Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
1
Nr 179.
Rune/}. Majlis ''proposition till riksdagen angående viss ändring beträffande
säkerheten för statslån till Åmål—Årjängs
järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 28 februari
1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Den 22 september 1914 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession
å järnväg örn 1.435 meters spårvidd från Åmåls station å Bergslagernas järnvägar
till Årjängs station å en samma dag koncessionerad järnväg mellan Billingsfors
och Arvika. Därvid föreskrevs bland annat, att arbetet å järnvägsanläggningen
skulle påbörjas viss angiven dag samt därefter så bedrivas, att
järnvägen i sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1
oktober 1919.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lb6 haft. (Nr 179.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Sedan koncessionen å järnvägen jämlikt Kungl. Maj :ts medgivande överlåtits
å Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Majit den 13
oktober 1916 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt
kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 4,365,000
kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån av
3,273,750 kronor ur lånefonden för att underlätta åstadkommandet av bibanor
inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar
av Bohuslän och Dalsland (den s. k. bibanelånefonden). För detta lån
stadgades bland annat följande villkor:
Två tredjedelar av statslånet skulle förräntas och amorteras sålunda,
att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem och
fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet
först skulle gottgöras ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgöra avbetalning därå;
att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöpte under en tid,
omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna, anstånd med betalningen
medgåves på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt
annuitetslikvid erlades till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan
ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;
att, så snart ränta, som icke vore att hänföra till anståndsränta, upplupit å
lyftat lånebelopp till och med det datum, som motsvarade det för kapitalavbetalning
fastställda, sådan räntas belopp skulle inbetalas till staten;
att kapitalavbetalning skulle genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majlis bestämmande
senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; samt
att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades,
bolaget skulle därå gälda fem och en halv procent ränta intill dess samma belopp
bleve behörigen inbetalt.
Återstående tredjedelen av statslånet finge åtnjutas räntefritt men skulle
amorteras med en annuitet av fem och fyra tiondels procent å ifrågavarande
del av försträckningsbeloppet, vilken annuitet dock icke skulle börja erläggas,
förrän 60 år förflutit från det någon del av statslånet blivit lyftad; och skulle,
därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades, bolaget;
därå gälda fem och en halv procent ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen
inbetalt.
Järnvägsanläggningen Åmål—Årjäng med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för
den av staten lämnade försträckning, och staten skulle till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför
varje annan fordran.
Med anledning av en av bolaget gjord ansökning örn ytterligare statslån
fastställde Kungl. Majit den 14 december 1923 ny kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen
att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för det då sökta
statslånets belopp, sluta å 7,700,000 kronor samt beviljade för fullbordande
av järnvägsanläggningen från bibanelånefonden ytterligare ett statsunderstöd
av 2,326,250 kronor. Åv detta belopp utgjorde en tredjedel anslag utan återbetalningsskyldighet;
återstoden skulle åtnjutas såsom lån på villkor, motsvarande
de för förenämnda två tredjedelar av lånet å 3,273,750 kronor föreskrivna,
dock att i stället för anstånd med räntas erläggande medgavs räntefrihet
för fyra år från lyftningsdagarna.
Kungl. Majlis proposition nr 179.
3
Sedan Kungl. Muj:t den 11 juli 1924 beviljat bolaget koncession å bibana
från Hallanda å järnvägen Åmål—Årjäng till Kättilsbyn, har Kungl. Majit
dels den 12 april 1929 under''visst förbehåll medgivit sådant tillägg till koncessionen
å järnvägen Åmål—Årjäng, att hamnspår finge anläggas fran nämnda
järnvägs station i Åmål till djuphamnen vid Örnäs, dels ock den 19 april
1929 förklarat, att järnvägen Hallanda—Kättilsbyn skulle förenas med järnvägen
Åmål—Årjäng nied hamnspår till djuphamnen vid Örnäs, i följd varav
samtliga anläggningarna skulle anses såsom en järnväg.
Vidare har Kungl. Majit efter beslut av riksdagen beviljat bolaget ytterligare
statsunderstöd ur bibanelånefonden, nämligen dels den 8 april 1927
å 183,000 kronor för anläggning av nyssnämnda hamnspår och dels den 31 maj
1929 å 175,000 kronor för inköp av rullande materiel, därvid föreskrivits
villkor, motsvarande de för statsunderstödet å 2,326,230 kronor den 14 december
1923 föreskrivna, dock att beträffande understödet å 175,000 kronor medgivits
räntefrihet endast för åren 1929 och 1930.
För ifrågavarande järnväg hava alltså i statslån och statsunderstöd beviljats
tillhopa 5,958,000 kronor.
Med fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret rörande tiden för
järnvägsanläggningens fullbordande och öppnande för trafik har på ansökan
av bolaget anstånd gång efter annan beviljats, senast genom Kungl. Majits
resolution den 19 oktober 1928, då nämnda tidpunkt bestämdes till den 1 januari
1929. Banan öppnades för trafik den 2 december 1928.
I skrivelse den 8 februari 1930 har Åmål—Årjäng s järnväg saktiebolag gjort
framställning örn viss ändring i bestämmelserna rörande säkerheten för bolagets
statslån samt därvid anfört:
Sedan järnvägen Åmål—Årjäng den 2 december 1928 öppnats för allmän
trafik, hade under år 1929 utförts en del kompletterande arbeten, varjämte
vid tiden för banans öppnande ännu återstående arbeten och anläggningar å
Åmåls bangård påbörjats.
Det visade sig emellertid nu, sedan kostnaderna för vad som ännu återstode
att utföra mera tillförlitligt kunde bedömas, att den slutliga kostnaden för
järnvägsanläggningen komme att uppgå till omkring 8,000,000 kronor. I denna
summa inginge då en del av det i förfallna räntor å lyftat statslån till riksgäldskontoret
inbetalade beloppet av 393,068 kronor 46 öre.
Jämlikt bestämmelserna för det första av de båda statslånen hade anstånd
med räntas betalande medgivits i fyra år från lyftningsd ägarna, med begränsning
till två år från dagen för banans öppnande för allmän trafik, och för det
senare lånet hade detta anstånd ersatts med räntefrihet under motsvarande tid.
Åv olika anledningar, bland annat den genom världskriget vållade starka
prisstegringen å materiel och arbete, hade arbetet å järnvägsanläggningen tidvis
varit helt nedlagt och därigenom försenats, ett förhållande, som även varit
kännetecknande för övriga samtidigt med denna inom landet pågående järnvägsbyggnader.
Såsom en följd härav hade även Kungl. Majit funnit skäligt att tid efter
annan, sista gången genom resolution av den 19 oktober 1928, medgiva bolaget
anstånd i tiden för banans öppnande för allmän trafik, denna gång till den
1 januari 1929.
Genom den sålunda förlängda byggnadstiden hade anståndsräntetiden överskridits
och ränta förfallit att betala. Sålunda hade riksgäldskontoret i skri
-
4
Kungl. Maj :ts proposition nr 179.
velse av den 13 oktober 1923 erinrat, att den 1 oktober 1923 ett räntebelopp av
99,292 kronor 58 öre varit förfallet till betalning. Med anledning därav hade
bolaget den 11 december 1923 ingått till Kungl. Maj:! med framställning om anstånd
med räntas erläggande intill den dag, då banan enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
och medgivande slutligen öppnades för allmän trafik.
Sedan Kungl. Majit genom resolution av den 22 februari 1924 funnit skäligt
avslå denna framställning, hade riksgäldskontoret i skrivelse av den 15 mars
1924 ånyo påmint bolaget örn dess skyldighet att snarast inbetala de förfallna
räntebeloppen jämte överränta därå till betalningsdagen. Bolaget hade därigenom
blivit försatt i ett tvångsläge och hade som följd härav till riksgäldskontoret
inbetalat den 20 mars 1924 ett belopp av 101,712 kronor 79 öre, den 24 oktober
1924 73,016 kronor 75 öre, den 9 oktober 1925 72,838 kronor 92 öre, den 31
oktober 1926 72,750 kronor och den 30 september 1927 72,750 kronor, summa
393,068 kronor 46 öre. År 1928 hade bolagets medel dock så förminskats, att
det var omöjligt för detsamma att längre fortsätta med dessa räntebetalningar,
så mycket hellre som bolagets möjlighet att fullborda järnvägsanläggningen
därmed äventyrades.
Ändamålet med sammanskjutande av bolagets kapital hade varit att därmed
utföra anläggningen av Åmål—Ålsängs järnväg. Något belopp för räntas
betalande i denna utsträckning hade ej intagits i kostnadsförslaget för anläggningen,
utan hade avsetts, att trafikmedel efter banans öppnande för trafik härför
skulle tagas i anspråk, vilket uppenbarligen även vore anledningen till bestämmelsen
om anstånd med räntas betalande under viss tid.
Genom en verkställd utredning angående företaget ännu påvilande kostnader,
jämförda med bolagets tillgängliga betalningsmedel, visade det sig nu, att ännu
ett belopp av 175,000 till 200,000 kronor måste uppbringas. Dess anskaffande
på enskild väg eller genom en ökad aktieteckning av de kommuner, som sammanskjutit
större delen av bolagets aktiekapital, läte sig ej göra på grund av
den ringa folkmängden i kommunerna och därav följande svaga ekonomi. En
upplåning av beloppet vore den enda tänkbara utvägen, men härför fordrades
möjligheten att kunna ställa en fullt betryggande säkerhet. En sådan måste
sökas i bolagets tillgångar, som bestode i järnvägsanläggningen och i den rullande
materielen. Enligt de gällande bestämmelserna för statslånens åtnjutande
hade bolaget att såsom säkerhet för statslånen lämna statsverket en första inteckning
i järnvägsanläggningen med vad till densamma hörde. En inteckning
med förmånsrätt närmast efter inteckningen för dessa lån bjöde ej den säkerhet,
att på basis av densamma något lån skulle kunna uppbringas. Kunde däremot
en inteckning lämnas, med förmånsrätt framför varje annan inteckning,
skulle dess belånande säkerligen ej möta något hinder och bolagets svårigheter
för kompletterande av sitt byggnadskapital därmed vara lösta. Genom en sådan
anordning skulle det tidiga ränteinbetalandet till riksgäldskontoret medföra
den omläggningen i förhållandet mellan statslånemedel och enskilt kapital,
att upp till 200,000 kronor enskilt kapital ersatte motsvarande belopp i statslånemedel.
På grund av det anförda har bolaget hemställt, att Kungl. Majit måtte efter
riksdagens hörande medgiva, att bolaget finge till annan långivare än staten
lämna en inteckning i bolagets järnvägsanläggningar å 200,000 kronor med
förmånsrätt framför varje annan fordran.
Åv sedermera införskaffade handlingar inhämtas, att bolaget grundat sin
framställning på följande beräkningar angående behovet av ytterligare medel
för slutförande av arbetena å Åmål—Årjängs järnväg jämte hamnspår från
Åmål till Örnäs:
Kungl. Majlis proposition nr 179.
5
Kostnadsförslag
för den 1 januari 1930 återstående arbeten.
Järnvägen |
Hamnspåret |
Summa 1 |
|||
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
||
Jordlösen ................... j Terrasseringsarbeteu.............. | Banans överbyggnad............. Vägarbeten.................. '' Husbyggnader................. Stängsel................... . An slutning till Bergslagernas järnvägars station i Administration lii. lii.............. |
78.000 1,000 65.000 5,000 5,000 |
12,000 73.000 10.000 1,000 8,000 |
00,000 75.000 10.000 13.000 65.000 5,000 13.000 |
||
Stimma |
156,000 |
116,000 |
272,000 |
Tablå
över företagens ställning den 23 januari 1930.
Järnvägen |
Hamn spåret |
Summa kronor |
|||
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
||
Beräknade den 1 januari 1930 återstående bygg-nadskostnader enligt förenämnda kostnadsförslag |
156,000 |
116,000 |
272,000 |
||
Skulder: |
|||||
Enligt checkräkning i Värmlands enskilda bank . . |
300,000 |
_ |
|||
Enligt reverslån i samma bank -......... |
50,000 |
- |
|||
Enligt accepter................ |
19,558 |
8,370 |
|||
Enligt inneliggande räkningar.......... |
11,661 |
381,219 |
2,802 |
11,172 |
392,391 |
Summa |
537,219 |
127,172 |
664,891 |
||
Tillgångar: Innestående i riksgäldskontoret......... |
373,334 |
12,200 |
|||
j > statskontoret ........... |
25,000 |
— |
|||
Åmåls stads aktieteckning jämte ett års ränta och |
26,750 |
10,700 |
|||
Utestående fordringar m. m........... |
16,793 |
6,333 |
|||
Beräknad försäljning av massa till hamnplanet . . |
— |
15,000 |
|||
Utbetalta förskottsavlöningar.......... |
— |
2,150 |
|||
I kassan ................... |
978 |
442,855 |
— |
46,383 489,238 |
|
Brist.................... |
94,364 |
80,789 175,153 |
|||
Summa |
537,219 |
127,172 |
604,391 |
6
Kungl. Majus proposition nr 170.
Fullmäktige i riksgäldskontoret huva i yttrande den 20 februari 1930 anfört
:
I riksgäldskontoret inuestode för närvarande ett belopp av sammanlagt
398,801 kronor av bolaget beviljade statslån och statsunderstöd. För utbetalning
av detta belopp erfordrades bland annat, att bolaget till säkerhet för
statslånet å 3,273,750 kronor och för de andelar av nyss omförmälda statsunderstöd,
som utgjorde lån, till riksgäldskontoret avlämnade inteckning, gällande
med bästa förmånsrätt i den järnvägsenhet, som jämlikt Kungl. Maj:ts
resolution den 19 april 1929 bildats genom sammanslagning av järnvägarna
Åmål—Årjäng och Hallanda—Kättilsbyn samt hamnspåret Åmål—örnäsviken.
— Härjämte finge erinras, att i gällande bestämmelser angående bibanefonden
stadgat villkor rörande skyldighet för låntagaren att anskaffa
visst eget anläggningskapital eftergivits vad beträffade statsunderstödet å
175,000 kronor för inköp av rullande materiel.
Enligt vad i bolagets ansökning uppgivits, vore det för bolaget icke möjligt
att på enskild väg eller genom ökad aktieteckning av de av järnvägen berörda
kommunerna anskaffa de medel, varom nu vore fråga. Därest det erforderliga
beloppet ej skulle kunna uppbringas, torde bolaget komma att träda i
likvidation, i vilket fall riksgäldskontoret säkerligen bleve nödsakat att för
statsverkets räkning förvärva järnvägen. Vid sådant förhållande borde staten
enligt fullmäktiges mening ej undandraga sig att nu lämna bolaget erforderlig
hjälp för järnvägsanläggningens fullbordande. I detta sammanhang
kunde framhållas, att bolaget, på sätt i ansökningen uppgåves, innan järnvägen
öppnats för trafik, till riksgäldskontoret såsom likvid för förfallna räntor
inbetalat nära 400,000 kronor, vilket belopp eljest skulle kunnat disponeras
för järnvägens färdigställande.
Vid övervägande av den föreliggande frågan hade fullmäktige ej kunnat
undgå att hysa vissa betänkligheter beträffande lämpligheten av att genom
ett bifall till den föreliggande framställningen bryta den i riksdagens bestämmelser
angående understöd från såväl allmänna järnvägslånefonden som bibanelånefonden
fastslagna principen, att säkerheten för till järnvägsbolag utlämnade
lån från berörda fonder alltid skall utgöras av inteckning i respektive
järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran. Denna princip hade
hittills eftergivits endast i ett fåtal fall, då i samband med reglering av vissa
järnvägsbolags skuldförhållande till staten av olika anledningar befunnits
nödvändigt att låta vederbörande bolag disponera över inteckningar nied bättre
förmånsrätt än statens. Att en sådan rätt medgivits ett järnvägsbolag i och
för anskaffande av felande medel till järnvägsanläggningens fullbordande
hade däremot ej i något fall förekommit.
Med hänsyn till vad sålunda anförts vore det enligt fullmäktiges mening
från statens synpunkt att föredraga att lämna bolaget den erforderliga hjälpen
genom beviljande av ett statsunderstöd å högst 200,000 kronor att utgå från
bibanelånefonden. Denna lösning vore givetvis även för järnvägsbolaget förmånligare
än den av bolaget föreslagna, i det att en tredjedel av understödsbeloppet
komme att tillhandahållas utan återbetalningsskyldighet och räntan å
återstående två tredjedelar skulle utgå med endast 5 procent.
Till bibanelånefonden, som enligt 1920 års riksdags beslut skulle utgöra
24,000,000 kronor, hade hittills anvisats tillhopa 19,725,000 kronor, vilket belopp
till fullo disponerats såsom statslån eller statsunderstöd åt bland andra
Åmål—Ålsängs järnvägsaktiebolag. Ett ytterligare understöd till bolaget
skulle således nödvändiggöra, att ett anslag till fonden å motsvarande belopp
uppfördes å riksstaten för budgetåret 1930/1931. Detta anslag borde, i likhet
med anslaget till det statsunderstöd, som år 1929 beviljades bolaget för in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 7
köp av rullande materiel, anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Ilar i utlåtande den 24 februari 1930 tillstyrkt
fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag om ytterligare statsunderstöd
åt bolaget.
På grund av bland annat de svårigheter, som kristiden medförde, har byggnadstiden
för Åmål—Ärjängs järnväg kommit att förlängas så, att den ursprungligen
medgivna tiden för anstånd med räntans erläggande av fyra år
från lyftningsdagarna beträffande de tidigast lyftade lånebeloppen utlupit och
bolaget nödgats erlägga förfallna räntebelopp, innan banan öppnats för trafik.
Visserligen bär bolaget kunnat tillgodogöra sig räntor å lyftade låne- och
understödsbelopp för tiden från beloppens lyftande till dess desamma tagits i
anspråk, men å andra sidan bär kostnaden för järnvägens färdigställande kommit
att överstiga vad som beräknats och lagts till grund vid låne- och understödsbeloppens
beviljande. Vid sådant förhållande och då bolaget icke haft
att tillgå några trafikinkomster, hava för dessa ränteutgifters bestridande
måst anlitas medel, som varit avsedda för järnvägsanläggningens färdigställande.
Följden härav har blivit, att bolaget nu saknar medel att slutföra återstående
arbeten. Det torde knappast vara bolaget möjligt att för sådant ändamål
på enskild väg uppbringa erforderligt belopp vare sig utan återbetalningsskyldighet
eller såsom lån mot inteckning med förmånsrätt efter statslånen.
ilan kan därför befara, att bolaget måste träda i likvidation och staten
bliva nödsakad att övertaga järnvägen. Då det givetvis är angeläget att undvika
att saken kommer i ett sådant läge, synas skäl föreligga för att staten
träder hjälpande emellan.
I sådant hänseende har ifrågasatts antingen att låta bolaget förfoga över
inteckningar i bolagets järnväg med förmånsrätt framför statslånen för erhållande
av nytt enskilt lån å högst 200,000 kronor eller ock att bevilja bolaget
ett ytterligare understöd å nämnda belopp ur bibanelånefonden. Även om vissa
skäl kunna tala för att välja den sistnämnda lösningen, måste det dock vara av
intresse för staten att icke behöva i järnvägsföretaget nedlägga ytterligare kapital
utöver de avsevärda belopp, som hittills investerats i detsamma. Redan av
denna anledning synes mig det förstnämnda förslaget, vilket bolaget för sin
del framfört, vara att föredraga. .Visserligen lärer det icke hava förekommit,
att det medgivits järnvägsbolag rätt att i och för anskaffande av felande medel
till järnvägsanläggningens fullbordande förfoga över inteckningar med
bättre förmånsrätt än statens. Med hänsyn till i detta fall åberopade, särskilda
förhållanden beträffande gjorda ränteinbetalningar och då byggandet av enskilda
järnvägar i landet synes vara praktiskt taget avslutat, torde det emellertid icke
behöva befaras, att ett bifall till bolagets framställning skall bliva av prejudicerande
innebörd. Härtill kommer slutligen, att förevarande ärende inkommit
efter statsverkspropositionen avlåtande, vadan något anslag för avsättning
till bibanelånefonden för beredande av ytterligare statsunderstöd åt bolaget
icke beräknats i riksstatsförslaget för nästa budgetår. Av sålunda anförda
Departementschefen
.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
skäl anser jag mig böra tillstyrka, att bolaget må såsom säkerhet för ett nytt
lån å högst 200,000 kronor förfoga över inteckningar å tillhopa högst samma
belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran, i följd
varav staten till säkerhet för sin fordran skulle erhålla inteckningar liggande
närmast efter det nya lånet. Såsom villkor torde därvid böra uppställas,
att det nya lånet skall vara av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige
i riksgäldskontoret samt att bolaget skall vara skyldigt att, i den mån
ifrågavarande inteckningar å högst 200,000 kronor genom avbetalning av skulden
frigöras, ställa hypoteket till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare
säkerhet för till bolaget utlämnade statslån.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag må på av mig i det
föregående förordade villkor såsom säkerhet för nytt lån å
högst 200,000 kronor använda inteckningar å tillhopa högst
nämnda belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt framför
varje annan fordran.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wriens.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
300787