
7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens
metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:
a) lätt säljbara statspapper;
b) allmänna hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras å
utländsk börs;
c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande, mot sjöfara
försäkrat guldmynt eller omyntat guld;
d) växlar, betalbara inom eller utom riket;
e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;
f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmälas under a) och b). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)
8 §. Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken
tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt
omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än
sjuttiofem miljoner kronor. (Lag den 4 juni 1913, nr 107.)
I förevarande framställning hava fullmäktige efter redogörelse för
tidigare och nuvarande bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
meddelat följande tabell till belysande av storleken av den metalliska
kassan, sedelutgivningsrätten, sedelcirkulationen samt sedelreserven åren
1913 samt 1925—1929. För sedelutgivningsrätten och sedelreserven under
år 1913 hava angivits tal, som beräknats på grundval av antagandet, att
de bestämmelser, som trädde i kraft den 12 augusti nämnda år, varit gällande
hela året och att avdrag icke behövt ske på grund av otillräcklig
supplementär sedeltäckning. Att för senare år gå längre tillbaka än till
1925 har icke ansetts lämpligt med hänsyn till den stabilisering, som inträdde,
sedan valutan på våren 1924 ånyo anknutits till guldet.
Fullmäktiges
fr amställning
örn ändrade
bestämmelser.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
1913 |
1925 |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
|
Metallisk kassa (guld inom landet) i medeltal, miljoner kronor ...................... |
102 |
233 |
228 |
224 |
233 |
237 |
Sedelutgivningsrält i medeltal, miljoner kronor ..................... |
329 |
591 |
581 |
574 |
591 |
599 |
Sedelcirkulation i medeltal, miljoner kronor ........................ |
210 |
487 |
482 |
482 |
485 |
508 '' |
Sedelreserv i medeltal, miljoner kronor ........................ |
119 |
104 |
99 |
92 |
106 |
91 |
lägst, » » ........................ |
93 |
38 |
24 |
20 |
36 |
28 i |
Guldkassa i förhållande till 1) sedelutgivningsrätt i medeltal % ................................... |
31 |
39 |
39 |
39 |
39 |
40 |
2) sedelcirkulation i medeltal % .................................. |
49 |
48 |
47 |
47 |
48 |
47 |
lägst % ................................... |
43 |
42 |
41 |
41 |
42 |
42 |
Sedelreserv i förhållande till sedelutgivningsrätt |
36 |
18 |
17 |
16 |
18 |
15 i |
lägst % ................................. |
28.4 |
6.4 |
4.2 |
8.3 |
6.1 |
4.7 |
Sedelreserv i förhållande till sedelcirkulation |
57 |
21 |
21 |
19 |
22 |
18 |
lägst % ...................................... |
39.6 |
6.8 |
4.4 |
3.4 |
6.4 |
4.9 |
I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:
»Såsom framgår av tabellen, har sedelcirkulationen från 1913 till 1929 ökats
från 210 till 508 miljoner kronor eller med 142 procent, ökningen av betalningsmedlen
beror på flera orsaker däribland betydligt högre prisnivå, större
nationalinkomst och överhuvud en stegrad livaktighet inom näringslivet.
För att möta anspråken på omsättningsmedel har riksbanken under åren
1913—1929 ökat sin metalliska kassa med 135 miljoner kronor eller med
132 procent. Denna ökning har emellertid icke varit så stor, att sedelreserven
kunnat bibehållas ens vid sin absoluta storlek. Den har under
perioden i fråga sjunkit från 119 till 91 miljoner kronor och har relativt
sett undergått en ännu betydligare reducering. I förhållande till sedelutgivningsrätten
har den sålunda minskats från 36 till 15 procent och i förhållande
till sedelcirkulationen från 57 till 18 procent. Under åren 1925
—1929 har sedelreserven lägst utgjort en så ringa andel av sedelcirkulationen
som 6.8, 4.4, 3.4, 6.4 och 4.9 procent respektive.
Det prisfall, som ägt rum under perioden 1925—1929, har, såsom framgår
av tabellen, icke föranlett en minskning i behovet av sedlar, övriga faktorer,
som bestämma sedelcirkulationens storlek, hava icke blott uppvägt
prisfallets inverkan i detta avseende utan även åstadkommit en ökning av
cirkulationen. Möjligheten av ett ytterligare prisfall synes därför icke utgöra
ett skäl mot den utvidgning av riksbankens sedelutgivningsrätt, som
visat sig behövlig och som fullmäktige härmed vilja föreslå.»
Fullmäktige anse sålunda, att en vidgad sedelutgivningsrätt är av behovet
påkallad. I avseende å de olika vägar, som härför stå till buds, hava fullmäktige
yttrat följande:
»En utvidgning av sedelutgivningsrätten kan givetvis åstadkommas genom
ökning av den metalliska kassan utan ändring av de nuvarande bestäm
-
Kungl. Majlis proposition Nr 223.
7
melserna för sedelutgivningen. Denna utväg bär riksbanken senast under
år 1929 vid två olika tillfällen sett sig nödsakad att anlita. Av flera orsaker
synes det emellertid icke lämpligt, att riksbanken använder denna utväg
för att förskaffa sig en tillräckligt stor sedelutgivningsrätt.
Läget på den internationella guldmarknaden karakteriseras av en viss
knapphet på guld, vilken framkallat en stegring i guldvärdet och ett däremot
svarande prisfall å varumarknaden. Åtgärder, som kunna ytterligare
påverka utvecklingen i nämnda riktning, böra om möjligt undvikas, och
det är därför önskvärt, att riksbanken för närvarande icke ställer ökade
krav på världens guldförråd.
En alltför stor guldkassa medför för riksbankens del en onödig ränteförlust.
Den betydande men tillfälliga ökning av sedelbehovet, som regelbundet
inträder vid olika tillfällen under året — vid kvartalsskiften, skatteterminer
etc. — bör riksbanken hava möjlighet att tillfredsställa utan att behöva öka
den metalliska kassan. Dennas storlek bör avpassas efter det mera konstanta
sedelbehovet.
Slutligen torde även böra beaktas, att en höjning av sedelutgivningsrätten
enbart genom ökning av den metalliska kassan kan vara förenad med viss
olägenhet i fråga örn täckningsbestämmelsernas upprätthållande. Örn nämligen
guldkassan reduceras med ett visst belopp, minskas enligt nuvarande
bestämmelser sedelutgivningsrätten med dubbelt så stort belopp. Denna
starka känslighet hos sedelutgivningsrätten för ändringar av den metalliska
kassans storlek är ju oskiljaktig från det svenska systemet för centralbankens
sedelutgivning, sådant detsamma utformats 1901 och 1913, och att i detta
avseende genomföra någon principiell ändring synes — i varje fall för närvarande
— icke vara påkallat. Men berörda olägenhet utgör ytterligare ett
skäl att söka på annat sätt än genom ökning av guldkassan åstadkomma
en utvidgning av sedelutgivningsrätten.
De för riksbankens sedelutgivning gällande bestämmelserna bygga på
principer från såväl kvotdelssystemet som kontingenteringssystemet. Från
det förra systemet är bestämmelsen hämtad, att riksbanken äger utgiva sedlar
till dubbla beloppet av den metalliska kassan. Men samtidigt finnes en
viss sedelkontingent, för vilken guldtäckning icke erfordras. Kontingenteringssystemet
bygger därpå, att det belopp sedlar, som beräknas alltid komma
att kvarhållas av rörelsen, icke erfordrar guldtäckning. Det är givet, att
kontingentens storlek endast bör fastställas tillsvidare och att den bör ökas
i mån av en stadigvarande tillväxt i sedelbehovet. Redan de kommitterade,
vilka den 1 december 1900 avgåvo det förslag till sedelutgivningsbestämmelser,
som låg till grund för lagen den 3 maj 1901, framhöllo, att det
syntes ligga i sakens natur, att maximibeloppet av den av guld icke täckta
sedelkontingenten tid efter annan justerades, och att en höjning av maximibeloppet
naturligtvis borde äga rum, i den mån näringslivet krävde ökad
sedelemission. Till detta uttalande anslöto sig fullmäktige år 1913 vid avgivande
av förslag till ändringar i sedelutgivningsbestämmelserna, vilka---
bland annat inneburo en ökning av kontingenten, och denna ståndpunkt
godkändes av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen. Naturligt är, att en kontingent,
vars storlek avpassats efter 1913 års förhållanden, mindre väl överensstämmer
med det nuvarande behovet av betalningsmedel.»
I anslutning härtill hava fullmäktige uttalat, att en höjning av kontingenten
synes utgöra den lämpligaste vägen för att åstadkomma en utvidgad
sedelutgivningsrätt.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Vid övervägande av frågan, med vilket belopp den nuvarande kontingenten,
etthundratjugufem miljonor kronor, borde ökas, hava fullmäktige
utgått ifrån, dels att sedelutgivningsrätten med hänsyn jämväl till de säsongmässiga
stegringarna icke borde avsevärt understiga ett belopp av sjuhundra
miljoner kronor, dels även att den nuvarande metalliska kassan borde kunna
successivt i någon mån minskas. Om densamma beräknades komma att
bibehållas vid omkring tvåhundratjugufem miljoner kronor, skulle detta i
jämförelse med år 1913, då den varit ungefär etthundra miljoner kronor,
innebära en ökning med cirka 125 procent. Ökades den nuvarande kontingenten
i samma proportion, skulle den uppgå till cirka tvåhundrasjuttiofem
miljoner kronor. Fullmäktige ansåge dock, att kontingenten för närvarande
kunde bestämmas till ett något lägre belopp eller till tvåhundrafemtio
miljoner kronor. Vid en metallisk kassa av tvåhundratjugufem miljoner
kronor, skulle därvid sedelutgivningsrätten komma att utgöra sjuhundra
miljoner kronor. Med en metallisk kassa av tvåhundrafyrtio miljoner kronor
och en kontingent av tvåhundrafemtio miljoner kronor, skulle den minsta
möjliga guldtäckningen komma att utgöra omkring 33 procent och med en
metallisk kassa av tvåhundratjugufem miljoner kronor 32 procent.
I det föregående har berörts, att riksbanken tillhörigt guld i utlandet
enligt nuvarande bestämmelser icke får inräknas i underlaget för sedelutgivningen,
varemot sådant guld inräknas i den supplementära täckningen.
Av praktiska hänsyn hava fullmäktige ifrågasatt en viss mildring av
denna bestämmelse och till stöd härför anfört följande:
»Den ekonomiska utvecklingen har medfört, att vårt lands penningmarknad
blivit mera känslig än tidigare varit fallet för fluktuationer å de internationella
penningmarknaderna. Härigenom kunna ökade anspråk på guldkassan
uppstå. Redan nu förekomma gulduttag från utländskt håll. Under de
senaste åren hava sådana gulduttag gjorts för utländsk centralbanks räkning.
En del av det guld, som riksbanken utlämnat för industriella behov, har gått
till förbrukare i utlandet, där guldmarknaden icke är fri. I den mån riksbanken
förlorar guld, kan den åter täcka sitt behov genom inköp exempelvis
i London eller New York. Transporten till Sverige av det inköpta
guldet tager dock viss tid, och guldet kan, såsom nämnts, först sedan det
införts i landet utgöra underlag för sedelutgivningen. Enär man måste
räkna med att uttag av guld från riksbanken kunna ske vid en tidpunkt,
då sedelreserven på grund av den inländska marknadens krav är mycket
låg, skulle det vara till lättnad för bankens guldpolitik, örn banken erhölle
rätt att såsom underlag för sedelutgivningen inräkna densamma tillhörigt,
i utlandet befintligt guld. Örn riksbanken bereddes en sådan möjlighet att
snabbt öka den metalliska kassan, skulle den genomsnittliga storleken av
densamma kunna något minskas, vilket, såsom i det föregående berörts, ur
olika synpunkter vore till fördel.
I andra länder har man i allmänhet icke hyst betänkligheter mot att
centralbanken i underlaget för sedelutgivningen inräknar utom landet befintligt
guld. Såvitt fullmäktige hava sig bekant, finnes endast i ett fåtal
centralbankers statuter förbud mot dylik placering. Ett icke ringa antal
centralbanker — däribland de största — hava full frihet i detta avseende,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 9
medan för andra rätten till dylik gulddeposition i utlandet är förknippad
med vissa villkor.»
För vinnande av det praktiska mål, fullmäktige åsyftade med en ändring
i nu berört avseende, syntes det böra medgivas, att en viss del av riksbanken
tillhörigt, utom landet befintligt guld finge utgöra primär sedeltäckning
och således inräknas i den metalliska kassan. Det kunde visserligen
ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att härvidlag införa någon
begränsning. Emellertid syntes det enligt fullmäktiges mening under nuvarande
förhållanden vara tillräckligt, att nämnda del bestämdes till
femton hundradelar av den metalliska kassans totala belopp. Skulle erfarenheten
giva vid handen, att denna gräns vore för snäv, syntes denna
fråga ånyo böra upptagas till prövning.
Utom landet befintligt guld, som inräknades i den metalliska kassan,
skulle givetvis icke kunna utgöra supplementär sedeltäckning. Härav
föranleddes ett tillägg till mom. c) i 7 § riksbankslagen. I samband därmed
syntes nämnda moment böra omredigeras därhän, att orden »mot sjöfara
försäkrat» ersattes av orden »på ett betryggande sätt försäkrat».
I detta sammanhang hava fullmäktige föreslagit höjning av det för guldkassan
fastställda minimum. Fullmäktige hava därvid erinrat, att det,
samtidigt med att kontingenten år 1913 höjts till etthundratjugufem miljoner
kronor, föreskrivits, att den metalliska kassan icke finge bibehållas vid ett
lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor. Förut gällande minimum
hade varit fyrtio miljoner kronor. Bestämmelsen örn ett minimum för den
metalliska kassan hade varit av särskild betydelse under tider, då riksbanken
kunnat utgiva sedlar jämväl mot underlag av fordringar hos
utländska banker eller bankirer. Vid nuvarande bestämmelse, att endast
guld finge berättiga till sedelutgivning, bleve stadgandet om ett minimum
för den metalliska kassan av vikt endast vid en stadigvarande betydande
minskning av sedelcirkulationen. Örn kontingenten fastställdes till tvåhundrafemtio
miljoner kronor, syntes lämpligen kunna föreskrivas, att den
inom landet befintliga guldkassan icke finge bibehållas vid lägre belopp än
etthundrafemtio miljoner kronor. Vid en metallisk kassa å sistnämnda
belopp bleve guldtäckningen något mera än 27 procent, örn sedelutgivningsrätten
till fullo utnyttjades. Detta syntes knappast någon gång bliva
fallet, utan komme, praktiskt sett, den lägsta guldtäckningen att icke
obetydligt överstiga nämnda procenttal.
Fullmäktige hava slutligen framlagt förslag till erforderliga ändringar i
6, 7 och 8 §§ riksbankslagen.
I sin förevarande skrivelse hava fullmäktige även föreslagit vissa ändringar Andra
i 12 § riksbankslagen. I denna paragraf stadgas bland annat, att riksbanken riksbanks
äger att — förutom köpa och sälja svenska obligationer samt sådana å lagen.
Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 188 höft. (Nr 22.1.)
2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
utländsk börs noterade utländska statspapper, som äro lätt säljbara (mom. a)
— genom annat avtal övertaga såväl svenska statens obligationer som utländska,
lätt säljbara statspapper (mom. b) ävensom förmedla köp och försäljning
av svenska statens och allmänna hypoteksbankens obligationer
(mom. c).
Fullmäktige hava nu yttrat, att då det syntes vara önskvärt, att berörda
stadganden i riksbankslagen erhölle en sådan avfattning, att därav framginge,
att riksbanken ägde att genom annat avtal övertaga samt förmedla
köp och försäljning av icke blott svenska statens obligationer utan jämväl
skattkammarväxlar utfärdade av riksgäldskontoret, fullmäktige ansett stadgandena
böra i sådant avseende fullständigas. Detta syntes lämpligen böra
ske genom att i mom. b) orden »statens obligationer» uteslötes och i mom. c)
ordet »statens» ersattes av ordet »statspapper».
Vid bifall härtill skulle 12 § riksbankslagen erhålla av fullmäktige angiven
ändrad lydelse.
Depante- Enligt gällande bestämmelser äger riksbanken utgiva sedlar till belopp,
mentschefen. motsvarande dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, samt därutöver
ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. Såsom metallisk
kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt
svenskt och utländskt guldmynt samt omyntat guld. Däremot
är det icke medgivet att i underlaget för sedelutgivningen inräkna riksbanken
tillhörigt guld i utlandet. Den metalliska kassan må ej bibehållas
vid lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor.
I dessa bestämmelser, vilka kvarstå oförändrade sedan tiden före kriget,
föreslå nu bankofullmäktige vissa jämkningar, varigenom riksbankens sedelutgivningsrätt
skulle vidgas utan att samtidigt bankens guldkassa behöver
i motsvarande mån ökas. Detta syfte hava fullmäktige tänkt sig vinna
sålunda, att, å ena sidan, det belopp, med vilket sedelutgivningsrätten må
överstiga guldkassans dubbla summa, skulle höjas till tvåhundrafemtio
miljoner kronor, och, å andra sidan, i den metalliska kassan skulle få inräknas
jämväl riksbanken tillhörigt, utom landet befintligt guldmynt och
omyntat guld intill ett belopp, motsvarande femton procent av hela den
metalliska kassan, detta dock, vad angår guld under transport, under förutsättning
att guldet är på betryggande sätt försäkrat. I sammanhang härmed
hava bankofullmäktige föreslagit, att det för guldkassan fastställda
minimum höjes till etthundrafemtio miljoner kronor. Nu angivna bestämmelser
beröra 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen.
De skäl, som bankofullmäktige anfört till stöd för förevarande framställning,
finner jag övertygande. Den föreslagna ökningen av den sedelmängd,
för vilken guldtäckning icke erfordras, innebär väsentligen en anpassning
efter det stegrade behov av omloppsmedel, som de senare årens expansion
på det ekonomiska området fört med sig. Därigenom skulle riksbanken
befrias från tvånget att hålla en onödigt stor guldkassa, vilket, bland annat,
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
innebär den fördelen, att motsvarande ränteförlust undvikes. Även förslaget
att i viss utsträckning medgiva, att utom riket befintligt guld får
tjäna som sedeltäckning, synes mig välbetänkt, då på sådant sätt möjlighet
beredes att bekvämligt möta tillfälliga stegringar i cirkulationen. Icke
heller finner jag anledning motsätta mig den ifrågasatta höjningen av guldkassans
minimibelopp. Jag tillstyrker alltså, att de av fullmäktige föreslagna
ändringarna i 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen, med vissa jämkningar
av redaktionell natur, föreläggas riksdagen.
Vid sidan av nu berörda ändringar i fråga örn sedelutgivningsrätten
föreslå bankofullmäktige vissa jämkningar i 12 § riksbankslagen, gående
ut på möjlighet för riksbanken att övertaga samt förmedla köp och försäljning
av icke blott svenska statens obligationer utan jämväl skattkammarväxlar,
utfärdade av riksgäldskontoret. En dylik utvidgning av riksbankens
verksamhetsområde synes mig visserligen kunna vara föremål för
någon tvekan. Jag har likväl ej ansett mig böra avråda från framläggande
av förslag jämväl i denna del. I 12 § under c) synes aen jämkningen
böra vidfagas, att konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer
upptagas jämte allmänna hypoteksbankens. .—
Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag
till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges
riksbank samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att antaga samma förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.