Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående överlåtelse till
staten av viss fastighet för anordnande av trädgårdsskola för
norra Sverige m. m.; given Stockholms slott den 14 februari
1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av''
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

På framställning av Kungl. Majit anvisade 1909 års riksdag medel till
upprätthållande, bland annat, av en trädgårdsskola i Norrland. Enligt
Kungl. Majits beslut skulle skolan förläggas till Härnösand; och bemyndigades
lantbruksstyrelsen att träffa avtal härom med trädgårdsdirektören
därstädes. Kontrakt upprättades på 5 år att upphöra hösten 1914. Sedermera
förnyades samma kontrakt, först för två femårsperioder, däefter
för ett år och slutligen ånyo för fem år eller perioden 1925—1930.
Bihang till riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 13b höft. (Nr 167.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Nuvarande kontrakt, vilket upprättats med direktören C. Liljenvall, som
av Härnösands stad arrenderar den jord varå skolan med tillhörande
anläggningar är belägen, upphör att gälla med utgången av oktober månad
1930.

Statsanslaget, som under tiden för skolans tillvaro utgått med växlande
belopp, ingår i det under nionde huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget
till trädgårdsskolor i mellersta och norra Sverige, vilket för närvarande
är i riksstaten upptaget med 30,000 kronor. Härav avses 14,000
kronor för upprätthållande av skolan i Härnösand.

I skrivelse den 15 mars 1929 (se prop. 1929: 203) erinrade lantbruksstyrelsen,
att kontraktet rörande ifrågavarande skola komme att upphöra
med utgången av oktober 1930 samt att hösten 1931 utginge jämväl avtalet
mellan Liljenvall och Härnösands stad. Då det kunde ifrågasättas,
huruvida skolan för framtiden kunde vara kvar å nuvarande plats, hade
det synts lantbruksstyrelsen nödvändigt att undersöka möjligheten att
anordna trädgårdsskola för Norrland på annat ställe. Innan styrelsen
övergick till en granskning av de möjligheter, som i sådant avseende
kunde ifrågakomma, upptog styrelsen till skärskådande frågan, huruvida
en trädgårdsskola i Norrland överhuvud hade någon väsentlig uppgift
att fylla. På anförda skäl ansåg sig styrelsen i sådant avseende
kunna uttala att, örn södra och mellersta Sveriges trädgårdsskolor vore
av största betydelse som upplysnings- och propagandahärdar för trädgårdsskötselns
utveckling i dessa landsdelar, så vore en väl skött och
väl rustad trädgårdsskola i Norrland av ännu större betydelse på grund
av trädgårdsskötselns efterblivenhet därstädes. Förutsättningarna för
köksväxtodling samt odling av vissa bärväxter och prydnadsväxter i
Norrland måste även betecknas såsom mycket gynnsamma. Vid den
undersökning, som inom styrelsen pågick rörande trädgårdsundervisningens
ordnande inom landet, hade styrelsen, ehuru undersökningen
ännu ej avslutats, kommit på det klara med att minst en verklig trädgårdsskola
vore av behovet påkallad inom Norrland.

Beträffande förläggningen av en dylik trädgårdsskola anförde lantbruksstyrelsen,
att under utredningens gång undersökningar hade gjorts,
huruvida en trädgårdsskola icke fortfarande skulle kunna upprätthållas
i Härnösand på annan plats än den nuvarande. Något enligt styrelsens
förmenande antagbart förslag härtill hade emellertid icke framkommit.
Emellertid anmälde styrelsen, att i en till chefen för jordbruksdepartementet
ställd, till lantbruksstyrelsen inlämnad skrivelse av den 8 mars
1929 bruksägaren Seth Kempe, för egen del och för fru Lotty Bruzelius,
född Kempe, samt fru Eva Kempe, född Treffenberg, erbjudit sig att
ställa nödiga medel, 138,500 kronor, till statens förfogande för förvärvande
av vissa delar av fastigheten 18 3A mål Söråker nr 5 i Hässjö socken
av Västernorrlands län och för anordnande därstädes av en trädgårdsskola.
Det erbjudna området omfattade tillhopa omkring 16 hektar, där -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

av omkring 10 hektar för trädgårdsskötsel lämplig åkerjord och omkring
3 hektar park. Av det till förfogande ställda beloppet avsåges 50,000 kronor
till bestridandet av kostnaderna för byggnaders iordningsställande
och anskaffande av undervisningsmaterial m. m. samt återstoden till
köpeskilling för fastigheten. Lantbruksstyrelsen fann icke någon bättre
möjlighet föreligga för lösandet av frågan rörande upprätthållandet av
en trädgårdsskola för Norrland än den, som er b jode sig genom mottagande
av nu nämnda frikostiga anbud. Och hemställde styrelsen, då
sålunda medel funnes tillgängliga för skolans upprättande och från statens
sida behövde tagas i betraktande allenast de årliga omkostnaderna
för skolans bedrivande, att bemyndigande måtte utverkas att för statsverkets
räkning emottaga den erbjudna donationen.

I anslutning härtill framlade Kungl. Majit förslag i ämnet till 1929
års riksdag (prop. nr 203).

Till riksdagens jordbruksutskott ingavs emellertid av stadsfullmäktige
i Härnösand en skrivelse, däri stadsfullmäktige erbjödo dels kostnadsfritt
upplåtande tills vidare under 20 år av ett erforderligt markområde
åt Norrlands trädgårdsskola å den s. k. Hovsjorden, där skolan
nu ligger, utökat med angränsande mark till en sammanlagd areal av
cirka 16 hektar jämte dispositionsrätt tillsvidare, att avstås efter ett
års uppsägning, av ytterligare nära två och ett halvt hektar, dels å området
uppförda åbyggnader i befintligt skick, för närvarande använda av
trädgårdsskolan till växt- och drivhus samt lektionssalar, och dels nödiga
elevbostäder och bostad för föreståndaren, varjämte staden förband
sig att tillsvidare under samma tidrymd driva skolan efter samma grunder.
som den hittills drivits. Erbjudandet skedde under förutsättning, att
staden för skolans behöriga drift erhölle minst samma statsbidrag, som
den hittills åtnjutit, samt att staden bereddes tillfälle att i skolans styrelse
insätta tvenne representanter.

I sitt utlåtande i ärendet (nr 70) anförde jordbruksutskottet följande:

»I likhet med departementschefen finner utskottet angeläget att på
bästa möjliga sätt säkerställa den verksamhet, som bedrives vid den
hittills till Härnösand förlagda trädgårdsskolan. Utskottet vill också
uttala sin livliga uppskattning av den i propositionen omförmälda synnerligen
frikostiga privata donationen, varmed avses att främja denna
för Norrland i hög grad betydelsefulla angelägenhet.

Det framgår emellertid av vad lantbruksstyrelsen i ärendet anfört, att
någon egentlig utredning icke medhunnits rörande den blivande organisationen
av trädgårdsskolan och statens ekonomiska medverkan härtill, och
redan denna omständighet gör det svårt för utskottet att i dessa hänseenden
överblicka frågan. Härtill kommer emellertid, att spörsmålet
kommit i ett väsentligt förändrat läge genom det av Härnösands stadsfullmäktige
gjorda erbjudandet, varigenom skolan — vilket i proposi -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

lionell förutsattes vara uteslutet — skulle kunna bibehållas på sin nuvarande
plats. Stadsfullmäktige hava onekligen anfört åtskilliga vägande
skäl för ett dylikt bibehållande. Ä andra sidan har utskottet genom såväl
propositionen som vad representanter för utskottet vid besök å platsen
iakttagit fått den uppfattningen, att den värdefulla egendom, som
genom donationen skulle bliva kronans, i flera avseenden väl lämpar sig
för inrättandet av trädgårdsskola. För att överhuvud kunna avgöra, vilket
av de nu föreliggande alternativen från olika synpunkter är att föredraga,
skulle emellertid krävas en betydligt fullständigare utredning; en
utredning, som det icke varit möjligt för utskottet att verkställa.

I det skick ärendet alltså befinner sig och då ett bifall till propositionen
skulle innebära ett definitivt uteslutande av Härnösandsalternativet,
har utskottet ansett sig nödsakad välja den utvägen att låta med denna
förläggningsfrågas avgörande tillsvidare anstå i avbidan på erforderlig
utredning. Utskottet vill därvid uttala den förhoppningen, att denna
undersökning må kunna komma att omfatta båda de numera föreliggande
alternativen. Utskottet föreställer sig, att denna undersökning lämpligen
kan anknytas till den utredning angående trädgårdsundervisningens
ordnande, vilken, såsom förut omförmälts, pågår hos lantbruksstyrelsen
och avses att vara fullbordad i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas
1930 års riksdag.»

I anslutning härtill hemställde utskottet, att propositionen icke måtte
av riksdagen bifallas. Detta blev oek riksdagens beslut.

Vid anmälan den 14 juni 1929 av riksdagens skrivelse i ämnet (nr 285)
anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen att verkställa utredning rörande
lämpligaste förläggningen och organisationen av trädgårdsskolan
för Norrland, därvid styrelsen hade att iakttaga vad i jordbruksutskottets
ovan omförmälda utlåtande anförts i ämnet.

Vidare har lantbruksstyrelsen anmodats att avgiva yttrande över en
den 17 augusti 1929 dagtecknad, till chefen för jordbruksdepartementet
ställd skrivelse från bruksägaren Kempe, varuti denne i anledning avriksdagens
förenämnda beslut meddelat, att vederbörande donatorer numera
förvärvat Söråkers egendom samt att de erbjöde sig att överlämna
egendomen såsom gåva till statsverket för inrättande därstädes av en
trädgårdsskola för Norrland ävensom att därutöver ställa till förfogande
ett belopp av 50,000 kronor.

I skrivelse den 4 januari 1930 har lantbruksstyrelsen framlagt den från
styrelsen infordrade utredningen, varefter statskontoret den 25 i samma
månad avgivit remissutlåtande i ärendet.

Lantbruksstyrelsen anför inledningsvis, att styrelsen ansett sig böra,
innan spörsmålet om den lämpligaste förläggningen av en trädgårdsskola
för Norrland upptoges till prövning, något närmare belysa det läge, var -

Kungl. Majlis proposition Nr 167.

o

uti den inom styrelsen pågående utredningen rörande träd gård-sunde ririsningens
ordnande befunne sig. Styrelsen anför härom:

Särskilt frågan om ordnandet av undervisningen för Norrland hade
vid omförmälda utredning spelat en stor roll. Olika meningar i ämnet
hade gjort sig gällande inom de olika norrländska hushållningssällskapen,
i det att vissa sällskap framhållit önskvärdheten av en genomgripande
omläggning såväl med hänsyn till kursernas längd som omfattning,
under det att andra däremot ansett de nuvarande grunderna för
undervisningen i huvudsak böra bibehållas.

Frågan örn trädgårdsundervisningens ordnande i Norrland syntes
emellertid i viss grad påverkas av den ställning, statsmakterna kom me
att taga till förläggningen av skolan. Eli förläggning till Härnösand
enligt stadsfullmäktiges omförmälda förslag skulle för 20 år framåt
binda skolan vid åtminstone i huvudsak samma grunder för undervisningen,
som för närvarande vore gällande och vid minst samma statsanslag
som nu utginge, under det att en förläggning till Söråker icke
skulle stå hindrande i vägen för den organisation, som kunde befinnas
lämpligast. Innan lantbruksstyrelsen slutförde en utredning angående
trädgårdsundervisningens ordnande, syntes det därför vara i hög grad
önskvärt, att frågan örn förläggningen vore avgjord. Härtill korame att,
därest statsmakterna skulle besluta en förläggning till Söråker och driften
av skolan skulle komma att handhavas av de norrländska hushållningssällskapen
gemensamt, lösandet av frågan rörande organisationen
av trädgårdsundervisningen i Norrland med all säkerhet skulle underlättas.
En styrelse för denna skola, vari samtliga hushållningssällskap
vöre representerade, torde vid denna utredning kunna lämna synnerligen
värdefull hjälp. Innan styrelsen framlade slutligt förslag till trädgårdsundervisningens
ordnande, ansåge lantbruksstyrelsen det dessutom
vara önskvärt, att de sakkunniga, som fått i uppdrag att utreda den
lägre lantbruksundervisningens ordnande, slutfört sitt uppdrag, då det
icke kunde anses uteslutet, att de sakkunnigas utredning kunde och hörde
hava visst inflytande på jämväl ordnandet av trädgårdsundervisningen.

Orsaken till att lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 15 mars 1929
framhöll sin avsikt att med det snaraste fullborda utredningen angående
trädgårdsundervisningens ordnande hade varit, att avtalen med innehavarna
av trädgårdsskolorna i Härnösand och Åtvidaberg vitlöpte hösten
1930 och att således ivy avtalsperiod då toge sin början. En omorganisation
torde nämligen, åtminstone om den medförde större förändringar,
knappast kunna genomföras annat än i samband med upprättandet
av nya avtal. Emellertid hade lantbruksstyrelsen övertygat sig örn, att
hinder icke mötte för prolongering för ett år på nu gällande villkor av
avtalen rörande nämnda båda skolor. Avtalet beträffande trädgårdsskolan
i Härnösand vore träffat med skolans föreståndare, direktören
Liljenvall, vars kontrakt med Härnösands stad angående nyttjanderätt
till det område, varå skolan bedreve sin verksamhet, utlöpte hösten 1931.
Såväl Liljenvall som baroniet Adelswärd hade förklarat sig villiga att
förlänga respektive avtal på ett år.

Då tvingande skäl att nu framlägga förslag till trädgårdsundervisningens
ordnande i dess helhet således icke förelåge och utredningen enligt
lantbruksstyrelsens förmenande måste vinna på att vid dess slutförande
frågan örn norrlandsskolans förläggning vöre avgjord, hade lant -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

bruksstyrelsen ansett framläggande av dylikt förslag böra tillsvidare
anstå i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till här föreliggande
fråga.

Lantbruksstyrelsen har under sådana förhållanden funnit sig kunna
begränsa förevarande utredning att gälla förläggningen av en trädgårdsskola
för Norrland samt prövning av bruksägaren Kempes m. fl:s förnyade
erbjudande. Härutinnan anför styrelsen följande:

För att tillförlitligt kunna bedöma denna fråga hade lantbruksstyrelsen
på ort och ställe låtit undersöka Härnösands respektive Söråkers
lämplighet såsom förläggningsort för trädgårdsundervisningen för Norrland.
Resultatet av den sålunda verkställda undersökningen hade givit
vid handen, att båda platserna kunde anses fullt lämpliga för ändamålet.

Härnösand hade det företrädet, att skolträdgården till större delen redan
vore i kultur. De nuvarande byggnaderna i Härnösand kunde visserligen
varken i avseende å inredning eller i allmänhet anses lämpliga för
sitt ändamål. Het torde dock icke vara tvivel underkastat, att Härnösands
stad, därest skolan fortfarande förlädes dit, skulle komma att på
ett tillfredsställande sätt ordna såväl lektionssalar och bostäder som växthus
och övriga utrymmen.

Vid Söråker vore för närvarande endast en mindre del av jorden under
trädgårdskultur. Såväl jordens läge — en lämplig sluttning mot
söder — som jordens beskaffenhet talade emellertid för, att lämplig trädgårdsjord
här kunde åstadkommas. Av utav kemiska avdelningen vid
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet verkställd undersökning
av tre från olika delar av åkern hämtade jordprov franninge,
att jorden utgjordes av mullrik sandjord till sandblandad mulljord, i allmänhet
rik på kväve men i behov av mineralgödsel, särskilt kali, samt
av kalk. Byggnaderna vid Söråker befunne sig i ett synnerligen gott
skick och vore så rymliga, att även en mycket omfattande trädgårdsundervisning
utan större förändringar här torde kunna anordnas. Endast
i mindre omfattning syntes därför någon nybyggnad här vara erforderlig.
Det belopp av 50,000 kronor, som av donatorerna ställts till förfogande,
torde emellertid, såvitt lantbruksstyrelsen kunde döma, komma att
täcka kostnaderna för såväl åkerns uppodling och iordningställande tili
trädgård som till byggnadernas ändamålsenliga ordnande. Enligt lantbruksstyrelsens
förmenande torde vid bedömandet av de olika platsernas
tillgång till förstklassiga byggnader i sådan omfattning, att en utvidgning
av undervisningen vid skolan genom anordnande av olika slag
av kurser lätt kunde anordnas, en jämförelse utfalla till förmån för en
förläggning till Söråker.

Till förmån för en förläggning till Härnösand talade givetvis själva
belägenheten inom Härnösands stad. Det kunde icke förnekas, att detta
läge vore gynnsamt både med hänsyn till anskaffandet av erforderlig
extra lärarkraft och för avsättning av vid skolan producerade produkter,
en omständighet som vore av betydelse för skolans ekonomi.

Söråkers läge syntes emellertid jämväl ur dessa synpunkter vara tillfredsställande.
Beläget ungefär mitt emellan Härnösand och Sundsvall
stöde Söråker i förbindelse med båda dessa städer såväl förmedelst järnväg
som sjöledes, vartill bomme busstrafik med flera turer dagligen. Enligt
vad lantbruksstyrelsen kunnat inhämta, skulle en till Söråker förlagd
skola utan större svårighet kunna anskaffa erforderlig lärarkraft från

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

endera av de båda nämnda städerna, och ur avsättningssynpunkt hade
framhållits fördelen av att kunna fördela produktionen på två så betydande
avsättningsorter som sagda städer. Jämväl Söråkers samhälle
torde kunna beräknas bliva en jämförelsevis god avnämare av skolans
trädgårdsalster.

Vid övervägande av de fördelar och nackdelar, som den ena eller andra
förläggningen skulle kunna väntas medföra, hade lantbruksstyrelsen
kommit till den uppfattningen, att Söråker ur ovan anförda synpunkter
borde lämnas företräde. Härtill bomme den frihet att anordna trädgårdsundervisningen
endast med hänsyn till dess egna intressen, som en förläggning
till en statens egendom medförde, samt vissheten att åtgärder
och anläggningar till skolans bästa skulle få ett bestående och icke endast
temporärt värde.

Från trädgårdsintresserade inom Västernorrland förelåge uttalanden,
som visade, att fackmännen allmänt ansåge, att Söråker skulle av de
båda föreslagna platserna vara den lämpligaste för en trädgårdsskola,
ävensom att platsen allmänt ansåges för ändamålet synnerligen lämplig.
Såväl Härnösandskretsens trädgårdssällskap som Sundsvalls trädgårdsodlareförbund
hade, på sätt framginge av bifogade yttranden, enhälligt
framfört dessa synpunkter.

Kunde en förläggning av trädgårdsskolan till Söråker ordnas under
samverkan av samtliga norrländska hushållningssällskap, skulle detta
givetvis vara av betydelse för främjandet av den norrländska trädgårdsundervisningen
och därmed också för trädgårdsodlingen i denna del av
landet. Därigenom skulle det bliva möjligt att vid trädgårdsundervisningens
ordnande tillgodose behov från olika delar av detta vidsträckta
område, och den kontakt skolan på detta sätt finge med hela området
komma antagligen att återspegla sig i ett ökat intresse för skolan från
allmänhetens sida, ett intresse varförutan en skolverksamhet icke lätt
uppnådde verkliga resultat. Lantbruksstyrelsen hade funnit frågan vara
så betydelsefull, att styrelsen i skrivelse till de fem norrländska hushållningssällskapens
förvaltningsutskott gjort en förfrågan, huruvida respektive
sällskap kunde förväntas vara villiga att deltaga i ledningen av och
ansvaret för en eventuell trädgårdsskola i Söråker. Lantbruksstyrelsen
förutsatte däri, att skolans ledning skulle ställas under en styrelse, bestående
av — förutom en av staten utsedd ordförande och skolans föreståndare
— sex personer, varav Västernorrlands läns hushållningssällskap,
inom vars område Söråker vore beläget, skulle utse två och de
övriga hushållningssällskapen vardera en. Vidare förutsattes, att sällskapen
skulle bära det ekonomiska ansvaret för skolan i förhållande till
sällskapens representation i skolans styrelse, vilket ansvar — att döma
av resultatet utav de nuvarande skolornas verksamhet — under en klok
och förståndig ledning torde kunna förväntas bliva ytterst ringa. Samtliga
sällskaps förvaltningsutskott hade i skrivelser till lantbruksstyrelsen
uttalat sitt intresse för skolan samt sin sympati för förslaget örn
skolans ställande under sällskapens gemensamma ledning. I fråga örn
det ekonomiska ansvaret för skolan hade Jämtlands och Norrbottens läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat vissa betänkligheter och
påyrkat ytterligare begränsning därav, i vad på deras sällskap ankomme.
Då emellertid Västernorrlands läns hushållningssällskap självt beslutat
att giva sitt förvaltningsutskott bemyndigande att övertaga måls -

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 167.

manskapet för en till Söråker förlagd trädgårdsskola i sådan omfattning,
som kunde erfordras, d. v. s. jämväl i högre grad än till 2/«, syntes
inga svårigheter höra föreligga för en överenskommelse i ämnet sällskapen
emellan.

Lantbruksstyrelsen hade såsom nämnt redan övertygat sig örn, att hinder
icke förelåge för att de båda statsunderstödda trädgårdsskolorna i
Härnösand och Åtvidaberg jämväl under läsåret 1930/1931 fortsatte sin
verksamhet i oförändrad form. Detta måste enligt lantbruksstyrelsens
förmenande underlätta förflyttandet av den norrländska trädgårdsskolan
till Söråker. Det behövdes nämligen tid för att bringa åkerjorden
vid Söråker i sådant skick, att den lämpade sig för trädgårdskultur.
Visserligen skulle det ur undervisningssynpunkt icke skada, att eleverna
finge deltaga i uppodlandet och iordningställandet av ny mark för
trädgårdsändamål, därest detta skedde i lämplig omfattning. Såsom förhållandena
vid Söråker nu tedde sig, syntes det dock i hög grad önskvärt,
att en avsevärd del av åkern lämpades för trädgårdskultur, innan
skolan flyttades dit. Det syntes också ändamålsenligt, att byggnaderna
anpassades för skoländamål, innan egendomen foges i anspråk därför.

Enligt styrelsens förmenande vore det därför önskvärt, att en förflyttning
av skolan uppskötes till hösten 1931, då läsåret 1931/1932 toge sin
början. Endast en vägande invändning syntes kunna framställas emot
en sådan åtgärd. Trädgårdens uppodling med lejda krafter medförde
nämligen givetvis större kostnader, än örn skolans elever kunde anlitas
för ändamålet. Härtill komme, att egendomens administration, innan
skolan förlädes dit, komme att medföra en del utgifter. Sedan emellertid
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uti
till lantbruksstyrelsen ställd förbindelse förklarat, att sällskapet vore berett
att med ett belopp av intill 25,000 kronor bidraga till täckande av
kostnaderna för skolans anordnande, därest detta skulle överstiga de av
donatorerna för ändamålet till förfogande ställda medlen, 50,000 kronor,
syntes anförda omständigheter icke böra verka hindrande för ett uppskjutande
av skolans överflyttning till Söråker till hösten 1931.

Därest statsmakterna beslöte att mottaga den erbjudna donationen och
att i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag överlämna målsmanskapet
för och ledningen av skolan till de norrländska hushållningssällskapen,
vore det emellertid nödvändigt, att beslut härom samt örn skolstyrelsens
sammansättning meddelades i så god tid, att förarbetena för skolans förläggning
till Söråker kunde taga sin början redan sommaren 1930.

Då det av donatorerna genom omförmälda skrivelse den 17 augusti 1929
gjorda erbjudandet ur det allmännas synpunkt måste anses minst lika
värdefullt som det, som förelåg våren 1929, ansåge sig lantbruksstyrelsen
i anslutning till vad ovan anförts böra hemställa, att Kungl. Majit måtte
vidtaga åtgärder för att staten måtte mottaga ifrågavarande donation
för anordnande på av lantbruksstyrelsen föreslaget sätt vid Söråker av
en för de norrländska hushållningssällskapens områden gemensam trädgårdsskola.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till lantbruksstyrelsens i ärendet gjorda hemställan, under framhållande
att ett antagande av bruksägaren Kempes m. fl. donationserbjudande
med därav följande förläggning till Söråker av trädgårdsskolan för
Norrland uppenbarligen vore ekonomiskt fördelaktigt för staten och, så -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

vitt statskontoret kunde finna av lantbruksstyrelsens i ärendet förebragta
utredning, ägnat att skapa förutsättningar för ett rationellt ordnande
av trädgårdsundervisningen i Norrland.

I den proposition, som förra året förelädes riksdagen i förevarande DepaJ^nts''
ämne, förklarade jag mig till fullo ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen
då uttalat rörande trädgårdsodlingens betydelse för Norrland samt
vikten av att åtgärder vidtoges till denna odlings befrämjande. Jag
anförde, att med den stegrade insikten örn vegetabiliernas värde ur näringssynpunkt
kravet på dylika åtgärder gjorde sig alltmer gällande
samt att ett viktigt led för tillgodoseende av härutinnan föreliggande
önskemål syntes vara ett bättre ordnande för de norra delarna av riket
av undervisningen i trädgårdsskötsel. I sådant hänseende förefunnes
ett oavvisligt behov att för norra Sveriges vidkommande upprätthålla
en trädgårdsskola med försöks- oell demonstrationsodlingar av olika
slag. Jämväl jordbruksutskottet fann angeläget att på bästa möjliga
sätt säkerställa den verksamhet, som bedrives vid den hittills till Härnösand
förlagda trädgårdsskolan, önskvärdheten av trädgårdsskötselns
förkovran i Norrland likasom att åtgärder i sådant syfte vidtagas såväl
för utbildande av trädgårdsmästare som vidkommande allmän trädgårdsundervisning
torde i övrigt vara allmänt erkänd.

Såsom ovan omförmälts pågår inom lantbruksstyrelsen utredning rörande
trädgårdsundervisningens ordnande, omfattande jämväl trädgårdsundervisningen
för Norrland. Som utredningen i sistnämnda avseende
i viss grad påverkas av den ställning, statsmakterna komma att taga
till förläggningen av den norrländska trädgårdsskolan, har lantbruksstyrelsen
funnit önskvärt, att denna fråga funne sin lösning, innan
styrelsen slutförde sin utredning i ämnet. Lantbruksstyrelsen har,
med stöd av den undersökning styrelsen verkställt, ansett sig kunna
redan nu fatta ståndpunkt i sistnämnda fråga samt vid prövning av de
båda nu föreliggande alternativen rörande förläggningsort för trädgårdsskolan
funnit övervägande skäl tala för en förläggning till Söråker.

Denna styrelsens uppfattning har biträtts av Västernorrlands läns hushållningssällskap
samt vunnit gillande jämväl av förvaltningsutskotten
hos de övriga norrländska hushållningssällskapen samt av Härnösandskretsens
trädgårdssällskap och Sundsvalls trädgårdsodlareförbund.

Även för egen del finner jag en förläggning av skolan till Söråker såväl
ur skolans egen som ur statens synpunkt ändamålsenligas!.

Det senast gjorda donationserbjudandet innefattar överlämnandet till
statsverket av Söråkers egendom samt därtill ett belopp av 50,000 kronor
för trädgårdsskolans anordnande. Därest sistnämnda belopp icke skulle
förslå för ändamålet, står vidare till förfogande ytterligare 25,000 kronor
såsom bidrag från Västernorrlands läns hushållningssällskap. SåBihang
till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 13b käft. (Nr 167.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

som lantbruksstyrelsen framhåller, måste nämnda donationserbjudande
ur det allmännas synpunkt anses minst lika värdefullt som det tidigare
gjorda.

Skolan skulle på Söråker erhålla ett eget område, där de anläggningar
oeh övriga förbättringar som vidtagas komma att framgent stå till
skolans förfogande för att allt iner utvecklas i överensstämmelse
med tidens växande krav. Skolans anordnande därstädes kan även
ske uteslutande med hänsyn till vad i varje fall prövas lämpligast
för dess drift oeh utveckling samt de eventuella omläggningar
av undervisningen, som framdeles må befinnas önskvärda. Åkerjordens beskaffenhet
vitsordas lämplig för trädgårdsodling, sedan ytterligare mark,
utöver den som redan brukas för trädgårdsskötsel, blivit för ändamålet
iordningställd. Enligt vad jag själv kunnat övertyga mig örn vid besök
på platsen äro de byggnader, som tillhöra gården, synnerligen rymliga
och i gott stånd, varjämte därstädes redan finnas stora källare och lagringslokaler
lämpliga att användas för förvaring av trädgårdsprodukter.
Drivhusanläggning finnes även. Byggnadsutrymmena äro så stora,
att där lätt torde kunna inredas bostadsrum jämväl för elever vid de
kortare kurser, som pläga hållas vid dylika skolor. Möjligheterna
för avsättning av å Sörby odlade trädgårdsprodukter synas vara mycket
goda, då avsättning torde kunna ske såväl på platsen som till de båda
närbelägna städerna Härnösand och Sundsvall. Även örn möjligheterna
att anskaffa de för undervisningen behövliga extra lärarkrafterna givetvis
icke äro så förmånliga som i händelse av skolans förläggande till Härnösand,
torde dock med de goda och talrika förbindelserna med berörda
städer denna sak kunna ordnas på tillfredsställande sätt. Genom de
kontanta medel, som ställts till förfogande såväl genom donationen som
från Västernorrlands läns hushållningssällskap, kan skolan anordnas och
utrustas med nödiga inventarier utan särskild kostnad för kronan. Jag
vill sålunda tillstyrka mottagandet av ifrågavarande donation att användas
till därmed avsett ändamål.

Jag vill tillika förorda det i ärendet föreliggande förslaget, att målsmanskapet
och ledningen för ifrågavarande trädgårdsskola i första hand
övertagas av de norrländska hushållningssällskapen. Dessa hava ett
särskilt intresse att tillse, att undervisningen drives rationellt och i överensstämmelse
med de i Norrland rådande förhållandena på trädgårdsodlingens
område. Genom den ekonomiska garanti för verksamheten, som
föreligger genom Västernorrlands läns hushållningssällskaps åtagande,
och, att döma av de uttalanden som gjorts av förvaltningsutskotten i hushållningssällskapen
i de andra fyra norrländska länen, torde kunna
emotses jämväl från de senare, bortfaller den risk, som eventuellt annars
skulle föreligga för staten att godkänna en förläggning av trädgårdsskolan
till Söråker, utan att en detaljerad plan kunnat föreläggas över de
årliga utgifterna för skolan. Jag vill emellertid erinra, att, enligt lant -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

bruksstyrelsens uttalande redan förra året, ett årligt statsbidrag av ungeför
samma storlek som det för närvarande utgående kunde beräknas vara
tillfyllest.

Vad angår kostnaderna för den norrländska trädgårdsundervisningen
under nästkommande budgetår behöver förläggningsfrågan icke öva inflytande
därå. För den händelse skolan förflyttas till Söråker, måste där,
såsom lantbruksstyrelsen framhållit, vidtagas åtskilliga förberedande arbeten,
vilka föranleda, att undervisningen kan taga sin början först under
hösten 1931. Jag vill erinra, att i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag, nionde huvudtiteln punkt 32, av mig anmäldes att,
vare sig skolan komme att förflyttas eller bibehållas på nuvarande plats,
därigenom icke i nämnvärd man skulle påverkas storleken av det för
nästkommande budgetår för skolans verksamhet erforderliga statsbidraget.
I anslutning härtill har Kungl. Maj:t föreslagit, att anslaget för
budgetåret 1930/1931 skulle bibehållas vid oförändrat belopp, 14,000 kronor.

1 händelse av riksdagens godkännande av donationens mottagande, skall
jag tillåta mig återkomma till frågorna örn såväl de närmare bestämmelserna
för donationens användning som organisationen av en till Söiåkei
förlagd trädgårdsskola.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen förklara,

att riksdagen icke finner anledning till erinran mot emottagandet av
ifrågavarande donation av Söråkers egendom inom Hässjö socken samt
av ett belopp å 50,000 kronor för anordnande därstädes av en tiädgåidsskola
för norra Sverige.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.