Kungl. Majus proposition nr 180.
1
Nr 180.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan
och Vaxholms stad m. m.; given Stockholms slott
den 21 februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anhåller
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan örn godkännande av viss överenskommelse mellan
kronan och Vaxholms stad samt örn överlåtelse av mark till Vaxholms församling
och anför därvid följande.
Enligt 1914 års försvarsorganisation bestod Vaxholms garnison av tre truppförband:
Vaxholms kustartilleriregemente, Vaxholms grenadjärregemente samt
Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani. Förstnämnda två regementen hava
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 147 haft. (Nr 180.) 435 so 1
Stadens framställningar.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
varit förlagda å Rindön och Vaxholms kastell, under det att ingenjörkompaniets
kasernbyggnad och övningsfält äro belägna å Vaxön i omedelbar närhet av
stadens planlagda område.
Såsom kommendant i Vaxholms fästning var enligt 1914 års organisation
förordnad en regementsofficer ur kustartilleriet. Till sitt biträde hade kommendanten
en fästningsstab.
Enligt 1925 års försvarsbeslut skall chefen för Vaxholms kustartilleriregemente
tjänstgöra såsom kommendant i Vaxholms fästning. Därjämte har en
viss minskning av fästningsstabens personal kommit till stånd. Av de till Vaxholm
förlagda truppförbanden har Vaxholms kustartilleriregemente väsentligt
reducerats. Regementet, som tidigare varit organiserat på regementsstab och
tre bataljoner örn sammanlagt tio kompanier, nämligen sex artillerikompanier,
två minkompanier samt två yrkeskompanier (sammansatta av personal från
ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna), har numera blivit indelat på
tre bataljoner om sammanlagt fyra artillerikompanier, två minkompanier och
ett yrkeskompani.
Vaxholms grenadjärregemente har i samband med genomförandet av 1925
års försvarsorganisation blivit helt indraget. I dess ställe har till Rindön förlagts
Göta livgardes fästningsbataljon, vilket förband i fråga örn personalstyrkan
i det närmaste kan anses motsvara en tredjedel av det indragna grenadjärregemente!
Vad
slutligen angår Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani, bär detta
förband, vilket alltjämt skall vara förlagt till Vaxholm och numera benämnes
kustingenjörkompani, något reducerats.
Staden Vaxholm är till sin egentliga del belägen å den kronan tillhöriga
Vaxön, men den 1 januari 1913 blev Rindön i judiciellt, kommunalt och administrativt
hänseende införlivad med Vaxholm. Under århundraden har Vaxholm
ur försvarssynpunkt ansetts vara av stor betydelse för bevakning av inloppet
till huvudstaden. Vaxholms utveckling har städse och i hög grad varit
avhängig av de militära förläggningarna å platsen. Vaxholms stad har icke
lämnat några bidrag till uppförande av de kasernetablissemang, vilka finnas
belägna å Rindön och Vaxön. Staden har ej heller på annat sätt verkställt
några direkta uppoffringar för ordnande av truppförbandens förläggningsförhållanden.
Men stadens uppkomst och utveckling har, såsom antytts, helt sammanfallit
med och varit beroende av stadens egenskap av militärförläggningsort.
De personalindragningar, som blivit en följd av 1925 års försvarsbeslut,
måste därför få djupt ingripande betydelse för Vaxholms stad.
Redan med anledning av försvarsrevisionens förslag ingingo stadsfullmäktige
i Vaxholm till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari framhölls de föreslagna
personalindragningarnas betydelse för staden. I skrivelsen anfördes
därvid bland annat följande:
Vaxholms samhälles tillblivelse sammanfölle med Vaxholms fästnings tillkomst
för cirka 400 år sedan. Genom smärre medgivanden tid efter annan
Kungl. Majus proposition nr 180.
3
hade staten sökt åt sig behålla en bofast befolkning å den plats, som sedermera
kommit att benämnas Vaxholm. På grund av det militära intressets krav
hade staten dock icke ansett sig kunna medgiva, att Vaxholms samhälle erhölle
de förmåner och rättigheter, som eljest varit de grundläggande villkoren för
ett stadssamhälles utveckling. Så t. ex. hade det ansetts oförenligt med försvarets
intresse, att innebyggarna i Vaxholms stad finge besitta sina tomtinnehav
med äganderätt. En synnerligen primitiv form av tomträttsupplåtelse
hade varit vad som ansetts kunna medgivas. Till yttermera visso hade till
denna inskränkta tomtupplåtelse fogats det villkoret, att när helst försvaret
krävde det, skulle inom några få timmar hela samhället vara jämnat med
marken, utan att. såsom å andra orter vore fallet, några ersättningsanspråk
finge göras. Med dylika lösliga äganderättsförhållanden till gård och grund
vore det helt naturligt, att Vaxholms samhälle aldrig kunnat tillkämpa sig
sådan ställning, att samhället erhållit möjligheter att tillgodogöra sig utvecklingen
i den omfattning, som skett i andra, med Vaxholm jämförliga stadssamhällen.
ATaxholm hade därför alltid för sin existens och utveckling varit helt
beroende av den därstädes förlagda garnisonen. När samhället ökat i folkmängd.
hade det således berott på garnisonens ökning. Genom fästningens
under senare åren allt mer och mer ökade betjMelse ur försvarssynpunkt hade
den garnisonerade personalens styrka tillvuxit kraftigt. Men icke nog härmed.
Inom garnisonen befintliga verkstäder och förråd hade absorberat större delen
av stadens bofasta, manliga, självförsörjande civilbefolkning, varjämte rätt så
många kvinnliga befattningshavare där hade sin utkomst. Av den återstående
självförsörjande civilbefolkningen vore endast en ringa procent oberoende av
kronan, i det den ojämförligt största delen indirekt hade sin utkomst på grund
av militärpersonalen och de civilanställda, som genom kronan erhölle sin utkomst.
Stadens handlande och affärsmän i övrigt, hantverkare, lärarpersonal,
statsanställda vid telegraf och telefon, stadens egna tjänstemän, alla hade de
sin utkomst just på grund av samhällets betydelse som garnisonsort. Härav
följde också, att hela Vaxholms samhälle för sin existens vore, kunde man säga,
fullständigt beroende av den i Vaxholm förlagda garnisonen. En minskning
av garnisonen betydde således en minskning av stadens direkta inkomster av
skattemedel, minskade inkomster för stadens civilbefolkning och även indirekt
minskade inkomstmöjligheter för stadens handlande och andra personer, som
på ett eller annat sätt vore beroende av militärförläggningen i staden. Stadens
folkmängd hade vid årsskiftet 1924 utgjort 2,395 män och 1,874 kvinnor. Antalet
personer, som hade sin utkomst av kronan, hade vid samma tid utgjort
1.257 personer, varav ett 30-tal kvinnliga befattningshavare. Cirka 200 civilpersoner
hade sin fulla försörjning genom arbete i någon av kronans verkstäder,
förråd eller expeditioner. I avlöningar hade till all denna personal under ett
enda år utbetalts över 3V2 miljoner kronor, som sålunda direkt eller indirekt
till större delen kommit samhället till godo. Härtill komme en hel del naturaförmåner,
som särskilt för manskapet hade stor betydelse vid taxering av inkomst.
Då hela den beskattningsbara inkomsten vid 1923 års taxering utgjort
4.834.100 kronor, framginge härav så mycket tydligare samhällets beroende
av militärförläggningarna. Därest försvarsrevisionens förslag skulle bliva verklighet,
berövades Vaxholms samhälle eirka hälften av all sin skatteinkomst,
vilket betydde, att den kvarvarande delen av samhällets invånare i ett enda
tag finge sin skattebörda fördubblad, samtidigt som utkomstmöjligheterna avsevärt
reducerades. Det betydde också, att den kvarvarande delen av samhällets
befolkning finge bära alla de utgifter, som staden och församlingen måst ikläda
sig för den tillväxt i militärpersonalen, som blivit en följd av statsmakternas
tidigare beslut. På grund av ökat antal militära befattningshavare och som en
följd härav också ett ökat antal civila befattningshavare hade Vaxholms för
-
Åtgärder för
beredande av
ersättning åt
staden.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
samling måst bygga nya skolhus, om- och tillbygga gamla sådana, öka antalet
lärarbefattningar och i följd därav anskaffa ökat antal lärarbostäder,, upptaga
lån härför o. s. v. Stadens elektrifiering och förseende med vattenledningsverk,
åstadkommet lånevägen, vore också en följd av den omfattning militärförläggningen
till staden fått. Ordnandet med kommunal mellanskola hade skett till
stor del för att tillfredsställa de krav. som ett militärsamhälles innevånare,
lika väl som varje annat samhälles innevånare, hade rätt att ställa på församlingen
och kommunen i förevarande hänseende. Genom ett statsmakternas
beslut år 1912 hade Rindön inkorporerats med Vaxholm med skyldighet för
staden att årligen under 20 år erlägga kompensation härför till Värmdö kommun
med 11,000 kronor jämte all på Rindön löpande andel av fattigunderhållet,
ersättning till tingshusbyggnadsskyldige samt vägunderhållet på
Rindön. Denna inkorporering hade varit en helt och hållet s. k. militär inkorporering,
beslutad mot 921/a % av Rindöbefolkningens, den militära inbegripen,
önskan. De stora utgifter, Vaxholms samhälle måst ikläda sig, hade således
ofta skett för att tillfredsställa krav, som uppstått på grund av statsmakternas
beslut att till staden förlägga så stor militärstyrka. Minskades nu återigen
genom statsmakternas beslut den militära personalen, berövades samtidigt Vaxholm
möjligheterna att fullgöra sina åtagna förpliktelser av här ovan antydd
art. Under sådana förhållanden borde staten, örn icke juridiskt, så dock moraliskt
vara skyldig att på något sätt sörja för att icke Vaxholms stad ensam
finge bära den förlust, som bleve en följd av ett sådant statsmakternas beslut.
I en den 18 november 1925 till försvarsdepartementet ingiven skrivelse hava
stadsfullmäktige i Vaxholm vidare anfört:
Genom de av statsmakterna numera fattade besluten i försvarsfrågan komme
en avsevärd reducering av till Vaxholms stad förlagda trupper att äga rum.
För staden betydde denna reducering ur ekonomisk synpunkt, såsom i tidigare
skrivelser till Kungl. Majit framhållits, sådana omvälvningar, att fara syntes
vara för handen för samhällets fortbestånd. Skatteförmågan minskades så, att
densamma efter försvarsbeslutets fulla genomförande torde komma att betydligt
understiga hälften av nuvarande. Det vore med detta för ögonen stadsfullmäktige
i Vaxholm redan nu velat till Kungl. Majit rikta en enträgen
vädjan att uppmärksamma Vaxholms stads bekymmersamma läge och anhålla
örn beredande av kompensation i en eller annan form. Väl kände fullmäktige
till, att de vid tal örn kompensation icke kunde åberopa sig på någon juridisk
rätt. Men de ansåge, att så mycket större moraliska skäl funnes att åberopa,
skäl, som talade för att staden bereddes hjälp i det läge, som komme att uppstå.
Frågan om beredande av kompensation åt Vaxholm i följd av de genom
1925 års försvarsorganisation inträdda förhållandena har handlagts av kasernkommittén,
till vilken stadens berörda framställningar överlämnats.
För att tagas under övervägande vid fullgörandet av det kasernkommittén
meddelade uppdraget överlämnade dåvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
med skrivelse den 9 november 1927 till kommittén dels det betänkande
och förslag angående värdering och disposition av kronan tillhörig
mark i Vaxholm, som den 30 november 1926 avlämnats av särskilt tillkallade
sakkunniga (statens offentliga utredningar 1926: 30), dels ock de yttranden,
som avgivits av olika myndigheter över nämnda betänkande och förslag.
Kasernkommittén har därefter med utlåtanden den 27 februari 1929 och den
12 oktober 1929 inkommit med förslag, bland annat åsyftande att bereda Vaxholms
stad kompensation för de verkställda personalindragningarna.
Kungl. Majus proposition nr 180.
5
Med utlåtandet den 27 februari 1929 överlämnade kasernkommittén sålunda
förslag örn att den å Vaxön belägna, för kustingenjör- (f. d fästningsingenjör-)
kompaniet avsedda kasernen skulle efter vissa tillbyggnader tagas i anspråk
för en statlig sinnesslöanstalt. Rörande detta förslag har chefen för socialdepartementet
förut denna dag yttrat sig vid anmälan av frågan örn avlåtande
till riksdagen av proposition angående anslag till hospitalsbyggnader m. m.
Med utlåtandet den 12 oktober 1929 har kasernkommittén vidare överlämnat
ett den 2 och den 10 oktober 1929 dagtecknat, under förbehåll av Kungl. Maj:ts
och riksdagens godkännande med Vaxholms stad träffat avtal; och torde vid
statsrådsprotokollet rörande detta ärende få fogas dels sagda avtal, dels ock
av de till detsamma hörande bilagorna tomtförteckningen bil. D, sammandrag
rörande markdispositionen ävensom kartbilagan Litt. A.
Kasernkommittén har i sitt utlåtande den 12 oktober 1929 till en början
redogjort för betydelsen för Vaxholms stad av 1925 års beslut i försvarsfrågan
och anför därutinnan:
Till närmare utredning örn den minskning av fast anställd personal, som
genomförandet av 1925 års försvarsordning medfört, såvitt anginge truppförbanden
i Vaxholm, finge kommittén hänvisa till nedan intagna tablå:
Sammanställning av truppförbanden i Vaxholm.
Enligt 1914 års försvarsordning.
Anta |
1 |
Summa beräknade avlönings- förmåner |
|||||
Truppförband |
Offi- cerare |
Under- offi- cerare |
Man- skap |
Musik- per- sonal |
Civil- militär per- sonal |
Summa |
|
1. Vaxholms kustartilleriregemente |
46 |
ISO |
428 |
7 |
661 |
1,696,000 |
|
2. Vaxholms grenadjärregemente ... |
53 |
38 |
204 |
21 |
4 |
320 |
803,000 |
3. Svea ingenjörkårs fästningsingen-jörkompani .............................. |
3 |
5 |
26 |
— |
2 |
36 |
83,000 |
Summa |
102 |
223 |
658 |
21 |
13 |
1,017 |
2,582,000 |
Enligt 1925 års försvarsordning.
Anta |
1 |
Summa beräknade avlönings- förmåner |
|||||
Truppförband |
Offi- cerare |
Under- offi- cerare |
Man- skap |
Civil- militär per- sonal |
Pensio- nerad per- sonal |
Summa |
|
1. Vaxholms kustartilleriregemente |
37 |
41 |
357 |
6 |
441 |
1,019,000 |
|
2. Göta livgardes fästningsbataljon |
12 |
9 |
68 |
2 |
2 |
93 |
221,000 |
3. Svea ingenjörkårs kustingenjör-kompani.................................... |
3 |
5 |
19 |
2 |
— |
29 |
75,000 |
Summa |
52 |
55 |
444 |
10 |
2 |
563 |
1,315,000 |
Anni. Avlöningsförmånerna hade erhållits genom att först addera de enligt högsta och
de enligt lägsta löneklass utgående avlöningarna samt genom att därefter dividera den
sålunda erhållna summan med två. För Vaxholms grenadjärregemente hade dock i stället
räknats med det i staten för budgetåret 1925/1926 upptagna beloppet.
Kasernkommitténs
yttrande
rörande
betydelsen för
staden av
1925 års försvarsbeslut.
6
Historik i
markfrågan.
Kungl. Majus proposition nr 180.
Av tablån franninge, att vid en jämförelse med förhållandena enligt 1914
års försvarsorganisation hade den nya försvarsordningen nedbringat antalet fast
anställda befattningshavare vid truppförbanden i Vaxholm från 1,017 till 563
eller sålunda med 454 personer. Äv dessa vore 50 officerare och 168 underofficerare.
Under det att avlöningsförmånerna till personalen enligt 1914 års
försvarsordning (inberäknat 18 % dyrtidstillägg) uppgått till cirka 2,582,000
kronor, torde avlöningsförmånerna till den fast anställda personalen vid de
numera till Vaxholm förlagda truppförbanden icke komma att uppgå till högre
belopp än omkring 1,315,000 kronor (inberäknat 18 % dyrtidstillägg). Att
märka vore, att i tablån icke medtagits civila arbetare vid truppförbanden i
Vaxholm eller avlöningsförmånerna till dessa. En väsentlig minskning jämväl
av dessa befattningshavare hade emellertid kommit till stånd, i samband med
att truppförbandens egentliga personalstyrka reducerats.
Verkningarna av de vidtagna inskränkningarna i försvarsorganisationen
hade, enligt vad som framginge av den officiella statistiken, börjat visa sig
redan år 1927, för att sedan göra sig alltmer gällande. Sålunda hade stadens
folkmängd den 1 januari 1925 utgjort 4,007 personer, men hade därefter sjunkit
undan för undan, så att stadens folkmängd den 1 januari 1929 utgjort blott
3,042 personer. Under åren 1910—1926 hade kommunalskatten i Vaxholm utgått
med lägst 4 kronor — åren 1911, 1912 och 1913 — samt högst med 7 kronor
70 öre, år 1925; under åren 1926 och 1927 hade kommunalskatten utgått
med 7 kronor 65 öre för att därefter stiga år 1928 till 8 kronor och år 1929 till
8 kronor 35 öre — allt per 100 kronor kommunalt beskattningsbar inkomst.
Den inkomst, varå kommunalutskylder utdebiterats, hade utgjort: år 1926
3,950,000 kronor, år 1927 3,917,000 kronor, år 1928 3,593,000 kronor och år
1929 3,105,000 kronor. De på inkomsten utdebiterade beloppen hade utgjort:
år 1926 302,122 kronor, år 1927 299,643 kronor, år 1928 287,448 kronor och
år 1929 259,248 kronor. Den kommunala progressivskattens kommunandel, som
år 1927 utgjort 6,968 kronor, hade 1929 uppgått till allenast 5,146 kronor. —
Stadens tillgångar den 31 december 1927 hade beräknats till 1,752,747 kronor
och dess skulder samma dag till 691,376 kronor. De beräkningar, som verkställts
av kasernkommittén rörande omfattningen av de beslutade personalindragningarna
vid truppförbanden i Vaxholm, ådagalade en väsentlig minskning
av innevånarantalet i staden; stadens befolkning hade redan nedgått med
en fjärdedel och torde möjligen nedgå med en tredjedel. Enär den del av befolkningen,
som lämnade staden, haft fast anställning och sålunda ur skattesynpunkt
måste hava varit för staden av betydande värde, vore det helt naturligt,
att stadens ekonomiska ställning måste bliva ganska prekär.
Av de anförda siffrorna framginge vidare den successiva försämringen i
skatteunderlaget och den samtidiga höjningen av kommunalskatten inom staden,
varvid tillika vore att märka, att trots den höjda utdebiteringskvoten det utdebiterade
skattebeloppet stadigt sjunkit.
Skulle icke särskilda förebyggande åtgärder vara att förvänta, syntes det
därför sannolikt, att den försämring i stadens ekonomi och den ökning i de
kommunala bördorna, som i Vaxholm redan inträtt och otvivelaktigt vore beroende
av personalindragningen vid därvarande militärförläggningar, bomme
att i fortsättningen ytterligare stegras. Då samhället oförvållat kommit i detta
bekymmersamma läge, syntes det påkallat, att från statens sida vidtoges sådana
åtgärder, att verkningarna av personalindragningarna inom försvarsorganisationen
minskades för staden så långt sig läte göra.
Med hänsyn till innebörden i det av kasernkommittén framlagda förslaget
till beredande av kompensation åt Vaxholms stad torde bär böra lämnas en
historik i stadens markfråga,
7
Kungl. Majus proposition nr ISO.
Sådan mark å kronans område å Yaxön, som ej ansetts erforderlig för något
Vaxholms fästnings behov, har under tidernas lopp fått upplåtas till enskilda
under särskilda, tid efter annan förändrade villkor. I sådant hänseende hava
bestämmelser meddelats bland annat genom kungl, brev den 18 april 1879, utfärdat
samtidigt med att stadsplan fastställdes för Vaxholm.
Genom sistnämnda brev förordnades, att den till öppna platser och gator Upplåtelser
erforderliga marken skulle av arméförvaltningens fortifikationsdepartement <>ä1!slg£e8lut
upplåtas utan ersättning men med rätt för kronan att återtaga densamma, då
Kungl. Majit ansåge den behövlig för militära ändamål. De i samma brev
meddelade bestämmelserna för upplåtelse av tomter och jordlägenheter inom Vaxholms
område innehöllo, att med upplåtelsen följde rättighet att begagna viss
samfälld betesmark, ävensom fiskevattnet omkring Vaxön, undantagandes det
invid fästningen, och att den årliga avgiften för upplåten mark skulle utgöra
2.5 öre för varje uppskattad kvadratmeter av tomt och 50 öre för varje uppskattad
ar av lägenhet. Besittningsrätten var inskränkt genom särskilda förbehåll
beträffande användningen, styckning och överlåtelse till skyld eller oskyld
av marken m. m. Så snart upplåten mark erfordrades för militära ändamål,
skulle densamma genast och utan ersättning återlämnas till kronans fria disposition
samt därå befintliga byggnader och hägnader på innehavarens bekostnad
borttagas och platsen jämnas. Upplåtelserna skulle gälla för 30 år, räknat från
den 1 november 1879 eller alltså till den 1 november 1909, vilken tid sedermera
utsträcktes till den 1 november 1912.
Under tidernas lopp har frågan örn beredande av möjlighet för Vaxholms
tomtinnehavare att förvärva äganderätt till innehavda tomter vid flera tillfällen
varit föremål för prövning. Sålunda gjordes under nyssberörda trettioåriga
upplåtelsetid framställning i dylikt syfte. Samtliga de myndigheter, vilka
yttrade sig över denna framställning, tillstyrkte densamma med undantag av
chefen för generalstaben, vilken med hänsyn till svårigheten att med bestämdhet
avgöra, huruvida icke i framtiden inom en för försvaret så viktig trakt som den
ifrågavarande behov av det till försäljning ifrågasatta området eller delar
därav kunde för kronan uppstå, ansåg den föreslagna försäljningen icke utan
tungt vägande skäl böra ifrågakomma. I anslutning härtill fann Kungl. Majit
den 25 maj 1906 framställningen i fråga icke föranleda någon åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Majit den 3 juni 1908 föreslogo stadsfullmäktige i VaxhoimsYaxholm
å stadens och tomtinnehavarnas i staden vägnar, att en kommitté k<™r"i910ST
måtte tillsättas, vari även stadens intressen bleve företrädda, med uppdrag att
uppgöra förslag till nya nyttjanderättsavtal, byggda på det i lagstiftningen dåmera
nyinförda tomträttsinstitutets grund, emellan kronan, å ena sidan, och
tomtinnehavare, å andra sidan, varjämte kommittén skulle avgiva förslag, dels,
där så prövades nödigt, till upplåtelse till staden av därinom belägna allmänna
platser, hamnar, vatten och stränder eller delar därav, dels slutligen till de
övriga uppgörelser mellan kronan och staden, vilka i samband med ovannämnda
åtgärder kunde påkallas.
8
Kungl. Majus proposition nr ISO.
Markfrågans
behandling vid
1912 års
riksdag.
Efter vederbörande myndigheters hörande tillsatte Kungl. Majit den 25
februari 1910 en kommitté med uppdrag att efter verkställd utredning till
Kungl. Majit inkomma med förslag angående upplåtelse med nyttjanderätt till
Vaxholms stad och enskilda personer av kronan tillhörig mark inom nämnda
stad m. m.
Resultatet av kommitténs utredning återfinnes i ett den 21 oktober 1911 avgivet
tryckt betänkande och förslag angående upplåtelse av tomter m. m.
I huvudsaklig överensstämmelse med det av 1910 års Vaxholmskommitté
utarbetade förslaget underställde Kungl. Majit, i proposition nr 166, 1912 års
riksdag frågan örn bestämmelser rörande användningen av kronans mark å
Vaxön öster örn den då tilltänkta stadsplanegränsen.
I propositionen föreslogs beträffande upplåtelse av tomt, bland annat, att
de öster örn förenämnda stadsplanegräns belägna tomterna skulle få upplåtas
med undantag av tomterna nr 30—39, 160—163, 169, 170 och 175—180. Tomterna
skulle få upplåtas med tomträtt på högst 75 år, varvid kronan skulle förbehållas
rätt att, örn så erfordrades för militära ändamål, mot viss ersättning
redan före upplåtelsetidens slut återfå fri disposition till upplåten tomt. Ersättning
skulle i sistnämnda fall av kronan utgivas dels för förskottsvis erlagda
tomtavgifter, kapitaliserade efter 3 %, dels för byggnader samt andra anläggningar
och planeringar å tomten. Vid upplåtelsetidens slut skulle tomtinnehavaren
äga rätt till kontraktets förnyelse, eventuellt med förhöjd tomtavgäld.
Örn tomtavgäldens förhöjning överstege 30 %, skulle kronan vara skyldig inlösa
husen å tomten, därest tomtarrendator]! så påfordrade. Tillika innehöll
förslaget bestämmelser, åsyftande att tillförsäkra dåvarande arrendatorer företräde
vid upplåtelsen av de utav dem arrenderade tomter eller lägenheter ävensom
innebärande vissa lindringar för innehavare av tomt, som enligt förslaget
skulle antingen reserveras för kronans framtida behov eller enligt stadsplan
avstås till staden eller enskilda. I fråga om tomträttsavgälder föreslogs, att desamma
skulle utgöra 3 % av markens värde enligt uppskattning av en särskild
utav Kungl. Maj :t tillsatt nämnd. Avgälderna skulle icke omedelbart utgå med
sitt fulla belopp, utan vissa avdrag å dem få åtnjutas under de 15 första åren.
Frihet från avgäld skulle åtnjutas beträffande tomter, vilka redan
då eller därefter med Kungl. Majits samtycke innehades av kommunen eller
församlingen eller användes av allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar,
frälsningsarmén eller andra barmhärtighetsinrättningar och för vilka
enligt gällande bevillningsförordning fastighetsbevillning icke erlades, ävensom
beträffande viss del av Vaxholms missionsförenings tomt nr 80. Vidare
föreslogs beträffande dispositionen av kronans inkomster av området i fråga
»att inflytande tomträttsavgifter liksom övriga inkomster av kronans område
å Vaxön öster om den blivande nya stadsplanegränsen skola särskilt bokföras
och av fortifikationsdepartementet förvaltas samt användas till tomtmätningar,
anläggning av gator och andra allmänna platser, anläggning och underhåll av
tilläggsplatser och kajer, inlösen av tomter och andra ändamål, som kunna bidraga
till stadens utveckling samt möjligen föranleda, att i framtiden nya örn
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
rådén kunna, öppnas för tomtupplåtelser». I fråga om upplåtelse av arnum mark
än tomt föreslogs, att mark, som enligt den blivande stadsplanen erfordrades för
gator, torg oell andra allmänna platser, skulle av kronan med
äganderätt utan ersättning avstås till staden; Strandgatans kaj och östra delen
av Hamngatans kaj skulle dock avskiljas från vidliggande gator samt till staden
allenast upplåtas, på sätt och villkor Kungl. Maj:t framdeles stadgade.
Platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt
nuvarande begravningsplatsen skulle avstas till kyrkoförsamlingen.
Den söder örn Blynäsgatan liggande delen av exercisfältet, B 1 y n ä sfältet,
vilket icke borde intagas i stadsplan, samt det staden omgivande
vattenområdet — med undantag av Österhamnen, områdena utanför de
för kronans framtida behov reserverade tomterna och områdena utanför Strandgatans
kaj och östra delen av Hamngatans kaj — ävensom fiskerätten
inom upplåtna vattenområden skulle upplåtas till staden med nyttjanderätt
tillsvidare under 75 år och på vissa andra villkor.
Enligt skrivelse den 30 maj 1912, nr 265, beslöt riksdagen att, under förutsättning
att av stadsfullmäktige i Vaxholm godkänd stadsplan framdeles bleve
av Kungl. Majit fastställd, antaga de av Kungl. Majit i propositionen föreslagna
bestämmelserna för användningen av kronans ifrågavarande mark å
Vaxön, med undantag av vad däri föreslagits rörande vissa lindringar för innehavare
av tomt, som reserverades för kronans framtida behov, samt med de
ändringar i övrigt, att i fråga om upplåtelse av tomt ersättning för tomt, som
under upplåtelsetiden avstodes till kronan, skulle, i vad avsåge ersättning för
förskottsvis erlagda tomtavgifter, utgå med de erlagda avgifternas efter 4 %
kapitaliserade värde, samt i fråga om tomtavgifter m. m. tomtavgälden skulle
utgå med 4 % av markens värde enligt värderingsnämndens uppskattning. Därjämte
företog riksdagen liknande jämkning i bestämmelserna rörande ersättning
till innehavare av tomt, som vid upplåtelsetidens slut skulle avstås till kronan
för något dess behov.
De tidigare upplåtelserna beträffande tomter och jordlotter i Vaxholm förlängdes
på förut gällande villkor enligt särskilda Kungl. Majits beslut intill
den 1 november 1916. Sedan emellertid dels ny stadsplan för Vaxholm av
Kungl. Majit fastställts den 23 september 1915, dels ock Kungl. Maji! genom
beslut den 21 juni 1916 godkänt 1912 års riksdags förenämnda beslut, i vad
detsamma skilde sig från Kungl. Majits proposition i ämnet, tillsatte Kungl.
Majit den 31 december 1918 sådan nämnd för värdering av tomterna i Vaxholm,
som riksdagens beslut av år 1912 innebar. Efter värdering av denna nämnd,
som fungerade intill medio av år 1925, upplätos 44 tomter med tomträtt enligt
de av statsmakterna bestämda tomträttsbestämmelserna, medan övriga tomter
upplätos genom ettåriga kontrakt enligt tidigare gällande villkor och mot därför
utgående ringare avgift.
Sedan stadsfullmäktige i Vaxholm gjort framställning angående förnyad utredning
av frågan örn beredande av möjlighet för innehavare av kronan till
-
1925 års
sakkunniga.
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 180.
höriga tomter i laxholm att friköpa desamma, bemyndigade Kungl. Majit den
23 januari 1925 arméförvaltningens fortifikationsdepartement att verkställa
erforderlig utredning i berörda hänseende samt att efter samråd med ombud
för tomtinnehavare och staden upprätta och till Kungl. Majit inkomma med förslag
till köpeskilling och övriga med tomtförsäljning förenade villkor. Emellertid
anförde fortifikationsdepartementet i skrivelse till Kungl. Majit den 16
november 1925, att vid utredning av frågan örn friköp så många svårlösta, denna
fråga berörande spörsmål krävde beaktande, att utredningen lämpligen borde
uppdragas åt en särskild kommitté. Vidare anförde departementet, att vid
verkställande av berörda utredning syntes jämväl såsom ett alternativ för frågans
lösande böra undersökas möjligheten av överlåtande till Vaxholms stad
av äganderätten till all kronan tillhörig mark inom stadens område.
I anledning härav bemyndigade Kungl. Majit den 27 november 1925 chefen
för försvarsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa
dels värdering av ifrågavarande tomter i Vaxholm under beaktande av vad i
fråga om upplåtelser av nämnda tomter bestämts i brevet den 21 juni 1916,
angående riksdagens skrivelse i fråga om upplåtelse av tomter å kronans område
i Vaxholm, dels ock utredning rörande rätt att friköpa dessa tomter ävensom
disponerande annorledes av kronan tillhörig mark i Vaxholm. På grund
härav anmodades den 5 december 1925 f. d. generalkrigskommissarien F. E.
Bergenholtz, i egenskap av ordförande, krigsrådet hos arméförvaltningen J. L.
Norrman samt disponenten K. A. M. Martin att utföra ifrågavarande uppdrag.
De sakkunniga avgåvo den 30 november 1926 betänkande och förslag i ämnet
(Statens offentliga utredningar 1926: 30).
Det av 1925 års Vaxholmssakkunniga avgivna förslaget åsyftade en avveckling
av de nuvarande förhållandena inom Vaxholm med kronan såsom ägare
till all marken därstädes och med samtliga tomter och stadsägor upplåtna allenast
med tomträtt eller vanlig nyttjanderätt. Förslaget avsåg därvid att bereda
tryggade bosättningsförhållanden åt den i Vaxholm varande befolkningen och
därigenom trygghet jämväl åt kommunen som sådan. De sakkunniga utgingo
från att, med vissa undantag, marken inom Vaxholms stadsplanelagda område
skulle kunna, vad avsåge tomtmarken, överlåtas med äganderätt
eller upplåtas med tomträtt till enskilda, kommunen eller sammanslutningar,
samt vad avsåge gator, torg och andra allmänna platser
samt därmed likställda områden, till kommunen överlåtas eller
i några fall upplåtas med nyttjanderätt på lång tid.
Det bör anmärkas, att de sakkunniga jämväl tänkt sig en sådan lösning av
markfrågan, att Vaxholms stad skulle övertaga all kronans mark inom Vaxholm.
De sakkunniga hade för utredning härutinnan hos stadsfullmäktige i
Vaxholm framställt förfrågan, huruvida från stadens sida förefunnes intresse
för förvärv av kronan tillhörig, å Vaxön belägen mark inom stadens område,
som ej behövde disponeras för kronans behov, ävensom rörande den köpeskilling,
staden vore villig erlägga för ifrågavarande mark, varvid förutsattes, att staden
skulle åtaga sig de juridiska och moraliska förpliktelser gent emot tomtinne
-
Kungl. Majus proposition nr 180.
11
ha varna, som nu åvilade kronan. Sedan stadsfullmäktige till svar härå meddelat,
att staden visserligen hade intresse av att under vissa förutsättningar förvärva
äganderätten till marken inom stadens område, men att staden icke hade
möjlighet att härför erbjuda någon särskild köpeskilling, hade de sakkunniga
funnit sig, på grund av innehållet i det sålunda lämnade svaret, icke kunna
föreslå någon överlåtelse till staden med äganderätt av ifrågavarande markområden.
Beträffande det av de sakkunniga framställda förslagets särskilda bestämmelser
må återgivas följande.
A. 1 fråga om tomternas värdesättning.
Värdet å de särskilda tomterna skulle av Kungl. Maj:t fastställas för minst
femton år i sänder och till en början sättas lika med det, som upptagits i en
vid de sakkunnigas betänkande fogad tomtförteckning.
B. I fråga örn upplåtelse av tomter.
De öster örn stadsplanegränsen belägna och å stadsplanekartan såsom byggnadstomter
utmärkta områdena ävensom tre å den vid betänkandet fogade
kopian av samma karta angivna tomter å den s. k. Lägerhöjden skulle upplåtas
antingen med äganderätt eller tomträtt på högst 75 år; dock att från sådan upplåtelse
skulle undantagas tomterna nr 32, 33, 160, 161 och 180 samt tomten
nr 2 i kvarteret Batteriet. Med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel
skulle, örn så erfordrades för militära ändamål, avstås under besittningstiden
mot viss ersättning.
C. I fråga örn tillgodoseende av vissa personers berättigade intressen.
Den, som med tomträtt eller på grund av upplåtelsebrev, utfärdat av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, med nyttjanderätt innehade tomt,
skulle hava rätt att friköpa resp. tomt.
D. I fråga örn försäljningspris, tom lav gifter ni. m.
Vid friköpning eller annat förvärv av tomt med äganderätt skulle köparen
erlägga ett pris, motsvarande det av Kungl. Majit för tomten fastställda värdet,
varvid viss del skulle gäldas vid köpehandlingens underskrivande och återstoden
senare, eventuellt i form av avbetalningar under femton år. Ränta
å ogulden köpeskilling skulle erläggas med 1.6 % under de fem första åren,
2.4 % under de fem åren närmast därefter samt 3.6 % under de sista fem åren,
varefter eventuellt återstående köpeskilling skulle förräntas efter 4 %. För
tomt, som upplåtits med tomträtt eller tillfällig nyttjanderätt före viss tidpunkt
(omkring tiden för statsmakternas tänkta beslut i ämnet), skulle erläggas tomtavgäld
motsvarande 4 % av det utav Kungl. Majit fastställda ovanangivna
tomtvärdet.
Vidare föreslogs, att de tomter, som redan då innehades eller med Kungl.
Majits samtycke framdeles komme att för allmänt ändamål överlämnas
till Vaxholms kommun eller församling, skulle med äganderätt överlåtas
till Vaxholms stad utan ersättning till statsverket, ävensom att frihet från
tomtavgift skulle äga rum i fråga örn de tomter, som vare sig redan
då eller med Kungl. Maj:ts samtycke framdeles komme att användas av
allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar,
missionsförening, frälsningsarmén eller andra barm
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
härtighetsin rättningar och för vilka enligt gällande bevillningsförordning
fastiglietsbevillning icke skulle erläggas, dock beträffande varje
sådan tomt endast så länge tomten begagnades för angivet ändamål.
E. I fråga orri upplåtelse av område, som icke är tomt.
(D. v. s. gator, torg etc.)
lie sakkunnigas förslag överensstämde härutinnan i huvudsak med det av
riksdagen år 1912 antagna förslaget.
F. I fråga om förvaltningen av bl. a. de från kronans mark å Vaxön inflytande
försäljning smedel, tomtöresmedel m. m.
Inflytande tomträttsavgifter liksom övriga inkomster av kronans område å
Yaxön öster örn den fastställda stadsplanegränsen skulle särskilt bokföras och
förvaltas samt tillsvidare, i den mån så ansåges behövligt eller skäligt, enligt
arméförvaltningens fortifikationsdepartements bestämmande användas till tomtmätningar,
anläggning av gator, vägar och andra allmänna platser, anläggning
och underhåll av tilläggsplatser och kajer, inlösen av tomter ävensom till andra
ändamål, som kunde bidraga till stadens utveckling samt möjligen föranleda, att
i framtiden nya områden kunde öppnas för tomtupplåtelser. De medelsbelopp,
som skulle till kronan erläggas för friköpta eller annorledes försålda tomter,
skulle särskilt bokföras och redovisas, dock att räntan å dessa medel likaledes
finge av arméförvaltningens fortifikationsdepartement i mån av behov disponeras
för nyssberörda ändamål.
Yttranden över
1925 års sakkunnigas
förslag.
Ur de yttranden, som avgivits över 1925 års sakkunnigas förslag, må återgivas
följande.
De militära myndigheterna, som i övrigt tillstyrkte förslaget i allt väsentligt,
ifrågasatte, att för kronans räkning skulle bibehållas vissa tomter utöver
vad de sakkunniga föreslagit. Fortifikationsbefälhavaren i Vaxholm, kommendanten
i Vaxholm, chefen för fjärde arméfördelningen samt chefen för marinstaben
och chefen för generalstaben påyrkade sålunda, att kronan skulle behålla
jämväl tomterna nr 30, 162, 163 och 175—179. Arméförvaltningens fortifikations-
och civila departement återigen ansågo de av nyssnämnda myndigheter
anförda skälen för bibehållande i kronans hand av tomterna nr 30, 162, 163
samt 177—179 icke vara av sådan betydelse, att de borde utgöra hinder för
dessa tomters upplåtelse med äganderätt. Tomterna nr 175 och 176 ansåg fortifikationsdepartementet
böra undantagas från upplåtelse med äganderätt, enär
dessa tomter skulle väl lämpa sig för framdragande av en ifrågasatt ny utfartsväg
från den av kronan disponerade tomten nr 180 mot söder till Östra
Ekuddsgatan.
Vaxholms stadsfullmäktige vände sig i yttrande till länsstyrelsen emot den
av de sakkunniga verkställda tomtvärderingen, som fullmäktige funnit dels i
vissa fall icke utgöra en fullt rättvis avvägning tomterna sinsemellan, varjämte
hänsyn ej tagits till de förändringar, som föranleddes av gällande tomtindelning
(tillkommen under gången av de sakkunnigas arbete), dels ock vara överhuvud
taget för hög. Stadsfullmäktige hade därför gjort en omvärdering, innebärande
en totalsänkning i förhållande till sakkunnigförslaget av cirka 22 %. Stads
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
13
fullmäktiges förslag till tomtpriser och tomtavgifter åsyftade en, enligt fullmäktiges
mening, dels rättvisare avvägning av tomternas värde sinsemellan —-vid vilken avvägning såväl höjningar som sänkningar av de sakkunnigas förslag
till priser ägt rum — dels nödig reducering av sakkunnigförslaget i sin
helhet. Fullmäktige ansågo tillika det av dem utarbetade förslaget innefatta det
högsta prisläge, tomtinnehavarna mäktade bära. Stadsfullmäktige framställde
jämväl anspråk på, att kronan skulle förbinda sig att i mån av inflytande tomtavgälder
iordningställa gator, torg och andra allmänna platser i staden. Stadsfullmäktige
förklarade sig därvidlag anse, att kronan genom 1912 års riksdagsbeslut
iklätt sig skyldighet att svara för gatas iordningställande inom staden
samt medgivit, att hela inkomsten av kronans fastighetsinnehav skulle för framtiden
få disponeras för dylika och andra ändamål, som kunde bidraga till stadens
utveckling.
Vaxholms tomtinnehavarförening påyrkade vid sammanträde den 6 februari
1927, att de av de sakkunniga åsätta värdena skulle sänkas med 15 % utöver
vad Vaxholms stadsfullmäktiges förslag innebure.
Länsstyrelsen förklarade sig finna sakkunnigförslaget i sina huvuddrag förtjäna
allt erkännande och ägna sig såsom grundval för en uppgörelse mellan
kronan och staden, resp. markägarna, men också på åtskilliga, delvis betydelsefulla
punkter framkalla allvarliga anmärkningar, krävande avsevärda förändringar,
för att uppgörelsen skulle kunna bliva acceptabel för Vaxholms samhälle.
Länsstyrelsen framhöll, att förslagets stora förtjänst läge i, att det vore
klart inriktat på avveckling av kronans hittillsvarande herravälde över den
stadsplanelagda marken å Vaxön, såväl i vad avsåge gator, torg och andra allmänna
platser som vad anginge själva tomtmarken. Beträffande den med friköp
alternativa tomträtten anmärkte länsstyrelsen, att förbehållet för kronan
att under upplåtelsetiden få återtaga tomt icke stöde i god överensstämmelse
med och gjordes illusorisk genom tomtägarens friköpsrätt. Förbehållet i fråga
borde därför utgå. Den springande punkten i villkoren för friköp och tomträttsupplåtelse
vore emellertid förslaget örn tomternas värdering. Länsstyrelsen
fann sig därvidlag efter en ingående motivering böra ur alla synpunkter,
som måste anses avgörande i värderingsfrågan, förorda stadsfullmäktiges
värderingsförslag. I fråga örn dispositionen av inflytande tomtmedel
uttalade länsstyrelsen följande: »Någon utfästelse ''för all framtid’ kan 1912
års beslut redan på grund av omständigheterna vid dess tillkomst icke gärna
avse, och en sådan förefaller för övrigt knappast rimlig även ur den synpunkten,
att de ändamål, som i den omstridda punkten angivas, knappast synas vara av
beskaffenhet att föranleda en så långt gående anordning. Ej heller torde kunna
bestridas riktigheten av de sakkunnigas påpekande, att i varje fall förutsattes
prövning av föreslagen användnings ändamålsenlighet med mera och alltså
medgivande av den medelsförvaltande myndigheten eller i sista hand Kungl.
Hajd. Å andra sidan förefaller det både obestridligt och naturligt, att statsmakterna
1912 verkligen gått in för principen, att tomträttsavgifter och andra
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
kronans inkomster från det stadsplanelagda området skulle reserveras till användning
för angivna ändamål i staden, så länge och i den mån dessa ändamål
kunde komma att kräva understöd genom dylika medel.»
Byggnadsstyrelsen, som avgav yttrande i ärendet den 26 juli 1927, anförde
därvid, bland annat, följande:
Vid värdesättningen av här avsedda mark bör enligt byggnadsstyrelsens
mening följas de vanliga principerna, som tillämpas vid upplåtelser av kronojord:
till en början fastställes ett visst skäligt råmarksvärde, som skall beräknas
efter det — så att säga — marknadsvärde i allmänhet, som gäller beträffande
större områden med motsvarande läge och förhållande i övrigt, varvid
hänsyn jämväl skall tagas till förekommande avkastning. Vidare torde
enligt styrelsens mening böra beaktas, att staten, då, som här är fallet, upplåtelsen
gäller ett helt stadsområde, hellre bör åsätta marken ett relativt lägre
värde än motsatsen. Till det sålunda beräknade råmarksvärdet böra läggas
kostnaderna för anläggning av vägar och även avlopp, därest det ej av särskild
anledning befinnes olämpligt, att dessa anläggningar ingå i statens åtagande
vid tomtförsäljningen. Dessutom böra administrationskostnader m. m. tilläggas
priset. Summan av dessa kostnader, inklusive markpriset, fördelad å tomtarealen,
angiver grundpriset, vilket för de olika tomterna sedermera skall höjas
eller sänkas allt efter tomternas belägenhet, användbarhet m. m.
I de sakkunnigas förslag synes den princip beträffande beräkningen av köpeskillingen,
som byggnadsstyrelsen här angivit (med undantag dock vad beträffar
medräknandet av avloppsledningarna), hava tillämpats, i det att (se
punkt 33 i de sakkunnigas upplåtelsevillkor) dels gatumark och mark för allmänna
platser, som ingå i den stadfästa stadsplanen, utan ersättning skall tillfalla
staden, dels förekommande tomträttsavgifter och räntan å medel, som
influtit genom tomtförsäljningen, skola, i den mån så anses behövligt eller
skäligt (se villkoren punkt 41 och 42), få, bland annat, användas till anläggning
av gator, vägar och allmänna platser samt anläggning och underhåll av
tilläggsplatser och kajer.
Någon utredning rörande de kostnader, som dessa väganläggningar och förbättringar
betinga, föreligger emellertid ej i de sakkunnigas betänkande, ej
heller någon uppgift angående kostnaderna för administration m. m., och är det
sålunda omöjligt att med ledning därav bedöma storleken av det belopp, som
staten vid markförsäljningen verkligen kan räkna sig till godo, vilken fråga
givetvis har en avgörande betydelse för statsmakternas blivande beslut rörande
tomtupplåtelsen. I detta samband bör även framhållas angelägenheten av en
utredning angående vilken kapitalrabatt, som de i punkterna 23 och 28 av upplåtelsevillkoren
stipulerade rabatterna å räntor och tomträttsavgifterna innebära.
Utredningar måste sålunda i första rummet göras beträffande kostnaderna
för väganläggningar och dylikt, detta så mycket mer som statens åtagande härutinnan,
såsom det av de sakkunniga angivits i punkt 41, synes byggnadsstyrelsen
rätt obestämt och beroende på arméförvaltningens fortifikationsdepartements
goda vilja. Enligt byggnadsstyrelsens mening torde det vara sannolikt,
att den föreslagna formuleringen av punkt 41 kan giva anledning till tvistigheter
mellan fortifikationsdepartementet och staden. Stadsfullmäktige hava
också i deras förutberörda utlåtande den 11 februari 1927 gjort anmärkningar
beträffande lydelsen av nämnda punkt.
Utav den av ingenjören Anders Carlquist uppgjorda kartan över gatuanläggmngarna
i Vaxholm framgår, vilka gator som redan iordningställts avstaten
och av staden. Kartan utvisar även de gator och gatudelar, till areal
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
enligt en inom byggnadsstyrelsen gjord ungefärlig beräkning uppgående till
omkring 83,000 kvm., vilka äro helt oordnade eller svårtrafikabla. Örn kostnaderna
för iordningställandet av dessa gator beräknas till 4 kronor 50 öre per
kvm., skulle det sammanlagda kostnadsbeloppet, vilket avgår från försäljningssumman,
utgöra omkring 375,000 kronor, fördelat på förslagsvis 15 år.
Detta relativt höga belopp skulle emellertid troligen kunna reduceras, om
staden ombesörjde väganläggning. Det kan därför ifrågasättas, örn icke staden,
som ensam handhaft kloakanordningar och vattenledning, även borde ombesörja
gatornas iordningställande, allra helst som staden redan utfört ett icke obetydligt
antal gatuanläggningar. I detta fall skulle här berörda kostnader fråndragas
det tomterna nu åsätta försäljningspriset. Dessa kostnader skulle sedermera.
alltefter som ordnandet av gatorna utfördes, påläggas tomtägarna eller
eventuellt ersättas staden skattevägen. Stadens övertagande av här avsedda
uppgifter synes byggnadsstyrelsen även vara lämpligt med hänsyn till den ovan
framhållna farhågan, att tvistigheter med staden lätt kunna komma att uppstå
i detta avseende, även örn punkt 41 skulle erhålla en tydligare formulering.
Innan byggnadsstyrelsen emellertid beträffande frågan örn anläggningen
av gator vill göra något bestämt uttalande, har styrelsen ansett sig böra söka
utreda storleken av de ytterligare avdrag, som måste göras från försäljningssumman,
för att man skall komma fram till det belopp staten med tillämpning
av de av de sakkunniga föreslagna pris kan påräkna som direkt ersättning för
stadsområdets avstående. Ehuru, som ovan framhållits, någon utredning i detta
avseende icke återfinnes i de sakkunnigas betänkande, har emellertid en dylik
utredning verkställts av den av de sakkunniga anlitade experten, kaptenen i
väg- och vattenbyggnadskåren Åke Virgin. På begäran bär denne ur den av
honom sålunda gjorda utredningen gjort vissa här bilagda utdrag, varjämte kaptenen
Virgin i samråd med byggnadsrådet Fred. Lilljekvist utfört ytterligare utredningar
för utrönande av det nettobelopp, staten skulle erhålla. Härvid har
jämväl hänsyn tagits till förut omnämnda rabatter enligt punkterna 23 och
28 i de föreslagna upplåtelsevillkoren.
Av de sålunda verkställda utredningarna, som vad beträffar kostnaderna för
gatuanläggningar bekräfta riktigheten av den av byggnadsstyrelsen enligt ovan
i detta avseende gjorda ungefärliga beräkning, framgår, att en försäljning med
tillämpning av de sakkunnigas priser och på av dem i övrigt föreslagna villkor
skulle innebära, att Vaxholms stadsplanelagda område, vilket bortsett från
vissa mindre områden (34,000 kvm.), som staten skulle behålla, utgör sammanlagt
omkring 868,000 kvm., skulle betinga ett totalpris av 788,393 kronor.
Därest från detta belopp dragas de under punkterna 1, 2, 3 och 4 i kaptenen
Virgius utredning angivna belopp, tillsammans utgörande 490,000 kronor, erhålles
ett totalt nuvärde av all till försäljning avsedd mark inom stadsområdet
av i runt tal 300,000 kronor, vilket belopp, som alltså utgör statens nettobehållning
vid försäljningen, motsvarar ett råmarksvärde, vägmärken däri inräknad.
300.000 , ,
av -- kronor = 0.35 kronor per kvm.
868.000
Motsvarande undersökningar beträffande en försäljning med tillämpning av
de av stadsfullmäktige i deras skrivelse den 11 februari 1927 föreslagna lägre
priser, respektive den av tomtinnehavarna i deras resolution den 6 februari
1927 angivna ytterligare reducerade prisnormen leda till resultat, som framgå
av följande jämförande tabell:
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 180
....... ....... |
Sakkunniga |
Stads- fullmäktige |
Tomt- innehavarna |
|||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||
Försäljningsvärdet av tomtmarken ............... |
788,393 |
53 |
621,138 |
17 |
527,967 |
44 |
Avdrag. |
||||||
1. Värdet av föreslagna lindringar vid likvidering av tomträttsavgifter och köpeskillingar ...... 2. Ränteförluster å värdet av den oupplåtna marken..................................................... 3. Nuvärdet av kostnader för blivande gatu-arbeten ................................................... 4. Administrationskostnader .......................... |
95.000 45.000 250.000 100.000 |
— |
75.000 35.000 250.000 100.000 |
— |
63.000 30.000 250.000 100.000 |
— |
Summa |
490,000 |
— |
460,000 |
— |
443,000 |
— |
Nuvärdet av den försäljningsbara marken blir |
300,000 |
— |
161,000 |
— |
85,000 |
— |
Fördelas nuvärdet lika på hela stadsplaneom-rådets areal, minskat med arealen av den av |
0.35 kr. |
per |
0.19 kr. |
O.io kr. |
3er |
De råmarksvärden staten skulle erhålla för den inom stadsplaneområdet belägna,
till försäljning avsedda marken utgör sålunda enligt de sakkunnigas
prissättning 35 öre per kvm., enligt de av stadsfullmäktige åsätta prisen 19 öre
per kvm. och enligt tomtinnehavarnas förslag 10 öre per kvm., i alla tre fallen
beräknade under förutsättning att staten administrerar markupplåtelsen och
utför erforderliga gatuanläggningar samt lämnar tomtarrendatorerna de lättnader
beträffande ränteinbetalningar och tomträttsavgifter, som i punkterna
23 och 28 av de sakkunnigas villkor avses. För bedömande av huruvida dessa
respektive råmarksvärden, som troligen understiga vad såväl de sakkunniga
som stadsfullmäktige och tomtinnehavarna tänkt sig, kunna anses från statens
sida antagliga torde en jämförelse böra göras med en del råmarksvärden, som
vid upplåtelser i vissa andra fall av kronomark till samhällen blivit av Eders
Kungl. Majit och riksdagen bestämda.
Riksdagens Råmarksvärde
Ort beslut per kvm.
år kr.
Kronoegendomen Stora och Lilla Avesta invid Krylbo 1923 0.0 5
Mörby kronoegendom ..................................................... 1911 O.io
Kronohemmanet 5/8 mantal Västra Ed.......................... 1925 0.2 o
Förra biskopsbostället Sundby vid Strängnäs............... 1926 0.2 6
Kronoegendomen Duvedal vid Motala........................... 1923 0.6 6
Växjö liospitalsjord............................................................ 1920 1.24
Prissättningarna hava i ovan anförda exempel varit rätt varierande. Det
högsta priset, 1.24 kronor per kvm., föreligger beträffande Växjö hospitalsjord,
som är belägen omedelbart invid Växjö stadsjord; området är litet och bär i
den stadsplan, som genom byggnadsstyrelsen uppgjorts för detsamma, blivit
uppdelat i 27 egnahemstomter. Priset, som är att räkna mer som tomtpris än
som råmarkspris, bestämdes med hänsyn till tomtpris, som betingats vid för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
17
säljningar å angränsande mark. Genom försäljningen avsågs att erhålla bidrag
till inköp av annan för hospitalet erforderlig mark, och någon anledning till
särskild billig prissättning förelåg ej.
Vid en jämförelse med övriga anförda markpris och de förhållanden, som
där inverkat på värdesättningen, synes det byggnadsstyrelsen, som om det
å-pris av 35 öre per kvm., som, enligt vad ovannämnda utredning utvisar, motsvarar
de av de sakkunniga föreslagna markvärdena, icke kan anses som
oskäligt. Örn, såsom i de sakkunnigas förslag avses, staten skall handhava den
med tomtupplåtelsen samhörande administrationen samt gatuanläggningarna,
anser byggnadsstyrelsen sig från ren exploateringssynpunkt ej böra tillstyrka
en lägre prissättning, då det knappast kan begäras, att staten skall påtaga sig
dessa omfattande uppgifter, som säkerligen kunna medföra en hel del obehag,
eventuellt även ökade kostnader, därest staten icke skulle kunna tillgodoräkna
sig en viss riskmarginal. Emellertid skulle det enligt byggnadsstyrelsens
mening såväl för staten som staden vara fördelaktigast, att staden övertoge dessa
uppgifter, i vilket fall en reduktion beträffande ovannämnda å-pris skäligen
borde kunna medgivas intill det av stadsfullmäktige angivna priset, 19 öre
per kvm. Förutsättningen för en sådan reduktion är alltså, att stadsområdet i
sin helhet övertages av staden, som sedan själv skulle ombesörja markens överlåtande
på tomtinnehavarna ävensom försäljningen av den ännu icke disponerade
tomtmarken till det pris, staden kan finna skäligt, samt därjämte skulle
övertaga gatuanläggningar och dylikt. Däremot finner sig byggnadsstyrelsen
icke heller under denna förutsättning kunna biträda den av tomtinnehavarna
föreslagna prissättningen, vilken motsvarar ett råmarksvärde av endast 10 öre
per kvm.
överlåtelsen av stadsområdet skulle efter ett råmarksvärde av 19 öre per
kvm. medföra en totalinkomst för staten av 161,000 kronor, vilket belopp, förräntat
efter 4 %, motsvarar en årlig inkomst av 6,440 kronor.
För bedömande av sistnämnda belopps skälighet har byggnadsstyrelsen hos
vederbörande vid fjärde arméfördelningen förhört sig rörande storleken av de
inkomster kronan för närvarande har från området i fråga, och har styrelsen
därvid inhämtat, att de kronan tillkommande arrendeavgifterna för området
under de senaste åren uppgått till omkring 10,000 kronor för år. Av här bilagda
utdrag för de fem närmaste åren över »utgifter å tit. 967, tomtören för
reglering av Vaxholms stad» framgår emellertid, att berörda inkomster helt
åtgått för att bestrida utgifterna. Det är visserligen omöjligt att av ovannämnda
uppgifter bedöma, i vad mån skattekostnaderna, i genomsnitt uppgående.
till något över 4,800 kronor för år, hänföra sig till tomtmarken, ej
heller i vad mån de angivna utgifterna för avlöningar m. m. kunna beröra
gatuanläggningar, administration och dylikt, men det kan tagas för givet, att
de skatter och utgifter, som avse tomtmarken, ej understiga 5,000 kronor för
år. Den återstående inkomsten av området skulle sålunda utgöra högst 5,000
kronor per år, vilket belopp, kapitaliserat efter 4 %, motsvarar ett markvärde
av 125.000 kronor. Då ett försäljningspris synes böra något överstiga detta
belopp, torde en överlåtelse till staden av tomtmarken till ett sammanlagt pris
av 161.000 kronor få anses lämplig.
Kasernkommittén anför i sitt ovanberörda utlåtande av den 12 oktober
1929, att kommittén funnit Vaxholms stad böra, med anledning av det försämrade
ekonomiska läge, staden oförvållat kommit i genom personalminskningen
inom försvarsorganisationen, beredas hjälp utöver vad som skulle ske,
därest omförmälda sinnesslöanstalt förlädes dit. Denna ytterligare hjälp anser
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 147 haft. (Nr ISO.) 435 so 2
Kastrnkom
mitténs
förslag.
Mark för gator,
torg och allmänna
platser
över lätes å
staden.
Tomtmarken
[överlåtes å
staden.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
kommittén lämpligast kunna beredas därigenom, att kronan i detta sammanhang
å staden utan ersättning överlåter all den mark inom stadens planlagda område,
som ej erfordras för kronans egna behov eller bör tillkomma kyrkoförsamlingen,
med skyldighet för staden att i sin tur till nuvarande tomtinnehavare på skäliga
villkor överlåta eller, örn tomtinnehavaren så föredrager, med tomträtt eller
annan nyttjanderätt upplåta respektive tomter.
Beträffande det av kasernkommittén härom med staden träffade avtalet
lämnar kommittén därefter följande översiktliga redogörelse.
Enligt avtalet skall kronan till staden utan ersättning överlåta (§ 1 st. 1)
ali den mark, som enligt gällande stadsplan erfordras för gator, torg och
andra allmänna platser. Detta innebär en utvidgning i förhållande
till 1912 års riksdagsbeslut därutinnan, att nu föreslås skola överlåtas jämväl
Strandgatans kaj och östra delen av Hamngatans kaj ävensom det s. k. Blynäsfältet
eller Lägret. Lägret har redan i den år 1926 fastställda stadsplanen intagits
och utlagts som planterad allmän plats, vartill staden alltså äger expropriationsrätt
enligt gällande fastighetsbildningslag. På grund härav och då
med hänsyn till ändrade förläggningsförhållanden ur militär synpunkt tillräckliga
skäl icke längre själas föreligga att, på sätt 1912 års riksdagsbeslut
innebar, upplåta Lägret med allenast nyttjanderätt på 75 år, torde jämväl
Lägret nu kunna å staden överlåtas med äganderätt. Med hänsyn till gällande
stadsplanebestämmelser synes något förbehåll örn rätt för militären att i första
hand begagna platsen för militärövningar icke böra intagas i ett avtal. — Vad
angår sagda kajer vid Strandgatan och Hamngatan, så har kommittén ansett
en överlåtelse med äganderätt i samband med vidliggande gata vara att föredraga
framför den tidigare upplåtelseformen. En överlåtelse av äganderätten
överflyttar å staden underhållsskyldigheten beträffande kajerna, leder till
större reda samt underlättar för staden möjligheterna att utföra för hamnrörelsen
erforderliga nyanläggningar och moderniseringar, samtidigt som några
olägenheter för kronans del icke synas vara att befara, därest överlåtelsen är
förbunden med sådana villkor, som §§ 11 och 12 i avtalet innehålla. Genom
bestämmelserna i § 11 tillförsäkras kronan rätt att med företräde framför alla
andra använda stadens samtliga hamnar och kajer för båtar och farkoster tillhöriga
eller förhyrda av kronan eller befraktade uteslutande för kronans räkning.
'' Enligt § 12 är kronan befriad från hamnumgälder och avgifter för begagnandet
av tilläggsplatser eller andra för sjöfartens främjande och bekvämlighet
av staden gjorda anordningar, dock att kronan skall i likhet med varje
annan erlägga stadgade avgifter för användning av lyftkranar, förrådslokaler,
elektriska kraftledningar och dylika anordningar.
Enligt avtalet (§ 1 st, 2) överlåter kronan vidare å staden utan ersättning
all den inom stadens planlagda område belägna tomtmark, som upptagits
i tre vid avtalet fogade tomtförteckningar — A: till enskilda redan upplåtna
tomter, B: ännu ej upplåtna tomter och C: för allmänna ändamål disponerade
tomter — och innefattande all den tomtmark, som icke bör bibehållas i kronans
hand för dess behov. Kronan har därvid i avtalet (§ 4) förbehållits, och i en
särskild Bil. D. har upptagits all den tomtmark, som 1925 års sakkunniga föreslagit
skola av kronan bibehållas — i vissa fall med de smärre gränsregleringar,
som betingas av fastställd stadsplan och tomtindelning, eller som eljest ur
stadsplanesynpunkt funnits önskvärda och som dels utvidga, dels inskränka
de nuvarande tomterna — ävensom, med hänsyn till de militära myndigheternas
ovan refererade yttranden, tomterna nr 175 och 176 i kvarteren Sommarvilan-Lustberget.
Tillika har kronan i avtalet med staden förbehållits och i
Kungl. Mdj:ts proposition nr 180.
19
längden D. upptagits all den mark, som disponeras av "Vaxholms församling.
Denna mark lär emellertid bora med äganderätt överlåtas till församlingen.
Härvid må beträffande den i längden C. under I upptagna marken erinras,
att jämväl 1925 års sakkunniga föreslagit, att alla tomter, vilka redan nu innehavas
eller med Kungl. Maj:ts samtycke framdeles komma att för allmänt
ändamål överlämnas till Vaxholms kommun eller församling — således den
tomtmark, som enligt 1912 års riksdagsbeslut är med nyttjanderätt utan ersättning
upplåten till den borgerliga eller kyrkliga kommunen — skulle överlåtas
å staden med äganderätt utan ersättning.
Till staden skall vidare enligt avtalet (§ 3) under visst villkor utan ersättning
med äganderätt överlåtas Lägerhöjden. Av Lägerhöjden är för närvarande
jämlikt Kungl. Majlis beslut den 6 mars 1908 den södra delen upplåten
till »Föreningen för kustartilleristhem i Vaxholm», på sätt närmare framgår
av härvid fogad kartkopia. Det till föreningen upplåtna området omfattar
jämväl det av 1925 års sakkunniga till upplåtelse åt enskilda föreslagna nya
kvarteret vid Torggatan. Föreningen har å det upplåtna området låtit uppföra,
det därstädes nu befintliga soldathemmet.
Från Vaxholms stads sida har nu anförts, att staden vore i behov av Lägerhöjden,
som vöre det enda område inom Vaxholm, vilket kunde iordningställas
som idrottsplats. Örn staden erhölle Lägerhöjden, vore det stadens avsikt att
där anordna idrotts- och nöjesplats. Förutsättning härför vore tillika, att
staden av förenämnda förening kunde förvärva rätten till det s. k. soldathemmet,
inrymmande dans- och teaterlokal samt kafélokaler. Romme den inom
det egentliga stadsområdet ännu kvarvarande militärförläggningen att förflyttas
till Rindön, syntes något militärt skäl emot Lägerhöjdens överlåtande
å staden icke förefinnas. Tvärtom skulle det innebära en fördel ur militär
synpunkt, örn staden förvärvade soldathemmets byggnader, så att nämnda förening
för de sålunda erhållna medlen kunde å Randon uppföra ett nytt
soldathem.
Staden har, på sätt framgår av bilagda handlingar, sedermera med sagda
förening träffat avtal örn förvärv av byggnaderna å Lägerhöjden för 30,000
kronor under förutsättning, dels att kronan å staden överlåter Lägerhöjden med
äganderätt, dels ock att kustartilleriregementets första (fästnings)-bataljon förläggas
till Oscar-Fredriksborg.
Kommittén har icke kunnat undgå att finna, vad som från stadens sida
anförts och i övrigt förekommit beträffande Lägerhöjden och det därå uppförda
soldathemmet tala för ett tillmötesgående av stadens anhållan att få å sig överlåtet,
ej blott det föreslagna nya kvarteret vid Torggatan, utan även övriga
delar av Lägerhöjden, dock endast försåvitt stadens förvärv av nämnda soldathemsbyggnad
verkligen kommer till stånd inom viss, kortare tidrymd. Lägerhöjdens
användning för det nu avsedda ändamålet har också förutsatts i det av
1925 års sakkunniga avgivna betänkandet (sid. 49). Då mark avsedd för allmänna
platser eller allmänna byggnader i övrigt överlåtes å staden med äganderätt.
synes även däri föreligga ett skäl för att den för enahanda ändamål avsedda
Lägerhöjden avstås till staden med äganderätt. I det föreliggande avtalet
har därför intagits (§ 3) bestämmelse örn, att staden skall med full äganderätt
utan ersättning erhålla Lägerhöjden, därest inom fem år, efter det avtalet mellan
kasernkommittén och staden blivit av Kungl. Majit godkänt, staden förvärvat
ifrågavarande soldathemsbyggnad.
Enligt avtalet skall staden med äganderätt erhålla jämväl vatten- och
fisher äA ten utanför de landområden, som överlåtas å staden, alltså samma
vattenområden, som enligt 1912 års riksdagsbeslut skulle med nyttjanderätt
tillsvidare på 75 år upplåtas till staden, med utökning allenast av vattenom
-
Vatten- och
fiskerätten
överlåtes
å staden.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Nyttjanderättsupplåtelser
till
staden.
Viss mark
utanför stadsplanen
överlåtes
till
staden.
Tillträdes
dagen.
Tillgodoseendet
ay
tomtinnehavare
nas intressen.
rådena utanför Lägerhöjden samt Strandgatans oell östra delen av Hamngatans
kaj. Någon anledning att bibehålla äganderätten till berörda vattenområden
med tillhörande fiskerätt synes icke föreligga, därest angränsande landområde
överlåtes å staden. Beträffande rätten till fiske innehåller avtalet (§ 14) emellertid
i överensstämmelse med 1912 års riksdagsbeslut den bestämmelse, att
rätten till fiske icke må av staden upplåtas, utan skall denna rätt tillkomma
samtliga innevånare i staden samt personalen vid de till orten förlagda truppförband
och annan därstädes bosatt militärpersonal.
Av den kronan förbehållna marken inom stadens planlagda område skall
kronan enligt avtalet (§13) under nyttjanderätt till staden med tio
års ömsesidig uppsägningstid utan vederlag upplåta dels tomten litt.
B. i kvarteret Batteriet dels ock viss del av kvarteret Sommarvilan, med skyldighet
för staden att bestrida alla kostnader för områdenas tillsyn, belysning
och underhall samt att icke a omradena vidtaga några väsentliga omändringar
m. m. Dessa områden har staden önskat få till sig upplåtna för att kunna disponera
dem såsom allmänna parker och promenadplatser. En dylik upplåtelse
Ilar beträffande fastigheten inom kvarteret Batteriet ifrågasatts även av 1925
års sakkunniga. Beträffande den till unplåtelse jämväl avsedda delen av kvarteret
Sommarvilan, den s. k. Officersparken, har staden anfört, att dispositionsrätten
till parken vore av största betydelse. Strax sydost örn parken vöre stadens
kallbadhus och sommarrestaurang belägna. Tanke hade också varit uppe att
till samma plats eventuellt förlägga stadens varmbadhus, varjämte utredning
paginge i syfte att söka anordna strandbad runt denna udde, från vilken kallbadhusets
förbindelse med land utgår. Denna koncentrering av allt, vad till ett
välordnat badortsarrangemang hör, erfordrade också en park, där i staden
boende badgäster kunde ostört vistas och även åhöra parkkonserter och dylikt.
Kommittén har ansett upplåtelsen av ifrågavarande områden till staden
kunna ske med fördel även för statsverket, da staden därigenom ikläder sig alla
kostnader för områdenas bibehållande som parkområden.
Av den utom det stadsplanelagda området belägna
marken har kasernkommittén ansett i detta sammanhang böra utan ersättning
till staden överlatas tva områden, som staden redan fått taga i anspråk för
kommunala ändamål, det ena för pump- och transformatorstation och det
andia för sopstation. Avtalet innehåller (§ 17) bestämmelse örn överlåtelse av
även dessa två områden.
Tillträdet av samtliga överlåtna fastigheter har satts till den 1 oktober 1930
eller den senare tidpunkt, varom kan träffas överenskommelse mellan kronan
och staden.
Et|l uPP<>rdnande av tomtfrågan i Vaxholm förutsätter, att om marken överlates
a staden denna förpliktas att i sin tur medgiva nuvarande innehavare av
tomter därstädes tryggad rätt till sina områden — antingen äganderätt eller
en tryggad besittningsrätt. I sådant syfte har i avtalet intagits en serie bestämmelser,
åsyftande att tillförsäkra de nuvarande tomtägarna, respektive
deras rättsinnehavare, dylik rätt.
Beträffande sådana tomter, som enligt 1912 års riksdagsbeslut skolat upplåtas
utan ersättning till föreningar m. fl. (för allmänna eller därmed likställda
ändamål) tar därvid stadgate (§ 5), att staden icke må fordra någon tomtavgitt
tor tomterna, sa lange de användas för sitt nuvarande ändamål. Vid överlf
"Ise av äganderätten till respektive tomt till nuvarande innehavaren må
staden icke heller fordra högre köpeskilling än det värde, som Vaxholms stadsfullmäktige
åsatt tomten vid avgivandet av sitt förberörda yttrande över 1925
CrSunder*IIlgaS fÖrslag’ °ch som finnes infört i den vid avtalet fogade längden
Kungl. Majus proposition nr 180.
21
Beträffande de till enskilda upplåtna tomterna innehåller avtalet (§§ 6—9)
huvudsakligen följande: Nu gällande tomträtts- och andra nyttjanderättskontrakt
skola respekteras av staden. Vill tomtinnehavare förvärva äganderätten
till sin tomt, är staden skyldig att till honom försälja tomten med den jämkning,
som kan erfordras för genomförande av stadsplan och tomtindelning. Begär
tomtinnehavaren före den 1 oktober 1945 att få friköpa sin tomt, må staden icke
fordra högre löseskilling än — jämnat upp till närmast högre tiotal kronor —
det värde, vartill tomten uppskattats av stadsfullmäktige vid avgivandet av
dess förberörda yttrande över 1925 års sakkunnigas förslag, och som finnes
infört i den avtalet bifogade längden A. Beträffande tomter, som icke äro upplåtna
med tomträtt, är staden vidare förpliktad att, om tomtägaren så påfordrar,
till denne upplåta tomten med tomträtt eller annan nyttjanderätt, varvid staden
för tiden intill den 1 oktober 1945 icke må betinga sig högre årlig avgäld än —
jämnat upp till närmast högre tiotal öre — den avgift, som stadsfullmäktige
vid avgivandet av sitt nyssberörda yttrande godtagit, och som finnes infört i
den vid avtalet fogade längden A.
Beträffande de köpeskillingsmedel och tomtavg
ä 1 d e r, vilka komma att inflyta till staden i följd av avtalet, har i detta
stadgats (§ 15), i överensstämmelse med 1912 års riksdagsbeslut, att de skola
ingå i en särskild fond. Fondens förvaltning och disposition skall ske enligt
av Kungl. Majit, efter förslag av Vaxholms stadsfullmäktige, fastställda bestämmelser.
Kommittén har icke ansett nödigt att beträffande dispositionen i
avtalet intaga någon bestämmelse utöver den, att inflytande ränte- och avgäldsmedel
skola i första hand användas till bestridande av den kostnad för anläggning
och underhåll av de genom avtalet å staden överlåtna gator och allmänna
platser, vilken eljest må hava ålegat ägaren, respektive innehavaren av angränsande
tomt. Ett villkor av sistangivna innehåll har däremot synts kommittén
befogat med hänsyn till de föreskrifter örn dispositionen av tomtavgälder, som
1912 års riksdagsbeslut innehåller och 1925 års sakkunnigas förslag förutsatt
skola fortfarande gälla.
I avtalets § 21 har staden förbundit sig att tillhandahålla den statsinstitution,
som kan komma att bliva förlagd till Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis
kasernetablissemang å Vaxön, vatten till en kvantitet av cirka 100
kbm. per dygn till ett pris, som med 10 % överstiger stadens självkostnadspris.
Ehuru avtalet icke i övrigt innehåller något beträffande inrättandet av en dylik
anstalt, har kommittén ansett det lämpligt, att anstaltens vattenfråga ordnas i
detta sammanhang.
Beträffande slutligen bestämmelserna i § 22 må anföras, att där ifrågavarande
tomt icke lär utgöra ecklesiastik löningsjord i egentlig mening. Tomten
har av de militära myndigheterna upplåtits till de särskilda innehavarna avkyrkoherdetjänsten
i Vaxholms pastorat. På grund därav har synts skäligt,
att nuvarande innehavaren av kyrkoherdetjänsten för sin tjänstetid tillförsäkras
ersättning örn och från tid, han avstår från nytt jander ätten till tomten, samt
med belopp, som svarar mot tomtens beräkneliga avkastning.
I fråga örn avtalets ekonomiska betydelse för kronan samt dess värde ur
kompensationssynpunkt för Vaxholms stad anför kasernkommittén:
Staden har genom riksdagsbeslutet 1912 redan tillförsäkrats äganderätten,
frånsett vissa särskilda områden, till ali den mark, som enligt stadsplanen erfordras
för gator, torg och andra allmänna platser. Staden tillförsäkrades samtidigt
avgiftsfri nyttjanderätt dels tillsvidare under 75 år till nyssberörda särskilda
områden och det med allmän plats då likställda Blynäsfältet samt prak
-
Dispositionen
av inflytande
medel.
Speciella bestämmelser
i
avtalet.
Avtalets ekonomiska
innebörd
för
kronan och
för staden.
Kasernkommitténs
hemställan.
22 Kungl. Majus proposition nr 180.
tiskt taget hela det stadsplaneområdet angränsande vattenområdet med tillhörande
fiskerätt, dels ock utan tidsbegränsning till den tomtmark, som med
Kungl. Maj:ts medgivande användes eller komme att användas för kommunala
och församlingsändamål. Enahanda avgäldsfrihet tillförsäkrades därjämte allmänna
undervisningsverk samt vissa föreningar och barmhärtighetsinrättningar.
Med avseende å övrig tomtmark, som ej erfordrades för kronans egna behov,
förutsatte riksdagen, att densamma skulle upplåtas mot avgäld. Men riksdagen
medgav tillika, att inflytande tomtavgälder liksom övriga inkomster av kronans
område å Yaxön öster örn stadsplanegränsen finge användas till tomtmätningar,
anläggning av gator och andra allmänna platser, anläggning och underhåll av
tilläggsplatser och kajer, inlösen av tomter och andra ändamål, som kunde bidraga
till stadens utveckling och möjligen föranleda exploatering av nya tomtområden.
Genom detta medgivande inskränktes alltså kronans inkomster av
ifrågavarande mark högst väsentligt till förmån för Vaxholms stad.
Den tomtmark, som redan är upplåten eller enligt 1925 års sakkunniga kan
ytterligare upplåtas till enskilda, har byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande den
26 juli 1927 ansett böra åsättas ett försäljningspris, motsvarande ett nuvärde
av 300,000 kronor, därest kronan skall nödgas själv handhava och bekosta den
med tomtupplåtelsen förenade administrationen och gatuanläggningen. Detta
nuvärde är alltså i viss mån allenast ett bruttovärde, och anser byggnadsstyrelsen
att, därest staden övertoge berörda uppgifter med administrationen och
gatuanläggningar, försäljningspriset och därmed nuvärdet borde reduceras till
cirka 161,000 kronor. Därvid bör emellertid erinras, att sagda »nuvärde» icke
är så att fatta, att detsamma för den exploaterande skulle kunna föreligga såsom
en nettobehållning förrän vid exploateringstidens slut. Under en lång
följd av år förestå uppenbarligen så stora kostnader för gatuanläggningar,
tomtmätningar, administration och dylikt, sammanhängande med områdenas
uppordnande och exploatering, att något överskott å exploateringsverksamheten
icke kan förväntas föreligga förrän rätt långt fram i tiden. Kostnaderna för
iordningställandet och underhåll av gator, torg och allmänna platser hava, enligt
stadens uppgift, under senare år i stor utsträckning måst av staden bestridas
med skattemedel, således icke täckts — på sätt 1912 års riksdagsbeslut förutsatte
— medelst inflytande tomtöresmedel.
En överlåtelse å Vaxholms stad av kronans inom staden belägna mark i den
omfattning och på de villkor, avtalet innehåller, torde väl för staden icke omedelbart
medföra någon direkt ekonomisk vinst. Stadens övertagande av exploateringen
och stadsområdets uppordnande i avseende å gator m. m. kommer, på
sätt ovan antytts, otvivelaktigt att medföra så stora utgifter för staden, att någon
direkt vinst genom exploateringen näppeligen bör beräknas förrän efter en
avsevärd tidsperiod. De största fördelarna för staden genom avtalets slutliga
godtagande torde emellertid vara de indirekta: åstadkommandet av tryggade
markförhållanden så väl för staden som framför allt för dess invånare, varigenom
skapas förutsättningar för en god ekonomisk utveckling inom staden.
Detta är även ur statsverkets synpunkt en vinst, som bör beaktas vid övervägandet
av det berättigade i den markuppoffring, som avtalet innebär för statsverkets
del. Vid detta övervägande bör också hänsyn tagas — förutom till det
väsentliga ändamålet med uppoffringarna, kompensation till staden för de förluster,
staden åsamkats genom personalindragningarna inom försvarsorganisationen
— dels till att, staden genom avtalet övertager markexploateringen och
därmed förbundna rismer (beträffande gatuanläggningar, ränteförluster m. m.),
dels ock därtill, att den överlåtna Vaxholmsmarken varken hittills berett eller
på lång tid kunde tänkas bereda kronan några nettoinkomster.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer kasernkommittén därefter,
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
dels att det med Vaxholms stad träffade avtalet måtte bliva föremål för
Kungl. Majtts och riksdagens prövning,
dels ock att frågan örn överlåtelse utan ersättning å \ axholms församling
av den utav församlingen nu för kyrka, kyrkogård och kyrkoherdeboställe
disponerade tomtmarken likaledes måtte bliva föremal för Kungl. Majtts och
riksdagens prövning.
Över det av kasernkommittén framlagda förslaget hava yttranden avgivits
av vederbörande myndigheter. Vad myndigheterna i huvudsak anfört r örande
förslagets huvudgrunder framgår av följande redogörelse.
Yttranden
över kasernkommitténs
förslag.
Chefen för generalstaben och chefen för marinstaben, vilken senare avgivit
sitt yttrande efter samråd med chefen för kustartilleriet, ävensom chefen för
östra arméfördelningen hava samtliga i princip biträtt kasernkommitténs förslag.
Därvid har framhållits, att staten visserligen icke hade någon juridisk
förpliktelse men av skälighetshänsyn borde bereda Vaxholms stad kompensation
för minskningen i den dit förlagda militärstyrkan. Da vidare några militära
betänkligheter däremot icke kunde anses möta, syntes kompensation lämpligen
kunna beredas staden genom överlåtande å densamma av kronans mark i
huvudsaklig enlighet med kasernkommitténs förslag.
Chefen för generalstaben anmärker dock därvid, att enligt hans mening förslaget.
isynnerhet genom den låga prissättningen a tomterna, väl mycket tillgodosåge
de särskilda tomtinnehavarnas intressen på bekostnad av det allmänna,
här representerat av staden.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement — i det följande
benämnda arméförvaltningen — anse däremot, att förslaget i alltför hög glad
tillgodoser stadens intressen på bekostnad av de särskilda tomtinnehavarnas.
Själva huvudfrågan, huruvida, i vad mån och på vad sätt kompensation bör
beredas Vaxholms stad. förbigås av arméförvaltningen, som i kompensationsfrågan
inskränker sig till ett uttalande örn, att enligt arméförvaltningens förmenande
kasernkommitténs förslag icke för "V axholms stad innebär några mera
betydande fördelar. Såsom principiell anmärkning mot förslaget anför arméförvaltningen
emellertid, som nämnts, att detsamma icke tillräckligt tillgodoser
nuvarande tomtinnehavares intressen, och uttalar därvid, bland annat, följande:
Avtalet avser genom stadgandena i §§ 7 och 8 att bereda tomtinnehavare
enahanda möjligheter att tillösa sig tomterna som 1926 års förslag. Avtalet
är emellertid härutinnan i två viktiga hänseenden bristfälligt. Den ena bristen
är. att avtalets ifrågavarande stadganden knappast torde vara juridiskt bindande
i strängare mening. Detta innebär, att örn bestämmelserna skulle av
staden åsidosättas, varken tomtinnehavarna eller kronan skulle kunna på rättslig
väg, d. v. s. genom anlitande av domstolsförfarande, tilltvinga sig bestämmelsernas
tillämpning. Och skulle exempelvis staden sälja en tillfälligt upplåten
tomt till annan än innehavaren, skulle denne näppeligen kunna pa ifrågavarande
avtalsklausuler äga möjlighet att i rättegång frånvinna den nya ägaren
tomten. Ku kan givetvis invändas, att anledning saknas att befara, att staden
icke skulle lojalt uppfylla berörda bestämmelser. Detta är visserligen sant. Men
det synes principiellt icke böra ifrågakomma, att kronan ingår avtal, där ifråga
-
24
Kungl. Majus proposition nr 180.
varande till tryggande av enskilda personers rätt insatta villkor måste anses
utgöra en väsentlig förutsättning för avtalet, med mindre kronan samtidigt
skapar juridiskt bindande garantier för villkorens uppfyllande. Den andra
bristen i hithörande hänseende är, att även örn — såsom departementen förutsätta
bleve fallet — ifrågavarande stadganden i §§ 7 och 8 av avtalet lojalt
iakttagas från stadens sida, bestämmelserna dock äro alltför allmänt avfattade
för att tillräckligt trygga tomtinnehavarnas intressen. Sådana detaljspörsmål
som exempelvis amorteringstider och räntesatser äro många gånger för den
enskilde tomtinnehavaren av lika stor vikt som köpeskillingens eller avgäldens
storlek i och för sig. Avtalet saknar emellertid härutinnan alla garantibestämmelser.
Under en följd av år framåt lärer den nya stadsplanens genomförande få
beräknas medföra en mängd nya tomtregleringar inom kvarteren. Det ligger i
sakens natur, att därvid konflikter komma att uppstå mellan tomtinnehavarna,
konflikter, som, ehuru de ej röra sig örn stora markområden eller värden i övrigt,
likväl för de därav berörda helt naturligt te sig såsom gällände synnerligen
viktiga intressen för dem. På dessa frågors avgörande har givetvis den myndighet,
som representerar markägaren, ett avgörande inflytande. Det vill förefalla,
som örn det vore långt förmånligare, att markägaren representeras av
en å annan ort fungerande, från staden och dess invånare fristående myndighet,
än att dylika frågor skulle komma till avgörande av någon stadens nämnd.
Dessutom kan förutses, att vid stadsplanens genomförande i ett flertal fall
staden som sådan komme i konfliktställning till tomtinnehavarna. Är staden
då jämväl markägare, blir dessas ställning ganska prekär.
Departementen hava övervägt, huruvida det läte sig göra att genom komplettering
av avtalet råda bot på de brister däri, som i det föregående anmärkts.
Visserligen torde det vara möjligt att i avtalet intaga i stort sett alla de detaljbestämmelser,
_ som i 1926 års förslag intagits till tryggande av tomtinnehavarnas
intressen i olika hänseenden, men däremot lärer det knappast med gällande
lagstiftning låta sig förenas, att dessa bestämmelser bleve för staden juridiskt
bindande, så att staden kunde genom domstol tvingas att tillämpa desamma
gentemot tomtinnehavarna, Skola tomtinnehavarnas intressen fullt effektivt och
i alla de hänseenden, där sådant erfordras, säkerställas, lärer detta icke kunna
ske annorledes än därigenom, att kronan i enlighet med 1926 års förslag själv
även i fortsättningen handhar försäljningarna och upplåtelserna till de enskilda,
av tomterna i staden.
Beträffande § 5 gäller såsom generell anmärkning, att paragrafen i likhet
med §§ 7 och 8 icke lärer kunna anses vara juridiskt bindande för staden.
Arméförvaltningen sammanfattar därefter resultatet av sin granskning på
följande sätt:
I själva verket synes det främsta utbytet av kasernkommitténs nu framlagda
förslag vara, att det klarlägger oframkomligheten av den väg, kommittén
valt, samt nödvändigheten av en återgång till 1926 års förslag i princip. De
anmärkningar, som riktats mot sistnämnda förslag, hava också väsentligen begränsats
till värderingen av tomterna. Skulle statsmakterna besluta göra den
uppoffring, som ett accepterande från kronans sida i stort sett av Vaxholms
stadsfullmäktiges och kasernkommitténs tomtvärden innebure, samt följaktligen
tillämpa dessa lägre värden å 1926 års förslag, återstår föga av anmärkningarna
mot detta. Örn sålunda 1926 års förslag får undergå en överarbetning
med hänsyn framför allt till tomtvärdena, föreställa sig departementen, att
det skall vara möjligt att ernå en för alla av frågan berörda parter mer tillfredsställande
lösning än den av kasernkommittén nu föreslagna.
Kungl. Majlis proposition nr 180.
25
Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört:
Byggnadsstyrelsen, som icke har något att erinra mot föreliggande förslag
till avtal mellan kronan och Vaxholms stad, får härmed, under åberopande av
vad styrelsen anfört i underdånigt utlåtande den 26 juli 1927 i ärende angående
värdering och disposition av kronan tillhörig mark i Vaxholm, därvid nettovärdet
å ifrågavarande tomtmark angavs till 161,000 kronor, i likhet med
kasernkommittén såsom sin uppfattning framhålla, att det synes skäligt, att
kronans krav på ersättning för denna tomtmark må förfalla såsom kompensation
för de förluster staden åsamkas genom regementsindragningen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande bland annat:
Frågan örn en avveckling av kronans äganderätt till den stadsplanelagda
marken i A7axholm har från stadens sida i olika former framförts gång efter
annan allt från 1700-talet, den har sedan 1890-talet varit praktiskt taget oavbrutet
brännande, och den har senast behandlats av år 1925 tillkallade sakkunniga,
vilka avlämnade betänkande och förslag den 30 november 1926. Numera
är situationen förändrad. Kasernkommitténs framställning innebär, att
Vaxholms sedan gammalt aktuella markfråga blivit sammanförd med dess
efter 1925 framträdande ersättningsfråga. Denna senare har bragts inför
Kungl. Maj:t genom Vaxholms stadsfullmäktiges av kommittén relaterade
framställningar före och efter 1925 års försvarsbeslut, vilka framställningar
kasernkommittén haft att handlägga i enlighet med sitt av Kungl. Majit meddelade
allmänna uppdrag att verkställa undersökning och avgiva förslag rörande
den ersättning, som det kunde vara nödvändigt att bereda kommuner,
vilka berörts av truppförbandens inskränkning enligt 1925 års försvarsorganisation.
Den 9 november 1927 överlämnade dåvarande statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet till kasernkommittén även det här ovan nämnda sakkunnigförslaget
av den 30 november 1926 angående kronans mark i Vaxholm jämte
däröver avgivna yttranden »för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det
kommittén meddelade uppdrag». Därmed var alltså markfrågan hänvisad till
en förnyad prövning i samband med och efter enahanda synpunkter som ersättningsfrågan.
Dessa ersättningssynpunkter hava helt lagts till grund för kasernkommitténs
utredning och förslag. Länsstyrelsen har velat betona denna principiella
läggning i kasernkommitténs framställning av det skäl, att därav
måste följa något förändrade utgångspunkter vid bedömandet av markfrågan.
Det torde vara tydligt, att när uppgörelsen angående kronans mark i Vaxholm
skall betraktas såsom ett led i stadens kompenserande för indragningarna vid
garnisonen, på denna uppgörelse kunna ställas även andra anspråk för stadens
räkning än de, som behövde ifrågakomma i 1926 års förslag, då det enbart
gällde en reglering av kronans markinnehav i och för sig, utan förknippande
med stadens förluster på grund av truppförbandens reducering.
Sedan länsstyrelsen därefter refererat vad kasernkommitténs yttrande innehåller
om de militära indragningarnas inverkan på Vaxholms stads förhållanden
och nödvändigheten av att staten träder emellan för neutraliserandet av förlusterna.
anför länsstyrelsen, bland annat, följande:
Länsstyrelsen vill för sin del på det starkaste understryka dessa kasernkommitténs
slutsatser av den verkställda utredningen. Den har ojävaktigt
styrkt, vad man i stort sett redan förut kunnat se, nämligen att reduceringen
av A axholms garnison bragt staden i ett läge, som är minst sagt »bekymmersamt»
och »prekärt». Det måste då också framstå såsom ofrånkomligt, att staten
bör i den mån det är möjligt ingripa för att stödja Vaxholms samhälle i dess
ojämna strid mot de svårigheter, som framkallats genom statsmakternas beslut
26
Kungl. Majus proposition nr 180.
om den nya försvarsorganisationen. Enligt sin instruktion har kasernkommittén
att avgiva förslag till den ersättning, som det kan vara nödvändigt att
bereda kommuner, vilka berörts av trupp förbandens inskränkning; här örn
någonsin föreligger ett fall, då detta påtagligen visats vara nödvändigt. Ty
såsom länsstyrelsen framhållit redan i sitt tidigare utlåtande den 30 mars
1927 — indragningarna inom försvarsverket innebära för staden Vaxholm
ingenting mindre än ett allvarligt slag, allvarligare än för någon annan kommun
med militärförläggning. Denna grundläggande utgångspunkt för Vaxholms
ersättningsfråga får väl nu anses ligga fullkomligt klar — man vore
frestad att säga: blott allt för klar.
Kasernkommitténs förslag till lösning av stadens markfråga enligt det preliminära
avtal, som träffats med stadens delegerade, utgör det andra ledet i
kommitténs ersättningsplan. Länsstyrelsen fäster emellertid uppmärksamheten
därpå, att detta förslag icke enbart är att betrakta ur den kompensationssynpunkt,
som för kommittén helt naturligt varit den dominerande. Man.må ihågkomma,
att en uppgörelse i markfrågan till förmån för staden varit aktuell
redan före 1925 års indragningar inom militärförläggningen, och att en mer
eller mindre långt gående avveckling av kronans ställning såsom markägare
måste anses hava varit högeligen motiverad i och för sig. Sakkunnigförslaget
av 1926 synes också huvudsakligen vara byggt på sådana grunder. Kasernkommitténs
nu föreliggande avtalsförslag är sålunda strängt taget att räkna
såsom egentlig kompensation för de militära indragningarna endast i den mån
det medger staden förmåner utöver vad den skäligen kunnat förvänta, örn en
uppgörelse — såsom sig bort — hade kommit till stånd, innan ersättningsfrågan
framträdde. Var gränsen bör dragas mellan den inskränkning respektive
avveckling av kronans ställning såsom markägare, vilken i varje fall hade
varit påkallad, och de ytterligare medgivanden i avtalsförslaget, som representera
en särskild kompensation för den nya försvarsordningens verkningar, kan
i detaljer vara föremål för olika meningar. Men så mycket lärer stå fast, att
båda dessa moment inneslutas i förslaget, samt att detta följaktligen icke i sin
helhet är att bedöma såsom direkt ersättning för stadens förluster efter 1925.
Såsom allmänt omdöme örn detta avtalsförslag kan länsstyrelsen genast uttala,
att det för Vaxholms stad får anses vara av betydande värde och avsevärt
förmånligare än förslaget år 1926. Förbättringen för staden ligger naturligtvis
i utökningen av upplåten mark för allmänna ändamål och framför allt överlåtandet
även av tomtmarken utan ersättning.
Det bör emellertid eftertryckligt framhållas, att värdet ur rent ekonomisk
synpunkt icke får överskattas. Den mark, som överlåtes till gator och allmänna
platser, är oräntabel och har ej heller uppskattats i penningar. Däremot innebär
tomtmarkens överlåtande utan ersättning till staden, att denna erhåller ett
räntabelt kapital. Men just detta kapitalvärde är i realiteten alldeles icke så
stort, som det kan te sig i de beräkningar av tomtvärdena, vilka framlades år
1926 av de sakkunniga och 1927 av stadsfullmäktige. Såsom kasernkommittén
erinrar, konstaterade byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande den 26 juli 1927, att
båda dessa markvärderingar representerade bruttobelopp, varifrån måste avdragas
kostnader för ännu icke iordningställda gator m. m., varigenom »nuvärdet»
reducerades till ungefär 300,000 kronor enligt sakkunnigas och till
161,000 kronor enligt stadsfullmäktiges prissättning. Och slutligen utgör icke
ens detta »nuvärde» å 161,000 kronor enligt stadsfullmäktiges tomtpriser en
likvid tillgång.
Det kan vara skäl att påpeka, att denna reduktion av marköverlåtelsens
direkt ekonomiska betydelse naturligtvis icke blott gäller för stadens del utan
omvänt även för den andra parten, kronan. Yad kronan avstår kan icke hava
högre ekonomiskt värde än vad staden förvärvar. Kronan avhänder sig ägande
-
Kungl. Majus proposition nr 180.
27
rättsligt sett en viss »tillgång», meli så vitt denna tillgång i kronans hand låter
sig uppskattas i penningar, kan dess reella »nuvärde» för kronan åtminstone
icke bliva högre än för staden. Och detta nuvärde är ju mycket måttligt. Men
dessutom är att märka, att örn det skulle av kronan tillvaratagas, kostnaderna
för administration och exploatering genom statens organ säkerligen skulle bliva
större, alltså konsumera en större del av avkomsten —■ man har vissa erfarenheter,
som tyda härpå — och slutligen att överskjutande avkomst måste förutsättas
enligt redan gjorda utfästelser och anbud från statens sida komma att
icke tillföras statskassan, utan anslås till vissa kommunala ändamål i Vaxholm,
sannolikt för all framtid. Under sådana förhållanden kan ifrågasättas, huruvida
ens det »nuvärde», som beräknats för Vaxholm, kan uppehållas för kronan.
I alla händelser bör det vara tydligt, att några ekonomiska betänkligheter från
kronans synpunkt icke med fog kunna göras gällande.
Det förhållandet, att stadens direkta vinst av marköverlåtelsen blir så begränsad,
som den befunnits vara, måste vara av särskild vikt i frågans nuvarande
läge. Vad det nu gäller är nämligen att bereda Vaxholm ersättning för
truppindragningarna. Det är tydligt, att ej heller med detta förslag den ekonomiska
ersättning, som tillföres staden, på något sätt svarar mot de skattekällor
den förlorat.
När länsstyrelsen likväl tillmäter det föreslagna avtalet ett betydande värde
för Vaxholm, beror detta alltså väsentligen på vad staden därigenom har att
vinna ur andra synpunkter än den direkta inkomstökningens. Avtalsförslagets
övervägande och verkligt betydande värde ligger enligt länsstyrelsens uppfattning
däri, att en sådan uppgörelse mellan kronan och Vaxholm äntligen frigör
stadens mark från kronans ägo och överlämnar den till staden själv, på samma
gång den garanterar åt varje husägare dels tryggad besittningsrätt, dels friköpsrätt
till innehavande tomt, bådadera på skäliga villkor. Därmed upphör
det kronans förmynderskap, som för både staden och dess enskilda medborgare
i så många hänseenden känts såsom ett hämmande band och verkat såsom ett
ständigt osäkerhetsmoment. Hela samhället ställes på en i ordets bokstavligamening
trygg grund, och det vinner den obeskurna rörelsefrihet inom svensk
rätts allmänna råmärken, som Åkesholm ensamt bland Sveriges städer allt hittills
saknat. Det är framför allt detta allmänna värde för samhällets och dess
invånares självverksamhet, som länsstyrelsen för sin del inlägger i kasernkommitténs
förslag, att kronan skall överlåta sin mark till staden. I så måtto kan
det föreslagna avtalet också uppfattas såsom en »ersättning» för stadens förluster,
örn den än betyder mera genom sina indirekta verkningar än i rent ekonomiskt
hänseende.
Länsstyrelsen vill på grund av sin kännedom om förhållandena uttala såsom
sin bestämda övertygelse, att ingenting kan för Vaxholms samhälle i närvarande
situation vara av större vikt än ett snart genomförande av en definitiv
uppgörelse med kronan på de grunder, som kasernkommittén föreslagit, även
örn hela »ersättningsfrågan» därmed icke kan betraktas såsom löst.
Efter att hava ingått i en kritik av vissa emot kasernkommitténs förslag
från de militära myndigheterna riktade detaljanmärkningar anför länsstyrelsen
i fråga- örn arméförvaltningens huvudanmärkning:
Arnd arméförvaltningen i övrigt anför emot tomtmarkens överlåtande till
staden går ut därpå, att tomtinnehavarna icke skulle hava samma trygghet för
sina intressen, örn staden inträdde såsom markägare i stället för kronan. Att
staden såsom markägare skulle kunna befaras taga mindre hänsyn än kronan
till tomtinnehavarnas skäliga intressen, må lugnt betecknas som en overklig
konstruktion; ingen myndighet kan väl tänkas mera känslig för dessa intressen
än den, som direkt eller indirekt grundar sin ställning på val av stadens egna
invånare.
28
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr ISO.
Vad angår den ifrågasätta »återgången i princip» till 1926 års förslag, behöver
länsstyrelsen endast konstatera, att just principen i detta förslag numera
icke räcker till. Vaxholms markfråga kan icke längre behandlas endast ur de
synpunkter, som voro före för tre år sedan. Det gäller nu något mera än att
reglera besittningsrätt, tomtavgälder och möjlighet till friköp. Dessa spörsmål
hava dragits in i ett större sammanhang, nämligen frågan om ersättning till
Vaxholm för de militära indragningarna, hjälp till staden i dess bekymmersamma
läge. Det ojämförligt viktigaste, som i detta syfte kunnat föreslås, är
markens överlåtande från kronan till staden; om marköverlåtelsen icke skulle
medgivas av kronan, mäste detta innebära, att den bästa ersättning till staden,
som nu befunnits möjlig, ginge om intet.
Häremot kan icke åberopas, såsom i arméförvaltningens yttrande sker, att
den ekonomiska vinsten för staden bleve »ringa». Den direkta ekonomiska
vinsten — som för övrigt knappast kan sägas vara ringa, om den också blir
jämförelsevis begränsad — är icke huvudsaken. Vad som betyder mera och
betyder mycket för staden är, såsom länsstyrelsen förut i detta utlåtande uppvisat,
att staden och dess invånare genom marköverlåtelsen på en gång frigöras
från kronans förmynderskap. Den största vinsten för hela samhället
ligger i den rörelsefrihet för handel och vandel, som så länge begärts, och som
kan bliva en hävstång till ökad självverksamhet. Det är detta som utgör det
väsentliga i den föreslagna »ersättningen» för stadens förluster. Länsstyrelsen
kan icke tro, att den ersättningen skulle förhållas Vaxholm, när den äntligen
ligger inom räckhåll. Vad sålunda anförts örn de anmärkningar, som i myndigheternas
yttranden framkommit rörande vissa punkter i kasernkommitténs
preliminära avtal med Vaxholms stad, torde berättiga länsstyrelsen till den
uppfattning, att ingen av dem synes vara av beskaffenhet att föranleda några
betänkligheter mot avtalets godtagande av kronan. Länsstyrelsen tvekar icke
att för sin del sammanfatta sin mening så, att en för båda parter tillfredsställande
och slutgiltig lösning av Vaxholms sekellånga markfråga nu endast kan
ske på de linjer, som uppdragits i avtalsförslaget; att detta i allt väsentligt är
val avvägt; samt att det slutligen innebär den mest värdefulla ersättning, som
synes kunna nu beredas Vaxholm för truppindragningarna.
Samtliga de myndigheter, såväl militära som civila, vilka haft att yttra sig
över kasernkommitténs förslag i dess helhet, hava alltså, med undantag av
arméförvaltningen, i princip anslutit sig till kasernkommitténs förslag. De
tillstyrkande myndigheterna förklara sig därvid anse, att staten av billighetsskäl
bör bereda Vaxholms stad ersättning för de förluster, som staden lidit
genom minskningen av militärförläggningen därstädes, samt att den lämpligaste
formen för denna ersättning är att finna i kasernkommitténs förslag om ett
överlåtande å staden av all den mark inom stadens planlagda område, som ej
erfordras för kronans egna ändamål. Ur de militära myndigheternas yttranden
må därvid särskilt framhållas, att dessa myndigheter finna förslaget icke från
militär synpunkt möta några betänkligheter — frånsett några smärre detaljer,
varom mera här nedan. I byggnadsstyrelsens yttranden framhålles jämväl, hurusom
det är förmånligare såväl ur allmän synpunkt som ur kronans, att exploatenngsverksamheten
beträffande Vaxholmsmarken handhaves icke av kronan
utan av staden, varigenom a ena sidan kronan undgår de med exploateringen
förenade svårigheterna och riskerna samt å andra sidan både de allmänna intressena
kunna bättre tillgodoses och exploateringen kan lämna ett bättre eko
-
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
nomiskt resultat än vid en exploatering genom något kronans organ. Länsstyrelsen
delar byggnadsstyrelsens synpunkter och framhåller, att förslaget har
för staden ej ringa ekonomiskt värde, men att dess övervägande och verkligt
betydande värde ligger i. att därigenom staden och dess invånare äntligen och
definitivt frigöras från det kronans förmynderskap, som hittills bundit staden
och de enskilda. Länsstyrelsen sammanfattar sin mening så, att »en för båda
parter tilliredsställande och slutgiltig lösning av Vaxholms sekellånga markfråga
nu endast kan ske på de linjer, som uppdragits i avtalsförslaget; att detta
i allt väsentligt är väl avvägt; samt att det slutligen innebär den mest värdefulla
ersättning, som synes kunna nu beredas Vaxholm för truppindragningarna».
Arméförvaltningen ingår icke på frågan, huruvida och i vad mån Vaxholms
stad bör tillerkännas kompensation för minskningen i härvarande militärförläggning.
och bedömer ej kasernkommitténs avtalsförslag ur synpunkten, huruvida
i detsamma — då det söker lösa såväl markfrågan som även kompensationsfrågan
— det allmännas, d. v. s. stadens, och de enskildas, d. v. s. tomtinnehavarnas,
intressen blivit rätt avvägda.
I sin kritik framför arméförvaltningen den asikten, att det föreliggande
avtalet icke skulle fullt effektivt och i alla hänseenden, där sådant erfordras,
säkerställa tomtinnehavarnas intressen. Avtalets stadganden i §§ 5, 7 och 8
skulle nämligen dels icke vara juridiskt bindande för staden, dels oell icke vara
tillräckligt detaljerade.
Arméförvaltningens betänklighet i förra hänseendet föranledes av att de bestämmelser.
som tillförsäkra tomtinnehavarna förmåner, hava karaktären av
avtal till förmån för tredje man. Även örn tomtinnehavarna ej skulle kunna
grunda någon rätt gentemot staden på de i deras intresse stadgade förbehållen,
föijer därav ej. att dessa sakna rättslig sanktion. Då, såsom här är fallet, förbehållen
äro knutna vid ett gåvoavtal, möter ej på grund av stadgandet i 1 kap.
“ § jordabalken hinder för kronan att vid förbehållens åsidosättande fästa villkoret.
att överlåtelsen skall gå åter. Föreskrift härom lärer böra införas i avtalet.
På grund av vad sålunda anförts torde arméförvaltningens nu ifrågavarande
in\ andning beträffande §§ 5, 7 och 8 — liksom också beträffande § 14, som
avser dispositionen av fiskerätten — i avtalet med Vaxholms stad icke böra
hindra a\ talets godkännande med det av mig förordade tillägget.
Icke heller synas skäl finnas för att i avtalet intaga bestämmelser örn amorteringstider
och räntesatser m. m. dyl. Ty det lärer icke föreligga anledning
till ett antagande, att stadens myndigheter emot stadens invånare skulle uppstalla
oberättigade krav — detta så mycket mindre som konkurrensen från
banker och andra låneinstitut utesluta alltför hårda villkor från stadens sida
Armeförvaltningen anför vidare, att vid de förestående tomtregleringarna
konflikter kunde väntas uppkomma, vid vilkas avgörande markägaren hade det
bestämmande inflytandet, och att det då skulle vara förmånligare, örn vid tvisternas
slitande markägaren utgjordes av kronan, enär kronan representerades
30
Kungl. Majus proposition nr 180.
av en å annan ort fungerande, från staden och dess invånare fristående myndighet.
Då emellertid tomtindelningen avgöres av länsstyrelsen efter de i fastighetsbildningslagen,
byggnadsstadgan och byggnadsordningen angivna grunder,
torde ur den anförda synpunkten betänklighet ej möta mot avtalsförslaget. Såsom
byggnadsstyrelsen anfört, synes därjämte allt skäl föreligga för kronan
att söka undgå att få såsom markägare intaga en nog så besvärlig och ömtålig
ställning härvidlag, samt förty även med hänsyn härtill för kronan finnas anledning
att överflytta exploateringen, och vad därmed sammanhänger, å staden.
Det synes mig, att det föreliggande avtalet på ett riktigt sätt avvägt allmänna
och enskilda intressen, att det därvid även innebär en rimlig och lämplig
form för kompensation till staden, samt att Yaxholmsmarkens exploateringsfråga
såmedelst löses på ett ur kronans och ur det allmännas synpunkt fördelaktigt
sätt.
Vad angår kasernkommitténs förslag örn att till Vaxholms församling skulle
utan ersättning överlåtas, förutom i enlighet med statsmakternas beslut år 1912
den för kyrka och kyrkogård disponerade kvartersmarken, även den mark, som
disponeras för kyrkoherdeboställe, ansluter jag mig till detta förslag. Jag återkommer
till denna fråga i samband med detaljgranskningen av avtalsförslaget.
Då jag i enlighet med det förestående finner mig kunna i princip biträda
kasernkommitténs förslag, övergår jag nu till en granskning av de särskilda
bestämmelserna i det mellan kommittén och Vaxholms stad upprättade villkorliga
avtalet.
§§ 1—4. I §§ 1 och 3 i avtalet angives vad kronan inom stadsplaneområdet skulle avstå
till staden, medan § 4 innehåller vad kronan inom stadsplaneområdet skulle
behålla. I § 2 meddelas bestämmelser örn tillträdesdag.
Emot kommitténs förslag i angivna paragrafer hava i de avgivna yttrandena
framställts vissa erinringar.
I vad avser tomtmarken anser sålunda chefen för generalstaben alltjämt, att
kronan icke bör avhända sig äganderätten till tomterna nr 30 (inom kvarteret
Batteriet), 162, 163 och 177—179 (inom kvarteren Sommarvilan—Lustberget)
»enär friköp av dessa tomter synes vara, förenat med vissa olägenheter ur kronans
synpunkt». Chefen för marinstaben och arméfördelningschefen hava däremot
frånfallit sin — i yttrande över 1925 års sakkunnigas förslag uttalade —
betänksamhet mot överlåtelsen av angivna, tomter och lämna sålunda i likhet
med övriga myndigheter kasernkommitténs förslag i denna del utan anmärkning.
Då några särskilda motiv för att kronan skulle förbehålla sig dessa sedan
lång tid tillbaka till enskilda upplåtna och av dem bebyggda tomter icke blivit
anförda, synes det icke heller mig föreligga tillräckliga skäl att frångå kasernkommitténs
förslag på denna punkt.
Beträffande annan mark än tomtmark har chefen för marinstaben i sitt efter
samråd med chefen för kustartilleriet avgivna yttrande förklarat sig anse det
tveksamt, huruvida kronan borde avhända sig äganderätten till östra Strandgatans
och östra delen av Hamngatans kaj, allt jämte utanför beläget vatten
-
JDetaljgranskning
av förslaget.
31
Kungl. Majus proposition nr 180.
område, och i stället ifrågasatt upplåtelse av kajerna på 75 år i enlighet med
1912 års beslut. Kronan förbehölles visserligen i avtalets §§ 11 och 12 företrädesrätt
till samtliga hamnar och kajer inom staden, men genom en äganderättsöverlåtelse
kunde kronans handlingsfrihet vid utförande av eventuellt behövliga
särskilda anordningar för tilläggning eller upplag i icke önskvärd grad
bliva minskad. Därjämte borde icke mot kronans vilja få utföras kajanordningar
å det område vid Östra Strandgatan, där fästet för kronans kablar vore beläget.
_ Arméförvaltningen har beträffande kajområdet anfört, att det icke syntes
hava förebragts så vägande skäl för områdets överlåtelse i stället för dess upplåtelse,
att arméförvaltningen ansåge sig kunna tillstyrka förslaget i denna del.
Arméförvaltningen förklarar vidare i avseende å överlåtelse till staden av vattenområdena
utmed överlåtna områden, att då utredning angående omfattningen
av den till överlåtelse avsedda vattenrätten saknades, samt det åtminstone läte
sig tänkas, att olägenheter därigenom kunde uppkomma för sjöförsvaret, syntes,
åtminstone i frågans nuvarande outredda läge, överlåtelsen icke böra äga rum.
Rörande överlåtelsen av Lägret hava de militära myndigheterna erinrat, att
kronan hade behov av detsamma för truppövningar, så länge Vaxholms kastell
ännu användes till förläggning av en bataljon av kustartilleriregementet. Även
beträffande Lägerhöjden framhålles, att densammas överlämnande till staden
borde bliva beroende av kustartilleriregementets koncentrering till Oscar -Kredriksborg, eftersom en del av Lägerhöjden vore upplåten till ett soldathem
för kustartilleriet, och detta hem borde kvarbliva, så länge en del av regementet
vöre förlagd till Araxholms kastell.
Kajområdena vid Östra Strandgatan och Hamngatans östra del synas mig
kulina överlåtas till staden med äganderätt, enär de i §§ 11 och 12 intagna bestämmelserna
lära få antagas i tillräcklig grad tillgodose kronans intresse av
att framför varje annan få disponera såväl hamnen som kajerna för egna och
för de för kronans räkning förhyrda eller befraktade fartygen. Skulle för trafiken
å Vaxholms hamn tarvas särskilda anordningar, lär det vara enbart en
fördel för kronan, att ansvaret och kostnaderna för dessa anordningar drabba
staden. För kronan är det också nödvändigt, att underhållsskyldigheten beträffande
kajer och hamn övergår å staden i förevarande sammanhang, då kronan
avhänder sig den inkomstkälla, som hitintills täckt utgifterna för hamn och
kajer. För staden är det givetvis av det allra största intresse att erhålla äganderätt
till kajerna, eftersom staden å ena sidan först därigenom blir berättigad
uppbära hamnavgifter av de enskilda samt å andra sidan kan först då rimligen
tänkas vilja nedlägga kostnader på att utbygga och modernisera hamnen. Vad
chefen för marinstaben anfört rörande kabelfästet vid Östra Strandgatan föranleder
mig att vid behandlingen av § 9 i det följande föreslå viss omredigering av
denna paragraf, varigenom det med anmärkningen avsedda syftet tillgodoses.
Beträffande överlåtelsen av vattenrätten utmed överlåtna landområden biträder
jag kasernkommitténs av såväl chefen för marinstaben som flertalet
övriga hörda myndigheter tillstyrkta förslag.
Frågan örn vilken rätt, som i det förevarande avtalet bör överlåtas å sta -
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
den beträffande Lägret och Lägerhöjden, sammanhänger, på sätt av det förestående
framgår, med frågan om den koncentration av Vaxholms kustartilleriregemente
till Oscar-Fredriksborg, varigenom den nuvarande förläggningen av
en bataljon till Vaxholms kastell skulle upphöra. Det torde väl icke råda något
tvivel örn lämpligheten av den nu antydda koncentrationen av Vaxholms kustartilleriregemente
och att densamma bör komma till stånd snarast möjligt. Men
frågan befinner sig ännu på sådant utredningsstadium, att det icke för närvarande
kan med någon grad av säkerhet förutsägas, vid vilken tidpunkt Lägret
och Lägerhöjden kunna av kronan helt avvaras. Dessa omständigheter hava föranlett
mig att i avseende å överlåtelsen av Lägret och Lägerhöjden föreslå vissa
jämkningar i det mellan kasernkommittén och Vaxholms stad träffade avtalet.
Jag anser sålunda, att kronan bör i avtalet med Vaxholms stad förbehålla
sig rätt att, så länge en bataljon av Vaxholms kustartilleriregemente är förlagd
till Vaxholms kastell, använda Lägret för truppövningar samt militärpersonalens
gymnastik- och idrottsövningar. Staden bör icke heller äga rätt att under
ifrågavarande tid å Lägret företaga några som helst ändringar, vilka kunna
förhindra dess användning för berörda ändamål. Följaktligen bör staden icke
äga under angiven tid utföra andra förändringar å Lägret än de, vilka medgivas
av kronan, dock att staden givetvis skall vara berättigad att fullgöra det iordningställande
av gata utmed de vid Lägret belägna tomterna, som kari betingas
av bestämmelserna i gällande lag örn fastighetsbildning i stad.
I enlighet härmed torde till § 1 av det mellan kasernkommittén och Vaxholms
stad ingångna avtalet böra fogas ett nytt stycke av följande innehåll:
»Så länge av Vaxholms kustartilleriregemente en bataljon är förlagd tili
Vaxholms kastell, skall kronan äga att använda Lägret för truppövningar samt
militärpersonalens gymnastik- och idrottsövningar, i följd varav staden under
nu angiven tid icke må utan kronans medgivande å Lägret företaga andra förändringar,
än som betingas av det iordningställande av gata utmed de vid
Lägret befintliga tomter, vilket må åligga staden enligt gällande lag örn fastighetsbildning
i stad.»
Vad angår Lägerhöjden, finner jag kronan kunna i viss mån gå något längre
än kasernkommitténs förslag innebär. Lägerhöjden användes icke numera för
något militärt ändamål på annat sätt, än att viss del därav upplåtits
som tomtplats för kustartilleriregementets soldathem. Soldathemmets styrelse
har redan överlåtit å staden soldathemsbyggnaderna att av staden tillträdas, så
snart omförmälda koncentration av Vaxholms kustartilleriregemente kommer till
stånd.
Det synes då skäligt, att redan i förevarande avtal äganderätten till Lägerhöjden
överlåtes å Vaxholms stad, men att staden icke berättigas tillträda den
del, som upplåtits till soldathemmet, förrän soldathemsstyrelsen det medgiver,
varvid hinder givetvis ej bör möta för parterna att överenskomma om ett stadens
successiva tillträdande av olika delar av soldathemmets tomtområde. Följaktligen
torde § 3 i det mellan kasernkommittén och Vaxholms stad träffade avtalet
böra undergå viss jämkning samt därvid erhålla följande innehåll:
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
33
Kronan överlåter till Vaxholms stad med full äganderätt utan vederlag den
norr örn Torg- och Hamngatorna belägna delen av exercisfältet, vilken å senaste
stadsplanekartan benämnes Lägerhöjden och i areal innehåller omkring 47,350
kvadratmeter.
I överlåtelsen av Lägerhöjden ingår jämväl den rätt kronan må äga till det
vatten, som gränsar intill det överlåtna området.
Den del av området med tillhörande vattenområde, vilken icke är upplåten
till Töreningen för kustartilleristhem i Vaxholm’, må tillträdas å samma tid
som de ovan i § 1 överlåtna områdena, varemot, enär den upplåtelse, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut skett till sagda förening beträffande viss del av Lägerliöjden,
icke häves av detta avtal, staden icke äger att tillträda sistsagda område
före stadens tillträde av byggnaderna å detsamma annat än örn och i den
mån överenskommelse därom träffats mellan staden och nämnda förening.»
Emot §§ 5—8, som avse att reglera förhållandet mellan staden och de nuvarande
tomtinnehavarna, hava icke framställts andra invändningar än arméförvaltningens
här ovan omförmälda principiella anmärkningar.
I enlighet med vad jag förut uttalat rörande avtalets huvudgrunder, synas
bestämmelserna, i förevarande paragrafer avväga allmänna och enskilda intressen
på ett rimligt och riktigt sätt. Jag har därför icke några erinringar att framställa
mot dessa paragrafer.
I fråga om § 9. som reglerar kronans rätt att framdraga ledningar över den nu
överlåtna marken, har chefen för marinstaben i sitt efter samråd med chefen
för kustartilleriet avgivna yttrande anmärkt, att kronans rätt att utan ersättning
framdraga telegraf-, telefon- och andra elektriska ledningar över samt
nedlägga kablar, gas-, vatten- och avloppsledningar i de överlåtna tomterna icke
borde vara beroende av. huruvida Vaxholms stad i överlåtelsehandlingar eller
upplåtelseavtal intoge bestämmelser örn att staden skulle äga sådan rätt, utan
borde i stället kronan tillförsäkras ovillkorlig rätt härutinnan.
Därjämte har enligt sagda yttrande, på sätt förut vid behandling av §§ 1—4
anförts, kronans kabelfäste vid Östra Strandgatans kaj ansetts kräva visst skydd.
Även arméförvaltningen har emot innehållet i § 9 framställt anmärkning av
i huvudsak samma innebörd som marinstabschefen.
De sålunda framställda erinringarna synas böra föranleda vissa ändringar
i paragrafen, som därvid torde böra givas följande innehåll:
> Kronan skall vara berättigad att till förmån för sina fastigheter inom Vaxholms
stad utan ersättning över, respektive i de land- och vattenområden,
vilka enligt detta avtal överlåtas å staden, bibehålla nuvarande och framdraga
nya elektriska svagströms- och starkströmsledningar samt kablar, ävensom
ledningar för gas, vatten och avlopp, dock med skyldighet för kronan att
vid placering av ledningsstolpar och vid erforderliga grävningar dels icke göra
större intrång än nödigt, dels och i möjligaste mån återställa marken i förutvarande
skick.
Kronan äger säkerställa sin här ovan angivna rätt genom servitutsinteckning.»
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 147 haft (Nr ISO.) 435 30 3
34
Kungl. Majus proposition nr ISO.
§§ 10—12. Emot § 10, avseende stadens övertagande av skatter oell onera för den överlåtna
marken från tillträdesdagen, Ilar icke framställts någon erinran, oell emot
§§11 och 12, rörande kronans företrädesrätt till hamnar och kajer m. m., icke
andra anmärkningar än de, vilka behandlats här ovan i sammanhang med erinringar
mot §§ 1—4. Paragrafernas innehåll giva icke anledning till något
uttalande från min sida utöver vad som förekommit i nyssberörda sammanhang.
§ 13. I § 13 hava intagits bestämmelser om upplåtelse till staden med nyttjande
rätt
av tomten litt. B. i kvarteret Batteriet samt viss del av tomterna nr 160
och 161 i kvarteret Sommarvilan.
Chefen för östra arméfördelningen förklarar i sitt yttrande beträffande § 13,
att så länge delar av Vaxholms kustartilleriregemente äro förlagda till Vaxholms
kastell, kronan har behov av fortsatt disposition till tomten litt. B. i
kvarteret Batteriet, och framhåller tillika, att staden utan kostnad för kronan
synes böra åtaga sig att tillhandahålla en annan godtagbar plats för det isupplag,
som nu är därstädes för kustartilleriregementets räkning anordnat.
I detta yttrande instämmer arméförvaltningen.
Chefen för marinstaben har i sitt efter samråd med chefen för kustartilleriet
avgivna yttrande anfört följande:
I den kronan tillhöriga tomten litt. B. i kvarteret Batteriet användes visst
utrymme till upplagsplats för sprängämnen och för ett isupplag för Vaxholms
kustartilleriregementes räkning. Dessutom är inom området uppfört ett mindre
bostadshus, tilldelat en underofficer vid kustartilleriet såsom bostadslägenhet.
Kronan synes mig kunna godtaga förslaget örn upplåtande av batteriet till
staden, dock under förutsättning,
att staden utan kostnad för kronan anvisar annan isupplagsplats, som kronan
kan godtaga,
att staden för skäligt pris inlöser den kronan tillhöriga bostadsbyggnaden,
att staden bestrider alla kostnader för flyttning av isupplag, sprängämnesupplag
m. m., samt
att staden förbinder sig att icke utan vederbörande militärmyndighets medgivande
vidtaga sådana anordningar, att platsen mister sin karaktär av gammalt
befästningsverk eller eljest vandaliseras.
Vad slutligen angår det ifrågasatta upplåtandet av den del av kvarteret
Sommarvilan (nr 160 och 161), som benämnes Officersparken, är jag av den
åsikten, att sådan upplåtelse under inga omständigheter bör ske. Örn det planerade
badortsetablissemanget kommer till stånd, följer därav icke,^ att Officersparken
måste upplåtas för att göra detsamma mera tilltalande. Så skulle möjligen
kunna vara förhållandet, ifall Officersparken läge i omedelbar anslutning
till sagda etablissemang, men så är icke fallet. Parken måste dessutom, för att
kunna fylla en uppgift som badpark, undergå väsentliga förändringar. Givetvis
är det till fördel för en stad, om den har tillgång på parker, men kraven
härpå kunna sättas lägre i en trädgårdsstad sådan som Vaxholm. Det torde
vidare icke vara förenligt med statens fördel att för ett icke statligt ändamål
åsidosätta enskilda statstjänares berättigade intressen. Så skulle ske. örn kvarteret
Sommarvilan — där Denne officersbyggnader med sammanlagt åtta lägenheter
äro uppförda på en höjdplatå — berövades Officersparken i fråga med
tillhörande trädgårdsland, varigenom lägenhetsinnehavarna skulle frånhändas
en förmån, som funnits allt sedan byggnaderna övertogos av kronan. Inom ett
enligt förslaget stympat område finns ingen möjlighet till ersättning för hittills
befintliga trädgårdsland m. m.
Kungl. Majlis proposition nr 180.
35
De i fråga om upplåtelsen av tomten litt. B. i kvarteret Batteriet gjorda anmärkningarna
torde böra föranleda sådana jämkningar i avtalet, att kronan
alltjämt bibehåller möjligheten att utnyttja å området befintlig byggnad, ävensom
utrymmena för sprängämnesupplag. Därjämte torde staden böra anvisa
annan nöjaktig isupplagsplats i stället för den nuvarande, som måste anses
tämligen missprydande för platsen. Att å Batteriet icke få vidtagas några
sådana åtgärder, som skulle kunna äventyra dess karaktär av gammalt befästningsverk,
följer redan av innehållet i det mellan kasernkommittén och staden
träffade avtalets § 13. Emellertid synes lämpligt, att i paragrafen uttryckligen
angives, att området skall hållas öppet för allmänheten.
Betydelsen av avtalet i denna del inskränker sig alltså därtill, att dels nu
uttryckligen medgives, att området hålles öppet för allmänheten, dels ock underhållsskyldigheten
överflyttas å staden.
Yacl därefter angår den ifrågasatta upplåtelsen av viss del av kvarteret
Sommarvilan (Officersparken), så sjmes det å ena sidan icke kunna förnekas,
att det för staden skulle vara av synnerlig betydelse att genom en dylik upplåtelse
erhålla tillgång till en offentlig park. Någon lämplig sådan torde
icke kunna åstadkommas, därest ej åtminstone viss del av Officersparken
upplåtes för allmänheten.
Å andra sidan skulle upplåtelse av hela det område, som avses i avtalet,
onekligen medföra vissa olägenheter för de familjer, till vilka upplåtits lägenheter
inom kronans byggnader i detta kvarter. Från marinstabschefens sida
har därvid särskilt framhållits, att lägenhetsinnehavarna skulle mista den tillgång
till trädgårdsland, som de hittills haft.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit har det synts mig böra övervägas,
huruvida ej en för alla parter godtagbar lösning skulle kunna vinnas, genom
att endast en del av det i avtalet nu angivna området upplätes för allmänheten.
Från upplåtelsen borde då undantagas den remsa utmed Stora Yattugatans
södra del, å vilken trädgårdslanden huvudsakligen äro belägna, varemot det
nuvarande egentliga parkområdet eller norra delen av det i avtalet angivna området
kunde upplåtas för allmänheten.
Emellertid torde det vara skäligt, att staden i detta sammanhang tillerkännes
rätt till viss vidgning av Stora Yattugatan. Örn den av kasernkommittén
föreslagna upplåtelsen av marken utmed Stora Yattugatans södra del kommit
till stånd, skulle en med Stora Yattugatan jämlöpande gångbana kunnat anordnas
från det södra hörnet genom parkområdet fram till dess nordöstra hörn.
Detta skulle varit synnerligen önskvärt, enär med hänsyn till den livliga automobiltrafiken
efter Pålsundsbrons tillkomst enkelriktad trafik måste påbjudas
å Hamngatans nedre del. så att den återgående trafiken hänvisas att taga
annan väg, varvid den bästa skulle vara Södra Strandgatan—Västerhamn—
Stora Vattugatan. Stora Yattugatan har emellertid för närvarande icke så stor
brådd, som erfordras för genomförande av denna plan. Härför tarvas en breddning
av Stora Yattugatan, som enligt nu gällande stadsplan är endast 6 meter
bred, till 9 meter.
36
Kungl. Mcij:ts proposition nr ISO.
Enär viel den ovan föreslagna inskränkningen beträffande det område, som
av kvarteret Sommarvilan skall upplåtas för allmänheten, staden icke längre
kan i enlighet med sin ursprungliga avsikt förlägga en med Stora Vattugatan
kombinerad bred gångbana inom det upplåtna området, synes skäligt, att i stället
medgivande lämnas att, därest enligt av Kungl. Maj:t fastställd stadsplaneändring
Stora Vattugatan skall breddas så, att viss remsa av kronans berörda
tomter lägges ut till gata, till staden må utan ersättning överlåtas så mycket
mark, som erfordras för gatans breddning intill 9 meter.
I enlighet med de sålunda föreslagna ändringarna beträffande upplåtelserna
inom kvarteren Batteriet och Sommarvilan torde § 13 böra erhålla följande
ändrade innehåll:
»Mom. 1. Kronan förbinder sig att tillsvidare och med tio års ömsesidig
uppsägningstid till staden med nyttjanderätt utan vederlag upplåta
a) den del av kronan tillhöriga tomten litt. B. i kvarteret Batteriet, som
icke upptages av kronan tillhörig byggnad;
b) den del av det å den till detta avtal hörande, med litt. A. betecknade och
av t. f. stadsingenjören Anders Carlquist upprättade kartan med blågrön färg
avgränsade området inom kvarteret Sommarvilan (nr 160 och 161), som är belägen
norr om en gränslinje, vilken tänkes dragen från en å tomtgränsen 75
meter från tomtens nordöstra hörn belägen punkt vid Lilla Vattugatans mynning
i Stora Vattugatan fram mot det närmast sagda gator å tomten befintliga
boningshusets nordöstra hörn.
Mom. 2. Rörande upplåtelse av sagda områden skall upprättas särskilt
avtal, i vilket skola intagas bestämmelser örn:
att områdena skola av staden disponeras såsom för allmänheten öppna
platser; att staden skall bestrida alla kostnader för områdenas tillsyn, belysning
och underhåll; att staden icke skall äga att annat än efter plan, som av
kronans vederbörande myndighet godkänts, å områdena uppföra byggnader,
nedhugga träd eller vidtaga andra väsentliga ändringar;
ävensom beträffande området under a), att kronan skall vara berättigad använda
området för truppövningar och militärpersonalens gymnastik- och idrottsövningar,
att kronan skall alltjämt disponera å området befintliga, som sprängämnesupplag
nu använda utrymmen, samt att staden skall, såsom ersättning för
det å området befintliga, av lägenhetsinnehavarna i byggnaderna å kvarteren
Sommarvilan-Lustberget disponerade isupplag, kostnadsfritt tillhandahålla
annan isupplagsplats, som godkännes av den kronans myndighet, vilken förvaltar
kronans fastigheter inom sagda kvarter;
samt beträffande området under b) (del av Officersparken), att staden skall
vara skyldig hålla och bekosta av vederbörande statsmyndighet godkänt stängsel
omkring det upplåtna området.
Moni. 3. Därest enligt vederbörligen fastställd stadsplaneändring viss del
av kronans tomter nris 160 och 161 i kvarteret Sommarvilan skall utläggas för
vidgning av Stora Vattugatan, skall kronan utan ersättning lill staden avstå
den mark, som av kronans angivna tomter erfordras för gatans vidgning intill
en bredd av 9 meter.»
37
Kungl. Majus proposition nr ISO.
I § 14 meddelas bestämmelser rörande dispositionen av fiskerätten inom de
överlåtna vattenområdena.
I fråga örn den av arméförvaltningen mot denna paragraf framställda anmärkningen
hänvisas till vad ovan anförts beträffande §§ 1—4.
I § 15 meddelas bestämmelser rörande förvaltningen och användningen av
de medel, som må komma att tillflyta staden såsom köpeskillingar eller tomtavgälder
för tomter.
Arméförvaltningen anför beträffande denna paragraf, att det torde kunna
ifrågasättas, huruvida densamma står i överensstämmelse med § 5 i förordningen
den 21 mars 1862 örn kommunalstyrelse i stad.
Xågot hinder lär emellertid icke möta för att i ett sådant gåvoavtal som det
föreliggande uppställa villkor av föreslaget innehåll, varför arméförvaltningens
förevarande anmärkning icke bör föranleda någon ändring i avtalet.
Enligt §§ 17—19 överlåtas å staden ett par smärre områden utanför stadens
planlagda område, vilka staden disponerat för pump- och transformatorstation
samt sopstation. I §§ 16 och 20 finnas föreskrifter meddelade örn lagfartshandlingars
tillhandahållande samt stadens skyldighet att svara för avstycknings-
och lagfartskostnader.
Mot dessa paragrafer, rörande vilka icke de över förslaget hörda myndigheterna
framställt någon anmärkning, synes icke vara någon erinran att göra.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande över innehållet i § 21 under hänvisning
till ett av styrelsens expert i vattenfrågor avgivet yttrande förklarat, att styrelsen,
för den händelse en sinnesslöanstalt komrne att förläggas till Svea ingenjörkårs
kustingenjörkompanis kasernetablissemang å Yaxön, icke kunde godkänna
den i § 21 av avtalet intagna bestämmelsen om stadens skyldighet att tillhandahålla
vatten. I nämnda yttrande hade ifrågasatts, huruvida staden skulle
kunna leverera för anstalten erforderlig vattenmängd, ävensom gjorts gällande,
att, enär stadens självkostnadspris för vatten icke kunde för närvarande exakt
beräknas, i förslagsöverenskommelsen borde angivas beräkningsgrunden för
självkostnaden eller helst ett bestämt grundpris.
I anledning av vad sålunda förekommit har den av kasernkommittén härvidlag
anlitade experten, Hugo Theorells ingenjörsbyrå i Stockholm, meddelat,
att kapaciteten hos stadens vattenverk genom ombyggnad och nyanläggning
under hösten 1929 mer än fördubblats. Drätselkammaren i Vaxholm hade för
undvikande av all tvekan lämnat följande anbud beträffande vattenpriset:
vid en medelförbrukning per dygn och kvartal av
100 kbm. och däröver .................................... 28 öre
90—100 » 29 »
80— 90 » 30 »
70— 80 » 31 »
under 70 » 32 » .
$ 14.
§ 15.
§ 16-20.
§ 21.
Kungl. Majus proposition nr ISO.
§ 22.
38
Såsom framgår av vad chefen för socialdepartementet förut denna dag anfört
vid anmälan av frågan om avlåtande till riksdagen av proposition angående
anslag till hospitalsbyggnader m. m., har spörsmålet, huruvida den anstalt,
vars vattenbehov § 21 i avtalet åsyftar att tillgodose, skall komma till stånd,
ansetts böra tillsvidare lämnas oavgjort. I betraktande av vad den av kasernkommittén
anlitade experten anfört, torde anledning saknas att i förevarande
överenskommelse med Vaxholm intaga några ytterligare villkor beträffande
vattenleverans till den anstalt, som eventuellt blir förlagd till ingenjörkompaniets
nuvarande kasernetablissemang. De ytterligare åtaganden eller garantier
i avseende å vattenleveransen, som kunna befinnas erforderliga, torde i
samband med ett framtida beslut i anstaltsfrågan kunna avkrävas staden i
form av villkor för att en dylik anstalt skall förläggas till staden. Någon anledning
för kronan att, med hänsyn till att ytterligare åtaganden eller garantier
möjligen skulle framdeles visa sig önskvärda, nu utesluta § 21 ur överenskommelsen
och därmed avsäga sig de rättigheter, denna paragraf tillerkänner
kronan, ssmes icke föreligga. Jag anser därför medicinalstyrelsens yttrande
icke böra föranleda någon ändring av avtalet i förevarande del.
Rörande § 22 har kammarkollegium i avgivet yttrande anfört följande:
Tomten nr 1 i kvarteret Neptunus är vid syn den 25 augusti 1919 enligt
64 § ecklesiastik boställsordning insynad såsom en del av trädgården till prästgården
i Vaxholms församling. Enligt det remitterade förslaget skulle denna
tomt med äganderätt tillfalla Vaxholms stad och skulle således icke vidare stå
till församlingens förfogande för sitt gamla ändamål. Tillräckliga skäl för en
sådan åtgärd synas enligt kollegiets förmenande icke vara för handen, utan
torde det vara lämpligare, att denna tomt, i likhet med vad kasernkommittén
föreslagit angående prästgården i övrigt, överlåtes till församlingen. I övrigt
har kollegiet intet att erinra emot bifall till vad det remitterade förslaget innehåller
angående fastigheters disponerande för ecklesiastikt ändamål.
Kammarrådet von Otter har tillika låtit till protokollet anteckna, att han
för sin del ansett, att de till bostäder åt kyrkoherden i Vaxholm upplåtna tomterna
i kvarteren Vega och Neptunus väl borde för framtiden bibehållas som
bostadsboställe, men att för vinnande av detta syfte områdena icke behövde
med äganderätt överlåtas utan lämpligare borde av kronan allenast upplåtas
till Vaxholms församling att för framtiden användas som boställe åt prästerskapet
i församlingen.
I fråga örn tomten nr 1 i kvarteret Neptunus är det visserligen så, att densamma
blivit insynad såsom »trädgårdstomt» till bostadsbostället. Tomten har
emellertid av kronan upplåtits endast tillsvidare, till kyrkoherde efter kyrkoherde.
Intet hinder kan alltså föreligga att låta denna upplåtelse upphöra.
Därvid är att märka, att medan tomten tidigare kunde verkligen komma till
nytta som trädgård åt kyrkoherden, detta numera icke är fallet. Det egentliga
kyrkoherdebostället i kvarteret Vega innehåller cirka 3,000 kvm. och lämnar
följaktligen utrymme för en fullt tillfredsställande trädgård. Något behov
av ytterligare trädgård förefinnes ej, så mycket mindre som redan huvudboställstomtens
hållande i ordnat skick drager icke oväsentliga kostnader. Tomten i
39
Kungl. Majus proposition nr ISO.
kvarteret Neptunus, som av boställshavare!! i regel utarrenderats mot en mindre
avgäld eller enbart mot skyldighet att hålla tomten i vårdat skick, har icke
under senare år tillfört boställshavaren någon inkomst, snarare utgifter, varför
också nuvarande innehavaren av kyrkoherdetjänsten för sin del godtagit kasernkommitténs
förslag. Tomten torde därför icke böra förbehållas Vaxholms församling.
utan i förevarande sammanhang med full äganderätt överlåtas å Vaxholms
stad. Icke heller synes skäligt att därvid ålägga staden att till församlingen
som en slags »lösen» för tomten erlägga avgäld för all framtid till det
belopp. 50 kronor årligen, som tillerkännes den nuvarande innehavaren, respektive
det till exempelvis 1,000 kronor kapitaliserade värdet av en sådan avgäld.
En dylik lösen skulle i sak innebära, att pastoratets avlöningstillgångar tillfördes
sagda belopp. Men något skäl för kronan att i detta sammanhang avsätta
några avlöningstillgångar för prästerskapet i pastoratet synes icke förefinnas.
Den av kammarkollegium härvidlag gjorda erinringen torde alltså icke böra
föranleda någon ändring i avtalet.
Vad angår kammarrådet von Orters förslag, att boställstomten i kvarteret
Vega skulle upplåtas med ständig nyttjanderätt och att kronan alltså skulle
behålla den formella äganderätten till tomten, så synas tillräckliga skäl att följa
detta förslag icke vara för handen. Då kronan nu går att slutgiltigt reglera
markfrågan i Vaxholm, lär kronan icke hava anledning att förbehålla sig den
formella äganderätten till viss mark utan bör med full äganderätt överlämna
tomtmarken till deli borgerliga, respektive ecklesiastika kommun, som avses
skola för framtiden disponera densamma.
Uti en ny paragraf (§ 23) lärer böra upptagas den av mig förut förordade Ny paragraf,
erinran örn återgång av överlåtelsen, därest staden ej skulle uppfylla sina gentemot
tredje man åtagna förpliktelser (jfr §§ 5, 7, 8, 14 och 22). Återgång bör
kunna påfordras beträffande viss del av det överlåtna området eller, vid mera
avsevärd överträdelse, av avtalet i dess helhet. Paragrafen synes kunna avfattas:
»Underlåter staden att uppfylla i detta avtal gjord utfästelse till förmån
för tredje man, äger kronan påfordra återgång av avtalet i den omfattning,
vartill den förelupna uraktlåtenheten må anses föranleda.»
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå Departements
chefens
riksdagen
att hemställan.
dels godkänna förut omförmälda den 2 och den 10 oktober 1929 mellan
Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, å ena, samt Vaxholms stad,
å andra sidan, ingångna preliminära avtal, dock med de ändringar beträffande
§§ 1, 3, 9 och 13 och med det tillägg (§ 23), som av mig i det föregående föreslagits,
dels ock medgiva, att till Afholms församling må utan ersättning överlåtas
äganderätten till — förutom de i 1912 års riksdags beslut avsedda områdena
för kyrka och kyrkogård — även elen för kyrkoherdeboställe disponerade mark,
som. i likhet med sagda för kyrka och kyrkogård använda områden, å förberörda
med litt. A. betecknade karta utmärkts med blå färg.
Kungl. Majus proposition nr ISO.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas +ill riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
41
Bilaga.
Mellan Kungl. Maj:! oell kronan genom kasernkommittén, under förbehåll
av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Vaxholms stad,
å andra sidan, träffas härmed följande avtal:
§ I
Av
det kronan tillhöriga markområdet å Vaxön överlåter kronan utan vederlag
med full äganderätt till Vaxholms stad:
dels all den mark, som enligt gällande stadsplan erfordras för gator, torg och
andra allmänna platser i staden, däri inräknat den söder örn Hamngatan liggande
delen av exercisfältet, vilket område å senaste stadsplanekartan benämnes
Lägret och i areal innehåller omkring 19,500 kvadratmeter;
dels ock de inom stadens planlagda område å Vaxön belägna tomter, vilka
upptagits i de tre tomtförteckningar, som fogats vid detta avtal, och som betecknats
med Bil. A. (upplåtna tomter), Bil. B. (ej upplåtna tomter) och Bil. C. (för
allmänna ändamål disponerade tomter).
I överlåtelsen ingår jämväl den rätt kronan må äga till det vatten, som
gränsar intill de överlåtna markområdena.
§ 2.
De enligt § 1 till staden överlåtna mark- och vattenområdena må av staden
tillträdas den 1 oktober 1930 eller vid den senare tidpunkt, som efter särskild
överenskommelse kan bliva bestämd.
§ 3.
Under förutsättning att staden inom fem år efter det detta avtal blivit av
Kungl. Maj:t godkänt förvärvar äganderätten till den därå uppförda, »Föreningen
för kustartilleristhem i Vaxholm» nu tillhöriga soldathemsbyggnaden,
överlåter kronan vidare till Vaxholms stad med full äganderätt och utan vederlag
den norr örn Torg- och Hamngatorna belägna delen av exercisfältet, vilken
å senaste stadsplanekarta benämnes Lägerhöjden och i areal innehåller omkring
47,350 kvadratmeter.
I överlåtelsen av Lägerhöjden ingår jämväl den rätt kronan må äga till det
vatten, som gränsar intill det överlåtna området.
Lägerhöjden med tillhörande vattenrätt äger staden under angiven förutsättning
tillträda samma dag, som staden såsom ägare tillträder förutnämnda soldathemsbyggnad,
dock tidigast den 1 oktober 1930.
§ 4.
Kronan förbehåller sig äganderätten till de tomter, som under I och II upptagits
i den med Bil. D. vid detta avtal fogade tomtförteckning (tomter, som
disponeras av militära myndigheter och av Vaxholms församling).
§ 5.
För de i Bil. C. angivna tomter, som avgiftsfritt upplåtits till Stockholms
läns landsting, frälsningsarmén, missionsföreningen och goodtemplarföreningen,
må staden, så länge tomterna begagnas för nuvarande ändamål, icke fordra någon
tomtavgift.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Överlåtelse av dessa tomter med äganderätt till nuvarande innehavare må
äga rum på de villkor, staden finner skäligt bestämma, dock att staden vid försäljning
av dylik tomt, som sker före den 1 oktober 1945, icke må påfordra att
erhålla högre köpeskilling än det i Bil. C. angivna, av Vaxholms stadsfullmäktige
fastställda tomtvärdet å respektive tomt.
§ 6.
De avtal, som upprättats mellan kronan och enskilda personer rörande upplåtande
med tomträtt enligt lagen den 14 juni 1907 av vissa utav de i Bil. A.
upptagna tomter, skola bestå, och skall staden vara berättigad att uppbära de
tomträttsavgälder, som förfalla till betalning efter den dag, då staden enligt bestämmelserna
i § 2 tillträtt de överlåtna markområdena.
Staden övertager efter sistnämnda dag alla skyldigheter, som enligt tömträttskontrakten
åligga tomtägaren.
§ 7.
Efter det staden tillträtt de överlåtna markområdena, skall staden vara pliktig
att på därom gjord framställning till den, som med tomträtt innehar i Bil. A.
upptagen tomt, försälja tomten med den jämkning, som kan erfordras för genomförande
av stadsplan och tomtindelning.
Därest tomträttshavare före den 1 oktober 1945 begär att få friköpa tomt,
vartill han sålunda äger friköpsrätt, skall staden vara pliktig försälja tomten
för en köpeskilling, motsvarande det i Bil. A. angivna, av Vaxholms stadsfullmäktige
fastställda tomtvärdet, jämnat upp till helt tiotal kronor.
§8.
Vidkommande de i Bil. A. upptagna tomter, vilka äro upplåtna med annan
nyttjanderätt än tomträtt, skall staden vara pliktig att till varje husägare, som
det begär, försälja eller upplåta det till hans hus hörande område med den jämkning,
som kan erfordras för genomförandet av stadsplan och tomtindelning.
Därest husägaren före den 1 oktober 1945 begär att få friköpa sådant område,
må staden icke fordra högre köpeskilling än som motsvarar det i Bil. A.
upptagna, av Vaxholms stadsfullmäktige fastställda tomtvärdet för respektive
område, jämnat upp till helt tiotal kronor.
Önskar husägaren, att området skall till honom upplåtas med tomträtt eller
med annan nyttjanderätt, skall han hava rätt att med företräde framför andra
få området till sig upplåtet med dylik rätt. Härvid må staden för tiden intill
den 1 oktober 1945 icke betinga sig högre årlig avgäld än den, som svarar mot
den i Bil. A. angivna, av Vaxholms stadsfullmäktige fastställda tomtavgift för
respektive område, jämnat upp till helt tiotal öre.
§ 9.
Därest Vaxholms stad i överlåtelsehandlingar eller upplåtelseavtal intager
bestämmelser örn, att staden utan ersättning skall äga rätt framdraga telegraf-,
telefon- och andra elektriska ledningar över tomt, upplåten med äganderätt,
tomträtt eller annan nyttjanderätt, ävensom att däri nedlägga elektriska kablar
samt gas-, vatten- och avloppsledningar, skall jämväl kronan tillförsäkras dylik
rätt.
Kronan skall vara berättigad att i samma utsträckning och på enahanda sätt
som staden framdraga dylika ledningar och kablar över och i stadens gator,
torg och andra allmänna platser, dock med skyldighet för kronan att städse
återställa marken i förutvarande skick.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
§ 10.
Skatter ock onera, som åvila den till staden enligt §§ 1 och 3 överlåtna marken,
och som belöpa på tiden efter tillträdesdagen, skola, i den mån de icke
enligt gällande kontrakt utgöras av tomtinnehavaren, gäldas av staden.
§ 11.
Kronan förbehåller sig rätt att med företräde framför alla andra använda
hamnar och kajer för kronans båtar och farkoster ävensom för båtar och farkoster.
vilka för kronans räkning förhyrts eller uteslutande för dess räkning
befraktats.
Därest så befinnes erforderligt, skall särskilt avtal upprättas till närmare
fastställande av den kronan enligt denna paragraf förbehållna rätt.
§ 12.
Kronan skall icke vara skyldig att till staden erlägga hamnumgälder, ej
heller avgifter för begagnandet av tilläggsplatser eller andra för sjöfartens främjande
och bekvämlighet av staden gjorda anordningar än lyftkranar, förråd,
elektriska kraftledningar och övriga liknande anordningar.
§ 13.
Kronan förbinder sig att tillsvidare och med tio års ömsesidig uppsägningstid
till staden med nyttjanderätt utan vederlag upplåta
a) den kronan tillhöriga tomten litt. B. i kvarteret Batteriet;
b) den del av kvarteret Sommarvilan (nr 160 och 161), som å den till detta
avtal hörande, med litt. A. betecknade och av t. f. stadsingeniören Carlquist
upprättade kartan avgränsats med blågrön kantfärg.
I avtal örn upplåtelse av sagda områden skola intagas bestämmelser örn:
att staden skall bestrida alla kostnader för områdenas tillsyn, belysning och
underhåll; att staden icke skall äga att annat än efter plan, som av kronans
vederbörande myndighet godkänts, å områdena uppföra byggnader, nedhugga
träd eller vidtaga andra väsentliga ändringar;
ävensom beträffande området ander a) att kronan skall vara berättigad att
använda detta område för truppövningar samt militärpersonalens gymnastikocli
idrottsövningar,
samt beträffande området under b) (del av Officersparken) att staden skall
vara skyldig hålla och bekosta av vederbörande statsmyndighet godkänt stängsel
omkring det upplåtna området samt på egen bekostnad förflytta där nu
befintlig uthusbyggnad till av vederbörande myndighet anvisad plats å återstående
del av kronans intilliggande kvartersmark.
§ U.
Rätten till fiske i de enligt §§ 1 och 3 överlåtna vattenområdena må icke av
staden upplåtas, och skall denna rätt tillkomma samtliga innevånare i staden
samt personalen vid de till orten förlagda truppförband och annan därstädes
bosatt militärpersonal.
§ 15.
De köpeskillingsmedel, vilka komma att i följd av detta avtal inflyta till
Vaxholms stad, skola jämte åbelöpande avkastning för sig redovisas och förvaltas
såsom en särskild fond. Till fonden skola jämväl ingå alla avgälder^ för
tomter, vilka enligt detta avtal förvärvats av staden, men av staden upplåtas
under tomt- eller annan nyttjanderätt.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Fondens förvaltning oell disposition skall ske enligt bestämmelser, vilka
efter Vaxholms stadsfullmäktiges förslag fastställas av Konungen, varvid skall
iakttagas, att de till fonden inflytande ränte- och avgäldsmedel skola i första
hand användas till bestridande av den kostnad för anläggning och underhåll av
genom detta avtal å staden överlåtna gator och allmänna platser, vilken eljest
skulle hava ålegat ägaren, respektive innehavaren av angränsande tomt.
§ 16.
De handlingar och kartor, vilka finnas förvarade hos arméförvaltningens
fortifikationsdepariemont och uteslutande beröra de till staden enligt §§ 1 och
3 överlåtna mark- och vattenområdena, skola av fortifikationsdepartementet å
tillträdesdagen överlämnas till staden.
§ 17.
Kronan överlåter utan vederlag med full äganderätt till Vaxholms stad följande
markområden, belägna å Vaxön utom stadens planlagda område, nämligen
a) ett område örn cirka 200 kvadratmeter, beläget vid Ingenjörvägen och å
en till detta avtal hörande, av t. f. stadsingenjören Carlquist upprättad, med
litt. B. betecknad karta utmärkt med gul färg och bokstaven A. (Å detta område
har Vaxholms stad låtit uppföra en kombinerad pump- och transformatorstation)
;
b) ett område örn cirka 14,100 kvadratmeter, beläget sydväst örn Myrholmen
och å förenämnda karta litt. B. betecknat med gul kantfärg och bokstaven B.
(A detta område har staden låtit anlägga en sopstation.)
§ 18.
För tillfart till det i § 17 under b) omförmälda markområdet skall staden
vara berättigad nyttja nu befintliga vägar till området.
§ 19.
De enligt § 17 till staden överlåtna markområdena må, i den mån desamma
enligt särskilda upplåtelseavtal icke redan disponeras av staden, tillträdas den
1 oktober 1930 eller vid den senare tidpunkt, som efter särskild överenskommelse
kan bliva bestämd.
§ 20.
Staden skall bestrida alla kostnader, som kunna uppkomma för att erhålla avstyckning
av och lagfart å den fasta egendom, som enligt detta avtal överlåtes
å staden.
§ 21.
Staden förbinder sig att tillhandahålla den statsinstitution, som kail komma
att bliva förlagd till Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis kasernetablissement
å Vaxön, vatten av fullgod beskaffenhet till en kvantitet av cirka
100 kubikmeter per dygn.
Sedan staden visat, till vilket belopp självkostnadspriset för vatten under
nästföregående kalenderår uppgått, skall kronan för löpande året för varje
kubikmeter levererat vatten erlägga betalning efter ett pris, som med tio procent
skall överstiga nämnda självkostnadspris. Rörande de närmare villkoren
för vattenleveransen skall särskilt kontrakt upprättas.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
§ 22.
Staden skall vara skyldig att, så länge nuvarande innehavaren av kyrkoherdetjänsten
i Vaxholms pastorat kvarstår i sin tjänst, till honom årligen utgiva
50 kronor från och med den dag, då kyrkoherden avstår från nyttjanderätt
till tomten nr 1 i kvarteret Neptunus.
Av detta avtal jämte därvid fogade kartor och fyra tomtförteckningar hava
upprättats två exemplar, av vilka Kungl. Majit och kronan erhållit det ena samt
Vaxholms stad det andra exemplaret.
Stockholm den 2 oktober 1929.
För kasernkommittén:
JOHAN JÖNSSON.
/ Sten Grönvall.
Vaxholm den 10 oktober 1929.
KARL MARTIN. K. F. S. HEDLUND. OSCAR A. OLSSON.
CARL FRÖLIN.
Upplåtna tomter.
Bil. A.
Äldre |
Nytt |
Areal kvm. |
1925 års sakkun- niga kr./kvm. |
Vaxholms stadsfullmäktige |
||
to rut- nr |
Kvarter |
tons- ur |
Kr./kvm. |
Tomt värde |
Tomt- avgift kr. |
Anteckningar |
Ej upplåtna tomter.
Bil. B.
Aldre |
X vtt |
Areal kvm. |
1925 urs sakkun- niga kr./kvm. |
Vaxholms stadsfullmäktige |
||
tons- ur |
Kvarter |
tonit- nr |
Kr./kvm. |
Tomtvärde kr. |
Tomt- aygift kr. |
Anteckningar |
Bil. C.
För allmänna ändamål disponerade tomter.
I.
Tomter disponerade av Vaxholms stad.
Aldre
tomt nr -
Kvarter
Nytt
tomt -
Areal
kvm.
1925 urs
sakkunniga
kr.
/kvm.
Vaxholms stadsfullmäktige
Kr./kvm.
Toratvärde
kr.
Tomt
avgift
kr.
Anteckningar
4G
Kungl. ]\faj:ts proposition nr 180.
II.
Tomter disponerade av missionsföreningen, frälsningsarmén, Stockholms läns landsting
oell goodtemplarföreningen.
Bil. D.
Tomter oell markområden avsedda att behållas av kronan.
I.
Tomter disponerade av militära myndigheter.
Äldre tomt- er |
Kvarter |
Nytt tomt- nr |
Areal kvm. |
1925 års sakkun- niga kr./kvm. |
Vaxholms stadsfullmäktige |
Anteckningar |
||||||
Kr./kvm. |
Tomtvärde kr. |
Tomt- avgift kr. |
||||||||||
32 |
Kronudden ... |
2,469.0 |
4 |
—, |
3 |
40 |
8,394 |
60 |
||||
33 |
» |
— |
2,678.0 |
4 |
3 |
40 |
9.105 |
20 |
||||
B |
Batteriet ...... |
— |
7,65l.o |
3 |
2U |
2 |
70 |
20,657 |
70 |
— |
||
samt |
||||||||||||
delar |
Sommarvilan |
|||||||||||
av 161 |
och |
|||||||||||
och 180 |
Lustberget ... |
|||||||||||
175 |
||||||||||||
176 |
— |
20,200.o |
2 |
1 |
1 |
70 |
34,340 |
— |
— |
|||
delar av |
||||||||||||
173 |
||||||||||||
och |
||||||||||||
179 |
||||||||||||
305 |
Sjöbolund ... |
2 |
3,898.3 |
1 |
20 |
1 |
05 |
4,093 |
22 |
— |
||
Summa |
— |
36,896.3 |
— |
— |
- |
76,590 |
72 |
— |
||||
II. |
||||||||||||
Tomter disponerade av Vaxholms församling. |
||||||||||||
73 |
Vega*)........ |
1 |
2,886.6 |
2 |
401 |
2 |
05 |
5,917 |
53 |
_ |
*) Kyrkoherde- |
|
116 a |
Kyrkan......... |
2 |
8,126.9 |
2 |
40 |
2 |
05 |
16,660 |
15 |
_ |
boställe. |
|
— |
Kyrkogård ... |
— |
18,300.0 |
1 |
20] |
1 |
05 |
19,215 |
— |
— |
||
Summa |
— |
29,313.5 |
— |
— |
— |
41,79268 |
_ |
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
47
Sammandrag över uppgifter rörande dispositionen av kronans mark
inom stadsplanen å Fason.
Vaxholms |
stadsfullmäktige |
|||||
Tomt och markområde |
Bilaga |
Areal kvm. |
Tomtvärde kr. |
Tomtavgift kr. |
||
Tomter upplåtna till enskilda............ |
A |
328,859.7 |
534.567 |
71 |
21,169 |
26 |
Icke upplåtna tomter .................... |
B |
83,288.8 |
72,579 |
97 |
2,903 |
90 |
Summa |
— |
412,148.5 |
607,147 |
68 |
24,073 |
16 |
För allmänna ändamål disponerade av Vaxholms stad .......................... |
C I |
43,184.7 |
58,697 |
70 |
140 |
06 |
av allmänna och enskilda samman-slutningar .................................... |
C II |
17,276.3 |
19,236 |
— |
_ |
— |
Summa |
— |
60,461.0 |
77,933 |
70 |
140 |
06 |
Tomter och markområden avsedda ! tomter disponerade av militära myn-digheter ....................................... |
D I |
36.896.3 |
76.590 |
72 |
||
; tomter disponerade av Vaxholms för-samling ....................................... |
D II |
29,313.5 |
41,792 |
68 |
_ |
_ |
Summa |
— |
66,209.8 |
118,383 |
40 |
— |
— |
Villkorligt överlåten mark: Lägerhöjden al del avsedd till tomter............... |
3.850. o |
5.967 |
50 |
238 |
70 |
|
b) » » » idrottsplats och dylikt...................................... |
— |
43,500.0 |
— |
_ |
_ |
— |
Summa |
— |
47.350. o |
5,967 |
50 |
238 |
70 |
Summa tomtmark: A + B + C I + C 11 + DI + DII + del av |
542,669.3 |
809,476 |
40 |
24,493 |
65 |
|
Mark till gator och allmänna platser |
370,800.0 |
- |
||||
Summa |
— |
913,469.3 |
— |
— |
Litt. fl.
K K
3 A G £ n
KARTA
ÖVER
| (60*)
/ \ (603)
(605)'' K
ac\odaIae
X^VXHOLlVr
UPPRÄTTAD i OKTOBER
ÅR 1928
AV
Anders Carlquist
t. f. stadsingenjör
(607)
to .
(602)
x a n
9 o t-,
(708)
(239)
skoova/r
<2.36)
008)
''(707),
(2*2)
(2*0).
A A/fe N
(70*) 3
(/09 b)
fOAASåLQO
009n
(237)
I/MTl
(233)
■ ILirarX
(706)
garon /
(98) /
O G EU !
''0» (702) )
(228)
fiä/rs
T£L.£6AAXB£AOET ^
HA G / STEK/-/
(H2)
](227)
(226)
/ (lizy
(*5) ^
\\ (62‘
iPHSA
K//*)
(67/)
(//*)
(669)
MESA (72)
(Finni
\nnc_N
(225)c
(302)
VASE Ä^\
(668)
(225)
(300)
KOLOS)
(665)
"ÅBOJ
m Tjene ll 6
<?/?;
/_ ö*
G Bons
(22!)
en yo.
(A i/v Arn
''(22*).
(6597
(2/7)
(660)
(222)
(658)
.6 A A E />-
''(2J7)\
<785 )
(651)
BetGcAninat
(655)
Ii; (303)
TALL
6 (657)
1926 dna stadsplan
(656)
(183) i
.9 E T I
hvorreragrdnoer
''A A*A
1926 åra stodap/on
\ (199)
Oränel/ryer
såctno hvor-rcnsocxx-, för
090)
vilha ottho tyggnadsbostämmetaer fbststöltta
‘(30*7
(306)
Gefintl/go gränser för tomter oc/i cpp/åtna områKXn
Beteckningar
7/9*)
(2//)
Flark Får ejator och allr
bebygga»
Upp/åfna tom/er (Bil. A.)
byggnadssätt
y'' Tillhör ov/o/ den 2 och /O oh/ober /S29 me//on
/rosem/tontnyi/Zén , får /Tung/, /lojt och /(renont
o eno, som/ delegerade Tor tToxho/nrs 3/od, Tor
a/oden, o andro sidon, be/ggor ex oTT/''ct‘o :
S/en &rörr vo f/.
iSrofTSnArga byggnodmr
Ej upp/åtr
tomter (Bil. B.)
-Anamarh fBr industri
V/l S T A A.
£ LEASTA
Vaxholms stad (Bil. C1)
Tomter disponerade
209)\
72087
(206.n
(n*)
’ Ombygga* anaUoT
Tomter avsedda att behållas av tireman och disponeras av militära myndigheter (Bil. D1)
Tomter disponerade av attmar
//7?;1q<77/;
Allmänna platsar-.p/onArada
\n U D D 4 ii \
sCL
(203).
Ezza
C.ZKZ)
Fastställda tröjdsinFor
fS/xVS
till staden
5Ka/a 1*000
nsststöt/d rrydrondlin/e mcf~gotö och
och disponeras av Vaxholms församling
] Hvartcrsmark avsedd ali villkorliqt överlåtas till staden
£> O O H K
N R K HO
\_ V\ S
K H O 1. tA
V«W4
5^2
mern
mmm
EMS
wm
mmm
Haan*
^WAW4V \
mm
Tv''
mm
mmws
ii*5s®S‘ai
k timi
-
mim
GENERALSTABENS LITOGR. ANSTALT STHLM.