Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
1
Nr 196.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)
angående försäljning av rusdrycker, m. m.; given Stockholms
slott den 28 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i
förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;
dels ock bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Adolf Dahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami. 161 hafi. (Nr 196.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, dels att 19 § 2 mom. tredje stycket förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att
gälla, dels ock att 10 § 1 mom. samt i nedan angivna delar 12 § 2 mom.
och 90 § 2 mom. samma förordning skola erhålla följande ändrade lydelse:
10 §• - _ ____
1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag, som i
12 § sägs, samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av bolag, som äger
rätt till detaljhandel med rusdrycker.
12 §.
2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag
för viss tid, högst sex år. Ansökan — — — bolagsordningen.
Missbrukar---partihandelsbolag.
90 §.
2. Rusdrycker---avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av kontrollstyrelsen
fastställas, inköpa den hembjudna varan. Är--— för
störas.
Lag —--förbrutna.
Med — — — tillhanda.
Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 12 § 2 morn., den dag
Konungen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1931.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler fråga örn utövandet
av partihandeln med rusdrycker och anför därvid följande:
I anslutning till pågående strävanden att från vin- och spirituosahanteringen
avlägsna privatekonomiskt intresse uppdrog chefen för finansdepartementet
i juli 1917 åt doktorn Ivan Bratt och direktören E. Wennerberg
att träda i förhandling med Reymersholms Gamla Spritförädlingsaktieholag
rörande inköp av detta bolags affärsrörelse, i vad den avsåge
sprithanteringen. De med Reymersholmsbolaget inledda förhandlingarna
resulterade i ett den 10 augusti 1917 träffat preliminärt avtal, enligt vilket
nämnda bolags hela spritförädlings- och sprithandelsrörelse överläts å ett
tillämnat nytt bolag, för vilket stiftelseurkund den 17 september 1917 inlämnades
för registrering. Vid konstituerande stämma i Stockholm den
17 oktober 1917 bildades bolaget under namn av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
Spritcentralens aktiekapital bestämdes till en början till 11,225,000 kronor,
därav 225,000 kronor i stamaktier och 11,000,000 kronor i preferensaktier.
Stamaktiekapitalet ägdes av Aktiebolaget Stockholmssystemet, som
på grund av stamaktiernas högre röstvärde hade bestämmande inflytande
över Spritcentralen.
Till följd av den starkt ökade omfattningen av Spritcentralens rörelse
verkställdes åren 1918 och 1919 ökning av aktiekapitalet, förstnämnda
år till 15,000,000 kronor, varav 300,000 kronor i stam- och 14,700,000 kronor
i preferensaktier, och det följande året till 20,000,000 kronor, varav
400,000 kronor i stam- och 19,600,000 kronor i preferensaktier.
Jämväl stamaktierna i det av Aktiebolaget Stockholmssystemet • tidigare
bildade Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co ägdes av Stockholmssystemet
men överlätos under år 1917 tili Spritcentralen, varigenom det Grönstedtska
bolaget blev dotterbolag till Spritcentralen.
Spritcentralens
tillkomst.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Spritcentra- I syfte att befria Stockliolmssy stern et från innehavet av Spritcentralens
lens organisa- stamaktier vidtogs år 1920 den ändring, att Stockholmssystemet överlät
stamaktierna till ett konsortium på tio enskilda personer. Genom detta
Tiden^i92° QCj1 vissa ändringar i bolagsordningen bereddes statsverket infly
tande
på ledningen av Spritcentralen.
Bolagsordningen för Spritcentralen är i sin sålunda ändrade, ännu gällande
lydelse av följande huvudsakliga innehåll.
Spritcentralens aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst
24,000,000 kronor. Aktierna, som lyda å 1,000 kronor, skola vara dels stamaktier,
dels preferensaktier, vilka sistnämnda kunna utgivas till ett belopp
av högst 23,500,000 kronor. Preferensaktierna medföra framför stamaktierna
företrädesrätt till årlig ackumulativ utdelning av bolagets vinst
intill 7 procent, men därutöver icke rätt till utdelning. Å stamaktierna
får utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta
för räkenskapsåret enligt uträkning av riksbanken. Återstående
vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond
blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier
eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket. Då bolaget
upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt framför
stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, som
motsvarar aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den
mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.
Stamaktierna skola städse motsvara lägst en femtiondedel av hela aktiekapitalet.
Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt till
nyteckning. Örn de nya aktierna skola helt och hållet eller delvis utgöras av
stamaktier, hava förutvarande stamaktieägare ensamma företrädesrätt till
de nya stamaktierna. Utelöpande preferensaktier kan bolaget inlösa enligt
angivna grunder, dock att aktiekapitalet därigenom ej får nedsättas under
minimikapitalet. Å bolagsstämmor röstar aktieägare för fulla, antalet
ägda aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie
medför allenast en röst.
Spritcentralens styrelse skall bestå av åtta ledamöter med fyra suppleanter.
Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Styrelsen
är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av de
av Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Örn ett jämnt antal styrelseledamöter
äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden
utslagsröst. Styrelsen skall senast den 1 april till revisorerna överlämna
förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning
för senaste räkenskapsåret.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skola årligen å ordinarie bolagsstämma utses två revisorer och två suppleanter
för tiden intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt
rum. Kungl. Majit äger för samma tid utse två revisorer och två suppleanter.
Örn revisionen innehåller bolagsordningen härutöver inga andra
bestämmelser, än att revisorerna böra hava avslutat sin granskning och
avlämnat sin revisionsberättelse senast den 1 maj.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Förut nämnda avtal mellan Stockholmssystemet och stamaktieägarekonsortiet
hade följande huvudsakliga innehåll att gälla dels mellan saljaren
och köparna, dels mellan köparna och staten och dels mellan köparna
inbördes.1
Säljaren överlät till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande
^Köparna förhundo sig att icke överlåta aktierna till annan än stats-''
verket eller den Kungl. Maj:t på förslag ay styrelsen för Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen godkände såsom innehavare av aktierna, skulle
aktier annorledes än genom sådan överlåtelse lagligen overga fran någon
av köparna till person, som icke på sätt nyss sagts godkändes såsom
innehavare av desamma, skulle statsverket vara berättigat att inlösa
samma aktier med löpande och efterföljande ars kuponger till panku
med tillägg av 7 procent ränta från och med den 1 januari det ar, inlösen
skedde. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt vad nu sagts, skulle
vara skyldig ikläda sig de förpliktelser avtalet innehöll. o „ ,
Köparna förbundo sig vidare att, när helst statsmakterna sa patordrade,
till statsverket överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och
efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av 7 procent ranta
från och med den 1 januari det år, överlåtelsen skedde, dock under lorbehåll
att statsverket åtoge sig att av preferensaktieagare i Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen for överlåtelsen
sådant påkallade, inlösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp,
som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse
av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens upplösning agde ur bolagets tillgångar
utbekomma. ,
Köparna förbundo sig slutligen att till säkerhet for fullgörandet av vad
sålunda blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank
under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande
och på villkor, som Kungl. Maj:t finge bestämma, utlämna aktierna; dock
att köpare, som för likviderande av sina aktier behövde i annan bank
eller hos statsinstitution belåna desamma, skulle äga att i stället för aktierna
till riksbanken överlämna en av långivaren utgiven förbindelse av
innehåll, att de belånade aktierna icke komme att av långivaren utlämnas
utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Vid bolagsstämma skulle talan för samtliga stamaktierna toras av en
enda av köparna därtill utsedd person. Kunde köparna icke enås örn valet
av sådan person, eller vägrade någon av dem att deltaga i valet, skulle
den anses vald, örn vilken de flesta förenat sig. Vid lika röstetal avgjorde
lotten.
Under den följande tiden var frågan örn partihandelsorganisationen
vid olika tillfällen föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Kiksdagen
anhöll sålunda år 1921, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning,
på vad sätt det allmännas inflytande inom den dåvarande faktiska
organisationen av partihandeln med rusdrycker häst kunde ordnas,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde
1 Avlalet är fogat såsom bilaga II till det lill propositionen nr 170 år 1923 hörande
statsrådsprotokollet.
Nuvarande
organisation.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
föranleda. Efter verkställd sakkunnigutredning avläts till 1922 års riksdag
förslag i ämnet, som dock förföll, då kamrarna stannade i olika
beslut. Nytt förslag i frågan underställdes 1923 års riksdag, vilket
förslag av riksdagen bifölls. Beslutet innebar i första hand vissa för
den framtida organisationen av partihandeln grundläggande ändringar
i rusdrycksförsäljningsförordningen, utfärdade genom en förordning den
8 juni 1923 (nr 153). Därtill anslöto sig dels ett avtal angående upplåtande
åt Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels
ett nytt avtal angående stamaktierna i Spritcentralen, dels beslut örn tillsättande
av en jourhavande direktör hos bolaget, dels ock utfärdande av
instruktioner för de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och
revisorerna i bolaget samt för jourhavande direktören. Sedermera hava
mellan staten och Spritcentralen träffats avtal den 20 juni 1924 och den
16 oktober 1925, innefattande tillägg till 1923 års avtal.
Efter de vidtagna ändringarna innehåller rusdrycksförsäljningsförordningen
följande huvudbestämmelser i avseende å organisationen av partihandeln
med rusdrycker.
Partihandel inom riket med rusdrycker må i regel bedrivas allenast
av för sådant ändamål bildat, i viss ordning antaget aktiebolag (partihandelsbolag).
Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera
partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången
av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början,
skriftligen göras hos Konungen.
Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning utöver
skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.
Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår, må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar
och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets
delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall bolaget efter varje kalenderårs
slut inom påföljande juni månads utgång insätta å statsverkets
giroräkning i riksbanken. Partihandelsbolag må ej antagas, där ej genom
bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande,
åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall
bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den
särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig. Närmare
bestämmelser i nu angivna hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter
i avseende å partihandelsbolags verksamhet och drift, som
finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas i samband med
bolagets antagande. Konungen äger i sådant avtal avgiva försäkran att
ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat partihandelsbolag.
Efter därom av Spritcentralen gjord ansökan beslöt Kungl. Maj:t
den 26 oktober 1923 att för tiden från och med den 1 januari 1924
till och med den 31 december 1928 åt bolaget upplåta rätt att
såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande undertecknade chefen för finansdepartementet,
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, den 26 oktober 1923
dels avtal med sagda bolag angående upplåtande åt bolaget av sådan
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
partihandelsrätt, dels ock avtal mod stamaktieägarna i samma bolag angående
statsverkets rätt att när helst så påfordrades övertaga samtliga
stamaktier i bolaget.
Huvudbestämmelserna i nämnda avtal angående upplåtande åt Spritcentralen
av rätt att idka partihandel med rusdrycker äro av följande
innehåll. . , , .
Kungl. Malit antager icke under avtalstiden till partihandelsbolag annat
bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen är att anse som
deSpritcentråien må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom
partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att
tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller
som har samband med dylik rörelse. De bestående dotterbolagen fa dock
alltjämt fortsätta sin verksamhet, men Spritcentralen ar skyldig att, sa
snart sådant av Kungl. Majit påfordras och utan avsevärdare förlust tor
Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen _ Aktiebolaget
Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie &
Co samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnas Kemiska Fabriker. Spritcentralen
må ej utan Kungl. Majits tillstånd förvärva aktier eller andelar
i annat bolag eller ekonomisk förening.
I avseende å sättet för verksamhetens bedrivande åligger det Spritcentralen
bland annat att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tilllämpa
sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten
skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget
beredes skälig inkomst av rörelsen. För vinnande av största möjliga
besparing av omkostnader skall Spritcentralen å alla områden av sin
verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella
och effektiva sätt.
Kungl. Majit äger utse en person att vara jourhavande direktor hos
Spritcentralen för kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags
rörelse och förvaltning.
För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens
olika verksamhetsgrenar samt mellan Spritcentralen och dess dotterbolag
skall finnas ett direktörsråd. Spritcentralens styrelse skall utse minst
en bland de av Kungl. Majit tillsatta styrelseledamöterna att vara ledamot
i rådet. Jourhavande direktören är självskriven medlem av dir ektörsrådet
Spritcentralen
skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition
ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande
av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.
Avtalet innehåller vidare bestämmelser rörande Spritcentralens rätt
till avskrivningar samt avsättning till fonder. Därjämte upptagas föreskrifter
angående de ekonomiska förhållandena mellan Spritcentralen och
dotterbolag och angående säkerställande av statens inflytande över dotterbolagens
rörelse m. m. Tvist mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av avtalet skall avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.
En jämförelse mellan 1920 och 1923 års nyssnämnda avtal angående
stamaktierna i Spritcentralen utvisar i huvudsak följande.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Skyldighet för stamaktieägarna att låta statsverket inlösa stamaktierna
inträder, när helst Kungl. Majit — enligt 1920 års avtal statsmakterna —
sa påfordrar. Föreskriften i det äldre avtalet örn att innehavare av överlåten
aktie skulle vara skyldig ikläda sig de förpliktelser, detta avtal innehöll,
har utbytts mot en bestämmelse i det nya avtalet, vilken avser
skyldighet för nuvarande stamaktieägare att vid överlåtelse av aktie till
annan än statsverket tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de
förpliktelser, detta avtal innehåller. I det nya avtalet har tillkommit
den bestämmelsen, att vid stamaktieägares död eller konkurs av honom
innehavda aktier omedelbart övergå å statsverket, som det åligger att
inom trettio dagar efter anfordran erlägga betalning för aktierna med tillhörande
kuponger enligt samma grunder, som avtalet stadgar för stamaktiernas
inlösen av statsverket. Köpet skall dock gå åter, därest inom
sextio dagar efter dödsfallet eller konkursens början hos Kungl. Majit
anmäles köpare till aktierna, vilken efter förslag av styrelsen för Spritcentralen
av Kungl. Majit godkännes såsom innehavare av desamma.
Medan det äldre avtalet lämnade föreskrifter örn stamaktiernas deponering
till säkerhet för statsverkets rättigheter, skola enligt nya avtalet
för detta ändamål stamaktieägarna pantsätta ifrågavarande aktier, och
statsverket äger rätt att, örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av
åtagna förpliktelser enligt avtalet, utan iakttagande av i lag stadgade
föreskrifter, på sätt statsverket finner lämpligt realisera panten samt
därur göra sig betalt för sina ersättningsanspråk. Stamaktiernas belåning
må ske endast i riksbanken eller — utan att aktierna uttagas från
riksbanken — annan oktrojerad bank. Belåningsgränsen är i avtalet närmare
bestämd. Pantsättning vid belåning får ske allenast på villkor,
att pantén ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förhand underrättats
och erhållit tillfälle att bevaka sin rätt. Avtalet av år 1920 angående
samma aktier upphävdes, i vad det avsåg rättsförhållandet mellan
stamaktieagarna och statsverket.
Det år 1924 slutna tillägg skontraktet stadgar vissa skyldigheter för
Spritcentralen i avseende å bedrivandet av försäljningen av rusdrycker
till detaljhandelsbolagen och innehåller härutinnan följande.
. Meni.ngsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsholag
i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker skola
hanskjutas till avgörande av den i 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
omformalda pris- och inköpsnämnden. Spritcentralen skall delgiva
kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden företagna sänkmngar
i de av nämnden godkända försäljningspriserna å rusdrycker, till
kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags
inköp av rusdrycker m. m. Spritcentralen skall senast den femtonde
hagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets
rakning insätta de omsättningsskattehelopp, som enligt vid varje
gaUand0 skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen
under nästföregående månad försålt. Skattebeloppen uträknas med ledg
av bolagets bocker, och samtidigt med varje inleverering till statskontoret
skall avlamnas på nämnda böcker grundad uträkning av skatteavffKenn’
Vllkfn+®nall.1V^rt ! bolagets vägnar av verkställande direktören
nfrW, ./“f- VÅ•riktlgbeten styrkt av den utav Kungl. Majit utsedde
jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Majit utsedda revisoreri
bolaget. Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
9
skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje
detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för
vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.
Spritcentralen skall tillse, att bolag, som i förhållande till Spritcentralen
är att anse som dotterbolag, i tillämpliga delar ställer sig till
efterrättelse vad sålunda bestämts med avseende å Spritcentralen.
Tillägg skontraktet av år 1925 — vilket föranleddes därav, att partihandelsrätt
enligt 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen upplåtits jämväl åt
Spritcentralens dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co — innehåller
allenast ett åtagande av Spritcentralen att, så länge Grönstedtska bolaget
utövar partibandelsrätt, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga
eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över Grönstedtska
bolagets rörelse och verksamhet förminskas.
Den 14 december 1923 förordnade Kungl. Majit jourhavande direktör hos
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Förordnandet skulle gälla tills vidare
under tiden från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december
1928.
Den 20 juni 1924 blevo instruktioner av Kungl. Majit utfärdade dels för
de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Spritcentralen,
dels för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna för granskning av Spritcentralens
styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper, dels ock för den
av Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören i Spritcentralen.
Enligt instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
skola dessa ledamöter vid fullgörandet av sitt uppdrag —- med särskilt
aktgivande på att statens och det allmännas intressen av bolaget behörigen
tillvaratagas — i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter
rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra
sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet
följa bolagets verksamhet. I avseende å Spritcentralens förvaltning
och skötsel åligger det dessa styrelseledamöter att särskilt tillse, att
Spritcentralen i allo ställer sig till efterrättelse gällande bestämmelser på
rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Majit och Spritcentralen
samt föreskrifterna i den för Spritcentralen gällande ordningen,
i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen.
De skola vidare tillse, att fullständig och kontinuerlig sifferrevision anordnas
beträffande räkenskaperna samt att tillgångarna upptagas till skäliga
värden vid bokslutets uppgörande. Ledamot, som finner sig
icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, bör
låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. Fattar Spritcentralen
eller dess styrelse beslut, som står i strid mot de intressen,
vilka det tillkommer dessa styrelseledamöter att bevaka,
eller förekommer eljest i Spritcentralens förvaltning något, som
kan anses påkalla Kungl. Majits uppmärksamhet, har ledamot att
ofördröjligen göra anmälan därom hos chefen för finansdepartementet.
Varje Spritcentralen tillhörig fabrik eller annan anläggning bör årligen
besökas av någon av dessa styrelseledamöter, som har att personligen skaffa
sig noggrann kännedom örn förhållandena vid fabriken eller anlägg
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
ningen. Det åligger deni att över dotterbolagens rörelse och förvaltning
öva den tillsyn, som påfordras av bestämmelserna i avtal mellan Kungl.
Majit och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka
partihandel med rusdrycker, m. m. Vad i instruktionen stadgas skall i
tillämpliga delar gälla i fråga örn uppdrag, som dessa ledamöter erhålla att
vara ledamöter jämväl i styrelsen för Spritcentralens dotterbolag.
De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava, enligt den för dem utfärdade
instruktionen, att göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden
samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet. De
skola i tur och ordning, efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma,
gemensamt med den utav Kungl. Majit utsedde jourhavande
direktören till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till
grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten. Örn sådan revisor
finner sig i något hänseende icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen
yttrats eller hemställts, bör han tillkännagiva sin särskilda mening
genom berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter revisionens avslutande
skola dessa revisorer till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse
örn revisionen och därvid särskilt anmäla, huruvida enligt deras
åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda
ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut
statens eller det allmännas intressen trätts för nära. Örn någon av
dem under löpande förvaltningsår eljest finner anledning till anmärkning
förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall han ofördröjligen
göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.
Jämlikt den för jourhavande direktören utfärdade instruktionen åligger
det honom att — med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas
intressen behörigen tillvaratagas av Spritcentralen och dess dotterbolag
— i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av
bolagens angelägenheter. För dylikt ändamål skall han göra sig noggrant
underrättad örn bolagens förhållanden samt med uppmärksamhet
följa deras verksamhet. Jourhavande direktören åligger särskilt att tillse,
att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa sig till efterrättelse
gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan
Kungl. Majit och bolagen samt föreskrifterna i respektive bolags ordningar,
i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna
intressen. Han har vidare att tillse, att kalkylerna rörande vederbörande
bolags fabrikat och varornas försäljningspris äro riktigt uppgjorda samt
att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen avlämnas. Det ankommer
ock på jourhavande direktören att kontrollera uppbörd av omsättningsskatt
å spritdrycker samt att tillse, att bolagens tillgångar upptagas
till skäliga värden vid bokslutens uppgörande. Han skall i regel
viss tid varje dag vara tillstädes å huvudkontoret. Han bör vidare genom
besök å bolagen tillhöriga fabriker eller andra anläggningar skaffa sig
noggrann kännedom örn förhållandena vid desamma. Örn jourhavande
direktören under utövningen av sin befattning finner någon vidtagen eller
tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i vederbörande
bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen.
Anser han sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde,
eller uttalande, som göres vid sammanträde med direktörsrådet, bör
han låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. Det åligger
honom därjämte att göra anmälan hos chefen för finansdepartementet,
örn bolag eller styrelse fattar beslut, som står i strid mot de intressen,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
11
vilka det tillkommer honom att bevaka, eller örn det eljest förekommer
något i bolagens förvaltning, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Enligt 1923 års avtal skall Spritcentralen bereda jourhavande direktören
tillfälle att närvara vid alla styrelsesammanträden med rätt att deltaga
i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. Han
äger att hos styrelsens ordförande påkalla sammanträde med styrelsen,
när han finner sådant nödigt. Han har rätt att taga del av bolagets alla
böcker, räkenskaper och andra handlingar samt inspektera bolagets förråd
och tillhörigheter. Motsvarande befogenheter tillkomma honom beträffande
Spritcentralens dotterbolag.
Enligt samma avtal är jourhavande direktören självskriven medlem i
direktörsrådet. Därest han finner något av rådet gjort uttalande ej överensstämma
med de intressen, vilka det tillkommer honom bevaka, och anser
frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande styrelses
prövning, får åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke vidtagas
utan styrelsens medgivande.
De för Spritcentralen och det Grönstedtska bolaget gällande bolagsordningarna
samt de mellan staten och bolagen slutna avtalen liksom ock
nyssnämnda av Kungl. Majit utfärdade instruktioner torde få fogas vid
dagens statsrådsprotokoll (Bilagor 1—10).
1923 års avtal angående upplåtande av partihandelsrätt åt Spritcentralen
liksom ock det avtal, som år 1925 träffades med Aktiebolaget J. D.
Grönstedt & Co, ägde giltighet till och med den 31 december 1928. Genom
Kungl. Majits beslut den 6 september 1928 och den 26 september 1929 har
giltighetstiden för oktrojerna förlängts till utgången av år 1930. I sammanhang
därmed har förordnandet för den jourhavande direktören förnyats,
att gälla till sistnämnda tidpunkt. Båda bolagen hava under år 1929
inkommit med ansökningar örn rätt att från och med den 1 januari 1931
under fem år fortfarande få såsom partihandelsbolag inom riket bedriva
handel med rusdrycker. Dessa framställningar hava ännu icke varit föremål
för Kungl. Majits prövning.
Att tiden för upplåtande av partihandelsrätt åt bolagen begränsats på
sätt som skett, berodde därpå, att redan före den första oktrojtidens utgång
utredning igångsatts i avseende å den statliga kontrollen å Spritcentralens
verksamhet m. m.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet förut denna dag i ärende angående
utövandet av statens tobaksmonopol, hemställde nämligen riksdagen
i skrivelse den 23 maj 1922, nr 166, att Kungl. Majit ville rörande
statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta
verkställa utredning i vissa angivna avseenden ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med denna
hemställan åsyftades bland annat frågan örn revision av vissa monopolis
-
Fortsatt
oktroj åt parti
handelsbolagen.
Utredning
fråga om
Spritcentralen.
Utredningens
igångsättande.
12
Kungl. Majlis proposition Nr 196.
Monopolkontrollutredningens
betänkande.
tiska företag av statsfinansiell betydelse, särskilt Aktiebolaget Vin- &
Spritcentralen oell Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
På sätt inhämtas av sagda statsrådsprotokoll, bemyndigade Kungl.
Majit den 12 november 1926 chefen för finansdepartementet att tillkalla
särskilda utredningsmän för att biträda vid utredning av frågan om
lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av nämnda båda bolags
verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål.
De jämlikt detta bemyndigande tillkallade utredningsmännen, monopolkontrollutredningen,
avlämnade med ett den 14 januari 1928 dagtecknat
betänkande till chefen för finansdepartementet den verkställda utredningen,
i vad angick Spritcentralens verksamhet. Betänkandet ingår i serien
Statens offentliga utredningar (1928: 4).
Utredningsmännens förslag kan i korthet sammanfattas sålunda:
Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare
och aktiekapital. Utredningsmännen hava stannat vid den meningen, att
aktiebolagsformen borde bibehållas för partihandelns organisation. För
närvarande utövades partihandeln dels av Spritcentralen och dels av ett
dess dotterbolag. Övervägande praktiska skäl talade för att avtal om
fortsatt upplåtande av partihandelsrätten för kommande avtalsperiod
borde träffas med Spritcentralen, i sammanhang varmed vissa ändringar
borde vidtagas i dess organisation, ägnade att avlägsna de olägenheter,
som framträtt vid bolagets verksamhet. Därjämte hava utredningsmännen
föreslagit, att partihandelsrätten för framtiden borde upplåtas allenast
åt Spritcentralen och att Grönstedtska bolaget följaktligen borde orne,
delbart träda i likvidation. I sistnämnda hänseende har en av utredningsmännen
varit av skiljaktig mening och förklarat sig anse praktiska skäl
tala mot förslaget örn det Grönstedtska bolagets omedelbara likvidation,
därvid han emellertid förutsatt, att till styrelse i detta bolag utsåges
samtliga ledamöter i Spritcentralens styrelse och att jämväl revisorerna
bleve gemensamma för båda bolagen.
I fråga örn stamaktiekapitalet hava utredningsmännen, som ansett den
nuvarande anordningen vara av provisorisk natur, föreslagit, såsom en
lämplig utväg att finna stamaktieägare, motsvarande de krav som enligt
utredningsmännens förmenande borde uppställas, hänvändelse till livförsäkringsbolagen
med anhållan att inträda i denna egenskap. De nya
stamaktiernas rätt till utdelning skulle fastställas till fem procent, garanterad
av staten. Statsverket skulle tillförsäkras rätt att, liksom för
närvarande, när helst så påfordrades, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande
aktier, men, i motsats till vad nu vore fallet, jämväl det mindre
antal därav, Kungl. Majit bestämde. I övrigt skulle gälla vissa angivna bestämmelser.
Då utdelningen till nuvarande stamaktieägare, beräknad enligt,
bolagsordningen till genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret,
utgjort i medeltal 6.38 procent, skulle vinnas en minskning i förräntningskostnad
å 5,820 kronor för år. En av utredningsmännen har förklarat sig
vara av den uppfattningen, att den föreslagna anordningen icke erbjöde så
stora fördelar, att en förändring av den nuvarande anordningen borde
vidtagas.
I fråga örn preferensaktiekapitalet hava utredningsmännen ifrågasatt
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
åtgärder för begränsning av utdelningen å detsamma till fem procent.
I sådant syfte har föreslagits, att till en början under förutsättning av
statsmakternas medverkan preferensaktier inlöstes till belopp av 12 miljoner
kronor, varefter nya 5 procent preferensaktier å samma belopp
skulle utsläppas. På motsvarande sätt borde förfaras vid konvertering av
återstående del av preferensaktiekapitalet, därvid för möjliggörande av
sistnämnda konverteringsåtgärd föreslagits vissa ändringar i bolagsordningen.
Oktrojtid. Härutinnan hava utredningsmännen föreslagit sådan förändring
av nu gällande bestämmelser, att oktrojtiden utsträcktes från fem
till sex år.
Styrelsen. I fråga örn styrelsens sammansättning bar ingen ändring
föreslagits.
Utredningsmännen hava föreslagit nya diskvalifikationsgrunder för
ledamotskap i styrelsen. Till ledamot eller suppleant i styrelsen skulle
icke få utses aktieägare i bolaget, den som ägde eller hade delaktighet i
annat företag som självt eller genom dotterföretag tillverkade eller försålde
rusdrycker eller maltdrycker eller som självt eller genom dotterföretag
idkade hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att
han icke ägde eller hade delaktighet i företag som nämnts, vore ledamot
eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget;
dock att hinder icke skulle föreligga att till ledamot eller suppleant i
Spritcentralens styrelse utse ledamot eller suppleant i styrelsen för dotterbolag.
Enahanda diskvalifikationsgrunder skulle gälla för verkställande
direktör, som icke vore ledamot av styrelsen. En av utredningsmännen
har i avgiven reservation förklarat sig anse förbudet endast böra
avse den, som ägde eller hade delaktighet i företag, vilket självt eller genom
dotterföretag tillverkade rusdrycker och den som vore ledamot av eller
suppleant i styrelsen för eller tjänsteman i företag, vilket tillverkade eller
försålde rusdrycker. Bestämmelserna borde icke förhindra den, som vore
anställd i Spritcentralen eller dess dotterföretag eller som vore ledamot av
eller suppleant i styrelsen för visst dotterföretag, att utses till ledamot av
eller suppleant i styrelsen lör Spritcentralen. Innehav av aktier i Spritcentralen
eller något dess dotterbolag borde ej heller utgöra hinder i detta
hänseende.
Mandattiden för styrelseledamöter och suppleanter har föreslagits bestämd
till två år, successivt utlöpande.
Verkställande direktör har föreslagits fortfarande skola utses av styrelsen.
Instruktion för verkställande direktören bär ansetts böra utfärdas,
dock icke av innehåll att därigenom uteslötes ett bibehållande av så stor
handlingsfrihet för honom att den dagliga förvaltningens affärsmässighet
icke äventyrades.
Under denna punkt hava utredningsmännen framlagt jämväl vissa riktlinjer
för styrelsens förvaltning av bolagets angelägenheter.
Jourhavande direktören. Utredningsmännen hava på uppgivna grunder
föreslagit indragning av denna befattning. De med uppdraget som
jourhavande direktör förenade åligganden skulle därvid överflyttas å styrelsens
ordförande och en föreslagen jourhavande revisor.
Direktörsrådet. I avseende å direktörsrådet hava utredningsmännen
föreslagit en begränsning av antalet ledamöter i rådet, så att det kommo
att utgöras av styrelsens ordförande, som skulle vara rådets ordförande,
ytterligare en av styrelsen utsedd styrelseledamot med uppdrag
14
Kungl. May.ts proposition Nr 196.
att vara rådets vice ordförande samt verkställande direktören. Avdelningschef,
under vars handläggning respektive ärende hörde, skulle äga
säte men ej röst i rådet med rätt att få sin mening antecknad.
Revisionen. Utredningsmännen hava framlagt vittgående förslag till
omläggning av revisionen i syfte att bereda ökat inflytande åt det allmänna
och för revisionen möjliggöra utövandet av en fortlöpande och ingående
granskning av förvaltningen. Revisionen skulle bestå av sju personer
med motsvarande antal suppleanter, två utsedda av vardera av riksdagens
kamrar, två förordnade av Kungl. Maj:t och en vald av bolagsstämman.
Mandattiden skulle för de av riksdagens kamrar och å bolagsstämma
utsedda revisorerna vara ett år och för de av Kungl. Majit utsedda
två år. Av de av Kungl. Majit utsedda revisorerna skulle en av
Kungl. Majit förordnas till revisionens ordförande och en till jourhavande
revisor. Dessa båda revisorer skulle jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen.
Dem skulle beredas tillfälle att närvara vid alla sammanträden
med Spritcentralens styrelse och direktörsråd samt med styrelserna
för dotterbolagen. Åt dem skulle anförtros kontrollen över den av
verkställande direktören avgivna uträkningen av Spritcentralens inlevereringar
till staten av omsättningsskatt. I övrigt skulle deras åligganden
regleras i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion. Jourhavande revisorn
skulle vara av handelskammare auktoriserad revisor. Revisorsuppdrag
borde ej få lämnas den, som ägde eller hade delaktighet i företag som självt
eller genom dotterföretag tillverkade eller försålde rusdrycker eller maltdrycker
eller som självt eller genom dotterföretag idkade hotell- eller restaurantrörelse.
Detsamma borde gälla den, som väl icke ägde eller hade delaktighet
i företag av nämnda slag men vore ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Därjämte hava föreslagits
bestämmelser örn regelbundna protokollsförda sammanträden, örn anställande
genom revisorernas försorg av siffergranskare, för vilka revisorerna
skulle utfärda instruktion, samt örn rätt för utomstående att frånvända
sig till revisorerna rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet
En av utredningsmännen har reserverat sig mot förslaget om
vissa diskvalifikationsgrunder för revisorsuppdraget.
Angivande av föremålet för bolagets verksamhet. Härutinnan hava utredningsmännen
föreslagit en jämkning i syfte att uppdraga fastare
gränser för Spritcentralens verksamhetsområde.
Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning. Utredningsmännen hava i
sitt förslag upptagit en bestämmelse, att Spritcentralens verksamhet skulle
bedrivas på sådant sätt, att ej blott leverantörernas utan även återförsäljarnas
berättigade handelsintressen tillgodosåges. Beträffande prispolitiken
funnes i nu gällande avtal föreskrift, att bolaget vid försäljning av alkoholhaltiga
drycker skulle tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den
konsumerande allmänheten skyddades mot obehörig fördyring av varorna
på samma gång som åt bolaget bereddes skälig inkomst av rörelsen. Utredningsmännen
hava nu för sin del ansett, att partihandeln med rusdrycker
icke skulle åsyfta att bereda staten vinst. Den inkomst, staten ville
hämta ur denna hantering, borde i huvudsak uttagas beskattningsvägen, i
sammanhang varmed borde komma under övervägande ett höjande av
omsättningsskatten å spritdrycker och beskattningens utsträckande att
omfatta jämväl vin. I angivet syfte hava de föreslagit föreskrift av innebörd,
att bolaget skulle söka fullfölja en prispolitik, som endast avsåge att
hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter samt därutöver efter veder
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
börliga avskrivningar och fondavsättningar lämnade utdelning åt aktieägarna.
Härjämte hava utredningsmännen föreslagit inrättande av en
vinstregleringsfond samt bestämmelse, att eventuellt uppkommande vinst
borde upptagas först i den riksstat, som började löpa närmast efter rörelseårets
utgång.
Spritcentralens skyldigheter gent emot detaljhandelsbolagen och kontrollstyrelsen
i fråga om försäljningsverksamheten. Omsättningsskatten.
Utredningsmännen hava under dessa punkter framlagt förslag till jämkningar
i tilläggskontraktet av år 1924, väsentligen påkallade av att prosodi
inköpsnämnden och befattningen som jourhavande direktör skulle indragas.
Spritcentralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat
företag. Utredningsmännen hava föreslagit borttagande av möjligheten
för Spritcentralen att förvärva aktie eller annan delaktighet i företag,
som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker
eller maltdrycker eller idkar hotell- eller restaurantrörelse. Till förvärv
av aktie eller annan delaktighet i annat företag syntes liksom hittills böra
fordras Kungl. Maj:ts medgivande.
Avskrivningar och fonderingar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna.
I gällande bestämmelser i fråga örn avskrivningar hava utredningsmännen
föreslagit vissa jämkningar. Vidare borde bolaget beredas tillfälle
till ökad fondering. Det syntes därför böra medgivas, att till re-,
servfonden årligen finge avsättas högst 1 miljon kronor, intill dess fonden
uppginge till 15 miljoner kronor. För ytterligare avsättning till fonder
skulle fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Frågan örn uppläggning
av vinstregleringsfond har förut berörts. I detta sammanhang hava utredningsmännen
även upptagit en föreskrift örn statsgaranti för 5 procent
utdelning å stamaktiekapitalet.
Kontroll över dotterföretag. Utredningsmännen hava föreslagit borttagande
av den i gällande avtal medgivna rätt för Spritcentralen att av
Kungl. Majit erhålla dispens från förbudet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser
för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning. Dessutom
hava utredningsmännen framställt förslag till stärkande av det allmännas
inflytande i dotterbolagens styrelse och revision.
Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag. Härutinnan
har föreslagits, att Spritcentralen skulle förbinda sig att omedelbart
likvidera Grönstedtska bolaget samt, så snart lämpligen kunde ske,
avveckla sitt förhållande till Grand Hotel och Carnegie jämte Uppsala
stadshotell. Till Spritcentralen anslutna agenturbolag skulle avveckla sin
rörelse ovidkommande aktieinnehav samt nedsätta sina aktiekapital i de
fall, då detta vore onödigt stort.
Slutligen hava utredningsmännen framlagt förslag till bestämmelser beträffande
reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång, skiljedomsklausul
och ikraftträdande. Dessutom har föreslagits, att den för tillsyn
av detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker m. m. inrättade pris- och inköpsnämnden
skulle avskaffas, därvid vissa av nämndens uppgifter skulle
övertagas av kontrollstyrelsen.
I fråga om detaljerna i utredningsmännens förslag liksom beträffande
do skäl, som anförts för förslagen, hänvisas till betänkandet.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Yttranden
Över monopolkontrollutredningens
betänkande.
Över utredningsmännens betänkande hava utlåtanden avgivits av kontrollstyrelsen
den 26 oktober 1928 och av statskontoret den 6 november 1928.
Vid förstnämnda utlåtande hava fogats yttranden av Spritcentralens styrelse
den 29 juni 1928 och av pris- och inköpsnämnden den 24 maj 1928. Därjämte
hava, efter remiss, riksförsäkringsanstalten den 10 november 1928
och fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 9 november 1928 utlåtit
sig i ärendet. Utlåtandena torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilaga
11).
Under hänvisning i övrigt till sagda bilaga lämnas här en sammanfattning
av innehållet i utlåtandena.
Styrelsen för Spritcentralen har efter en ingående motivering avstyrkt
utredningsmännens förslag i vad de avse såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalets
ändrade placering. Däremot har styrelsen förklarat sig
icke hava något att erinra mot en nedkonvertering av samtliga aktier till
6 procent. Föreslagna hinder för innehav av styrelseledamotskap hava ansetts
mindre lämpliga. Särskilt har förmenats, att systembolagen borde
vara direkt företrädda i Spritcentralens styrelse åtminstone genom en representant.
Förslag å lämplig sådan har ansetts eventuellt kunna avgivas
till de tio stamaktieägarna av systembolagsföreningarnas förtroendenämnd.
Styrelsen har vidare funnit sig icke böra biträda förslaget örn jonrhavande
direktörsbefattningens indragande men väl förorda densammas utbytande
mot en befattning såsom jourhavande ledamot av styrelsen. Mot förslaget
att jourhavande revisorn i enlighet med utredningsmännens förslag skulle
utses av Kungl. Majit har icke gjorts någon erinran. Däremot har förslaget
örn revisionens utbyggnad avstyrkts. Likaledes har avråtts från
att låta det Grönstedtska bolaget uppgå i Spritcentralen. Mot pris- och
inköpsnämndens indragning har styrelsen intet att erinra. I övrigt hava
föreslagits åtskilliga jämkningar i oktrojavtalet med staten i anledning
av det framlagda förslaget till nytt avtal.
Pris- och inköpsnämnden har på anförda grunder och under erinran
tillika örn de ringa kostnaderna för dess verksamhet avstyrkt bifall till
förslaget örn nämndens indragning.
Kontrollstyrelsen har till en början påpekat, att ur det material utredningsmännen
sammanbragt några slutsatser icke kunde dragas örn att
förändringar av den nu förefintliga kontrollen vore erforderliga eller att
omläggning av Spritcentralens nuvarande organisation vore påkallad,
samt vidare framhållit huvudsakligen följande: Den ur principiell synpunkt
riktigaste anordningen syntes vara, att stamaktierna och, därest
så vore möjligt, även preferensaktierna övertoges av statsverket. Därvid
förbisåges ej, att det kunde ligga något befogat i vissa häremot gjorda erinringar;
det förefölle emellertid icke otänkbart, att sådana anordningar
kunde vidtagas, att väsentliga olägenheter icke uppstode. Då företagets
styrelse i händelse av aktiernas övertagande av staten i sin helhet borde
tillsättas av Kungl. Majit, borde närmare bestämmelser meddelas rörande
styrelsens sammansättning i syfte att exempelvis de kommersiella, sociala
och tekniska intressena samt detaljhandeln med rusdrycker var för
sig företräddes av representanter, vilka så vitt möjligt uttoges inom ramen
av personförslag, avgivna av därtill lämpade korporationer. Samtliga
revisorer borde utses av Kungl. Majit men syntes det ej vara ur vägen,
att, örn så befunnes lämpligt, företaget i likhet med annan statlig
17
Kungl. Maj.ts proposition Nr 196.
förvaltning men ej i större utsträckning eller i annan ordning än beträffande
denna, granskades av riksdagens revisorer. Skulle åter stamaktiekapitalet
lämpligen anses såsom hittills böra placeras på enskilda
händer, syntes det kontrollstyrelsen som örn den nuvarande anordningen
med stamaktieägarna borde bibehållas. I varje fall avstyrktes förslaget
örn stamaktiekapitalets överflyttande till livförsäkringsbolagen, ity att en
dylik anordning vore både organisatoriskt svagare och jämväl behäftad
med det felet, att statens inflytande på stamaktiernas representation i
.styrelsen skulle elimineras. Vidkommande övriga föreslagna ändringar
förefölle det kontrollstyrelsen, som örn vissa vore ägnade att
motverka den fria ställning, som måste inrymmas åt Spritcentralen
såsom ett affärsverk. Särskilt ville kontrollstyrelsen starkt ifrågasätta
lämpligheten av förslaget örn riksdagsvalda revisorer och vissa revisorers
närvaro vid sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. Det syntes
ock kunna sättas i fråga, huruvida det vore i överensstämmelse med
grundlagarna, att riksdagen skulle utse särskilda revisorer för revisionen
av ett till formen enskilt bolag. Pris- och inköpsnämnden syntes böra
bibehållas, därest organisationen med ett bolag av nuvarande struktur
fortfarande komme att bestå; i annat fall borde systembolagen, exempelvis
genom representation i Spritcentralens ledning, beredas tillbörligt
inflytande på inköpsfrågorna. Stor tvekan hystes rörande lämpligheten
att till kontrollstyrelsen överföra prövningen av frågor örn enskildas importrätt.
På nu anförda och övriga grunder hemställde kontrollstyrelsen,
att utredningsmännens förslag icke måtte läggas till grund för ordnandet
av förhållandet mellan staten och Spritcentralen. En ny utredning
i ämnet borde i stället åvägabringas, därvid mera grundliga överväganden
av spörsmålet örn statens drivande av affärsrörelse borde äga rum.
Därest en sådan förnyad utredning icke ansåges böra äga rum, borde
enligt kontrollstyrelsens mening ett fortsatt provisorium på grundvalen
av nu gällande avtalsbestämmelser vara att föredraga framför de grunder,
som utredningsmännen föreslagit för verksamhetens ordnande.
Statskontoret, som ansett sig närmast hava att yttra sig angående grunderna
för bolagets ledning och kontrollen över bolagets förvaltning, kar
förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningen som jourhavande
direktör hos bolaget indroges, och att de arbetsuppgifter, som
åvila denne, överflyttades på styrelsens ordförande och bolagets revisorer.
Vidare hava de föreslagna formerna för styrelsens och direktörsrådets
arbete synts statskontoret medföra en förenkling i organisatoriskt hänseende
och ett stärkande av statens inflytande och kontroll över bolaget.
Däremot har statskontoret avstyrkt förslaget, att i revisionen skulle ingå
fyra av riksdagens kamrar valda personer, varjämte framhållits, att så
vitt statskontoret kunde finna, ett tillsättande på angivet sätt av revisorerna
icke läte sig förena med riksdagsordningens bestämmelser.
Fullmäktige för förvaltningen av pensions}örsäkringsfonden och riksför
säkring sanstalten hava yttrat sig allenast i fråga örn placering av preferensaktierna
och diirmed sammanhängande spörsmål. De förra hava
framhållit, att statsgaranti självfallet borde liimnas även för utdelningen
å preferensaktierna, då denna eljest skulle kunna bliva helt och hållet beroende
av stamaktieägarnas godtycke, men att, även örn staten iklädde sig
garanti för preferensaktierna, en maximiutdelning av b procent vore för
lågt beräknad, därest icke denna utdelning säkerställdes för längre lid.
I anslutning härtill hava fullmäktige framhållit, att diiresl föreliggande
/lilläng till riksdagens protokoll 11)30. 1 sond. lill hafi■ (Xr 100.) ''3
Vissa numera
vidtagna organisatoriska
förändringar.
Kungl. Majlis
beslut den 12
januari 1929.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
förslag i denna del komme att i oförändrat skick godkännas, fullmäktige
säkerligen icke skulle vara villiga att lios Kungl. Majt hemställa örn medgivande
att övertaga nya preferensaktier till samma belopp som de från
fonden inlösta eller att, inom ramen av utav Kungl. Majt medgivet belopp,
placera ytterligare medel i sådana aktier. Jämväl riksförsäkringsanstalten
har förmenat, att ett konsekvent fullföljande av de föreslagna riktlinjerna
för bolagets förvaltning ledde till att staten borde ikläda sig garanti
för utdelningen å preferensaktierna, samt funnit det starkt kunna ifrågasättas,
huruvida i betraktande av den avkastning, som obligationer, fastighetsinteckningar
och dylika värdehandlingar lämnade, utdelningen kunde
begränsas såsom utredningsmännen tänkt sig, därest staten icke samtidigt
iklädde sig garanti i angivna avseende.
I anslutning till vad utredningsmännen anfört bar Spritcentralen vidtagit
åtgärder för tillgodoseende av vissa av de framförda önskemålen.
Sålunda bär 1929 års bolagsstämma med Spritcentralen fattat beslut örn
inlösen av preferensaktier till ett belopp av 5,000,000 kronor. Vidare
hava stamaktieägarna beslutat att icke inom sin egen krets välja
ledamöter av Spritcentralens styrelse, varav föranletts, att tre dåvarande
stamaktieägare var för sig överlåtit sina aktier å andra personer.
Enligt i vederbörlig ordning fattade beslut bar den ändring vidtagits beträffande
Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, att bolaget erhållit samma
styrelse och revisorer som Spritcentralen, varjämte föreskrivits, att medlem
i nämnda dotterbolags styrelse och revision icke skall äga åtnjuta arvode
för dylikt uppdrag.
Vid 1929 års ordinarie bolagsstämmor med de agenturbolag, vilkas aktiekapital
översteg 25,000 kronor, bar beslutats örn aktiekapitalets nedsättning
till 25,000 kronor i varje bolag, därvid verkställande direktören i
Spritcentralen bemyndigats att i de fall, där aktierna i dessa bolag innehades
av andra än Spritcentralen eller dess dotterbolag, träffa avtal örn
förvärv av dylika aktieposter för Spritcentralens räkning. Till Spritcentralen
hava överförts agenturbolags innehav av aktier i Aktiebolaget J.
D. Grönstedt & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel, varigenom agenturbolagens
totala innehav av aktier i nämnda båda bolag avvecklats. Enligt
beslut vid 1928 års ordinarie bolagsstämmor med Spritcentralens agenturbolag
hava till styrelseledamöter i samtliga dessa bolag utsetts ordföranden
och vice ordföranden i Spritcentralens styrelse, bådadera utsedda av
Kungl. Majit, samt till styrelsesuppleant en likaledes av Kungl. Majit utsedd
suppleant i nämnda styrelse. Till revisorer hava samtidigt valts en
av de utav Kungl. Majit utsedda revisorerna i Spritcentralen samt dess
jourhavande revisor.
Slutligen bar Spritcentralen försålt sina aktieinnehav i Porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & Co och i Aktiebolaget Nya Grand Hotel.
På skäl, som chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1929, återgivet förut i dag vid anmälan av frågan
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
örn utövandet av statens tobaksmonopol, bemyndigade Kungl. Maj:t sagda
dag chefen för nämnda departement att tillkalla en person att inom departementet
biträda vid fortsatt behandling av frågan örn anordnandet av den
statliga kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet
jämte därmed sammanhängande spörsmål.
I enlighet med detta bemyndigande tillkallades justitierådet A. Borgström.
Justitierådet Borgström har den 24 februari 1930 avgivit yttrande örn
organisationen av Spritcentralens fortsatta verksamhet.
I detta yttrande har Borgström till en början erinrat därom, att föredragande
departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1929 avvisat det av kontrollstyrelsen framförda förslaget örn
förnyad utredning rörande Spritcentralens organisation i vidare mån än
som föranleddes av ett ställningstagande till nu föreliggande organisationsfrågor.
Därjämte har Borgström påpekat, att partihandeln med rusdrycker
och utövandet av tobaksmonopolet självfallet syntes böra organiseras
i så nära överensstämmelse med varandra, som omständigheterna
medgåve.
Yttrandet, som följer uppställningen i utredningsmännens betänkande,
innehåller i huvudsak följande.
Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare
och aktiekapital. För sin del har Borgström anslutit sig till utredningsmännens
uppfattning örn bibehållandet av aktiebolagsformen för
partihandelns organisation, och under sådana förhållanden syntes
anledning icke förefinnas att vid upplåtande av partihandelsrätten
frångå Spritcentralen. Däremot har Borgström, i likhet med reservanten
bland utredningsmännen och Spritcentralens styrelse, ansett,
att de fördelar, man skulle vinna genom partihandelsrättens upplåtande
åt allenast ett företag, icke uppvägde de nackdelar, som skulle följa av det
Grönstedtska bolagets avveckling.
Borgström har alltså föreslagit, att partihandelsrätten för nästkommande
avtalsperiod måtte upplåtas åt dess nuvarande innehavare, Spritcentralen,
och dess dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, och syntes det
vara lämpligt att genom särskild bestämmelse i avtalet med Spritcentralen
för framtiden säkerställa anordningen örn gemensam styrelse och revision
för de båda bolagen.
I fråga örn stamaktiekapitalet har Borgström till en början yttrat, att
kontrollstyrelsens förslag, att stamaktiekapitalet skulle övertagas av
statsverket — ett förslag som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen
— icke nu syntes böra föranleda någon åtgärd. Vid valet mellan
nuvarande anordning i fråga örn innehavet av stamaktiekapitalet och den
av utredningsmännen föreslagna ansåge Borgström, med erinran om föredragande
departementschefens uttalande i frågan till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1929, den förra äga ett bestämt företräde. Den stöde också i
god överensstämmelse med vad han föreslagit i fråga örn innehavet av
preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Borgström
förordade alltså dess bibehållande. Måhända borde i avtalet med
stamaktieägarna göras den jämkning, att förslag till ny aktieägare skulle
Justitierådet
Borgströms
utredning.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
avgivas icke av Spritcentralens styrelse utan exempelvis av Stockholms
handelskammare. Mot de av Spritcentralens styrelse löreslagna jämkningar
i bolagsordningen syntes intet vara att erinra.
I fråga örn preierensaktiekapitalet har Borgström kommit till den uppfattningen,
att det icke kunde vara erforderligt eller lämpligt att fastlåsa
den jämväl från Spritcentralens sida såsom önskvärd betecknade konverteringen
vid en viss form, örn vilken man för övrigt ej visste, att den läte
sig genomföras. Borgström har alltså förordat, att bestämmelser i förevarande
hänseende icke upptoges i blivande avtal.
Oktrojtid. I yttrandet har här först erinrats, att utredningsmännen
föreslagit sådan förändring av nu gällande bestämmelser, att oktrojtiden
skulle utsträckas från fem till sex år, samt att Spritcentralens styrelse funnit
utredningsmännens förslag icke i och för sig föranleda någon erinran
men hemställt, att man skulle återgå till den äldre till år 1924 tillämpade
anordningen med beviljande av tillstånd tills vidare.
Borgström har för sin del ansett, att företräde borde givas nu gällande
bestämmelser, enligt vilka statsmyndigheterna hade särskild anledning
att för varje oktrojperiod upptaga ifrågavarande förhållanden till förnyad
prövning, och då intet syntes vara att erinra mot den ifrågasatta förlängningen
av oktrojtiden, har Borgström anslutit sig till utredningsmännens
förslag.
Styrelsen. I avseende å utredningsmännens förslag örn nya diskvalifikationsgrunder
för ledamotskap i styrelsen har Borgström anfört följande:
»Vad först beträffar det föreslagna förbudet för aktieägare i Spritcentralen,
respektive dess dotterbolag, att innehava uppdrag i fråga må det
väl vara riktigt, att stamaktieägare icke bör begagna sin rösträtt att förskaffa
sig den ekonomiska fördel, ett styrelseledamotskap kan medföra.
Enligt vad Spritcentralens styrelse meddelat hava stamaktieägarna också
förklarat sig icke ämna inom sin egen krets välja ledamöter av styrelsen.
Såsom skäl för förbudet hava utredningsmännen åberopat stadgandet i
instruktionen för de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna i bolaget,
att dessa icke få innehava aktier i bolaget, ävensom föreskriften i
rusdrycksförsäljningsförordningen, att av kontrollstyrelsen, landsting,
stadsfullmäktige eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot i detaljhandelsbolag
icke må vara delägare i bolaget. Vid utfärdandet av dessa
bestämmelser har man emellertid, såsom Spritcentralens styrelse framhåller,
utgått från att det allmännas representanter hade vissa offentliga
intressen att bevaka, som kunde komma i strid med företagets. Bestämmelserna
kunna således icke tagas till intäkt för en föreskrift, att de styrelseledamöter,
som skola representera det enskilda aktieägareintresset,
icke själva skulle få innehava någon aktie, och en dylik undantagsföreskrift
skulle vara ägnad att skarpt framhålla Spritcentralens aktiebolagsform
såsom utgörande allenast en konstruktion. För övrigt må erinras,
att motsvarande undantagsbestämmelser icke förefinnas beträffande detaljhandelsbolag.
Jag kan således icke ansluta mig till utredningsmännens
förslag i denna del.
För det ifrågasatta förbudet i tråva örn styrelseledamot eller suppleant
i samt tjänsteman hos detaljhandelsbolag kunna väl anföras vissa beaktansvärda
skäl, men å andra sidan är det uppenbarligen av stor vikt, att
såsom av kontrollstyrelsen och Spritcentralens styrelse med skärpa framhålles,
de försäliningsorgan, som tillhandahålla Spritcentralens varor åt
allmänheten, få tillfälle att till Spritcentralen framföra sina på sakkun
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
skap grundade synpunkter beträffande inköpsfrågorna. Därest nu jämväl
pris- och inköpsnämndens verksamhet i enlighet med utredningsmännens
förslag komme att upphöra, skulle detaljhandelsbolagens inilytande i fråga
örn partihandelns utövande fullständigt utplånas, något som icke synes
mig lämpligt eller eftersträvansvärt. Jag kan således icke tillstyrka förslaget
i denna del.
Utredningsmännen hava knappast förebragt något egentligt skäl för
det föreslagna förbudet mot att till ledamot eller suppleant i Spritcentralens
styrelse utse den, som har delaktighet i företag, vilket självt eller genom
dotterföretag tillverkar eller försäljer maltdrycker eller vilket självt
eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, eller den,
som utan att vara delägare i maltdrycks-, hotell- eller restaurantföretag är
ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag. Vid övervägande av
dessa frågor har jag funnit de av reservanten och Spritcentralens styrelse
framförda skälen mot de ifrågasatta bestämmelserna övertygande och kan
därför icke tillstyrka desammas genomförande.»
Under denna punkt hava — fortsätter yttrandet — utredningsmännen
framlagt vissa riktlinjer för styrelsens förvaltning av bolagets angelägenheter.
Även örn, såsom kontrollstyrelsen antytt, viss fara förelåge för att
dessa riktlinjer skulle leda till en byråkratisering av Spritcentralen, ägnad
att motverka den affärsmässiga handläggningen av ärendena, har Borgström,
då Spritcentralens styrelse förklarat sig i stort sett icke hava någon
erinran mot desamma, ansett sig sakna anledning att föreslå modifikation
härutinnan. Styrelsen hade framställt erinran mot den föreslagna
särskilda röstmajoriteten för de kungavalda ledamöterna i styrelsen
vid beslut örn avtal, vilka innefattade åtagande för längre tid än bolagets
koncessionsperiod, men i anslutning till vad Borgström anfört i fråga
örn motsvarande föreskrift rörande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
har han ansett bestämmelsen i fråga böra bibehållas.
Jourhavande direktören. Liksom i fråga örn motsvarande befattning vid
Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har Borgström anslutit sig till
förslaget örn jourhavande direktörsbefattningens indragande och har icke
kunnat finna erforderligt att upptaga styrelsens förslag örn jourhavande
styrelseledamot. Mot inrättandet av en dylik befattning kunde med fog
anmärkas vad utredningsmännen anfört i fråga örn jourhavande direktören,
att åtgärden kunde befaras leda till en förskjutning av verkställande
direktörens ställning i förhållande till styrelsen och ett försvagande av styrelsens
intresse och ansvar för förvaltningen. Då alltid minst en av styrelsens
ledamöter komme att deltaga i direktörsrådets förhandlingar, bleve
styrelsen satt i tillfälle att följa dessa.
Direktör srådet. Vad angår denna organisation har Borgström yttrat följande:
»Beträffande
antalet ledamöter i rådet ansluter jag mig närmast till utredningsmännens
uppfattning. Jag förutsätter dock, att örn Grönstedtska
bolagets partihandelsrättighet bibehålies, jämväl detta bolags verkställande
direktör, därest särskild sådan utses, erhåller säte och stämma
i rådet. För övrigt synes mig skillnaden mellan rätten att få sin mening
antecknad och själva rösträtten i detta sammanhang icke vara alltför
betydande.
I likhet med vad jag yttrat beträffande det föreslagna direktörsrådet
hos Aktiebolaget Tobaksmonopolet, anser jag, att verkställande direktören
bör vara den ledande mannen inom rådet och att det icke ovillkor
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
ligen bör föreskrivas, att styrelsens ordförande skall vara ledamot i rådet.
Jag föreslår alltså, att rådet skall bestå av verkställande direktören,
eventuellt jämväl verkställande direktören i Aktiebolaget J. D. Grönstedt
■& Co, samt ytterligare två av styrelsen utsedda ledamöter, bland dessa
minst en av de kungavalda ledamöterna i Spritcentralens styrelse, med
uppdrag åt denne att mera ingående ägna sig åt rådets förhandlingar.
Åt Spritcentralens styrelse synes kunna fortfarande anförtros att utse ordförande
och, örn så anses erforderligt, jämväl vice ordförande i rådet.
Därest styrelsen, trots dess ovan återgivna uttalande, skulle finna lämpligt
insätta sin ordförande i rådet, lärer han självfallet komma att väljas
till rådets ordförande.»
Revisionen. Under hänvisning till vad han anfört i fråga örn revisionen
hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har Borgström hemställt,
att förslaget örn riksdagsvalda reAusorer icke måtte föranleda någon åtgärd,
att, därest så funnes lämpligt, i god tid före oktrojperiodens utgång
anordnades en särskild undersökning av Spritcentralen och dess \Terksamhet,
att Kungl. Majit skulle utse tre, eventuellt fyra revisorer jämte
suppleanter och Spritcentralen utse endast en revisor jämte suppleant, att
Kungl. Maj :t skulle utse en bland de kungavalda re\Tisorerna att vara jourhavande
revisor, att denne skulle Amra av handelskammare auktoriserad
revisor eller, på sätt Spritcentralens styrelse hemställt, av Kungl. Majit
prövades äga motsvarande kvalifikationer, att jourhavande reArisorn
jämväl skulle fungera som revisionens ordförande, att åt honom skulle
anförtros att jämte ytterligare en revisor, som revisorerna utsåge bland
de kungavalda, kontrollera ATerkställande direktörens uträkningar av omsättningsskatten
å spritdrycker, att instruktion för jourhavande revisorn
utfärdades av Kungl. Majit, att revisorerna skulle utse siffergranskare
och utfärda instruktion för dem, att största möjliga frihet lämnades revisorerna
att ordna granskningsarbetet på sätt de funne lämpligast, samt att
förslagen örn rätt för de kungavalda revisorerna att närvara Aud sammanträden
med styrelser och råd och örn rätt för utomstående att hos revisorerna
göra anmälan örn förmenta missförhållanden icke måtte vinna
bifall.
I likhet med reservanten inom utredningsmännen och Spritcentralens
styrelse har Borgström ansett de föreslagna diskvalifikationsgrunderna
för mottagande ax revisorsuppdrag ur sakliga synpunkter knappast tillräckligt
motUerade, och de kunde tänkas lägga hinder i vägen för val av
en eljest lämplig person till revisor.
Till sist har Borgström velat framhålla, att det under alla omständigheter
icke syntes tillrådligt, att riksdagens kamrar valde vardera två revisorer.
Ett reAusorskollegium på sju personer förefölle onekligen vara en
väl tungrodd apparat.
Angivande av föremålet för bolagets verksamhet. Vad utredningsmännen
härutinnan föreslagit, mot Aulket Spritcentralens styrelse icke haft
något att erinra, har icke föranlett något uttalande från Borgströms sida.
Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning. Under denna punkt har
Borgström anfört, att han för egen del anslöte sig till utredningsmännens
ståndpunkt med de däri av Spritcentralens styrelse föreslagna jämkningar.
Den väckta frågan örn förändrade bestämmelser beträffande omsättningsskatten
syntes honom vara Ami värd att upptaga till närmare
övervägande.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Vad utredningsmännen anfört i fråga örn Spritcentralens skyldigheter
gent emot detaljhandelsbolagen och kontrollstyrelsen i fråga om försäljningsverksamheten
och angående omsättningsskatten har ej föranlett
något särskilt uttalande från Borgströms sida.
Sprit centralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat
företag. I detta ämne innehåller Borgströms yttrande följande:
»Utredningsmännen föreslå borttagande av möjligheten för Spritcentralen
att förvärva aktie eller annan delaktighet i företag, som självt eller
genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker
eller idkar hotell- eller restaurantrörelse. Till fövärv av aktie eller
annan delaktighet i annat företag syntes liksom hittills böra fordras
Kungl. Majit medgivande.
Spritcentralens styrelse anser med hänsyn till den i upprättat avtalsf örslag
upptagna utfästelse av bolaget i fråga örn föremålet för dess verksamhet
det föreslagna absoluta förbudet för bolaget att förvärva aktie eller annan
delaktighet i angivna företag överflödig samt ifrågasätter av angivna
grunder modifikation av nu gällande föreskrift örn Kungl. Maj:ts tillstånd
för förvärv av aktie eller annan delaktighet i företag, som faller
inom bolagets i avtalet utstakade arbetsområde.
För min del anser jag den av styrelsen föreslagna modifikationen
knappast böra vidtagas. De av styrelsen angivna praktiska olägenheterna
synas mig icke vara av allt för stor betydelse. Vad styrelsen i övrigt
anmärkt mot utredningsmännens förslag torde närmast vara av redaktionell
art. I detta sammanhang får jag mot den av styrelsen föreslagna
lydelsen av bestämmelsen i fråga anmärka, att det förefaller mindre
lämpligt uttryckligen förutsätta, att bolaget förvärvar aktie i företag,
som bedriver verksamhet av annan art än som angives i avtalet.»
Avskrivningar och f anderin gar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna.
Borgström har härutinnan anfört följande:
»Mot vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn avskrivningar och
fondavsättningar har Spritcentralens styrelse icke haft annat att erinra,
än att avsättning till reservfond — av utredningsmännen föreslagen till
en miljon kronor örn året till dess fonden uppgår till femton miljoner kronor
— må ske intill ett belopp av tjugu miljoner kronor utan att bindas
vid visst årligt belopp, samt att uttrycklig bestämmelse bör i blivande
avtal intagas örn rätt att göra avsättning till vinstregleringsfond.
Vad styrelsen i sistnämnda hänseende föreslagit synes böra iakttagas
vid utformningen av blivande avtal.»
Med hänsyn till bolagets kapitalbehov har Borgström funnit det synnerligen
önskvärt att redan i blivande avtal tillmötesgå styrelsens hemställan
örn höjande av reservfondens maximibelopp utöver vad utredningsmännen
förslagit och att icke fixera den årliga avsättningen till visst
angivet belopp.
Kontroll över dotterföretag. 1 yttrandet har här erinrats, att utredningsmännen
föreslagit borttagande av den i gällande avtal medgivna rätt
för Spritcentralen att av Kungl. Majit erhålla dispens från förbudet att
ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag
försträckning. Såsom Spritcentralens styrelse erinrat syntes — har
Borgström anfört — bestämmelsen i fråga närmast hava tillkommit i syfte
att hindra Spritcentralen från att utsträcka sina engagement i fråga örn
Grand Hotel och Carnegie. Sedan numera Spritcentralen avhänt sig sina
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Departe
mentschefen.
aktier i dessa båda företag, syntes anledning icke föreligga att vidhålla
utredningsmännens förslag. Snarare syntes praktiska skäl tala för styrelsens
hemställan, att i fråga örn återstående dotterbolag, vilka utövade
samma verksamhet som moderbolaget eller en därmed sammanhängande
rörelse, villkoret örn Kungl. Maj:ts medgivande borde bortfalla.
De av utredningsmännen framställda förslagen till stärkande av det allmännas
inflytande i dotterbolagens styrelse och revision, mot vilka Spritcentralens
styrelse i stort sett ej ha haft något att erinra, hava biträtts av
Borgström.
Beträffande revisorernas rätt att närvara vid styrelsesammanträden
hänvisas till vad Borgström förut anfört.
Utredningsmännens förslag beträffande avskrivningar och fondavsättningar
har icke föranlett något yttrande från Borgströms sida.
Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag. Borgström
har under denna punkt yttrat:
»Beträffande Grönstedtska bolaget har jag redan yttrat mig, och Spritcentralen
Ilar, efter det utredningsmännens betänkande avgivits, sålt sina
aktier i Grand Hotel och Carnegie. Beträffande Spritcentralens förhållande
till Uppsala stadshotell kan detta bolag, såsom Spritcentralens styrelse
utrett, knappast betraktas som ett dotterföretag till Spritcentralen,
oell anledning att i blivande avtal intaga föreskrift örn avveckling av
Spritcentralens engagement i bolaget synes mig så mycket mindre föreligga
som Spritcentralens styrelse, enligt vad departementschefen upplyst till
statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, redan fattat beslut i sådan riktning.
Beträffande återstående dotterbolag, agentbolagen, saknar jag, då utredningsmännens
avtalsförslag icke innehåller någon bestämmelse örn avveckling
av dessa företag, anledning att uttala mig.»
Reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång. Vad utrednings
männen härutinnan föreslagit har Borgström — under hänvisning till
vad han yttrat i fråga örn Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet — för
sin del biträtt, med erinran dock att de föreslagna bestämmelserna syntes
böra undergå någon formell jämkning.
Skiljedomsklausul. Mot utredningsmännens förslag i denna del har
Borgström icke någon erinran.
Ikraftträdande. Detta syntes böra äga rum den 1 januari 1931.
Pris- och inköpsnämnden. I avseende å förslaget örn indragning av
denna institution har Borgström anslutit sig till utredningsmännens uppfattning.
Någon avsevärd olägenhet syntes icke vara att befara av vissa
ärendens överflyttning till kontrollstyrelsen. Däremot ansåge Borgström
en ovillkorlig förutsättning för den föreslagna indragningen vara, att,
såsom kontrollstyrelsen uttryckt det, tillbörligt inflytande i annan ordning
bereddes systembolagen; och syntes detta lämpligen kunna ske genom
att inrymma säte och stämma i Spritcentralens styrelse åt en eller
flera representanter för systembolagen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avser utredningsmännens
förslag endast i fråga örn vissa detaljer — främst frågorna örn oktrojtidens
längd och örn pris- och inköpsnämndens avveckling — ändringar i
rusdrycksförsäljningsförordningen. I denna del erfordras riksdagens med
-
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
verkan. Men upplåtande av rätt till partihandel oell fastställande av villkor
för upplåtelsen tillkomma Kungl. Majit. Då emellertid frågan örn nu
gällande partihandelsupplåtelse i förberedande läge av Kungl. Majit bragts
till riksdagens kännedom, torde motsvarande förfarande nu böra tillämpas,
och särskild anledning härtill föreligger i det förhållande, att resultatet
av den på riksdagens föranledande verkställda utredningen skall tagas
i beaktande vid nu förestående partihandelsupplåtelse.
Med hänsyn till ordningen för prövning av fråga örn partihandeln med
rusdrycker torde Kungl. Majits ställningstagande till de skilda momenten
av en blivande upplåtelse höra här utvecklas allenast i de delar, som äro
av mera väsentlig betydelse eller eljest kunna antagas påkalla riksdagens
uppmärksamhet.
Lika med utredningsmännen och justitierådet Borgström finner jag
skäl ej föreligga att frångå formen av aktiebolag för partihandelns utövande.
Enligt rusdrycksförsäljningsförorduingen står det Kungl. Majit öppet
att upplåta partihandelsrätt åt skilda utövare. Formellt innehaves dylik
rätt nu av två företag, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt Aktiebolaget
J. D. Grönstedt & Co. Då emellertid det förra bolaget har aktiemajoriteten
i det senare, står partihandeln i dess helhet under enhetlig
ledning.
Utredningsmännen hava förordat, att partihandeln överlämnas ensamt
åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Detta bolag har hävdat, att praktiska
hänsyn betingade en fortsatt formell uppdelning, och samma mening
omfattas av Borgström.
Jag för min del finner, att den utveckling, som Kungl. Majit med riksdagens
anslutning givit åt partihandelns ordnande, otvetydigt hänvisar
på ett odelat organ. Överskådlighet, ordning och reda måste härigenom
befrämjas. De praktiska olägenheter, som framhållits, böra kunna begränsas
till en kort övergångstid. Jag har alltså för avsikt att tillstyrka
Kungl. Majit att meddela upplåtelse ensamt åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,
och det uppgjorda förslaget till avtal utgår från denna förutsättning.
Utredningsmännen föreslå i fråga örn stamaktiekapitalet i Spritcentralen,
att en anordning genomföres motsvarande den, som förordats för pre
ferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, d. v. s. att
stamaktiekapitalet övertages av vissa livförsäkringsbolag. Med hänsyn
till de erinringar, som framställts, har jag, liksom i fråga örn Tobaksmonopolet,
funnit mig ej böra fullfölja berörda förslag utan upptagit motsvarande
anordning, som av mig nu föreslagits för Tobaksmonopolet. Stamaktiekapitalet
avses alltså att uppdelas å enskilda ägare, vilka hädanefter
Partihandela
företagets
organisation.
Förändringar
i Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
utses av Kungl. Majit med ledning av förslag, som handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom systembolagsföreningarnas förtroendenämnd
bör beredas tillfälle avgiva.
Vid dylik anordning kan utdelningen å stamaktierna ej skäligen begränsas
till fem procent, på sätt utredningsmännen föreslå, utan torde
böra bestämmas till sex procent, vilken räntesats kan anses motsvara
genomsnittlig belåningsränta.
Det avses att i särskilt avtal med stamaktieägarna tillförsäkra staten
rätt att, när staten påfordrar, inlösa stamaktiekapitalet eller del därav.
Ehuru anledning ej finnes till antagande, att tillämpning av denna för
utomordentligt fall upptagna bestämmelse skall behöva ifrågakomma, synes
dock böra påkallas ett beslut av riksdagen av innebörd, att nödiga
medel hållas tillgängliga i händelse av avtalets tillämpning på denna
punkt. Ett bemyndigande åt riksgäldskontoret i sådant avseende torde
vara tillfyllest.
Uppenbart torde vara, att det rörelsekapital, som Spritcentralen nu disponerar
i preferensaktiekapitalet, betingar för hög ränta. Genom tillfällig
ökning av stamaktiekapitalet och därigenom möjliggjord inlösning av
hela preferensaktiekapitalet torde en konvertering av räntan från sju till
fem procent kunna genomföras sålunda, att efter det nuvarande preferensaktiekapitalets
inlösning nya preferensaktier till erforderligt belopp utfärdas.
Efter samråd med fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förutsätter
jag medverkan från nämnda fond — som innehar ett betydande antal
preferensaktier — till genomförande av denna transaktion. Fullmäktige
vidhålla sitt i utlåtandet den 9 november 1928 framförda anspråk på
statsgaranti för blivande kapitalinvestering i preferensaktier ävensom
för utdelning. En dylik garanti torde med hänsyn till Spritcentralens
blivande ställning till staten väsentligen kunna betraktas såsom en formell
utfästelse.
Garantien för utdelning å preferensaktierna har upptagits i avtalet i
form av motsvarande gottskrivning av omsättningsskattemedel. Ifråga
örn garantien för pensionsförsäkringsfondens blivande kapitaltillskott
hemställer jag om utverkande av riksdagens medgivande till utfästelse
från statens sida.
Vad utdelningen å stamaktierna beträffar synes mig däremot någon
statsgaranti icke erforderlig, då denna till beloppet ringa utdelning torde
tryggas genom blivande vinstregleringsfond.
Vad angår rättsförhållandet vid Spritcentralens avveckling förutsättes
vid nu avsedd organisation, att, efter det aktieägarna erhållit gottgörelse
till beloppet av kapital och ogulden utdelning, återstående behållning
tillfaller statsverket. Uttrycklig bestämmelse härom synes böra införas
i bolagsordningen och har fogats till dess § 6.
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
i Jag ansluter mig till utredningsmännens förslag, att, liksom beträffande
Tobaksmonopolet, oktrojtiden bör fastställas till sex år.
I fråga örn de diskvalifikationsgrunder för ledamotskap i bolagets styrelse,
som utredningsmännen förordat, synas vissa jämkningar vara motiverade.
Innehav av aktie i bolaget torde ej böra utesluta valbarhet å bolagsstämma
till styrelse. Och med hänsyn särskilt till pris- och inköpsnämndens
föreslagna avveckling synes det böra beredas möjlighet för
någon representant för systembolagen att insättas i styrelsen. Utredningsmännen
hava föreslagit, att delaktighet i företag inom maltdryckshanteringen
skall diskvalificera för ledamotskap i Spritcentralens styrelse.
Då intressemotsättning till sagda näring knappast kan antagas,
har jag emellertid, med beaktande av framkomna erinringar, funnit mig
böra vidtaga ändring på denna punkt.
Utredningsmännens förslag örn jourhavande direktörsbefattningens indragning
tillstyrkes av mig.
Förändring av direktörsrådet finner jag böra vidtagas i enlighet med
utredningsmännens förslag, dock med den jämkning att självskrivenheten
för styrelsens ordförande bortfaller. Direktörsrådet skall sålunda bestå
av, förutom verkställande direktören, två ledamöter, som styrelsen inom
sig utser, med iakttagande att åtminstone en av dessa väljes bland de
kungavalda styrelseledamöterna. Tillika har styrelsen att utse ordförande
och vice ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av
ordföranden eller verkställande direktören.
Beträffande revisionen åberopar jag vad jag anfört i fråga örn Tobaksmonopolet
och föreslår samma anordning för Spritcentralen. Det avses
alltså, att Kungl. Maj:t skall utse två ledamöter av revisionen, ordföranden
och jourhavande revisorn, samt bolagsstämman en ledamot, varförutom
bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige skola äga att var för
sig tillsätta en revisor. Därest fullmäktige ej begagna denna befogenhet,
bör Kungl. Maj:t äga meddela erforderliga förordnanden, så att
revisionen kommer att bestå av fem ledamöter.
I fråga örn diskvalifikationsbestämmelser har utredningsmännens förslag
jämkats i huvudsaklig motsvarighet till de ändringar, som upptagits
för styrelsen.
Jämte det att jag bibehållit utredningsmännens enligt min mening välgrundade
förslag örn särskild av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, förutsätter
jag, att revisionen erhåller den fastare organisation, som utredningsmännen
avsett. Liksom för Tobaksmonopolet har jag med hänsyn
till framställda erinringar emellertid ej upptagit bestämmelsen örn rätt
Oktrojtid.
Styrelsen.
Jourhavande
direktören.
Direktörs
rådet.
lievisionen.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
för ordföranden och jourhavande revisorn att närvara vid styrelsens och
direktörsrådets sammanträden.
Riktlinjer för Utredningsmännen hålla före, att partihandeln icke har till uppgift
förvaltningen. genom handelsvinst bereda staten inkomst utan att denna inkomst
hör uttagas medels beskattning. Med utgångspunkt från denna åsikt hava
vissa riktlinjer angivits avseende prisberäkning, omsättningsskattens utsträckning
eventuellt även till vin samt vinstens upptagande i riksstaten.
I princip har jag funnit utredningsmännens ståndpunkt motiverad.
Emellertid vill jag i detta sammanhang erinra örn chefens för finansdepartementet
i propositionen nr 119 till 1929 års riksdag gjorda uttalande,
som av riksdagen lämnades utan erinran, innebärande att, sedan numera
en viss stabilitet uppnåtts i partihandelsbolagens tillverkningskostnader
och inköpspriser, det syntes böra i möjligaste mån undvikas, att
mera tillfälliga förhållanden komme att medföra förändringar i utförsäljningspriserna
med därav följande växlingar i omsättningsskattens avkastning.
Då därjämte praktiska hänsyn försvåra ett fullföljande av
en anordning efter de av utredningsmännen antydda riktlinjerna samt
särskilt i fråga örn handeln med vin olägenheter måhända kunna uppstå
vid ett utbyte av det nuvarande affärsmässiga systemet mot en mera
expeditionell drift, har jag stannat vid bibehållande i det väsentliga av
nu gällande direktiv för driften och i övrigt nuvarande bestämmelser i
nyssberörda avseenden.
Vad angår utredningsmännens förslag till bestämmelse örn förbud för
Spritcentralen att själv eller genom dotterföretag förvärva aktie eller
andel i annat företag, har jag funnit övervägande skäl tala för att hålla
möjligheten till dispens öppen även i avseende å engagemang i företag,
som tillverka eller försälja rusdrycker eller maltdrycker eller idka hotell-
eller restaurantrörelse. Nu gällande föreskrift i detta ämne torde
sålunda böra bibehållas i sak oförändrad.
Fondbildning. Utredningsmännen hava föreslagit successiv avsättning till reservfonden
intill 15 miljoner kronor. Borgström har ansett, att avsättning bör
tillåtas intill ett belopp av 20 miljoner kronor utan särskild begränsning
med hänsyn till det årliga avsättningsbeloppet.
Då utredningsmännen vid avgivandet av sitt förslag utgingo ifrån att
sammanlagda beloppet av Spritcentralens i rörelsen investerade fonder
skulle uppbringas till 35 miljoner kronor, men aktiekapitalet numera efter
utlottning av preferensaktier utgör blott 15 miljoner kronor, har jag anslutit
mig till vad Borgström föreslagit beträffande reservfondens storlek,
varvid jämväl hänsyn tagits därtill, att Spritcentralens och Grönstedtska
bolagets reservfonder redan i år komma att uppgå till sammanlagt
12.5 miljoner kronor. I likhet med utredningsmännen anser jag dock
att icke mer än en miljon kronor årligen böra få av tillgänglig vinst
överföras till denna fond.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
29
Här förutom torde Kungl. Maj:t böra medgiva avsättning till en vinstregleringsfond
till skäligt belopp.
Spritcentralen har numera avvecklat sina intressen i Porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel, varemot
aktieinnehavet i Aktiebolaget Uppsala stadshotell är oförändrat. Jag
är ense med utredningsmännen däri, att Spritcentralen bör tillförbindas
att, så snart lämpligen kan ske, sälja sina aktier i sistnämnda bolag. En
följd av partihandelns upplåtande ensamt till Spritcentralen bör bliva
likvidering, så snart ske kan, av Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co och
överlåtelse av det senare bolagets tillgångar och skulder å Spritcentralen.
I enlighet med utredningsmännens förslag förordar jag pris- och inköpsnämndens
avveckling.
I huvudsaklig anslutning till utredningsmännens förslag med de jämkningar,
vilka jag nu väsentligen omförmält, har jag låtit utarbeta förslag
till
l:o) avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
av rätt att idka partihandel med rusdrycker, ävensom, att såsom bilaga
fogas vid avtalet, förslag till ändringar i bolagsordningen för Spritcentralen;
och
2:o) avtal angående stamaktiekapitalet i Spritcentralen.
Nu nämnda avtalsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilagor
A och B).
Föredragande departementschefen anmäler vidare och uppläser ett
inom departementet upprättat förslag till förordning örn vissa ändringar
i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härefter hemställer departementschefen, att Kungl. Majit måtte i proposition
föreslå riksdagen att
l:o) antaga nämnda förslag till förordning örn vissa ändringar i rusdryekförsäljningsförordn
ingen;
2:o) medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för dels kapitalet
av de preferensaktier i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen intill
belopp av 14,600,000 kronor, som komma att tecknas för pensionsförsäkringsfonden,
dels ock utdelning å preferensaktierna i Spritcentralen i enlighet
med de här förut angivna grunder;
3io) besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av behov
tillhandahålla medel för såväl infriande av den enligt punkt 2io) utfästa
garantiiörbindelse, avseende kapitalet av de preferensaktier, som komma
att tecknas för pensionsförsäkringsfonden, som även inlösen helt eller
delvis av stamaktiekapitalet i Spritcentralen.
Avveckling av
anslutna företag.
Pris- och inköpsnämnden.
Avtalsförslag
m. m.
Departe
mentschefens
hemställan.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
31
Bilaga A.
Förslag
till
avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av
rätt att idka partihandel nied rusdrycker.
§ 1.
Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt
förordningen den 1930 (nr ), upplåter Kungl.
Majit å statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med
den 1 januari 1931 till och med den 31 december 1936 åt Aktiebolaget Vin&
Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen) rätt att såsom partihandelsbolag
inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter
och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning,
samt på följande villkor i övrigt.
Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,
annat bolag till partihandelsbolag.
§ 2.
Spritcentralen utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar
i Spritcentralens bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
§ 3.
Spritcentralen må icke idka — förutom partihandel med rusdrycker —
annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på
annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen
erforderliga förbrukningsartiklar.
Beträffande redan bestående dotterföretag till Spritcentralen gäller
vad i §§ 17 och 18 stadgas.
§ 4.
Det åligger Spritcentralen
att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på
sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker
bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares
berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för en
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
fullt ärlig- varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande
allmänhetens smak och vanor,
att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig
fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst
av rörelsen,
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader,
å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften
på det mest rationella och effektiva sätt.
§5.
Spritcentralen förbinder sig:
att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen,
att dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse
givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av,
försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande
meningskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i
angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas
till avgörande av kontrollstyrelsen,
att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna
å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen
med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av
styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker,
m. m.,
samt att före februari månads utgång värjo år till kontrollstyrelsen
avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker
under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen
lämnade anvisningar.
§ 6.
Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å
statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta
de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser
belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående
månad försålt.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall
samtidigt med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda
böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten
styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn.
Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen,
åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags
inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt
erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
33
§7.
Spritcentralen åtager sig att, sedan kontrollstyrelsen enligt Kungl.
Maurts föreskrifter övertagit vissa av de arbetsuppgifter, som för närvarande
åligga pris- och inköpsnämnden, gottgöra statsverket de kostnader,
som efter Kungl. Maj:ts prövning må föranledas av styrelsens
ifrågavarande verksamhet.
§ 8.
Spritcentralen förbinder sig att, så snart ske kan, genomföra inlösning
av nuvarande preferensaktier och desammas ersättande med preferensaktier
till fem procent ränta.
Staten skall hava rätt att, därest den så påfordrar och erbjuder lika
förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna
Spritcentralen lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill
det belopp, av vilket Spritcentralen har mera stadigvarande behov.
§ 9.
För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens
olika verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Rådet
består av två ledamöter, som styrelsen inom sig utser, därav minst en
bland de av Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna, samt verkställande direktören
i Spritcentralen. Därjämte deltager i rådets överläggningar,
men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning
ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice ordförande i rådet,
vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.
Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp,
prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock
avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar
och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets
handhavande av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet
gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan,
med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden.
Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter ävensom revisionens
ordförande och jourhavande revisorn.
§ 10.
1. Spritcentralen åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl.
Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna,
styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 161 höft. (Nr 196.)
3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
2. Spritcentralen må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och
suppleant bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för
av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.
§ 11.
Spritcentralen skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig
kontroll, som de pröva nödig.
§ 12.
Spritcentralen må ej själv eller genom dotterföretag efter denna dag
utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller andel i annat företag.
§ 13.
Spritcentralen må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åtagande
för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget,
utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna
i Spritcentralens styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder
härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången
av nämnda tid.
§ 14.
1. Spritcentralen må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde
högst fem procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent,
med iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits,
avsättning till avskrivningsfond ej vidare må äga rum. För ytterligare
avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Majits
medgivande.
Annan avsättning till fonder må icke utan Kungl. Majits medgivande
äga rum i vidare mån än att till reservfond årligen må avsättas högst
1,000,000 kronor, intill dess fonden uppgår till 20,000,000 kronor.
2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till fem procent
utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad
att av de enligt § 6 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så stort
belopp, som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av fem procent
må kunna ske.
§ 15.
Spritcentralen må ej efter denna dag ikläda sig ekonomiska förpliktelser
för dotterföretag eller lämna dotterföretag försträckning.
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
% 16.
Spritcentralen må, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen,
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom
Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.
§ 17.
Spritcentralen förbinder sig att tillse:
att ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Marits
medgivande,
att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland
de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse,
att de av Kungl. Majit tillsatta revisorerna hos Spritcentralen jämväl
utses till revisorer hos dotterbolagen,
att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader,
å alla områden av sin verksamhet handhaver rörelsen och anordnar
driften på det mest rationella och effektiva sätt,
att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder
sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer
mera betydande kapitalplaceringar,
att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar i vidare mån än enligt
de bestämmelser, som enligt § 14 morn. 1 gälla för Spritcentralen,
att av dotterbolag avsättning till fonder icke utan Kungl. Majits medgivande
verkställes i vidare mån än enligt lag skall ske,
samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå sedan avsättning
till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till utdelning
åt aktieägarna i överensstämmelse med gällande bolagsordning.
§ 18.
Spritcentralen förbinder sig:
att, så snart ske kan, likvidera Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co,
samt att, så snart lämpligen kan ske, försälja sitt innehav av aktier i
Aktiebolaget Uppsala Stadshotell.
§ 19.
Därest annan än Spritcentralen erhåller rätt till partihandel med rusdrycker
för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande, skall den
nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga Spritcentralens
för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter,
inventarier, förbrukningsartiklar, recepter m. m., ävensom förpliktas
att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos Spritcentralen
anställd personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av
tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse
ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
§ 20.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän.
§ 21.
Detta avtal skall, där ej annat i avtalet sägs, äga tillämpning från och
med den 1 januari 1931.
§ 22.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
37
Bilaga till Bilaga A.
Förslag
till
ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
§ 6.
Aktierna--- 23,500,000 kronor.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets vinst intill fem för hundra av aktiebeloppet
ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej
kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan
utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna
icke medföra rätt till utdelning av vinsten.
Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast sex för hundra
av aktiebeloppet.
Återstående vinst skall, efter det beslutad avsättning till fonder blivit
gjord, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier
eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl, statskontoret
för statsverkets räkning.
Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt
framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp,
motsvarande aktiens nominella värde jämte fem procent ränta, i den mån
sådan ej genom utdelning guldits. Därefter skall innehavare av stamaktie
erhålla vad som motsvarar aktiens nominella värde jämte ränta efter sex
procent, i den mån sådan ej genom utdelning guldits. Övriga tillgångar
tillfalla statsverket.
Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel
(Voo) av bela aktiekapitalet.
§ 8.
Utelöpande---penningmedel.
Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,
som för varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen
bestämmes genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.
Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter
uppsägning, verkställd i den ordning som i fråga örn meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter fem procent örn året
från det löpande räkenskapsårets början samt dessutom möjligen ogulden
utdelning för föregående år.
Från---inlösandet.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
% 10.
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för
dem.
2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger
eller har andel i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar
eller försäljer rusdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar
hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger
eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget.
Vad sålunda är stadgat skall dock icke utgöra hinder för att till ledamot
eller suppleant i Spritcentralens styrelse utses ledamot eller suppleant
i styrelse för dotterbolag till Spritcentralen eller ledamot eller suppleant
i styrelse för detaljhandelsbolag med rusdrycker och ej heller för att å
bolagsstämma sådant uppdrag lämnas den, som är aktieägare i Spritcentralen.
3. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två
ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes
två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå
varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter
utses år 1931, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å bolagsstämma
likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett
år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den
tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den
återstående tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställarn
de direktören ej styrelsen, skall ändock för honom gälla vad i mom. 2 är
stadgat för styrelseledamot.
4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.
Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas
samtliga ledamöter och suppleanter.
5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de
utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större
betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid
två styrelsesammanträden.
Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.
Beslut örn avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
partihandelsrätt upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det
biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna; dock
må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter
utgången av nämnda tid.
6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillställes revisionens ordförande och jourhavande
revisorn.
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna
och styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.
§ 12.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många
suppleanter.
2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel
i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer
rusdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar botell- eller
restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel
i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget.
Vad sålunda är stadgat skall dock icke utgöra hinder för att å bolagsstämma
till revisor eller suppleant utses aktieägare i Spritcentralen eller
ledamot eller suppleant i styrelse för detaljhandelsbolag med rusdrycker.
3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
Kungl. Majit äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden från
en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två
år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara
revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor; och
må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare eller
i annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserad revisor.
Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen
var för sig utse en revisor och en suppleant för tiden från den
ordinarie bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie
bolagsstämma. Begagnas icke denna befogenhet, äger i stället
Kungl. Majit meddela erforderliga förordnanden.
4. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång
varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer
anse det erforderligt.
5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
6. Ersättningar till de av Kungl. Majit, fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Kungl.
Majit.
§ 15.
Ordinarie---utgång.
Å denna---lyftas;
4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;
5. Val av en revisor och en suppleant; samt
6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor, som utses å bolagsstämma.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
Bilaga B.
Förslag
till
avtal angående stamaktiekapitalet i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
Sedan staten i avtal nied Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen för en tid av
sex år från och nied den 1 januari 1931 till och med den 31 december 1936
åt bolaget upplåtit rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva
handel med rusdrycker, har mellan staten, å ena, samt undertecknade
.............., å andra sidan, träffats följande avtal:
§ 1.
Envar av undertecknade övertager......stamaktier i Aktiebolaget Vin
fe
Spritcentralen med 1931 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt
parikurs av ettusen (1,000) kronor för aktie.
I fråga örn den rätt, som, utöver vad bolagsordningen innehåller, tillkommer
dessa aktier, gäller vad i avtalet den................mellan sta
ten
och bolaget stadgas.
§ 2.
Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så
påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det
antal därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit
till betalning, med tillägg av sex procent ränta, i den mån sådan ej genom
utdelning guldits.
§ 3.
Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än
staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.
Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda
ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal
innehåller.
§ 4.
Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna
ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco
transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för ban
-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.
ken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande ock på villkor, som
Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra stamaktieägarna
staten rätt att, om stamaktieägarna brista i fullgörandet
av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av i lag stadgade
föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt realisera panten samt
därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.
Utan binder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller —
utan att aktierna uttagas fran riksbanken — i annan bank, vars reglemente
blivit av Kungl. Maj:t fastställt, ställa aktierna såsom pant med
förmånsrätt framför statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp
av högst aktiernas parivärde jämte Tänta, motsvarande den å aktierna
belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på
villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Maj :t på förhand underrättats
och erhållit tillfälle att bevaka statens rätt.
§ 5.
Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa
överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl.
Maj:t given anvisning.
§ 6.
Örn stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning
göras å aktiebreven.
§ T.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett
och N. N. för stamaktieägarnas räkning ett.
4
Pillau!) riksdagens protokoll 19:10. 1 sami. 161 huft. (Nr 196.)
BILAGOR
Bihang till riksdagens protokoll lotto.
1 sami. 161 hafi. (Nr 106. Bilaga.)
1
Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.
3
Bilaga 1.
Ordning för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
(Sådan den antagits vid konstituerande bolagsstämma den 17 oktober 1917 med
sedermera däri vidtagna ändringar.)
§ 1.
Detta bolag, vars firma är »Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen», är
grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i
1910 års lag örn aktiebolag.
§ 2.
Bolagets verksamhet har till föremål att framställa, förädla eller på annat
sätt bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva
handel med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående
rörelse.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst
24,000,000 kronor.
§ 5.
Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till
viss man. Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för
tio år, varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen
utgivas mot avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger
till samma antal och förfares på samma sätt allt framgent.
§ 6.
Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda
skola kunna utgivas till ett belopp av högst 23,500,000 kronor.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till
årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktieheloppet,
ävensom rätt, att därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat
lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning
å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna
icke medföra rätt till utdelning av vinsten.
Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig
aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.
Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond
blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen
av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl,
statskontoret för statsverkets räkning.
Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmåns -
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
rätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp,
motsvarande aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning
i den mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas
ägare.
Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel
(1/so) av hela aktiekapitalet.
§ 7.
Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt, envar i förhållande
till antalet av honom innehavda aktier, till de nya aktierna, dock
att, därest dessa skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier,
förutvarande stamaktieägare ensamma skola äga på nyssnämnda sätt bestämd
företrädesrätt till de nya stamaktierna.
§ 8.
Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.
Vid dylik inlösen gälla följande bestämmelser:
Örn av uppkommen årsvinst finnas till förfogande medel utöver vad
som enligt § 6 erfordras för avsättande till fonder och för utdelning, äger
bolaget använda sådant vinstöverskott till inlösen av preferensaktier.
Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.
Det antal intill samtliga preferensaktier, som för varje gång skall inlösas,
bestämmes med enkel majoritet å bolagsstämma och bestämmes ordningen
för inlösen genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.
Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter
uppsägning, verkställd i den ordning som i fråga örn meddelanden till
aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter sju procent örn året
från det löpande räkenskapsårets början samt dessutom möjligen ogulden
utdelning för föregående år, dock att, därest under tiden före den 1 januari
1923 beslut fattas örn inlösen av preferensaktier till antal, som för
ett år överstiger en femtedel av det vid bolagets bildande utsläppta preferensaktiekapitalet,
skall för den del av det inlösta aktiebeloppet, som
överstiger en femtedel, lämnas lösen, som — förutom ränta och ogulden
utdelning efter förut angivna grunder — motsvarar 103 procent av aktiens
nominella belopp. Genom lottning inför notarius publicus bestämmas de
aktier, som skola inlösas efter sistnämnda grund.
Från den dag, då lösebeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.
Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom
styrelsens försorg förses med påskrift örn inlösandet.
§ 9.
Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att röstetalet för dem
utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets
samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat
5
• Kungl. Maj:ts proposition Nr 1D6. Bilaga.
svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som
avses i 2 § av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan
hinder av nu gjorda förbehåll aktier må förvärvas av svenskt bolag eller
svensk förening, som avses i 18 § av nyssnämnda lag.
§ 10.
Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.
Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland
två av de av Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Örn ett jämnt antal
styrelseledamöter äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger
ordföranden utslagsröst.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter
eller suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga
annan än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.
§ 12.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter
för dem för tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val
ägt rum.
Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter
för dem.
§ 13.
Bolagets räkenskaper skola för den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april
påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av
styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning
och balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över
granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen
bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.
§ 14.
Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för
honom, av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade
genom öppen omröstning sig emellan välja ordförande vid stämman.
§ 15.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
juni månads utgång.
Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda
granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
hänskjutas, skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma,
nämligen:
1. Fastställande av balansräkning;
2. Fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;
3. Fråga örn användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna
lyftas;
4. Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem; samt
5. Val av revisorer och revisorssuppleanter.
§ 16.
Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet av envar ägda
aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie
allenast medför en röst.
§ 17.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse
angående ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast
fjorton dagar före stämman och kungörelse angående extra stämma
senast åtta dagar före stämman.
§ 18.
Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
7
Bilaga 2.
Avtal
angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka
partihandel med rusdrycker.
§ 1.
Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen
den 8 juni 1923 (nr 153), upplåter Kungl. Maj:t å svenska statens
vägnar härmed för en tid av fem år från och med den 1 januari 1924
till och med den 31 december 1928 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
(här nedan kallat Spritcentralen) rätt att såsom partihandelsbolag inom
riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter,
som därmed följa jämlikt lag och författning, samt pa följande villkor
i övrigt.
§ 2.
Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,
till partihandelsholag, varom förmäles i förordningen angående försäljning
av rusdrycker, annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen
är att anse som dess dotterbolag.
Spritcentralen avstår från och med den 1 januari 1924 från det bolaget
av kontrollstyrelsen meddelade tillstånd till partihandel.
§ 3.
Spritcentralen må icke själv eller genom dotterföretag idka förutom
partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser
att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker,
eller som har samband med dylik rörelse.
Vad nu sagts skall ej utgöra hinder för att redan bestående dotterbolag
alltjämt fortsätta sin verksamhet.
§ 4.
Det åligger Spritcentralen
att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på
sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva
verksamheten på sådant sätt, att berättigade handelsintressen från
leverantörer tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning,
och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens
smak och vanor,
att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig
fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst
av rörelsen,
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å
alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften
på det mest rationella och effektiva sätt.
§ 5.
För kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse
och förvaltning äger Kungl. Majit utse en för ändamålet lämplig
person att vara jourhavande direktör hos Spritcentralen. Instruktion för
jourhavande direktören utfärdas av Kungl. Majit. Avlöning till jourhavande
direktören fastställes av Kungl. Majit och gäldas av Spritcentralen.
Jämväl övriga utgifter, som föranledas av jourhavande direktörens verksamhet,
bestridas av Spritcentralen.
Spritcentralen skall bereda jourhavande direktören tillfälle att närvara
vid alla sammanträden med styrelsen för Spritcentralen, med rätt för
honom att deltaga i överläggningarna samt, när hans mening avviker
från styrelsens beslut, få densamma antecknad till protokollet, att genom
styrelsens ordförande få sammanträde utlyst med styrelsen, när helst han
finner sådant sammanträde påkallat, att, när helst han så önskar, taga
del av bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar samt inspektera
bolagets förråd och tillhörigheter, samt att i övrigt fullgöra de
skyldigheter, som jämlikt utfärdad instruktion åligga honom.
Spritcentralen förbinder sig att tillse, att jourhavande direktören erhåller
i förhållande till Spritcentralens dotterbolag samma rättigheter, som
enligt vad nu sagts tillkomma honom beträffande Spritcentralen.
§ 6.
För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens
olika verksamhetsgrenar samt mellan Spritcentralen och dess dotterbolag
skall finnas ett direktörsråd. Rådet skall bestå av dels självskrivna medlemmar,
dels av Spritcentralens styrelse utsedda ledamöter till det antal,
styrelsen bestämmer. Självskrivna medlemmar skola vara verkställande
direktören och vice verkställande direktörerna i Spritcentralen samt
verkställande direktörerna i dotterbolag med partihandelsrätt, så ock jourhavande
direktören. Av de ledamöter i rådet, som skola tillsättas av
Spritcentralens styrelse, skall minst en utses bland de av Kungl. Majit
tillsatta ledamöterna av nämnda styrelse. Spritcentralens styrelse utser
ordförande och vice ordförande i rådet.
Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp,
prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock
avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar
och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagens
handhavande av sin verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet
gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktör eller annan,
med mindre vederbörande styrelse godkänner den ifrågasatta åtgärden.
Finner jourhavande direktören av rådet gjort uttalande ej överensstämma
med de intressen, vilka det tillkommer honom att bevaka, och anser
han frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande
styrelses prövning, må åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke utan
styrelsens medgivande vidtagas.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
§ 7.
Spritcentralen skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition
ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande
av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.
§ 8.
Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Majits tillstånd förvärva
aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.
§ 9.
Spritcentralen må årligen avskriva å byggnader högst fem procent och
å inventarier högst femton procent. För ytterligare avskrivningar, som
ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Majits medgivande.
Avsättning till fonder må icke utan Kungl. Majits medgivande äga
rum i vidare mån än
att till reservfond årligen må avsättas högst tjugu procent av årsvinsten,
intill dess fonden uppgår till femtio procent av aktiekapitalet,
samt att till pensionsfond årligen må avsättas skäligt belopp, dock högst
fem procent av årsvinsten, intill dess fonden uppgår till tio procent av
aktiekapitalet.
§ 10.
Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Majits tillstånd ikläda
sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag
försträckning.
§ 11.
Spritcentralen må efter denna dag, så länge dotterbolag är anslutet till
Spritcentralen, icke utan Kungl. Majits tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd,
varigenom Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet
förminskas.
§ 12.
Spritcentralen förbinder sig att tillse i
att efter denna dag ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan
Kungl. Majits medgivande,
att en av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av
Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse,
att beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses
mer än en revisor, en av de utav Kungl. Majit tillsatta revisorerna
hos Spritcentralen jämväl utses till revisor hos dotterbolaget,
att dotterbolags rörelse och förvaltning handhavas enligt enahanda
grunder, som för motsvarande fall äro i § 4 stadgade för Spritcentralen,
att efter denna dag dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen
ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter,
eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar,
att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till
fonder i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 9 gälla för
Spritcentralen,
samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå, sedan avsätt -
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
ningar till fonder inom angiven gräns blivit gjorda, icke användes för
annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i överensstämmelse med
gällande bolagsordning.
§ 13.
Spritcentrålen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Maj:t påfordras
och utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla
sitt förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & Co, samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnas
Kemiska Fabriker, antingen genom försäljning av Spritcentralens
innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan finnas
lämpligt.
§ 14.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.
Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt,
att vardera parten utser en och Överståthållarämbetet den tredje.
Stockholm den 26 oktober 1923.
Förestående avtal med därtill hörande tilläggskontrakt av den 20 juni
1924 och den 16 oktober 1925 skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31
december 1929.
Stockholm den 6 september 1928.
Förestående avtal med därtill hörande tilläggskontrakt av den 20 juni
1924 och den 16 oktober 1925 skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december
1930.
Stockholm den 26 september 1929.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
11
Bilaga 3.
Tilläggskontrakt
till det mellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen den 26
oktober 1923 träliade avtalet örn upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel
med rusdrycker.
Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen är såsom
tillägg till avtalet den 26 oktober 1923 följande överenskommelse
träffad:
1. Spritcentralen förbinder sig
att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att
dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse
givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris
för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter
mellan Spritcentralen och detaljhandelsholag i angelägenheter
rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande
av den i förordningen angående försäljning av rusdrycker omförmälda
pris- och inköpsnämnden;
att i god tid delgiva kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden
företagna sänkningar i de av nämnden godkända försäljningspriserna å
rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen samt pris- och
inköpsnämnden med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för
fullgörandet av dem åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av
rusdrycker, m. m.; samt
att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen avlämna
fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under
nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade
anvisningar.
2. Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad
å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta
de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser
belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående
månad försålt.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt
med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda böcger
grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt
av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de
utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.
Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen,
åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags
inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt
erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
3. Spritcentralen förbinder sig att tillse, att bolag, som i förhållande
till Spritcentralen är att anse som dotterbolag, i tillämpliga delar ställer
sig till efterrättelse vad i detta kontrakt bestämts med avseende å Spritcentralen.
Detta kontrakt skall äga tillämpning från och med den 1 oktober 1924.
Stockholm den 20 juni 1924.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
13
Bilaga 4.
T illäggs ko ntr akt
till det mellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin & Spritcentralen den 26
oktober 1923 träffade avtalet örn upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel
med rusdrycker.
Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen är såsom
tillägg till avtalet den 26 oktober 1923 följande överenskommelse
träffad:
Spritcentralen må efter denna dag till den 1 januari 1926 och därefter,
så länge Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o utövar partihandelsrätt, icke
utan Kungl. Maj :ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens
inflytande över Aktiebolaget ,T. D. Grönstedt & C:os rörelse
och verksamhet förminskas.
Stockholm den 16 oktober 1925.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga 5.
Avtal
mellan stamaktieägarna i Aktiebolaget Vin- & Spriteentralen samt svenska staten.
Mellan undertecknade........ ägare av samtliga stamaktierna i Aktie
bolaget
Vin- & Spritcentralen, uppgående till ett antal av 40 för envar eller
tillhopa 400, samt svenska staten är följande överenskommelse träffad.
§ 1.
Stamaktieägarna tillförsäkra statsverket rätt att, när helst Kungl. Majit
så påfordrar, inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier med löpande och
efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procent
ränta från och med den 1 januari det år, inlösen sker, dock under förbehåll
att statsverket åtager sig att av preferensaktieägare i Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen för stamaktiernas
inlösen sådant påkalla, lösa dem tillhöriga preferensaktier med
belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i
händelse av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens upplösning äga ur bolagets
tillgångar utbekomma.
§ 2.
1. Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan
än statsverket eller den Kungl. Majit efter förslag av styrelsen för
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen godkänner såsom innehavare av aktierna.
Vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket skall stamaktieägare
tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal
innehåller.
2. Vid stamaktieägares död eller konkurs övergå av honom innehavda
aktier omedelbart å statsverket, och åligger det statsverket att inom
trettio dagar efter anfordran erlägga betalning för aktierna med tillhörande
kuponger enligt vad i § 1 stadgas. Dock skall köpet gå åter därest
inom sextio dagar efter dödsfallet eller konkursens början hos Kungl.
Majit anmäles köpare till aktierna, vilken på sätt i 1 mom. sägs godkännes
såsom innehavare av desamma.
§ 3.
Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en
enda, av stamaktieägarna därtill utsedd person. Kunna stamaktieägarna
icke enas örn valet av sådan person, eller vägrar någon av dem att deltaga
i valet, anses den vald, örn vilken de flesta förena sig. Vid lika röstetal
avgöra lotten.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 15
§ 4.
Till säkerhet för statsverkets rättigheter enligt detta avtal pantsätta
stamaktieägarna ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco
transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för banken
att annat än med Kungl. Maurts medgivande och på villkor, som
Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra stamaktieägarna
statsverket rätt att, örn stamaktieägarna brista i fullgörandet
av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av i lag stadgade
föreskrifter, på sätt statsverket finner lämpligt realisera panten samt
därur göra sig betalt för sina ersättningsanspråk.
Utan binder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller —
utan att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente
blivit av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med
förmånsrätt framför statsverkets ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp
av högst aktiernas parivärde jämte ränta, motsvarande den å aktierna
belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på
villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förband underrättats
och erhållit tillfälle att bevaka sin rätt.
§ 5.
Genom detta avtal uppbäves avtalet den 1 september/19 oktober 1920
angående samma aktier, i vad det avser rättsförhållandet mellan stamaktieägarna
och statsverket.
§ 6.
Av detta avtal erhålla stamaktieägarna gemensamt ett och statsverket
ett exemplar, varjämte särskilda exemplar i avskrift överlämnas till statskontoret,
kontrollstyrelsen, fullmäktige i Sveriges riksbank samt styrelsen
för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
Stockholm den 26 oktober 1923.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga 6.
Kungl. Majrts instruktion
för de av Kungl. Majst utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen;
given Stockholms slott den 20 juni 1924.
1*.
De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen skola vid fullgörandet av sitt uppdrag — med särskilt
aktgivande på att statens och det allmännas intressen varda av bolaget
behörigen tillvaratagna — i möjligaste mån verka för en ur olika
synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt
ändamål göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt
med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet.
2 §.
I avseende å Spritcentralens förvaltning och skötsel åligger det de av
Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, att, i vad på dem ankommer,
särskilt tillse,
att Spritcentralen i allo ställer sig till efterrättelse de vid varje tid gällande
bestämmelserna på rusdryckslagstiftningens område;
att Spritcentralen noggrant fullgör villkoren i avtal mellan Kungl.
Majit och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka
partihandel med rusdrycker, m. m., så ock i övrigt, på sätt i avtalen förutsättes
driver sin verksamhet på ett för staten och det allmänna gagneligt
sätt;
att föreskrifterna i den för Spritcentralen gällande ordningen, i synnerhet
i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna, intressen, noga
iakttagas;
att fullständig och kontinuerlig sifferrevision av Spritcentralens räkenskaper
anordnas;
att vid bokslutets uppgörande Spritcentralens tillgångar upptagas till
skäliga värden.
3 §.
De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse skola
närvara ej mindre vid styrelsens sammanträden än även vid såväl ordinarie
som extra bolagsstämmor.
Är ledamot förhindrad att bevista styrelsesammanträde eller bolagsstämma,
skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe
en av de utav Kungl. Majit utsedda suppleanterna i styrelsen inkallas.
Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med
utseendet av suppleanter, av Kungl. Majit.
17
Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.
4 §.
Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som vid styrelsesammanträde
fattas, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande
mening.
Fattar Spritcentralen eller dess styrelse beslut, som står i strid mot
de intressen, vilka det tillkommer av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot
att bevaka, eller förekommer eljest i Spritcentralens förvaltning något,
som kan anses påkalla Kungl. Majits uppmärksamhet, har ledamoten
att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.
5 §.
Av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse
må icke innehava aktier i Spritcentralen eller något dess dotterbolag;
dock att på Kungl. Majits prövning skall bero, huruvida dylik ledamot
eller suppleant, som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av
sådana aktier, det oaktat må kunna kvarstå i styrelsen.
Av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant må ej bekläda någon
som helst befattning hos bolagen eller för dessas räkning åtaga sig eller
utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant,
som åligger honom i egenskap av styrelseledamot.
Ej heller må av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant utöva verksamhet,
vars bedrivande för honom medför ett intresse, som kan vara
stridande mot bolagens.
6 §.
Varje Spritcentralen tillhörig fabrik eller annan anläggning bör årligen
besökas av någon av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i Spritcentralens
styrelse, som därvid personligen har att skaffa sig noggrann
kännedom örn förhållandena vid fabriken eller anläggningen.
7 §.
Det åligger de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för
Spritcentralen att över dess dotterbolags rörelse och förvaltning öva den
tillsyn, som påfordras av bestämmelserna i avtal mellan Kungl. Majit
och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel
med rusdrycker, m. m.
8 §.
Vad i denna instruktion stadgats skall i tillämpliga delar gälla i fråga
örn uppdrag åt av Kungl. Majit utsedd ledamot i styrelsen för Spritcentralen
att vara ledamot jämväl i styrelse för dess dotterbolag.
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 samt. 161 höft. (Nr 196■ Bilaga.)
2
18
Kungl. Mciy.ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga 7.
Kungl. Maj:ts instruktion
för de av Kungl. Ma|:t utsedda revisorerna för granskning av Aktiebolaget Vin- &
Spritcentralens styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper;
given Stockholms slott den 20 juni 1924.
1 §.
De av Kungl. Majit utsedda revisorerna för granskning av Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralens styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper
hava att göra sig noggrant underrättade om bolagets förhållanden
samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet.
2 $.
De av Kungl. Majit utsedda revisorerna hava att i tur och ordning, efter
den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt med den
utav Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören till riktigheten bestyrka
de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar
av skatt till staten.
3 §.
Är av Kungl. Majit utsedd revisor förhindrad att deltaga i granskningen
av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper eller att fullgöra
vad honom enligt 2 § åligger, skall han skyndsamligen därom göra
anmälan och i hans ställe en av de utav Kungl. Majit utsedda suppleanterna
inkallas.
Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med
utseendet av suppleanter, av Kungl. Majit.
4 $.
Över den verkställda granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets
räkenskaper skola de av Kungl. Majit utsedda revisorerna gemensamt
med de revisorer, som å bolagsstämma väljas, så snart ske kan inom den
i bolagsordningen stadgade tid avgiva skriftligt, av dem undertecknat
utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes;
börande av Kungl. Majit utsedd revisor, som i något hänseende
finner sig icke kunna instämma i vad i utlåtande yttrats eller hemställts,
tillkännagiva sin särskilda mening medelst berättelsen vidfogad skrift.
5 §.
Inom en månad efter granskningens avslutande skola de av Kungl. Maj it
utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse
örn granskningen, med särskild anmälan, huruvida enligt deras åsikt bolagets
förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom
huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller
det allmännas intressen trätts för nära.
19
Kungl. Marits proposition Nr 196. Bilaga.
Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till
anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig,
skall lian likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för
finansdepartementet.
6$.
Av Kungl. Majit utsedd revisor och revisorssuppleant må icke utan
Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bekläda någon som helst befattning
hos bolaget eller något dess dotterbolag eller för bolagens räkning åtaga sig
eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant,
som åligger honom i egenskap av revisor.
7 %.
Vad i denna instruktion stadgats skall i tillämpliga delar gälla i fråga
örn uppdrag åt av Kungl. Maj :t utsedd revisor hos Spritcentralen att vara
revisor jämväl hos dess dotterbolag.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga. 8.
Kungl. Maj:ts instruktion
för den av Kungl. Maid utsedde jourhavande direktören i Aktiebolaget
Vin- & Spritcentrålen;
given Stockholms slott den 20 juni 1924.
1 *.
Jourhavande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen åligger att
— nied särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen,
varda av nämnda bolag och dess dotterbolag behörigen tillvaratagna — i
möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagens
angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättad
örn bolagens förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagens
verksamhet.
2 §.
Jourhavande direktören åligger särskilt att tillse:
att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa sig till efterrättelse
de vid varje tid gällande bestämmelserna på rusdryckslagstiftningens område;
att
bolagen noggrant fullgöra villkoren i avtal mellan Kungl. Majit och
Spritcentralen eller dess dotterbolag angående upplåtande av. rätt att
idka partihandel med rusdrycker, m. m., så ock i övrigt, på sätt i avtalen
förutsättes, driva sin verksamhet på ett för staten och det allmänna gagnelig!
sätt;
att föreskrifterna i respektive bolags ordningar, i synnerhet i vad de
åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen, noga iakttagas;
att kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat och varornas försäljningspris
äro riktigt uppgjorda;
att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen varder behörigen
upprättad och avlämnad till vederbörlig myndighet;
att skatt å rusdrycker, som det åligger Spritcentralen eller dess dotterbolag
med partihandelsrätt att uppbära för statsverkets räkning, vederbörligen
debiteras och inbetalas; skolande jourhavande direktören därvid,
gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i Spritcentralen
eller dotterbolag, med ledning av vederbörande bolags böcker till
riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagens
inlevereringar av skatt till staten; samt
att vid bokslutens uppgörande bolagens tillgångar upptagas till skäliga
värden.
3 §.
Jourhavande direktören skall i regel varje söckendag vara tillstädes å
Spritcentralens huvudkontor under kontorstiden i sådan utsträckning, att
han kan noggrant följa det dagliga arbetet och göra sig fullt förtrogen
med samtliga förekommande ärenden av vikt.
21
Kungl. May.ts proposition Nr 196. Bilaga.
4 *.
Jourhavande direktören åligger: .
att närvara ej mindre vid sammanträdena med styrelserna i Spritcentralen
och dotterbolag med partihandelsrätt än även vid bolagsstämmorna,
såväl ordinarie som extra, med dessa bolag;
att, när omständigheterna därtill kunna föranleda, övervara sammanträde
med styrelse i annat dotterbolag till Spritcentralen;
att närvara vid sammanträdena med direktörsrådet för Spritcentralen
och dess dotterbolag; samt
att deltaga i sammanträdena med i 7 § omförmäld nämnd, vare sig
jourhavande direktören är däri ledamot eller icke..
Jourhavande direktören skall i god tid före varje bolagsstämma, såväl
ordinarie som extra, med Spritcentralen eller dotterbolag med partihandelsrätt
göra anmälan örn stämman hos chefen för finansdepartementet.
Jourhavande direktören åligger tillika att årligen, så snart ske kan, till
chefen för finansdepartementet ingiva de av styrelserna för Spritcentralen
samt dess dotterbolag avgivna förvaltningsberättelser ävensom vinstock:
förlusträkningar för samma bolag.
5 §.
Jourhavande direktören bör, när han så finner nödigt och hans övriga
tjänstegöromål det medgiva, genom besök å bolagen tillhöriga fabriker
eller andra anläggningar skaffa sig noggrann kännedom örn förhållandena
vid desamma.
6 §.
Finner jourhavande direktören under utövningen av sin befattning
någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden
i vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde
med styrelsen.
Anser jourhavande direktören sig icke kunna biträda beslut, som fattas
vid sammanträde med vederbörande styrelse, eller uttalande som göres vid
sammanträde med direktörsrådet, bör han låta till protokollet anteckna
sin avvikande mening.
Fattar bolag eller styrelse beslut, som står i strid mot de intressen, vilka
det tillkommer jourhavande direktören att bevaka, eller förekommer eljest
i vederbörande bolags förvaltning något, som kan anses påkalla Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet, har jourhavande direktören att ofördröjligen därom
göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.
7 §.
Jourhavande direktören är pliktig att utan särskild ersättning mottaga
Kungl. Maj:ts uppdrag att vara ledamot av styrelsen för Spritcentralen
eller för dotterbolag med partihandelsrätt, ävensom att vara ordförande
eller ledamot i sådan av Kungl. Majit tillsatt nämnd, vars uppgifter ligga
inom området för Spritcentralens eller dess dotterbolags verksamhet.
8 §.
Med befattningen som jourhavande direktör må icke utan Kungl. Maj:ts
medgivande förenas annan tjänstebefattning eller avlönat, mera stadigvarande
uppdrag.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
9 *.
Jourhavande direktören må icke innehava aktier i bolagen; dock att
på Kungl. Maurts prövning skall bero, huruvida jourhavande direktör,
som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier,
det oaktat må kunna bibehållas vid befattningen.
Jourhavande direktören må ej bekläda någon som helst befattning hos
bolagen eller för dessas räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning
i någon form förenat uppdrag än sådant, som kan åligga honom i
egenskap av styrelseledamot enligt vad i 7 § sägs.
Ej heller må jourhavande direktören utöva verksamhet, vars bedrivande
för honom medför ett intresse, som kan vara stridande mot bolagens.
10 §.
Jourhavande direktören åtnjuter årligen 45 dagars semester, att uttagas
i en följd eller vid skilda tillfällen i den mån hans arbete det medgiver.
Utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd äger jourhavande direktören därutöver
att för enskilda angelägenheter mot avstående av honom tillkommande
avlöningsförmåner åtnjuta ledighet under högst 15 dagar.
Varje gång jourhavande direktören begagnar sig av rätt till semester
eller ledighet, bör han örn tiden därför göra anmälan hos chefen för finansdepartementet,
som vid behov förordnar örn tjänstens uppehållande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
23
Bilaga 9.
Bolagsordning för Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o.
§ 1.
Detta bolag, vars firma är aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, är grundat
på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i lagen
örn aktiebolag den 12 augusti 1910.
§ 2.
Bolagets verksamhet skall hava till föremål att idka beredning av och
handel med viner och spritdrycker samt att handhava därmed i sammanhang
stående rörelse.
§ 3.
Bolagets styrelse skall hava sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Aktiekapitalet skall utgöra lägst tre miljoner (3,000,000) kronor och
högst nio miljoner (9,000,000) kronor.
§ 5.
Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas
till viss man. „
Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att rostetalet för dem
utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets
samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat
svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som
avses i 2 § av lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan
hinder av det nu gjorda förbehållet, aktier må förvärvas av svenskt bolag
eller svensk förening, som avses i 18 § av nyssnämnda lag.
§ 6,
Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda
skola kunna utgivas till belopp av högst sjumiljonersjuhundratusen
(7,700,000) kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna
medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för
hundra av aktiebeloppet ävensom rätt att, därest under ett eller flera år
sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma, vad
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver
skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning av vinsten.
Stamaktierna skola, sedan utdelning å preferensaktierna ägt rum, äga
rätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet.
Återstående vinst skall, sedan avskrivningar och avsättningar till fonder
i vederbörlig ordning blivit gjorda, i den mån den ej på sätt nedan
sägs användes för inlösen av preferensaktier, insättas å statsverkets giroräkning
i riksbanken.
Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie ur bolagets tillgångar
erhålla endast aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning,
i den mån densamma ej guldits, allt med förmånsrätt framför
stamaktiernas ägare.
Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning intill maximikapitalet, skola förutvarande aktieägare äga
företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier,
till de nya aktierna, dock att, därest dessa skola helt och hållet eller delvis
utgöras av stamaktier, förutvarande stamaktieägare ensamma skola
äga på nyssnämnda sätt bestämd företrädesrätt till de nya stamaktierna.
Preferensaktie berättigar till en röst, stamaktie till sex röster.
Bolaget skall vara berättigat att i fråga örn andra preferensaktier än
de vid bolagets bildande tecknade tvåhundrafemtio (250) stycken inlösa
sålunda ytterligare utsläppta preferensaktier.
Örn vinst å bolagets rörelse återstår, sedan preferensaktieägarna erhållit
den dem med företrädesrätt tillkommande utdelning, eller medel därtill
på annat sätt kunna beredas, äger bolaget använda sådant vinstöverskott
eller sådana för ändamålet anskaffade medel till inlösen av dylika preferensaktier
efter utlottning, dock att aktiekapitalet därigenom ej må nedsättas
under minimikapitalet.
Det antal preferensaktier, som för varje gång på sådant sätt skall inlösas,
bestämmes av ordinarie bolagsstämma.
Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att tre månader efter
uppsägning, verkställd i den ordning, som i fråga örn meddelande till
aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta därå efter sju procent om
året från det löpande räkenskapsårets början, förutom möjligen ogulden
utdelning för föregående år.
Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.
Har aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom
styrelsens försorg förses med påskrift örn inlösandet.
§ 7.
Bolagets styrelse skall bestå av minst tre och högst fem ledamöter jämte
två suppleanter för dem. Styrelsen är beslutför när tre ledamöter äro
tillstädes, såvida dessa äro örn beslutet ense.
§ 8.
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter
eller suppleanter, som styrelsen därtill utser.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 25
§ 9.
För granskning av styrelsens förvaltning och. bolagets räkenskaper utses
årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinariestämma
två revisorer och lika antal suppleanter för dem.
§ 10.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
utgången av juni månad.
Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning och balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda
granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande
hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling
förekomma, nämligen,
l:o) fråga örn fastställande av balansräkningen samt örn beviljande av
ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas utlåtande avser;
2:o) fråga örn användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarne
lyftas;
3:o) val av styrelse och styrelsesuppleanter; samt
4:o) val av revisorer och revisorssuppleanter för tiden intill nästa ordinarie
bolagsstämma.
§ 11.
Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet av
honom ägda aktier utan reduktion i det antal röster, vartill dessa aktier
berättiga.
§ 12.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarne
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse
angående ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast
fjorton dagar före stämman och kungörelse angående extra stämma senast
åtta dagar före stämman.
§ 13.
Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga 10.
Avtal
angående upplåtande åt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o av rätt att idka
partihandel nied rusdrycker.
§ 1.
Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen
den 8 juni 1923 (nr 153), upplåter Kungl. Majit å svenska statens
vägnar härmed för tiden från och med den 1 januari 1926 till och
med den 31 december 1928 åt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o (här nedan
kallat Grönstedt) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva
handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed
följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt.
§ 2.
Grönstedt må icke själv eller genom dotterbolag idka — förutom partihandel
med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka,
förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller
som har samband med dylik rörelse.
§ 3.
Det åligger Grönstedt
att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på
sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva
verksamheten på sådant sätt, att berättigade handelsintressen
från leverantörer tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning,
och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens
smak och vanor,
att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig
fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst
av rörelsen,
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å
alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på
det mest rationella och effektiva sätt.
§ 4.
Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj :ts tillstånd förvärva
aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.
§ 5.
Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda sig
ekonomiska förpliktelser för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen eller dess
dotterbolag eller lämna sagda aktiebolag eller dess dotterbolag försträckning.
27
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 196. Bilaga.
§ 6.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän.
Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera
parten utser en och Överståthållarämbetet den tredje.
Stockholm den 16 oktober 1925.
Förestående avtal skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december
1929.
Stockholm den 6 september 1928.
Förestående avtal skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december
1930.
Stockholm den 26 september 1929.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Kontroll
styrelsens
utlåtande.
Kritiken mot
spritcentralen.
Bilaga 11.
Utlåtanden
över monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den
statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- & spritcentralens verksamhet.
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 20 januari 1928 har Kungl. Majit anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens betänkande
angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- och
spriteentralens verksamhet, sedan kontrollstyrelsen berett aktiebolaget Vin- och
spritcentralen samt Pris- och inköpsnämnden tillfälle att avgiva yttrande.
I anledning härav får kontrollstyrelsen, med överlämnande av yttranden
från aktiebolaget Vin- och spritcentralen och från Pris- och inköpsnämnden,
för egen del anföra följande.
Spörsmålet örn partihandelns utövning och anordnandet av den statliga
kontrollen över densamma har varit föremål för meningsbrytningar allt
sedan den gällande rusdrycksförsäljningsförordningen blev antagen. Knappast
någon riksdag sedan år 1918 har förgått, utan att förslag framställts, som
i ett eller annat avseende beröra frågan örn partihandeln. Även utanför
riksdagen har sagda fråga ägnats uppmärksamhet. Den kritik, som riktats
mot spritcentralens organisation och verksamhet, har varit av skiftande slag
och haft ganska olika utgångspunkter. Åtskilligt av den kritik, som framträtt
skarpast, har stött sig snarare på obestyrkta rykten och missuppfattningar
än på objektiva fakta. Såväl den av dåvarande chefen för finansdepartementet
år 1923 föranstaltade utredningen som ock det föreliggande
betänkandet torde ådagalägga, att reell grund saknas för de även inom
riksdagen framkomna påståendena örn svåra missförhållanden inom spritcentralens
förvaltning.
Den mera sakligt inriktade kritiken synes väsentligen avse tre punkter.
Det har gjorts gällande, att spritcentralens förvaltning icke lämnade statsverket
en tillräckligt betydande vinst, och det har hemställts örn utredning,
huruvida icke tilläventyrs större belopp vinstmedel, än som erhållits från
spritcentralen, kunde för statsverkets räkning fordras och uttagas. Vidare
har det gjorts gällande, att ledningen inom spritcentralen utövades alltför
självständigt och att spritcentralen gått utöver gränserna för sitt naturliga
verksamhetsområde genom inköp av vissa företag, såsom Carnegies porterbryggeri
i Göteborg, aktiebolaget Grand hotell i Stockholm och aktiebolaget
Astra i Södertälje. På grund härav har yrkats på en ingående kontroll
från statens sida över spritcentralens verksamhet. Slutligen har det ansetts,
att grunderna för spritcentralens organisation icke vore tillfredsställande,
och särskilt hava anmärkningar framställts beträffande stamaktiekapitalets
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
placering. I enlighet härmed har gång efter annan föreslagits, att staten
skulle övertaga stamaktierna.
Vad först beträffar frågan örn inlevererande av större belopp vinstmedel Spntcentrafrån
spritcentralen till statsverket hava statsmakterna vid olika tillfällen ™vinst
anslutit
sig till den av 1921 års partihandelssakkunniga uttalade uppfatt- medel.
ningen, att partihandelsbolaget borde i främsta rummet inrikta sig på att
söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet under riktiga
ursprungsbeteckningar och att vinstfrågan borde komma i andra rummet.
Därest statsverket ville av rusdryckslianteringen uttaga inkomst, kunde detta
på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkningsskatt, omsättningsskatt
och utskänkningsskatt. Också i det nu förevarande betänkandet uttalas,
att partihandeln med rusdrycker icke skall åsyfta att bereda staten vinst,
utan att den inkomst, staten vill hämta ur denna hantering, i huvudsak
bör uttagas genom varornas beskattning (sid. 128). Bakom den kritik, som
riktats mot spritcentralen för att den icke skulle hava inlevererat tillräckligt
mycket vinstmedel, har emellertid legat ett antagande, att förvaltningen
skötts på ett mindre tillfredsställande sätt och att på partihandeln med spritdrycker
och viner uppkommande bruttovinster till en del kommit till användning
för ändamål, som icke stöde i omedelbart sammanhang med
nämnda partihandel. Åt detta spörsmål har i den föreliggande utredningen
ägnats särskild uppmärksamhet under rubriken »Huvuddragen av Aktiebolaget
Vin- och spritcentralens ekonomiska utveckling» (sid. 64—99). Härvid
hava behandlats frågorna örn företagna avskrivningar, gåvor, representation,
annons- och reklamkostnader, arvoden till styrelse och revision, avlöningsbestämmelser,
informationsbyrån och den inre kontrollen. Visserligen
hava på enstaka punkter erinringar framställts mot vissa åtgärder i nyss
angivna hänseenden, men några bestämda omdömen beträffande den sålunda
verkställda utredningens resultat hava emellertid icke formulerats. Såsom
monopolkontrollutredningens arbete blivit utfört, saknas det erforderliga
sammanhanget mellan undersökningen av spritcentralens ekonomiska utveckling
och de förslag, som framställts för att åvägabringa statskontrollen över
företaget. Frånvaron av anmärkningar i det föreliggande betänkandet mot
spritcentralens förvaltning under tiden efter år 1923 eller under den tid,
då nuvarande bestämmelser örn partihandeln varit gällande, torde icke kunna
tolkas annorlunda än att förvaltningen under denna tid icke lämnat rum
för några anmärkningar. Det är nämligen att förmoda, att, örn under utredningsarbetets
gång några verkliga brister i organisationen och förvaltningen
kommit i dagen, de sakkunniga icke skulle hava underlåtit att beröra
dessa i sitt betänkande, sä mycket mera som statsrådet och chefen för
finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, då uppdraget
till de sakkunniga lämnades, särskilt underströk behovet av förstärkt kontroll
med hänsyn till den nuvarande kontrollens bristande effektivitet (betänkandet
sid. 11). Han anförde nämligen, att det dock svårligen läte sig
förnekas, att gällande kontrollföreskrifter lode av åtskillig oklarhet, samt att
kontrollverksamheten måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet
och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas
tillgodoseende. Mot bakgrunden av de negativa resultat, vartill utredningen
kommit, torde det få anses ådagalagt, att den sistberörda anmärkningen
i varje fall icke vunnit bekräftelse i vad den avser förvaltningen
under den tid, de nu giillande bestämmelserna tillämpats.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Spritcen- De sakkunniga hava (betänkandet sid. 108) framhållit, att man vid en
vidgnZgUtut- undersökning av spritcentralens verksamhet icke undginge den iakttagelsen,
över gärt serna ^ bolagsstyrelsen, särskilt före 1923 års avtal, ägt en mycket stor hander
sitt veile- lingsfrihet och att det kunde ifrågasättas, huruvida det ej skulle hava varit
samhetbom- till gagn för företaget, örn bolagsstyrelsen ålagt sig en större begränsning.
ra e- Vissa åtgärder, genom vilka bolaget utvidgat sitt intresseområde, vore av
beskaffenhet att föranleda anmärkningar. Till huvudsaklig del hade dessa
åtgärder företagits före 1923 års avtal. I vissa fall hade avvecklingen av
dessa utvidgningar skett med betydande förluster. I andra fall hade bolaget
ej frigjort sig från följderna av åtgärderna i fråga. De sakkunniga omnämna
därefter vilka utvidgningar, deras anmärkningar avse, nämligen
övertagandet av agenturfirmorna, inköpen av Grand hotell, Carnegie & C:o
och aktiebolaget Astra samt verkställandet av avskrivningar för reglerandet
av de nyssnämnda förlusterna.
Vad först beträffar det anmärkta övertagandet av agenturfirmorna inom
vin- och spirituosabranschen må allenast erinras örn att åtgärderna ifråga
vunnit godkännande av Kungl. Majit och riksdagen såsom en form för
lösande av ersättningsfrågan (kungl. prop. nr 287/1920, sid. 36—55 och
särskilt sid. 54, samt statsutskottets utlåtande nr 177/1920).
Vad därefter angår inköpen av Grand hotell, Carnegie & C:o och aktiebolaget
Astra är att märka, att dessa inköp föregingo icke blott 1923 års
utan även 1920 års avtal. De ägde sålunda rum under en tid, då spritcentralen
var i alla avseenden obunden av statsavtal. Kontrollstyrelsen
saknar anledning att göra något uttalande beträffande ifrågavarande transaktioner,
enär de ej tjäna till att exemplifiera vad spritcentralen och dess
styrelse under nu gällande avtal kunna företaga.
Vad slutligen beträffar den anledning till erinringar mot spritcentralens
avskrivningspolitik, som de sakkunniga ansett föreligga, synes denna anledning
åtminstone betydligt försvagas, örn man jämväl tager hänsyn till vad
spritcentralen härom anfört i sin P. M. (betänkandet sid. 177—181). I den
mån anledning till några erinringar möjligen skulle kvarstå, avse dessa i
varje fall icke förvaltningen under de nuvarande avtalsbestämmelserna.
Man kan därför enligt kontrollstyrelsens mening icke ur det material,
utredningsmännen sammanbragt i fråga örn anmärkningar och erinringar
mot spritcentralens förvaltning, draga några slutsatser örn att förändringar
av . den nu förefintliga kontrollen äro erforderliga eller att omläggning av
spritcentralens nuvarande organisation är påkallad.
u ränderna för Den tredje huvudanmärkningen, som hittills framställts mot spritcentralen,
organisa- galler, sorn tidigare framhållits, grunderna för spritcentralens organisation
tonen. särskilt med hänsyn till stamaktiekapitalets placering. Spörsmålet härom
";r torde utgöra kärnpunkten i de meningsstrider, som ägt rum beträffande
pUcerine! spritcentralen. Den uppfattningen har nämligen gång efter annan kommit
till uttryck, att först i och med att stamaktierna innehavas av staten man
linge garanti för en tillfredsställande förvaltning av bolaget. I en motion
vid 1925 års riksdag anfördes, att en inlösen av samtliga stamaktier skulle
i ett slag avvärja alla de komplikationer och svårigheter, som kunde bliva
förknippade med den nuvarande ordningen; överförandet av stamaktierna i
statens ägo skulle också tillfredsställa opinionens krav inom vida kretsar.
I en motion vid 1926 års riksdag framhölls, att genom ett statens övertagande
av stamaktiestocken större möjlighet skulle yppa sig för statsmakterna
att komma till rätta med missförhållanden, för vilka det allmänna
nu oförskylt finge uppbära tadel. Örn sålunda å ena sidan stamaktiekapitalets
31
Kanyl. Muj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
övertagande av staten på vissa håll ansetts som en hart när nödvändig
förutsättning för åvägabringande av tillfredsställande förhållanden på förevarande
område, har tanken på ett dylikt övertagande på andra håll rönt
ett bestämt motstånd. Då spritcentralen första gången år 1920 organiserades
under en viss statskontroll var frågan örn stamaktiekapitalets placering en
av de mest omstridda punkterna (betänkandet sid. 18—22). Såväl vid sagda
tidpunkt som ock sedermera har stamaktiekapitalets övertagande av staten
ansetts såsom liktydigt med det rena statsmonopolets införande. Såsom
skäl häremot har vid olika tillfällen anförts, att det ur principiella synpunkter
syntes mindre tilltalande, att staten så engagerade sig i rusdryckshanteringen,
att staten direkt uppträdde som köpare och säljare; det kunde
också vara förenat med vissa, ej obetydliga olägenheter för staten att själv
uppträda på den utländska marknaden såsom köpare av viner och spirituosa.
De handelspolitiska synpunkternas betydelse vid frågans bedömande hava
de sakkunniga i det föreliggande betänkandet särskilt understrukit (betänkandet
sid. 100), och de hava på av dem anförda skäl funnit det önskvärt,
att staten icke själv utövar denna rörelse.
Enligt kontrollstyrelsens mening får spritcentralen i sin nuvarande organisation
anses i realiteten vara ett statligt monopolföretag. Kungl. Maj:t
utser halva antalet styrelseledamöter, och denna hälvt har bestämmanderätten
genom den av Kungl. Majit utsedda ordförandens utslagsröst. Genom
gällande avtal är staten tillförsäkrad att när som helst få inlösa stamaktierna
till parikurs (avtalet mellan stamaktieägarna samt svenska staten
den 26 oktober 1923 § 1). Preferensaktierna medföra rätt till sju procent
ackumulativ utdelning, varutöver dessa aktier icke medföra rätt till utdelning
av vinsten. Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar
genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret uträknad av
riksbanken; enär aktierna skola vara pantsatta, kunna stamaktieägarna icke
göra någon räntevinst på dessa aktier. All vinst utöver den sålunda
bestämda utdelningen å aktierna tillfaller staten. Nya stamaktieägare skola
godkännas av Kungl. Majit. I själva verket är konstruktionen av spritcentralen
sådan, att stamaktieägarna utgöra ett slags »kolding company»,
som för statens räkning utan något slags ersättning innehar stamaktierna
för att åt spritcentralen bevara skenet av ett enskilt bolag. Denna spritcentralens
dubbelställning har inneburit både fördelar och nackdelar för
bolaget. Gent emot utlandet har spritcentralens karaktär av enskilt bolag
måhända skänkt vissa fördelar såsom vid traktatförhandlingar, då det otvivelaktigt
på formella grunder kunnat göras gällande, att staten icke kan
ingripa i spritcentralens förvaltning. Men inom landet torde dubbelställningen
väsentligen hava medfört att den enskilde medborgaren haft svårt
att genomskåda syftet med alla dessa anordningar med stamaktieägare,
stamaktieägarnas förtroendeman, preferensaktieägare m. m. Man synes i
stora lager bland folket hava haft svårt att frigöra sig från den uppfattningen,
att bakom alla dessa organisatoriska detaljer dolde sig privatekonomiska
intressen, vilka ju icke förefinnas, såsom envar i saken införsatt vet
och det föreliggande betänkandet till fullo bekräftar. Det är onekligen från
denna spritcentralens dubbelställning av ett till formen enskilt bolag men
i realiteten ett statsföretag, som svårigheterna för spritcentralen att vinna
ett otvetydigt erkännande inför den allmänna meningen härleda sig.
Det torde icke kunna förnekas, att konstruktionen av spritcentralen på
vissa punkter ter sig såsom artificiell. De sakkunniga hava anfört, att den
nuvarande anordningen med avseende å stamaktiekapitalet torde böra anses
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
vara av provisorisk natur och att den ur flera synpunkter saknar organisatorisk
fasthet. I detta uttalande får kontrollstyrelsen instämma. Det förslag,
som de sakkunniga framställt om stamaktiekapitalets överflyttande till
livförsäkringsbolagen faller emellertid enligt kontrollstyrelsens mening under
samma dom. Detta förslag innebär icke en bättre lösning av spörsmålet
än att aktiekapitalet innehaves av de av Kungl. Majit godkända tio personerna.
Det torde dessutom vara behäftat med olägenheter, som den nuvarande
anordningen icke har att uppvisa. Gent emot livförsäkringsbolagens
innehav av stamaktiekapitalet kan nämligen göras den befogade
invändningen, att statsinflytandet kommer att väsentligen försvagas, då
Kungl. Majit icke längre skulle vara befogad att pröva och godkänna de
personer, som skulle representera dessa aktier. Det kan förtjäna att erinras,
ett enligt aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets bolagsordning stamaktierna
kunna ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill
erhållit Kungl. Majits tillstånd. Den i det föreliggande betänkandet föreslagna
anordningen är också organisatoriskt svagare än den nuvarande, i
det att det skulle saknas föreskrifter örn den nödvändiga samverkan mellan
stamaktieägarna vid bolagsstämmorna; vad de sakkunniga anfört örn att
det finnes anledning att förutsätta, att en dylik samverkan kommer till
stånd (betänkandet sid. 103), utgör enligt kontrollstyrelsens mening icke
någon tillfredsställande garanti.
Därest stamaktiekapitalet såsom hittills skulle placeras på enskilda händer
synes det kontrollstyrelsen som örn den nuvarande anordningen med stamaktieägarna
borde bibehållas. Denna anordning har nämligen, kontrollstyrelsen
veterligt, icke medfört några sådana olägenheter, att man bör
övergå till annan anordning, gent emot vilken samma principiella invändningar
kunna resas och som dessutom är behäftad med det felet, att statens
inflytande på stamaktiernas representation elimineras.
Den ur principiell synpunkt riktigaste anordningen synes enligt kontrollstyrelsens
mening vara, att stamaktierna övertagas av statsverket. Kontrollstyrelsen
har, alltsedan frågan örn partihandelns ordnande första gången
uppkom, hävdat den uppfattningen, att stamaktierna böra innehavas av
staten. Sålunda har styrelsen i en i december månad 1917 avgiven P. M.
föreslagit inlevererandet av stamaktierna i partihandelsbolagen till statsverket
och i samband härmed sammanslagning av partihandelsbolagen till
ett bolag. I en till chefen för finansdepartementet den 10 december 1919
avlåten skrivelse hemställde kontrollstyrelsen örn åläggande för aktiebolaget
Stockholmssystemet att inleverera stamaktierna i spritcentralen. I ett den
7 februari 1920 dagtecknat utlåtande i anledning av förslag om förändrad
organisation av spritcentralen uttalade kontrollstyrelsen, att något motiv
icke funnes för att lämna åsido den tidigare enhälligt intagna ståndpunkten,
att aktierna skulle inlevereras till statsverket. Slutligen har kontrollstyrelsen
i sitt yttrande över 1921 års partihandelssakkunnigas förslag ej funnit anledning
att uppgiva den av styrelsen tidigare hävdade uppfattningen.
Kontrollstyrelsen förbiser ej, att det kan ligga något befogat i vissa av
de tidigare nämnda erinringarna mot att staten blir innehavare av stamaktierna.
Det synes emellertid icke otänkbart, att sådana anordningar
kunna vidtagas, att väsentliga olägenheter icke uppstå. Någon ingående
undersökning i detta syfte har hittills icke företagits.
33
Kung!. Maits grogosilian Nr 196. Bilaga.
De svårigheter, som möta vid lösandet av uppgiften att på ett ur olika I,e grundiägsynpunkter
tillfredsställande sätt organisera spritcentralen, sammanhänga ^^erna för''
enligt kontrollstyrelsens mening därmed, att man hittills icke lyckats skapa att nu katadtillfredsställande
former för utövandet av statens affärsverksamhet över- komma en tillhuvud.
Djupgående skiljaktigheter linnas mellan statens förvaltning, då freds ställande
staten framträder såsom innehavare av överhöghetsrättigheterna och då °''(iamsaUonstaten
utövar affärsrörelse. Den statliga verksamheten har hittills varit
väsentligen inriktad på den förstnämnda uppgiften och den statliga administrationen
har inrättats och utvecklats för realiserande av sagda uppgift.
Jämväl hava reglerna för statens handlande utformats väsentligen med
hänsyn till statens ursprungliga uppgifter. Det torde vara uppenbart, att
man icke kan överflytta på statens affärsverksamhet formerna för den statliga
administrationen och hittills vedertagna regler för statens handlande i
dess egenskap av innehavare av överhöghetsrättigheterna. Statens affärsverksamhet
måste liksom en enskild affärsverksamhet arbeta under mycket
fria former. Ät nämnda spörsmål har uppmärksamhet ägnats av socialiseringsnämnden
i dess utlåtande örn »Statens järnvägar såsom allmänt affärsverk».
Socialiseringsnämnden framhåller, att med omhändertagandet av
ekonomisk företagarverksamhet staten beträtt områden av principiellt annan
art lin den egentliga statsförvaltningens. På den tid, då statens företagarverksamhet
grundlädes, syntes emellertid detta icke hava varit insett. De
synpunkter, som av ålder gjorts gällande beträffande statsförvaltningen,
hade traditionellt tillämpats även vid utformningen av den statliga affärsverksamhetens
organisation. Även i de fall, då från början ansatser till en
i förhållande till statsadministrationen fri och obunden förvaltning förelegat,
hade, såsom ifråga örn statens järnvägar, kameraltraditionen småningom
brutit igenom. Det vore först under senare tid, efter det den statliga affärsverksamhetens
egen utveckling ställt saken i skarpare belysning, som insikten
örn det nya och från den egentliga statsverksamheten artskilda i den
statliga affärsverksamheten börjat vakna. Men därmed ock förståelsen, att
denna säregna statsuppgift icke kunde rationellt fyllas med mindre nya,
från den egentliga statsförvaltningen avvikande och av affärsverksamhetens
egen natur betingade förvaltningsformer komme till bruk. I ett annat sammanhang
framhåller socialiseringsnämnden, att grundsatser från statsförvaltningen
ej kunde tillämpas å en affärsverksamhet, där resultatet måste
vara beroende av företagsledningens åtgöranden. En kollektiv ägare kunde
icke direkt och i denna sin egenskap handhava ett företags förvaltande.
Risken att låta en företagsledning vara självständigt förvaltande vore
mindre än risken av kameral bundenhet. Denna kunde endast brytas genom
att giva affärsverket en ifråga örn förvaltningen autonom ställning utanför
statsverket. Med den .statliga affärsverksamheten hade uppvuxit en helt ny,
vid grundlagarnas stiftande icke förutsedd typ av statsverksamhet. Försöket
att förlika denna nya statsverksamhets behov med de gamla konstitutionella
formerna hade haft att brottas med ständiga kompromisser och svårigheter,
vilka alltmera tenderat att bliva oövervinnerliga. Den principiella oklarheten
hade varit förbunden med en praktisk obestämdhet, som ä ena sidan
omöjliggjort en fast och enhetlig affärsledning och å den andra överlastat
statsmakterna med en mängd detaljbekymmer, som gjort önskemålet örn en
förändring allt starkare. Det vore blott att draga den naturliga slutsatsen
av allt detta, örn man grundlagsmässigt gåva den statliga affärsverksamhetens
förhållande till Kungl. Maj:t och riksdagen en principiellt ny gestaltning.
En grundlagsändring, som gåve den statliga affärsverksamheten en
nilian<i lill riksdagens protokoll Wilo. I sand. 1(11 höft. (Sr Wik inlaga.) 3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr lHi>. Bilaga.
Kritik av
vissa av de
sakkunnigas
förslag.
Detaljerade
regler för
spritcentralens
ledning.
Revisionen.
konstitutionel! särställning gentemot statsförvaltningen i övrigt, vore den
ofrånkomliga förutsättningen för att nå fram till en självständig förvaltning
av det statliga affärsföretaget och för att grundlägga en sådan praxis
i statsmakternas handlande, att denna självständighet tryggades. Denna
grundlagsbestämmelse behövde innehålla, att statens affärsverk skulle förvaltas
skilda från statsverket och att i en särskild lag bestämdes örn grunderna
för denna förvaltning och örn den ordning, vari regering och riksdag
samt särskilda menigheter och korporationer skulle däri deltaga.
Enligt kontrollstyrelsens mening giva de citerade satserna ur socialiseringsnämndens
utredning en föreställning örn arten och omfattningen av de
problem, som föreligga i fråga örn organiserandet av statens affärsrörelse.
Spörsmålet örn spritcentralens organisation är ett led i sagda problem. Åt
detta spörsmåls principiella innebörd hava de sakkunniga emellertid icke
ägnat någon som helst uppmärksamhet. I vissa avseenden hava de sakkunniga
föreslagit anordningar, som synas vara ägnade att motverka den
fria ställning, som måste inrymmas åt spritcentralen såsom ett affärsverk.
De sakkunnigas förslag innebär nämligen, att spriteentralens förvaltning
på åtskilliga punkter skall insnöras i vissa bestämda former. Under det
att i en affärsrörelse i allmänhet det anses som en självklar förutsättning,
att företaget bör få ordna den inre förvaltningen så, att därigenom möjliggöres
bästa resultat, hava de sakkunniga genom åtskilliga detaljerade regler
velat i olika avseenden begränsa handlingsfriheten. Kontrollstyrelsen tillåter
sig hänvisa till vad de sakkunniga anfört å sid. lil—112 i betänkandet örn
verkställande direktörens befogenhet, örn styrelsesammanträden, örn behandling
av viktigare ärenden, örn avslutande av avtal, om förande av protokoll,
örn förvaltningsberättelse m. m. Förslaget i dessa avseenden synes tyda på
att de sakkunniga tänkt sig en instruktion för spritcentralen, analog med
de instruktioner, som gälla för ämbetsverken. Den byråkratisering av spritcentralen,
som härigenom uppkomme, skulle säkerligen icke befordra de
uppgifter, som åvila spritcentralen, utan snarare motverka den affärsmässiga
handläggningen av ärendena.
Detta intryck förstärkes, när man tager del av vad de sakkunniga föreslagit
beträffande revisionen. Denna skulle nämligen bestå av sju personer,
av vilka två utsågos av Kungl. Maj:t, fyra av riksdagen (två av vardera
kammaren) samt en av bolaget. För envar revisor borde suppleant utses
på samma sätt som revisorn. De revisorer, som utses av bolagsstämman
och av riksdagens kamrar, skulle väljas på ett år. Ät de av Kungl. Majit
utsedda revisorerna skulle anförtros den fortlöpande kontrollen över företaget.
Kungl. Majit skulle förordna den ene av dessa revisorer att vara
revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor. De
skulle övertaga vissa av den jourhavande direktörens befogenheter och
skyldigheter. 1 förhållande till bolaget skulle dessa revisorer erhålla en
mera vidgad befogenhet än den, som enligt bolagslagen tillkomme revisorer.
Nämnda revisorer skulle nämligen beredas tillfälle att närvara vid alla
sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. De skulle jämväl utses
till revisorer hos dotterbolagen samt beredas tillfälle att närvara vid alla
sammanträden med styrelserna för dessa bolag och med ekonomirådet i
Grand hotell. Vidare skulle de i erforderlig omfattning granska produktionskalkyler
och försäljningspris samt tillse, att erforderlig statistik över
rusdrycksförsäljningen avlämnades. De skulle gemensamt kontrollera den
av verkställande direktören avgivna uträkningen av bolagets ^leverering
till staten av omsättningsskatt. De skulle tillse, att spritcentralens och dess
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
dotterföretags tillgångar upptoges till skäliga värden vid boksluten. Om
revisorerna funne anledning till anmärkning förekomma av beskaffenhet,
att Kungl. Maj:t borde få kännedom därom, skulle de göra anmälan till
Kungl. Majit. Revisionens ordförande skulle vara den sammanhållande
inom revisionen, mottaga jourhavande revisorns oell annan revisors erinringar
och rapporter, föredraga dem för revisorerna, utöva fortlöpande kontroll
över företagens förvaltning samt mottaga till revisionen inkommande
framställningar o. s. v. Han borde vara en person med betydande allmän
insikt och erfarenhet inom näringslivet men ej nödvändigt revisionstekniskt
utbildad.
En förstärkning av det allmännas delaktighet i revisionen och dennas
inriktning från ekonomiska och finansiella synpunkter motiveras med dels
att spritcentralen handhar uppbörden av omsättningsskatten å spritdrycker,
dels ock statsverkets intressentskap i fråga om både avkastning och kapital.
Vad uppbörden av omsättningsskatten beträffar, synas de sakkunniga hava
förbisett, att en synnerligen ingående kontroll å uppbörden av densamma
är anordnad genom kontrollstyrelsen, som månatligen genom uppgifter örn
bolagens inköp från spritcentralen är i tillfälle att effektivt övervaka, att
spritcentralens inleverans av omsättningsskattemedel stämmer med vad systembolagen
betalt i omsättningsskatt under månaden. Vad angår statsverkets
intressentskap i fråga om både avkastning och kapital må erinras,
att enligt de sakkunnigas mening spritcentralens avkastning skulle inskränkas
till den minsta möjliga — prispolitiken skulle endast avse att hålla jämvikt
mellan inkomster och utgifter samt därutöver, efter vederbörlig avskrivning
och avsättning till fonder, lämna den enligt bolagsordningen begränsade
utdelningen på aktierna (betänkandet sid. 128). I jämförelse med andra
affärsföretag, där statens avkastning och intressentskap är betydligt större
— såsom i fråga om gruvbolagen — har en så omfattande revisionsapparat
som den nu föreslagna ej varit ens ifrågasatt. Enligt kontrollstyrelsens
mening kan en fullt betryggande revision för tillgodoseende av statens intressen
åvägabringas utan de stora anordningar, som de sakkunniga föreslagit.
Särskilt vill emellertid kontrollstyrelsen starkt ifrågasätta lämpligheten
av de sakkunnigas förslag om riksdagsval revisorer och örn de kungavalda
revisorernas närvaro vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet.
I likhet med spritcentralens styrelse (styrelsens utlåtande sid.
---’) anser kontrollstyrelsen det kunna ifrågasättas, huruvida det är i
överensstämmelse med våra grundlagar, att riksdagen skulle utse särskilda
revisorer för revisionen av ett till formen enskilt bolag. I vad mån riksdagen
bör medverka vid revisionen av offentliga och halvoffentliga affärsföretag
är ett spörsmål, som synes böra underkastas ett övervägande från betydligt
vidare synpunkter än vad som i nu förevarande sammanhang är möjligt.
Överhuvud framträder på denna punkt som på åtskilliga andra, det tidigare
berörda behovet av ett principiellt klarläggande av de lämpligaste formerna
för utövande av statens affärsverksamhet och för åvägabringandet av kontroll
å denna verksamhet.
Vad beträffar förslaget om de kungavalda revisorernas närvaro vid alla
sammanträden med styrelsen och direktörsrådet, synes det vara ägnat att
kunna medföra en desorganisation av styrelsens verksamhet. Beträffande
jourhavande direktören hava de sakkunniga anfört (betänkandet sid. 116),
Se sid. 58—59 nedan.
Spritcentralens
förhållande
till systembolagen
samt
avskaffandet
av pris- och inköpsnämnden.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
att införandet av ett fristående organ emellan styrelsen och verkställande
direktören måste befaras leda till försvagande av styrelsens intresse oell
känsla av ansvar för förvaltningen. Enligt kontrollstyrelsen kan denna
synpunkt med lika fog vändas mot ett deltagande av sagda revisorer i styrelsens
sammanträden. Denna närvaro måste vara ägnad att försvaga styrelsens
intresse att handla under eget ansvar. Det måste ju ligga nära till
hands att revisorernas mening under sådana förhållanden inhämtas före
besluts fattande. Revisionens uppgift komme att i realiteten bli dirigerande
och icke, som den bör vara, kontrollerande. Med hänsyn till de anförda
betänkligheterna får kontrollstyrelsen avstyrka de sakkunnigas förslag i
denna del.
Beträffande ytterligare en punkt i de sakkunnigas förslag anser sig kontrollstyrelsen
böra yttra sig. Den gäller frågan örn förhållandet mellan
spritcentralen och systembolagen. Systembolagen äro för närvarande de
huvudsakliga köparna av spriteentralens varor, och såsom köpare intresserade
av såväl varornas beskaffenhet som försäljningssätt. Då pris- och inköpsnämnden
såsom inköpsorgan för samtliga systembolag första gången
inrättades, var det naturligt, att i nämnden bereddes plats för systembolagsrepresentanter;
pris- och inköpsnämnden var i realiteten ett slags kooperativt
inköpsorgan för systembolagen och efterträdde i sina uppgifter den av
systembolagen själva bildade kooperativa sammanslutningen »Göteborgssystembolagens
leveransförening u. p. a.». Då spritcentralen var under
bildande, var tanken på en medverkan från systembolagens sida i spritcentralens
ledning så livlig, att det ifrågasattes, att spritcentralen skulle bliva
ett för systembolagen kooperativt inköpsföretag. Det har under den följande
utvecklingen ansetts lämpligt, att inrymma plats åt systembolagen såväl i
spritcentralens ledning som ock särskilt i pris- och inköpsnämnden. Genom
pris- och inköpsnämnden har det varit möjligt för systembolagen att framföra
sina anmärkningar till spritcentralen beträffande de försålda varorna,
leveranssättet, betalningsförhållandena m. m.
De sakkunniga hava föreslagit ett fullständigt utplånande av det inflytande,
som systembolagen nu hava i fråga örn partihandelns utövning. Enligt de
sakkunnigas förslag skulle den, som innehade aktier i systembolag, eller
som vore ledamot eller suppleant i styrelse för systembolag eller tjänsteman
i sådant bolag, icke få vara styrelseledamot eller suppleant i spritcentralen.
Vidare skulle, enligt de sakkunnigas förslag, pris- och inköpsnämnden upphöra.
I denna nämnd hava utom systembolagen jämväl de enskilda restaurantföretagen
haft en representation. Därest de sakkunnigas förslag skulle
genomföras, komma de försäljningsorgan, som tillhandahålla spritcentralens
varor till allmänheten och som i följd härav måste anses äga en sakkunskap
på vissa områden av dess förvaltning, att sakna varje representation,
varigenom de kunna framföra sina synpunkter beträffande inköpsfrågorna.
Enligt kontrollstyrelsens mening bör därför pris- och inköpsnämnden bibehållas,
därest den nuvarande organisationen med ett bolag av nuvarande
struktur fortfarande kommer att bestå. I annat fall böra systembolagen,
exempelvis genom representation i spritcentralens ledning, beredas tillbörligt
inflytande på inköpsfrågorna. I detta sammanhang anser sig kontrollstyrelsen
böra uttala sin stora tvekan rörande lämpligheten att till kontrollstyrelsen
överföra prövningen av sådana ärenden, som avses i 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Det synes kunna ifrågasättas, huruvida
icke det skulle vara riktigare, att det i lagstiftningen uttryckligen angåves,
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
under vilka förhållanden den i 50 § avsedda importen skulle få äga rum,
hellre än att bestämmandet härutinnan förlädes till ett ämbetsverk.
Såsom torde framgå av vad kontrollstyrelsen anfört finnér kontrollstyrelsen
det föreliggande betänkandet på åtskilliga punkter otillfredsställande.
Det saknas i detsamma den utredning ur principiella synpunkter, som synes
vara nödvändig för att statsmakterna skola kunna intaga en ståndpunkt
till frågan örn den lämpligaste organisationen av spritcentralen såsom ett
av det allmänna ägt och kontrollerat affärsverk. Det innehåller åtskilliga
förslag, som otvivelaktigt skulle motverka en affärsmässig skötsel av spritcentralen.
Det synes icke vara ägnat att åvägabringa en mera definitiv
ordning av det allmännas förhållande till partihandeln med rusdrycker.
Med hänsyn härtill får kontrollstyrelsen hemställa, att de sakkunnigas
förslag icke lägges till grund för ordnandet av förhållandet mellan staten
och spritcentralen.
Enligt kontrollstyrelsens mening bör en ny utredning rörande spritcentralens
organisation åvägabringas, därvid mera grundliga överväganden av
spörsmålet örn statens drivande av affärsrörelse böra äga rum. Uppmärksamhet
bör ägnas åt frågorna örn Kungl. Maj:ts och riksdagens ställning till
företaget såväl ur synpunkten av statens intressen som ock med hänsyn till
önskvärdheten av att skapa största möjliga affärsmässighet i avseende å
företagets ledning. Därest formen av aktiebolag bibehålies, torde staten
böra innehava hela stamaktiekapitalet och, därest så är möjligt, även preferensaktiekapitalet,
samt företagets styrelse i sin helhet tillsättas av Kungl.
Majit. Då några styrelseledamöter icke skulle utses av andra intressenter
än staten själv, borde närmare bestämmelse meddelas rörande styrelsens
sammansättning. Sålunda borde exempelvis de kommersiella, sociala och
tekniska intressena samt detaljhandeln med rusdrycker var för sig företrädas
av representanter, som så vitt möjligt uttoges inom ramen av personförslag,
avgivna av därtill lämpade korporationer. Revisorerna skulle likaledes i
sin helhet utses av Kungl. Majit med revisionsverksamheten eljest ordnad
efter nuvarande linjer. Då spritcentralen skulle vara ett rent statsföretag,
synes det kontrollstyrelsen ej heller vara ur vägen, att, om så befinnes
lämpligt, företaget i likhet med annan statlig förvaltning men ej i större
utsträckning eller i annan ordning än beträffande denna granskades av riksdagens
revisorer.
Därest Kungl. Majit icke skulle finna en sådan förnyad utredning böra
äga rum, bör, enligt kontrollstyrelsens mening, ett fortsatt provisorium på
grundvalen av nu gällande avtalsbestämmelser vara att föredraga framför
de grunder, som de sakkunniga föreslagit för verksamhetens ordnande.
I behandlingen av detta ärende hava byråchefen Thulin och tillförordnade
byråchefen Almgren deltagit med den förstnämnde såsom föredragande.
Stockholm den 26 oktober 1928.
Underdånigst i
C. E. SVENSSON.
I. Skantze.
Slutsatser.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Stockholm den 29 juni 1928.
Till KUNGL. KONTROLLSTYEELSEN.
Aktiebolaget Genom remiss den 24 januari 1928 har Kungl, kontrollstyrelsen velat
vin-& Sprit bereda styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen tillfälle att avgiva
Utlåtande yttrande med anledning av Monopolkontrollutredningens betänkande angående
anordnandet av den statliga kontrollen av bolagets verksamhet m. m.
Styrelsen har i en den 13 januari 1928 avgiven V. P. M. i anledning av
uppkommen fråga örn offentliggörandet av ifrågavarande betänkande varit
i tillfälle att utförligt yttra sig rörande den i betänkandet innehållna utredningen,
och har denna V. P. M. bifogats det tryckta betänkandet. Av
denna anledning har föreliggande yttrande begränsats att avse utredningsmännens
positiva förslag.
I en särskild bilaga till yttrandet meddelas en sammanfattande redogörelse
rörande organisationen av Anssa svenska aktiebolag, i
staten deltager.
Inledande anmärkning.
En mera ingående granskning av utredningsmännens betänkande giver
vid handen, att några brister i bolagets nuvarande förvaltningsorganisation
sådan denna från och med år 1924 utformats genom 1923 års lagändringar
rörande partihandelsorganen samt samma års avtal med staten, ävensom i
samband därmed meddelade föreskrifter, icke ha påvisats i utredningen.
Lika litet lia utredningsmännen gjort gällande, att bolaget i sin verksamhet
under den hittills förlupna avtalstiden icke skulle ha på ett tillfredsställande
sätt uppfyllt sina åtaganden eller sina uppgifter i övrigt. Ej heller har i
betänkandet visats eller påståtts, att den från ovannämnda år rörande verksamheten
anordnade kontrollen skulle lia i något särskilt fall brustit i ändamålsenlighet
eller effektivitet. De i vissa avseenden djupgående ändringsförslag
rörande såväl bolagets egen organisation som ock anordnandet a\’
det granskande organet, vilka av utredningsmännen framställas, motiveras
sålunda icke av något ådagalagt behov att avhjälpa vissa förefintliga brister
eller missförhållanden eller av tvånget att ersätta former, som visat sig
odugliga eller mindre lämpliga för sitt ändamål, med andra, vilka i dessa
avseenden skulle äga obestridliga företräden. I varje fall saknas i utredningsmännens
framställning ett dylikt logiskt samband mellan det gamla,
som förkastas eller ändras, med det nya, som föreslås i dess ställe. Då
vidare även de mera speciella skäl, som föranlett de positiva förslagens
framläggande, i regel icke angivas mera utförligt och understundom endast
antydas, försvåras i hög grad det närmare bedömandet av den nu till behandling
föreliggande delen av utredningsmännens betänkande.
Styrelsen har ej velat underlåta att förutskicka denna erinran, enär den
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
bland annat må lända till förklaring av att styrelsen i det följande ofta
nödgas till diskussion upptaga vissa principiella spörsmål, vilka av utredningsmännen
antingen ej alls eller ock allenast flyktigt berörts, men som
bilda den bakgrund, mot vilken vissa av dem framställda förslag synas
böra ses.
1.
Aktiebolagsformen.
Vid behandlingen av frågan rörande formen för partihandelsbolagens
organisation lia utredningsmännen, utan att ägna någon mera ingående uppmärksamhet
åt spörsmålet angående de olika alternativa lösningar, som i
detta avseende kunna ifrågakomma, uttalat, att vid ett närmare övervägande
vissa påtagliga fördelar befunnes vara förenade med användandet av aktiebolagsformen
vid utövandet av partihandeln med rusdrycker. Förutom ur
handelspolitiska synpunkter syntes det av skäl, vilka mera allmänt framginge
av utredningsmännens förslag, vara önskvärt, att staten icke själv utövade
denna rörelse. Utredningsmännen hade därför stannat vid den mening,
att aktiebolagsformen borde behållas för partihandelsbolagens organisation.
Styrelsen ansluter sig för sin del till den av utredningsmännen sålunda
intagna ståndpunkten. Då emellertid detta principiella spörsmål har betydelse
för bedömande av ett flertal i det följande till behandling upptagna
problem, vill styrelsen här ägna någon uppmärksamhet däråt.
Frågor av denna art lia vid olika tillfällen ingående behandlats både i
riksdagen och i samband med offentliga utredningar. Den finansminister
(Vennersten), som år 1914 framlade förslaget angående införande av tobaksmonopol,
framhöll, att åtskilliga olägenheter vore förenade med statsdrift
inom en stor industri. Staten kunde i sin verksamhet icke begagna sig av
lika fria former som den enskilde näringsutövaren och kunde knappast anpassa
sig lika smidigt som denne efter konsumenternas krav. Där det
personliga intresset för ett företags utveckling förminskades, försvagades
också de skiftande impulserna, initiativet och arbetsintensiteten. Härtill
bomme, att det ur statens synpunkt icke kunde anses önskligt, att staten
inträdde såsom ensam arbetsgivare och producent inom en stor industrigren
och sålunda kanske mot sin vilja såsom part intvingades i sociala stridigheter,
vilka staten i sådan egenskap helst borde hålla sig utanför. Under
riksdagsbehandlingen av frågan örn tobaksmonopolets införande uttalades
visserligen i en del motioner önskemålet, att monopolet skulle utövas direkt
av staten och icke av ett enskilt företag, enär därigenom företagets avkastning
helt eller delvis tillfölle enskilda. Riksdagen godkände emellertid som
bekant det av regeringen framlagda förslaget, enligt vilket monopolets utövande
överlämnades till ett aktiebolag, vars aktiekapital skulle uppdelas
mellan staten och enskilda.
T en på socialiseringsnämndens föranstaltande utarbetad utredning rörande
tobaksmonopolets verksamhet under åren 1915 1922 anföres rörande frågan
örn bolagsformens betydelse, att goda skäl syntes tala för, att monopolets
ställning såsom ett enskilt företag möjliggjort ett friare och kanske även
effektivare genomförande av dess ekonomiska och tekniska koncentration
— en av huvudförutsättningarna för driftsresultatets gynnsamma gestaltning
— ett mjukare ani jassande efter marknadens växlande krav ifråga
såväl om inköps- som försäljningsverksamhet samt förande av en lönepolitik
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
i närmare anslutning till de former och villkor, som eljest gällt inom svenskt
näringsliv. Statsmyndighetens, ämbetsmannens bundenhet av riksdags- oell
regeringsbeslut, av instruktion, form och tradition hade hos det såsom privatbolag
arbetande företaget ersatts av styrelsens, dess verkställande ledamots
och dennes närmaste medarbetares frihet att handla i första rummet såsom
företagsledare och köpmän, mindre beroende av på förhand givna direktiv
än av skyldigheten att taga och fullfölja egna initiativ och risker och hära
därav följande ansvar.
När frågan om den lämpligaste formen för utövandet av partihandeln
med rusdrycker första gången gjordes till föremål för offentlig utredning
av inom finansdepartementet år 1921 tillkallade sakkunniga, avvisade dessa
bestämt tanken på, att staten skulle själv taga hand örn denna verksamhet.
Ej heller funno de sakkunniga skäl föreligga att förorda, att staten, i likhet
med vad som skett ifråga om bildandet av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet,
inginge såsom huvuddelägare i bolaget. Till denna uppfattning
anslöt sig finansministern, när denne föreläde 1922 års riksdag ett på nämnda
sakkunnigas yttrande utarbetat förslag i ämnet. Även bevillningsutskottet
uttalade sig i samma riktning i sitt utlåtande över propositionen. Denna
bifölls emellertid ej av riksdagen. Den återkom dock som bekant i huvudsakligen
oförändrad form till 1923 års riksdag, och uttalade finansministern
(Thorsson) härvid rörande den i förevarande sammanhang berörda frågan
i huvudsak följande.
Av tänkbara organisationsformer kunde med hänsyn till föreliggande omständigheter
ifrågakomma: 1) det rena statsmonopolet, 2) bolag av Svenska
Tobaksmonopolets typ, 3) bolag av Spritcentralens typ. Vad först beträffade
det rena statsmonopolet — varmed torde lia avsetts driftens organisation såsom
ett statens affärsverk — syntes det finansministern ur principiella synpunkter
mindre tilltalande, att staten så engagerade sig i rusdryckshanteringen,
att den direkt uppträdde såsom köpare och säljare. Det vore ej
heller uteslutet, att det kunde vara förenat med vissa ej obetydliga olägenheter
för staten att själv uppträda på den utländska marknaden såsom köpare
av viner och spirituosa. I valet mellan de två alternativen: att upplåta
rätten till partihandel med rusdrycker åt ett nybildat bolag av Tobaksmonopolets
typ (d. v. s. i vilket staten ägde större delen av kapitalet), eller
att bibehålla den nuvarande organisationsformen, sedan statsmakternas inflytande
däri genom vissa åtgärder ytterligare stärkts, hade partihandelssaltkunniga
i sin utredning stannat vid det senare alternativet, vilken ståndpunkt
finansministern fortfarande gåve sin anslutning. Det framginge för
övrigt, att staten genom sådana bestämmelser som dem, vilka redan funnes
intagna i Spritcentralens bolagsordning och i avtalet med de tio stamaktieägarne,
samt genom de ytterligare föreskrifter, som vore avsedda att intagas
i det av finansministern föreslagna avtalet, i ett bolag av Spritcentralens
typ kunde erhålla garantier för inflytande på bolagets förvaltning och för
kontroll över densamma, som ej vore mindre betryggande än motsvarande
garantier ifråga örn tobaksmonopolet. Lagstiftningen borde därför utgå från
den bestående formen, blott med förstärkande, där så funnes nödigt, av
garantierna för statens rätt till kontroll och inflytande.
Sedan bevillningsutskottet tillstyrkt även denna proposition, godkändes
den av riksdagen.
De av finansministern i detta sammanhang anförda synpunkterna underströkos
ytterligare av statsutskottet vid 1925 års riksdag, som hade att yttra
sig med anledning av en motion (av hr Lithander) med förslag om, att
41
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 196. Bilaga.
staten skulle begagna sin rätt att inlösa stamaktierna i Spritcentralen. Utskottet
erinrade om, att den nuvarande avvägningen mellan statens inflytande
och de av privata aktieägare företrädda intressena av 1923 års riksdag
fastslagits såsom lämplig, samt uttalade, att inga omständigheter sedan
dess tillkommit, som borde påkalla beslut örn ändring i detta förhållande.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag avslå motionen. Samma
händelseförlopp återupprepades vid 1926 års riksdag.
Det förtjänar i detta sammanhang även erinras örn, att i den sista officiella
utredning, som verkställts rörande en eventuell omorganisation av
statens största affärsverk, nämligen Statens Järnvägar, vilken utredning år
1924 utförts av socialiseringsnämnden, denna framlagt förslag till en sådan
organisation av statsbanorna, som i möjligaste män anknyter sig till de
former, under vilka aktiebolagen arbeta. Statens inflytande skulle enligt
detta förslag inskränkas till utövande av rösträtt på en stämma, där företagets
styrelse valdes, och denna styrelse skulle därefter i allt väsentligt
fullt självständigt handhava statsbanornas hela förvaltning samt i detta avseende
ansvara endast inför stämman.
Enligt dessa principer skulle ock den nya riksförsäkringsanstalt lia organiserats,
som enligt ett av Kungl. Majit vid 1926 års riksdag framlagt
förslag skulle ha omhändertagit förvaltningen av hela den sociala olycksfallsförsäkringen.
Anstalten skulle ledas dels av en stämma, bestående av
16 representanter för staten samt 7 för arbetsgivare och arbetare vardera,
dels ock närmast av en av stämman utsedd styrelse, vilken skulle administrera
anstalten under ett privat företags fria former. I sin motivering till
detta organisationsförslag anförde socialministern (Möller), att rörande denna
fråga en del förmenade, att handhavandet av olycksfallsförsäkringsmonopolet
borde anförtros åt en anstalt av den nuvarande riksförsäkringsanstaltens
typ, d. v. s. ett centralt ämbetsverk, organiserat enligt traditionen,
medan andra holle före, att monopolet borde handhavas av en anstalt, skild
från statsverket och organiserad i huvudsak efter bilden av den moderna
typen för enskilda företag. Det svenska ämbetsverket hade historiskt vuxit
upp för ätt handha statens allmänna administrativa uppgifter, innan staten
hade tillagts omsorgen om ekonomiska företag. Hur väl lämpat för allmänna
förvaltningsuppgifter i äldre mening ämbetsverket med dess stadga
och fasthet än vore, erbjöde det icke den bästa möjliga organisationsformen
för en sådan verksamhet som olycksfallsförsäkring. En försäkringsinrättning
vore i övervägande grad ett ekonomiskt företag. I ett dylikt
företag behövde personalen ingalunda alltid den särskilda art av kvalifikationer,
som krävdes av ämbetsmannen. Praktiskt handlag i organisationsfrågor
kunde lia större betydelse än en examen. Förmågan att ta ett ansvar
på egen hand, att fatta ett snabbt beslut kunde ofta vara viktigare än ingående
kunskaper uti svensk författningssamling. Instruktioner och reglementen
inom en i privatföretagets fria former arbetande anstalt meddelades
icke av Kungl. Majit, avlöningarna till personalen bestämdes icke av riksdagen,
fullmakter å tjänsterna förekomme icke. I den mån instruktioner
och anordningar behövde förändras, kunde detta ske snabbt och utan byråkratiska
omgångar genom beslut av vederbörande direktör eller anstaltens
styrelse. Behövliga förändringar i organisationen, i personalbeståndet, dess
fördelning på olika avdelningar o. s. v. kunde genomföras utan dröjsmål,
då de blivit påkallade. Överhuvudtaget kunde den från statsmakternas
direkta ledning befriade anstalten prestera en helt annan smidighet i anpassningen
lill alla de skiftningar, som utveckling»1» medförde. Utskottet
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
uttalade icke någon bestämd mening om förslaget rörande organisationen,
men avstyrkte dess genomförande bl. a. av det skäl, att, därest, såsom föreslagits,
anstaltens samtliga förvaltningskostnader skulle bestridas av arbetsgivarne,
det måste från deras sida framstå såsom ett berättigat krav att
erhålla ett bestämmande inflytande på anstaltens förvaltning. Riksdagen
anslöt sig till utskottets mening.
I viss överensstämmelse med den i de båda nu nämnda förslagen uttryckta
tanken ha de tyska statsjärnvägarna sedan år 1924 organiserats såsom ett
enskilt affärsföretag i aktiebolagsform. Styrelsen skall bestå av »erfarna
kännare av näringslivet eller av järn vägssak kunniga» och få icke väljas
bland medlemmar av riksdagen, riksregeringen eller en del andra politiska
korporationer.
Ett år 1925 av en fransk regeringskommission avgivet betänkande rörande
omorganisationen av det franska tobaksmonopolet, vilket utövas av ett helt
såsom ämbetsverk fungerande organ, går ut på ett relativt mycket radikalt
frånskiljande av det direkta statsinflytandet över förvaltningen och företagets
organisation efter den privata affärsdriftens principer.
Slutligen må även påpekas, att, när det norska vinmonopolet år 1922 inrättades.
såväl den utredande kommittén som regeringen i sin proposition
till stortinget bestämt uttalade sig mot statsdrift på detta område, utan
föreslogo, att monopolet organiserades »såsom ett av den offentliga administrationen
helt oavhängigt rättssubjekt med sitt eget självständiga ekonomiska
liv.»
När åt partihandeln med rusdrycker i vårt land givits aktiebolagets form,
har detta sålunda kunnat motiveras icke blott med de särskilda skäl, som
återfinnas i ovan återgivna uttalanden, utan ock med en numera alltmer
framträdande tendens att i största möjliga utsträckning välja privatföretagets
form för utövande av affärsverksamhet även i sådana fall, där staten
är huvud- eller medintressent i driften. Visserligen skulle den anordning,
som i de ovan refererade förslagen tänkts för statens järnvägar och riksförsäkringsanstalten,
åt dessa företag giva en gestaltning, som i formella
hänseenden icke helt anslöte sig till ett vanligt svenskt aktiebolags form.
Att så skett torde emellertid huvudsakligen ha berott därpå, att då staten
vore och alltjämt förutsattes vara ensam ägare, en övergång till aktiebolagsformen
skulle ha framstått såsom en konstlad åtgärd utan stöd av de
faktiska förhållandena. Det förtjänar dock att uppmärksammas, att den
nya företagsformen till gengäld i lag tillförsäkrades en gentemot statsverket
fristående förvaltning. Uppenbarligen tillkommer det icke styrelsen att uttala
någon mening örn lämpligheten av en dylik organisation i och för sig
- denna fråga torde böra prövas i ett vidare sammanhang än det här föreliggande.
Så mycket torde emellertid kunna sägas, att, även om denna
organisationsform vid en framtida granskning skulle befinnas ändamålsenlig
för vissa allmänföretag, den torde vara föga ägnad för ett verksamhetsområde
sådant som Spritcentralens, där staten särskilt ur handelspolitisk
synpunkt, men även av andra skäl. ansetts icke böra vare sig direkt eller
indirekt framträda som näringsutövare.
Har man alltså gått in för en lösning av detta organisationsproblem i
aktiebolagets form, är det emellertid av stor vikt, att man icke samtidigt
genom andra föreskrifter berövar företaget de fördelar, som ligga i att vara
organiserat som ett vanligt aktiebolag, och i övrigt kringskär dess handlingsfrihet
på sådant sätt, att ställningen såsom enskilt företag blir sken.
Styrelsen kan icke helt frigöra sig från intrycket, att vissa av utrednings
-
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
männens i detta sammanhang framställda omorganisationsförslag skulle
verka i sådan riktning, och tänker därvid särskilt på förslagen rörande
preferensaktiekapitalets övertagande av staten närstående fonder samt revisionens
sammansättning och funktion, vilka, örn de realiserades, skulle kunna
lämna rum för sidoinflytanden av beskaffenhet att menligt påverka företagets
affärsmässiga skötsel samt dess handelspolitiskt fria och obundna
ställning.
2.
Stamaktiekapitalet.
Till de förslag rörande förändringar ifråga örn aktieägarförhållandena i
Spritcentralen, som av utredningsmännen framställts, förutskicka de i betänkandet
en erinran örn, att gällande rusdrycksförsäljningsförordning, så
långt möjligt, söker avlägsna det privatekonomiska intresset från partihandeln
med rusdrycker, vadan det bleve av väsentlig betydelse att i detta sammanhang
beakta, huruvida gällande regler beträffande aktiekapitalet överensstämde
med detta rusdrycksförsäljningsförordningens syfte.
Någon närmare analys av denna fråga återfinnes emellertid icke i betänkandet,
vadan det är ovisst, huruvida utredningsmännens mening är, att
den angivna lagstiftningens syfte i anförda hänseende tillgodosetts eller icke
i Spritcentralens nuvarande konstitution. Det är likväl för styrelsen angeläget
att såsom ett ostridigt faktum fastslå, att för ägarne av de företag,
som utöva den nuvarande partihandeln med rusdrycker, avlägsnats varje
privatekonomiskt intresse utöver det lojala strävandet hos varje ägare av
kapital att göra detta räntebärande och säkerställt mot förlust. Innehavarne
av partihandelsbolagens aktiekapital kunna, enligt uttryckliga bestämmelser
i bolagsordningen, aldrig erhålla mera än en på förhand begränsad utdelning,
samt vid bolagets upplösning, likaledes på grund av bolagsordningen
eller — beträffande stamaktierna — genom civilrättsligt bindande avtal med
staten, icke återfå mera än parivärdet på sina aktier. Det är sålunda här
fråga om en kapitalplacering mot en begränsad förräntning utan någon möjlighet
till vinst, som kan härledas ur bolagets omsättning eller ekonomiska
resultat.
Utredningsmännen ha ifråga örn aktiekapitalet föreslagit den förändring
av nu gällande förhållanden, att dels stamaktierna skulle överlåtas på andra
ägare, samtidigt som staten skulle garantera 5 % utdelning på dessa aktier,
dels ock preferensaktiekapitalets avkastning nedsättas till 5 %'', varjämte
enligt utredningsmännens mening såsom ett önskemål borde uppställas, att
det allmänna i en framtid bleve ägai-e till alla preferensaktierna.
Vad först stamaktiekapitalet beträffar, så ansluta sig utredningsmännen
till den i ovannämnda motion år 1925 (av hr Lithander) uttalade, men av
riksdagen avvisade meningen, att den nuvarande anordningen vore att anse
såsom ett provisorium. Härtill fogas det uttalandet, att den saknade sådan
organisatorisk fasthet, att den kunde bibehållas under en ny oktrojperiod.
Utredningsmännen, som framhålla, att utdelningen å stamaktierna hittills
uppgått i medeltal till 6.84 ”, och sålunda betydligt överstigit den utdelning
av högst 5 % , som kan tillfalla delägarne i systembolag, anse, att urvalet
av de enskilda personer, som skola erhålla ställning av stamaktieägare, alltid
är förenad med svårighet. Ordnades saken så, att staten direkt utsåge
dessa personer, ginge fördelen av affärslivets medverkan vid personvalet förlorad.
Men även den nuvarande ordningen, enligt vilken valet skedde pä
44
Kungl. Moj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
förslag av bolagets styrelse, kunde föranleda kritik. Utredningsmännen,
som förutsätta, att man med de nuvarande bestämmelserna velat ernå den
fördelen, att möjlighet skulle beredas för enskilt initiativ och affärsduglighet
att göra sig gällande vid förvaltningen av företaget, hålla före, att ett
sådant syfte kan tillgodoses på annat mera tillfredsställande sätt, samt uppställa
»ur allmän synpunkt» vissa i det följande närmare angivna önskemål
ifråga örn aktieägare, som skola utöva bestämmanderätten å bolagets stämmor.
När utredningsmännen med dessa utgångspunkter gått att överväga
de olika möjligheter, som stått till buds för finnande av stamaktieägare,
som fylla de nämnda kraven, lia de kommit till den mening, att i första
hand livförsäkringsbolagen borde komma i fråga. Samtidigt lia de föreslagit,
att stamaktieägarnes rätt till utdelning fastställdes till 5 %, och att
staten skulle garantera denna utdelning. Vidare skulle statens skyldighet
till inlösen av stamaktier icke avse samtliga aktier och icke vara förenad
nied förbindelse att lösa preferensaktier, som hembjödes, varjämte skulle
bortfalla dels rätten för bolagets styrelse att i fall av överlåtelse av stamaktie
framlägga förslag örn ny aktieägare, dels stamaktieägares rätt att sätta
aktie i pant för egna förbindelser ävensom föreskriften örn aktiernas pantsättning
till säkerhet för avtalets fullgörande, dels ock slutligen den i nuvarande
avtal innehållna utfästelsen av stamaktieägarne att utöva sin rösträtt
å bolagsstämma genom en enda förtroendeman.
Innan styrelsen till närmare granskning upptager utredningsmännens förslag
örn överlåtande av stamaktierna på livförsäkringsbolagen, skall någon
uppmärksamhet ägnas åt förslaget, att staten skulle garantera en flx utdelning
av 5 på dessa aktier. En dylik bestämmelse torde vara helt utan
motstycke inom något annat svenskt aktiebolag, även sådana, där det allmänna
har ekonomiska intressen och viss del av kapitalet tillskjutits av
enskilda. För A/B Svenska Tobaksmonopolet gäller visserligen, att staten
garanterar 41 2 % utdelning på de av privata aktieägare innehavda aktierna.
Denna bestämmelse, vilken emellertid ingalunda utesluter en utdelning, som
väsentligen överstiger garantiens belopp — i själva verket bär utdelningen
hittills alltid varit ej oväsentligt högre än 41/, % — tillkom för att stimulera
enskilda att teckna aktier i företaget under en ekonomisk period, som
präglades av undantagsförhållandena vid världskrigets utbrott. Garanterad
och samtidigt fixerad utdelning på en aktie är något, som egentligen är
främmande för själva aktiens natur, men i stället kännetecknar obligationen.
Innehavarne av Spritcentralens stamaktier skulle enligt utredningsmännens
förslag förvandlas från aktieägare till innehavare av obligationer. Intresset
för företagets resultat och därmed för det sätt, på vilket dess ledning handhades,
skulle i samma mån försvagas. Väl kan det sägas, att detta skulle
ske redan därigenom, att utdelningen begränsats uppåt. Men en garanti
örn viss utdelning under alla omständigheter skulle borttaga jämväl det
intresse för en rationell affärsdrifts åvägabringande, som ligger däri, att
med nu gällande bestämmelser det betydande preferensaktiekapitalet först
skall ur vinsten erhålla full förräntning, innan stamaktieägarne få någon som
helst utdelning på sina insatser. Ett bolag, vars i rösthänseende avgörande
aktiekapital skulle ha denna karaktär, komme att förlora något av ett vanligt
aktiebolags mest utmärkande egenskaper och därmed skulle också ett
viktigt syfte med bolagsformens bibehållande lia åsidosatts. För stora kretsar
av svenska folket komme det dessutom att förefalla egendomligt, ja, måhända
rent av anstötligt, att staten garanterade viss utdelning för dem,
som placerade sitt kapital i ett rusdrycksförsäljningsbolag, men icke i före
-
45
Kunni. Maj:ts proposition Nr 196. tillaga.
tag med enligt mångas mening långt nyttigare uppgifter. Någon motsvarande
bestämmelse rörande aktier i systembolag förekommer ej heller.
När utredningsmännen i detta sammanhang påtala, att den hittillsvarande
medelutdelningen på stamaktierna varit 6‘s-t , torde böra erinras, att
räntefoten under den tid. örn vilken här är fråga, varit relativt hög och
att sannolikheten talar för, att, om de nuvarande bestämmelserna bibehållas,
utdelningen under en kommande oktrojperiod snarare komme att ligga under
än över 6 . Den besparing, som genom den av utredningsmännen före
slagna
åtgärden skulle åstadkommas, komme sålunda att röra sig örn högst
4 000 kr. per år — en minskning av förräntningskostnaden, som i och för
sig är så obetydlig, att den näppeligen torde kunna motivera en åtgärd av
ur andra synpunkter synnerligen omtvistlig natur.
Den nuvarande av utredningsmännen såsom ett provisorium betecknade
anordningen tillkom år 1920 efter ingående överväganden av de olika former,
som kunde ifrågasättas för fyllande av det avsedda syftet. Redan vid
denna tidpunkt dryftades såsom ett alternativ den tanken att överlåta stamaktierna
på staten — en anordning, för vilken uttalats sympatier såväl av
kontrollstyrelsen som av olika motionärer i riksdagen. Tanken övergavs
emellertid, enär inga verkliga fördelar ansåges därigenom kunna vinnas,
men väl vissa olägenheter av praktisk natur befarades skola uppstå — en
uppfattning, till vilken såväl Kungl. Majit som riksdagen sedermera vid
flera tillfällen anslutit sig under åberopande av såväl handelspolitiska som
andra skäl. Övriga anordningar rörande stamaktieinnehavet, som dryftades,
voro aktiernas överlåtande till ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag,
till en organisation av stiftelses natur eller till en grupp enskilda personer,
vilka utsågos för detta speciella syfte. Överlämnandet till ett aktiebolag av
förvaltningsbolags natur skulle visserligen icke lia mött några formella
olägenheter, men hade måhända hos många framträtt såsom ett försök att
ytterligare inveckla organisationen, samt skulle, vid utseendet av det nya
bolagets styrelse, i sak lia medfört samma svårigheter, som mötte vid realiserandet
av de båda övriga, ur andra synpunkter enklare alternativen. Att
man vid valet mellan dessa stannade för den nuvarande anordningen berodde
i huvudsak därpå, att stiftelseformen icke syntes erbjuda påtagliga
fördelar framför en organisation, fotad på ett avtal mellan en grupp enskilda
personer, vilka, vore beredda att åtaga sig ställningen såsom ett slutet
aktieägarkonsortium. Väl skulle en stiftelse, därest en sådan konstituerats
för aktiernas övertagande, lia kommit att disponera aktierna, men stiftelsens
angelägenheter skulle i sin tur handhavas av en styrelse, bestående av ett
visst antal personer, vilka ifråga örn sina åtgärder för stiftelsens räkning
varit bundna av dennas stadgar. Då nu dessa ifråga örn innehåll eller form
i intet avseende äro beroende av i lag givna föreskrifter, koni man till den
slutsatsen, att en i sak lika fördelaktig, men till formen enklare lösning
kunde vinnas genom den anordning, som valdes.
Vid övervägande i nu förevarande sammanhang av frågan, huruvida den
nuvarande ordningen ifråga örn stamaktierna bör övergivas, har styrelsen
ånyo dryftat de olika vägar, som i detta avseende kunna tänkas. Den närmast
till hands liggande utvägen vore — nu liksom år 1920 — att staten
övertoge stamaktierna. Så länge de handelspolitiska synpunkterna bestämt
synas tala häremot, så länge boskillnad mellan statens politiska förvaltning
och dess ekonomiska företagarverksamhet icke genomförts och därigenom
en första förutsättning för en rationell statlig affärsverksamhet skapats,
föreligga icke grundbetingelserna för att den med röstövervikt utrustade
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
delen av aktiekapitalet skulle kunna med fördel övertagas av staten. Jämväl
i övrigt torde de skäl, som år 1920 föranledde tillskapandet av systemet
med de tio stamaktieägarne i stället för andra möjliga anordningar, i väsentliga
delar fortfarande vara giltiga. Då därtill kommer, att anordningen av
riksdagen lämnats utan erinran år 1923, att framställda ändringsförslag i
denna punkt såväl år 1925 som 1926 avvisats, samt slutligen att anordningen
under den följd av år, varunder den varit i tillämpning, styrelsen
veterligen icke föranlett någon som helst olägenhet, synes det, som om goda
skäl talade för, att någon ändring i detta avseende icke vidtoges.
Utredningsmännens förslag måste också, bortsett från detaljen örn den
garanterade utdelningen, anses i princip innebära ett fasthållande vid den
nuvarande organisationen. Det nya, som förordas, är i huvudsak, att stamaktieägarne,
i stället för att tagas från för uppgiften lämpliga enskilda
personers krets, skulle utses bland en enda grupp av juridiska personer,
nämligen sådana bolag, som bedriva livförsäkringsverksamhet. Då utredningsmännen
icke närmare angivit vilka fördelar, som skulle vinnas med
en dylik förändring, och framför allt icke ens antytt, varför särskilt livbolagen
borde komma ifråga för det åsyftade uppdraget, undandrager det
sig styrelsens bedömande, vilka överväganden som kunnat ligga till grund
för detta förslag. En viss ledning för ställningstagandet till frågan, huruvida
livbolagen kunna vara bättre skickade för uppdraget än med vissa
kvalifikationer utrustade enskilda personer, kan emellertid givas, därest en
något närmare granskning ägnas åt de ovan antydda önskemål, som utredningsmännen
uppställt ifråga örn dem, vilka borde utses till aktieägare.
I första rummet böra dessa, enligt betänkandets framställning, lia »ekonomisk
styrka». Detta krav torde säkerligen kunna tillgodoses, utan att därför
livbolagens tjänster behöva tagas i anspråk. Visserligen är det riktigt, att,
enligt nu gällande bestämmelser i avtalet mellan staten och stamaktieägarne,
dessa icke behöva disponera eget kapital för innehav av stamaktier. Skulle
det emellertid anses erforderligt att utöver de garantier av personlig art,
som stamaktieägarnes namn och ställning skänka, bereda särskild trygghet
även rörande deras ekonomiska styrka, torde icke någon svårighet förefinnas
för förverkligandet av en sådan anordning, enligt vilken de bestämmelser,
som nu möjliggöra aktiernas belåning, borttagas, under det att föreskriften
örn deras förvarande i riksbanken kvarstår. Styrelsen finner sig emellertid
böra framhålla, att genom en dylik anordning personer, vilka eljest vore
väl lämpade för uppgiften, kunde komma att uteslutas från möjligheten att
bli stamaktieägare i bolaget.
Stamaktieägarne böra enligt utredningsmännen vidare »ha vana vid bedömande
av ekonomiska angelägenheter». Det torde visserligen icke kunna
ifrågasättas, att icke livbolagen besitta duglighet i handläggandet av ekonomiska
ärenden. Någon större svårighet torde det emellertid å andra sidan
icke erbjuda att konstatera förefintligheten av denna egenskap jämväl hos
ett visst mindre antal enskilda personer, vilka särskilt utsetts för en viss
bestämd uppgift, varvid den angivna synpunkten tillmätes stor betydelse
för urvalet. Därtill kommer, att man ifråga örn de enskilda personer, som
åtagit sig ett uppdrag av denna art, näppeligen har anledning betvivla förefintligheten
av intresse för uppgiften, under det att det starkt kan ifrågasättas,
huruvida en dylik förutsättning utan vidare kan antagas vara förhanden
hos livbolagen, för vilka ett uppdrag av denna art alltid måste
representera en för deras verksamhet i övrigt helt och hållet främmande
detalj. Det kan med stor sannolikhet antagas, att livbolagen, när de enligt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 47
utredningsmännens uppgift preliminärt förklarat sig villiga övertaga stamaktierna,
därvid mera tagit hänsyn till aktiernas värde såsom kapitalplacering
samt önskan att tillmötesgå statsmyndigheterna än av någon åstundan
att fylla en funktion inom den ekonomiska förvaltningen av rusdryckshandeln
och påtaga sig den därmed förbundna risken att indragas i nykterhetspolitiska
meningsbrytningar.
När det vidare framhålles, att stamaktieägarne böra »erbjuda trygghet
ifråga örn kontinuitet» samt »företräda humanitära och sociala synpunkter»,
så må med fog frågas, huruvida icke för kontinuiteten är sörjt i minst lika
hög grad inom den nuvarande organisationens ram, som fallet skulle bliva,
örn stamaktierna omhändertoges av livbolagen, vilkas styrelser sannolikt
skifta mera än sammansättningen av ett konsortium, bestående av ett fåtal
enskilda personer. Likaledes synas icke några grundade skäl tala för den
uppfattningen, att icke humanitära och sociala synpunkter skulle kunna i
större utsträckning företrädas av enskilda personer, utsedda för ett speciellt
syfte, än av bolag. Humanitet och socialt intresse äro egenskaper, knutna
till personligheten och utmärkande vissa mänskliga individer framför andra,
men torde säkerligen med vida mindre lätthet kunna uppdagas hos en sådan
helt opersonlig korporation som ett aktiebolag, även örn detta arbetar för
uppgifter, vilka kunna betecknas såsom socialt gagneliga.
Slutligen lia utredningsmännen uttalat, att stamaktieägarne »icke borde
av vinstintresse ingå såsom delägare och därför också kunna påräknas vara
villiga medgiva, att aktierna när som helst inlösas av staten.» Enligt såväl
utredningsmännens förslag som den nuvarande organisationen förbinda sig
aktieägarne att när som helst till pari försälja sina aktier till staten. I
detta avseende äro de båda organisationsformerna sålunda i princip jämställda.
Men enligt den nu gällande ordningen kunna stamaktieägarne icke
få någon utdelning på sina aktier, förrän preferensaktieägarne fått den i
bolagsordningen föreskrivna maximiutdelningen. Härigenom få stamaktieägarne
ett verkligt intresse av en sådan skötsel av bolaget, att full förräntning
av hela aktiekapitalet kan vinnas. Denna form av sunt vinstintresse
är utesluten genom den av utredningsmännen föreslagna anordningen, ty
livbolagen bleve visserligen innehavare av aktierna, men utdelningen på
det för dessa oftast stora bolag ringa kapitalet kan för dem icke ha någon
som helst betydelse, jämfört med intresset hos enskilda stamaktieägare att
få utdelning på ett för var och en så pass avsevärt kapital som 40 000 kr.
Men framför allt är livbolagens intresse, hur litet det än må vara, helt
borteliminerat på grund av den garanterade utdelningen. Därmed är också
tryggheten avlägsnad för preferensaktieägarne att få sin utdelning, åtminstone
för såvitt ankommer på stamaktieägarne och deras insats för åvägabringande
av en god skötsel av bolaget.
Till dessa synpunkter må slutligen framhållas, att den även av utredningsmännen
såsom önskvärd framhållna möjligheten att bereda enskilt initiativ
och affärsduglighet tillfälle att göra sig gällande vid förvaltningen av företaget
minst lika väl torde tillgodoses, om uppgiften att handha stamaktierna
överlämnas till en grupp enskilda personer som till livbolagen. Stamaktieägarnes
praktiskt sett enda men viktiga funktion är ju att utse halva antalet
styrelseledamöter och revisorer. Enligt den nuvarande ordningen för
utövande av denna funktion, för vars bibehållande utredningsmännen icke
uttalat sig, kunna stamaktieägarne icke splittra sig, utan måste förena sig
örn en medlem av konsortiet, som utövar samtligas rösträtt. Härigenom
undvikas kombinationer med preferensaktieägarne och ansvaret för valet
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
faller alltid på stamaktieägarne, som handla under fullt och öppet ansvar.
Skulle stamaktierna övertagas av ett flertal livbolag, vilka dessutom ej
skulle vara bundna av något avtal rörande gemensamt uppträdande vid
stämmorna, bomme ansvaret för röstningens utövande att delas mellan
många. Då livbolagen ha uppgifter,som ligga helt fjärran från bär ifrågavarande
områden, vill det förefalla mycket sannolikt, att inom varje bolag
ärendet rörande representationen för Spritcentralens stamaktier på bolagets
stämmor bomme att betraktas såsom en helt oväsentlig fråga, så mycket
mera som livbolagen icke kunde känna sig lia något ansvar för Spritcentralens
ekonomiska förvaltning, då deras aktieägareintresse är garanterat
och säkerställt av staten. Tillfälligheter kunna därför i stor utsträckning
komma att spela in vid valen, och det är omöjligt att förutse, vilka nykterhetspolitiska
eller andra tendenser som kunna göra sig gällande hos den eller
dem, vilka bomme att sysselsätta sig med denna för bolagens verksamhet
i övrigt underordnade fråga. I detta sammanhang vill styrelsen omnämna,
att de nuvarande stamaktieägarne fattat beslut därom att icke inom sin
egen krets välja ledamöter av Spritcentralens styrelse.
Det anförda torde ge vid handen, att utredningsmännens förslag rörande
överlåtande av stamaktiekapitalet till nya ägare samt garanti för kapitalets
utdelning icke äro av den art, att därmed några fördelar skulle vinnas eller
förbättringar åvägabringas i den nuvarande organisationen. Tvärtom tror
styrelsen sig lia visat, att denna i väsentliga avseenden är att föredraga
framför utredningsmännens förslag, och tillåter styrelsen sig framhålla, att
en av utredningsmännen, hr Sävström, i en reservation till betänkandet uttalat
samma mening. Ej heller de andra vägar för frågans lösning, vilka
i det föregående antytts eller som eljest kunna tänkas, synas erbjuda en
anordning, som är överlägsen eller ens likvärdig med den nu tillämpade.
Den enligt nuvarande bestämmelser Spritcentralens styrelse tillerkända
rätten att vid ifrågasatt överlåtelse av stamaktie framlägga förslag örn ny
aktieägare skulle enligt utredningsmännens förslag förfalla. I detta avseende
tillåter sig styrelsen framhålla, att även denna detalj i anordningen sakligt
synes innebära bestämda fördelar samt formellt sett näppeligen kan betraktas
såsom oegentlig, därest det uppmärksammas, att avgörandet inom styrelsen
ligger hos dess kungavalda ledamöter. Därest det emellertid skulle anses
lämpligare, att stamaktieägarne själva tillerkändes förslagsrätt rörande ny
innehavare av stamaktie, har styrelsen för sin del intet att erinra mot en
dylik omläggning. Däremot finner styrelsen intet praktiskt betydelsefullt
syfte stå att vinna genom en tillämpning av det av utredningsmännen föreslagna,
ehuru icke motiverade, stadgandet, att statsverket vid begagnandet
av sin inlösningsrätt skulle kunna övertaga endast visst antal i stället för
alla stamaktier. Ekonomiskt skulle en dylik bestämmelse icke medföra någon
avsevärdare lättnad, enär hela stamaktiekapitalet, uppgående till 400,000
kronor, representerar en summa, som ej torde vara betungande för statsverket
att på en gång disponera. Ej heller synes något annat skäl kunna
angivas, som skulle tala till förmån för den föreslagna anordningen.
önskvärt vore emellertid, att vissa bestämmelser rörande stamaktierna,
vilka hittills förekommit endast i avtalet mellan staten och stamaktieägarne,
infördes jämväl i Spritcentralens bolagsordning. Fördelar av formell natur
skulle härigenom vinnas. Sålunda synes böra i bolagsordningen uttryckligen
stadgas, att stamaktierna (liksom preferensaktierna) vid bolagets upplösning
ej medföra rätt till erhållande av mera än aktiens nominella värde jämte
ogulden utdelning, ävensom att talan för samtliga stamaktier vid bolagsstämma
skall föras av en enda, av stamaktieägarne därtill utsedd person.
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Med dessa formella jämkningar torde örn den nuvarande anordningen
kunna sägas, att den åt stamaktieägarekonsortiet ger karaktären av ett
kuratel, bestående av kända personer, utsedda med hänsyn till vissa kvalifikationer
samt till förmågan att fylla vissa bestämda uppgifter, vilka, utan
ekonomiskt vinstintresse, åtagit sig en i offentlighetens fulla ljus handhavd
funktion, för vars behöriga fullgörande de personligen bära det gemensamma
ansvaret.
3.
Pre fe r e n s a kt i e k capital et.
Utredningsmännens förslag ifråga örn preferensaktiekapitalet innebär, att
utdelningen därå skulle minskas från 7 till 5 %, samt att staten närstående
fonder skulle övertaga aktiekapitalet. För detta ändamål skulle till en
början preferensaktier inlösas till ett belopp av 12 milj. kr., varigenom
aktiekapitalet bleve nedbragt till den enligt bolagsordningen fastställda
minimisumman av 8 milj. kr., varav 400 000 kr. alltjämt skulle utgöras av
stamaktier, samt preferensaktierna uppgå till 7 600 000 kr. Därefter skulle
en ny serie preferensaktier örn sammanlagt 12 milj. kr. utsläppas men med
rätt till allenast 5 % utdelning. Dessa aktier skulle genom ändring av
bolagsordningen benämnas »Ny serie», under det de övriga erhölle namnet
»Preferensaktier utan beteckning». I den mån enskilda icke komme
att teckna de nya aktierna, skulle de övertagas av fonder under statsmyndighets
förvaltning''. »På motsvarande sätt bör förfaras vid konvertering
av återstående del av preferensaktiekapitalet», heter det därefter i betänkandet
utan angivande av närmare riktlinjer. Dessa synas emellertid kunna utläsas
av utredningsmännens i en bilaga till betänkandet meddelade förslag
till ändringar av Spritcentralens bolagsordning. Enligt detta förslag skulle
bolagsordningen ändras så, att med enkel majoritet å bolagsstämma skulle
kunna fastställas det antal preferensaktier, som för varje gång skulle inlösas,
ävensom den serie, inom vilken inlösen skulle verkställas, varjämte
innehavare av utlottad preferensaktie skulle tillförbindas att en månad efter
uppsägning för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens
nominella värde jämte ränta. Meningen vore väl, att, sedan denna ändring
av bolagsordningen genomförts, bolagsstämman skulle besluta inlösen av
samtliga återstående 7 %-preferensaktier.
Styrelsen vill till en början beröra det väckta förslagets sakliga innehåll,
i vad det avser nedsättningen av utdelningen till 5
Redan i den första för bolaget gällande ordningen infördes de ännu i
kraft varande bestämmelserna angående preferensaktiekapitalets utlottning i
det bestämda syftet att för bolaget möjliggöra en konvertering av räntefoten
för större delen av aktiekapitalet. Någon befogad erinran synes näppeligen
kunna göras mot, att en konvertering nu genomföres, men tillåter sig
styrelsen framhålla, att den av utredningsmännen föreslagna utdelningen
av 5 % synes vara alltför låg. I förslaget hänvisas till, att utdelningen av
systembolagets aktier är bestämd till denna räntesats. Härvid böra emellertid
vissa omständigheter tagas i betraktande, vilka icke berörts av utredningsmännen.
Stadgandet om 5 maximiutdelning för systembolagens
aktier infördes redan år 1895, då den allmänna kapitalräntan torde lia varit
lägre än nu. Av landets 122 systembolag äro visserligen 75 aktiebolag,
men dessa bolags totala aktiekapital uppgår till endast 1 719 450 kr. Härav
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 101 haft. (Nr 196. Bilaga.)
4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
komma 812 500 kr. på bolagen i rikets fem största städer, vadan sålunda det
genomsnittliga kapitalet för de övriga 70 bolagen icke är större än örn kr.
13 000 kr. Trots att detta kapital är omgärdat med den alldeles särskilda
säkerhetsföreskriften, att det i förhållande till aktiekapitalet i regel mycket
betydande vinstöverskott, som skall inlevereras till statsverket, vid bolagets
likvidation ej må användas för nämnda syfte, förrän aktieägarne återfått
sin insats i bolaget, har det ofta visat sig vara förenat med stora svårigheter
att uppbringa nödigt kapital för aktieteckning. Före år 1913, då
systembolagens överskott i huvudsak gick till kommuner, landsting o. s. v.,
var det väsentligen det härmed förbundna budgetintresset, som förmådde
vissa personer i ledande ställning inom samhällena att teckna de 5 % -iga
aktierna i bolagen. Understundom kunde emellertid den relativt obetydliga
summa, örn vilken det i allmänhet rörde sig, icke erhållas genom frivillig
teckning, utan måste bolagen åt de personer, som tecknade aktier, lämna
försträckning med ett mot aktieinbetalningen svarande belopp. Vid den
kapitalanskaffning, som efter genomförandet av föreskriften örn, att systembolagens
vinst skulle odelad tillfalla statsverket, förekom i det år 1913 bildade
systembolaget i Stockholm, rikets största detaljhandelsföretag, med ett
aktiekapital av 500 000 kr., visade det sig nödvändigt att för åvägabringandet
av erforderlig teckning rikta sig till personer, som gjort sig kända
för intresse för de nykterhetspolitiska tankar, som systembolagens verksamhet
avser att realisera. När någon gång försäljning av aktier av detta slag
numera sker, torde de i regel betinga ett pris ej oväsentligt under pari.
Den sista kända försäljningen (av aktier i A/B. Stockholmssystemet) skedde
till en kurs av 85 %, motsvarande en förräntning av omkr. 6 %. Det
anförda torde visa, att utredningsmännens jämförelse med systembolagens
aktiekapital icke har något vägledande värde för den av dem väckta frågan
rörande bestämmandet av maximiavkastningen på Spritcentralens preferensaktier
till 5 %. När det mött så betydande svårigheter att inom systembolagen,
där aktiekapitalet likväl är på särskilt sätt säkerställt, och ett
vädjande till sociala och kommunalfinansiella intressen i stor utsträckning
varit möjligt, erhålla de i regel jämförelsevis obetydliga belopp, till vilka
aktiekapitalet i dessa bolag bestämts, så skulle dessa svårigheter givetvis i
väsentlig grad stegras, örn det skulle gälla att anskaffa erforderligt kapital
för teckning av 5 ^-aktier i Spritcentralen med dess aktiekapital av nära
20 milj. kr.
Det må i detta sammanhang även erinras örn, att, när så sent som år 1926
särskilda direktiv av statsmakterna meddelades för Tobaksmonopolets prispolitik,
en avkastning av 7 % uttryckligen förutsattes såsom skäligt maximum
för preferensaktierna.
Utredningsmännens förslag örn nedsättning av utdelningen till 5 %'' torde
ock böra ses mot bakgrunden av deras uppfattning örn önskvärdheten av
aktiekapitalets övertagande av staten närstående fonder, varvid frågan,
huruvida något intresse kunde förväntas för förvärvande av dessa aktier
på aktiemarknaden komme att sakna betydelse.1 Emellertid synes det styrelsen,
att de skäl, som tidigare anförts mot statens övertagande av stamaktierna
och som delats av utredningsmännen, i stort sett gälla även ifråga
örn ett eventuellt inköp från det allmännas sida av bolagets preferensaktier.
Även örn den formella beslutanderätten på bolagsstämmorna är knuten vid
1 I detta sammanhang må erinras, att pensionsförsäkringsfonden och ohcksfallsförsäkringstonden
äga preferensaktier i Spritcentralen, den förra till ett belopp av omkr- 3''t milj. kr.
och den senare till omkr. 1 milj. kr.
51
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Hilana.
stamaktiekapitalet, skulle ett övertagande från statens sida av preferensaktierna
utåt giva i huvudsak samma intryck, som örn staten ägde stamaktierna,
och ur vissa synpunkter skulle måhända detta intryck förstärkas
med hänsyn till preferensaktiekapitalets nominellt vida större belopp. De
svårigheter, man på goda grunder velat undvika, när det var fråga örn
stamaktiekapitalet, skulle sålunda med den av utredningsmännen såsom
lämplig förutsatta anordningen ånyo dyka upp.
Örn styrelsen sålunda icke kan ansluta sig till förslaget örn en konvertering
till 5 X» varav efter all sannolikhet skulle följa, att några enskilda
spekulanter på preferensaktierna näppeligen skulle uppträda i marknaden,
så torde däremot ställningen i detta hänseende bliva gynnsammare, därest
utdelningen för dessa aktier fastställdes till 6 %. Erfarenheten rörande den
börskurs, till vilken de nuvarande 7 % preferensaktierna säljas, visar, att
den effektiva avkastningen på det i aktierna investerade kapitalet beräknas
till något över 6 %. Det torde därför kunna antagas, att, örn för de nya
preferensaktierna maximiräntan fastställes till 6 %. papperet skall kunna avyttras
till pari på aktiemarknaden. Därest sålunda en sänkning av preferensaktiernas
maximiutdelning anses böra genomföras, vill styrelsen för sin del
föreslå, att denna för de nya aktierna fastställes till 6 %.
Rörande den formella sidan av utredningsmännens förslag vill styrelsen i
detta sammanhang allenast anföra, att styrelsen kommit till den uppfattningen,
att det av dem angivna förfaringssättet för preferensaktiekapitalets
konvertering näppeligen torde kunna genomföras. Visserligen synes det
vara möjligt, att, sedan preferensaktier för 12 milj. kr. utlottats och minimikapitalet,
bestående av kr. 400 000 i stamaktier och 7 600 000 i 7 % preferensaktier,
kvarstår, besluta aktiekapitalets ökning till dess ursprungliga
storlek genom utsläppande av 5 % preferensaktier för 12 milj. kr., samt
införa olika beteckningar för den nya och gamla serien preferensaktier.
För såväl utgivandet av de nya preferensaktierna som införandet av den
särskilda seriebeteckningen, vilka åtgärder förutsätta ändring av bolagsordningen,
erfordras jämlikt föreskrift i 4 mom. av 91 § aktiebolagslagen, att
beslutet fattas å två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en
ordinarie, samt att det å den stämma, som sist hålles, biträdes av minst
två tredjedelar av de röstande. Då de ifrågasatta besluten icke synas lända
in neka, värne av de outlottade 7 % preferensaktierna till förfång, talar sannolikheten
för, att den erforderliga majoriteten skall kunna ernås. Däremot
torde det vara synnerligen tvivelaktigt, huruvida, även örn medverkan från
stamaktiernas sida kan vinnas, den ytterligare ändring av bolagsordningen
skall kunna verkställas, som av utredningsmännen föreslagits och som skulle
innebära, att stämman med enkel majoritet kunde besluta utlottning intill
minimikapitalet av endast en viss serie aktier, exempelvis de gamla 7 %
aktierna. Ett dylikt förslag till ändring av bolagsordningen torde möjligen
kunna hemfalla under 1 mom. av 91 § aktiebolagslagen och fordrar i så
fall enhälligt medgivande från samtliga kvarvarande innehavare av de
gamla preferensaktierne. Förutsättningen för ett dylikt medgivande torde
praktiskt taget icke förefmnas. Men även örn beslutet anses kunna fattas
enligt det tidigare åberopade lagrummet (4 mom. av 91 §) och sålunda kunna
genomföras med två tredjedels majoritet bland de röstande, synes det vara
mindre troligt, att man skall kunna nå det avsedda resultatet, enär preferensaktieägarne
niippeligen torde vara beredda att medverka till en anordning,
som skulle väsentligt försämra deras aktiers räntabilitet.
Emellertid torde säkerligen andra utvägar finnas för ernående av det
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
åsyftade målet — en konventering av preferensaktiekapitalet till lägre
avkastning. En utlottning av 12 mili. kr. preferensaktier och dessas ersättande
med nya aktier, löpande med högst 6 % ränta, torde, såsom av det
föregående framgår, kunna verkställas. En motsvarande konvertering av
det återstående, med högst 7 % förräntade preferensaktiekapitalet förutsätter
emellertid, för att på enklaste sätt kunna genomföras, medverkan från preferensaktieägarnes
sida i en utsträckning, som formellt måhända icke utan
viss svårighet kan ernås. Syftet synes dock kunna vinnas även på andra
till buds stående vägar. En närmare diskussion av dessa till stor del formella
och tekniska problem torde emellertid lämpligen böra anstå, tills dess
frågan, huruvida en konvertering överhuvud anses böra ske och i så fall,
till vilken högsta räntesats preferensaktiernas avkastning bör nedsättas,
gjorts till föremål för slutlig prövning.
4.
Jourhavande direktören. Revisionen.
Flerstädes i den nu behandlade delen av betänkandet framhålla utredningsmännen,
att det åt dem lämnade uppdraget närmast avsåge att åstadkomma
en förbättrad anordning av den statliga kontrollen av Spritcentralen.
Deras förslag i detta hänseende utmynnar i huvudsak dels i borttagandet
av jourhavande direktörens befattning, dels i en utökning av antalet revisorer
från fyra till sju, av vilka riksdagen skulle utse fyra, Kungl. Majit
två och aktieägarne en, och skulle åt de av Kungl. Majit utsedda båda
revisorerna, som skulle bekläda posterna såsom revisionens resp. ordförande
och jourhavande revisor, anförtros den fortlöpande kontrollen av företaget
med rätt att närvara vid alla sammanträden med styrelsen i Spritcentralen
och dess dotterbolag samt i direktörsrådet och Grand Hotels ekonomiråd.
Utredningsmännen ha ifråga örn jourhavande direktören framhållit, att
denna befattning torde ha sin upprinnelse i riksdagens år 1921 uttalade
krav på en utsträckt kontroll av den löpande affärsverksamheten. Jourhavande
direktörens uppgift hade till en del kommit att med förstärkta
befogenheter omfatta avsnitt av revisorernas arbetsområde, men samtidigt i
allmänna grunddrag överensstämt med de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöternas.
Å ena sidan vore jourhavande direktören styrelsens, resp.
dess kungavalda medlemmars kunskapare gentemot affärsledningen och, å
andra sidan, vore han ifråga örn samma styrelseledamöter rapportör till
departementschefen. Införandet av ett fristående organ mellan styrelsen
och verkställande direktören måste befaras leda till försvagande av styrelsens
intresse och känsla av ansvar för förvaltningen och ävenledes förskjuta
verkställande direktörens ställning och förhållande till styrelsen. Dessa
olägenheter, ävensom jourhavande direktörens överhuvud oklara och svåra
ställning, talade enligt utredningsmännen för en omorganisation, i vilken
såsom ett led inginge jourhavande direktörsbefattningens indragning.
I de nu gällande grunderna för denna befattning förefinnes måhända en
viss oklarhet, och det skall icke bestridas, att vad utredningsmännen i detta
avseende anmärkt, åtminstone teoretiskt, äger ett visst fog. Skäl kunna
sålunda anföras för en indragning av befattningen i dess nuvarande form
och för den därmed åsyftade kontrollens utövande på annat sätt.
De uppgifter, som enligt gällande instruktion tillkomma jourhavande
direktören inom Spritcentralen — i likhet med vad som är fallet inom
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Tobaksmonopolet, vars motsvarande befattning varit dess förebild — beröra
i viss utsträckning såväl det förvaltande som det granskande arbetet inom
bolaget. Till grund för befattningens inrättande har sannolikt legat en
önskan att åvägabringa en viss fortlöpande kontroll i båda dessa hänseenden.
Vill man undvika den av utredningsmännen påpekade dualismen men likväl
tillgodose det dubbla syftet, torde detta kunna vinnas genom en klyvning
av uppgiften. En dylik tankegång synes också ha legat under utredningsmännens
organisationsplan, enligt vilken dels ökade anspråk skulle ställas
på styrelseordförandens deltagande i förvaltningsarbetet, dels det väsentliga
i jourhavande direktörens kontrollarbete överföras på de organ inom revisionen
— dess ordförande och dess jourhavande ledamot — vilka skulle
erhålla uppgiften att i granskningssyfte följa den löpande förvaltningen.
Styrelsen vill — med de inskränkningar ifråga örn formerna för revisionens
utövande, vilka skola senare beröras — för sin del ansluta sig till
detta förslag i dess senare del, d. v. s. i vad det gäller den uppgift, som
skulle anförtros åt revisionens ordförande samt jourhavande revisorn. Den
jourhavande revisorns uppgifter skulle i allt väsentligt sammanfalla med
de åligganden, vilka påvila den nuvarande revisionens jourhavande ledamot.
Styrelsen har ingen erinran emot, att denne, som för närvarande väljes av
de kungavalda revisorerna, i enlighet med utredningsmännens förslag skulle
komma att utses av Kungl. Majit. Däremot tinner styrelsen det näppeligen
vara erforderligt att såsom kompetensvillkor för jourhavande revisorn uttryckligen
föreskriva, att han skall vara av handelskammare auktoriserad.
Visserligen skall icke bestridas, att ett dylikt formellt kompetensbevis kan
ha sitt värde, men bl. a. vår egen erfarenhet, exemplifierad av den persons
verksamhet, vilken alltsedan bolagets bildande innehaft befattningen såsom
bolagets jourhavande revisor och vilken är aktiv ledamot av Svenska
Revisorssam flin det samt tillhör denna organisations styrelse, har visat, att
för uppdrag av denna art fullt kompetenta och synnerligen kvalificerade
krafter förefinnas även bland personer, som icke förskaffat sig handelskammares
auktorisation för utövande av sitt yrke. Styrelsen håller sålunda
före, att kompetensvillkoret för jourhavande revisorn i Spritcentralen bör
kunna bestämmas så, att han skall vara av handelskammare auktoriserad
eller äga därmed jämförliga kvalifikationer.
Ifråga åter örn den del av jourhavande direktörens uppgift, som närmast
varit inriktad på ett följande av det fortlöpande förvaltningsarbetet, synes
den av utredningsmännen föreslagna anordningen icke fullt tillfredsställande.
Vad till en början beträffar placeringen av styrelsens ordförande såsom
obligatorisk ledamot och ordförande jämväl i direktörsrådet, så må lämpligheten
av en dylik föreskrift betvivlas. Det kan i varje fall ifrågasättas,
huruvida styrelsen i sitt val av ledamöter och ordförande i direktörsrådet
bör vara bunden av den föreslagna bestämmelsen, vars genomförande förutsätter
en ny och betydande arbetsbelastning för den, som utses till styrelsens
ordförande. Det vore sannolikt lyckligare att hålla denna fråga öppen och
sålunda icke uttryckligen föreskriva en dylik gemenskap i dessa båda befattningar.
Men även örn åt styrelsens ordförande skulle beredas den i förslaget avsedda
platsen, synes han likväl näppeligen kunna förväntas bli i tillfälle
att på ett så ingående sätt följa bolagets dagliga förvaltning, som fallet
varit med jourhavande direktören. För att jämväl i fortsättningen bereda
det allmänna möjlighet att även inom bolagets ledning på nära håll följa
arbetet, torde därför den anordningen böra införas, att Kungl. Majit bland
54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U6. Bilaga.
de kungavalda medlemmarna av styrelsen förordnar en såsom jourhavande
styrelseledamot med uppgift att följa den dagliga förvaltningen. Därigenom
skulle icke tillskapas något organ mellan styrelsen och verkställande direktören
och inga kompetenstvister uppstå, enär den jourhavande ledamoten i
motsats till den nuvarande jourhavande direktören skulle vara medlem av
styrelsen, varjämte den yttre anledning till vilseledande uppfattning rörande
den sistnämnde befattningshavarens befogenhet, som till äventyrs legat i
direktörsnamnet, komme att bortfalla. Liksom jourhavande direktören måste
anses ha biträtt de styrelsens beslut, vid vilkas fattande han närvarit utan
att ha anmält avvikande mening, så blir jourhavande ledamoten i likhet
med varje annan styrelseledamot under samma förutsättning ansvarig för
de styrelsebeslut, i vilka han deltagit. Genom inrättande av en befattning
såsom jourhavande styrelseledamot skulle styrelsen och särskilt den del
därav, som bör anses representera det allmänna, beredas tillfälle att på ett
effektivare sätt, än som kunde ske allenast genom ordförandens försorg,
hållas i kontakt med bolagets utveckling. Instruktion för jourhavande
ledamoten torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.
Jourhavande styrelseledamoten skulle vara självskriven ledamot av direktörsrådet
med samma befogenhet som den, vilken nu tillkommer jourhavande
direktören ifråga örn sådana rådets uttalanden, vilka han anser sig
icke kunna biträda, i det att dessa icke finge verkställas, förrän de underställts
styrelsens prövning och vunnit dess godkännande. Då styrelsen sålunda
linge avgörandet i alla tveksamma fall, synes ifråga örn antalet representanter
för styrelsen i direktörsrådet kunna bibehållas den nuvarande
bestämmelsen, enligt vilken dessa skola vara minst två, vartill sålunda
skulle utses utom jourhavande ledamoten minst en av styrelsens kungavalda
medlemmar.
Med hänsyn till de anspråk, som sålunda komma att ställas på jourhavande
styrelseledamoten, och de kvalifikationer, han torde förutsättas böra
äga, synes avlöningen till honom ej böra sättas alltför snävt. Då det emellertid
kan komma att visa sig, att hans arbetskraft blott delvis tages i anspråk
för verksamheten inom bolaget, men det å andra sidan kan såväl för
det allmänna som för bolaget vara önskvärt, att han icke utövar tjänsten
som ren bisyssla, synes böra övervägas, huruvida icke befattningen som
jourhavande ledamot i Spritcentralen lämpligen skulle kunna förenas med
en motsvarande befattning inom Tobaksmonopolet. En dylik anordning
skulle jämväl medföra den fördelen, att rön, som gjordes inom det ena företaget,
kunde utan omgång komma det andra tillgodo. Styrelsen vill i detta
sammanhang icke underlåta påpeka, att det hade varit synnerligen önskvärt,
att tillfälle beretts till en ingående prövning av frågan rörande en eventuell
omorganisation av Tobaksmonopolet samtidigt med undersökningen av
motsvarande spörsmål för Spritcentralens vidkommande. En dylik parallell
granskning av dessa båda ur nationalekonomiska, fiskala och organisatoriska
synpunkter i många hänseenden likartade företag hade säkert kunnat bereda
underlag för en fruktbar diskussion och möjliggöra en klarare belysning av
ett stort antal i föreliggande yttrande berörda problem, varjämte den måhända
kunnat giva uppslag till vissa organisationsfrågors enhetligare bedömande
och lösning.
Tidigare har antytts, att styrelsen ifråga örn de befogenheter, som skulle
tillerkännas revisionens ordförande och jourhavande revisorn, icke kan följa
utredningsmännens förslag. Detta gäller tanken, att dessa båda ledamöter
av revisionen skulle äga deltaga i sammanträden med styrelserna för bola
-
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
get och dess dotterbolag samt i direktörsrådet och Grand Hotels ekonomiråd.
Styrelsen håller före, att en dylik bestämmelse icke blott skulle vara formellt
oegentlig, utan dessutom i sin tillämpning skadlig för företagets behöriga
skötsel.
Ifråga örn det inflytande på ett enskilt företags verksamhet, som bör tillerkännas
det allmänna, måste strängt skiljas mellan delaktigheten i, å ena
sidan, företagets förvaltning och ledning, samt, å andra sidan, granskningen
av förvaltningsarbetet. En sammanblandning av dessa uppgifter kan icke
ske utan förfång för företaget och dess verksamhet, och en oklarhet i denna
punkt kan vara till skada icke minst för effektiviteten av det kontrollerande
organets arbete. Den styrande makten inom ett företag måste hållas
principiellt och praktiskt skild från den kontrollerande. Ett införande av
den senare inom den förras område kringskär dennas handlingsfrihet och
känsla av ansvar, samt försvagar såväl ledningens som kontrollens självständighet.
Ett bolags förvaltande myndighet — styrelsen — beslutar vad
som skall ske, dess granskande organ — revisionen — tager ställning till
vad som skett.
Bedömes utredningsmännens nu berörda förslag ur dessa synpunkter, mot
vilkas bärighet befogade erinringar näppeligen torde kunna göras, framträder
förslagets olämplighet i klarare belysning. Även örn revisorerna icke skulle
äga att deltaga i styrelsens beslut, kunde näppeligen förhindras, att styrelsens
medlemmar bomme att känna deras närvaro såsom ett tvång eller en
hämsko på den fria yttranderätten inom styrelsen. Det är icke uteslutet,
att den praxis kunde utbilda sig, att före besluts fattande revisorernas åsikt
inhämtades och sålunda även deras mening bleve bunden. Gränslinjen mellan
bolagets beslutande och granskande organ bomme att mer eller mindre upplösas,
till skada för bådadera och för företaget i dess helhet.
I samma riktning skulle sannolikt verka ett realiserande av utredningsmännens
förslag örn att utomstående skulle äga hänvända sig till revisionens
ordförande med påpekanden rörande förhållanden inom bolaget, som syntes
påkalla uppmärksamhet. Visserligen lär frånvaron av ett dylikt stadgande
näppeligen kunna förhindra utomstående att framställa sina klagomål i den
form och till den myndighet eller de organ, som de finna lämpligt. Men
det synes böra betecknas såsom olämpligt att giva en uttrycklig anvisning
på revisionen såsom det för behandling av sådana anmärkningar utvalda
organet samt sålunda konstituera revisionen såsom ett slags överinstans
över styrelsen, vilken skulle äga att döma rörande varje än så obefogat
klagomål, som tillfälligtvis kunde komma till dess kännedom. Givetvis
skulle styrelsens auktoritet bli i hög grad lidande av en dylik anordning,
vilken sålunda skulle lända bolagets verksamhet till skada, utan att gagna
något betydelsefullt syfte.
Styrelsen finner sig sålunda icke kunna tillstyrka ett genomförande av
utredningsmännens förslag rörande rätt för de kungavalda revisorerna att
närvara vid styrelsesammanträdena eller i direktörs- och ekonomiråd samt
angående revisorernas ställning såsom forum för klagomål mot bolagets förvaltning
— tvenne förslag, vilka dessutom icke äga någon som helst motsvarighet
inom något allared rivan de företag i vårt land, vare sig i statens
eller enskild ägo och sannolikt ej heller realiserats inom något annat land.
Vid bifall till styrelsens ståndpunkt i denna fråga skulle revisionens ordförande
icke betungas med väsentligt större arbetsbörda än den, som nu
bäres av de revisorer, vilka icke förordnats såsom jourhavande. En följd
härav bleve, att anledning saknades att för ordföranden i revisionen ifråga
-
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
sätta väsentligt högre arvode än för övriga revisorer, jourhavande revisorn
undantagen.
Utom de nu berörda frågorna är den märkligaste nyheten i utredningsmännens
förslag angående revisionen det inflytande av dominerande art,
som däri skulle beredas direkt åt riksdagen.
Tanken på införandet av ett dylikt moment i kontrollen över bolaget
framträdde första gången år 1922 i en inom andra kammaren (av hr Olsson
i Kullenbergstorp) väckt motion med begäran örn utredning angående utvidgning
av statsrevisionens arbetsområde till »vissa monopolistiska företag
av statsfinansiell betydelse.» Konstitutionsutskottet, vars förslag av riksdagen
bifölls, yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande, att utredning
borde ske beträffande åvägabringandet av en statlig revision av särskilt
Spritcentralen och Tobaksmonopolet. Då — enligt utskottets mening —
dessa företag uppstått genom statliga åtgärder, då vissa överskott av deras
vinstmedel skulle inlevereras till statsverket och då deras förvaltning alltså
vore av stort intresse för statens ekonomiska ställning, borde en särskild
granskning av desamma ur statsfinansiell synpunkt äga rum. Den rätt att
utse vissa av bolagets revisorer, som enligt gällande bolagsordning tillkomme
Kungl. Majit, vore i detta hänseende icke tillräcklig. Den i bolagsordningen
stadgade revisionen borde i statens intresse kompletteras med en
rent statlig revision, som från allmän statsfinansiell synpunkt granskade
bolagens förvaltning. Resultaten av detta revisionsarbete borde därefter framläggas
för riksdagen. Huruvida denna revision borde ske genom statsrevisionen
eller på annat sätt, saknade utskottet anledning att yttra sig örn.
De olika möjligheter, som härvid kunde tänkas, borde givetvis vid utredgingen
uppmärksammas.
Med anledning av denna riksdagens begäran tillkallades inom finansdepartementet
två sakkunniga för utredning bl. a. av den nämnda frågan.
I sitt år 1924 avgivna betänkande förklarade de sakkunniga emellertid, att
de tillsvidare lämnat frågan örn statlig revision av de monopolistiska företagen
å sido. Det hade nämligen vid en allenast förberedande undersökning,
som de sakkunniga medhunnit, visat sig, att ett fullständigt och noggrant
inträngande i detta spörsmål krävde avsevärd tid och erbjöde stora
svårigheter. Ett tillförlitligt bedömande förutsatte bl. a. ett ingående studium
ej allenast av vederbörande företags organisation och verksamhet utan även
av åtskilliga spörsmål av såväl offentligträttslig som privaträttslig natur.
Vid 1926 års riksdag framställdes till finansministern en interpellation
rörande frågan, huruvida riksdagen hade att emotse något förslag med anledning
av den begärda utredningen. I svaret på denna interpellation meddelade
departementschefen (Wigforss), att under år 1924 överläggningar förts
med förutnämnda båda sakkunniga örn utredningens fortsättande, men att
dessa överläggningar resulterat i, att de sakkunniga icke ansett sig kunna
till behandling upptaga spörsmålet örn statlig revision av monopolföretagen.
Efter överenskommelse med dåvarande finansministern (Beskow) hade utredningen
därför i denna del fått tillsvidare vila. Även den därefter fungerande
finansministern (Thorsson) hade hyst den uppfattning, att den av riksdagen
begärda utredningen tillsvidare icke borde återupptagas. Detta ställningstagande
inom finansdepartementet sammanhängde enligt hr Wigforss’
uttalande även därmed, att, efter det riksdagen avlåtit sin ifrågavarande
skrivelse med begäran om den berörda utredningen, de båda monopolbolagen
fått sin organisation prövad och fastställd av riksdagen. På grundval av
denna organisation vore en ingående kontroll från statens sida av bolagen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 57
redan nu möjlig, och en sådan kontroll utövades även faktiskt. De önskemål
inom riksdagen, som tagit sig uttryck i 1922 års skrivelse, kunde
sålunda i realiteten anses i icke ringa mån förverkligade.
I direktiven för Monopolkontrollutredningen uttalade finansministern
(Lyberg) rörande det här föreliggande spörsmålet, att det svårligen läte sig
förnekas, att gällande kontrollföreskrifter tede av åtskillig oklarhet, samt
att kontrollverksamheten måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet,
och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella
intressenas tillgodoseende.1 Med de betydande intressen för det allmänna,
som vore knutna till de båda företagen, vore det icke minst av
statsfinansiella skäl ofrånkomligt, att statens kontroll bleve i möjligaste mån
effektiv. Å andra sidan vore det av icke mindre vikt, att kontrollen så
organiserades, att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på företagens
ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel.
Utredningsmännen förklara sig i sitt betänkande ha övervägt olika möjligheter
att anordna revisionen, för att densamma skulle effektivt fylla det
allmännas krav på kontroll. Det hade därvid framstått såsom en förutsättning,
att riksdagen skulle medverka vid utseendet av revisionsorganet. För
det framkomna förslaget, att granskning av bolagets förvaltning skulle
anförtros åt statsrevisionen, kunde åberopas, att denna framträdde såsom
ett omedelbart organ för riksdagen och att granskningens verkställande
genom detta organ skulle förläna en särskild styrka åt revisionen. Svårigheter
syntes dock möta att underkasta bolaget en dylik granskning. Man
måste nämligen vid övervägande av frågan taga ställning till spörsmålet
örn en sådan anordnings anknytande till och betydelse för Spritcentralens
organisation i dess helhet. Utredningsmännens förslag innefattade bibehållande
av aktiebolagsformen för företaget. Aktiebolagslagens ovillkorliga
föreskrifter örn revision och beslut ifråga örn ansvarsfrihet komme alltså
att vinna tillämpning. Därest en revision genom statsrevisionen stadgades,
komme alltså en dubbel revisionsapparat att fungera med två av varandra
oavhängiga organ. Revisionen enligt aktiebolagslagen komme att avgiva
sin berättelse och bolagsstämman skulle besluta i ansvarsfrågan, innan statsrevisionen
företagit granskning. Även örn ett av bolagsstämma fattat beslut
örn ansvarsfrihet ej lade hinder för vissa förfoganden, som från Kungl.
Maj:t och riksdagen kunde ifrågakomma, skulle dock ett sådant beslut begränsa
möjligheterna för vidtagande av åtgärder från statens sida. En
mera ändamålsenlig ordning syntes därför enligt utredningsmännen kunna
ernås på det sätt, att riksdagen finge tillfälle att öva ett betydande inflytande
vid den enligt aktiebolagslagen fungerande revisionen. Olägenheterna
av en tvåfaldig granskning skulle därigenom undvikas, samtidigt som det
statliga inslaget i revisionen på ett verksamt sätt ökades. Riksdagens representanter
i revisionen kunde utses inom eller utom riksdagen, och krävde
en dylik anordning icke ändring i riksdagsordningen. Det vore tillräckligt,
att riksdagen förklarade sig villig ataga sig den ifrågasatta uppgiften. Önskvärdheten
av att skilda meningsriktningar bereddes utrymme vid riksdagens
val av revisorer hade föranlett, att de riksdagsvalda revisorernas antal föreslagits
till fyra, valda tvä av vardera kammaren.
Den översikt, som i bilagan till föreliggande yttrande gives rörande organisationen
av flertalet svenska aktiebolag, i vilkas förvaltning staten deltager
på ett eller annat sätt, visar, att den av utredningsmännen föreslagna
Styrelsen hänvisar rörande detta yttrande tili vad styrelsen nedan anlör (se sid. (il).
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
anordningen i intet fall kommit till användning vid utseende av revisorer
i dylika företag. I Tobaksmonopolet är revisorernas antal lika stort som
för närvarande inom Spritcentralen och grunderna för deras utseende också
desamma, i det att hälften skall utses av Kungl. Maj:! och hälften av bolagsstämman.
Luossavaara-Kiirunavaara A/B. har, i likhet med Spritcentralen,
fyra revisorer, av vilka halva antalet tillsättes av staten i dess egenskap av
preferensaktiekapitalets innehavare. I Ostkustbanan, där staten tillskjutit
omkr. 60 % av kapitalet, tillsätter Kungl. Majit en av de tre revisorerna,
men får, ifråga örn valet av de övriga, rösta endast med 80 “o av sina
aktiers röstvärde. Det äldre Spetsbergsbolaget tillerkände ägarne av preferensaktierna,
vilka innehades av staten, rätt att utse två av de tre revisorerna.
I det nya, år 1928 bildade bolaget, där staten äger hela kapitalet,
tillsättas givetvis alla revisorer av statens ombud på stämman. På samma
sätt förhåller det sig med A/B. Jordbrukarbanken, där praktiskt taget alla
aktier tillhöra statsverket.
Det är i detta sammanhang av intresse att framhålla, att i socialiseringsnämndens
förslag till ny organisation av Statens Järnvägar, vilket väsentligen
avser att åt detta verk förläna ett enskilt affärsföretags ställning,
föreslagits, att revisionen av företagets räkenskaper och förvaltning skall
anförtros åt tre överrevisorer, utsedda av Statens Järnvägars stämma, vilken
skulle organiseras i nära anslutning till de för privata företags bolagsstämma
gällande grundsatser, men representera det allmänna såsom ägare
till verkets kapital (Statens Järnvägars överrevisorer utses för närvarande
av Kungl. Majit). Dessutom skulle riksdagens revisorer äga en granskningsrätt,
som emellertid uttryckligen skulle begränsas till uppgiften att vinna
ett allmänt omdöme örn det i företaget nedlagda statskapitalets ställning
och förvaltning. Den borde icke ha karaktären av en affärsrevision i egentlig
mening eller vara avsedd att föregå beslut örn ansvarsfrihet för företagets
styrelse. Affärsrevisionen skulle fullgöras av företagets ovannämnda egna
revisorer, och stämman skulle fatta beslut örn décharge. För att formellt
möjliggöra statsrevisionens granskning i detta fall förutsatte nämnden uttrycklig
ändring i instruktionen för riksdagens revisorer.
I nära anslutning till dessa grundsatser hade revisionen organiserats även
i det tidigare omnämnda regeringsförslaget rörande en monopolanstalt folden
sociala olycksfallsförsäkringen.
Socialiseringsnämndens berörda betänkande har intresse även ur en annan
synpunkt. Såsom nyss nämnts, skall enligt förslaget företagets högsta beslutande
korporation vara Statens Järnvägars stämma. Till denna skall
riksdagen ha rätt att utse visst antal representanter. Rörande frågan örn
riksdagens rätt att utse dessa representanter har av nämnden verkställts en
utförlig statsrättslig undersökning, som utmynnar i uttalandet, att nödvändigheten
av ett grundlagsstadgande för konstituerande av denna rätt syntes
vara obetingad. Visserligen förelåge från de senaste åren ett fall, då riksdagen
jämte Kungl. Majit valt representanter till en institution, utan att härför
grundlagsändring ansetts erforderlig, vare sig ifråga örn riksdagens rätt
till sådan representation eller formen för riksdagens val. Detta gällde den
enligt förordningen den 28 maj 1920 örn uppskattning av mark etc. inrättade
uppskattningsövernämnden. Det hade emellertid då varit fråga örn en
tillfällig institution och örn en angelägenhet, som kunde anses sammanhänga
med riksdagens suveräna bevillningsrätt. Därför vore fallet icke att
anse såsom fullt parallellt, och det vore icke tillrådligt att anse det prejudicerande,
helst såväl grundlagens ordalydelse som doktrinen syntes fullt
59
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 196. Bilaga.
bestämda på den punkten, att riksdagen ägde rätt att välja representanter
för speciella förvaltningsuppgifter allenast i de fall, där rätten vore i grundlagen
uttryckligen stadgad.
Såsom framhålles av flertalet kommentatorer till grundlagarna k togo
grundlagsstiftarne som en av sina huvuduppgifter att förebygga en upprepning
av frihetstidens sammanblandning av statsfunktionerna, varigenom
ständerna hade hos sig samlat såväl den lagstiftande som den styrande och
dömande makten. Karakteristiskt för denna strävan är ett yttrande till
statsrådsprotokollet den 10 januari 1816 av Hans Järta, varl det heter:
»Rikets ständer kunna välja styresmän för sina penningverk, revisorer av
dessas och statsverkets förvaltning, justitieombudsman och dess suppleant,
samt kommitterade till tryckfrihetens vård. Allt vad grundlagarna i detta
avseende icke tillåta, måste de anses förbjuda, ty annars skulle till rubbning
av alla konstitutionella förhållanden riksens ständer kunna insätta
särskilda sina ombud i varje förvaltningsgren.»
Utredningsmännen ha utan någon motivering uttalat den mening, att ett
genomförande av deras förslag örn riksdagens val av revisorer i Spritcentralen
ej skulle kräva ändring av riksdagsordningen. Vissa i det föregående
återgivna uttalanden synas tyda på, att, även örn denna uppfattning
är riktig, det likväl torde vara tvivelaktigt, örn icke i varje fall regeringsformen
hindrar ett genomförande av den av utredningsmännen tänkta anordningen.
Dessa formella synpunkter hade måhända, såsom berörande den centrala
punkten i utredningsmännens uppdrag, förtjänat ett utförligare dryftande
i betänkandet än de mycket flyktiga antydningar, som där förekomma. En
närmare granskning därav måste givetvis falla utom ramen för föreliggande
yttrande. I själva saken tinner sig styrelsen emellertid böra uttala ett bestämt
avstyrkande av den väg, som utredningsmännen föreslagit.
Beredande av ökat inflytande i revisionen åt det allmänna skulle enligt
utredningsmännen vara betingat av dels statsfinansiella, dels sociala skäl.
Vad först de sociala skälen för den av utredningsmännen föreslagna anordningen
beträffar, så lia i betänkandet inga skäl anförts, som tala för, att
dessa synpunkters behöriga tillgodoseende skulle vid sidan av de av Kungl.
Majit tillsatta revisorerna erfordra jämväl revisorer, utsedda av riksdagen.
Ifråga örn betydelsen för statsfinanserna av Spritcentralens verksamhet,
torde böra framhållas, att staten för närvarande icke äger eller föreslagits
skola direkt äga något kapital i bolaget, samt att utredningsmännen i annat
sammanhang, i likhet med vad bolaget självt vid upprepade tillfällen uttalat
sig för, framställt förslag om, att bolaget hädanefter i sin ekonomiska
politik skulle söka åvägabringa allenast jämnvikt mellan inkomster och utgifter
och sålunda icke eftersträva något överskott för statsverket. Ett bifall
till detta förslag, vilket i allt väsentligt synes styrelsen välbetänkt —
frågan skall senare utförligare beröras — skulle innebära, att statsbudgeten
icke längre hade något tillskott av betydelse att påräkna såsom vinstandel
från bolaget. Härmed försvunne sålunda ock riksdagens intresse av att ur
denna synpunkt utöva någon speciell uppsikt över företaget. Behovet av
en dylik kontroll synes icke heller kunna härledas ur bolagets inkasserande
av omsättningsskatten, vilken visserligen uppgår till betydande belopp, men
som till sin storlek bestämmes av riksdagen och icke är avhängig av det
sätt, på vilket bolagets förvaltning utövas — frånsett risken för oredlighet
1 Jfr 1)1. a. Malmgren, Sveriges grundlagar, Sthlm 1926, kommentar till §§ 4 och 90 regeringsformen.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
vid skattens redovisning. Mot en dylik risk beredes emellertid icke någon
effektiv garanti genom tillskapandet av en månghövdad revisionsapparat,
utan snarare genom en intensivt verkande och daglig tillsyn av det slag,
som utövas av bolagets ledning, dess kontrollavdelning samt av jourhavande
revisorn.
Jämföres det intresse statsverket har i Spritcentralens förvaltning med
dess motsvarande intressen hos exempelvis Luossavaara-Kiirunavaara A/B.,
torde utan vidare kunna påstås, att de senare äro ur alla synpunkter väsentligen
större, i det att staten äger icke blott halva aktiekapitalet i detta företag,
utan därjämte har en betydande direkt intäkt av driften, vilken till
sin s orlek är avhängig av dennas skötsel. Först under de senaste åren,
sista gången år 1927, ökades emellertid statens inflytande i bolagets ledning
till ungefärlig, ehuru icke full överensstämmelse med de för Spritcentralen
gällande bestämmelserna, varemot från intet håll, varken inom eller utom
riksdagen, ens ifrågasatts, att det allmännas anspråk på andel i revisionsarbetet
skulle utsträckas utöver rätten att genom Kungl. Maj:t (via preferensaktierna)
tillsätta halva antalet revisorer. I varje fall har i sådant
sammanhang aldrig något förslag varit å bane, enligt vilket i revisionen
skulle beredas plats jämväl för representanter för riksdagen. Veterligen har
något krav av denna art ej heller framställts rörande granskningen av sådana
företag som Ostkustbanebolaget, där staten äger mer än hälften av
det investerade kapitalet, eller Spetsbergsbolaget, där hela, och Jordbrukarbanken,
där så gott som hela kapitalet är statens. Av dessa bolag voro
likväl de båda sistnämnda föremål för ingående behandling så sent som
vid 1928 års riksdag.
Den av utredningsmännen föreslagna revisionsapparaten skulle bilda ett
revisionskollegium av sju personer och sålunda numerärt ha ungefärligen
samma omfattning som styrelsen. Denna församling, vilken ifråga örn
sammansättning och storlek skulle bliva utan motstycke inom någon gren
av den offentliga eller enskilda förvaltningen i vårt land, måste rent tekniskt
betecknas såsom ett onödigt komplicerat organ. Den hänsyn, som enligt
förslaget skulle tagas till att olika meningsriktningar bleve representerade
bland de av riksdagen utsedda revisorerna, skulle medföra faran av
att revisionen bleve en mer eller mindre politisk organisation, sammansatt
snarare med hänsyn till de under olika tider förhärskande politiska styrkeförhållandena
i riket än till de särskilda sakliga uppgifter, som ett kontrollorgan
av denna art borde ha att fylla. Under sådana omständigheter torde
näppeligen kunna förhindras, att en på detta sätt åvägabragt politisk inriktning
av revisionen skulle, icke minst vid ett samtidigt genomförande
av utredningens förslag örn revisorernas deltagande i styrelsens förhandlingar
och dess ställning såsom klagoinstans, medföra en politisering av
bolagets hela förvaltning, förryckande grunden för dess lugna och sunda
utveckling, samt försvårande ett tillfredsställande fyllande av dess väsentligen
på kommersiella syften inriktade uppgifter. Helt visst skulle därigenom
motsatsen ha vunnits till vad som i statsrådsdirektiven för utredningen
uttryckligen angivits, när det heter, att kontrollapparaten borde
så organiseras, »att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på företagens
ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel.»
Det må slutligen uppmärksammas, att riksdagens deltagande i kontrollen
över företaget näppeligen kan motiveras av den erfarenhet, som vunnits
av den nu fungerande kontrollapparatens arbete. Den ingående granskning
utredningsmännen ägnat företagets förvaltning under det nuvarande
61
Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.
statsavtalets giltighetstid har klart ådagalagt, att icke i något avseende
kunnat påvisas, att de statsfinansiella eller sociala intressena skulle ha
åsidosatts eller att den granskning, som under denna tid utförts rörande
statsfinansernas tillgodoseende, skulle ha brustit i effektivitet. De motsatta
förmodanden, som uttalats i finansministerns direktiv för utredningsmännens
arbete (jfr ovan sid.---x), ha sålunda på intet sätt besan
nats,
utan i stället måste utredningens betänkande sägas giva vid handen,
att vad finansministern uftalat såsom »av statsfinansiella skäl ofrånkomligt»,
d. v. s. »att statens kontroll bleve i möjligaste mån effektiv», helt uppfyllts
inom ramen av den nuvarande organisationen. Härav synes närmast den
slutsatsen böra dragas, att den nuvarande kontrollapparaten fungerat på ett
ur det allmännas synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Det plägar vara en
god regel att icke ändra en bestående organisation, därest den icke i något
väsentligt avseende visat sig bristfällig. En av utredningsmännen, hr Rooth,
giver ett klart uttryck åt denna uppfattning, när han i sin reservation till
betänkandet anfört, att det, för att bolaget skulle kunna skötas på ett ur
affärssynpunkt lika förtjänstfullt sätt, som nu vore fallet, givetvis vore av
vikt, att förändringar i den nuvarande organisationen föresloges endast, när
starka skäl talade därför.
Även dessa synpunkter torde tala för ett avstyrkande av utredningsmännens
förslag, i vad de avse en utökning av revisionen med av riksdagen valda
ledamöter, samt tillämpningen av i viss mån nya arbetsformer för densamma.
Skulle några särskilda skäl, vilka emellertid styrelsen för sin del
icke kunnat utfinna, anses tala för en förstärkning av det allmännas inflytande
i revisonen, torde allenast böra ifrågasättas en ökning — inom
ramen av revisionens nuvarande numerär — av antalet kungavalda revisorer.
Men enligt styrelsens mening synes en revision, bestående av fyra
ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två och bolagsstämman två, och där
de av Kungl. Majit valda skola vara revisionens resp. ordförande och jourhavande
ledamot samt arbetande enligt i huvudsak samma instruktion som
den nu gällande, fylla alla berättigade anspråk på effektiv kontroll över
Spritcentralens förvaltning. 5
5.
Styrelsen.
Den granskning, utredningsmännen ägnat styrelsens organisation och
arbetsformer, har givit dem anledning uttala, att man vid undersökning av
Spritcentralens verksamhet icke undgår den iakttagelsen, att styrelsen särskilt
före 1923 års avtal ägt en mycket stor handlingsfrihet. Även örn det
icke finge förbises, att i ett företag av detta slag ledningen borde åtnjuta
ett betydande mått av rörelsefrihet, måste det likväl ifrågasättas, huruvida
det ej skulle ha varit till gagn för företaget, örn styrelsen ålagt sig en större
begränsning. Anmärkningarna gällde särskilt vissa åtgärder, genom vilka
bolaget utvidgat sitt intresseområde — övertagandet av ett antal agenturfirmor
inom vin- och spirituosabranschen samt inköpen av Grand Hotel,
Carnegie och Astra.
Styrelsen har i sitt inledningsvis åberopade tidigare yttrande med anledning
av föreliggande betänkande utförligt behandlat de sålunda gjorda anmärkningarna
mot bolagets förvaltning och vill därför icke här ägna ytterligare
uppmärksamhet däråt. I nu förevarande sammanhang må allenast
1 Se sid. 57 ovan.
62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
understrykas, att samtliga de påtalade åtgärderna vidtagits under den tid,
som föregick 1923 års avtal med staten och den därpå baserade nuvarande
organisationen av företaget. Även örn utredningsmännens anmärkningar
mot åtgärderna vore befogade — i vilket avseende styrelsen, såsom av det
tidigare yttrandet framgår, tillåter sig hysa en motsatt uppfattning — sakna
de sålunda varje som helst värde såsom bevis för, att den nuvarande organisationen
av styrelsen eller av bolagets förvaltning skulle vara olämplig
eller mindre tillfredsställande. Intet annat skäl har heller av utredningsmännen
anförts för deras i detta samband gjorda påstående, att de ifråga
örn styrelsens sammansättning, arbete o. s. v. träffade anordningar »ej i
allo varit till fyllest för att åt Spritcentralens verksamhet giva den form
och stadga, som bör krävas av ett organ, som har att fylla en maktpåliggande
uppgift i det allmännas tjänst.» De ändringsförslag, utredningsmännen
i denna punkt framlägga, sakna således sakligt underlag.
Tyngdpunkten i utredningsmännens ändringsförslag rörande styrelsen
ligger i de ifrågasatta nya diskvalifikationsgrunderna för innehav av styrelseuppdraget.
Enligt dessa bestämmelser skulle till ledamot eller suppleant i
Spritcentralens styrelse eller till verkställande direktör i bolaget »icke få
utses den, som äger eller har delaktighet i företag, som självt eller genom
dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker eller som
självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse», och
skulle samma föreskrifter gälla örn »den, som, ändock att han icke äger
eller har delaktighet i företag, som nu nämnts, är ledamot aller suppleant
i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget.»
För dessa, förslag Ira av utredningsmännen icke åberopats några som helst
särskilda skäl. För förbudet att inneha aktier i Spritcentralen hänvisas
allenast till nu gällande motsvarande förbud för de av Kungl. Maj:t utsedda
styrelseledamöterna samt till liknande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen
rörande de av offentliga organ utsedda ledamöterna
av systembolags styrelser. En viss ledning rörande utredningsmännens motiv
erhålles emellertid måhända av hr Rooths reservation. I denna anföres
nämligen, att två bärande skäl skulle ha anförts för de föreslagna diskvalifikationsgrunderna,
i det att man dels framhållit nödvändigheten av att
Spritcentralen såsom ett halvofficiellt företag vore fullt fristående i förhållande
tili såväl säljare som köpare, dels ock betonat, att det personliga
sambandet mellan Spritcentralen och systembolagen borde upplösas, för att
man därigenom skulle kunna undanrycka grunden till den populära missuppfattning,
som gjorde Spritcentralen ansvarig för av systembolagen vidtagna
åtgärder. Reservanten finner dessa skäl bärande endast för att stadga
förbud mot aktieinnehav i Spritcentralen eller ledamotskap i systembolags
styrelse, men anser motiven ohållbara för att utsträcka förbudet jämväl
till dem, som blott ha aktier i systembolag eller äro aktieägare eller styrelseledamöter
i maltdrycks-, hotell- eller restaurantföretag.
Styrelsen tillåter sig i denna fråga i första rummet framhålla, att, när
utredningsmännen i detta sammanhang tala örn »dualismen i detta säreget
organiserade företag», samt att anledningen till att de av Kungl. Majit utsedda
styrelseledamöterna tillerkänts avgörande inflytande i styrelsen .varit
angelägenheten att »giva betryggat utrymme åt de ekonomiska och sociala
hänsyn, vilkas upprätthållande vid partihandeln måste krävas från statens
sida», denna uppfattning lider av en viss principiell oklarhet. Någon dualism i
betydelsen av en motsättning mellan staten och bolaget, mellan allmänna
och enskilda intressen kan helt säkert icke förefinnas inom den nuvarande
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr W6. Bilaga.
organisationen av partihandeln. Erfarenheten har i varje fall icke bestyrkt
existensen av ett dylikt motsatsförhållande. I de sociala synpunkternas tillgodoseende
Ira intressena aldrig divergerat — icke ett enda exempel av
detta slag har av utredningsmännen anförts och torde överhuvud icke, såvitt
styrelsen förstår, kunna påvisas. Vad de ekonomiska frågorna beträffar,
förtjänar endast framhållas, att bolagets uppgift enligt vid upprepade tillfällen
bekräftade och även av utredningsmännen godkända direktiv icke är
att leverera största möjliga affärsvinst till staten, samt att vad bolaget
reserverar visserligen stannar hos bolaget och användes i dess rörelse men
blir statens egendom, enär aktieägarne vid bolagets upplösning icke kunna
återfå mer än sin ursprungliga insats.
En förklaring till den nu nämnda uppfattningen örn staten och bolaget
såsom två kontrahenter med mot varandra stridande intressen — en åskådning,
vilken torde ha givit upphov till åtskilliga stadganden i nu gällande
statsavtal och vilken starkt framträder i utredningsmännens hela betänkande
— kan måhända sökas däri, att i ett flertal andra företag av halvofficiell
prägel, i vilkas förvaltning det allmänna deltager, såsom L. K. A. B.,
Ostkustbanans A/B. o. s. v., en dylik intressemotsats enligt sakens natur
måste föreligga. Inom Spritcentralen existerar den emellertid icke.
Det är säkerligen denna uppfattning, som dikterat utredningsmännens
förslag, att de av bolagsstämman valda ledamöterna icke skola ha rätt att
äga aktier i Spritcentralen eller dess dotterbolag. Det enda härför åberopade
skälet eller motsvarande stadgande ifråga örn de av Kungl. Majit valda
styrelseledamöterna i bolaget, liksom de av offentliga organ utsedda representanterna
i systembolagens styrelser, är icke bärande. Vid utfärdandet av
dessa föreskrifter har man uppenbarligen utgått från den meningen, att det
allmännas representanter hade vissa offentliga intressen att bevaka, som tilläventyrs
kunde komma i strid med företagets, vadan dessa representanter
icke borde vara bundna genom delägareskap i företaget. Det har förut betonats
angelägenheten av att bestämmelser, som avvika från de för vanliga
bolag gällande, måtte införas för Spritcentralen endast där detta visas vara
nödigt eller nyttigt. I allmänhet torde det vara lämpligt och riktigt, att
ledamöter i bolags styrelse jämväl äro aktieägare i företaget, och inga skäl
tala för, att det för partihandelsbolagen skulle innebära någon olägenhet
med en dylik anordning. I varje fall innebär ett innehav av aktier med
begränsad utdelning icke något privatekonomiskt intresse av det slag, som
man med rusdrycksförsäljningsförordningen avsett att avlägsna. Ett förbud
av denna, art skulle allenast öka antalet av de bestämmelser, som äro av
övervägande artificiell natur, och icke tjäna något praktiskt betydelsefullt
syfte.
I än högre grad gäller det senast sagda örn det föreslagna förbudet för
ledamot av Spritcentralens styrelse att äga aktie i systembolag, bryggeriföretag
eller hotell- och restaurantföretag. Styrelsens uppfattning i denna
punkt delas, såsom ovan angivits, även av en av utredningsmännen själva,
och styrelsen tillåter sig helt instämma i dennes omdöme örn detta förslag
såsom varande »ohållbart».
Vad därefter angår det ifrågasatta förbudet för styrelseledamot eller
tjänsteman i systembolag, bryggeri, hotell- eller restaurantföretag att vara
styrelseledamot eller verkställande direktör i Spritcentralen, så avser detta
förslag att förhindra varje persongemenskap mellan de här åsyftade företagen.
Att ett dylikt förbud, när det gäller en person, som råkar tillhöra
styrelsen för ett bryggeri, saknar sakligt underlag, torde utan vidare vara
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
klart. Men i stort sett lika osannolikt måste det vara, att den, som är
ledamot av ett hotell- eller restaurantbolags styrelse, skulle kunna bereda
vare sig Spritcentralen eller det andra företaget någon fördel eller olägenhet
genom det dubbla intressentskapet, enär partihandeln som bekant icke är
leverantör till restauranterna, utan dessa förse sig med sina varor hos
systembolagen. Någon gemenskap eller divergens i intressena mellan Spritcentralen
å ena och bryggerier, hotell- eller restauranter å andra sidan kan
väl sålunda näppeligen ens teoretiskt tänkas, och därmed försvinner ock
varje motiv för utredningsmännens förslag i denna punkt.
En dylik gemenskap är däremot utan tvivel förefintlig ifråga om systembolagen.
Dessa kunna i själva verket betraktas såsom systerorgan till partihandiarne.
Båda äro led inom en gemensam ram till förverkligandet av
ett gemensamt syfte. Spritcentralen var som bekant ursprungligen ett
dotterbolag till Stockholmssystemet och år 1920, då det organisatoriska sambandet
mellan bolagen bröts genom de av Stockholmssystemet innehavda
stamaktiernas överlåtande till det nuvarande stamaktieägarekonsortiet, bestreds
från intet håll lämpligheten av att ett visst personligt samband alltjämt
upprätthölls mellan bolagens styrelser — ett samband, som ytterligare
underströks av dåvarande finansministern (Thorsson), i det att Kungl. Maj:t
till ordförande i Spritcentralens styrelse utsåg samma person, som beklädde
ordförandeposten i Stockholmssystemet. Vid diskussionen av de lämpligaste
organisationsformerna för rusdrycksförsäljningen i vårt land har den tanken
varit uppe att antingen konstituera partihandeln såsom ett kooperativt inköpsorgan
för systembolagen eller ock att låta partihandeln omhändertaga
jämväl detaljhandeln. Enligt det senare systemet har denna fråga lösts i
Norge, där monopolbolaget bedriver icke blott samma verksamhet som Spritcentralen
utan därjämte ock utövar utminutering i ett visst antal städer.
Under den enskilda vinhandelns tid i vårt land var det ock regel, att
samma företag bedrev såväl parti- som detaljhandel i branschen.
En viss intressegemenskap mellan de båda grenarna av rusdryckshandeln
framstår sålunda såsom fullt naturlig. Så som försäljningen från partihandeln
till systembolagen är ordnad på grundval av den gällande lagstiftningen,
är det icke möjligt att upptäcka, i vilka avseenden ett samtidigt
styrelseledamotskap i ett partihandelsbolag och ett systembolag skulle kunna
medföra olägenheter. Risken för ett obehörigt gynnande av ett systembolag,
vars styrelseledamot eller tjänsteman placerats i partihandelsbolagets styrelse
eller utsetts till dess verkställande direktör, är, såsom alla med dessa frågor
någorlunda förtrogna lätt torde kunna intyga, helt utesluten. Lika litet kan
någon fara för inflytande i motsatt riktning föreligga. I stället måste det
vara ett önskemål för partihandelns ledning att inom styrelsen äga tillgång
till åtminstone någon person med verklig erfarenhet rörande detaljhandelns
arbetssätt, kundkrets, behov och synpunkter, för att vid styrelsens beslut
och i ledningens åtgärder hänsyn skall kunna tagas härtill och därigenom
friktioner skola kunna undvikas och ett i alla avseenden tillfredsställande
samarbete upprätthållas mellan dessa båda intimt sammanknutna led i försäljningsorganisationen.
Dessa synpunkter ha uppenbarligen vari tledande för stamaktieägarne,
när de hittills låtit systembolagen representeras i Spritcentralens styrelse.
Måhända hade det för de antydda syftenas tillgodoseende icke varit nödvändigt
att, såsom under större delen av Spritcentralens verksamhetstid
varit fallet, låta systembolagen representeras i Spritcentralens styrelse av
minst två personer i ledande ställning inom denna verksamhetsgren. Det
65
Kungl. Maj:ts proposition Nr lija. Bilaga.
är möjligt, att denna omständighet bidragit till den bl. a. av hr Rooth påpekade
populära missuppfattningen rörande Spritcentralens ansvar för systembolagens
åtgärder. Visserligen ha i detta avseende sannolikt ett betydande
antal faktorer samverkat och säkerligen komma dylika missuppfattningar
ej heller för framtiden att hävas, även örn utredningsmännens förslag örn
personlig boskillnad genomföres. Men då det måhända ur denna synpunkt
kan vara av värde, att en viss återhållsamhet i berörda avseende iakttages
och det i varje fall icke torde vara oundgängligen erforderligt, att den
sakkunskap och de förbindelser, örn vilka här är fråga, i Spritcentralens
styrelse direkt företrädas av mer än en ledamot, vill styrelsen för sin del
icke motsätta sig en begränsning av denna art. Därvid synes det kunna
tagas under övervägande lämpligheten av en sådan anordning, att vid val
av representant för systembolagen i Spritcentralens styrelse något organ för
systembolagen, exempelvis systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, bleve
i tillfälle att hos den utslagsgivande församlingen, d. v. s. stamaktieägarekonsortiet,
framställa förslag till för uppdraget lämpliga personer. Skulle
ett närmare ordnande av dessa frågor anses erforderligt, föreligger ett tillfälle
härtill i samband med verkställandet av den av årets riksdag begärda
utredningen rörande åtskilliga nied systembolagens organisation sammanhängande
spörsmål. Till förekommande av missförstånd vill styrelsen emellertid
framhålla, att styrelsen icke anser partihandelns intressen fordra, att
dess styrelse representeras inom systembolagen, men väl finner det såväl
för partihandels- som detaljhandelsföretagen av betydelse, att de senare äro
företrädda inom de förras styrelse.
Styrelsen finner sig sålunda i den utsträckning, styrelsen angivit, böra
avstyrka utredningsmännens förslag rörande nya, positiva diskvalifikationsgrunder
för ledamöter av Spritcentralens styrelse eller för dess verkställande
direktör. Styrelsen håller fastmera före, att de förutsättningar, som anses
böra förefinnas hos innehavare av dessa poster, må sökas icke efter vissa
formella linjer, i och för sig svåra att på hållbart sätt motivera och ägnade
att framkalla missförstånd rörande bolagets verkliga ställning och uppgifter,
samt måhända från uppdraget uteslutande dem, som eljest av positiva skäl
skulle vara synnerligen väl skickade därför. I stället är det givetvis de
personliga egenskaperna, som måste fälla det avgörande utslaget för att
såsom utredningsmännen uttrycka sig ifråga örn de kungavalda ledamöterna,
den representation, som Spritcentralens styrelse och ledning utgör, »städse
må hållas högt kvalificerad».
Vad sålunda anförts rörande de föreslagna diskvalifikationsgrunderna för
styrelsens medlemmar, gäller i allt väsentligt även utredningsmännens motsvarande
förslag angående revisorerna, vilket styrelsen, i likhet med vad
hr Rooth i sin reservation till betänkandet uttalat, finner sig böra avstyrka.
Mot de övriga förslag, som utredningsmännen framställt under detta
kapitel, har styrelsen i stort sett icke någon erinran. Detta gäller allra
minst de förslag, som syfta till genomförande av vissa åtgärder, vilka redan
sedan länge varit föremål för tillämpning, såsom förslaget att avskrifter av
styrelsens protokoll skola utsändas till ledamöterna av revisionen, ävensom
att för de av bolagsstämman utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna
icke skall bestämmas högre ersättning, än som Kungl. Majit fastställt för
de kungavalda motsvarande befattningshavarne. Önskemålet, att förvaltningsberättelserna
skola vara utförliga och dess uppgifter meddelas under
enhetlig uppställning, har under många år tillgodosetts. Intet svenskt aktiebolag
torde publicera utförligare förvaltningsberättelser, och särskild vikt
Bihang lill riksdagens protokoll 1030. 1 sand. Bil hafi. I\''r Ulli. Bilaga). 5
66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
har fästs därvid, att uppställningen av berättelsen år för år bibehålies enhetlig
för att möjliggöra jämförelser. Det är sant, att vinst och förlusträkningens
rubriker under senare år något förändrats, men i stället meddelas
årligen en ytterst detaljerad tablå angående omkostnadskontots olika
poster, möjliggörande en vida intimare inblick i denna gren av bokföringen
än veterligen någonstädes inom andra bolag förekommer och meddelande
vida mera överskådliga och rikhaltiga uppgifter än ett än så detaljerat
vinst- och förlustkonto skulle kunna erbjuda. Ett utbyte av dessa uppgifter
mot en dylik vinst- och förlusträkning skulle sålunda helt visst medföra
försämrade möjligheter att inhämta upplysningar rörande denna detalj av
bolagets verksamhet. Däremot har styrelsen icke någon erinran mot, att,
såsom utredningsmännen föreslå, framdeles i balansräkningen såsom en
regleringspost uppföres ett förnyelse- eller avskrivningskonto, vilket krediteras
för verkställda avskrivningar på anläggningar.
Ett genomförande av de i betänkandet föreslagna delvis förändrade formerna
för besluts fattande inom styrelsen, vilka äro hämtade från de motsvarande
föreskrifter, som gälla inom en del andra större företag, i vilkas
förvaltning staten deltager (jfr i Bilagan lämnade utredning), saknar styrelsen
anledning att för sin del motsätta sig, ehuru intet skäl anförts, som
skulle göra dessa ändringar nödvändiga. Den särskilda röstmajoritet för de
kungavalda ledamöterna, som föreslagits vid beslut örn avtal, vilka innefatta
åtagande för längre tid än bolagets koncessionsperiod, synes emellertid för
Spritcentralens vidkommande näppeligen vara motiverad, i det att något
motsatt intresse mellan statens och stamaktieägarnes representanter i styrelsen
i detta avseende icke kan tänkas förekomma. Genomfördes det av styrelsen
framställda, i det följande närmare motiverade förslaget om att tillstånd till
utövande av partihandel skulle meddelas icke för visst antal år utan tillsvidare,
så bleve en föreskrift av denna art under alla omständigheter obehövlig.
6.
Prispolitiken. I
I det kapitel i betänkandet, som betitlas »Riktlinjer för Spritcentralens
förvaltning», ha utredningsmännen väsentligen uppehållit sig vid bolagets
prispolitik samt vinstöverskott. Utredningsmännen föreslå, att »bolaget skall
söka fullfölja en prispolitik, som endast avser att hålla jämvikt mellan
inkomster och utgifter, samt därutöver efter vederbörlig avskrivning och
avsättning till fonder lämnar den enligt bolagsordningen begränsade utdelningen
på aktierna». Då man med dylika regler enligt utredningsmännen
måste räkna med möjlighet, att vinsten kan bliva så ringa, att den ej förslår
till medgiven utdelning å aktierna, föreslås medgivande för bolaget
att göra avsättningar till en vinstregleringsfond örn högst en milj. kr.
I gällande avtal med staten (§ 4) har föreskrivits, att det åligger bolaget
»att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring
av varorna på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst
av rörelsen». De av partihandelsbolagen under statsavtalets hittillsvarande
giltighetstid redovisade vinsterna uppgå till de i nedan anförda tablå uppgivna
belopp, vilka ställts i relation dels till varuomsättningen, dels ock till
det egna kapitalet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 67
Spritcentralen.
År |
Nettovinst |
Det egna |
Omsättning |
Nettovinsten i |
i % av |
1 000 kr. |
1 000 kr. |
1 000 kr. |
kapitalet |
ningen |
|
1924 |
8 508 |
32 100 |
73 899 |
26.5 |
11.5 |
1925 |
6 412 |
33 700 |
74 468 |
19.o |
8.6 |
1926 |
9 350 |
34 982 |
72 049 |
26.7 |
13.o |
1927 |
8153 |
35 500 |
71 722 |
23.0 |
11.4 |
Grönstedt. |
|||||
1924 |
862 |
6 306 |
10 695 |
13.7 |
8.i |
1925 |
1415 |
6 630 |
11 209 |
21.3 |
12.6 |
1926 |
1169 |
6 913 |
12 540 |
16.9 |
9.3 |
1927 1742 7147 Spritcentralen och Grönstedt. |
13 738 |
24.4 |
12.7 |
||
1924 |
9 370 |
38 406 |
84 594- |
24.4 |
ll.i |
1925 |
7 827 |
40 330 |
85 677 |
19.4 |
9.1 |
1926 |
10 519 |
41 895 |
84 589 |
25.i |
12.4 |
1927 |
9 895 |
42 647 |
85 460 |
23.2 |
11.6 |
I sin underdåniga ansökan den 8 september 1927 med hemställan örn fortsatt
partihandelsrätt från och med den 1 januari 1929 har bolaget framhållit,
att vid en prövning av frågan, huruvida de angivna vinstsiffrorna
kunde anses motsvara vad som i avtalet avsåges med »skälig inkomst av
rörelsen», borde understrykas, att såväl enligt bolagets egen från verksamhetens
början hävdade uppfattning som ock enligt den mening, vilken kommit tili
uttryck bl. a. i partihandelssakkunnigas år 1921 avgivna yttrande samt i
finansministerns (Thorsson) av riksdagen utan erinran lämnade uttalanden
vid framläggandet av förslag örn partihandelns förändrade organisation, bolagets
prispolitik borde bestämmas efter rent kommersiella grunder. Gentemot
denna mening företräddes emellertid ej sällan i den offentliga diskussionen
och jämväl på sina håll i riksdagen den ståndpunkten, att en huvudsaklig
eller i varje fall väsentlig uppgift för partihandelsbolagen vore att
tillse, att vinsten på rörelsen bleve så stor, att ett mycket betydande överskott
varje år uppstode för inleverans till statsverket.
Bolaget påpekade vidare i den ovan angivna skrivelsen, att formuleringen
av den citerade föreskriften i avtalet säkerligen avsåge att giva uttryck för
den förstnämnda uppfattningen. Bolaget hade ock i sin hithörande verksamhet
sökt i möjligaste mån anpassa sig efter den givna bestämmelsen.
Emellertid hade vissa omständigheter för bolaget försvårat att vid prissättningen
taga odelad hänsyn därtill. Sålunda måste, såsom även av finansministern
i dennes förut åberopade uttalanden påpekats, i en rörelse av här
ifrågavarande omfattning ur trygghetssynpunkt alltid räknas med en viss
marginal, varav följden måste bliva ett betydande vinstöverskott. De senaste
årens instabila valutaförhållanden i några av de länder, där bolaget
verkställde betydande varuinköp, hade likaledes nödvändiggjort kalkylerandet
med kurser, som bidragit till ernåendet av icke direkt avsedda vinster. I
samma riktning hade ock verkat, att möjliga prisnedsättningar av hänsyn
till härav för detaljhandelsbolagen följande olägenheter måst uppskjutas
längre än som eljest varit nödigt. Örn än en del av de orsaker, som medverkat
till att vinsterna hållit sig i överkant, i mån av mera ordnade och
1 Aktiekapital och (onder (inkl. reserverade skattemedel) med undantag av pensionsfond.
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
stabila förhållanden på marknaden komme att bortfalla, kvarstode dock
alltjämt vissa omständigheter, som syntes tala för önskvärdheten av
större klarhet rörande innebörden av avtalets uttryck örn »skälig inkomst»,
vadan bolaget fäste Kungl. Majlis uppmärksamhet på denna fråga, därest
Kungl. Majit skulle linna, att ett förtydligande av avtalet i denna punkt
vore av behovet påkallat.
Den av utredningsmännen föreslagna lösningen av det sålunda antydda
problemet förefaller vid en första granskning onekligen tilltalande såsom
angivande ett klart direktiv för prispolitiken i nära anslutning till den
grundtanke, som hittills behärskat denna gren av den ekonomiska förvaltningen,
ehuru resultatet icke alltid fullt motsvarat avsikten. Emellertid
förtjänar frågan måhända en något utförligare undersökning.
Därest man, såsom utredningsmännen föreslå, städse skulle strikt tillämpa
sådana prisgrunder, »att bolaget med säkerhet beredes högst sådan inkomst
av rörelsen, att bolaget må efter vederbörlig avskrivning och avsättning
till fonder kunna lämna utdelning åt aktieägarne» (§ 4 i utredningsmännens
avtalsförslag), kunna ofta fall förekomma, vilkas konsekvenser utredningsmännen
måhända icke fullt överblickat. Den av partihandeln genomförda
starka inhemska koncentrationen, innebärande bl. a. en minskning av försäljningsorganen
till ett fåtal, ett bortfallande av alla kostnader för resande,
reklam o. s. v., har givetvis medfört en väsentlig nedgång av omkostnaderna
i jämförelse med förhållandena på den fria handelns tid, men därutöver
ha de av Spritcentralen på flera utländska marknader vidtagna särskilda
inköpsåtgärderna berett partihandeln tillfälle att verkställa inköp av
ett flertal av de viktigaste varorna till avsevärt billigare pris, än tidigare
varit möjligt. Båda dessa faktorer samverka till att för partihandeln möjliggöra
att antingen, därest den fria hanteringens lojala prissättningsgrunder
i stort sett alltjämt tillämpades, väsentligt höja företagarvinsten eller ock
att, örn prissättningen skedde allenast under hänsynstagande till partihandelns
nuvarande avsevärt förbilligade omkostnader och inköpspris, i samma mån
sänka försäljningspriset. Användes den förra metoden, får staten stora överskottsvinster
av bolagets verksamhet, tillämpas det senare systemet, försvinner
denna inkomst för statsverket, men konsumtionen får i stället sina
spritdrycker och viner till ett ofta högst betydligt förmånligare pris än förr.
Detta sista antagande gäller givetvis endast under den förutsättningen, att
staten icke söker kompensation för den uteblivna direkta inkomsten genom
en höjning av omsättningsskatten eller en annan beskattning av rusdryckerna,
till vilken fråga styrelsen återkommer i det följande (sid. — — — '')•
Partihandeln har icke inrättats för att bereda staten ökade intäkter av
rusdryckshanteringen, men bl. a. för att tillgodose den konsumerande allmänheten
med autentiska och goda varor till billiga priser. Den vinst, bolagen
kunna göra genom koncentration av driften och en förbättrad organisation
av inköpen, bör sålunda i främsta rummet komma konsumtionen
till del. En viss modifikation i prissättningen måste emellertid ske. Skulle
prisen alltid och strikt lämpas efter den utländska marknadens svängningar,
måste prisändringar verkställas mycket ofta, och därigenom skulle partihandeln
förhindras att tillmötesgå ett av detaljhandeln allmänt uttalat och
hittills i största möjliga utsträckning tillgodosett önskemål, vilket går ut
på, att prisändringar må genomföras endast relativt sällan under året och
och då vid bestämda terminer. Vidare kan det tänkas, att, när exempelvis
ett visst under skördeåret eller närmaste åren därefter till billigt pris för
-
1 Se nästa sida.
69
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
värvat vinparti flera år därefter blir moget att utsläppas på marknaden,
den då gällande världsnoteringen värdesätter detta vin väsentligt högre än
det pris, till vilket partihandeln på basis av sina inköpskostnader vore i
tillfälle att försälja det. Skulle vinet då säljas till detta under förevarande
omständigheter sannolikt mycket låga pris, bleve följden måhända, att större
delen av partiet uppköptes av enskilda i lagringssyfte. Fördelen av den
låga prisberäkningen skördades sålunda endast av några få till förfång för
övriga konsumenter, som, därest de alls kunde bli i tillfälle att förvärva
vinet, finge betala det avsevärt högre pris, till vilket partihandeln sedan
kunde inköpa varan på världsmarknaden. I ett dylikt läge tala sålunda
goda kommersiella grunder för en utjämning uppåt redan från början av
försäljningspriset, i strid mot en bokstavstrogen tolkning av prisföreskrifterna
enligt utredningsmännens förslag.
Överväganden av denna art tala för en viss försiktighet vid all prissättning
— rusdryckshandelns ej undantagen, vare sig denna är monopolistiskt
organiserad eller icke. Dessa antydningar skola ock förklara,
varför de av utredningsmännen föreslagna prissättningsgrunderna väl
må kunna i stort sett lända till efterrättelse, men att de i sin tillämpning
tarva vissa modifikationer, vilka kunna leda till att prissättningen understundom
måste ske ungefärligen i underkanten av ett pris, som skulle ha
satts av en under fri konkurrens arbetande handel, samt att under sådana
omständigheter ett visst överskott i regel måste uppkomma.
En omläggning av prissättningsgrunderna i föreslagen riktning torde
lämpligen böra kompletteras med en anordning, varigenom en förutsebar
ökning eller minskning av partihandelns handelsvinst, i stället för att
föranleda prisändringar, kunde så att säga automatiskt omvandlas till en
sänkning eller höjning av omsättningsskatten. En dylik smidig anpassning
av denna skatt efter förekommande vinstväxlingar torde kunna
ernås därigenom, att riksdagen bestämmer huvudgrunderna för skattens
utgående, men överlåter åt partihandeln att inom vissa gränser och med
Kungl. Maj:ts medgivande beräkna de skattesatser, som erfordras för att
såväl handelsvinst som mera avsevärda fluktuationer i de för allmänheten
gällande försäljningsprisen må undvikas, under det att den förutsatta
totalinkomsten för statsverket upprätthålles. I
I fråga örn sättet för upptagande i riksstaten av bolagets till statsverket
inlevererbara vinst, ha utredningsmännen föreslagit en omläggning,
enligt vilken denna post icke som nu skulle beräknas med visst
belopp i den riksstat, som fastställes under det år, då vinsten intjänats,
utan i stället uppföras med den i verkligheten inlevererade summan i
den riksstat, som börjar löpa närmast efter rörelseårets utgång.
Mot detta förslag har styrelsen så mycket mindre någon erinran att
framställa, som det helt överensstämmer med de förslag i ämnet, vilka
bolaget vid tidigare tillfälle tillåtit sig framlägga. Skulle emellertid de
ändrade prissättningsgrunder tillämpas, som i det föregående närmare
angivits, samt kompletteras med den av styrelsen antydda rörliga omsättningsskatten,
synes denna fråga så tillvida lia kommit i ett annat läge,
att det vore riktigare att i budgeten icke alls upptaga någon inkomst från
Spritcentralens rörelse, utan att den inleverans, som eventuellt förekomme,
betraktades såsom ett förstärkningsbelopp. Styrelsen tillåter sig göra
detta påpekande även därför, att riksräkenskapsverket av budgettekniska
skäl avstyrkt det av bolaget tidigare framlagda, nu av utredningsmännen
upptagna förslaget.
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
7.
Det Grönstedtska bolagets partihandelsrätt.
Utredningsmännen ha ifråga om själva partihandelsorganisationen föreslagit,
att partihandelsrätt skulle upplåtas endast åt Spritcentralen och
att det Grönstedtska bolaget omedelbart skulle likvidera. Enligt utredningsmännens
mening innebure en upplåtelse av partihandelsrätt åt tvenne
innehavare med hänsyn till bokföring och redovisning en dualism, som
icke kunde anses medföra några verkliga fördelar. Det hade ej heller
uppvisats, att en avveckling av det Grönstedtska bolaget skulle föranleda
praktiska svårigheter av nämnvärd betydelse. Härtill komme, att man
genom att upplåta rätt till partihandel med rusdrycker åt endast ett företag
erliölie större möjligheter att anordna denna partihandel på sådant
sätt, att en ändamålsenlig förvaltning och effektiv kontroll ernåddes.
Mot utredningsmännens uppfattning i denna punkt har reservation anmälts
av herr Rooth, vilken framhållit, att han av den utredning, som
förebragts, blivit övertygad örn att praktiska skäl talade mot utredningsmännens
förslag, att det Grönstedtska bolaget omedelbart måtte likvidera.
Det för denna anordning anförda skälet, enligt vilket man genom en
sammanslagning av Spritcentralen och Grönstedts skulle ernå större möjligheter
att anordna en ändamålsenlig förvaltning, vore, efter den för
några år sedan genomförda omorganisationen av Spritcentralens och
Grönstedts administration, icke längre bärande. Något dubbelarbete förekomme
numera icke. All till huvudkontoret förlagd bokföring verkställdes
av samma personal. För Grönstedts fördes jämte lagerböckerna endast
en enklare dagbok och en huvudbok. En viss ehuru obetydlig ökning
av arbetet vållades naturligtvis därigenom, att två huvudbokslut måste
göras. Herr Rooth hade emellertid kommit till den bestämda uppfattningen,
att, örn .en fullständig fusion genomfördes, detta icke skulle möjliggöra
indragning av någon av den nu på den gemensamma bokföringsavdelningen
tjänstgörande personalen. Örn det Grönstedtska bolaget bibehölles,
ansåge herr Rooth det vara av vikt, att till styrelse i detta bolag
utsåges samtliga ledamöter i Spritcentralens styrelse. Ärenden, som be
rörde Grönstedts, kunde i så fall avgöras vid styrelsesammanträdena i
Spritcentralen. Jämväl revisorerna borde vara gemensamma i de båda
bolagen. Örn detta iakttoges, torde en fullt ut lika effektiv kontroll ernås,
som örn bolagen sammansloges. Särskilda arvoden behövde ej utgå
till styrelseledamöter och revisorer för deras verksamhet i Grönstedts.
Gjorda undersökningar hade visat, att, örn särskilda styrelse- och revisionsarvoden
ej utginge, den besparing, som kunde vinnas genom en fullständig
sammanslagning av bolagen — med frånseende av dess sannolikt
relativt obetydliga inverkan i ena eller andra riktningen på skattens
storlek — inskränkte sig till några hundra kronor, utgörande merkostnad
för huvudsakligen kontorsböcker och trycksaker. Ekonomiska skäl kunde
följaktligen icke anföras för en sammanslagning.
Enligt i vederbörlig ordning fattade beslut har under år 1928 den ändring
av Grönstedts organisation vidtagits, att bolaget numera har identiskt
samma styrelse och revisorer som moderbolaget, varjämte föreskrivits,
att medlemmarna av Grönstedts styrelse och revision icke äga åtnjuta
något arvode för dessa sina uppdrag. Därmed lia de av herr Rooth
i reservationen uttalade önskemål förverkligats.
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Styrelsen vill vitsorda, att systemet med två partihandelsbolag, som
nu ägt bestånd alltsedan år 1923 oell så sent som år 1925 i samband med
upplåtande av partihandelsrätt åt det Grönstedtska bolaget varit föremål
för Kungl. Maj:ts prövning och godkännande, verkat på gynnsamt
sätt, och att ingen erfarenhet, vunnen vid utövandet av Spritcentralens
eller Grönstedts verksamhet, talar för nödvändigheten eller behovet av en
ändring. Några ökade förvaltningskostnader medför systemet icke, liksom
det ej heller visat några olägenheter ur kontrollsynpunkt. Då vidare
uppköp och import samt lagring och behandling av viner i många fall
innebär helt andra problem än motsvarande frågor, när det gäller spritdrycker,
är det snarare naturligt än anmärkningsvärt att låta de olikheter
av kommersiell och teknisk natur, som här framträtt, taga sig uttryck
jämväl i organisatoriskt hänseende på sådant sätt, att vinhanteringen
hänföres till ett och sprithanteringen till ett annat bolag. Härtill
komma två ej oväsentliga fördelar med den nuvarande organisationen,
vilka styrelsen anser sig böra framhålla.
En fördel ligger däri, att ett gammalt enskilt firmanamn fortfarande
kan användas inom vinhanteringen, vare sig såsom beteckning på etiketter
eller i annan ordning. Skulle det Grönstedtska bolaget tvingas att
likvidera, vore det ej möjligt att i fortsättningen i samma utsträckninganvända
dess namn, enär detta i allmänhet lätt skulle uppfattas såsom
uttryck för något oegentligt. Visserligen användas för närvarande ett
par äldre, av Spritcentralen inköpta vinfirmors namn på några punschetiketter,
utan att detta påtalats, men härmed ges uttryck allenast åt, att
den vara, örn vilken är fråga, är av den typ eller kvalitet, som motsvarande
vara hade i äldre tider. När sålunda en punschsort med beteckningen
»Cederlunds» ännu förekommer, så uppfattas detta av dem, som
ägna någon närmare tanke däråt, allenast på det sättet, att de nuvarande
företagen brygga en punsch efter samma recept som det, vilket på sin tid
användes av den Ceder lundska firman. Sedan det Grönstedtska bolaget
förklarats skola upphöra, kan däremot icke i fortsättningen såsom hittills
på de viner, som tappas i vårt land, bibehållas namnet J. D. Grönstedt
& C:o. Följden härav kan med ganska stor säkerhet antagas, bliva,
att många av de i landet tappade och på detta sätt etiketterade vinerna
skulle bliva svårsåldare än fallet varit, när de burit det Grönstedtska
bolagets namn. Den härav förorsakade nedgången i försäljningen bleve
till förmån endast för sådana märken, vilka hit importerats i buteljera^
d. v. s. i utlandet tappat skick.
Den andra fördelen ligger på det handelspolitiska området. Grönstedtska
bolagets upphörande skulle kunna bland partihandelsorganisationens
talrika inköpskällor komma att väcka förvirring och osäkerhet, därest de
gamla förbindelser, som etablerats och under årens lopp ostört upprätthållits
med det Grönstedtska bolaget, utan vidare upphörde och nya skulle
knytas med Spritcentralen såsom det enda därefter förefintliga svenska
företaget på området. Det kan icke vara något svenskt intresse att utan
avgörande skäl inför utlandet särskilt understryka den svenska partihandelsorganisationens
monopolartade karaktär.
Enär sålunda ett upphörande av det Grönstedtska bolaget icke skulle
medföra några som helst fördelar av ekonomisk eller organisatorisk natur,
men dess bibehållande såsom partihandelsbolag i anknytning till Sprit
centralen och med den nu genomförda ändrade organisationen av styrelse
och revisorer icke kan visas innebära några som helst olägenheter men
72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
''keil vissa fördelar, vilkas betydelse icke får underskattas, anser sig styielsen
icke kunna underlåta att avråda från genomförande av utredningsmännens
förslag på denna punkt.
Skulle emellertid avgörande skäl kunna anföras för önskvärdheten av
att endast ett partihandelsbolag utövade verksamhet inom rusdrycksbranschen
i vårt land, finner styrelsen sig böra ifrågasätta, huruvida icke
det kvarvarande företaget borde erhålla det Grönstedtska bolagets namn,
varigenom vissa av de ovan påpekade olägenheterna av detta bolags upphörande
skulle undvikas.
8.
Agentbolagen.
Vid behandling av frågan angående Spritcentralens dotterföretag —
där utredningsmännen rörande Grand Hotel och Carnegie i huvudsak
förorda allenast, ett upprepande i det nya statsavtalet av i det nu gällande
avtalet givna .föreskrifter angående avvecklingen av dessa enga8®ment
■ 1 kar särskild uppmärksamhet ägnats åt de s. k. agentbolagen.
Härom yttra utredningsmännen bl. a., att den strävan att från agentverksamheten
avlägsna privatekonomiskt intresse, som tagit sig uttryck vid
bildandet av de till Spritcentralen anknutna agentbolagen, stöde i överensstämmelse
med den utveckling, varigenom privatekonomiskt vinstintresse
i möjligaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln
med rusdrycker. Det — visserligen indirekta — sammanförandet
av agentur och partihandel, som för närvarande förekommit, syntes
emellertid ur vissa synpunkter ej vara önskvärt. Handelspolitiska hänsyn
hade föranlett, att förslag örn åtgärd i antydda avseende icke nu av
utredningsmännen framlagts.
Dylika hänsyn lia likväl icke hindrat en av utredningsmännen, hr
Ljunggren, att reservationsvis påyrka åtagande för Spritcentralen »att i
sådan ordning, som låter sig förena dels med Spritcentralens ekonomiska
intresse, dels med synpunkter, som ifråga örn agenturorganisationen finnas
äga. betydelse, vidtaga åtgärder, varigenom till formen fristående men
till Spritcentralen ansluten agentverksamhet avvecklas».
Den av utredningsmännen uttalade uppfattningen, att partihandeln
principiellt bör helt skiljas från agenturverksamhet, har icke närmare
motiverats. Av de antydningar, som i betänkandet förekomma, synes
emellertid den slutsatsen kunna dragas, att utredningsmännens mening
vöre, att Spritcentralens övertagande av en del agentföretag skulle lia
inneburit en olämplig utvidgning av bolagets egentliga verksamhet, partihandeln.
Denna uppfattning rörande partihandelns begrepp torde emellertid
ej vara riktig. Den svenska rusdryckslagstiftningen känner allenast
Henne former av verksamhet, nämligen tillverkning, partihandel och
detaljhandel. Denna uppdelning är emellertid icke uttömmande och ej
heller äro de Irenne verksamhetsgrenarna klart åtskilda. Sålunda föres
exempelvis till partihandeln jämväl rening av råbrännvin, liksom den förskäring
och blandning av drycker, som förekommer. Enligt språkbruket
borde dylik verksamhet egentligen föras till tillverkning. Vad agenturverksamheten
beträffar, vilken uppenbarligen är en form av rusdryckshandel,
torde den icke rimligtvis kunna hänföras till annan gren därav
än partihandeln — en uppfattning, som Ilar stöd utom i det sakliga läget
73
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. bilaga.
jämväl i den historiska utvecklingen. Spritcentralens skiljande från
agenturföretagen kan sålunda icke grundas på det av utredningsmännen
antydda skälet.
Den föreliggande frågan har emellertid en långt djupare innebörd och
betydelse. De åtgärder, som Spritcentralen vidtagit för inköp och ombildande
av ett betydande antal av de större och viktigare agenturfirmorna,
ha enligt styrelsens mening varit av måhända avgörande betydelse
för den nuvarande lagstiftningens tillämpning och för möjliggörandet
av partihandelns omläggning. De bekanta svårigheter i förhållandet
till de vinodlande länderna, som gjort sig gällande för vissa andra staters
vidkommande, då de sökt genomföra mer eller mindre långt gående inskränkningar
i rusdryckshandeln, resp. strängare beskattning av dessa
drycker, ha så gott som helt uteblivit ifråga örn vårt land. De nuvarande
friktionsfria förhållandena på detta område av vår handelspolitik skulle
sannolikt icke lia åvägabragts, därest ett stort antal privata agenturer
med omfattande rörelse skulle lia fortsatt sin verksamhet.
Härmed är emellertid icke sagt, att den nuvarande organisationen i
detta avseende icke möjligen skulle kunna avlösas av en annan, byggd
på samma ekonomiska principer som de inom parti- och detaljhandeln nied
rusdrycker eljest tillämpade. Utredningsmännen ha emellertid, lika litet
som den för frågan till synes särskilt intresserade reservanten, givit ens
en antydan rörande riktlinjerna för en dylik organisation, och styrelsen
måste öppet tillstå, att den åtminstone för närvarande för egen del har
svårt att skönja någon annan här framkomlig väg än den, på vilken man
slagit in.
Givetvis har styrelsen icke någon erinran mot att framdeles ägna denna
fråga uppmärksamhet. Redan nu har styrelsen emellertid funnit sig kunna
tillmötesgå de av utredningsmännen framställda önskemålen rörande
en viss omorganisation av agentbolagens styrelser. Enligt vid årets ordinarie
bolagsstämmor med dessa bolag fattade beslut lia till styrelseledamöter
i samtliga bolag utsetts ordföranden och vice ordföranden samt
verkställande direktören i Spritcentralens styrelse samt till styrelsesuppleant
en av denna styrelses kungavalda suppleanter. Till revisorer
ha samtidigt utsetts en av de av Kungl. Majit utsedda samt bland de av
bolagsstämman valda bolagets jourhavande revisor. Därest styrelsens
förslag om, att Kungl. Majit skulle utse en av de kungavalda styrelseledamöterna
i Spritcentralen att vara jourhavande ledamot, förverkligades,
har styrelsen för avsikt att tillse, att denne beredes plats inom
samtliga agentbolags styrelser. Utredningsmännens förslag örn att föreskrifter
skulle meddelas till förhindrande av, »att Spritcentralens eller
dotterbolagens medel i någon form användes till reklam och representationskostnader
för främjande av agenturernas försäljningsverksamhet»,
torde sakna praktisk betydelse, enär dylik medelsdisposition under åren
från och med 1924 endast förekommit undantagsvis och för en sammanlagd
kostnad av omkr. 154 kr., samt för framtiden överhuvud icke avses.
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
9.
Specialmotiveriny till styrelsens avtalsförslag.
Sedan styrelsen nied det nu anförda närmare granskat de av utredningsmännen
framställda förslag, vilka avse frågor av större betydelse,
skola i det följande i korthet beröras jämväl de olika detaljspörsmål, som
i betänkandet behandlats och vilka föranlett särskilda förslag. Lämpligast
torde detta ske inom ramen av en specialmotivering för styrelsens
förslag till avtal mellan staten och bolaget.
Ingressen.
Utredningsmännen, vilkas motsvarande förslag innehålles i § 1, ha föreslagit,
att oktroj tidens maximum skulle höjas från fem till sex år, och
ha även förutsatt en häremot svarande ändring av 12 § i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Detta förslag föranleder visserligen i och för sig icke någon erinran,
men vill det synas styrelsen, som örn det rationellaste vore att, sedan
organisationen numera under en längre följd av år prövats och i vissa
detaljer eventuellt bleve föremål för jämkning, övergiva anordningen med
på viss tid meddelad oktroj och i stället återgå till det system med beviljande
av tillstånd »tillsvidare», som var gällande för partihandeln enligt
den äldre ända till år 1924 tillämpade hithörande föreskriften i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Enligt denna bestämmelse var det meddelade
tillståndet giltigt, så länge den koncessionerande myndigheten ej fann
skäl till återkallande. Skedde återkallelse på annan grund än missbruk
av försäljningsrätten, ägde innehavaren åtnjuta två års uppsägningstid.
Under de sju år, denna bestämmelse varit i kraft, har veterligen icke
någon olägenhet försports av dess tillämpning. Den femåriga koncessionstiden
infördes genom 1923 års lagändring utan någon särskild motivering.
Detta stadgande torde näppeligen fylla något praktiskt betydelsefullt
syfte, enär, så som statens inflytande över partihandeln numera är
ordnat, det framdeles icke synes kunna efter utlupen oktrojtid bli fråga
örn något skifte mellan ett förefintligt och ett nytt bolag — ett sådant
skifte kan icke tänkas tillgodose något sakligt intresse — men väl örn
att bereda det allmänna tillfälle att genom ändrade avtalsbestämmelser
åvägabringa jämkning i ett eller annat förhållande, som gäller företagets
verksamhet. Ett dylikt syfte vinnes emellertid bättre genom ett tillsvidare
meddelat tillstånd, vilket när som helst kan uppsägas med förslagsvis
två års varsel, än genom en koncession på förut fixerad tid.
§ i
Denna
§ har bibehållits i ungefärligen samma lydelse som § 2, första
stycket, i nu gällande avtal med hänsyn till att styrelsen föreslagit bibehållande
av det Grönstedtska bolaget.
§ 2.
Första stycket i denna § motsvarar § 2 i utredningsmännens förslag.
§ 3.
Denna §, som svarar mot § 3 i gällande avtal, har i styrelsens förslag
erhållit i huvudsak samma redaktion som § 3 i utredningsmännens förslag.
75
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
S i
Denna
§ överensstämmer i liuvudsak med § 4 i gällande avtal.
I andra attsatsen förekommer enligt utredningsmännens förslag ordet
»återförsäljare», vartill någon motsvarighet icke finnes i gällande avtal,
från vilket meningen eljest hämtats i oförändrad lydelse. Med återförsäljare
torde utredningsmännen ha åsyftat detaljhandelsbolagen, apotek
m. fl., till vilka partilmndlarne försälja sina varor. Förhållandet till
detaljhandelsbolagen torde på tillfredsställande sätt vara ordnat genom
föreskrifterna i § 5. Erfarenheten giver icke stöd för stadgande örn särskilt
skydd för andra avnämare, och torde det föreslagna tillägget till
paragrafen sålunda icke vara erforderligt, så mycket mindre som det
möjligen skulle kunna tolkas såsom avseende även agenter eller andra
mellanhänder.
Redaktionen av tredje attsatsen i styrelsens förslag har något jämkats
i anslutning till de synpunkter, styrelsen ovan anfört rörande grunderna
för prispolitiken.
§§ 5 och 6.
Dessa §§ lia av utredningsmännen hämtats från tilläggskontraktet mellan
staten och bolaget av den 20 juni 1924. Mot bestämmelsernas innehåll
eller formulering har styrelsen icke någon erinran, vadan de i styrelsens
förslag upptagits i samma lydelse som i utredningsmännens.
§ 7.
Under denna §, till vilken ingen motsvarighet finnes i utredningsmännens
förslag, men vars förebild i viss mån utgöres av § 5 i gällande avtal,
ha införts vissa stadganden rörande den av styrelsen föreslagna jourhavande
styrelseledamoten.
§ 8.
I fråga örn direktörsrådet, varom denna §, vilken svarar mot § 6 i gällande
avtal och § 9 i utredningsmännens förslag, handlar, ha utredningsmännen
föreslagit dels en begränsning av antalet ledamöter, i det att av
Spritcentralens befattningshavare endast verkställande direktören skulle
vara ledamot av rådet, dels ock en föreskrift, enligt vilken Spritcentralens
styrelseordförande samt den ledamot av styrelsen, som bolaget därutöver
utser såsom ledamot av rådet, skulle vara dettas självskrivna resp. ordförande
och vice ordförande.
Styrelsen har tidigare framhållit, att den finner lämpligare att åt styrelsen
bevara handlingsfrihet i fråga örn utseende av ordförande och vice
ordförande i rådet och har av sådan anledning bibehållit nu gällande avtals
bestämmelser i detta hänseende. Vad därefter angår antalet ledamöter
av rådet, finner styrelsen den av utredningsmännen föreslagna begränsningen
icke betingad av särskilda skäl. Det har under rådets hittillsvarande
verksamhet visat sig vara av stor praktisk betydelse att bereda
alla de befattningshavare hos Spritcentralen och det Grönstedtska bolaget,
vilka på ledande plats deltaga i bolagens förvaltning, tillfälle att
närvara vid rådets förhandlingar och jämväl bära ansvar för dess uttalanden.
En ändring i detta avseende skulle beröva rådet mycket av den
fackkunskap på olika områden, som genom den hittillsvarande anordningen
därstädes är representerad. Styrelsen har därför föreslagit bestämmelser,
vilka i huvudsak ansluta sig till de nu gällande.
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
I fråga om jourhavande styrelseledamoten, vilken skulle såsom självskriven
ledamot tillhöra rådet, har föreslagits en bestämmelse, vilken
skulle giva honom en ställning i förhållande till rådet, som ungefärligen
överensstämmer med den, vilken för närvarande intages av jourhavande
direktören.
§ 8 i utredningsmännens förslag avser föreskrifter rörande aktiekapitalets
konvertering. Enär styrelsen, såsom tidigare angivits, icke anser
denna fråga för närvarande tillräckligt klarlagd, ha bestämmelserna utelämnats
i styrelsens avtalsförslag. Ej heller har i sistnämnda förslag
upptagits något stadgande, svarande mot den i andra stycket av paragrafförslaget
inryckta bestämmelsen örn rätt för staten att lämna Sprit''
centralen kredit. En dylik föreskrift, vartill förebilden hämtats från avtalet
mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara A B., saknar för Spritcentralens
vidkommande varje aktualitet, då Spritcentralen i motsats till
L. K. A. B. icke är i behov av långfristiga lån.
S 9.
Såsom första stycke i denna § har från utredningsmännens avtalsförslag
upptagits dess under § 7 införda bestämmelse örn åtagande för Spritcentralen
att gottgöra statsverket vissa kostnader, som kunna föranledas
a.y Kontrollstyrelsens övertagande av en del av de arbetsuppgifter, som
för närvarande åligga Pris- & inköpsnämnden, vars verksamhet enligt i
betänkandet framställt förslag skulle upphöra. Mot detta förslag har
styrelsen icke någon erinran.
Till denna § ha vidare såsom andra och tredje stycken förts de föreskrifter,
som innehållas i § 11 av utredningsmännens förslag och vartill
någon motsvarighet ej finnes i gällande avtal.
Fjärde stycket i paragrafen motsvarar § 12 i utredningsmännens förslag
samt § 7 i gällande avtal.
Den under § 10 av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen rörande
åtagande från Spritcentralens sida att bereda revisionens ordförande och
jourhavande revisorn tillfälle att närvara vid styrelsens och rådets sammanträden
har förut utförligt behandlats av styrelsen, som därvid angivit
de skäl, som föranlett styrelsen att avstyrka ett dylikt stadgande.
§ 10.
Enligt motsvarande föreskrift i utredningsmännens förslag —• innehållet
i dess § 13 — skulle förbud stadgas för Spritcentralen eller dess
dotterbolag att förvärva delaktighet i företag för tillverkning eller försäljning
av rusdrycker eller maltdrycker eller för idkande av hotell- eller
restaurantröreise. Delaktighet i annat företag skulle kunna förvärvas
efter Kungl. Maj:ts medgivande.
Enligt den i § 3 av styrelsens avtalsförslag innehållna föreskriften
skulle Spritcentralen förbinda sig att icke — utom genom redan bestående
dotterföretag — själv eller genom dotterbolag idka någon sådan verksamhet,
som faller under det föreslagna förbudet, med undantag av tillverkning
och försäljning av rusdrycker. Ett förbud av det innehåll, § 13
i utredningsmännens förslag stadgar, är sålunda ej av behovet påkailat.
§ 8 i gällande avtal, som innehåller motsvarande bestämmelse, föreskriver,
att Spritcentralen ej får förvärva delaktighet i något företag
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr WO. Kilaia.
utan Kungl. Maj:ts medgivande. En viss modifikation i denna föreskrift
synes kunna medföra praktiska fördelar. Det kan nämligen förekomma
fall, då ett i och för sig önskvärt förvärv från Spritcentralens sida av
aktiemajoriteten i eller kontrollen över ett inom dess avtalsenliga verksamhetsområde
fallande löretag möjligen kan äventyras, därest det
skulle vara nödvändigt att i förväg inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd, varvid
icke torde kunna undvikas en publicitet, som i ett visst förhandlingsläge
kan omintetgöra ett för bolaget gynnsamt resultat. Det måste också
te sig egendomligt, att bolaget väl skulle kunna själv igångsätta vilken
som helst till dess i avtalet utstakade arbetsområde hörande verksamhet,
men icke förvärva ett för samma syfte redan i gång varande företag, bedrivet
såsom aktiebolag eller ekonomisk förening. Ej heller är det lätt
att inse, vilka skäl som skulle tala mot att åt Spritcentralens styrelse till
avgörande överlämna frågan, huruvida en viss del av driften bör organiseras
såsom en filial eller avdelning eller formellt självständigare såsom
ett dotterbolag. Överväganden av denna art — varvid även framkommit
tanken att för dotterföretag till Spritcentralen välja ett firmanamn, som
angiver dess samhörighet med moderbolaget — lia föranlett styrelsen att
föreslå den i förevarande § innehållna modifierade lydelsen av gällande
föreskrift i ämnet.
§ 11.
Föreskrift rörande begränsning av Spritcentralens rätt till avskrivningar
och fondavsättning inneliålles i § 9 av nu gällande avtal och § 15
mom. 1 av utredningsmännens förslag.
Ett genomförande av utredningsmännens förslag till fondavsättningar
— ifråga örn avskrivningar överensstämmer förslaget i stort sett med
bestämmelserna i gällande avtal — skulle möjliggöra en ytterligare avsättning
till reservfonden, vilken nu uppgår till 10 milj. kr. eller det
enligt gällande avtal medgivna maximibeloppet, av 5 milj. kr. (med
högst 1 milj. kr. örn året), så att denna fond uppginge till 15 milj. kr.
Vidare lia utredningsmännen i betänkandet (sid. 129) uttalat, att bolaget
borde få rätt att »göra avsättningar till vinstregleringsfond, vars belopp
icke torde behöva överstiga 1 milj. kr.» Någon bestämmelse härom återfinnes,
sannolikt till följd av förbiseende, emellertid ej i avtalsförslaget.
För bolaget föreligger ett ofta påpekat och av utredningsmännen vitsordat
behov av ökade egna rörelsemedel. Enligt utredningsmännens förslag
skulle en ökad fondavsättning örn högst 6 milj. kr. kunna ifrågakomma,
och detta belopp skulle vara nått först efter fem år. Den under
de senaste åren av bolagets verksamhet vunna erfarenheten giver emellertid
vid handen, att det ökade belopp, örn vilket här är fråga, bör uppskattas
till maximalt omkr. 10 milj. kr., men kunna ändrade förhållanden
givetvis komma att öka eller minska denna summa. Under sådana omständigheter
synes möjlighet böra skapas för bolaget att i rörelsen kunna
behålla större summor än utredningsmännen föreslagit. Avtalet torde
därför böra medgiva, att till reservfonden må avsättas ytterligare högst
10 milj. kr., varigenom denna komme att uppgå till samma belopp som
aktiekapitalet, samt att till en vinstregleringsfond finge avsättas 1 milj.
kr. Skulle ytterligare behov av egna rörelsemedel därefter uppstå, förutsätter
styrelsen, att en i enlighet med avtalet gjord hemställan till
Kungl. Majit örn medgivande till ökad fondavsättning skall utan svårighet
vinna Kungl. Majlis bifall.
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Styrelsen vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på att. när för något år sedan i Tobaksmonopolets avtal
med staten infördes tidigare icke förekommande bestämmelser örn begränsning
av aktiernas utdelning och bolaget i detta hänseende sålunda
blev likställt med Spritcentralen, så medgavs samtidigt en praktiskt taget
obegränsad avsättning till fonder. Vid sitt bifall till detta förslag knöt
1926 års bevillningsutskott den anmärkningen, att det ej undgått utskottets
uppmärksamhet, att, på grund av avtalsändringen, vinstmedel, som
icke vore erforderliga för rörelsens bedrivande, skulle komma att hopsparas
hos bolaget, vadan det borde tagas under övervägande, huruvida
icke vid avtalstidens utgång en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade
staten omedelbar dispositionsrätt till de medel, som bomme att fonderas
hos bolaget. Den sålunda av statsmakterna ifråga örn Tobaksmonopolet
intagna ståndpunkten synes styrelsen värd beaktande. Skulle
en motsvarande bestämmelse rörande frihet ifråga örn fondavsättningar
genomföras jämväl för Spritcentralens vidkommande, så löstes den av
bevillningsutskottet påpekade svårigheten utan särskild åtgärd, enär, enligt
de för Spritcentralen gällande föreskrifter, vad som av vinsten icke
utdelas eller fonderas blir föremål för omedelbar inleverans till statsverket.
Det förtjänar vid behandlingen av dessa spörsmål måhända påpekas,
att det är en felaktig föreställning, örn man tror, att Spritcentralen,
när bolaget verkställer avsättning till fonder, liksom då avskrivningar
ske, »undanhåller» staten vinstmedel. Dylika åtgärder verkställas eller
i varje fall böra vidtagas allenast för att i rörelsen behålla medel, som
erfordras för verksamhetens bedrivande och för upprätthållande av bolagets
likviditet, samt vilka, örn de icke funnes, måste erhållas genom utifrån
upplånat kapital. Det är ett önskemål för varje välskött företag att
i möjligaste mån frigöra sig från behovet av främmande medel i sin
rörelse. Detta mål kan icke nås på ett gynnsammare sätt än genom att i
rörelsen behålla erforderlig del av de intjänade överskotten. Gränsen för
dylika reservationer av medel i företaget är nådd, först när det visat sig
svårt att förränta det egna kapitalet. Därför skall kritiken inriktas och
den offentliga kontrollen vara verksam på denna punkt, ty har den nu
angivna gränsen överskridits, så är beviset givet för, att avskrivningar
och fondavsättning skett i för stor utsträckning. Tillika må framhållas,
att vid Spritcentralens upplösning samtliga tillgångar, med undantag
allenast av vad som erfordras för utgivande till aktieägarne av aktiernas
parivärde jämte ogulden utdelning, tillfalla statsverket, som sålunda
i sista hand kommer i åtnjutande av det kapital, som genom fondering
och avskrivning behållits i bolaget.
Utredningsmännens förslag i § 15, mom. 2 rörande garanterad utdelning
på stamaktiekapitalet har av förut angivna skäl uteslutits ur styrelsens
förslag till förevarande §.
§ 12.
Den begränsning i rätten att ekonomiskt engagera sig för dotterbolag,
som föreskrives i denna §, behandlas i § 10 i nu gällande avtal samt i
§ 16 av utredningsmännens förslag. I detta sistnämnda, vilket eljest
överensstämmer med paragrafens nuvarande lydelse, ha utredningsmännen
strukit orden »utan Kungl. Maj:ts tillstånd» och sålunda givit det i
bestämmelsen innehållna förbudet till synes ovillkorlig giltighet. En dy
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 79
lik föreskrift måste styrelsen av såväl principiella som praktiska skäl
avstyrka.
Men styrelsen kan ej heller förorda paragrafen i oförändrad lydelse.
Avsikten med dess stadgande torde ha varit att förhindra Spritcentralen
att utsträcka sina engagement ifråga örn de dotterbolag, nämligen Grand
Hotel, Carnegie och det numera avvecklade Astra, mot vars tillkomst
erinringar rests och som Spritcentralen enligt avtalet förbundit sig att
under särskilda förutsättningar avveckla. Att däremot förhindra företaget
att i förekommande fall ekonomiskt stödja de övriga dotterbolagen,
vilka utöva samma verksamhet som moderbolaget eller en därmed samhörande
rörelse och vilka numera administreras antingen av samma styrelse
sorn Spritcentralen eller ock av en inom denna utsedd delegation,
kan icke vara lämpligt, men väl bereda såväl moder- som dotterbolag
onödiga olägenheter. Stadgandet utesluter sålunda bl. a. möjligheten för
Spritcentralen att utan Kungl. Maj:ts tillstånd teckna exempelvis tullborgen
eller andra övervägande formella garantier för dotterbolagen.
Styrelsen har därför föreslagit en sådan formulering av paragrafen, att
dess inskränkning skulle gälla endast Grand Hotel och Carnegie.
§ 13.
Motsvarar i oförändrad lydelse § 11 i nu gällande avtal och § 17 i utredningsmännens
förslag.
§ U.
Hithörande bestämmelser förekomma i § 12 i det nu gällande avtalet
samt § 18 av utredningsmännens förslag. Styrelsens förslag skiljer sig
från utredningsmännens väsentligen allenast därutinnan, att styrelsen
funnit ifrågakommande intressen i tillräcklig mån tillgodosedda därigenom,
att minst en av de av Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna i Spritcentralen
jämväl utses till revisor hos dotterbolagen, under det att utredningsmännen
föreslagit, att båda de kungavalda revisorerna skulle på
detta sätt förordnas hos samtliga bolag. Dessutom har från utredningsmännens
förslag borttagits föreskriften örn, att den nämnde revisorn
skulle beredas tillfälle att närvara vid styrelsens sammanträde.
§ 15.
Denna §, som motsvarar § 13 i nu gällande avtal samt § 19 i utredningsmännens
förslag, har bibehållits i samma formulering, som den har
i nuvarande avtal och vari angives, att avveckling av vissa dotterbolag
skall ske, under förutsättning att Kungl. Majit påfordrar det och därvid
framgår, att åtgärden kan verkställas utan avsevärdare förlust för Spritcentralen.
Självfallet äger bolaget rätt att utan hemställan av Kungl.
Majit till avgörande upptaga frågor angående avveckling av här ifrågavarande
engagement.
Utredningsmännens förslag örn att i paragrafen införa föreskrift örn
omedelbar likvidation av det Grönstedtska bolaget har i enlighet med
styrelsens tidigare angivna mening icke upptagits.
Ej heller har däri införts den av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen,
enligt vilken skyldigheten, att »så snart lämpligen kan ske»
avveckla vissa Spritcentralens engagement, skulle gälla jämväl A/B.
Uppsala Stadshotell. Spritcentralens innehav av aktier i detta företag.
80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
vilket tillkom år 1921, omfattar allenast preferensaktiekapitalet, medan
stamaktiekapitalet äges av systembolaget i Uppsala. Med innehavet av
sistnämnda aktier är förenad röstmajoriteten inom bolaget, vadan Uppsala
Stadshotell sålunda är ett dotterbolag till systembolaget och ej till
Spritcentralen. Denna aktiepost, som på sin tid förvärvades för ett bestämt
syfte, kan numera, sedan detta syfte nåtts, avyttras när inom en
nära liggande framtid försäljning torde kunna ske till pari. För ett
dylikt ärendes ordnande torde näppeligen särskilda föreskrifter i statsavtalet
vara erforderliga.
En konsekvens av styrelsens tidigare uttalade uppfattning rörande de
frågor, vilka behandlats i §§ 14 och 20 av utredningsmännens förslag,
är, att dessa i styrelsens förslag strukits och ej heller föranlett annorledes
formulerade stadganden av motsvarande innebörd.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört, tillåter sig styrelsen
härmed framlägga följande förslag till:
A) avtal mellan staten och Spritcentralen,
B) » » » » Grönstedts,
C) ändringar i bolagsordningen för Spritcentralen,
D) » » » » Grönstedts,
E) » » rusdrycksförsäljningsförordningen.
A.
FÖRSLAG TILL AVTAL
ANGÅENDE UPPLÅTANDE ÅT AKTIEBOLAGET VIN- OCH SPRITCENTRALEN
AV RÄTT ATT IDKA PARTIHANDEL MED RUSDRYCKER.
Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (n:r 340) angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen
den ...... 1929 (n:r ..), upplåter Kungl. Majit å svenska
statens vägnar härmed från och med den 1 januari 1930 tillsvidare åt
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (härnedan kallat Spritcentralen) rätt
att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker
med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och
författning, samt på följande villkor i övrigt.
§ 1.
Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,
till partihandelsbolag annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen
är att anse såsom dess dotterbolag.
§ 2.
Spritcentralen utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar
i Spritcentralens bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
§ 3.
Spritcentralen må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom
partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser
att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker
eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar.
81
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Beträffande bestående dotterföretag till Spritcentralen, vilka driva
annan verksamhet än nu sagts, gäller vad i § 15 stadgas.
§ 4.
Det åligger Spritcentralen
att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker,
på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva
verksamheten på sådant sätt, att leverantörers berättigade handelsintressen
tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning,
och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak
och vanor,
att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen, än att
bolaget efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder må kunna
lämna utdelning åt aktieägarne i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen,
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader,
å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften
på det mest rationella och effektiva sätt.
§ 5.
Spritcentralen förbinder sig
att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att
dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse
givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris
för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter
mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter
rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas
till avgörande av kontrollstyrelsen,
att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna
å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen
med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av
styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker
m. m.,
samt att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen
avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker
under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen
lämnade anvisningar.
§ 6.
Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å
statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta
de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser
belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad
försålt.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt
med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda boo
ker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt
av revisionens ordförande och jourhavande revisorn.
Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen,
åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsJlihang
till riksdagens protokoll 19110. 1 sand. 161 hafi. (Nr 196. inlaga.) fi
82
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
bolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt
erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.
§ 7.
Bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse
förordnas av Kungl. Majit en att vara styrelsens jourhavande ledamot.
Instruktion för denne utfärdas och avlöning till honom fastställes
av Kungl. Majit samt gäldas av Spritcentralen, som jämväl bestrider
övriga utgifter, vilka föranledas av jourhavande styrelseledamotens verksamhet.
§ 8.
För behandling av viktigare ärenden berörande de olika verksamhetsgrenarna
inom Spritcentralen samt dess dotterbolag med partihandelsrätt
skall finnas ett direktörsråd. Rådet består dels av följande självskrivna
medlemmar, nämligen verkställande direktören, vice verkställande
direktören och jourhavande styrelseledamoten i Spritcentralen samt
verkställande direktör i dotterbolag med partihandelsrätt, dels ock av
minst en ytterligare ledamot av Spritcentralens styrelse och den eller de
övriga befattningshavare i Spritcentralen, vilka bolagets styrelse utser.
Ordförande och vice ordförande i rådet väljas av Spritcentralens styrelse.
Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp,
prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock
avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar
och arbetsvillkor, samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagens
handhavande av verksamheten. Åtgärd i strid mot något av rådet
gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan,
med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden. Finner jourhavande
styrelseledamoten sig ej kunna biträda av rådet gjort uttalande,
och anser han frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas styrelsens
prövning, må åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke utan
styrelsens medgivande vidtagas.
Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift efter
justering tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.
§ 9.
Spritcentralen åtager sig att, sedan kontrollstyrelsen enligt Kungl.
Majits föreskrifter övertagit vissa av de arbetsuppgifter, som för närvarande
åligga pris- och inköpsnämnden, gottgöra statsverket de kostnader,
som efter Kungl. Majits prövning må föranledas av styrelsens
ifrågavarande verksamhet.
Spritcentralen åtager sig vidare att med belopp, som fastställas av
Kungl. Majit, gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna,
styrelsesuppleanterna och revisorerna.
För å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant må Spritcentralen
ej bestämma högre ersättning, än av Kungl. Majit fastställts
för av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.
Spritcentralen skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition
ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande
av sifferrevision och övrig konti’oll, som de pröva nödig.
§ 10.
Spritcentralen må ej själv eller genom dotterbolag efter denna dag utan
Kungl. Majits tillstånd förvärva aktie eller annan delaktighet i annat
83
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1H6. Bilaga.
företag än sådant, som bedriver verksamhet av den i § 3 av förevarande
avtal angivna art.
§ 11.
Spritcentralen må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde
högst 5 % och å inventariers anskaffningsvärde högst 15 %>, med iakttagande
av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, avsättning
till avskrivningsfond ej vidare må ske. För ytterligare avskrivningar,
som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande.
Avsättning till fonder må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äga
rum i vidare mån än att dels till reservfond må avsättas högst 20 milj.
kr., dels ock till en vinstregleringsfond må avsättas högst 1 milj. kr.
§ 12.
Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd
ikläda sig ekonomiska förpliktelser för de i § 15 omförmälda dotterföretag
eller lämna nämnda företag försträckning.
§ 13.
Spritcentralen må, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen,
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom
Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.
§ 14.
Spritcentralen förbinder sig att tillse,
att ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Majits
medgivande,
att till ledamöter och suppleanter i styrelsen samt till revisorer och
revisorssuppleanter för dotterbolag med partihandelsrätt utses samma
personer, som innehava motsvarande ställning i Spritcentralen,
att i övriga dotterbolags styrelser minst två av ledamöterna samt av
dessa dotterbolags revisorer minst en utses bland de av Kungl. Majit tillsatta
styrelseledamöterna eller revisorerna i Spritcentralen,
att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader,
å alla områden av sin verksamhet handhaver rörelsen och anordnar
driften på det mest rationella och effektiva sätt,
att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder
sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer
mera betydande kapitalplaceringar,
att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till
fonder i vidare mån än enligt § 11 föreskrivits för Spritcentralen,
samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå, sedan avsättning
till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till
utdelning åt aktieägarne och inleverans till statsverket i överensstämmelse
med gällande bolagsordning.
§ 15.
Spritcentralen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Majit påfordras
och utan avsevärda förluster för Spritcentralen kan ske, avveckla
sitt förhållande till dotterbolagen A/B. Nya Grand Hotel och Porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & Co., antingen genom försäljning av Sprit
-
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
centralens innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan
finnas lämpligt.
§ 16.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.
§ 17.
Detta avtal skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1930.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
B.
FÖRSLAG TILL AVTAL
ANGÅENDE UPPLÅTANDE ÅT AKTIEBOLAGET J. D. GRÖNSTEDT & CO. AV RÄTT
ATT IDKA PARTIHANDEL MED RUSDRYCKER.
Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (n:r 340) angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen
den ..... 1929 (n:r ____), upplåter Kungl. Majit å svenska sta
tens
vägnar härmed från och med den 1 januari 1930 tillsvidare åt Aktiebolaget
J. D. Grönstedt & Co. (härnedan kallat Grönstedt) rätt att såsom
partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de
rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning,
samt på följande villkor i övrigt.
§ 1.
Grönstedt utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i
Grönstedts bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
§ 2.
Grönstedt må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel
med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka,
förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att
tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar.
§ 3.
Det åligger Grönstedt
att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på
sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker
bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers berättigade handelsintressen
tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning,
och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens
smak och vanor,
att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgr
under, att bolaget icke ber edes större inkomst av rörelsen, än att
bolaget efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder må kunna
85
Kungl. Majlis proposition Nr lita. Bilaga.
lämna utdelning åt aktieägarne i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen,
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å
alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften
på det mest rationella och effektiva sätt.
§ 4.
Grönstedt förbinder sig
att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att
dessa, i vad på Grönstedt ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse
givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris
för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter
mellan Grönstedt och detaljhandelsbolag i angelägenheter
rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande
av kontrollstyrelsen,
att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna
å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen
med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av
styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker
m. m.,
samt att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen avlämna
fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker
under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen
lämnade anvisningar.
§ 5.
Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva
aktie eller annan delaktighet i annat företag än sådant, som bedriver
verksamhet av den i § 2 av förevarande avtal angivna art.
§ 6.
Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda
sig ekonomiska förpliktelser för A/B. Nya Grand Hotel eller Porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & Co. eller lämna sagda aktiebolag försträckning.
§ 7.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.
§ 8.
Hetta avtal skall liga tillämpning från och med den 1 januari 1930.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
86
Kungl. May.ts proposition Nr 196. Bilaga.
C.
FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR
1 BOLAGSORDNINGEN FÖR AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN.
§ 6.
Aktierna skola ..... 23,500,000 kronor.
Preferensaktierna skola ......av vinsten.
Å stamaktierna ......av riksbanken.
Återstående vinst skall, efter det avsättningar till fonder blivit gjorda,
i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier eller
för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl, statskontoret för statsverkets
räkning.
Då bolaget ......ej guldits. Därefter skola stamaktiernas innehavare
nr tillgångarna erhålla aktiernas nominella värde jämte ogulden utdelning.
Övriga tillgångar tillfalla svenska staten.
Iakttagas skall ......hela aktiekapitalet.
$ 30.
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för
dem.
2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två
ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes
två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda
avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter
utses år 1930, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å
bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett
år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den
tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den
återstående tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.
3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång i
månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse
till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas
samtliga ledamöter och suppleanter.
4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de
utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större
betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid
två styrelsesammanträden.
5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer.
87
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
§ 12.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
2. Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två
suppleanter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara
revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor, och
må till jourhavande revisor endast förordnas revisor, som auktoriserats
av handelskammare eller yrkesrevisor, ägande därmed jämförliga kvalifikationer.
3. Kevisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång
varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer
anse det erforderligt.
4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
§ 13.
Bolagets räkenskaper skola för varje kalenderår i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 mars påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen
avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning
samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 april böra över
granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen
bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.
§ 15.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
april månads utgång.
Å denna ......revisorssuppleanter.
§ 16.
Å bolagsstämma ......en röst.
Talan för samtliga stamaktier skall vid bolagsstämma föras av en enda,
av stamaktieägarne därtill utsedd person.
I).
FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR
I BOLAGSORDNINGEN FÖR AKTIEBOLAGET ,1. D. GRÖNSTEDT & C:o.
§ 7.
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för
dem.
2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga
styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två
ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes
två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
avgå varje år; och. skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter
utses ar 1930, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt
a bolagsstä]ruma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott
T-j aJ-’ styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den
tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den
återstående tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.
. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång
i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse
till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas
samtliga ledamöter och suppleanter.
4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de
utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
tva av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större
betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två
styrelsesammanträden.
5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer.
§ 9.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
2. Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två
suppleanter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara
revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor, och
må till jourhavande revisor endast förordnas revisor, som auktoriserats
av handelskammare eller yrkesrevisor, ägande därmed jämförlig kompetens.
3. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång
varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer
anse det erforderligt.
4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
§ 10.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
utgången av april månad.
Å denna ......ordinarie bolagsstämma.
E.
FÖRSLAG TILL FÖRORDNING
OM VISSA ÄNDRINGAR I FÖRORDNINGEN DEN 14 JUNI 1917 (NR 340) ANGÅENDE
FÖRSÄLJNING AV RUSDRYCKER.
Härigenom förordnas, dels att 19 § mom. 2, tredje stycket i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att
gälla, dels ock att 10 § 1 mom. samt i nedan angivna delar 12 § 2 och 4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 89
mom. ävensom 90 § 2 mom. i samma förordning skola erhålla följande
ändrade lydelse.
10 $.
1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag, som i
12 § sägs, samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av bolag, som äger
rätt till detaljhandel med rusdrycker.
12 §.
2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag.
Ansökan skall före ingången av året näst före det, då
försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras bos Konungen.
Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordningen.
Rätt att såsom partibandelsbolag inom riket bedriva bandel med rusdrycker
skall upplåtas att gälla tillsvidare och så länge Kungl. Majit ej
finner skäl återkalla densamma. Sker återkallelse på annan grund än
missbruk av försäljningsrättigheten, äger innehavaren därav åtnjuta två
års uppsägningstid.
Missbrukar bolaget ......vara partibandelsbolag.
4. Av den ...... till fonder. Vad därefter och sedan utdelning till
bolagets delägare ägt rum kan återstå av vinsten, skall bolaget efter varje
kalenderårs slut inom påföljande juli månads utgång insätta å statsverkets
giroräkning i riksbanken.
90 §.
2. Rusdrycker, som ......bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker
sålunda hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som
av kontrollstyrelsen fastställas, inköpa den hembjudna varan. Är värdet
...... bevisligen förstöras.
Lag samma ......förklaras förbrutna.
Med den .......tullverket tillhanda.
Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 12 § 4 mom. den 1 januari
1931, och i övrigt den 1 januari 1930.
Stockholm som ovan.
För styrelsen för
AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN
Ax. Hedenlund.
M. Marcus.
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Bilaga.
ORGANISATIONEN AV VISSA SVENSKA AKTIEBOLAG,
I VILKAS FÖRVALTNING STATEN DELTAGER.
1. AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLET.
Aktiekapital.
Aktiekapitalet skall utgöra lägst 17 och högst 51 milj. kr.
Aktierna äro dels preferens-, dels stamaktier. De förra kunna ägas
endast av svenska staten eller av svensk undersåte, de senare endast av
svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl.
Maj:ts tillstånd.
Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17 milj. kr., och skola alla andra
aktier vara stamaktier. Det var ursprungligen avsett, att av monopolbolagets
till en början till 35 milj. kr. bestämda aktiekapital endast stamaktiekapitalet,
eller 18 milj. kr., skulle representera statens engagement,
under det att preferensaktiekapitalet å 17 milj. kr. skulle garanteras av
det vid bolagets bildande medverkande bankkonsortiet och sålunda tecknas
av enskilda. De svårigheter, som uppkommo vid själva starten, vilka
gällde huvudsakligen kapitalanskaffningen, hävdes därigenom, att Pen
sionsstyrelsen befanns villig övertaga 12 milj. kr. preferensaktier, varefter
endast 5 milj. kr. av preferensaktiekapitalet återstodo att via bankerna
placera bos privata tecknare. Staten kom sålunda direkt eller indirekt
att från början äga 30 milj. kr. eller 86 % av aktiekapitalet. Vid den slutliga
uppgörelsen av ersättningskostnaderna för monopolets genomförande
visade det sig, att dessa kostnader slutade på 5Pi3 milj. kr., varav det ålåg
staten att genom övertagande av stamaktier i bolaget svara för 11 milj.
kr. utöver redan i motsvarande avräkning varande 18 milj. kr. Aktiekapitalet
ökades av sådan anledning genom beslut vid bolagsstämma den
29 december 1917 med 11 milj. kr. i stamaktier, räntelöpande från och
med år 1918, och äger sålunda staten från nämnda tid 29 milj. kr. i stamaktier
och — indirekt — 12 milj. kr. i preferensaktier i bolaget, eller sammanlagt
41 milj. kr., d. v. s. 89 % av det totala, till 46 milj. kr. uppgående
aktiekapitalet.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 % å preferensaktiekapitalet,
ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej lämnats,
av följande årens vinster bekomma vad däri brustit, innan utdelningen
å stamaktierna gives, intill 6 %. Giver bolagets rörelse utdelningsbar
vinst utöver 6 % å aktiekapitalet, skall den överskjutande
vinsten sålunda fördelas, att för varje A %, som bärav tillfaller stamaktie,
1/8 % skall tillfalla preferensaktie, intill dess också preferensaktie
erhållit tillhopa 7 %, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje
8/io % å stamaktie 1/10 % skall tillfalla preferensaktie. Enligt direktiv
av statsmakterna år 1926 skola emellertid priserna i möjligaste mån avvägas
så, att vinsten icke blir högre än som erfordras för 7 % utdelning
på preferens- och 13 % på stamaktierna. Upplöses bolaget, skall inne
-
91
Kungl. ÅIaj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
havare av preferensaktie ha företrädesrätt framför stamaktiernas ägare
till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte
6 % utdelning, i den män sådan ej guldits.
Styrelse.
Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med lika många suppleanter.
Kungl. Majit utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter,
och skall av de sålunda utsedda en tillika vara jourhavande direktör.
Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter väljas av preferensaktieägarne,
och skall en bland sistnämnda ledamöter utses av bolagets styrelse
att tillika vara bolagets verkställande direktör. Såväl ledamöter
som suppleanter väljas för tre år i sänder, och kunna de avgående återväljas.
Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens
ledamöter, däribland minst två av de kungavalda eller deras suppleanter,
äro närvarande. Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid \ara
en av de kungavalda ledamöterna.
Den av preferensaktieägarne utsedda styrelsehalvan har under bolagets
hela verksamhetstid hittills icke undergått annan förändring'', än att en
av styrelseledamöterna år 1918 ersatts av en direkt representant för Pensionsstyrelsen
(en byråchef i verket). Verkställande direktörsposten i bolaget
bär under hela verksamhetstiden sedan monopolets ikraftträdande
innehafts av samma person.
Revision.
Årligen utses fyra revisorer jämte lika många suppleanter, och välja
resp. Kungl. Majit och preferensaktieägarne halva antalet vardera. Bland
de av preferensaktieägarne valda revisorerna lia under tidigare år två,
under de sista åren en utgjorts av personer, utsedda av Pensionsstyrelsen
(byråchefer i verket).
Fondavsättning och avskrivningar.
Enligt avtalet mellan staten och bolaget ma utdelning till aktieägare
ej ske, innan följande avskrivningar och avsättningar ägt rum. Å byggnader
skola årligen avskrivas 2 % och på inventarier 10 %. Till reservfonden
skola årligen avsättas 10 % av årsvinsten. Sedan reservfonden
uppgår till 10 % av aktiekapitalet, skall vidare avsättning till reservfond
ej äga rum. Till pensionsfond må genom bolagsstämmas beslut avsättning
äga rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarne utdelats
6 %.
Enligt en år 1926 införd tilläggsbestämmelse må, sedan utdelning verkställts
å preferensaktierna med 7 och å stamaktierna med 13 />,_ avsättning
äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden
uppgått till 5 milj. kr., jämväl till andra fonder. Dylik avsättning
till vinstregleringsfonden skedde åren 1926 och 1927, så att denna sistnämnda
år uppgick till maximibeloppet, 5 milj. kr. Därefter ha år 1928
av överskottsmedlen avsatts ett belopp av 3-9 milj. kr. till en dispositions -fond, avsedd att framdeles tagas i anspråk för amortering av den med
38 mili. kr. bland tillgångarna upptagna monopolrätten.
Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till 4 J2 %
utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad
att av tobaksskattemedel tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras,
för att utdelning å preferensaktierna av 4’/2 % må kunna ske.
92
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
2. LUOSSA VA AB A-KUFS LIIKAVAARA AKTIEBOLAG (L. K. A. B.).
Aktiekapital.
Detta uppgår till 80 milj. kr., varav 40 milj. kr. i stamaktier, vilka
huvudsakligen ägas av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, och
40 milj. kr. i preferensaktier, ägda av staten. Den utdelningsbara nettovinsten
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton
malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under året fraktats å järnvägen
Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan
preferens- och stamaktier, på följande sätt:
a) för tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.
b) för tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per
ton, i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av
intill 3*75 milj. ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och,
i vad den belöper på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
Förutom den anpart av nettovinsten, som tillfaller staten i egenskap
av innehavare av preferensaktierna, åligger det bolaget att för varje ton
järnmalm, som bolaget enligt statsavtalet är berättigat att bortfrakta, erlägga
royalty till staten med kr. 1: 50 för under tiden 1 oktober 1927—
30 september 1947 bortfraktad malm. Dessutom har staten från och med
år 1938 rätt till viss del av den royalty, som L. K. A. B. betalar till Grängesbergsbolaget.
Grängesbergsbolaget har förbundit sig att icke utan
Kungl. Maj:ts medgivande överlåta de aktier i L. K. A. B., som bolaget
nu äger eller förvärvar, intill dess staten må ha begagnat sig av sin lösningsrätt
till aktierna. Till säkerhet för fullgörandet av denna och andra
förbindelser enligt avtal med staten, pantförskriver Grängesbergsbolaget
sina aktier i L. K. A. B., och nedsättas de för sådant syfte såsom i taka
händer hos Sveriges Riksbank.
Styrelse.
Styrelsen består av åtta ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka
stamaktieägarne utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för ett år i
sänder, samt preferensaktieägarne utse fyra ledamöter och fyra suppleanter
för en tid av fyra år, så att en styrelseledamot och en suppleant avgå
varje år. Av Grängesbergsbolagets styrelse skall en styrelseledamot jämte
en suppleant utses av Kungl. Majit.
De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom styrelsen
utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den
ordinarie ordföranden skall den av de av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna,
som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.
Därest staten gjort bindande tillsägelse örn inlösen av Grängesbergsbolaget
tillhöriga stamaktier i L. K. A. B. — en inlösen, som kan
ske tidigast år 1937 — äga de av preferensaktieägarne valda ledamöterna
av L. K. A. B:s styrelse att utse ordförande och ersättare för honom för
tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen,
samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.
Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av de av stamaktie -
93
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
ägarne utsedda och minst två av de av preferensaktieägarne utsedda
ledamöterna äro närvarande. Frågor av större betydelse skola, därest
minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum. Vid omröstning
inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet, dock att, därest vid något
tillfälle de av stamaktieägarne och de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna
ej äro till lika antal närvarande, röstetalet för envar
utav vardera sidans styrelseledamöter skall vara lika med antalet av de
från motsatt sida tillstädeskomna styrelseledamöterna. Med undantag av
de fall, som nedan beröras, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet
och, i händelse röstetalen utfalla lika för olika meningar, äger
ordföranden utslagsröst.
Vid styrelsens sammanträden skola anmälas eller behandlas de grupper
av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna
må tid efter annan förena sig örn att begära, att föredragning
inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall dock icke
verka rubbning ifråga örn den beslutanderätt, som enligt gängse sedvana
bör tillkomma verkställande direktören.
De av preferensaktieägarne valda ledamöterna av styrelsen tillsätta en
jourhavande revisor jämte erforderligt biträde åt denne. Bolagets handelsböcker,
kontrakt, korrespondens och andra affärshandlingar skola
hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna
samt jourhavande revisorn.
Beslut örn rättshandling, som innefattar åtagande för bolaget för längre
tid än intill den efter beslutet närmast fallande dag, då staten kan inlösa
Grängesbergsbolagets stamaktier i bolaget, är ej giltigt med mindre
det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna
eller ock av en bland dem, som erhållit särskilt bemyndigande
av Kungl. Majit att underteckna vissa bolagets handlingar. Har
tillsägelse örn inlösen av ifrågavarande aktier skett, skall ifråga örn ersättning
för export, anställande av och anställningsvillkor för personal,
upprättande av agentkontrakt och vidtagande av liknande anordningar
för försäljningar samt uppgörande av befraktningsavtal, allt i den mån
sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens beslut
gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarne
valda ledamöterna.
Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme är icke giltigt,
med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer än hälften av
preferensaktiekapitalet.
Bolaget må icke utan de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöternas
godkännande driva annan verksamhet än som betingas av innehållet
i det mellan staten och bolaget träffade avtalet.
Revision.
Revisorernas antal är fyra jämte två suppleanter, av vilka preferensaktieägarne
och stamaktieägarne vardera välja hälften. Stamaktieägarnes
revisorer utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa
ordinarie bolagsstämma, och skall uppdraget för de revisorer, som väljas
av preferensaktieägarne, avse samma tid.
94
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. lii i aga.
Avskrivningar.
Rörande de avskrivningar, L. K. A. B. äger rätt verkställa, innehåller
det med staten träffade avtalet synnerligen detaljerade bestämmelser,
vilka emellertid äro av så speciell natur, att de näppeligen äga ett allmännare
intresse.
:j. ostkustbanans aktiebolag.
Aktiekapital.
Aktiekapitalet uppdelas i dels stamaktier, serien A, dels preferensaktier
i två olika serier B och C.
Stamaktiekapitalet utgör för närvarande 12 847 000 kr. Preferensaktier
av serie B lia utgivits till ett belopp av 5 442 400 kr. och av serie C till
15 000 000 kr. Preferensaktie av serie C medför framför preferensaktier
av serie B och stamaktier företrädesrätt till utdelning av 5 % med rätt
till ackumulation. Sedan nämnda utdelning utgivits till dessa preferensaktier,
skola preferensaktierna av serie B lia rätt att framför stamaktierna
få utdelning efter 5 % med ackumulation. Härutöver äga preferensaktierna
ej rätt till andel i bolagets vinst.
Preferensaktierna av serie C ägas av statsverket. Dessutom Ilar staten
lämnat lån till bolaget å sammanlagt 17 281 820 kr. Av hela det i företaget
investerade kapitalet, vilket utgjorde 53 069 729 kr., Ilar staten sålunda
tillskjutit 32 281 820 kr. eller drygt 60 %.
Styrelse.
Styrelsen består av elva ledamöter med lika antal suppleanter. Av detta
antal utses sex av det allmänna, d. v. s. fem av Kungl. Majit för preferensaktierna
av serie C, som ägas av svenska staten, och en av riksgäldsfullmäktige
såsom närmast bevakande statens långivarintressen. De
övriga styrelseledamöterna väljas av ägarne av preferensaktier av serie
B och av stamaktier. Av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall
minst en lia erfarenhet inom den högre järnvägsadministrationen. Kungl.
Majit utser en av sina ledamöter att vara ordförande och en att vara
vice ordförande i styrelsen. De av Kungl. Majit och riksgäldsfullmäktige
valda ledamöterna väljas för två år, övriga för ett år i sänder.
Styrelsen må ej fatta beslut, såvida icke vid sammanträdet äro närvarande
minst två av de av Kungl. Majit och riksgäldsfullmäktige utsedda
ledamöterna och minst två av styrelsens övriga medlemmar. Vid
omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet. Därest vid
något tillfälle icke är närvarande lika antal av å ena sidan de av Kungl.
Majit och riksgäldsfullmäktige utsedda ledamöterna och å andra sidan
övriga ledamöter av styrelsen, skall röstetalet för envar utav vardera
sidans närvarande styrelseledamöter vara lika med antalet av de från
motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna. Ordföranden har utslagsröst.
Revision.
Antalet revisorer är tre med två suppleanter, av vilka en revisor jämte
en suppleant utses av Kungl. Majit för preferensaktierna av serie C, samt
två revisorer med en suppleant av ägarne av preferensaktier av serie B
och av stamaktier.
Kungl. Maj:ls proposition Nr 1»6. Bilaga.
95
Bolagsstämma.
Vid bolagsstämma äger varje aktie rätt till en röst, dock att, därest
svenska staten är ägare av preferensaktier av serie C till ett belopp av
minst 13 500 000 kr., staten må ifråga örn sådana aktier utöva rösträtt
endast för så stort antal, som motsvarar 80 % av summan av samtliga
aktier, som icke tillhöra svenska staten. Vid röstning örn fråga angående
avslutande, ändring eller upphävande av avtal angående anordnande av
gemensam trafikförvaltning för Ostkustbanan och annan järnväg må
svenska staten utöva rösträtt för fulla antalet av staten tillhöriga preferensaktier
av serie C.
Gemensam trafikförvaltning av Ostkustbanan och
Uppsala—Gävle Järnväg.
År 1915 träffades mellan Ostkustbanans A B och Uppsala—Gävle Järnvägs
A/B en överenskommelse angående gemensam trafikförvaltning från
den dag, Ostkustbanan öppnades för allmän trafik av de järnvägar, som
ägdes eller trafikerades av de båda företagen. Innebörden av överenskommelsen
var, att ett av de båda bolagens styrelser valt trafikutskott
skulle jämlikt överenskommelsens bestämmelser besluta och handla i avseende
på järnvägarnas drift och underhåll. Detta utskott skulle bestå
av två ledamöter med två suppleanter från vardera av bolagens styrelser
samt en verkställande direktör, utsedd genom överenskommelse mellan
de båda bolagens styrelser. Trafikutskottets befogenhet var synnerligen
vidsträckt. Den löpande tjänsten med alla därtill hörande dispositioner
behärskades i allt väsentligt av utskottet, liksom även användningen av
bolagens inkomster, med undantag av nyanskaffningar, nyanläggningar
och sådana ändringsarbeten, som ökade banornas kapitalvärde. Verkställande
direktören hade redan genom sin tjänsteställning det dominerande
inflytandet på sammanslutningens hela förvaltning och skötsel,
men dessutom tillerkändes honom genom överenskommelsens särskilda bestämmelser
en betydande befogenhet. Han hade salunda att antaga och
befordra större delen av personalen samt ensam bestämma örn nedsättningar
under deli fastställda tariffen, varjämte för giltigheten av varje
trafikutskottets beslut fordrades verkställande direktörens godkännande.
Dock fordrades för beslutets giltighet jämväl, att en utskottsledamot från
vart och ett av bolagen biträdde detsamma. För bolagsstyrelsernas omedelbara
handläggning återstodo således, ifråga örn bolagens, förvaltning,
endast val av trafikutskottsledamöter och verkställande direktör samt
frågor angående disposition av trafiköverskott och räntor samt vissa
större nyanskaffningar och nyanläggningar och antagande av en mindre
del av personalen. Dessutom skulle bolagsstyrelserna besluta i frågor,
som hänskötos till dem av trafikutskottet, därest inom utskottet erforderlig
majoritet icke erhållits.
Vid behandling från statsmakternas sida av den omläggning i Ostkustbanebolagets
organisation, som ansågs böra utgöra förutsättning för ett
ökat finansiellt deltagande från statens sida i företaget, framhölls, att,
även örn statens inflytande i bolagsstyrelsen säkrades, detta inflytande
på grund av den nu refererade överenskommelsens innehåll åtminstone
icke omedelbart kunde göra sig gällande i den dagliga trafikskötseln,
varpå dock bl. a. förhållandet till statsbanan berodde. Man sökte därför
åstadkomma sådana ändringar i överenskommelsen, att åt statens repre
-
96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
sentanter i Ostkustbanans styrelse bereddes tillbörligt inflytande på trafikförvaltningens
skötsel. Detta Arnnns genom att dels till styrelsens prövning
och beslut överföra vissa ärenden, som enligt överenskommelsen lågo
under trafikutskottets beslutanderätt, dels säkerställa, att statens representanter
finge plats i trafikutskottet och där erhölle makt att hindra
beslut, som kunde lända staten till men, dels ock till trafikutskottets avgörande
föra vissa ärenden, som enligt överenskommelsen avgjordes aAT
verkställande direktören.
En redan enligt den äldre överenskommelsen förefintlig svårighet ifråga
örn trafikförvaltningens organisation kunde emellertid icke undanröjas
utan endast i någon mån förminskas. Detta gällde valet av verkställande
direktör, vilken skall utses genom ÖArerenskommelse mellan båda bolagens
styrelser. Enligt den äldre överenskommelsen utgick man ifrån, att, därest
enighet i denna fråga icke kunde vinnas, förvaltningsgemenskapen mellan
Ostkustbanebolaget och Uppsala—Gävle Järnvägs A/B måste upphöra.
Denna bestämmelse kvarstår fortfarande. Emellertid har man, för att
såvitt möjligt förekomma, att en dylik meningsskiljaktighet skall utan
noggrant betänkande och omsorgsfull prövning av lämpliga kandidater
leda till, att gemenskapen brytes, i den nya överenskommelsen infört bestämmelser
örn, att denna icke får träda ur funktion, förrän de båda styrelserna
vid första valet haft två månaders betänketid och vid senare val
trafikutskottet senast två månader efter inträdd vakans avgivit förslag
till befattningens återbesättande och styrelserna därefter haft två månaders
tid för valet.
Trafiköverenskommelsen gäller intill t\Tå år efter från någondera sidan
skedd uppsägning.
I. SPkTSBERGSBOLAGEN.
Sedan det på Spetsbergen arbetande svenska kolbrytningsbolaget råkat
i ekonomiska svårigheter, blev för bevarande i svensk ägo av de i bolagets
händer befintliga stenkolstillgångarna bolaget år 1921 rekonstruerat un
der medverkan från statens sida. Ett nytt bolag, Svenska Stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen, bildades med ett aktiekapital till en början av
4 250 000 kr., därav 3 000 000 kr. utgjorde likvid för övertagande av det
äldre bolagets rörelse och tillgångar, medan 1250 000 kr. tecknades och
kontant inbetalades av staten. Aktiekapitalet ökades sedermera år 1922
med 750 000 kr. i preferensaktier, Ailken aktiepost likaledes övertogs av
staten.
Redan kort tid efter bolagets bildande visade det sig emellertid, att den
ekonomiska grumhval, som sålunda skapats för bolagets verksamhet, var
alltför svag. Kungl. Majit igångsatte därför en ny utredning rörande en
ny rekonstruktion, och föreslogo de för sådant ändamål tillkallade sakkunniga
i början av år 1923, att staten för stödjande av bolaget skulle
under åren 1923 och 1924 bevilja bolaget lån till ett belopp av sammanlagt
4 500 000 kr., och skulle i samband därmed vissa ändringar företagas i den
för bolaget gällande ordningen, avseende att stärka statens inflytande på
bolagets ledning. Vid den förra rekonstruktionens genomförande hade
Kungl. Majit tillerkänts rätt att utse en styrelseledamot jämte suppleant,
därest antalet av de av bolagsstämman valda styrelseledamöterna understeg
fem, men eljest två styrelseledamöter och två suppleanter, varjämte
Kungl. Majit erhållit rätt att utse en av bolagets tre revisorer. Det nu
åberopade sakkunnigeförslaget innebar den förändringen av bolagets orga
-
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 196. Kilaia. 97
nisation, att staten skulle erhålla majoritet såväl inom styrelsen som revisionen,
varjämte de av staten ägda preferensaktiernas röstvärde skulle
ökas till det tredubbla. Riksdagen minskade försträckningen från statens
sida från de föreslagna 4 500 000 kr. till 1500 000 kr., under förutsättning
av genomförande av de ovannämnda ändringarna i bolagets organisation.
Bolagets ställning försämrades emellertid alltjämt och år 1926 beslöt
riksdagen, att nödiga åtgärder skulle vidtagas för avveckling av statens
engagement i bolaget. Samma år trädde bolaget i likvidation. Vid 1928
års riksdag föreslogs i en proposition, att för fortsatt bevarande i svensk
ägo av det i likvidation varande bolagets tillgångar Kungl. Maj:t skulle
äga att teckna aktier till ett belopp av 450 000 kr. i ett nytt aktiebolag med
ändamål att övertaga det äldres tillgångar. Denna proposition bifölls av
riksdagen. Det nya bolaget bildades därefter under namnet »Nya Svenska
Stenkolsaktiebolaget Spetsbergen» med ett minimikapital av 450 000
kr., vilket helt tecknades av Kungl. Majit och således ägdes av staten.
Antalet styrelseledamöter är tre med två suppleanter och antalet revisorer
två med en suppleant.
5. AKTIEBOLAGET JORDBRUKARBANKEN.
1923 års riksdag beslöt med anledning av en proposition i ämnet att
anvisa ett anslag av 15 milj. kr. att efter Kungl. Majits bemyndigande
användas för aktieteckning i ett för övertagande av A/B Svenska Lantmännens
Banks rörelse bildat bankaktiebolag. Med anledning härav uppdrog
Kungl. Majit dels åt A/B Kreditkassan av år 1922 att medverka vid
avvecklingen av A/B Svenska Lantmännens Bank, bl. a. genom garanti
för teckning och belåning av aktier till högst 5 milj. kr. i det bankaktiebolag,
som vore avsett att bildas för övertagande av A B Svenska Lantmännens
Banks rörelse, dels ålades statskontoret att för statens räkning
verkställa teckning av aktier i det under bildning varande bankaktiebolaget
till ett belopp av 15 milj. kr.
På framställning av bankens styrelse meddelade Kungl. Majit år 1923
tillåtelse för A/B Jordbrukarbanken att, under förutsättning att bolaget
övertoge den bankrörelse, som dittills utövats av A B Svenska Lantmännens
Bank, intill utgången av år 1929 driva bankrörelse.
Enligt bankens bolagsordning skall dess grundfond utgöra minst 20 milj.
kr. och högst 30 milj. kr. i aktier å 100 kr. Till teckning utbjödos 200,000
aktier, motsvarande minimikapitalet, varav statskontoret för svenska staten
tecknade 150 000 aktier och A/B Dur — ett dotterbolag till A B Kreditkassan
av år 1922 — 49 981 aktier. Av de av A/B Dur tecknade aktierna
i Jordbrukarbanken äger bolaget för närvarande 49 044 st. I proposition
till 1928 års riksdag angående den fortsatta avvecklingen av A B Kreditkassans
engagement föreslog Kungl. Majit riksdagen, att sistnämnda
aktiepost skulle förvärvas för statsverkets räkning. Riksdagen har beslutat
i enlighet härmed, och äger staten sålunda för närvarande direkt
19 904 400 kr. av Jordbrukarbankens till 20 milj. kr. uppgående aktiekapital.
Antalet styrelseledamöter i banken uppgår till åtta och antalet revisorer
till tre.
Bihang lill riksdagens protokoll 19(10. 1 sami. lill höft. (Nr 1!)6. Bilaga).
7
98
Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.
Pris- och
inköpsnämndens
utlåtande.
Till KUNGL. KONTROLLSTYRELSEN.
Sedan Kungl. Maj:! genom remiss den 20 januari 1928 anbefallt Kungl.
Kontrollstyrelsen att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens betänkande
angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget
Vin- & Spritcentralens verksamhet, har Kontrollstyrelsen, med överlämnande
av ett exemplar av nämnda betänkande, genom skrivelse den 24 samma
januari och i enlighet med föreskrift i den nådiga remissen berett Pris- och
inköpsnämnden tillfälle att yttra sig.
Till följd härav får Nämnden, som funnit sig böra avgiva yttrande över
betänkandet i fråga allenast till den del, detsamma hänför sig till Nämnden
och dess verksamhet, härmed anföra följande.
I samband med genomförandet av vissa ändringar år 1915 i bränn vi nsförsäljningsförordningen,
innefattande, bland andra, befogenhet för Kontrollstyrelsen
att lämna föreskrifter örn bolagens inköp, uttalade riksdagen — i
likhet med bevillningsutskottet (betänkandet nr 25 sid. 7) — i anledning av
vad Kommerskollegium i avgivet utlåtande anfört därom, att nödig varsamhet
borde iakttagas vid förslagets genomförande, att syftet med ifrågavarande
befogenhet borde vara att, för tillgodoseende av ett av riksdagen i
skrivelse den 27 maj 1911 uttalat önskemål, möjliggöra ett enhetligt uppträdande
från brännvinsförsäljningsbolagens sida gent emot producenternas
starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen kunde sålunda komma att föreskriva
för bolagen gemensamma inköp och inrättande av en särskild prisoch
inköpsnämnd.
Med stöd av det sålunda gjorda uttalandet förordnade Kontrollstyrelsen
på hösten 1916 en Kungl. Kontrollstyrelsens pris- oeh inköpsnämnd. Denna
nämnd fick sin instruktion den 23 november 1916, vilken sedermera den 28
december 1918 ersattes med en ny instruktion, innefattande utvidgade befogenheter
för Nämnden. Enligt 1918 års instruktion hade Nämnden till
uppgift, att för försäljningsbolagen genom förmedlingsverksamhet eller i fall,
där så prövades lämpligt, från eget lager anskaffa de för utövandet av bolagens
rörelse erforderliga slag av spritdrycker och viner, att, där så påfordrades,
till Kontrollstyrelsen inkomma med förslag till bolagens försäljningspriser
å olika varusorter såväl vid utminutering som vid försäljning
till innehavare av utskänkningsrättigheter, att utföra de Kontrollstyrelsens
beslut, vilkas verkställighet uppdrogos åt Nämnden, samt att verkställa de
utredningar och avgiva de yttranden, Kontrollstyrelsen kunde komma att
begära.
Genom proposition nr 191 föreslog Kungl. Maj:t 1922 års riksdag vissa
ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, därvid bland annat föreslogs
införandet i 10 § av en bestämmelse av innehåll att för rätt för detaljhandelsbolag
att importera spritdrycker och vin skulle erfordras tillstånd
99
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
av den av Kontrollstyrelsen tillsatta pris- och inköpsnämnd samt i 19 §, att
en sådan nämnd skulle av Kontrollstyrelsen tillsättas.
Föredragande departementschefen anförde härom följande: »Den föreslagna
ändringen i 10 §, vilken paragraf innehåller bestämmelserna angående rätt
till införsel till riket av rusdrycker, innebär en nyhet endast därutinnan
att i förordningen uttryckligen föreskrives, att för rätt för detaljhandelsbolag
att importera spritdrycker och vin skall erfordras tillstånd av den av
Kontrollstyrelsen tillsatta pris- och inköpsnämnd, som oinförmäles i 19 §
och till vilken jag återkommer vid behandlingen av sistnämnda paragraf.
Då redan nu detaljhandelsbolagen verkställa all import av spritdrycker och
vin genom den nu bestående nämnden, innebär förändringen i verkligheten
icke något nytt band på detaljhandelsbolagen. En konsekvens av den åt
partihandelsbolagen tillärnade ställningen har ansetts vara, att importen
av spritdrycker och vin i regel går genom dem, varemot de sakkunniga icke
funnit samma anledning förefinnas att koncentrera även ölimporten hos
partihandelsbolag. Enligt min mening finnas icke tillräckliga skäl att i
detta avseende göra skillnad mellan öl och andra rusdrycker, och jag tillstyrker
därför sådan ändring i paragrafen, att även för detaljhandelsbolags
rätt att importera öl skall erfordras tillstånd av pris- och inköpsnämnden.
— Den punkt, där ifrågavarande paragrafer innehålla en nyhet, är den, att i
19 § intagits bestämmelse örn att Kontrollstyrelsen skall för tillsyn och
övervakande av bolags inköp av spritdrycker och vin tillsätta en pris- och
inköpsnämnd av sju personer. Därigenom endast lagfästes ett förhållande,
som redan består i praxis och visat sig ändamålsenligt, Av förut föreslagen
ändring i de av de sakkunniga förordade bestämmelserna angående
detaljhandelsbolags rätt att importera öl lärer följa, att nämndens verksamhet
bör omfatta även nämnda slags import. Det är tydligt att, såsom också
de sakkunniga hava ansett, denna nämnd skall stå såsom en åt båda
sidor oberoende förhandlare mellan detaljhandels- och partihandelsbolagen,
och att övervakandet sålunda skall avse icke blott, huru de första ämnda
bolagen handhava sina inköp, utan även huru partihandelsbolagen bedriva
sina försäljningar och utöva sin faktiska monopolställning. Emelle rtid har
jag ansett stadgandet böra så ändras, att antalet medlemmar i nämnden
icke i förordningen närmare bestämmes, än att densamma skall utgöra högst
sju personer.»
Bevillningsutskottet anförde på denna punkt, att i motionen 11:293, bland
annat, yrkats, att 10 § samma förordning måtte så avfattas, att import
genom detaljhandelsbolag för enskild persons räkning må kunna äga rum
utan tillstånd av pris- och inköpsnämnden. Enligt 10 § i dess dåvarande
lydelse ägde detaljhandelsbolag rätt att importera rusdrycker, medan i propositionen
föreslagits, att för sådan import tillstånd skulle fordras av den
utav Kontrollstyrelsen utsedda pris- och inköpsnämnden. Enligt vad föredragande
departementschefen uppgivit, verkställde detaljhandelsbolagen redan
för det dåvarande all import av spritdrycker och vin genom den då bestående
pris- och inköpsnämnden; och hade, såvitt utskottet hade sig bekant,
någon olägenhet därav icke försports. Utskottet hade därför ansett
giltiga skäl föreligga för de i propositionen föreslagna ändringarna i sistnämnda
håda författningsrum. Med hänsyn till beskaffenheten av de åligganden,
ledamöterna i den i 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen omförmälda
pris- och inköpsnämnden hade sig anförtrodda, hade utskottet anslutit sig
till den i motionen 11:281 gjorda hemställan, att nämndens ledamöter skulle
utses av Kungl. Maj:t.
100
Kungl. Marits proposition Nr 1U6. Bilaga.
Förslaget föll emellertid vid 1922 års riksdag men återkom vid riksdagen
år 1923 i proposition nr 170, därvid Kungl. Majit i anledning av 1922 års
bevillningsutskotts uttalande allenast företog den ändringen i det föregående
förslaget, att i 19 § 2 mom. intogs en bestämmelse örn att ledamöterna i
Nämnden skulle utses av Kungl. Majit samt instruktionen för Nämnden utfärdas
av Kungl. Majit.
Ifrågavarande förslag antogs vid 1923 års riksdag, varefter Kungl. Majit
den 8 juni 1923 utfärdade förordning i ämnet, nr 153.
Sedan Kungl. Majit meddelat interimistisk instruktion för pris- och inköpsnämnden,
utfärdade Kungl. Majit instruktion den 27 september 1924
(nr 428), att träda i kraft den 1 därpåföljande oktober.
I fråga örn Nämndens verksamhet samt föremålet för densamma inne
håller instruktionen följande.
Pris- och inköpsnämnden har till uppgift att tillse och övervaka detaljhandelsbolags
inköp av rusdrycker. Nämnden åligger särskilt att pröva
av partihandelsbolag eller annan ingivet anbud å försäljning till detaljhandelsbolag
av rusdrycker; att tillse, att detaljhandelsbolags inköp på grundval
av godkänt anbud varder behörigen fullgjort; att avgöra frågor örn
tillstånd för detaljhandelsbolag att till riket införa rusdrycker; att giva
detaljhandelsbolag de råd och anvisningar angående inköp av rusdrycker,
som kunna av dem önskas eller eljest av förhållandena anses påkallade;
att avgöra meningsskiljaktigheter mellan detaljhandelsbolag och partihandelsbolag
i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker;
ävensom att på anmodan av Kontrollstyrelsen verkställa utredning samt
avgiva utlåtande och förslag i frågor, som falla inom Nämndens verksamhetsområde.
— Finner Nämnden under utövandet av sin verksamhet något
av beskaffenhet att påkalla Kontrollstyrelsens uppmärksamhet, har Nämnden
att därom ofördröjligen göra anmälan till styrelsen. Nämnden äger att från
detaljhandelsbolag och partihandelsbolag infordra uppgifter och yttranden,
som äro erforderliga för utövandet av Nämnden åliggande tillsyn över
detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker. — Prövning av rusdrycksförsäljningsanbud
må mellan Nämndens sammanträden och å dess vägnar företagas
av Nämndens ordförande eller vice ordförande efter samråd med verkställande
direktören. Örn sålunda prövat anbud bör anteckning ske till
protokollet vid Nämndens näst därefter följande sammmanträde. För utrönande
av varas beskaffenhet och alkoholstyrka må vid prövning av anbud
anlitas av Nämnden eller dess ordförande tillkallade sakkunniga personer.
I Nämndens överläggningar men ej i besluten äga deltaga Kontrollstyrelsens
chef och byråchefen å den byrå inom Kontrollstyrelsen, som har att handlägga
rusdrycksförsäljningsärenden, så ock statens jourhavande direktör hos
aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Utöver de av de sakkunniga i betänkandet meddelade uppgifterna örn
Nämndens verksamhet må här ytterligare meddelas, att under den tid, 1924
års instruktion varit gällande, Nämnden behandlat ansökningar örn tillstånd
till införsel till riket av spritdrycker och viner till följande antal, nämligen!
Härvid hava tillstånd till införsel genom detaljhandelsbolag meddelats
till följande kvantiteter:
7i_> 1924
191 st.
273 »
1925
1926
1927
303 » samt
234 ».
101
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
7 —:;1/12 1924 ................................................ 95 1. spritdr. 2 317 1. vin
1925 ................................................ 630 » » 6 994 » »
1926 ................................................ 407 » » 8 502 » » samt
1927 ................................................ 140 » » 7 843 » » .
De sakkunniga liava i sitt förslag förordat en indragning av Pris- och
inköpsnämnden och anse, dels att de med Nämndens uppdrag att pröva
frågorna örn bolagens inköp förenade åligganden icke vidare behöva utföras,
då den av de sakkunniga föreslagna organisationen av partihandelsbolaget
kan anses vara tillfyllest, dels ock att ärendena rörande meningsskiljaktigheter
mellan parti- och detalj handelsbolagen i inköpsfrågor samt frågorna
örn införseltillstånd väl skulle kunna i fortsättningen prövas och avgöras
av Kontrollstyrelsen.
Nämnden vill då till en början erinra därom, att det från 1915 års bevillningsutskott
ursprungligen framkomna förslaget örn inrättandet av en
pris- och inköpsnämnd uppenbarligen måste anses innebära, att man ansåg
erforderligt inrätta en mellan systembolagen och Kontrollstyrelsen ställd
institution, som skulle i första hand ordna med inköpsfrågorna. Åt Kontrollstyrelsen
förbehölls ju allt fortfarande befogenheten att meddela föreskrifter
om bolagens inköp, varemot styrelsen icke skulle befatta sig direkt
med inköpen. Då nu Kungl. Maj:t utövar överinseendet över partihandelsbolagen
och Kontrollstyrelsen samma inseende över systembolagen, så kan
Nämnden icke frigöra sig från den uppfattningen, att det fortfarande är
klokt och psykologiskt riktigt att bibehålla anordningen med en fristående
institution, som har till uppgift såväl att vaka över partihandelsbolagens
prissättning som ock att träffa avgöranden mellan partihandelsbolag och
systembolag i händelse av uppkommande meningsskiljaktigheter.
Såsom framgår av vad här ovan anförts bestå Nämndens huvudsakliga
uppgifter i följande: prövning av offererade varors kvalitet och pris, medlingsverksamhet
samt prövning av frågor örn tillstånd att till riket införa
rusdrycker.
Vidkommande till en början prövningen av varornas kvalitet och pris får
Nämnden erinra att sådan prövning i fall där prövning finnes behövlig
visserligen före anbudsavgivandet äger rum hos vederbörande partihandlare,
men hur omsorgsfullt än dylik prövning göres, kunna dock fall förekomma
och hava också förekommit, då Nämnden med tillhjälp av de provningssakkunniga
varit i tillfälle att kunna reglerande inverka. En dubbel, av
olika organ verkställd provning giver ju alltid säkrare garanti för varornas
fullgoda kvalitet. Härtill kommer ock den omständigheten, som icke bör
förbises, att ett av de provningssakkunnige hos den offentliga institutionen
— Nämnden — avgivet intyg örn en varas undermålighet eller för höga
pris utgör ett värderikt stöd för partihandlaren i hans förhandlingar med
leverantören. Vad därefter Nämndens medlingsverksamhet beträffar, så är
det väl sant, att Nämnden under de senare åren handlagt ärenden rörande
meningsskiljaktigheter till allenast obetydligt antal. Men den omständigheten,
att Nämnden funnits till, har sannolikt i hög grad bidragit till detta
resultat. Nämnden är därför icke övertygad örn, att en indragning av
Nämnden skulle ur nu anförda synpunkter låta förevara sig.
Vad därefter särskilt beträffar frågorna örn tillstånd till import till riket
av rusdrycker, får Nämnden erinra därom, att de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
som föreslogos i propositionen till 1922 års riksdag
och biföllos år 1923, huvudsakligen avsågo att fråntaga detaljhandelsbolagen
102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
deri rätt och i vissa fall skyldighet till införsel av rusdrycker, som dittills
tillkommit dessa bolag. För sådan import skulle erfordras medgivande av
pris- och inköpsnämnden varjämte på förslag från riksdagens sida vidtogs
den förändringen, att den förutvarande av Kontrollstyrelsen tillsatta prisoch
inköpsnämnden skulle förordnas av Kungl. Majit. Utan tvivel avsåg
riksdagen härmed att skapa en från såväl partihandelsbolagen som Kontrollstyrelsen
fristående och oberoende institution, vilket syntes för den konsumerande
allmänheten vara av viss betydelse, såväl med hänsyn till varornas
beskaffenhet och pris, som icke minst vid behandlingen av frågor örn import
enligt § 50 rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka understundom kunna
vara av ömtålig art. De av Nämnden handlagda ärendena rörande importtillstånd
hava dels utgjort sådana, som direkt hänfört sig till innehållet i
50 § av nämnda förordning, dels ock, till största delen, föranletts av gåvor
från utlandet och inflyttningar till riket. Att dessa frågor visserligen skulle
kunna handläggas i och avgöras av Kontrollstyrelsen är otvivelaktigt, men
det torde icke kunna förnekas, att behandlingen av berörda importfrågor
inom en från parti- och detaljhandelsorganisationen fristående nämnd innebär
fördelar i vissa avseenden, och särskilt därigenom att en institution
som Nämnden i motsats till ett ämbetsverk är mindre bunden av formella
föreskrifter. Nämnden hyser därför den meningen beträffande denna grupp
av ärenden, att anledning saknas att efter så kort tid och i strid mot riksdagens
så sent som år 1923 uttalade åsikt vidtaga den av monopolkontrollutredningen
föreslagna förändringen.
Under åberopande av vad Pris- och inköpsnämnden sålunda anfört och
under erinran ytterligare örn den ringa kostnad dess verksamhet drager,
får Pris- och inköpsnämnden avstyrka bifall till de sakkunnigas förslag örn
indragning av Nämnden.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom
undertecknad ordförande, herrar friherre Fleming, Grauers och Steinwall.
Särskilt, av friherre Fleming avgivet yttrande i ärendet bilägges.
Stockholm den 24 maj 1928.
På Pris- och inköpsnämndens vägnar:
AX. HEDENLUND.
Arthur Wirström.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
103
SÄRSKILT YTTRANDE
av Friherre H. Fleming med anledning av Pris- och Inköpsnämndens
utlåtande angående monopolkontrollutredningens betänkande rörande A.B.
Vin- och Spritcentralen:
»Jag instämmer med hvad Nämnden anfört i sitt yttrande men anser, att
vid denna frågas bedömande äfven följande bör beaktas. Den på riksdagens
initiativ vidtagna förändringen, att Pris- och inköpsnämnden skulle förordnas
av Kungl. Majit i stället för af Kontrollstyrelsen, afsåg utan tvifvel,
att allmänheten därigenom borde få mera förtroende för fullt opartisk
behandling af sådana frågor, som hörde till Nämndens handläggning.
Föreskrift örn Pris- och inköpsnämnden finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen
§ 19, och det synes mig därför tämligen obefogat att hopblanda
densamma berörande frågor med organisatoriska spörsmål rörande
vissa af Kungl. Majit för viss tid antagna partihandelsbolag.
Sedan riksdagen nu beslutat en revision af hela rusdrycksförsäljningsförordningen,
synes mig den föreslagna förändringen beträffande handläggningen
af pris- och inköpsnämnden berörande ärenden ännu mera omotiverad.
En sådan åtgärd skulle hos den stora allmänheten uppfattas som en ytterligare
byråkratisering med ökning af Kontrollstyrelsens maktbefogenhet.
Och detta åter skulle bidraga till att hos allmänheten än mera minska förtroendet
för det rent sakliga bedömandet af hithörande frågor, vilket förtroende
ett restriktionssystem uppbyggt som det svenska dock är i särskild
grad i behof af, örn det skall kunna nå målet att tjäna folknykterheten, ett
mål som i icke oväsentlig grad redan nåtts. Det kan därför befaras att
åtgärden skulle komma att försvåra det i och för sig ingalunda lätta utredningsarbetet.
»
104
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Till KONUNGEN.
Stats- Genom nådig remiss den 20 januari 1928 har Eders Kungl. Majit anbe
kontorets
fällt statskontoret att avgiva utlåtande över ett av monopolkontrollutredi^låtande.
ningen den 14 januari 1928 avgivet betänkande angående anordnandet av
den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- och spritcentralens verksamhet.
I anledning härav får statskontoret, med remissaktens återställande, i underdånighet
anföra följande.
De i monopolkontrollutredningens förevarande betänkande framlagda förslag,
över vilka statskontoret närmast torde hava att yttra sig, avse fastställandet
av grunder för bolagets ledning och den statliga kontrollen över
bolagets verksamhet, för den händelse bolaget efter 1928 års utgång erhåller
förlängd oktroj att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med
rusdrycker. Vad då först beträffar frågan örn bolagets ledning har statskontoret
intet att erinra mot att den nuvarande befattningen såsom jourhavande
direktör hos bolaget indrages och att de arbetsuppgifter, som åvila
denne, överflyttas på styrelsens ordförande och bolagets revisorer. Den av
utredningsmännen föreslagna förändringen i den ställning, styrelsens ordförande
hittills innehaft, och den därmed sammanhängande ökningen av
haus förvaltningsuppgifter finner statskontoret vara ägnad att nedbringa
kostnaderna för bolagets administration och även i övrigt ändamålsenlig.
Ej heller föranleder den föreslagna höjningen av ordförandens arvode från
sammanlagt 8,000 kronor till 12,000 kronor någon erinran från statskontorets
sida. Förslaget örn höjning av arvodet jämväl till vice ordföranden
i bolagsstyrelsen från 3,000 till 4,000 kronor anser sig ämbetsverket böra
tillstyrka. Arvodena till övriga styrelseledamöter och suppleanter, vilka
arvoden ansetts böra oförändrade bibehållas, föranleda icke någon erinran
från statskontorets sida. Vad utredningsmännen i övrigt föreslagit rörande
formerna för styrelsens och direktörsrådets arbete synes statskontoret medföra
en förenkling i organisatoriskt hänseende och ett stärkande av statens
inflytande och kontroll över bolaget.
Ifråga örn bolagets revision hava genomgripande förändringar föreslagits
av utredningsmännen. Att, såsom tidigare ifrågasatts, till riksdagens revisorer
överlämna den egentliga statliga kontrollen över bolagets verksamhet
har med hänsyn till bestämmelserna i aktiebolagslagen icke ansetts böra
ifrågakomma, då riksdagens revisorers granskning ofta icke skulle låta sig
förena med bolagsstämmans beslutanderätt rörande ansvarsfrihet för styrelsens
105
Kungl. Marits proposition Nr 196. Bilaga.
förvaltning. Statskontoret, som finnér denna uppfattning välgrundad, vill
för sin del uttala den meningen, att riksdagens revisorer väl böra äga rätt
företaga en allmän granskning i avseende å Vin- och spritcentralens verksamhet,
men att de icke böra handhava statens direkta och primära kontroll
över bolaget.
Den egentliga statskontrollen skulle enligt utredningsmännens förslag utövas
av två av Kungl. Majit utsedda revisorer, varav den ene tillika skulle
vara revisionens ordförande och den andre jourhavande revisor, ävensom av
fyra utav riksdagens kamrar valda revisorer jämte en av bolagsstämman
utsedd revisor. Till revisorernas förfogande skulle ställas särskilda biträden
för siffergranskning m. m. Statskontoret kan icke finna det vara lämpligt
och överensstämma med de allmänna grundsatser, på vilka den genom riksdagen
utövade förvaltningskontrollen vilar, att den primära revisionen av
bolaget, på sätt nu ifrågasatts, skulle gemensamt utövas av revisorer, utsedda
av Kungl. Majit, riksdagens kamrar och bolagsstämman. En dylik
anordning skulle därjämte i viss mån inkräkta på den uppgift, som i allmänt
kontrollhänseende tillkommer riksdagens revisorer. För övrigt torde,
av utredningsmännens förslag att döma, de av riksdagens kamrar valda
revisorerna icke komma att intaga samma ställning inom revisionen som
de av Kungl. Majit utsedda, enär det verkliga revisionsarbetet skulle komma
att utföras av de senare jämte biträden. De av riksdagen utsedda revisorerna
skulle vid sådant förhållande mera få karaktär av riksdagens förtroendemän
inom bolagets revision, och skulle, såvitt av förslaget framgår,
endast vid vissa tillfällen komma att deltaga i revisionsarbetet. Denna de
riksdagsvalda revisorernas särställning synes knappast bliva till fördel vare
sig för bolagets verksamhet eller för kontrollen över detsamma. Redan av
denna anledning finner sig statskontoret böra avstyrka förslaget, att i revisionen
skola ingå fyra av riksdagens kamrar valda personer. Härtill kommer
emellertid, att, såvitt statskontoret kan finna, ett tillsättande på angivet
sätt av revisorer för bolagets förvaltning icke låter sig förena med riksdagsordningens
bestämmelser. Då grundlagarna reglera samtliga de uppgifter,
vilka tillkomma riksdagen, och då någon befogenhet för riksdagen vid sidan
härav icke kan anses förefinnas, lärer det icke vara tillräckligt, att riksdagens
kamrar förklara sig villiga att välja revisorer för bolaget, utan en
ändring i riksdagsordningen lärer i så fall vara erforderlig. Vidtagandet
av en dylik ändring anser sig emellertid statskontoret icke böra tillstyrka,
då några skäl icke synas föreligga för att tillsätta andra riksdagens kontrollorgan
än dem, som redan nu hava att utöva riksdagens granskning av
statsverksamheten i dess olika former. Bolagets ställning såsom innehavare
av monopol å partihandel synes nämligen icke i och för sig böra giva anledning
till vidtagande av anordningar av berörda slag. Enligt statskontorets
mening är det fullt tillräckligt, att revisionen inom bolaget, på av
utredningsmännen i övrigt föreslaget sätt, utövas av två av Kungl. Majit
utsedda revisorer jämte den av bolagsstämman utsedda revisorn. Att märka
är även, att de beräknade kostnaderna för ersättning till statens representanter
i bolagets styrelse och revision sammanlagt äro jämförelsevis höga
och att en sänkning av dessa kostnader måste anses önskvärd. Genom den
av statskontoret föreslagna minskningen i revisorernas antal kan detta
önskemål i någon mån tillgodoses.
De föreslagna arvodena för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna föranleda
i och för sig icke till någon erinran från statskontorets sida, och
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 161 haft. (Nr 196. Bilaga.) 8
106
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
ämbetsverket har ej heller i övrigt något att erinra mot vad utredningsmännen
föreslagit i fråga örn kontrollen över bolagets verksamhet.
Beträffande därefter de allmänna riktlinjerna för bolagets förvaltning
vill statskontoret ifrågasätta, huruvida det icke må anses lämpligare, att
bolagets rörelse fortfarande inriktas på, att ett skäligt vinstöverskott skall
uppstå, än att, såsom av utredningsmännen ifrågasatts, höja omsättningsskatten
å spritdrycker samt utsträcka den att avse även vin. Då förslaget
härutinnan skulle nödvändiggöra en utvidgning av den redan nu vidlyftiga
och dyrbara kontrollapparaten, synes det av praktiska skäl vara att föredraga,
att bolaget vid sin försäljning kalkylerar med en vinst, motsvarande
den inkomstökning, som den föreslagna förändringen i omsättningsskatten
beräknats medföra.
I anslutning till vad utredningsmännen föreslagit anser sig statskontoret
böra tillstyrka, att överskottet å bolagets verksamhet upptages i den riksstat,
som fastställes för budgetåret närmast efter utgången av det verksamhetsår
hos bolaget, vartill vinsten hänför sig.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Thorstenson och Spilhammar
samt t. f. statskommissarien Gibson.
Stockholm den 6 november 1928.
Underdånigst:
PER SÖDERMARK.
KARL H. TOTTIE.
Carl Peyron.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
107
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 20 januari 1928 har Eders Kungl. Majit anbefallt riks- ri*s/amtai.
försäkringsanstalten avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens be- t~ns uUå_
tänkande den 14 januari 1928 angående anordnandet av den statliga kon- tande.
trollen av aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet i vad betänkandet
avsåge frågan örn placering av preferensaktier i aktiebolaget ävensom därmed
sammanhängande spörsmål.
Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
I nu gällande avtal mellan staten och aktiebolaget föreskrives, att bolaget
vid försäljning av alkoholhaltiga drycker skall tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring
av varorna på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen.
Med avseende å användningen av uppkommande vinst stadgas i bolagsordningen,
att preferensaktierna framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning intill 7 %\ att å stamaktierna endast må utdelas
det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret;
samt att återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond
och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av
preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket.
Enligt de av utredningsmännen uppdragna riktlinjerna för bolagets förvaltning
skulle bolaget fullfölja en prispolitik, som endast avsåge att hålla
jämvikt mellan inkomster och utgifter, samt därutöver, efter vederbörlig
avskrivning och avsättning till fonder, lämna viss enligt bolagsordningen
begränsad utdelning på aktierna. I stället för att staten hittills erhållit
betydande vinstbelopp efter det aktieägarna erhållit utdelning, skulle något
avsevärt vinstöverskott hädanefter ej beräknas, utan staten skulle uttaga
sin inkomst ur rörelsen genom beskattning av varorna, alltså innan vinst
för utdelning till aktieägarna kan uppkomma.
I fråga örn aktieägarnas rätt till utdelning skulle gälla, att, efter genomförd
konvertering av nuvarande preferensaktiekapitalet, samtliga preferensaktier
skulle medföra företrädesrätt till årlig utdelning intill 5 %. Å stamaktierna
skulle årligen få utdelas 5 %. Med hänsyn till möjligheten, att
vinsten kunde bliva så ringa, att den ej försloge till medgiven utdelning
å aktierna, skulle avsättning äga rum till en vinstregleringsfond å 1 milj. kr.
För utdelningen å stamaktierna skulle staten ikläda sig garanti. Någon
dylik statsgaranti skulle däremot icke äga rum beträffande de i avseende
å utdelningens storlek likställda preferensaktierna.
Enligt de av utredningsmännen sålunda förordade nya riktlinjerna för
bolagets förvaltning skulle preferensaktieägarnas ställning undergå en försämring
med avseende å såväl tryggheten för utbekommande av medgiven utdelning
som denna utdelnings storlek.
108
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
I förstnämnda hänseende må endast erinras, att vid en tillämpning av
sagda riktlinjer stamaktieägarnas intresse för företagets ekonomiska resultat
skulle i betänklig grad försvagas. Riksförsäkringsanstalten kan för sin del
icke linna annat än att ett konsekvent fullföljande av dessa riktlinjer i övrigt
leder till att staten bör ikläda sig garanti jämväl för utdelningen å preferensaktierna
— en garanti som väl borde utsträckas att avse även kapitalets
återbetalande vid en eventuell upplösning av bolaget. Därest dylik garanti
ej lämnas, synas i allt fall ifrågavarande aktier icke — med avseende å
den säkerhet de erbjuda — kunna likställas med de i § 3 av reglementet
för förvaltningen av olycksfallsförsäkringsfonden uppräknade värdehand!ingar,
i vilka anstalten utan särskilt bemyndigande äger redovisa fondens
tillgångar, utan torde frågan örn placering av olycksfallsförsäkringsfondens
medel i preferensaktier böra prövas i den ordning, som gäller beträffande
de i mom. 1 punkten 6 i åberopade § av fondförvaltningsreglementet omförmälda
»andra värdehandlingar». För placering av fondmedel i dessa
förutsättes, att Konungen efter framställning av riksförsäkringsanstalten
prövar desamma erbjuda fullgod säkerhet.
Vad angår den medgivna utdelningens storlek, synes det enligt riksförsäkringsanstaltens
mening kunna starkt ifrågasättas, huruvida i betraktande
av den avkastning, som obligationer, fastighetsinteckningar och dylika värdehandlingar
lämna, utdelningen kan begränsas såsom utredningsmännen tänkt
sig, därest staten icke samtidigt ikläder sig garanti i ovan angivna avseende.
Slutligen vill riksförsäkringsanstalten meddela, att olycksfallsförsäkringsfonden
för närvarande innehar preferensaktier i aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
till ett nominellt belopp av 916 000 kr.
I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknade, byråchefen
Östrand samt de särskilda ledamöterna i riksförsäkringsanstalten vid
behandling. av frågor örn placering av olycksfallsförsäkringsfondens medel
f. d. bankdirektören J. Oison Kjellberg och bankinspektören F. von Krusenstjerna.
Stockholm den 10 november 1928.
AKBERT EISEN.
Underdånigst:
KARL LEVINSON.
Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.
109
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 20 januari 1928 har Kungl. Majit anmodat fullmäktige
för pensionsförsäkringsfonden att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens
betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen
av Aktiebolaget Vin- och Spritcentralens verksamhet, i vad detta
betänkande avsåge frågan örn placering av preferensaktier i aktiebolaget
ävensom därmed sammanhängande spörsmål; och få fullmäktige med anledning
härav anföra följande.
På av fullmäktige gjord framställning har Kungl. Majit den 26 oktober
1923 och den 2 oktober 1925 medgivit, att för fondens medel finge inköpas
preferensaktier i Spritcentralen för sammanlagt högst 12 milj. kr. Fonden
äger för närvarande 3 672 sådana preferensaktier, vilka i kraft av detta
bemyndigande inköpts i olika poster under åren 1923—1926, för ett genomsnittligt
pris av kr. 1 059:7 3 per aktie. Denna placering lämnar en avkastning
av i medeltal 6’6 % För fondens medel hava i allmänhet sökts
placeringar, som erbjuda ej endast fullgod säkerhet utan även en tryggad
avkastning på lång sikt. Då fondmedel nu placerats i aktier, som kunna
i avsevärd omfattning och inom jämförelsevis kort tid inlösas, Ilar hänsyn
givetvis tagits därtill, att dessa aktier kunde beräknas för den närmaste
framtiden giva en säkerställd utdelning, som vore så hög, att olägenheten
av en eventuell inlösning kunde anses vara fullt kompenserad.
Monopolkon trollutredningen har föreslagit, att Aktiebolaget Vin- och
Spritcentralen skulle omedelbart använda sig av sin i bolagsordningen stadgade
rätt till inlösning intill minimikapitalet av det för närvarande med
7 % förräntade preferensaktiekapitalet; samt att de inlösta aktierna skulle
konverteras till 5 % preferensaktier, alltjämt förenade med inlösningsrätt
för bolaget. Ställda inför en sådan situation skulle fullmäktige hava att
först och främst taga ståndpunkt till frågan, huruvida det vid den tidpunkt,
då konvertering skulle äga rum, vore för fonden med hänsyn till marknadsläget
mera fördelaktigt att återtaga det genom inlösningen frigjorda
kapitalbeloppet för att användas till annan placering, än att låta beloppet
kvarstå såsom preferensaktier på de ifrågasatta försämrade villkoren. Även
örn man finge anse, att en fortsatt placering i dylika aktier icke skulle
behöva innebära någon risk för kapitalförlust, synes det dock fullmäktige
uppenbart, att förslaget skulle medföra minskad trygghet för en stabil
utdelning å de nya preferensaktierna. Vid tillämpning av den ändrade
prispolitik, som föreslås av monopolkontrollutredningen och som bland annat
skulle medföra en avsevärd nedskärning av företagets årsvinst, synes den
möjligheten icke vara helt utesluten, att denna vinst i vissa fall kunde
bliva otillräcklig för medgivande av maximiutdelning å aktierna. Den
förutsatta, icke alltför betydliga avsättningen till vinstregleringsfond torde
icke innebära erforderlig trygghet härutinnan. I detta avseende intaga
stamaktierna, enligt förslaget, en mera gynnad ställning, i det att staten
skulle ikläda sig garanti för 5 % utdelning å dessa aktier. Preferensaktieägarnas
i bolagsordningen stadgade företrädesrätt framför stamaktieägarna
till utdelning torde härigenom bliva ganska illusorisk.
linning till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. Ull hafi. (Nr 196. inlaga.)
Fullmäktiges
för
pensionsförsäkringsfonden
utlåtande.
9
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.
Enligt gällande bolagsordning, vilken i denna del enligt förslaget icke
skulle komma att ändras, ligger bolagsstämmans bestämmanderätt över
bolagets verksamhet helt i stamaktieägarnas händer. Genom statsgaranti
för utdelning å stamaktierna med det föreslagna maximibeloppet bortelimineras
emellertid det enskilda intresse av företagets ekonomiska skötsel,
som bör finnas hos de vid bolagets stämma beslutande. På grund av nuvarande
bestämmelser kunna stamaktieägarna icke erhålla någon utdelning,
förr än preferensaktieägarna bekommit dem tillerkänd 7 % ackumulativ
utdelning. Enligt föreliggande förslag skulle däremot stamaktieägarna alltid
erhålla 5 % utdelning oberoende av örn bolagets vinst medgåve, att utdelningen
utginge till de övriga aktieägarna. För att preferensaktieägarna
vid sådant förhållande icke skola bliva sämre ställda än stamaktieägarna,
borde statsgaranti självfallet även lämnas för utdelningen å preferensaktierna,
vilken eljest skulle kunna bliva helt och hållet beroende av stamaktieägarnas
godtycke. Staten synes vid sådant förhållande även böra garantera,
att preferensaktieägarna vid en upplösning av bolaget återfå aktiernas
nominella belopp.
Även örn — på sätt ovan ifrågasatts — staten skulle ikläda sig garanti
för preferensaktierna, synes en maximiutdelning av 5 % för dessa aktier,
vilka enligt förslaget när som helst skulle kunna inlösas, vara för lågt
beräknad, därest icke denna utdelning säkerställes för längre tid. Det må
i detta sammanhang även erinras örn att, då för några år sedan aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolets prispolitik omlades i samband med en då beslutad
överföring från vinst till skatt, en utdelning av 7 % till preferensaktieägarna
av statsmakterna ansågs vara skälig.
Under hänvisning till vad sålunda anförts få fullmäktige uttala, att,
därest monopolkontrollutredningens föreliggande förslag skulle komma att
i oförändrat skick godkännas, fullmäktige säkerligen icke skulle vara villiga
att hos Kungl. Majit hemställa örn medgivande att övertaga nya preferensaktier
till samma belopp som de från fonden inlösta eller att, inom ramen
av utav Kungl. Majit medgivet belopp, placera ytterligare medel i sådana
aktier.
Fullmäktige hava i det föregående berört det föreliggande förslaget, i vad
det avser konvertering av den del av preferensaktiekapitalet, som enligt
bolagsordningen kan inlösas. Monopolkontrollutredningen föreslår emellertid
även, att vissa ändringar skulle vidtagas i bolagsordningen i syfte
att möjliggöra en konvertering framdeles av jämväl den återstående, icke
utlottade delen av detta kapital. Utan att ingå på frågan, huruvida de
föreslagna åtgärderna med nu gällande lagbestämmelser skulle låta sig
praktiskt genomföras, få fullmäktige endast framhålla, att det för verkställande
av en sådan konvertering synes vara både erforderligt och rimligt,
att bättre villkor än de av monopolkontrollutredningen ifrågasatta
erbjudas för tryggande av preferensaktieägarnas intresse.
Stockholm den 9 november 1928.
Underdånigst
På fullmäktiges vägnar i
J. Oison KJELLBERG.
FERD. O. SCHAGER
800830. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.