Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående viss
ärlig ledighet för häradsskrivare; given Stockholms
slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Martts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lijbeck anför:

I skrivelse den 26 februari 1930 har styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening
gjort viss framställning rörande bestämd årlig ledighet för häradsskrivare
för enskilda angelägenheter ävensom angående deras avlöningsförmåner
vid sådan ledighet.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag att få erinra örn
de avlöningsförmåner, vilka tillkomma häradsskrivare och deras vikarier, liksom
även om gällande bestämmelser angående skyldighet för häradsskrivare att
vid ledighet helt eller delvis avstå nämnda förmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 171 käft. (Nr 206.) 6ieso 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vid 1917 års riksdag fattades, efter förslag av Kungl. Majit (proposition
nr 211) beslut angående omorganisation av fögderiförvaltningarna och lönereg -

lering för tjänstemännen därstädes. Enligt detta beslut — med därtill senare
gjort tillägg — utgå till häradsskrivare enligt stat avlöningsförmåner med
följande belopp och enligt här angivna grunder.

Lön .................................................... kronor 2,600

Tjänstgöringspenningar................................ » 1,000

Förvaltningsbidrag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare
i distriktet.

Ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ...................... » 500

och efter 10 års tjänstgöring, ytterligare........- » 500

Ortstillägg utgår till var och en av häradsskrivarna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län med 200 kronor.

Häradsskrivare uppbär dessutom sedan år 1920 tillfällig löneförbättring,
som för närvarande utgår med 850 kronor, därav 550 kronor anses motsvara
lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Härutöver hava häradsskrivarna givetvis åtnjutit dyrtidstillägg enligt i sådant
hänseende vid olika tider gällande föreskrifter.

De äga därjämte att uppbära vissa sportler.

Häradsskrivare är icke berättigad till semester.

I kungörelse den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmånerna för
landsstaten har föreskrivits, bland annat, dels att tjänstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, samt att tjänstgöringspenningarna för tid, då lian eljest varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen,
dels ock att den som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar, i den
mån sådant för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Enligt nämnda kungörelse skall alltså den, som vikarierar å häradsskrivarbef
aktning, under alla förhållanden uppbära de med befattningen förenade
tjänstgöringspenningarna. Angående ersättning till vikarie för häradsskrivare
är i övrigt att märka följande.

I avvaktan på blivande lönereglering för häradsskrivarna tillsättas lediga
häradsskrivartjänster sedan ett antal år icke med ordinarie innehavare utan
allenast medelst förordnande tills vidare. Vid meddelande av dylikt förordnande
har alltid föreskrivits, att vikarien å befattningen skall åtnjuta samtliga de
med den lediga tjänsten förenade avlöningsförmånerna med undantag av ett
belopp- motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga
såsom avgift för egen pensionering. Beträffande ersättning till andra
vikarier för häradsskrivare har Kungl. Maj :t utfärdat bestämmelser genom
cirkulär till länsstyrelserna den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

november 1927. En redogörelse för berörda cirkulär, genom vilka grunderna för
vikariatsersättningarna samt deras bestridande från vederbörande anslag reglerats,
återfinnes i Kungl. Marits proposition nr 107 till innevarande års riksdag
(sid. 5—6), till vilken redogörelse jag här tillåter mig hänvisa. Såsom i nämnda
proposition anförts, har oklarhet rått rörande huruvida dessa cirkulär borde
tillämpas vid vikariat a,v annan anledning än semester eller sjukdom. Oavsett
detta torde i stor utsträckning hava förekommit, att häradsskrivare vid ledighet
från tjänsten träffat avtal med sin vikarie angående dennes vikariatsersättning.
Bestämmelserna i nämnda cirkulär hava alltså i dylika fall icke tilllämpats.

Genom brev till länsstyrelserna den 31 januari 1930 har Kungl. Majit meddelat
vissa bestämmelser angående skyldighet för befattningshavare vid fögderiförvaltning
att vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester avstå
vissa avlöningsförmåner, vilka bestämmelser från och med den 1 mars
1930 lända till efterrättelse vid tillämpningen av nyssnämnda kungörelse. Enligt
dessa bestämmelser är regeln den, att ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltning
skall vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester
vara skyldig att —- utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande tillfällig
löneförbättring samt i förekommande fall förvaltningsbidrag ■—• avstå
hela den honom eljest tillkommande lönen, inberäkna! ålderstillägg men frånsett
ortstillägg, jämte till lönen hörande tillfällig löneförbättring. Vid ledighet
av sådan anledning, som avses i 2 §, avdelning A—C, i kungörelsen den 26 juni
1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, äger dock länsstyrelsen medgiva, att
den tjänstledige må av lönen jämte ålderstillägg samt å lönen belöpande tillfällig
löneförbättring uppbära ett belopp motsvarande högst en tredjedel av
samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna. Enligt brevet skall
vad sålunda föreskrivits jämväl äga tillämpning å den, som förordnats att innehava
ordinarie befattning vid fögderiförvaltning mot åtnjutande av därmed
förenade löneförmåner med undantag av ett belopp motsvarande vad ordinarie
innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering. Samtidigt med
utfärdandet av nämnda brev har Kungl. Majit i proposition (nr 107) föreslagit
riksdagen att förklara hinder icke möta för att nyssnämnda tro cirkulär tilllämpas
även vid andra vikariat än på grund av semester eller sjukdom. Bestämmelserna
i berörda brev den 31 januari 1930 innebära bland annat, att
häradsskrivare vid ledighet för enskilda angelägenheter i allmänhet måste avstå
samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner frånsett ortstillägg.

I förenämnda av styrelsen för Sveriges häradsskr ivar förening gjorda framställning
har nu anförts, att bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 —
med hänsyn därtill att häradsskrivarna icke ägde åtnjuta någon semester —
för nämnda befattningshavares del syntes synnerligen hårda. Frågan om semester
åt häradsskrivarna hade därmed blivit aktuell men syntes på grund av med
densamma förknippade omständigheter icke omedelbart kunna lösas. Å andra
sidan måste det enligt föreningen anses rättvist, att även häradsskrivare med

4

Kungl. Majus proposition nr 206.

deras huvudsakligen till tjänsterummet förlagda arbete bereddes tillfälle till
semesterliknande ledighet på rimliga villkor.

Under åberopande härav har styrelsen för häradsskrivarföreningen hemställt,
att Kungl. Majit måtte bemyndiga länsstyrelserna att — utan hinder
av bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 eller tidigare utfärdade föreskrifter
— årligen under högst 45 dagar bevilja häradsskrivare mot semester
svarande ledighet, under förutsättning att mellan häradsskrivaren och dennes
vikarie avtal kunde träffas angående vikariens avlöningsförmåner under
vikariatet och att detta avtal bleve av vederbörande länsstyrelse godkänt. Enligt
vad styrelsen inhämtat hade ett dylikt förfaringssätt dittills tillämpats
inom de flesta län utan att därav försports någon olägenhet och utan att därigenom
någon som helst kostnad drabbat statsverket. Framställningen åsyftar,
att häradsskrivaren skulle berättigas uppbära samtliga de med tjänsten förenade
inkomster, vilka icke på grund av avtalet skola tillkomma vikarien.

över förevarande framställning har statskontoret den 1 mars 1930 avgivit
utlåtande, däri statskontoret anfört i huvudsak följande.

I proposition nr 107 till 1930 års riksdag hade Krångh Majit gjort framställning
örn beredande av semester åt en grupp befattningshavare, tillhörande
fögderiförvaltningarna, nämligen landsfiskalerna, därvid semestertiden föreslagits
skola bestämmas till 20 dagar intill det år, under vilket landsfiskal
uppnådde 40 år, samt till 30 dagar för tid därefter. Av departementschefens
motivering till ifrågavarande förslag framginge, att billighetssynpunkter ansetts
föreligga för beredande av denna förmån åt landsfiskalerna och att anledning
befunnits saknas att i fråga om rätten till semester bibehålla landsfiskalerna
i en särställning. Emellertid hade departementschefen även anfört,
att genom beredandet av semester åt landsfiskalerna på av vederbörande länsstyrelse
bestämd tid en förbättring av möjligheterna till kontroll över deras
medelsförvaltning skulle stå att vinna.

Vad häradsskrivarna beträffade, syntes med hänsyn till de inkomster, som
enligt nu gällande lönereglering tillkomme dessa befattningshavare framför
allt i form av sportler, anledning icke förefinnas att på statsverkets bekostnad
lämna dem någon ytterligare förmån. Häradsskrivarföreningens förslag utginge
emellertid från, att någon kostnad icke skulle drabba statsverket men att
vederbörande häradsskrivare skulle äga träffa privat uppgörelse med sin vikarie
rörande dennes avlöningsförmåner under häradsskrivarens ledighet samt att
denna uppgörelse skulle godkännas av länsstyrelsen. Även örn denna form
för beredande av semesterledighet åt häradsskrivarna ur principiell synpunkt
knappast kunde anses vara tillfredsställande, funne sig dock statskontoret icke
böra motsätta sig förslaget, alldenstund de billighetsskäl, som departementschefen
åberopat till förmån för beredandet av semester åt landsfiskalerna —
dessutom på statsverkets bekostnad — i viss mån syntes kunna göras gällande
även beträffande häradsskrivarna och de personer, som förordnats att
uppehålla vakanta häradsskrivarbefattningar. Statskontoret ville emellertid
framhålla, att ledigheten icke syntes böra avse längre tid än den för landsfiskal
ifrågasatta semestertiden, samt att vederbörande länsstyrelse borde åläggas
tillse, att vikarien erhölle skälig ersättning för sitt arbete, vilken ersättning
enligt statskontorets mening i allmänhet icke borde understiga ett belopp
motsvarande tjänstgöringspenningarna å häradsskrivartjänsten jämte därå belöpande
tillfällig löneförbättring ävensom dyrtidstillägg å berörda båda förmåner.

Ärendet, som avsåge viss jämkning i berörda kungörelse den 14 juni 1917
(nr 472), syntes böra underställas riksdagens prövning.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Härefter Ilar allmänna civil förvaltningens löne nämnd, till följd av remiss,
den 7 mars 1930 avgivit utlåtande i ämnet. Lönenämnden har därvid till en
början erinrat, att enligt bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 tjänsteman
vid fögderiförvaltning kunde vid ledighet av annan anledning än sjukdom
i vissa fall -— exempelvis vid kortare ledighet för skötande av enskild angelägenhet,
vid ledighet för flyttning m. m. — få behålla en del av de honom
enligt stat tillkommande löneförmånerna, dock högst en tredjedel. Med hänsyn
därtill och särskilt till de avsevärda extra inkomster, som i tjänsten tillfölle
häradsskrivarna, kunde därför enligt lönenämnden någon tvekan råda, huruvida
det under nuvarande förhållanden kunde anses erforderligt att vidtaga åtgärder
för beredande åt häradsskrivarna av förmån av semester eller däremot svarande
ledighet. I trots härav har emellertid lönenämnden förordat vidtagande av
dylika åtgärder. Lönenämnden har i denna del anfört huvudsakligen följande.

I betraktande därav, att Kungl. Majit förelagt innevarande års riksdag förslag
om beredande av semester åt en annan grupp av befattningshavare inom
landsstaten, nämligen landsfiskalerna, vilka i likhet med häradsskrivarna för
närvarande icke ägde åtnjuta sådan förmån, syntes det lönenämnden billigt, att
jämväl häradsskrivarna berättigades erhålla viss mot semester svarande årlig
ledighet. Förutsättningen därför borde emellertid — på sätt häradsskrivarföreningen
föreslagit — vara, att sådant avtal träffades mellan häradsskrivare!!
och vikarien angående dennes avlöningsförmåner, som kunde av vederbörande
länsstyrelse godkännas, och att statsverket sålunda icke betungades med någon
kostnad för vikariatsersättningar. Till förmån för beviljande av dylik ledighet
talade ock det förhållandet, att det ännu syntes dröja någon tid, innan häradsskrivarnas
löneregleringsfråga vunne sin lösning. Lönenämnden ansågve sig
därför icke böra framställa någon erinran mot att, i avvaktan på blivande lönereglering,
en åtgärd i den av föreningen åsyftade riktningen vidtoges.

Rörande omfattningen av den årliga semesterliknande ledighet, vilken enligt
lönenämnden syntes kunna tillerkännas häradsskrivarna, har nämnden yttrat
sig sålunda.

Enligt det förslag till blivande löneförmåner för häradsskrivare, som av
1924 års uppbördssakkunniga framlagts i ett den 30 juni 1929 avgivet betänkande
angående rationell skatteuppbörd, skulle ifrågavarande befattningshavare
inordnas under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och därvid
hänföras till lönegraden B 22. I enlighet med detta förslag skulle sålunda
häradsskrivarna komma i åtnjutande av en årlig semester av 25 dagar intill det
år, under vilket sådan tjänsteman fyllde 40 år, samt 35 dagar därefter. Då det
syntes angeläget, att vid den provisoriska anordning, varom i förevarande ärende
vore fråga, i berörda hänseende icke föregripa en blivande lönereglering för
häradsskrivarna, ansåge sig nämnden böra biträda det av statskontoret i dess
utlåtande i ärendet därutinnan framställda förslaget, enligt vilket den häradsskrivare
tillkommande årliga ledigheten skulle utgöra 20 dagar intill det år,
vederbörande befattningshavare fyllde 40 år, samt 30 dagar för tiden därefter.

Såsom framgår av det anförda intaga för närvarande landsfiskaler och Departementshäradsskrivare
så till vida en särställning bland stal stjänstemännen, som ingen- chefen,
dera av dessa befattningshavargrupper är berättigad till semester. Beträffande
landsfiskalerna har emellertid, på sätt myndigheterna framhållit, på min hemställan
i proposition till årets riksdag härutinnan föreslagits en ändring av
innebörd att landsfiskal skulle, i avvaktan på blivande lönereglering för lands -

6

Kungl. Majlis proposition nr 206.

fiskalerna, från och med den 1 juli 1930 tillerkännas rätt att på statsverkets
bekostnad åtnjuta årlig semester av 20 dagar intill det år, under vilket han
fyller 40 år, och av 30 dagar för tid därefter. Tillräcklig anledning att, i avbidan
på kommande lönereglering för häradsskrivarna, nu föreslå införande
av semesterrätt även för dessa befattningshavare har, bland annat med hänsyn
till storleken av de inkomster i tjänsten, vilka häradsskrivarna i allmänhet uppbära,
icke synts mig föreligga. Häradsskrivarföreningens nu ingivna framställning
går emellertid icke ut på att häradsskrivarna skulle tillerkännas någon
verklig semesterrätt utan avser endast att bereda dem möjlighet att erhålla viss
tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter utan skyldighet för dem att
därunder avstå större del av dem tillkommande avlöningsförmåner, än som
skulle utgå till vikarien. Denna förmån skulle för dem motsvara den befattningshavare
i allmänhet tillkommande semesterrätten. Med hänsyn härtill och
då den föreslagna anordningen icke skulle för statsverket medföra ökad kostnad,
finner jag mig kunna tillstyrka åtgärder i framställningens syfte. Jag har därvid
även beaktat, att häradsskrivarna i år komma att underkastas viss inkomstminskning,
i anledning av att riksdagen godkänt ett av Kungl. Majit framlagt
förslag örn nedsättning av ersättningen för röstlängders upprättande från 50
till 40 öre för uppslag.

Jag anser alltså, att häradsskrivarna böra i avbidan på lönereglering tills
vidare —- under i framställningen angivna förutsättningar — tillförsäkras
viss tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter med rätt för dem att under
dylik ledighet åtnjuta samtliga med tjänsten förenade inkomster utom den del
därav, som enligt träffat avtal tillkommer vikarien. Givetvis bör därutöver möjlighet
finnas för dem att med avstående av lön enligt brevet den 31 januari
1930 erhålla ytterligare ledighet för enskilda angelägenheter. Vidkommande
omfattningen av den nu förordade ledigheten kan jag emellertid icke biträda
framställningen utan håller -— i likhet med de i ämnet hörda myndigheterna —
före, att ledigheten bör bliva av samma längd som den för landsfiskalerna föreslagna
semestertiden, d. v. s. alltefter vederbörandes levnadsålder 20 eller 30
dagar årligen. Rätt till sådan ledighet torde böra tillkomma såväl ordinarie
häradsskrivare som den, vilken förordnats att innehava ordinarie häradsskrivartjänst
mot åtnjutande av därmed förenade löneförmåner med undantag av pensionsavgift
motsvarande belopp.

Principen örn tillerkännande av nämnda rätt för häradsskrivarna lärer böra
underställas riksdagens prövning. Rätten torde böra träda i kraft snarast möjligt
efter det riksdagens beslut anmälts för Kungl. Maj:t, och under år 1930
torde få uttagas hela ledighetstiden, oaktat de ifrågasatta reglerna icke bliva,
gällande under hela året. Närmare bestämmelser i ämnet synes det böra ankomma
på Kungl. Majit att utfärda. Därvid lära böra meddelas föreskrifter
till förhindrande av att länsstyrelserna godkänna avtal mellan härad sskrivaren
och vederbörande vikarie, enligt vilket vikariens ersättning skulle bliva
oskäligt låg. I likhet med statskontoret anser jag, att dylik ersättning endast
i särskilda undantagsfall bör få understiga ett belopp, motsvarande de med
häradsskrivartjänsten förenade tjänstgöringspenningarna, därtill hörande till -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

fyllig löneförbättring ävensom å tjänstgöringspenningarna och löneförbättringen
belöpande dyrtidstillägg. Å andra sidan bör beaktas — något som för övrigt
är en förutsättning för hela den nu ifrågasatta anordningen -— att häradsskrivarnas
arbete, synnerligen forcerat och maktpåliggande under vissa perioder,
dessemellan är av mindre omfattning och enklare beskaffenhet.

Vid bifall till mitt förslag i ämnet måste givetvis för häradsskrivarnas vidkommande
visst tillägg göras till brevet den 31 januari 1930, varjämte viss
jämkning i kungörelsen den 14 juni 1917 bliver erforderlig.

I detta sammanhang ber jag att få omnämna, att brevet don 31 januari 1930
föranlett en framställning även från föreningen Sveriges landsfogdar. Under
hänvisning till de enligt föreningens uppfattning stränga bestämmelserna i
nämnda brev bär nämligen föreningen i en till mig ingiven skrift hemställt
örn vidtagande av åtgärd i syfte att landsfogdarna, vilka för närvarande oberoende
av ålder äro berättigade till en månads årlig semester, skulle vid fyllda
40 år erhålla sex veckors årlig semester eller, för den händelse denna hemställan
icke kunde bifallas, för åvägabringande av sådan ändring av bestämmelserna
i nämnda brev, att länsstyrelserna berättigades medgiva landsfogdarna tjänstledighet
varje år under 14 dagar mot avstående allenast av tjänstgöringspenningar
jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

I häröver den 7 mars 1930 avgivet utlåtande har statskontoret uttalat, att
ämbetsverket knappast funne det påkallat att i framställningen avsedd åtgärd
vidtoges utan samband med de förslag till lönereglering för landsfogdarna, som
syntes vara att inom kort förvänta.

Icke heller jag finner skäl föreligga att redan nu vidtaga någon åtgärd i anledning
av landsfogdeföreningens framställning. De nuvarande bestämmelserna
rörande landsfogdarnas avlönings- och semesterförhållanden synas mig nämligen,
i avbidan på kommande lönereglering för dessa befattningshavare och
med hänsyn till den ståndpunkt, som riksdagen år 1929 intog till då framlagt
förslag angående tillfällig löneförbättring för landsfogdarna, för närvarande
böra lämnas orubbade.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att häradsskrivare må tills vidare, under av mig i det föregående
angivna förutsättningar, äga att utan kostnad för statsverket
årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under
en tid av 20 dagar intill det år, under vilket vederbörande uppnår
40 år, samt av 30 dagar för tid därefter, med rätt för honom
att uppbära samtliga de med tjänsten förenade inkomsterna med
undantag för den del därav, vilken enligt träffad överenskommelse
skall utgå till vikarien.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.