Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
1
Nr 192.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 28 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1930.
Närvar aata de:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan örn bereda lidera v
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.
Grunderna för dessa dyrtidstillägg, vilka grunder under de senaste åren varit
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 157 höft. (Nr 192.) 1
Dyrtidstilllägg
åt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorat
m. fl. prästman.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
i stort sett oförändrade, måste för kommande ecklesiastikår undergå vissa
jämkningar, beroende på den efter beslut av 1929 års riksdag och samma
års kyrkomöte tillkomna nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.
Det torde vara lämpligt att till en början lämna en kort redogörelse för
huvudinnehållet i de bestämmelser, som nu gälla i fråga örn prästernas dyrtidstillägg.
De grundläggande stadgandena i ämnet finnas intagna i den med riksdagen
och kyrkomötet utfärdade lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,
att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter
skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån
sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet
anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.
samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda
präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd
åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig
emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av
krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.
Genom lag den 22 april 1921, nr 192, har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning
skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där
särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,
icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår
vunnit efter den 31 december 1918.
Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920, nr 844, angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar.
De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1929/1930 återfinnas dels i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 294)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels i kungörelsen
samma dag (nr 295) angående dyrtidstillägg åt innehavare av
prästerliga emeritilöner, dels ock i kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 289)
om tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt extra ordinarie prästmän,
vilka åtnjuta sjukledighetsarvode.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
Enligt förstnämnda kungörelse äga följande prästerliga befattningshavare
uppbära dyrtidstillägg, nämligen:
1) kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering, fastställd enligt
lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning, trätt
i tillämpning;
2) s. k. ständiga adjunkter i nyreglerade pastorat;
3) adjunkter i egentlig bemärkelse;
4) stifts- och kontraktsadjunkter m. fl., där ej Kungl. Majit för särskilt
fall annorlunda förordnat, samt
5) kontraktsprostar.
Vid de i punkterna 1) och 2) avsedda befattningar utgår dyrtidstillägg
jämväl under den tid, då prästerskapets änke- och pupillkassa på grund av
bestämmelserna i kungörelsen den 17 december 1926 (nr 528) uppbär behållen
inkomst av sagda befattningar.
Till de nu omförmälda prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av
procentuellt tillägg, utgörande 32 procent av de med befattningen i fråga
förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte
till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på grund av
försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg
av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.
De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1929/1930 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i
någon mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare
under motsvarande tidsperiod.
Med hänsyn till de säregna grunder, efter vilka det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridande av kostnaden
för det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man,
då systemet med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemännens
del, icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i
tjänst varande prästmännen. Dessas dyrtidstillägg har därför även under
ecklesiastikåren 1919/1930 utgått efter ett system med fixa belopp. För
att bereda möjlighet att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt
nödig jämkning i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid
Kungl. Majit erhållit bemyndigande att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknades, under året bleve
föremål för ändring, förordna, att det till prästerna utgående tillägget skulle
undergå skälig jämkning. Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår
stadgandet om tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen
förklarats skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl.
Majit annorlunda förordnade. Under ecklesiastikåret 1929/1930 har någon
ändring av prästernas dyrtidstillägg icke vidtagits.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918/
1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas
dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med
statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det till prästerna
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3
procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts
lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.
Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga
avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt
beröras.
Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera prästernas dyrtidstillägg
under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå till frågan örn
beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931.
Beträffande de till prästerna utgående dyrtidstilläggen synes såsom allmän
regel alltjämt böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas
för utmätande av statstjänstemännens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar
vara normerande jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.
Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemännens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265), med däri senare vidtagna ändringar.
Såsom jag nyss nämnde, föranleder den nya lagstiftningen örn provisorisk
tilläggslön åt prästerskapet, att prästernas dyrtidstillägg för tiden från och
med den 1 maj 1930 bör beräknas efter delvis andra grunder än dittills.
Genom nämnda lagstiftning är nämligen föreskrivet, att den nu till prästerna
utgående tillfälliga löneförbättringen skall från och med nämnda dag upphöra
att utgå. I dess ställe skola prästerna äga uppbära provisorisk tilläggslön
eller — i fråga örn kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster —
provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hava prästerna i lönehänseende
blivit jämställda med statens nyreglerade befattningshavare, och
på grund härav har förutsatts, att det till prästerna utgående dyrtidstillägget,
som hittills beräknats efter de för oreglerade befattningshavare gällande oreducerade
grunderna, framdeles skall utgå efter reducerad beräkningsgrund.
För närmare kännedom om de beräkningar, som legat till grund för bestämmandet
av den provisoriska tilläggslönen och de dyrtidstillägg, som
tänkts skola utgå till prästerna, ber jag att få hänvisa till det vid propositionen
nr 178 till 1929 års riksdag fogade utdraget av protokollet över
ecklesiastikärenden för den 15 februari 1929.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari
1930 beträffande för flera huvudtitlar gemensamma frågor har statsrådet
och chefen för finansdepartementet under 4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. ansett övervägande skäl föreligga att vid
beräknandet av dyrtidstilläggen för budgetåret 1930/1931 utgå från en levnadskostnadsindex
av i medeltal 171. Då jämlikt § 4 av ovanberörda kungörelse den
15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget till befattningshavare i statens tjänst
med reglerade löner utgår å den för månad uppburna avlöningen efter ett
procenttal, motsvarande hälften av det av Kungl. Majit fastställda talet för
5
Kungl. Marits proposition Nr 192.
levnadskostnadsökningen, i förekommande fall avjämnat till närmast lägre
hela tal och i varje särskilt fall minskat med 18, skulle procenttalet för
budgetåret 1930/1931 för dylika befattningshavare kunna beräknas till 17.
Enligt de beräkningar, som legat till grund för förslaget till nyssberörda
lagstiftning örn provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, har man utgått från
att prästernas dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget
beräknades ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som
samtidigt utgår till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn
härtill skulle prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931 böra
beräknas till 14 procent. För att bereda möjlighet att under ecklesiastikårets
lopp jämka detta procenttal, torde böra föreskrivas, att bestämmelsen
örn procenttalet skall gälla under ecklesiastikåret 1930/1931 tills vidare
och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.
Av sagda förändring torde vidare följa, att det avlöningsmaximum, varpå
dyrtidstillägg får beräknas, bör bestämmas till likhet med vad som är föreskrivet
för de statens tjänstemän, som åtnjuta dyrtidstillägg efter de reducerade
grunderna. Dyrtidstillägg bör sålunda icke utgå på den del av prästerlig
befattningshavares avlöning, som överstiger 9,600 kronor för år
räknat.
En annan följd av nyssberörda förändring är även, att barntillägget bör
minskas från 60 kronor till 48 kronor för år räknat.
Ehuru detta icke med nödvändighet påkallas av den nya lagstiftningen
örn provisorisk tilläggslön, torde det vara lämpligt att i nu förevarande
sammanhang upptaga frågan örn ett par ändringar beträffande omfattningen
av de kategorier prästerliga befattningshavare, vilka, enligt vad förut meddelats,
äga uppbära dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1927.
Tillstånd att anställa stifts- och kontraktsadjunkter lämnas vederbörande
domkapitel endast för vissa år i sänder. I samband härmed meddelas föreskrifter
örn de avlöningsförmåner, som skola tillkomma prästmännen i fråga.
Dessa föreskrifter hava varit ganska varierande, beroende på dels arten av
vederbörande befattningshavares verksamhet, dels ock till vilken del av landet
hans verksamhet är förlagd. Stundom utgår endast arvode, stundom både
arvode och ersättning för bostad och viver. Härtill kommer resekostnadsersättning
och i flertalet fall jämväl traktamentsersättuing. Med hänsyn till
alla dessa omständigheter synes mest praktiskt, att frågan om stifts- och
kontraktsadjunkternas rätt till dyrtidstillägg regleras i samband med utmätandet
av deras övriga avlöningsförmåner. Skall dyrtidstillägg utgå, torde denna
reglering kunna ske genom en hänvisning till den för varje ecklesiastikår
gällande författningen örn dyrtidstillägg åt prästerliga befattningshavare. I
detta sammanhang torde böra erinras örn att stifts- och kontraktsadjunkterna
icke äro upptagna bland de extra ordinarie befattningshavare, som enligt kungörelsen
den 13 december 1929, nr 384, äga uppbära provisoriskt tilläggsarvode.
Däremot torde den kategori prästerliga befattningshavare, som utgöres av
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
de sjuklediga extra ordinarie prästerna, böra i en blivande allmän dyrtidstilläggskungörelse
upptagas bland de präster, vilka äga åtnjuta dyrtidstillägg.
De sjuklediga extra ordinarie prästmännen äro för närvarande tillförsäkrade
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg genom en särskild kungörelse av
den 18 juni 1926, nr 289. Sedan här ifrågavarande befattningshavare tillerkänts
provisoriskt tilläggsarvode genom förutberörda kungörelse den
13 december 1929, nr 384, hava i samband härmed de i nyssnämnda kungörelse
nr 289/1926 meddelade bestämmelserna rörande tillfällig löneförbättring
upphävts. Det synes då lämpligt, att föreskrift örn deras rätt till
dyrtidstillägg intages i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen, och att
hela kungörelsen nr 289/1926 upphäves.
Härefter torde jag något få beröra frågan örn de löneförmåner, å vilka
dyrtidstillägg skall beräknas.
Efter det förutberörda lagstiftning om provisorisk tilläggslön åt prästerskapet
trätt i kraft, alltså från och med ecklesiastikåret 1930/1931, torde
procentuellt tillägg böra beräknas å provisorisk tilläggslön och provisoriskt
tilläggsarvode i stället för å tillfällig löneförbättring.
En avlöningsförmån, varå dyrtidstillägg för närvarande utgår, är hyresersättning,
som tillkommer kyrkoherde eller komminister.
Efter dyrtidens inträdande hade Kungl. Majit givetvis varit oförhindrad
att vidtaga en omreglering av hyresersättningarnas belopp med hänsyn till
sålunda ändrade förhållanden. Så skedde dock ej, utan för beredande åt
tjänstinnehavaren av kompensation för hyresersättningsbeloppets minskade
köpkraft valdes i stället utvägen att låta tjänstinnehavaren tillgodoräkna
sig dyrtidstillägg på hyresersättuingen. Då det ej kan vara rättvist att utan
kompensation nedsätta till omkring hälften det procenttal, efter vilket de
prästerliga tjänstinnehavarna skola äga tillgodoräkna sig dyrtidstillägg å
hyresersättuingen, måste en omreglering av hyresersättningarna äga rum för
att lämpa dessa efter det nya dyrtidstillägget. Då emellertid prisläget numera
torde få anses vara i stort sett stabiliserat, synes anledning föreligga
att vid denna omreglering taga steget fullt ut på det sätt, att man i varje
särskilt fall söker fastställa en hyresersättning, som någorlunda står i överensstämmelse
med nuvarande penningvärde. Beräkning av dyrtidstillägg å
hyresersättuingen skulle alltså framdeles upphöra. För den sålunda ifrågasatta
anordningen finues så mycket mera skäl, som på grund av maximeringen
av det belopp, varpå procentuellt dyrtidstillägg får räknas, hyresersättningen
stundom ej föranleder höjning i dyrtidstillägget utöver vad som
skulle erhållits redan utan hvresersättningens inräknande. Hyresersättningen
torde alltså böra undantagas från de löneförmåner, varå dyrtidstillägg
beräknas.
I övrigt torde någon ändring i fråga örn de löneförmåner, varå dyrtidstillägg
skall beräknas, icke vara påkallad.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 7
Jag övergår härefter till frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner.
Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).
Enligt denna kungörelse utgår dyrtidstillägget under form av procentuellt
tillägg och barntillägg.
Procentuellt tillägg beräknas med ledning av det tal, som anses motsvara
den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen.
Såsom sådant tal skall för varje kvartal av vederbörande ecklesiastikår
gälla det tal, sorn'' under samma kvartals första månad äger tillämpning i
fråga om beräkning av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer.
Procentuellt tillägg utgår i förhållande till ett för kvartal beräknat tillläggsunderlag
samt efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger
hälften av talet för levnadskostnadsökningen och som i förekommande fall
avjämnas till närmast lägre hela tal.
Tilläggsunderlaget utgöres av den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen
dock högst 1,200 kronor.
Innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av
försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, erhåller såsom barntillägg
12 kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med
iakttagande av att barntillägget icke må till beloppet överstiga det procentuella
tillägget.
Dyrtidstillägg får tillgodonjutas för samma tid, för vilken emeritilön
utgår.
Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband
med antagandet av den nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön,
vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,
nr 385, om ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen
den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet
har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti
utgör 1,000 kronor.
Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke
vara påkallad för tiden efter utgången av april 1930.
Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare
av emeritilön skall utgå, har, såsom jag förut erinrat, statsrådet och chefen
för finansdepartementet beräknat levnadskostnadsindex för budgetåret 1930/
1931 till 171. I anslutning härtill torde man för budgetåret 1930/1931
hava att räkna med ett procenttal av 19.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget
under ecklesiastikåret 1930/1931, därest detta tillägg kommer
att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels och spörsmålet örn
kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda
kostnad.
Enär icke något pastorat den 1 maj 1930 ingår i ny lönereglering och
antalet präster, berättigade att uppbära dyrtidstillägg, ej heller av annan
anledning kan beräknas undergå någon nämnvärd förändring, torde man
för ecklesiastikåret 1930/1931 kunna räkna med samma antal dyrtidstilläggsberättigade
präster som för innevarande ecklesiastikår. Sammanlagda beloppet
av de utgående dyrtidstilläggen blir emellertid betydligt lägre än det
dyrtidstilläggsbelopp, som utgår under ecklesiastikåret 1929/1930, enär dyrtidstilläggen
från och med den 1 maj 1930 komma att utgå efter det lägre
procenttal, som gäller för nyreglerade befattningshavare.
På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer en del
av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna
i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter
inom den stadgade ramen av 6 öre per 10-krona av hela inkomstbeloppet.
Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får
kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst av arrendemedel,
lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats
till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen, dels genom ökad
utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten enligt 19 §
4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda bidrag till pastoraten
enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget till adjunkter
i egentlig bemärkelse, sjuklediga extra ordinarie präster, kontraktsprostar
och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.
Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen under ecklesiastikåret 1930/1931
och dess fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden har inom ecklesiastikdepartementet
verkställts en approximativ beräkning, vars resultat sammanförts
i efterföljande tablå.
Ordinarie präster och ständiga adjunkter Adjunkter i egentlig bemärkelse...... Sjuklediga e. o. präster............ Kontraktsprostar................. Emeriti........................ |
Summa dyrtidstillägg |
Av totalbeloppet |
|
pastoraten |
kyrkofonden |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
2,350,000 70.000 15.000 |
658,000 |
1,692,000 70.000 15.000 |
|
Summa kronor |
2,628,000 |
658,000 |
1,970,000 |
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
Såsom synes av tablån, beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1930/1931 enligt föreslagna grunder uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 2,628,000 kronor, varav cirka 658,000
kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring
1.970.000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.
Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.
Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar
uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1928 till omkring
40.800.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag
uppskattas till cirka 4,276,000 kronor. Den 31 december 1929 hade enligt
å fondbyrån verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring
43.100.000 kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt
beräknas till 5,058,000 kronor. I förevarande sammanhang torde det
vara riktigast att icke räkna med de hos domänstyrelsen innestående medlen,
enär enligt 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning med kyrkofonden
avses endast de medel, som betinna sig under statskontorets förvaltning.
Kyrkofondens inkomster under år 1929 kunna alltså anses hava överstigit
dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat — för samma tid med 2,300,000
kronor.
I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) örn krigstidsunderstöd
stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare
mån tågås i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar
fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan
samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande
av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931 lärer således
enligt detta författningsrum få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden
mellan fondens inkomster år 1929 och dess så att säga ordinarie utgifter
(d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.
Såsom framgår av det förut sagda, har fonden under år 1929 ökats med
cirka 2,300,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma
år beräknades i det vid proposition nr 101 till 1929 års riksdag i utdrag
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 15 februari 1929
till omkring 2,876,000 kronor. Ett belopp av cirka 5,176,000 kronor skulle
således högst få användas för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1930/1931. Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/
1931 beräknats komma att uppgå till omkring 1,970,000 kronor, möter med
hänsyn till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande av dyrtidstillägg
enligt de grunder, för vilka i det föregående redogjorts.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 157 haft. (Nr 192.)
10
Kungl. May.ts proposition Nr 192.
Jag vill slutligen med några ord beröra frågan om kyrkofondens förmåga
att bära icke blott den på fonden belöpande andelen av dyrtidstillägget,
utan även den på fonden belöpande ökning i den totala avlöningssumman
för prästerskapet, som blir en följd av att i stället för den tillfälliga löneförbättringen
jämte dyrtidstillägg efter den högre beräkningsgrunden (32
procent av lön och tillfällig löneförbättring), kommer att utgå provisorisk
tilläggslön jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden (14 procent
av lön och provisorisk tilläggslön). Enligt en beräkning, som återfinnes
å sid. 37 och 38 i det utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,
som fogats vid proposition nr 178 till 1929 års riksdag och vartill jag i
övrigt ber att få hänvisa, skulle genomförandet av berörda förändring i det
prästerliga avlöningssystemet föranleda en merkostnad av sammanlagt omkring
1,450,000 kronor, därav omkring 1,059,500 kronor beräknats komma
att gäldas av kyrkofonden. Såsom vidare av nämnda statsrådsprotokoll inhämtas,
har enligt de av statskontoret utgivna s. k. fondredogörelserna
kyrkofondens tillväxt under de fem budgetåren 1923/1928 uppgått till i
medeltal 2,675,000 kronor årligen. Härav synes man, såsom jag i mitt yttrande
till sagda statsrådsprotokoll framhållit, vara berättigad sluta, att kyrkofonden
äger förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av kostnaden
för ifrågavarande förändring beträffande prästerskapets avlöning. Vidare
framgår av det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för den 15 februari
1929, varav utdrag fogats vid propositionen nr 179 till 1929 års riksdag
örn ändrad lydelse av 2—5 §§ i emeritilönelagen, att den av de föreslagna
ändringarna i nämnda lag föranledda ökade kostnaden för emeritilönerna
beräknats utgöra — inberäknat ökningen i dyrtidstillägg — högst 515,000
kronor samt att någon tvekan icke syntes kunna råda örn kyrkofondens
förmåga att bära jämväl denna kostnad.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1930/1931 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar, samt
att bemyndiga Kungl. Majit att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,
att det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig jämkning.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Ödmann.