Kungl. Maj:ts proposition nr 1 74.
1
Nr 174.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 angående
förverkande i visst fall av spritdrycker och vin; given
Stockholms slott den 28 februari 1930.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni
1924 angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Georg Bissmark.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami.
l4l haft. (Nr 174.)
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 1 ih.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande
i visst fall av spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 angående förverkande i
visst fall av spritdrycker och vin, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1930,
skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1933;
skolande, där jämlikt lagen egendom tagits i förvar före den 1 juli 1933, de i
lagen meddelade bestämmelserna jämväl efter samma dag tillämpas med avseende
å egendomen.
Kungl. Majlis proposition nr 174.
o
Utdrag av protokollet över justiUedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:
»Till bestämmelserna angående fylleri i 18 kap. 15 § strafflagen ansluta sig
föreskrifter, meddelade i lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande
i visst fall av spritdrycker och vin (förverkandelagen). I denna lag, som
äger giltighet allenast till och med den 30 juni 1930, stadgas, att, örn sådana
drycker eller rusgivande ersättningsmedel för dem påträffas hos person, som
anhålles för fylleri, skall vad sålunda påträffats tagas i förvar av polismyndigheten
och, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas förverkat, såvida
ej särskilda omständigheter till annat föranleda. Med drycker och ersättningsmedel,
som enligt detta stadgande dömas förverkade, skall förfaras på sätt i
90 § 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av
rusdrycker föreskrives; och skall belopp, som erhålles vid föryttring av förverkad
vara, tillfalla kronan.
Bestämmelser av motsvarande innehåll funnos ursprungligen intagna i den
— likaledes blott provisoriska — förordningen den 22 juni 1921 (nr 364) angående
rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. I samband med att en del av
denna förordnings bestämmelser örn förverkandepåföljd överfördes till den år
1924 utfärdade lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin (spritinförsellagen), ansågs emellertid förverkandelagen
böra utfärdas såsom fristående författning. Chefen för finansdepartementet
erinrade då, att vid behandling av förslag till 1921 års förverkandeförordning
lagrådet anfört, att nu ifrågavarande bestämmelser rätteligen hörde hemma i
strafflagens 18 kap. och att det näppeligen kunde försvaras att i en permanent
lagstiftning bibehålla dem i nämnda förordning. Något inarbetande i strafflagen
borde dock enligt departementschefens mening lämpligen icke ske med
hänsyn till ifrågasatt utbrytande av bestämmelserna örn fylleri. Då stadgandena
örn denna förverkandepåföljd upptagits i en särskild författning, hade
emellertid denna erhållit begränsad giltighetstid i ändamål att föreskrifternas
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
Departe
mentschefen.
sammanförande med stadgandena angående fylleriansvar — vare sig i strafflagen
eller i särskild lagstiftning — ånyo skulle upptagas till bedömande.
Till en början antogs 1924 års förverkandelag att gälla till den 1 juli 1926,
varefter den i samband med förlängning av spritinförsellagens giltighetstid erhöll
fortsatt giltighet under ytterligare två år. Av skäl, som framgår av vad nyss
anförts, upptogos sedermera föreskrifter i ämnet i det förslag till lag angående
fylleri m. m., vilket genom proposition nr 32 förelädes 1928 års riksdag och avsågs
skola träda i kraft den 1 juli 1928. Då Kungl. Majit den 16 mars 1928
beslöt att genom proposition (nr 171) föreslå riksdagen att antaga lag örn fortsatt
giltighet av spritinförsellagen, blev följaktligen icke i samband därmed
förlängning av förverkandelagen ifrågasatt. Propositionen med förslag till
lag angående fylleri m. m. vann emellertid ej riksdagens godkännande. Vid anmälan
inför Kungl. Maj :t den 4 maj 1928 av den i anledning härav uppkomna
frågan örn fortsatt giltighet av förverkandelagens bestämmelser uttalade
min företrädare i ämbetet beträffande spörsmålet huruvida bestämmelserna
i fråga borde erhålla permanent karaktär — antingen så att de inarbetades
i 18 kap. 15 § strafflagen eller genom utfärdande av en särskild lag,
innefattande tillägg till detta lagrum — att det för det dåvarande syntes böra
stå öppet, huruvida förslag till lagstiftning angående fylleri skulle ett följande
år ånyo föreläggas riksdagen, och att han i följd härav ansett sig endast kunna
tillstyrka att förlängning skedde av den provisoriska lagen i oförändrad form.
Genom proposition den 11 maj 1928 (nr 252) förelädes därefter riksdagen ett
inom justitiedepartementet uprättat lagförslag, enligt vilket förverkandelagen
skulle gälla till och med den 30 juni 1930. Propositionen blev av riksdagen
bifallen, och lag i ämnet utfärdades den 8 juni 1928 (nr 150). — En inom riksdagens
första kammare väckt motion (nr 105), i vilken hemställdes bland annat,
att riksdagen måtte antaga ett förslag till lag angående fylleri m. m. av i
huvudsak enahanda innehåll som det för 1928 års riksdag framlagda, vann ej
bifall.
Att behov alltjämt föreligger av lagbestämmelser, motsvarande dem, som
återfinnas i den provisoriska lagen angående förverkande i visst fall av spritdrycker
och vin, lärer knappast kunna vara föremål för tvekan. Frågan gäller
då, om ej bestämmelserna i fråga bör givas permanent karaktär. Som jag
emellertid ej är beredd att nu underställa Kungl. Majit frågan örn det närmare
innehållet av den övriga lagstiftningen angående fylleri och dryckenskap
samt bestämmelserna örn förverkande lämpligen synes böra förlänas definitiv
giltighet först vid slutligt ståndpunktstagande till berörda fråga, anser
jag mig allenast böra förorda förlängd giltighetstid för förverkandelagen.
Denna tid lärer — i likhet med vad som skett beträffande giltighetstiden för
spritinförsellagen och lagen den 27 november 1925 örn utsträckt tillämpning av
spritinförsellagen — kunna sättas till och med den 30 juni 1933.»
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts inom
justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jh
5
den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och,
vin av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
H. Sief mson.
1 Benna bilaga, vilken är lika lydande med det
uteslutits.
vid propositionen fogade lagförslaget, har här
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 k.
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 februari
1930.
Närvarande:
justitieråden Stenberg,
Appelberg,
Tiselius,
regeringsrådet Söderwall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 21 februari 1930, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924
(nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsassessorn
Gustaf Eklund.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr lik.
7
Utdrag av protokollet över justitiedepartemenisärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Il eg euten å
Stockholms slott den 28 februari 1930.
N äivarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 26 februari
1930 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1930 till lagrådet remitterade
förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående
förverkande i visst fall av spritdrycker och vin; därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Wennerholm.