Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn tjurbesiktning
stvång; given Stockholms slott den 21 februari
1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om tjurbesiktningstvång.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami. 193 hafi. (Nr 188.)
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 188.
Förslag
till
Lag
om tjurbesiktningstvång.
Härigenom förordnas som följer:
1
Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,
äger Kungl. Maj:t på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande
landsting förordna, att tjurbesikningstvång skall införas inom
hushållningssällskapets område eller del därav.
2 i
Inom område, där tjurbesiktningstvång införts, må icke tjur, med
mindre den med hänsyn till nötboskapsavelns ståndpunkt inom orten
prövats vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller
mot ersättning användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än
tjurens ägare, och ej heller, därest tjuren äges av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.
Angående prövning, som nyss nämnts, meddelas närmare bestämmelser
av Kungl. Maj :t.
3 §.
I förordnande örn införande av tjurbesiktningstvång skall tillika utsättas
viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag ej
sättas tidigare än två år från det förordnandet gavs.
4 §.
Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till och
med tvåhundra kronor.
Därest någon under tid, då han är ställd under åtal för sådan förseelse,
fortsätter densamma, skall hail för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits fällas till de böter, som äro stadgade för förseelsen.
3
Kungl. May.ts proposition Nr 188.
5
För förseelse, som med husbondes vetskap begås av bans husfolk eller
i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom förseelsen vore
begången av honom själv.
6 *.
Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres
vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
7 §.
Förordnande örn införande av tjurbesiktningstvång skall tillika med erinran
örn påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag genom
länsstyrelsens försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna
och i tidning inom orten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.
4
Kungl. Martts proposition Nr 188.
Utdrag av protokollet över jordbruks^enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:
I skrivelse den 10 april 1929 har Södermanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anhållit, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn
införande av tjurbesiktningstvång. Sedan berörda framställning remitterats
till lantbruksstyrelsen, har styrelsen den 4 juli 1929 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid bland annat åberopat ett av styrelsen tidigare till
Kungl. Maj:t avgivet förslag till lag örn tjurbesiktningstvång ävensom
ett från statskonsulenten Helge Eyde den 14 juni 1929 till styrelsen inkommet
yttrande i ämnet. Därefter hava infordrade yttranden i ärendet
avgivits av samtliga hushållningssällskap.
Innan jag närmare ingår på ifrågavarande framställning, vill jag något
erinra örn de åtgärder, som av staten hittills vidtagits för nötboskapsavelns
befrämjande.
Bland nämnda åtgärder märkas särskilt beviljande av bidrag till premiering
av nötboskap och till bildande av tjurföreningar ävensom till
bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap. Såsom ett led
i nämnda åtgärder ingår även den av lantbruksstyrelsen ombesörjda riksstamboksföringen
av nötboskap. Vidare hava medel anvisats till främjande
av den verksamhet, som utövas av kontrollföreningar, vilka hava
till syfte att underlätta och ordna undersökning av och kontroll å utfodringen
och avkastningen av sina medlemmars nötkreatursbesättningar.
För statsbidrag till premiering av nötboskap är stadgat såsom villkor,
att minst lika stort belopp som statsbidraget skall tillskjutas av hushållningssällskap
eller landsting. Varje hushållningssällskaps område utgör
ett premieringsdistrikt. Föremål för premiering äro endast den eller de
raser jämte typer därav, som lantbrukstyrelsen på förslag av vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott bestämmer för varje
distrikt eller del därav. Hushållningssällskap, inom vars område nötboskap
av fjällras, ayrshireras eller svartbrokig låglandsras premieras, är
för stamboksföring av den eller de raser, som sålunda premieras, skyldigt
att enligt de bestämmelser, lantbruksstyrelsen i sådant avseende meddelar,
låta genom vederbörande premieringsnämnd dels föra sådan förbere
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
dande avdelning'' till stambok, som föreskrives av lantbruksstyrelsen, dels
ock hos lantbruksstyrelsen anmäla djur till införande i riksstambok samt
lämna styrelsen för stamboksföringen erforderliga uppgifter örn de sålunda
anmälda djuren. Nu gällande bestämmelser rörande premieringen
och stamboksföringen av nötboskap samt i fråga örn bidragen till premiering
av nötboskap och bildande av tjurföreningar återfinnas dels i
reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd premiering
och stamboksföring av nötboskap med däri genom kungörelserna
nr 224/1927 och 79/1928 vidtagna ändringar, dels ock i kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 303) angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande.
Beträffande bildande och upprätthållande genom statsbidrag av ovanberörda
avelscentra återfinnas nu gällande bestämmelser därom i kungörelsen
den 21 augusti 1925 (nr 395) med föreskrifter i fråga örn bildande
och upprätthållande av avelscentra för nötboskap.
Omnämnas må vidare, att frågan örn införande av tjurbesiktningstvång
tidigare varit föremål för framställningar till Kungl. Majit. I
skrivelse den 29 september 1920 hemställde sålunda hushållningssällskapens
år 1920 församlade ombud, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa
utredning beträffande möjligheterna för genomförande av tjurbesiktningstvång.
I ärendet avgav lantbruksstyrelsen utlåtande den 23 februari
1922, därvid fogats en till styrelsen inkommen framställning i
ämnet från Kronobergs läns hushållningssällskaps förvalningsutskott.
Yttranden inhämtades vidare från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.
Sedermera hemställde Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ävensom avelsföreningen för fjällras i särskilda skrivelser
av den 3 mars 1924 och den 30 oktober 1927, att Kungl. Majit måtte vidtaga
åtgärder för införande av tjurbesiktningstvång. Över sistnämnda
båda framställningar avgav lantbruksstyrelsen utlåtande.
Av berörda framställningar från hushållningssällskapens ombud, Kronobergs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och avelsföreningen
för fjällras må här intagas följande.
Hushållningssällskapens ombuds framställning var föranledd av en vid
ombudens möte år 1920 i Stockholm väckt motion, däri med hänsyn till
det gynnsamma inflytande på landets nötkreatursavel, som införandet
av tjurbesiktningstvång skulle komma att medföra, hemställts, att ombuden
måtte hos lantbruksstyrelsen anhålla örn åstadkommande av utredning
rörande möjligheterna för genomförande av tjurbesiktningstvång.
I likhet med motionären ansåge ombuden, att mycket skulle
kunna vinnas genom införandet av tjurbesiktningstvång. Även örn
stora delar av landet ännu icke vore mogna för reformens genomförande
inom rimlig tid, vore ombuden dock övertygade örn, att man i åtskilliga
län skulle hälsa densamma med tillfredsställelse. De obligatoriska
tjurbesiktningarna skulle medföra, att avelsgårdarna skulle starkt öka
i antal och avelsintresset stimuleras, varigenom en ökad export av avelsdjur
skulle möjliggöras. Jämväl i fråga örn bildandet av tjurföreningar
Tidigare framställningar.
Nn föreliggande
framställning.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
skulle reformen verka uppmuntrande. Ombuden hade tänkt sig'', att Kungl.
Maj :t efter framställning från hushållningssällskap och landsting'' skulle
äga förordna, att tjurbesiktningstvång skulle gälla inom län eller del därav,
och därvid fastställa den frist, efter vilken förordnandet skulle tilllämpas.
På grund av vad sålunda anförts hemställde ombuden, att Kungl.
Majit täcktes låta verkställa utredning beträffande möjligheterna för genomförande
av tjurbesiktningstvång.
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sina
framställningar — under förmälan att av olika avdelningar av sällskapet
gjorts uttalanden örn önskvärdheten av, att en lag örn tjurbesiktningstvång
med det snaraste genomfördes, ävensom att länets nämnd för
premiering av nötboskap uti infordrat yttrande förordat införande av
tjurbesiktningstvång — anhållit, att frågan därom måtte snarast bringas
till avgörande, därvid tillika anförts, att införande av tjurbesiktningstvång
inom länet måste anses såsom en nödvändig förutsättning för tjurföreningarnas
vidmakthållande och för höjande av nötboskapsaveln.
Avelsföreningen för fjällras anförde i huvudsak: Förutom vid med
statsmedel understödda avelscentra för fjällras bedreves så gott som allt
avelsarbete för fjällrasens höjande inom likaledes statsunderstödda tjurföreningar.
Nämnda föreningar arbetade emellertid inom avelsföreningens
för fjällras verksamhetsområde — Norrland och Dalarne — under
stora svårigheter. Den största av dessa svårigheter vållades av det så
kallade gagnstjurhållet, vilket ofta rent av kunde betecknas såsom okynnestjurhåll.
Det förekomme nämligen, att jordbrukare, som icke tidigare
plägat hålla tjur, efter tillkomsten av tjurförening i konkurrenssyfte
uppställde egen tjur, som i regel vore illa uppfödd och för tidigt toges i
bruk till avel.
Dylika missförhållanden, mot vilka premieringsnämnderna stöde maktlösa,
vore utan tvivel de vanligaste orsakerna till att tjurföreningarna
i stor utsträckning nedlade sin verksamhet. Det många gånger lovande
förädlingsarbete, som sålunda avbrötes, bleve därigenom till liten eller
ingen nytta och de medel, som offrats därpå, mer eller mindre förspillda.
Att dessa medel vore rätt avsevärda torde framgå därav, att
endast inom Västerbottens län ej mindre än 88 tjurföreningar under tiden
1915—1927 nedlagt sin verksamhet. I penningpris och inlösta frisedlar
hade dessa föreningar uppburit 53,243 kronor 50 öre, varav ungefär hälften
utgjorts av statsmedel.
Då avelsföreningen holle före, att tjurbesiktningstvång i lämplig form
i huvudsak skulle avlägsna nu berörda olägenheter och sålunda utgöra
ett verksamt medel för kreatursavelns höjande, samtidigt som det skulle
bidraga till att de allmänna medel, som årligen ansloges därtill, bleve
bättre utnyttjade, hemställde avelsföreningen, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga erforderliga åtgärder för införande av lag örn tjurbesiktningstvång.
Berörda till Kungl. Majit tidigare inkomna framställningar föranledde
emellertid icke någon Kungl. Majits åtgärd.
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför i
sin nu föreliggande framställning, att det under senare år blivit ett allt
angelägnare behov inom länet att med hjälp av lagstadgat tjurbesiktningstvång
kunna bringa nötkreatursaveln det stöd, av vilket den vore i
behov. Premieringsarbetet hade under de senare åren på sina håll avstannat
på den grund, att så kallade okynnestjurar i rätt stor omfattning
7
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.
liölles. Inom många tjurföreningar förekomme det, att låg procent av
medlemmarnas kor tecknats i föreningen. Med de andra korna ginge medlemmarna
ofta till en »okynnestjur», vilket hade till följd, att de till tjurföreningarna
anvisade bidrag av allmänna medel icke komme till avsedd
nytta. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet,
att Kungl. Majit täcktes föranstalta örn införande av lag örn tjurbesiktningstvång.
Statskonsulenten Ryde har i sitt till lantbruksstyrelsen avgivna yttrande
förklarat sig tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande i föreliggande ärende hänvisat
till sitt förberörda i ämnet avgivna utlåtande av den 23 februari 1922
samt hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för
ändamål, som av Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
avsåges.
Från lantbruksstyrelsens nyssnämnda tidigare utlåtande må här anmärkas
följande:
Styrelsen erinrade till en början, hurusom de sakkunniga, vilka av
lantbruksstyrelsen jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 27 februari
1920 tillkallats för utredning rörande omarbetning av då gällande bestämmelser
rörande den statsunderstödda nötboskapspremieringen, i en till
lantbruksstyrelsen ingiven, den 16 februari 1921 dagtecknad skrivelse
hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte hos Kungl. Majit göra framställning
örn utfärdande av lag örn tjurbesiktningstvång i syfte att skydda
det med statsmedel understödda rationella avelsarbetet och undertrycka
illojal konkurrens från enskilda tjurägares sida i fråga örn tjurhållnmgen.
Vidare anför styrelsen:
De utav statsmakterna för nötboskapsavelns främjande vidtagna åtgärder
hade hittills inriktats huvudsakligen dels på genomförande av premieringsväsendet
i samband med stamboksföreningen, dels ock på understödjande
av tjurföreningsrörelsen. Den från det allmännas sida sålunda
gjorda insatsen för åvägabringande av en rationell utveckling av landets
nötkreatursavel torde med fog kunna anses hava varit av genomgripande
betydelse.
Ehuru ifrågavarande åtgärder från statsmakternas sida utan tvivel i
hög grad främjat nötkreatursaveln inom landet, hade dock ett mot förväntningarna.
tillfullo svarande resultat knappast uppnåtts. Anledningen
härtill torde förnämligast vara att söka i användningen av mindervärdiga
eller olämpliga tjurar för avelsändamål. Örn än ekonomiska skäl huvudsakligen
torde vara orsaken till hållande av dylika mindre lämpliga tjurar,
syntes dock nämnda missförhållande ofta vara föranlett av okunnighet
örn grundbetingelserna för en rationell avel. Emellertid läge det i
öppen dag, att en okontrollerad användning av otjänliga tjurar vore ägnad
att i hög grad motverka eller rent av äventyra de med stora uppoffringar
vunna resultaten på ifrågavarande område.
Behovet av verksamma skyddsåtgärder i syfte att i möjligaste mån
från avelsbruk utestänga olämpliga tjurar, syntes lantbruksstyrelsen därför
uppenbart. I ett av lantbruksstyrelsen den 17 oktober 1921 med anledning
av omförmälda sakkunnigas betänkande avgivet förslag till ändrade
grunder för premiering av nötboskap hade styrelsen framhållit, hurusom
nötboskapspremieringen numera syntes böra baseras huvudsakligen
på tjur- och kontroll föreningsverksamheten samt att statsunderstö
-
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
den borde komma huvudsakligen tjurföreningsverksamheten till godo.
Så mycket mer syntes vid sådant förhållande det lantbruksstyrelsen vara
av vikt, att tjurföreningarna såvitt möjligt befriades från skadlig konkurrens
från enskilda tjurhållare, en konkurrens, som för tjurföreningarna
understundom bleve av ödesdiger art. Såsom de sakkunniga anfört,
torde nämligen — synnerligast i bygder, där förståelsen för avelsarbetet
vore ringa, där stort avseende fästes vid språngavgiftens storlek
och där man överhuvud taget icke vore villig att offra något för avelsarbetet
— tjurföreningarnas existens och därmed kontinuiteten i avelsarbetet
lätt äventyras, så länge hushållningssällskapen och de enskilda
jordbrukarna stöde maktlösa i förevarande avseende.
En såvitt möjligt effektiv reglering härutinnan torde emellertid enligt
lantbruksstyrelsen förmenande kunna åvägabringas endast på lagstiftningens
väg genom lämpliga föreskrifter rörande obligatorisk kontroll
av de till avel använda handjurens kvalifikationer. En lagstiftning, varigenom
besiktningstvång infördes, syntes så mycket mera önskvärd som
övriga åtgärder för nötboskapsavelns höjande därigenom torde kunna
utnyttjas bättre än som nu skedde, samtidigt som de av dylika åtgärder
förorsakade kostnaderna torde kunna nedbringas.
Att en tvångsbesiktning innebure ett starkt intrång i den enskildes bestämmanderätt
och frihet att förfoga över sin egendom kunde icke bestridas.
Emellertid torde detta förhållande icke böra tillmätas alltför
stor betydelse, då det torde ligga i såväl det allmännas som ock den enskildes
intresse att i möjligaste mån söka skydda nötkreatursstammen mot
ogynnsam avelspåverkan. Lantbruksstyrelsen ville i detta sammanhang
erinra, att statsmakterna redan förut till skydd för avelsarbetet inom
landet meddelat bestämmelser av karaktär att i icke mindre mån, än
vad nu ifrågasattes, verka ingripande å den enskildes dispositionsrätt
över sin egendom. I sådant avseende kunde åberopas lagen den 23 december
1914 örn hingstbesiktningstvång och lagen den 20 juni 1918 örn
förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark.
Vid genomförande av tjurbesiktningstvång komrne givetvis ett avsevärt
antal undermåliga tjurar att utgallras. Härigenom skulle, åtminstone
inom de delar av landet, där avelsarbetet ännu icke nått en tillfredsställande
utveckling, en kännbar, ehuru relativt hastigt övergående brist
på för avelsändamål lämpliga tjurar göra sig gällande. Med hänsyn såväl
härtill som ock till de ifrågasatta bestämmelsernas tvångsnatur, holle
lantbruksstyrelsen före, att besiktning, varom här vore fråga, icke utan
vidare horde påbjudas över hela landet. Fastmer torde bestämmelsernas
tillämpning för visst hushållningssällskaps område eller del därav böra
göras beroende av framställning i ämnet från vederbörande hushållningssällskap
och landsting, i den mån förhållandena sådant påkallade. Fråga
örn införande av besiktningstvång torde i allt fall böra ankomma på
Kungl. Majlis prövning.
Anmärkas kunde att, därest besiktningstvång infördes, tjurföreningarnas
tjurar tvivelsutan skulle komma att i högre grad utnyttjas.
Inom område, varest tjurbesiktningstvång införts, borde endast sådan
tjur, som med hänsyn till nötkreatursavelns ståndpunkt inom orten prövats
vara till avel lämplig, få användas till betäckning av annan än tjurägaren
tillhörig ko. Däremot syntes vederbörande tjurägare icke kunna
förvägras att för egna hondjur använda honom själv tillhörig tjur, av
vad beskaffenhet den än vore. Prövning som nyss nämnts, skulle ske
genom vederbörande premieringsnämnd eller dess ordförande.
Kungl. Majlis proposition Nr 188.
9
Enligt lantbruksstyrelsen mening borde icke blott premierade utan
■— i distrikt, där tillgången till premierade tjurar vore allt för knapp —
även opremierade tjurar, vilkas användande icke kunde anses vara till
direkt skada för nötkreatursaveln, få efter besiktning och godkännande
användas såsom avelsdjur.
I förordnande örn införande av tjur besiktningst vång borde viss dag'' utsättas
för förordnandets ikraftträdande. Denna dag torde, med hänsyn
till nödvändigheten att bereda den djurägande allmänheten rådrum för
anskaffande vid behov av tjurar av beskaffenhet att kunna godkännas,
icke böra sättas tidigare än två år från det förordnandet örn tjurbesiktningstvång
meddelats.
I övrigt torde generella bötesbestämmelser för överträdelse av de ifrågasatta
lagbestämmelserna böra utfärdas.
Den sålunda ifrågasatta lagen torde böra upptaga allenast de i förevarande
avseende erforderliga allmänna bestämmelserna. På Kungl.
Majit torde däremot böra ankomma att utfärda särskilda detaljbestämmelser
angående besiktnings verkställande och villkoren för att tjur finge
användas för avelsändamål m. m. Med hänsyn till nötkreatursavelns
ståndpunkt torde nämligen å skilda orter olika bedömningsgrunder behöva
tillämpas och förty detaljbestämmelser i ämnet icke böra införas i
själva lagen.
Vad anginge de kostnader, som skulle förorsakas av besiktning utav tjurar,
där sådan icke kunde ske i samband med premiering eller med utav
premieringsmedel bekostad stamboksföring, förutsatte lantbruksstyrelsen,
att dessa bestredes utav vederbörande hushållningssällskap, eventuellt i
förening med landsting.
I anslutning till vad sålunda anförts hade lantbruksstyrelsen utarbetat
förslag till lag örn tjurbesiktningstvång; och hemställde styrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
Av hushållningssällskapens i förevarande ärende avgivna utlåtanden
inhämtas, att Stockholms läns och stads, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs
läns norra, Värmlands läns, Västmanlands läns, Gävleborgs läns
och Västernorrlands läns hushållningssällskap avstyrkt förslaget örn införande
av tjurbesiktning. Övriga hushållningssällskap tillstyrka förslaget
eller förklara sig ej hava något att erinra däremot.
Stockholms läns och stadts, Göteborgs och Bohus läns samt Älvsborgs
läns norra hushållningssällskap avstyrka förslaget utan anförande av någon
motivering.
Värmlands läns hushållningssällskap anför, att en lagstiftning av ifrågavarande
art och omfattning komme att medföra ekonomiska och andra
konsekvenser, som åtminstone delvis vore av svårberäknelig natur. Sällskapet
ansåge, att övervägande skäl talade mot införande av tjurbesiktningstvång
och att i varje fall det icke för närvarande vore lämpligt att
inom Värmlands län införa dylikt tvång.
Västmanlands läns hushållningssällskap förklarar sig anse det ändamål,
som den föreslagna lagen angående tjurbesiktningstvång avsåge att
främja, vara ur många synpunkter önskvärt. Då emellertid do krav,
som skulle ställas på godkännande av tjur för avelsbruk, vore angivna
i alltför svävande ordalag samt olägenheterna av nuvarande förhållanden
knappast kunde motivera ett sådant förmynderskap för länets jordbrukare,
som den föreslagna lagen komme att medföra, ville sällskapet
avstyrka förevarande förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 hafi. (Nr 188)
O
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Gävleborgs läns hushållningssällskap åberopar det yttrande, som sällskapets
förvaltningsutskott avgivit med anledning av hushållningssällskapens
ombudsmötes förenämnda framställning den 29 september 1920.
Från nämnda yttrande må anmärkas följande: Ehuru ur teoretisk
synpunkt ett tjurbesiktningstvång kunde vara ägnat att påskynda
den fortgående goda utvecklingen å nötkreatursavelns område, vöre
dock därmed förbundna vissa konsekvenser, som ej obetingat staude
sig lika för olika djurägare. Den mindre djurägaren komme sålunda
att i högre grad än den större göras beroende av en lagstiftning
som den nu ifrågasatta, i det att den förstnämnde nästan undantagslöst
komme att i sin verksamhet med avseende å nötboskapsaveln stå under
tvång av lagen, då däremot den större djurägaren, som i regel med fördel
kunde hålla egna tjurar för sin kreatursbesättnings rekrytering, aven
efter tjurbesiktningstvångets genomförande bleve oförhindrad att för betäckning
av honom själv tillhöriga hondjur använda tjur av den kvalitet,
han för gott funne. Ett tjurbesiktningstvång skulle på grund av därmed
förbundna fordringar på hållandet av ett ur såväl anskaffnings- som underhållssynpunkt
dyrbart tjurmaterial därjämte åstadkomma en ej obetydlig
fördyring av nötboskapsaveln.
Västernorrlands läns hushållningssällskap förklarar sig avstyrka förslaget
huvudsakligen av det skäl, att den ifrågasätta lagen innebure en
alltför stor inskränkning i jordbrukarnas fria bestämmanderätt.
Malmöhus läns hushållningssällskap anför i sitt yttrande följande:
Sällskapet uppskattade till fullo den stora betydelse, ett fullgott handjursmaterial
hade för framgång inom djuravel!!. Med gott resultat hade
också inom länet sedan många år tillämpats liingstbesiktningstvång och
under senaste året även galtbesiktningstvång. Det oaktat, ställde sig sällskapet
tveksamt med avseende å införande av tjurbesiktningstvång. Omständigheterna
härvid syntes nämligen i flera avseenden helt annorlunda.
Inom häst- och svinaveln tillvaratoges all avkomma som livdjur,
under det att inom nötkreatursaveln betäckning och kalvning inom många
besättningar agde rum mera för mjölkproduktionens än för avkommans
skull. Till följd av att de exteriöra egenskaperna inom häst- och svinaveln
hade större och mera direkt betydelse för bruksvärdet än inom den
hos oss helt på mjölkproduktion inriktade nötkreatursaveln, bleve också
bedömandet av handjurens avelsvärde i förstnämnda fall lättare och säkrare.
För närvarande torde det icke vara teoretiskt och praktiskt motiverat
att bedöma ett liandjurs avelsvärde inom en mjölkboskapsras med
hänsyn till annat än mjölkegenskaperna hos närmast besläktade hondjur
och de exteriöra egenskaper hos djuret självt och dess närmaste släktingar,
som angåve sundhet och kraft. Då man emellertid vid premiering
och stamboksföring inom nötkreatursaveln för närvarande utsträckte hänsynen
särskilt till exteriöra egenskaper vida längre än vad härav föranleddes,
kunde det befaras, att tjurbesiktningstvånget i den form, vari det
föreslagits, ej skulle verka så främjande på aveln, att det därmed följande
intrånget i den enskilda friheten bleve motiverat. Skulle tjurbesiktningstvång
genomföras, syntes det därför vara av synnerlig vikt, att
det tydligt utsädes, att meningen icke vore att därigenom medverka till
ett utsträckande av formalismen inom husdjursaveln till kretsar, som hittills
förstått att undandraga sig densamma. Sällskapet ansåge sig fördenskull
icke kunna tillstyrka genomförande av tjurbesiktningstvång under
annan förutsättning, än att i lagen uttalades, att vid bedömande av
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
tjurs lämplighet för avelsändamål hänsyn finge tagas, förutom till avkastningsegenskaper,
allenast till kraft och sundhet.
I vissa av övriga yttranden, som gå i tillstyrkande riktning, förordas
förslaget örn tjurbesiktningstvångs införande utan närmare motivering.
I åtskilliga yttranden framhålles emellertid, att det förelåge ett behov
av tjurbesiktningstvångs införande för att trygga de resultat, som hittills
vunnits genom det allmännas uppoffringar för nötboskapsavelns förbättrande,
och för att ytterligare höja densamma. Det vitsordas jämväl,
att mindervärdiga tjurar användas i ej ringa utsträckning samt att därigenom
tjurföreningarna utsättas för en skadlig och kännbar konkurrens.
Beträffande detaljbestämmelserna i det av lantbruksstyrelsen utarbetade
lagförslaget förklara sig Östergötlands läns och Kopparbergs läns
hushållningssällskap vilja ifrågasätta, huruvida det kan anses nödvändigt,
att framställning örn införande av tjurbesiktningstvång skall göras
av håde hushållningssällskap och landsting. Det syntes vara tillräckligt,
att sådan framställning gjordes allenast av vederbörande hushållningssällskap.
Örebro läns hushållningssällskap anser, att vid framställning
örn lagens tillämpning böra fogas protokoll, som visa, att frågan behandlats
av vederbörande hushållningssällskaps underavdelningar, och vilken
ställning dessa intagit till densamma. Malmöhus läns hushållningssällskap
anser, att den i förslaget föreskrivna minimitid av två år mellan utfärdande
och ikraftträdande av förordnande örn införande av tjurbesiktningstvång
borde kunna nedsättas till ett år.
Vad angår ordningen för prövning av tjurs lämplighet för betäckningsändamål,
föreslås i vissa yttranden, att sådan prövning borde för vinnande
av nödig smidighet och för undvikande av för stora kostnader
kunna anförtros utom åt premieringsnämnd eller dess ordförande även
åt husdjurskonsulent, som vore ledamot av dylik nämnd. Norrbottens
läns hushållningssällskap framhåller angelägenheten av, att besiktningsförfarandet
ordnas på sådant sätt, att detsamma icke inom Norrbottens
län med dess stora avstånd bleve ur kostnadssynpunkt alltför betungande.
Jag har ovan erinrat örn de åtgärder, som av staten hittills vidtagits Departementsför
nötboskapsavelns befrämjande. Vad genom dem vunnits torde otvi- chefm
velaktigt hava varit av synnerlig betydelse för en rationell utveckling
av landets nötboskapsavel. Ytterligare åtgärder synas emellertid vara
påkallade, örn vår nötboskapsavel skall kunna på önskvärt sätt vidare utvecklas
och lämna jordbruket det viktiga stöd, som däri måste sökas. Ett
av de väsentligaste hindren för uppnåendet av än gynnsammare resultat
på ifrågavarande område torde vara den omfattande användningen för
avelsändamål av mindervärdiga eller därtill olämpliga tjurar. Särskilt
har härigenom uppstått avsevärt men för deli med allmänna medel understödda
tjurföreningsverksamheten. Såsom från flera håll påtalats, utövas
nämligen i många trakter av ägare till mindervärdiga tjurar konkurrens
med tjurföreningarna, i det att sådana tjurar mot lägre avgifter än föreningarnas
tjurar upplåtas till betäckning även av andra än ägarna tillhöriga
hondjur. Många tjurföreningar hava på grund av dylik konkurrens
haft att kämpa med stora svårigheter, vilka jämväl vållat föreningars
upphörande.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Man torde knappast kunna förvänta, att rättelse i berörda missförhållande
likasom insikt i övrigt rörande betydelsen av att för avelsändamål
begagnas allenast fullgoda tjurar skall kunna vinnas enbart på upplysningens
väg. Ett värdefullt medel i förevarande syfte synes vara att
finna i tjurbesiktningstvång. De upprepade framställningarna i ämnet
och det stora antalet tillstyrkande yttranden, som avgivits rörande nu
ifrågavarande förslag till beredande av möjlighet till införande därav,
synas mig ock giva vid handen, att det förefinnes en utbredd uppfattning
rörande betydelsen av en dylik anordning samt att tiden för ett
ingripande från det allmänna nu synes vara inne. Genom tjurbesiktningstvång
torde även ernås möjlighet att utvinna ett bättre resultat
av de betydande uppoffringar, som från statens sida göras för nötboskapsavelns
befrämjande.
Givet är emellertid, att man vid genomförandet av bestämmelser i förevarande
avseende måste framgå med försiktighet. Tjurbesiktningstvång
torde sålunda icke lämpligen kunna införas inom hela landet utan bör
komma i fråga allenast inom trakter, där nötkreatursskötselns allmänna
utveckling och de lokala förhållandena i övrigt motivera detsamma.
Därest, i likhet med vad fallet är beträffande hingstbesiktningstvång
och galtbesiktningstvång samt jämväl i förevarande ärende ifrågasatts,
införandet av tjurbesiktningstvång göres beroende av framställning från
hushållningssällskap och landsting samt medgives kunna införas även allenast
i viss del av hushållningssällskaps område ävensom åt Kungl.
Maj:t förbehållas bestämmanderätten rörande dylikt tvångs genomförande,
synes tillfyllestgörande garanti vinnas för att anordningen kommer
till tillämpning endast i fall, där så befinnes lämpligt och önskvärt och
där den uppbäres av den allmänna meningen. Mot det föreslagna besiktningstvånget
har invänts, att detsamma skulle komma att verka betungande
för de mindre djurägarna, vilka icke hava tillfälle att hålla sig
med egna tjurar. Vid en försiktig tillämpning av anordningen och dennas
anpassande i nödig utsträckning efter det i orten förefintliga tjurbeståndets
beskaffenhet -— till vilken fråga jag nedan återkommer — synes
ej heller för ifrågavarande djurägare behöva uppkomma större olägenhet.
I anslutning till vad ovan anförts har jag inom jordbruksdepartementet
låtit utarbeta förslag till lag örn tjurbesiktningstvång, vilket i huvudsak
ansluter sig till det av lantbruksstyrelsen upprättade lagförslaget
samt lagarna örn hingstbesiktningstvång och galtbesiktningstvång.
Berörda förslag torde allenast i nedan angivna avseenden kräva närmare
motivering.
Därest, sedan jämlikt 1 § förordnande meddelats örn tjurbesiktningstvångs
införande inom visst område, ändrade förhållanden skulle inträda,
så att besiktningstvångets bibehållande inom området icke längre vore betingat
av omständigheterna, äger givetvis Kungl. Majit att efter fram
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188. 13
ställning från vederbörande förordna om besiktningstvångets upphörande
helt eller delvis.
I föreliggande förslag har — i likhet med vad som i motsvarande hänseende
gäller enligt lagarna örn hingstbesiktningstvång och galtbesiktningstvång
— införts bestämmelse örn att tjur, som äges av två eller flera
personer samfällt, icke må, därest ej angivna förutsättningar föreligga,
användas till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dessa personer
enskilt. Sagda bestämmelse synes erforderlig för att förhindra, att
flera personer inom samma trakt söka genom sammanslutning kringgå
lagen.
Därest tjur en gång prövats vara lämplig för hetäckningsändamål, torde
sedermera ytterligare besiktningar ej vara erforderliga.
Vid bedömande av, huruvida tjur må anses lämplig för betäckningsändamål,
skall enligt föreskrift i 2 § hänsyn tagas till nötboskapsavelns
ståndpunkt inom orten. Denna bestämmelse innebär, att ej allenast premieringsbara
tjurar kunna godkännas för avel utan med hänsyn till lokala
förhållanden även tjurar, som beträffande ras och härstamning ej
uppfylla fordringarna för premiering men dock kunna anses för ändamålet
användbara. Särskilt under första tiden av lagens tillämpning torde
bliva nödvändigt, att å vissa orter kraven på tjurs godkännande ej ställas
alltför höga. I den mån nötboskapsaveln utvecklas och tillgången på
goda tjurar ökas, vilket torde bliva en följd av lagens genomförande,
synas dock fordringarna kunna skärpas. Med hänsyn till olikheterna i
nötboskapsavelns tillstånd och förhållandena i övrigt inom skilda delar
av landet torde godkännandet av tjur för avel böra begränsas att avse
tjurens användning inom visst område.
Vid utarbetandet av de närmare bestämmelser angående prövningen av
tjurs lämplighet för hetäckningsändamål, som enligt 2 § skola utfärdas av
Kungl. Majit, lära nyss angivna synpunkter likasom de av Malmöhus läns
hushållningssällskap i samma ämne framförda bliva beaktade. I berörda
bestämmelser böra jämväl upptagas stadganden angående vem det bör tillkomma
att besiktiga och godkänna tjur för betäckning och andra erforderliga
detaljföreskrifter. Vad angår frågan, i vilken ordning tillstånd
till tjurs användning för avel må meddelas, bör givetvis premieringsnämnd
äga befogenhet att meddela dylikt tillstånd. Prövning av tjurs
lämplighet för avel torde kunna företagas i samband med premiering av
nötboskap. Emellertid synes, på sätt jämväl framhållits i ärendet, vara
erforderligt, att godkännande även må kunna lämnas under mera enkla
och smidiga former. Behörighet att meddela dylikt godkännande synes
därför lämpligen böra tillkomma jämväl ordförande i premieringsnämnd
ensam och av hushållningssällskapet anställd husdjurskonsulent, som är
ledamot av premieringsnämnden.
Några särskilda kostnader för besiktning av tjur torde, i den mån godkännande
sker i samband med premiering, ej behöva uppkomma. Kostna
Bihang
till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 höft. (Nr IHH.)
3
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
derna för besiktning, som ej företages i samband med annan åtgärd för
nötboskapsavelns befrämjande, synas icke böra bestridas av statsmedel.
I anslutning till lantbruksstyrelsen förslag synes lämpligt, att vederbörande
hushållningssällskap eller landsting eller dessa korporationer i förening
åtaga sig dylika kostnader. Sådant åtagande synes böra föreligga,
innan framställning hos Kungl. Majit göres örn införande av tjurbesiktningstvång.
Därest besiktningarna ordnas på ett planmässigt sätt, torde
hushållningssällskapens och landstingens utgifter för ändamålet ej komma
att uppgå till några mera avsevärda belopp.
På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör förordnande örn införande av
tjurbesiktningstvång icke träda i kraft tidigare än tva ar från det dylikt
förordnande meddelats.
Departementschefen uppläser härefter ovan omförmälda, inom jordbruksdepartementet
upprättade förslag till lag örn tjurbesiktningstvång
samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
300896.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.