Kungl. Majlis proposition nr 150.

1

tfr 150.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till hospitalsbyggnader; given Stockholms slott den
21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lijbeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför efter gemensam beredning
med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 52, har Kungl.
Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1930 1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 4,700,000
kronor.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 haft. (Nr 150.) 456 30 1

■)

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Inledning.

1938 års plan I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande
av nya platser för den statliga sinnessjukvärden, enligt vilken plan
hospitals- den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle
platser. fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående bvggnadsprogram.

Då en prövning av detta spörsmål i liela dess vidd ansågs icke längre
böra undanskjutas, berodde detta bland annat därpå, att ett osedvanligt
stort antal förslag Angående omfattande nybyggnader eller örn- och tillbyggnader
av sinnessjuk- oell sinnesslöanstalter då var beroende på Kungl.
Maj:ts prövning, samt att vissa frågor, som avsågo omändring av ledigblivna
kasernetablissement, av andra skäl, framför allt hänsyn till vederbörande
städer, omedelbart borde företagas till avgörande. Det syntes
då nödvändigt, att man vid bedömande av ifrågavarande förslag och vid
deras vägande mot varandra kunde se dem icke isolerade utan såsom led i
en gemensam plan.

Föredragande departementschefen underströk emellertid i detta sammanhang,
att han icke ville hava uttalat, att statsmakterna då skulle fatta avgörande
ståndpunkt till någon detaljerad plan för åstadkommande av nya sinnessjukplatser,
utan att avsikten endast vore, att statsmakterna skulle för sig
klargöra det resultat, som de ansåge inom viss tid böra vinnas, och att
alltså den då och i framtiden förestående prövningen av föreliggande byggnadsfrågor
skulle ske under vederbörligt hän synstagande därtill.

Den sålunda framlagda planen för fyllande av platsbristen å hospitalen
grundade sig på en beiäikning, att antalet sinnessjuka i behov av hospitalsvård
i genomsnitt kunde beräknas motsvara tre på varje tusental av befolkningen
och att alltså platsantalet borde, då planen genomförts, motsvara 3 pro mille
av rikets folkmängd. Med denna utgångspunkt och med beaktande jämväl
av att de tre största städerna enligt särskilda avtal åtagit sig att själva
sörja för sin sinnessjukvård hade medicinalstyrelsen beräknat, att antalet
sinnessjukplatser vid utgången av den närmaste tioårsperioden, d. v. s. vid
1937 års skit, borde uppgå till 5,282 mera än det vid tiden för planens uppgörande
hösten 1927 tillgängliga antalet. Detta antal upptogs då till 11,593,
därvid emellertid hänsyn tagits dels till redan fattade beslut örn platsökning
å vissa befintliga hospital, dels å andra sidan till avgången på grund av föreslagen
nedläggning av två äldre sinnessjukanstalter och dels slutligen därtill
att det beräknades, att de platser å hospitalen, som nu disponerades
för sinnesslöa, skulle bliva tillgängliga för sinnessjukvården. Av sistnämnda
anledning ansågs det utgöra ett nödvändigt led i planens genomförande,
att särskilda vårdplatser anskaffades för de sinnesslöa, som dittills vårdats
på hospitalen.

Vid nyssnämnda beräkning av platsbehovet hade medicinalstyrelsen tagit
med i beräkningen den uppskattade folkökningen under den tidsperiod,
inom vilken planen skulle genomföras. Föredragande departementschefen

3

Kungl. .Maj ris proposition nr 1~)0.

ansåg sig emellertid kunna räkna med att stegringen i platsbehovet till
följd av folkökningen skulle uppvägas av vissa närmare angivna faktorer
och att man alltså kunde kalkylera platsbehovet efter nuvarande befolkningssiffra.
Med denna utgångspunkt och med beräknande av någon marginal
uppskattade departementschefen det platsbehov för sinnessjuka, som borde
fyllas, till omkring 4,800. Departementschefen betonade emellertid, att
den närmare bestämningen av platsbehovet icke hade någon omedelbar
praktisk betydelse. Det antal vårdplatser, för vilkas anskaffande åtgärder
nu borde vidtagas, folie otvivelaktigt inom ramen för platsbehovet, sådant
detta redan för närvarande kunde konstateras. Ytterligare underströk
departementschefen, att beräkningen byggde på att särskilda vårdplatser
anskaffades åt sinnesslöa, så att dessa ej vidare komme att upptaga hospitalsplatser;
i den föreliggande planen ingående förslag fyllde emellertid icke
helt detta önskemål.

Det sålunda beräknade platsbehovet skulle enligt den framlagda planen
fyllas genom dels omändring av ett antal på grund av 1925 års försvarsorganisation
ledigblivna kasernetablissement till anstalter för sinnessjuka
och sinnesslöa, dels uppförande av vissa nya sinnessjukanstalter, dels oclc
utvidgning av en del befintliga hospital. Medicinalstyrelsen hade framlagt
olika alternativ till fyllande av det sålunda påvisade platsbehovet. I det
alternativ, varpå den sedermera godkända planen byggde, räknades med ett
ökat platsbehov å 06 platser på grund av utrymning av vissa till Vadstena
hospital hörande lägenheter i klosterbyggnaden därstädes.

Efter vissa av departementschefen — delvis som följd av den lägre beräkningen
av platsbehovet — gjorda jämkningar skulle planen jämte tillhörande
approximativa kostnadsberäkningar te sig på följande sätt:

Plats antal

Anstalt

Sinnes-

sjuka

Sinnes-

slöa

Kostnad

kronor

Utvidgning av Växjö hospital ................................

460

—

2,760,000

Nytt hospital i Visby................................................

200

—

2,200,000

Hospital vid Umeå .................................................

800

—

7,000,000

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet ..........

100

—

560,000

Omändring av Vänersborgs kaserner .....................

572

286

2,525,000

Omändring av Jönköpings » .....................

1,200

—

6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital............

200

—

1,000,000

Nya platser vid äldre hospital.................................

150

—

525,000

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital

325

—

1,137,500

Psykiatrisk klinik i Lund..........................................

102

—

724,000

Kliniker i Stockholm och Uppsala ........................

200

—

2,000,000

Omändring av Sala kaserner....................................

—

O

CO

co

1,264,000

Omändring av Örebro kaserner ..............................

—

360

1,354,000

Tillbyggnad av Piteå hospital .................................

148

—

2,200,000

Hospital i Gävleborgs län .......................................

600

—

4,800,000

Större omändringsarbeten..........................................

—

—

3,500,000

Summa

5,057

1,026

39,549,500

4

Kungl. Majus proposition nr Litt.

Från antalet platser för sinnessjuka...................................................... 5,057

avginge till indragning avsedda platser å

Malmö asyl .................................................................................... 124

Visby hospital.................................................................................. 63

Vadstena hospital............................................................................. 66 253

Härefter återstode nyanskaffning av platser för sinnessjuka 4,804

Sammanlagda antalet liospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets
genomförande komma att uppgå till omkring 16,500.

Såsom framgår av den återgivna uppställningen, ingår i planen ett belopp
på 3.5 miljoner kronor för »större omändringsarbeten». Därmed avsågs att
täcka sådana kostnader för större ombyggnader av eller tillbyggnader till
äldre hospital, som enligt erfarenheten regelmässigt förekomma och vilka ej
kunna bestridas av det ordinarie anslaget till hospital och asyler. Detta
belopp hade uppskattats till i genomsnitt 350,000 kronor om året.

Vad angår den tid, inom vilken denna plan skulle genomföras, förklarade
departementschefen sig anse det vara i och för sig önskvärt, att platsanskaffningen
med hänsyn till den trängande beskaffenheten av det aktuella
platsbehovet ävensom på grund av vissa med övergångsbestämmelserna till
fattigvårdslagen sammanhängande omständigheter skedde så hastigt som möjligt.
För ett snabbt tempo talade också vissa preliminärt avslutade avtal med
de städer, varest kaserner skulle omändras till vårdanstalter. I sista hand avgörande
för tiden för planens genomförande borde emellertid vara det uppskattade
kostnadsbeloppet, vilket som nyss nämnts skulle uppgå till nära 40 miljoner
kronor. Med hänsyn till samtliga å frågan inverkande omständigheter
ansåg departementschefen, att man tills vidare borde eftersträva platsbehovets
fyllande inom en tid av 10 år. Då det emellertid icke vore meningen,
att statsmakterna skulle definitivt binda sig för en plan i ena eller andra
hänseendet, saknade jämväl denna fråga omedelbar betydelse, i det att
senare jämkningar givetvis borde kunna ske, därest förhållandena det påfordrade.
— I och för sig vore det visserligen önskvärt, att utgifterna under den
kommande byggnadsperioden kunde förbliva ungefär lika stora år från år.
Emellertid skulle det av praktiska orsaker och på grund av att en stor del
av arbetena bomme att koncentreras till början av perioden icke låta sig
göra att hålla anslagen vid jämna belopp. Yisserligen skulle det anslag, som
bomme att begäras för budgetåret 1928/1929, ungefär motsvara en tiondel
av summan av de beräknade kostnaderna, men för de därefter närmast följande
budgetperioderna syntes det icke kunna undvikas, att anslagen bomme
att stiga över medeltalet, medan de under slutet av perioden skulle bliva lägre
än detsamma.

I riksdagens skrivelse i frågan (nr 287 år 1928) uttalades, att det nu icke
längre borde anstå med vidtagande av mera planmässiga åtgärder för fyllande
av den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna,
liksom ej heller med ordnande av frågan rörande vården av vuxna, vanartade
sinnesslöa. Arbetet med ökande av antalet platser för nu ifrågavarande

o

Kungl. Majus proposition nr 150.

vårdbehövande borde sålunda energiskt fortsättas och därvid bedrivas efter
en enhetlig plan. I fråga om tiden för planens genomförande yttrade riksdagen,
att med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal hospitalspiatser
anskaffningen av dessa borde ske inom så kort tidsperiod, som omständigheterna
medgave, samt att därför, oaktat de stora kostnader som
åsamkades statsverket för planens genomförande, tidsperioden syntes, så vitt
då kunde bedömas, i enlighet med vad departementschefen förordat böra
bestämmas till 10 år. Vad sedan angår grunddragen i det framlagda förslaget
rörande sättet för platsanskaffningen anförde riksdagen, att riksdagen,
såvitt då kunde bedömas, icke funnit anledning till erinran däremot. Riksdagen
funne sig emellertid sakna anledning att närmare ingå på vad departementschefen
yttrat i förevarande hänseende.

Det anslag, som för planens genomförande beviljades för budgetåret
1928/1929, uppgick till 3.500,000 kronor. Detta belopp var enligt propositionen
avsett att användas på följande sätt, nämligen dels till fortsättning
av den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital och
asyl m. m., dels för påbörjande av omändring av det av Västmanlands trängkår tidigare
disponerade kasernetablissementet i Sala till en anstalt för manliga
asociala imbecilla och av det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Örebro till en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, dels
för omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg
till en för sinnessjuka och sinnesslöa avsedd anstalt, dels och slutligen till
påbörjande av ett hospital i Västerbottens län.

Riksdagen biföll med obetydliga jämkningar förslagen rörande anstalter
i Sala, Örebro och Vänersborg. Däremot avslog riksdagen förslaget angående
hospital i Västerbotten och begärde ny utredning i vissa hänseenden
av frågan därom. Som skäl för att riksdagen det oaktat, såsom nyss erinrats,
beviljade hela det begärda anslaget åberopade riksdagen önskvärdheten
av att den av riksdagen godtagna tioåriga byggnadsplanen måtte kunna
förverkligas genom utförandet under den närmaste tiden av andra i planen
ingående arbeten.

Genom beslut den 22 juni 1928 fördelade Kungl. Majit det anvisade anslagsbeloppet
å 3.5 miljoner kronor på de skilda ändamålen. Denna fördel -

ning skedde på följande sätt, nämligen

Kronor.

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital.............................. 1,200,000

omändring av V ästmanlands trängkårs kasernetablissement i

Sala ........................................................................................... 600,000

omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro...... 400,000

omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i

Vänersborg ................................................................................. 1,275,000

Av anslagsbeloppets återstod, 25,000 kronor, anvisades 10,000 kronor för
underhåll av byggnader vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg;
det därefter resterande beloppet reserverades till Kungl. Majits
disposition.

6

1929 års
riksdag.

Nu till behandling
föreliggande

förslag.

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Genom proposition nr 220 till 1929 års riksdag framlade Kungl. Maj:!
förslag till fortsatta åtgärder för den godkända hospitalsbyggnadsplanens genomförande.
För sådant ändamål begärdes för budgetåret 1929/1930 ett
anslag av 4.i miljoner kronor. Med detta anslag avsågs framför allt dels att
fortsätta de påbörjade byggnadsföretagen i Sala, Örebro oell Vänersborg, dels
ock att påbörja två nya sinnessjukanstalter, den ena belägen i Umeå socken
och avsedd för 918 vårdplatser oell den andra förlagd till det av Jönköpings
regemente tidigare disponerade kasernetablissementet i Jönköping oell avsedd
för 1,220 vårdplatser. Slutligen avsåg anslaget utförande av vissa omändringsarbeten
inom Uppsala hospital oell asyl och Vänersborgs hospital
vid Kestad.

Riksdagen biföll förevarande proposition i alla delar (riksdagens skrivelse
nr 288).

Genom beslut den 20 juni 1929 fördelade Kungl. Majit sedermera det
anvisade anslagsbeloppet å 4.i miljoner kronor på följande sätt, nämligen

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital................. kronor 1,000,000

till fortsättande av omändringen av Västmanlands trängkårs
kasernetablissement i Sala.......................................... * 550,000

till fortsättande av omändringen av Svea trängkårs kasernetablissement
i Örebro........................................................

till fortsättande av omändringen av Västgöta regementes

kasernetablissement i Vänersborg.......................................

till uppförande av sinnessjukanstalt i Umeå socken...........

till omändring av Jönköpings regementes kasernetablissement
i Jönköping.................................................................

till utvidgning av bagerilokalerna vid Vänersborgs hospital

och asyl vid Restad ............................................................

till anordnande av W. C.-anläggning inom vissa byggnader
vid Uppsala hospital och asyl.................................

650,000

» 1,387,000

» 200,000

» 160,000

50,000

» 60,000

Av anslagsbeloppets återstod, 43,000 kronor, anvisades 16,000 kronor för
underhåll av byggnader i Sala, Örebro, Vänersborg och Jönköping. Resten
kvarstår tills vidare till Kungl. Majlis förfogande.

Genom beslut den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen
att successivt inkomma med de förslag, som erfordrades för hospitalsbyggnadsplanens
genomförande. Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen
hittills avgivit följande ännu icke till slutlig behandling hos Kungl. Majit
upptagna förslag, nämligen rörande utvidgning av Växjö hospital med 480
platser, rörande nybyggnad av hospital i Visby, avsett för 200 vårdplatser,
ävensom angående vissa ändringsarbeten inom Vadstena hospital och asyl
samt Lunds hospital och asyl. Tillika föreligger behov av ytterligare medel
för fullföljande av redan beslutade byggnadsföretag. Slutligen hava från
kasernkommittén inkommit förslag rörande inrättande av anstalter för svårskötta
obildbara sinnesslöa i Vaxholm och Lund. De belopp, som för nästa
budgetår begärts för nu uppräknade ändamål, uppgå sammanlagt till över 6

Kanal. Majus ''proposition nr 150. 7

miljoner kronor. Då det varit uppenbart, att ett belopp av denna storlek
— ehuru nära överensstämmande med den summa, som vid byggnadsplanens
framläggande beräknades bliva erforderlig för ifrågavarande budgetperiod —
icke gärna kunde äskas för ifrågavarande ändamål, har jag ansett en omprövning
vara av nöden, vilka av de föreliggande förslagen i första hand
böra framläggas för riksdagen. I samband därmed har jag ansett en undersökning
böra ske rörande möjligheten att på ett någorlunda jämnt siitt
fördela kostnaderna för planens genomförande på de i byggnadsperioden
ingående budgetåren.

Innan jag ingår på behandlingen av dessa frågor, torde ståndpunkt böra
tagas till den inverkan på den ursprungliga byggnadsplan, som kasernkommitténs
omförmälda förslag rörande statliga anstalter för viss kategori
av sinnesslöa kan böra hava. Jag övergår därför till behandling av denna
fråga.

Ordnandet av vården av svårskötta obildbara sinnesslöa.

I förenämnda proposition nr 165 till 1928 års riksdag angående anslag
till hospitalsbyggnader m. m. lämnades bland annat en redogörelse rörande
den svenska sinnesslövårdens utveckling och nuvarande organisation. Av
denna redogörelse, till vilken jag här tillåter mig hänvisa, framgår bland
annat, att de sinnesslöa pläga uppdelas i två huvudgrupper, bildbara och
obildbara. Till förstnämnda grupp räknas därvid alla, som kunna förvärva
sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de för övrigt visa sig mottagliga
för teoretisk undervisning eller icke, medan till den senare gruppen,
de s. k. idioterna, hänföras de, vilka stå så lågt, att de äro alldeles oförmögna
till någon som helst ordnad sysselsättning.

Av berörda redogörelse må i övrigt här endast erinras, att enligt § 28 i
den till och med innevarande år gällande sinnessjukstadgan må vid statens
asyler för sinnessjuka, därest utrymmet det medgiver, jämväl intagas och
vårdas sådana från barndomen sinnesslöa (idioter), vilka såsom våldsamma
eller opålitliga icke kunna annorstädes erhålla ändamålsenlig vård. I viss
icke alldeles obetydlig utsträckning har det också förekommit, att dylika
.sinnesslöa intagits å sinnessjukhus. Beträffande en grupp av obildbara
sinnesslöa har staten anordnat vård, nämligen för sådana som tillika äro
blinda. Den statsanstalt för blinda med komplicerat lyte* som är uppförd
utanför Lund och som öppnades år 1922, innehåller nämligen bland annat
en asylavdelning för obildbara blinda sinnesslöa. Tillika må erinras, att
staten lämnar driftbidrag till anstalter för sinnesslöa av olika kategorier,
däribland obildbara. Dessa anstalter äro visserligen i regel i första hand
avsedda för barn och ungdom, men i ganska stor utsträckning förekommer,
att intagna personer få därstädes kvarstanna även sedan de blivit vuxna.

Den plan för anskaffande av erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården,
som med nyssnämnda proposition förelädes 1928 års riksdag,
berörde även frågan örn ordnandet av an stålts vården för vissa sinnesslöa,
nämligen de asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa). I huvudsaklig

Historik.

8

Kungl. Majlis proposition nr 150.

överensstämmelse med nämnda plan beslöt 1928 års riksdag på därom i
propositionen gjord framställning, dels att i det ledigblivna kasernetablissementet
i Örebro skulle anordnas en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,
dels att i det ledigblivna kasern etablissementet i Sala skulle anordnas en
anstalt för manliga asociala imbecilla, dels oelc att en av bataljonskasernerna
i det ledigblivna kasernetablissementet i Vänersborg skulle utnyttjas för
sistnämnda ändamål. Frågan örn ordnandet av vården för de asociala imbecilla
är därmed avgjord på det sätt, att denna vård i princip övertagits
av staten.

Vad däremot angår de svårskötta obildbara sinnesslöa eller idioterna bär
någon definitiv ordning ännu icke träffats för deras omhändertagande. Sådana
sinnesslöa vårdas, såsom nyss antytts, flerstädes å de statsunderstödda anstalterna
för obildbara sinnesslöa, men dessa anstalter sakna i allmänhet
resurser för vård av i ett eller annat avseende svårskötta sjuka. På grund
av platsbristen på sinnessjukhusen kan intagande därstädes av sinnesslöa
som regel äga rum endast i trängande fall. Flertalet svårskötta idioter hava
därför hittills måst omhändertagas av fattigvårdsanstalten^, där de givetvis
endast mera sällan kunnat erhålla en tillfredsställande vård och där delias
närvaro vållat stora svårigheter och medfört betydande obehag för andra
intagna. Spörsmålet örn vård av de svårskötta obildbara sinnesslöa återstår
därför ännu att lösa.

Denna vårdfråga har i själva verket stått på dagordningen alltsedan början
av detta århundrade. Hedan 1893 års sinnesslövårdskommitté uttalade för
övrigt i sitt år 1894 avgivna betänkande, att det kunde ifrågasättas, huruvida
ej i en framtid staten borde övertaga anordnandet och underhållet av erforderligt
antal vårdplatser för obildbara sinnesslöa. 1899 års riksdag beslöt
också en skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag
rörande åtgärder för att genom statens medverkan bereda vård åt sådana
sinnesslöa, vilka enligt gällande bestämmelser icke kunde vinna inträde på
då befintliga, huvudsakligen för bildbara sinnesslöa avsedda anstalter. Enligt
riksdagens mening borde statens medverkan ske genom bidrag till de årliga
underhållskostnaderna. Frågan berördes sedermera i det betänkande, medicinalstyrelsen
år 1902 framlade rörande resultatet av da verkställd undersökning
örn behovet av vårdplatser för sinnessjuka. Däri framhöll medicinalstyrelsen
nämligen, att det syntes nödvändigt, att staten ägnade samma
omsorg åt de allra mest svårskötta obildbara sinnesslöa som åt det stora
flertalet sinnessjuka, men att den dittills tillämpade anordningen att intaga
sinnesslöa i anstalter, som egentligen vore avsedda för sinnessjuka, tvivelsutan
vore ganska olämplig både för sinnessjukvården och för vården av de
sinnesslöa, vilka sistnämndas vård fordrade i viss mån andra anordningar
än vården av sinnessjuka. Av dessa skäl ansåg medicinalstyrelsen det vara
förtjänt att tagas under övervägande, huruvida icke de sinnesslöa, som ansåges
böra vara föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till en särskild,
enbart för vård av dessa avsedd anstalt, varigenom skulle vinnas dels
den fördelen, att sinnesslöa icke vid tävlan örn inträde behövde stå tillbaka

Kungl. Majus proposition nr 150.

9

för sinnessjuka, dels även att anstalten kunde anordnas uteslutande och
speciellt med hänsyn till vården om sinnesslöa och att denna på så sätt
kunde bliva mera ändamålsenlig än fallet vore å sinnessjukanstalterna.

I enlighet med den sålunda av medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen
föreslog den kommission, som hade att uppgöra förslag till Strängnäs hospital,
att vid denna anstalt skulle anordnas ett annex med 250 vårdplatser
för svårskötta obildbara sinnesslöa. Som skäl härtill framhölls i kommissionens
betänkande, att bland de obildbara sinnesslöa funnes ett avsevärt antal,
för vilkas vård erfordrades särskilda, kostsamma anordningar, som skulle
bliva alltför betungande för de av landsting eller enskilda upprättade sinnesslöasylerna.
Ett ingalunda ringa antal obildbara sinnesslöa vore nämligen
behäftade med ytterst störande ovanor, impulsiva utbrott till svår våldsamhet,
obehärskade, stundom perversa sexuella drifter, benägenhet för mordbrandsanläggningar
och andra för omgivningen vådliga tendenser. Ä de
mindre, statsunderstödda asylerna med deras otillräckliga säkerhetsåtgärder,
deras enkla lokala anordningar och deras i regel uteslutande kvinnliga personal
vore det enligt kommissionens mening helt enkelt omöjligt att vårda
sådana sinnesslöa. Kommissionen ansåg därför fullgiltiga skäl föreligga för
fullföljandet av medicinalstyrelsens ursprungliga plan att i samband med
den offentliga sinnessjukvårdens ordnande upprätta en särskild statsanstalt
för här åsyftade sinnesslöa.

Sedan medicinalstyrelsen tillstyrkt kommissionens ifrågavarande förslag,
upptogos i den proposition angående plats för ett nytt hospital för Stochholms
m. fl. län (Strängnäs hospital), vilken förelädes 1911 års riksdag, även särskilda
byggnader med 250 vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa.
Riksdagen ansåg sig emellertid icke böra biträda detta förslag och anförde
som skäl härtill bland annat, att riksdagen — som väl holle före, att snara
och kraftiga åtgärder borde vidtagas för beredande av vård i största möjliga
utsträckning åt de obildbara sinnesslöa, och som ej ville förneka, att det
kunde anses böra ankomma på staten att i avseende å de fall av idioti,
varom närmast vore fråga, eller de för omgivningen vådliga, bereda dessa
vård — likväl icke kunde medgiva, att sådan bereddes i samband med den
vård, som gåves å hospitalen och som uteslutande borde ägnas de sinnessjuka
i egentlig mening.

På grund av de stora olägenheter för kommunernas fattigvårdsanstalter
och för de av landstingen eller enskilda upprättade sinnesslöasylerna, som
saknaden av en statens anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa medförde,
upptogos emellertid i planen för det nya hospitalet vid Hälsingborg, omfattande
1,200 platser för sinnessjuka, även 200 vårdplatser för dylika sinnesslöa.
förlagda till en särskild specialavdelning med två paviljonger om 100
platser vardera, en för vartdera könet. Hetta förslag vann Kungl. Majrts
godkännande och framlades i den till 1917 års riksdag avlåtna propositionen
om Hälsingbo rys hospital, vilken proposition också blev av riksdagen bifallen,
utan att därvid någon erinran gjordes mot inrättandet av de särskilda paviljongerna
för sinnesslöa.

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 150.

Denna specialavdelning för svårskötta obildbara sinnesslöa vid Hälsingborgs
hospital blev dock aldrig anordnad, enär under tiden förslag framkommo
att för ändamålet taga i anspråk ledigblivande kaserner. Den ursprungliga
planen för nämnda hospital blev i följd därav på denna punkt
reviderad.

Med skrivelse den 12 januari 1928 överlämnade sedermera kasernkommittén
till dåvarande chefen för socialdepartementet en av ledamoten i nämnda
kommitté, professorn A. Petrén verkställd utredning rörande behovet av
anstalter för vård av svårskötta obildbara sinnesslöa, däri Petrén bland
annat framlade visst förslag rörande de grupper av sjuka, vilka enligt hans
uppfattning borde vårdas å dylika anstalter. Med anledning av nämnda utredning
yttrade departementschefen i omförmälda proposition nr 165, att
densamma visade, att antalet sinnesslöa av sistnämnda kategori vore så stort,
att för ett tillfredsställande omhändertagande av desamma torde erfordras
omfattande särskilda åtgärder. Departementschefen förklarade sig icke beredd
att då ingå på närmare prövning av denna vårdfråga men ansåg sig
redan då böra framhålla, att andra möjligheter för frågans lösning än ett
ingripande från statens sida knappast torde kunna tänkas; även beträffande
denna grupp av abnorma kunde staten redan genom gällande sinnessjukstadga
sägas hava godkänt denna princip. Beträffande sättet för ett effektivt ordnande
av denna vård torde det ligga närmast till hands att tänka sig användande
för ändamålet av ett eller flera kasernetablissement. Vid de preliminära
överväganden, som departementschefen i samråd med chefen för försvarsdepartementet
och kasernkommittén ägnat förevarande spörsmål, hade
departementschefen därvid funnit det av Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani
disponerade etablissementet å Yaxön böra i första hand ifrågakomma,
därest detta etablissement — såsom möjligen torde kunna bliva
fallet — bleve ledigt. Det hade vidare preliminärt ifrågasatts att anordna
ytterligare vårdplatser för ifrågavarande kategori inom det invid Lund belägna
kasernetablissementet, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga
ändamål.

På därom av kasernkommittén i skrivelse den 10 mars 1928 gjord framställning
bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1928 kommittén
att med biträde av särskild sakkunnig närmare utreda frågan örn inredande
av en anstalt för vård av vuxna obildbara sinnesslöa i förenämnda
kasernetablissement å Yaxön.

Frågan örn vården av svårskötta obildbara sinnesslöa upptogs även av
chefen för socialdepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet för
den 22 juni 1928. Däri erinrade departementschefen att enligt av Petrén
framlagda beräkningar antalet å hospitalen vid 1926 års utgång vårdade
obildbara sinnesslöa samt vid samma tidpunkt till inträde där anmälda
sinnesslöa ävensom å statsunderstödda sinnesslöasyler den 1 augusti 1927
intagna svårskötta obildbara sinnesslöa sammanlagt utgjorde 740. Dessa
siffror angåve enligt departementschefen ett omedelbart behov av vårdplatser
för sådana obildbara sinnesslöa, beträffande vilka staten kunde anses hava
principiellt gått in för övertagande av vårdnadsskyldigheten.

11

Kungl. .\faj:ts proposition nr ISO.

Efter erinran jämväl i andra delar om innehållet i deli av Petrén verkställda
utredningen förklarade departementschefen i fortsättningen av sitt
anförande, att lian i anslutning till vad som yttrats i omförmälda proposition
nr 165 funne det önskvärt, att särskilda åtgärder från statens sida med
det snaraste vidtoges för ett tillfredsställande ordnande av vården av de
svårskötta obildbara sinnesslöa. Sådana åtgärder syntes motiverade ej blott
av den nuvarande bristen på vårdmöjligheter för åsyftade abnormkategori
utan även av den omständigheten, att — enligt vad medicinalstyrelsen vid
olika tillfällen framhållit — den dittillsvarande anordningen med intagningav
vissa idioter å sinnessjukvårdsanstalter måste anses mindre lämplig ur
sinnessjukvårdens synpunkt. Att staten nu grepe sig an med denna uppgift
torde vara så mycket mera påkallat, som det syntes möjligt att för
ifrågavarande ändamål taga i anspråk ledigblivande kasernetablissement.
På grund av kasernkommitténs uppdrag att utreda frågan om lämpligaste
användningen av sådana etablissement torde det ankomma på kommittén
att i första hand upptaga frågan om detta vårdbehovs tillgodoseende på
angivet sätt.

Efter erinran örn nyssnämnda, kommittén den 14 juni 1928 lämnade
bemyndigande yttrade departementschefen vidare följande.

I kasernetablissemeutet å Yaxön kunde icke inrymmas på långt när hela
det antal, för vilket vård å statsanstalt krävdes. Ytterligare åtgärder torde
alltså bliva erforderliga, och syntes det påbörjade men ej färdigställda
kasernetablissemeutet invid Lund närmast böra komma i fråga såsom
ytterligare anstalt för ändamålet. Pör bedömande av storleken av en
eventuell anstalt i sistnämnda etablissement krävdes emellertid uppenbarligen
ett ståndpunktstagande till frågan örn avgränsningen av statens vårdnad
beträffande obildbara sinnesslöa. Det syntes därför böra, innan beslut
fattades örn storleken av sist avsedda anstalt, övervägas, huruvida, såsom
Petrén föreslagit, till de svårskötta obildbara sinnesslöa, för vilka staten
borde ombesörja vården, även borde hänföras dels vuxna obildbara sinnesslöa.
vilka lede av epilepsi, dels ock vårdbehövande patienter, vilka lede av
kronisk epileptisk sinnessjukdom. Spörsmålet om de sistnämndas omhändertagande
vore visserligen att betrakta såsom en sinnessjukvårdsfråga,
men, därest praktiska vårdsynpunkter kunde anses tala för att i nämnda
samband ordna denna del av sinnessjukvården, syntes hinder därför ej böra
möta. I detta sammanhang torde slutligen böra tagas under övervägande
ett av Petrén även framställt, av praktiska synpunkter förestavat förslag örn
att imbecilla skulle i viss utsträckning kunna intagas å anstalt för svårskötta
obildbara.

Innan Kungl. Majit fattade ståndpunkt i nu angivna hänseenden, syntes
medicinalstyrelsens yttrande och förslag i ämnet böra infordras.

På grund av det sålunda anförda beslöt därefter Kungl. Majit, på hemställan
av departementschefen, uppdraga åt medicinalstyrelsen att snarast
möjligt inkomma med yttrande och förslag beträffande omfattningen av de
statliga åtgärder, som borde vidtagas för vård av ifrågavarande kategorier
av abnorma.

Dylikt yttrande avgavs av medicinalstyrelsen den 25 september 192S. I
detta yttrande framhöll styrelsen bland annat följande.

Styrelsen vidhölle sin tidigare gång efter annan uttalade uppfattning,
att etet borde övervägas, huruvida icke de sinnesslöa, som ansåges böra
bliva föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till en särskild, enbart

12

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Kasernkommitténs

förslag.

Sinncsslöan
stalt för
kvinnor i
Vaxholm.

för vård av dem avsedd anstalt Därigenom skulle vinnas dels den fördelen,
att sinnesslöa icke vid tävlan om inträde beliövde stå tillbaka för sinnessjuka,
dels även att anstalten kunde ordnas uteslutande och speciellt med
hänsyn till vården örn sinnesslöa oell att denna på så sätt kunde bliva
mera ändamålsenlig än fallet vore vid hospitalen och asylerna för sinnessjuka.
A de ifrågasatta statsanstalterna borde endast mottagas sådana
sinnesslöa, som vore svårskötta. De lättskötta kunde utan större olägenheter
vårdas med enklare anordningar antingen i sina hem eller å kommunala
anstalter. Det förhållandet att sinnesslöheten vore förenad med
epilepsi borde icke hindra de sinnesslöas hänförande till ifrågavarande
kategori; erfarenheten visade nämligen, att sådana abnorma mestadels vore
synnerligen svårskötta. Medicinalstyrelsen preciserade närmare vilka obildbara
sinnesslöa, som vore att beteckna som svårskötta. Till denna grupp
räknade styrelsen i främsta rummet sådana, som vore farliga för allmänna
säkerheten genom benägenhet för eldsanläggning och annan förstörelselusta
eller våldsamhet mot andra, vidare sådana, som vöre; grovt osnygga
och måste tillses och skötas för att ej förorsaka stora obehag för andra,
sådana, som på grund av utdunstningar och dylikt sprede dålig lukt omkring
sig, samt sådana, som genom skrik och oljud vore plågsamma och uttröttande
för sin omgivning.

Vidare förordade medicinalstyrelsen, att i anstalterna för svårskötta
obildbara sinnesslöa till vård skulle kunna mottagas även med epilepsi
behäftade sinnessjuka, vilka kommit i ett kroniskt stadium av sjukdomen.
Denna anordning funne styrelsen lämplig, enär sådana sjuka i många fall
vore mycket störande för sjukvården å anstalter, avsedda för sinnessjuka.

En sammanställning av utredningens resultat, i vad avser de kategorier,
som enligt medicinalstyrelsens förslag böra intagas å statsanstalt för svårskötta
obildbara sinnesslöa, utvisar följande platsbehov.

Män

Kvinnor

Summa

A hospitalen intagna sinnesslöa ........................

130

85

215

Till hospitalen anmälda sinnesslöa.....................

263

140

403

A sinnesslöasylerna intagna svårskötta...............

76

46

122

Till hospitalen anmälda sinnessjuka med epilepsi

89

58

147

Summa

558

329

887

Emellertid betonade medicinalstyrelsen, att

dessa

siffror måste

anses

vara minimisiffror.

Genom remiss den 12 oldober 1928 överlämnade Kungl. Hajd till kasernkommittén
medicinalstyrelsens förenämnda skrivelse av den 25 september
1928 med därtill hörande handlingar för att tagas i övervägande vid uppgörande
av förslag beträffande användningen av det ofullbordade kasernetablissementet
i Lund.

Med skrivelse den 27 februari 1929 har därefter kasernkommittén framlagt
förslag rörande inredande i omförmälda, av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani
disponerade kasernetablissement å Yaxön av en anstalt för vuxna
obildbara sinnesslöa. Förslaget, som förutsätter att nämnda ingenjörkompani
förflyttas till annat etablissement inom Vaxholms fästnings område, innebär
i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr loll. 13

För sinnesslöanstaltens behov skulle tagas i anspråk större delen av den
mark, som hittills varit upplåten såsom kasern- och övningsområde för
kustingenjörkompaniet. Anstaltsområdets areal skulle bliva omkring 15
hektar. Då kasernetablissementets belägenhet och det för anstalten avsedda
markområdets beskaffenhet icke möjliggör anordnande därstädes av en större
sinnesslöanstalt, föreslogs, att till etablissementet måtte förläggas en anstalt
för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor, för vilket ändamål skulle erfordras
allenast ett platsantal av omkring 300.

Då den befintliga kasernbyggnaden icke kan inrymma mer jin något över
100 vårdplatser, måste återstående antal vårdplatser anskaffas genom nybyggnad.
Inalles skulle uppföras fem nya byggnader, nämligen två sjukpaviljonger,
ett ekonomihus, ett därmed sammanbyggt ångpannehus och en
portvaktsstuga. E ko nomi byggn ad e n skulle icke innehålla några lokaler för
tvätt, då den för militärt ändamål inrättade, å Bindön belägna centraltvätten
enligt vad kommittén inhämtat lämpligen kunde ombesörja tvätten jämväl
för den ifrågasatta sinnesslöanstalten. Någon bagerianläggning har — med
hänsyn till anstaltens ringa omfattning — av kommittén icke ansetts erforderlig.

Enligt förslaget skulle anstalten komma att rymma 314 vårdplatser. Kostnaderna
hava av kommittén beräknats till 1,761,000 kronor, motsvarande
ungefär 5,600 kronor per vårdplats, vartill skulle komma vissa belopp för
inköp och reparation av en del enskilda personer tillhöriga byggnader.

Över förslaget har medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens hörande,
den 29 november 1929 avgivit infordrat utlåtande. Diiri har medicinalstyrelsen
anfört, att styrelsen på grund av det ifrågavarande områdets beskaffenhet,
vissa föreslagna och befintliga byggnaders läge samt svårigheterna
att på lämpligt sätt ordna läkarfrågan funnit förslaget ur sjukvårds synpunkt
mindre tillfredsställande. För den händelse den föreslagna anstalten det
oaktat ansåges böra komma till stånd, har styrelsen framhållit nödvändigheten
av viss ytterligare utredning ävensom förordat en del ändringar i förslaget,
bland annat anordnande av särskild tvättinrättning. Yad angår förslaget
rörande vattentillförsel till anstalten hava kraftiga erinringar framställts
av den av medicinalstyrelsen anlitade experten. Med av ämbetsverken förordade
ändringar skulle kostnaden enligt medicinalstyrelsens beräkning
komma att uppgå till 2,025,650 kronor, vilket belopp, då enligt styrelsen
omkring 3 % av det totala platsantalet borde beräknas som reservplatser
och då följaktligen den effektiva platssiffran borde minskas till 305, motsvarade
ett belopp av omkring 6,640 kronor per vårdplats.

Vidare har kasernkommittén med skrivelse den 30 september 1929 framlagt
förslag angående omändring och utbyggande av det för södra skånska infanteriregementet
påbörjade kasernetahlissementet i Lund till en statlig anstalt
för vård av vuxna obildbara sinnesslöa av manligt kön. Av detta etablissement
är en kasern uppförd och under tak men till det inre ej färdig samt
grunderna lagda till ytterligai*e tre kaserner.

Sinnesslöanstalt
för män
i Lund.

Departements

chefen.

14 Kungl. Majlis proposition nr 150.

Enligt förslaget borde förstnämnda kasern färdigbyggas oell därstädes inrymmas
omkring 150 vårdplatser samt nyssnämnda grunder användas för
uppförande av tre nya sjukpaviljonger med omkring 450 vårdplatser. I
övrigt upptager förslaget följande nybyggnader: en ekonomibyggnad med
lokaler för kök oell tvätt m. m., ett ångpannehus med maskinverkstad, en
överläkarbostad, en byggnad med bostäder för en andre läkare och för sysslomannen,
en större byggnad med bostäder för gift skötarpersonal samt en
portvaktsstuga och ett obduktionshus. I programmet ingår icke något nytt
administrationshus, enär utrymme för alla härtill hörande lokaler skulle erhållas
i den förefintliga kasernbyggnaden. Icke heller upptager programmet
någon byggnad för bagerianläggning, då sådan icke ansetts erforderlig.

Anstalten, som skulle komma att omfatta (512 vårdplatser, beräknas
komma att kosta 4,200,000 kronor, motsvarande 6,862 kronor per vårdplats.

Enligt kommittén skulle en helt ny anstalt av föreliggande typ draga
ungefärligen samma kostnad som en sinnessjukanstalt eller minst 8,IX)0 kronor
per vårdplats. Utnyttjandet av de å anstaltsområdet redan utförda byggnadsarbetena
skulle alltså medföra, att kostnaderna nedbringades med omkring
1,150 kronor per vårdplats.

I anledning av sistnämnda förslag har medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens
och — i viss del — skolöverstyrelsens hörande, till följd av remiss
den 14 februari 1930 avgivit utlåtande, däri medicinalstyrelsen i huvudsak
tillstyrkt förslaget.

Såsom redan av det föregående torde hava framgått, är det min uppfattning,
att det bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de svårskötta
obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunna vårdas å kommunala
anstalter av ena eller andra slaget och som icke heller höra hemma
på sinnessjukhusen, samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter.
En dylik ståndpunkt är endast en konsekvens av den utveckling,
som under en längre tid pågått och för vilken jag i det föregående redogjort.
Körande de kategorier av vårdbehövande, som böra intagas å dylika
anstalter, ansluter jag mig till medicinalstyrelsens förslag.

1 överensstämmelse med den nu uttalade uppfattningen anser jag mig i
likhet med kasernkommittén kunna utgå från att vårdplatser för här ifrågavarande
kategorier äro behövliga för minst 558 män och 329 kvinnor. Detta
vårdbehov skulle enligt kommitténs förslag tillgodoses genom omändring
och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet i Lund till en anstalt
för obildbara sinnesslöa män och genom inrättande av en anstalt för
obildbara sinnesslöa kvinnor i kasernetablissementet å Yaxön.

Vad först beträffar kommitténs förslag rörande inrättande av en sinnesslöanstalt
för kvinnor å Vaxön har detta förslag från de hörda myndigheternas
sida blivit föremål för anmärkningar av ganska genomgripande beskaffenhet.
Jag ställer mig därför tveksam till frågan, huruvida någon anstalt
av avsedd storlek och beskaffenhet bör komma till stånd a berörda
område, som är beläget i stadens omedelbara grannskap, detta så mycket

15

Kungl. Majus proposition nr 150.

mera som Hera andra sätt att lösa denna vårdfråga kunna tänkas. Sålunda
Ilai- medicinalstyrelsen i sitt utlåtande rörande kasernkommitténs förslag
i ämnet pekat på möjligheten att fylla vårdbehovet för ifrågavarande
sinnesslöa genom inrättande av särskilda paviljonger vid några av statens
sinnessjukhus, en anordning som enligt medicinalstyrelsen i varje fall
icke skulle ställa sig dyrare än kasernkommitténs förslag, varken beträffande
engångskostnaderna eller i fråga om driften. Vidare har under de i ämnet
förda överläggningarna ifrågasatts, att i Vaxholm icke skulle inrättas någon
självständig anstalt utan att, väsentligen utan nybyggnader, den nuvarande
kasernbyggnaden skulle utnyttjas för vård av sinnesslöa kvinnor såsom en
avdelning av Stockholms hospital med gemensam läkarpersonal och förvaltning.

Sålunda framkomna uppslag synas mig böra tagas under övervägande
vid sidan av kasernkommitténs förslag. Därest emellertid detta i princip
skulle godtagas, bör dock i anledning av framställda anmärkningar undersökas,
huruvida icke en ur olika synpunkter lämpligare förläggning av de
till uppförande planerade byggnaderna skulle kunna erhållas. Hela denna
fråga torde alltså erfordra ytterligare utredning. Under sådana förhållanden
är jag givetvis icke nu beredd att taga närmare ställning till densamma.
Ett uppskov med ställningstagandet lärer också utan olägenhet kunna ske
vid det förhållandet att. enligt vad jag kommer att förorda, de erforderliga
byggnadsarbetena med hänsyn till andra företag, som anses böra äga företräde,
under alla omständigheter icke torde kunna påbörjas under de närmaste
åren. Vad som vid innevarande tidpunkt är av betydelse är dels att
statens åtagande av vården av ifrågavarande sinnesslöa i princip fastslås,
dels ock att kostnadsramen för deras omhändertagande kan fastställas. I
sistnämnda hänseende torde man med hänsyn till vad i ärendet förekommit
kunna utgå från att — vilken väg som än slutligen väljes — kostnaderna
icke skola behöva överstiga dem som angivits i kaserukommitténs kostnadsberäkning
med däri av medicinalstyrelsen förordade modifikationer.

Vad härefter angår kasernkommitténs förslag örn en sinnesslöanstalt i
Lund, synes detsamma mig i stort sett vara ändamålsenligt och väl ägnat
att läggas till grund för en proposition i ämnet. Mot det avtal mellan
Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, och staden Lund, å den andra, som
kasernkommittén preliminärt undertecknat och som utgår från att berörda
kasernetablissement skall inredas till sinnesslöanstalt, är alltså från min sida
intet att erinra. Icke heller beträffande Lundaanstalten är jag emellertid av
skäl. till vilka jag nu övergår, beredd att till denna riksdag framlägga förslag.

Preliminär byggnadsplan för återstoden av byggnadsperioden.

Utförandet av de byggnadsföretag, som erfordras för statens övertagande,
på sätt nyss sagts, av vården örn de svårskötta obildbara sinnesslöa, bör,
bland annat på grund av det samband kasernkommitténs förslag i ämnet
äger med frågor örn ersättning till därav berörda städer i anledning av för -

16

Kanyl. Majlis proposition nr lort).

luster på grund av den år 1925 beslutade nedskrivningen av försvarsorganisationen,
till tiden sammanfalla med genomförandet av 1928 års hospitalsbyggnadsplan,
oell då nämnda byggnadsföretag liava ett denna plan närliggande
syfte, Ilar jag funnit uppenbart, att de båda grupperna av byggnadsföretag
böra betraktas såsom ett helt, så att sinnesslöanstalternas uppförande
kommer att ingå som led i hospitalsbyggnadsplanen.

Jag anmodade därför under hösten 1929 medicinalstyrelsen att inkomma
med en översikt rörande den ordning, i vilken och den tid då de särskilda i
planen ingående byggnadsföretagen borde påbörjas samt rörande byggnadskostnadernas
fördelning, därvid jag förutsatte, att den ursprungligen godtagna
tioåriga byggnadstiden såvitt möjligt borde innehållas och arbetena således
fördelas på återstående åtta budgetperioder. I anledning härav inkom från
medicinalstyrelsen en den 7 november 1929 dagtecknad översikt över beräknade
kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. åren 1928—1938. Av
denna översikt framgick, att sammanlagda kostnaden för genomförande av den
ursprungliga byggnadsplanen, utökad med de båda sinnesslöanstalterna i Vaxholm
och Lund, beräknades uppgå till omkring 47,800,000 kronor. Av detta
belopp hava åren 1928 och 1929 å anslaget till liospitalsbyggnader anvisats
sammanlagt 7,600,000 kronor, vartill komma under särskilt anslag beviljade
724,000 kronor till psykiatrisk klinik vid Lunds lasarett. Å andra sidan
hava till följd av senare verkställda kostnadsuppräkningar tillkommit omkring
400,000 kronor. För den utvidgade planens genomförande krävas följaktligen
ytterligare nära 40 miljoner kronor eller alltså i genomsnitt omkring
5,000,000 kronor för varje budgetperiod. Enligt medicinalstyrelsens omförmälda
översikt skulle emellertid beloppet fördela sig ganska ojämnt på de
särskilda budgetperioderna; sålunda skulle summan för budgetåret 1931/1932
uppgå till nära 8 miljoner kronor för att sedan för de sista budgetåren
under perioden gå ned under 2 miljoner kronor. Vad angår nästa budgetår
har medicinalstyrelsen i denna översikt räknat med att såväl utvidgningen
av Växjö hospital som uppförandet av det nya hospitalet i Visby och omändringsarbetena
i Vadstena då skulle i full utsträckning påbörjas.

Ehuru det, såsom anförts vid behandlingen av motsvarande fråga i 1928
och 1929 års propositioner i ämnet, av hera skäl är oundvikligt, att anslagsbelastningen
under förra delen av byggnadsperioden blir större än
under slutet därav, ansåg jag det ytterligare böra undersökas, huruvida
icke en jämnare fördelning av kostnaderna skulle kunna genomföras genom
uppskjutande av något eller några av de ifrågasatta arbetena eller på annat
sätt. Med hänsyn till innehållet i det föreliggande avtalsförslaget med
Lunds stad fann jag det tillika böra undersökas, vilka verkningar på planen
i övrigt det skulle hava, örn arbetena på sinnesslöanstalten i Lund bedreves
på sådant sätt, att den kunde vara färdig vid den tidpunkt, som i avtalsförslaget
i första hand ifrågasatts, eller den 30 september 1934. På grund
härav anmodade jag medicinalstyrelsen att inkomma med nytt förslag till
arbets- och kostnadsöversikt. Sådant förslag överlämnades från medicinalstyrelsen
med skrivelse den 10 december 1929. Den då avlämnade översikten
var uppgjord i två alternativ. Enligt det ena alternativet skulle nästa

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

17

budgetår utvidgningen av Växjö hospital påbörjas men ombyggandet av
kasernetablissementet i Lund undanskjutas till budgetåret 1933/1934. Enligt
det andra alternativet skulle byggnadsarbetena i Lund påbörjas under budgetåret
1930 1931, medan utvidgningen av Växjö hospital, utom i vad anginge vissa
mindre anordningar beträffande vattenledningen, skulle uppskjutas till nyssnämnda
tid eller budgetåret 1933/1934. Enligt båda förslagen skulle påbörjandet
av Visby hospital uppskjutas, nämligen till budgetåret 1932/1933 respektive
1933 1934, och vad angår Vadstena hospital och asyl skulle enligt båda
förslagen nästa budgetår påbörjas allenast vissa arbeten avseende framför
allt ny vattenledning, under det att större ombyggnadsarbeten skulle
anstå till budgetåret 1933/1934. Byggnadsarbetena för Vaxholmsanstalten
skulle enligt båda förslagen påbörjas först budgetåret 1935/1936. De ungefärliga
kostnaderna för de tre närmaste budgetperioderna skulle bliva
enligt Växjöalternativet 5,070,000 kronor, 6,050,000 kronor och 5,940,000
kronor samt enligt Lundaalternativet 4,810,000 kronor, 6,350,000 kronor och
6,140,000 kronor.

Med den skrivelse, med vilken medicinalstyrelsen överlämnade sist berörda,
översikt, har medicinalstyrelsen framhållit, att utvidgningen av Växjö hospital
avsåge anskaffande av nya platser för vård av sinnessjuka, medan anstalten
i Lund vore avsedd huvudsakligen för sinnesslöa. En del av platserna å
sistnämnda anstalt, förslagsvis omkring 150, torde emellertid komma att beläggas
med sådana sinnesslöa och epileptiskt sinnessjuka, som för närvarande
vårdades å sinnessjukhusen, vilka sålunda finge motsvarande platsantal
disponibelt för vård av andra sinnessjuka. En jämförelse mellan de
båda byggnadsföretagen med hänsyn till platseffekten för sjukvården gåre
sålunda vid handen, att utvidgningen av Växjö hospital skulle för vården
av sinnessjuka innebära 330 (480 — 150) liva platser mera än inrättandet av
anstalten vid Lund, under det att sinnesslövården genom sistnämnda anläggning
skulle vinna 450 (600 — 150) nya platser meli vid den förstnämnda
ingen.

Efter anförande härav uttalar medicinalstyrelsen, att det icke funnes tvivel
örn att nämnda tillskott i antalet platser för sinnessjuka under rådande
förhållanden, då stora svårigheter mötte för beredande av anstaltsvård även
för nyinsjuknade och botliga fall, ur sjukvårdssynpunkt måste anses mera
angeläget än ernåendet av det högre antalet platser för sinnesslöa. Aven
rent siffermässigt sett vore det förliandenvarande platsbehovet för sinnessjuka
förhållandevis vida större än för sinnesslöa. Medicinalstyrelsen funne
således med hänsyn till de intressen, som styrelsen hade att företräda,
önskvärt att, därest icke båda de ifrågavarande anläggningarna samtidigt
kunde komma till utförande, utvidgningen av Växjö hospital måtte gå i första
rummet.

Vid valet mellan de båda alternativen har jag närmast anslutit mig till
den av medicinalstyrelsen sålunda uttalade meningen. Inrättandet av an.
stalter för sinnesslöa avser väsentligen att åstadkomma lättnad för kommuner
och andra, som nu hava att taga vård örn dem; för vederbörande
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 höft. (Nr 150.) 456 30 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

själva, som ju äro fullkomligt obotliga och i stor omfattning sakna kännedom
om sitt tillstånd, är saken av mindre betydelse. Yad däremot angår de
sinnessjuka råder alltjämt en mycket stor platsbrist, något som bland annat
medför, att sjuka alltför länge få vänta på inträde, varigenom deras tillfrisknande
ofta fördröjes eller omöjliggöres. Ur allmän samhällelig synpunkt
synas mig därför sinnessjukvårdens krav böra äga företräde.

En följd av denna ståndpunkt skulle enligt den föreliggande planen bliva,
att med äskande av medel för Lundaanstalten skulle anstå till budgetåret
1933/1934, varav skulle följa, att anstalten icke kan beräknas stå färdig förrän
år 1937. Jag förbiser icke, att enligt nyssnämnda avtal med staden Lund staten
skall vara skyldig att under varje år, intill dess anstalten blir färdig att
tagas i bruk, till staden erlägga viss ersättning, vilken efter den 30 september
1934 skall utgå med förhöjt belopp, men jag har icke funnit, att denna
ersättningsskyldighet för statsverkets del bort vid förevarande avvägande
bliva av utslagsgivande betydelse.

Icke heller underskattar jag betydelsen av vad som på sina håll anförts därom,
att ett omedelbart påbörjande av ifrågavarande anslagsbyggen för de
sinnesslöa skulle vara påkallat av hänsyn till vissa med fattigvården sammanhängande
förhållanden. Därvid åsyftas ett stadgande i 32 § första
stycket fattigvårdslagen, där det heter, att sinnesslöa, som på grund av
brist på vårdplatser på specialanstalt måste omhändertagas å fattigvårdsanstalt,
skola vårdas i särskilda rum eller avdelningar, såvida ej i särskilda
fall annat finnes kunna ske utan men för den sjuke eller övriga understödstagare.
För närvarande äger Kungl. Majit rätt att, där omständigheterna
därtill föranleda, medgiva uppskov med de anordningar, som för tillämpningen
av denna bestämmelse bliva erforderliga vid fattigvårdsanstalterna. men
från och med den 1 januari 1934 skall bestämmelsen enligt riksdagens beslut
ovillkorligen träda i kraft.

Det har nu med åberopande av dessa bestämmelser ansetts, att det vore
nödvändigt eller i varje fall högst önskvärt, att staten före sistnämnda dag
i tillräcklig omfattning inrättade anstalter för de kategorier av sinnesslöa,
vilkas vård staten ämnade övertaga, detta enär kommunerna eljest skulle
vara skyldiga att före samma tid på sina fattigvårdsanstalter inrätta särskilda
rum eller avdelningar för dessa slag av vårdbehov. Denna synpunkt
synes mig emellertid icke avgörande. Därest Kungl. Majit godkänner den
av mig här uttalade meningen i principfrågan rörande statens övertagande
av vården av de svårskötta obildbara sinnesslöa samt denna mening av
riksdagen lämnas utan erinran, torde kommunerna icke behöva befara, att
från något håll skall, för mellantiden till dess staten kan fullgöra sitt
åtagande, av dem utkrävas fullgörande av plikten att å fattigvårdsanstalterna
träffa särskilda anordningar för denna grupp av sinnesslöa. Förhållandet
är här alldeles detsamma som beträffande de sinnessjuka; icke
heller beträffande dessa kan före fattigvårdslagens slutliga ikraftträdande
platsbristen i de statliga anstalterna bliva avhjälpt, men denna omständighet
lärer icke föranleda, att kommunerna skulle åläggas att för den korta över -

19

Kungl. Maj is proposition nr 150.

gångstiden träffa särskilda anordningar. Under tiden till dess anstaltsbehovet
för de svårskötta obildbara sinnesslöa kan bliva genom statens försorg
tillgodosett, får givetvis vården av dessa sjuka på fattigvårdsanstalterna
omhänderhavas på samma sätt som hittills.

Då jag alltså närmast förordar det s. k. Växjöalternativet, innebär detta,
att jag vad angår nu Lös Kungl. Majit föreliggande förslag ansett mig böra
tills vidare undanskjuta, förutom dem som angå sinnesslöanstalter i Lund
och Vaxholm, även förslaget rörande ny sinnessjukanstalt på Gotland, varjämte
jag funnit ombyggnaden av Vadstena hospital böra upptagas endast
i den begränsade omfattning — huvudsakligen avseende vattenverket — som
för de båda närmaste åren beräknats för Växjöalternativet. Såsom framgår av
årets statsverksproposition och vad här yttrats, har hospitalsbyggnadsanslaget
för nästa budgetår ansetts böra begränsas till 4,700,000 kronor mot 5,072,800
kronor enligt medicinalstyrelsens översikt. På vad sätt en dylik begränsning
bör inverka på de belopp, som kunna anvisas för de olika byggnadsföretagen,
torde jag få tillfälle att fortsättningsvis framhålla vid behandlingen av varje
särskild byggnadsfråga. Jag tillåter mig också att i detta sammanhang hänvisa
till en inom socialdepartementet upprättad översikt, vilken utvisar medicinalstyrelsens
Växjöalternativ med de modifikationer, som begränsningen av
anslaget för nästa budgetår och uppräkningen av vissa kostnader måste föranleda.
Den sålunda modifierade översikten torde få såsom bilaga fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende. Denna bilaga återger alltså min uppfattning
örn huru, såvitt för närvarande kan bedömas, hospitalsbyggnadsplanen
i sitt med de båda sinnesslöanstalterna utvidgade skick bör i sina
huvuddrag fullföljas, såvida icke särskilda omständigheter föranleda avvikelse.

Jag övergår härefter till att närmare behandla vart och ett av de byggnadsföretag,
till vilka jag sålunda ansett anslag böra utgå för nästa budgetår.

Omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till
anstalt för manliga asociala imbecilla.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
rörande omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala
till anstalt för manliga asociala imbecilla.

I anledning av omförmälda proposition beslöt riksdagen (se riksdagens
skrivelse nr 287), att nämnda kasernetablissement skulle för en beräknad
kostnad av högst 1,264,000 kronor omändras till anstalt för manliga asociala
imbecilla, avsedd för minst 370 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Hjalmar Cederström den 7 april 1927 upprättade och
i vissa delar den 20 december samma år omarbetade ritningar, i sistnämnda
delar betecknade med alternativ II, dock med iakttagande av vissa av föredragande
departementschefen i propositionen angivna jämkningar, samt att
förty det för nämnda anstalt avsedda området jämte därå befintliga, Kungl.
Majit och kronan tillhöriga byggnader — med undantag dels av en förrådsbyggnad,
som enligt upprättat förslag till avtal med staden Sala i anledning

20

Kungl. Majus proposition nr 150.

av trängkårens upphörande skulle tillfalla staden, dels ock av t va andra av
departementschefen angivna förrådsbyggnader — skulle från och med den
1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Genom beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Majit, bland annat, åt
byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet
i nämnda proposition samt av riksdagen i dess skrivelse nr
287 anförts i ämnet, omändra ifrågavarande kasernetablissement i Sala för
en beräknad kostnad av högst 1,264,000 kronor till en för minst 370 vårdplatser
avsedd anstalt för manliga asociala imbecilla i huvudsaklig överensstämmelse
med förut omförmälda ritningar, dock med iakttagande av vissa
av chefen för socialdepartementet samt av riksdagen angivna jämkningar.
Tillika förklarades, att byggnadsstyrelsen, förutom nyssnämnda jämkningar,
skulle efter samråd med medicinalstyrelsen äga vidtaga de smärre omläggningar
och ändringar i ritningarna, som kunde föranledas av riksdagens
beslut beträffande platsantalet vid anstalten eller som eljest kunde visa sig
behövliga eller lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt
icke medförde ökning av kostnaden för anstalten. Samtidigt föreskrevs,
bland annat, att omändringsarbetena beträffande förevarande anstalt skulle
så bedrivas, att anstalten kunde efter färdigställande tagas i bruk före den
1 oktober 1930.

Genom samma beslut förordnade Kungl. Majit örn överförande från försvarsväsendet
av för anstalten avsedda områden och byggnader, vilka därvid
ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning med vissa närmare angivna
inskränkningar.

För omändring av kasernetablissementet ställde Kungl. Majit samtidigt
till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av 600,000 kronor från det av
riksdagen för budgetåret 19281929 anvisade extra reservationsanslaget till
hospitalsbyggnader.

På därom av Kungl. Majit i proposition nr 220 till 1929 års riksdag gjord
framställning beslöt sedermera sistnämnda års riksdag (se riksdagens skrivelse
nr 288) dels att vid ifrågavarande anstalt skulle för en beräknad kostnad
av högst 83,000 kronor anordnas tvättinrättning i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i propositionen förordat förslag, dels ock, med ändring
av vad 1928 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden
för omändring av berörda kasernetablissement i Sala finge utgöra
högst 1,367,000 kronor.

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att vid ifrågavarande anstalt låta för en beräknad kostnad av högst 83,000
kronor anordna tvättinrättning i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
i sistnämnda proposition förordat förslag ävensom att ej mindre för samma
anstalts personal inreda dels en badavdelning i den stora sjukhuspaviljongens
källarvåning och dels ett badrum i den till köksbyggnaden hörande källaren
för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 13,000 kronor, i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i berörda proposition förordat förslag, än

21

Kanyl. -1Iaj:ts proposition nr 150.

även för en kostnad av tillhopa högst 7,000 kronor för anstaltens kök anskaffa
i skrivelse från byggnadsstyrelsen av den 6 december 1928 omförmälda
kokapparater.

Samtidigt förklarade Kungl. Majit — med ändring av vad därutinnan bestämts
i brevet den 22 juni 1928 — att sammanlagda kostnaden för omändringen
av kasernetablissementet i Sala finge utgöra högst 1,367,000
kronor.

Vidare ställde Kungl. Majit genom samma beslut för omändring av kasernetablissementet
till byggnadsstyrelsens förfogande — förutom genom brevet
den 22 juni 1928 anvisat belopp av högst 600,000 kronor — ett belopp
av högst 550,000 kronor från det för budgetåret 1929/1930 beviljade extra
reservationsanslaget till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn beredande av medel för budgetåret 1930/1931 för omändringsarbetenas
fortsättande.

Styrelsen har därvid — under förmälan att byggnadsarbetena vid anstalten
vore avsedda att fullbordas före utgången av år 1930 samt efter erinran
att byggnadsföretaget beräknats i sin helhet kosta 1,367,000 kronor — hemställt,
att skillnaden mellan detta belopp och det belopp av tillhopa 1,150,000
kronor, som redan för ändamålet ställts till förfogande, eller alltså 217,000
kronor, måtte anvisas för nästa budgetår.

I häröver den 7 september 1929 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen
förklarat sig icke hava något att erinra mot byggnadsstyrelsens framställning,
därvid styrelsen emellertid framhållit, att styrelsen i överensstämmelse
med Kungl. Majits brev den 22 juni 1928 räknat med att omändringsarbetena
vid Salaanstalten skulle så bedrivas, att anstalten kunde vara färdig
att tagas i bruk före den 1 oktober 1930.

Såsom medicinalstyrelsen påpekat skall jämlikt Kungl. Majits nyssnämnda
beslut Salaanstalten vara fullbordad redan före den 1 oktober 1930. Därför
bör för nästa budgetår anvisas återstoden av det belopp, som beräknats
erforderligt för kasernetablissementets omändring till sinnesslöanstalt. I
likhet med byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen tillstyrker jag alltså,
att för ändamålet för budgetåret 1930/1931 under anslaget till hospitals’
byggnader beräknas ett belopp av 217,000 kronor.

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i örebro till anstalt
för kvinnliga asociala imbecilla.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
rörande omändring av det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Orebro till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla.

Riksdagen beslöt i anledning härav (se riksdagens skrivelse nr 287), att
berörda kasernetablissement skulle för en beräknad kostnad av högst 1,354,000
kronor omändras till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, avsedd för minst

Departements chefen.

22

Kanyl. Maj:ts proposition nr lött.

350 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar
Cederström den 27 maj 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december
samma år omarbetade ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ
II, dock med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen
och riksdagen angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda
området jämte därå befintliga, Kungl. Majit och kronan tillhöriga byggnader
— dock med undantag av en exercisbyggnad, som omförmälts i § 12 av en
mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll
av Kungl. Majits och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Orebro
stad, å andra sidan, den 17 och den 25 maj 1927 ingången överenskommelse —
skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Genom förenämnda beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt
byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet
i omförmälda proposition samt av riksdagen i förberörda skrivelse
nr 287 anförts i ämnet, omändra ifrågavarande kasernetablissement i
Örebro för en beräknad kostnad av högst 1,354,000 kronor till en för minst
350 vårdplatser avsedd anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, i huvudsaklig
överensstämmelse med omförmälda ritningar, dock med iakttagande av vissa
av chefen för socialdepartementet samt av riksdagen angivna jämkningar.
I fråga örn smärre ändringar i ritningarna lämnades styrelsen motsvarande
bemyndigande som beträffande Badanstalten.

Vidare anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att i samband med utförande
av omändringsarbetena beträffande anstalten i Örebro verkställa
närmare undersökning rörande behovet av anordningar för avledande av dagvatten
samt att, därest särskilda åtgärder i detta hänseende befunnes erforderliga,
till Kungl. Majit inkomma med förslag och kostnadsberäkning i
ämnet i sådan tid, att framställning i ärendet kunde göras senast till 1930
års riksdag.

Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att omändringsarbetena beträffande
ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att anstalten kunde efter
färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1931; dock borde arbetena så
planläggas, att anstalten skulle kunna, såvitt möjligt, tagas i bruk tidigare än
nyss sagts och helst före utgången av år 1930.

Tillika förordnade Kungl. Majit örn överförande från försvarsväsendet av
det för anstalten avsedda området jämte byggnader, som med undantag för
omförmälda exercisbyggnad ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning,
dock att vederbörande militära myndighet skulle äga rätt att, efter överenskommelse
med byggnadsstyrelsen, i den mån därav icke föranleddes uppskov
med eller olägenhet för omändringsarbetenas utförande även efter överförandet,
dock längst intill tiden för anstaltens färdigställande, förfoga över de
utrymmen, som kunde erfordras för förvaring och vård av inventarier, förråd
och materia], intill dess desamma hunne bortföras från kasernetablissementet.

För omändringsarbetena vid Örebroetablissementet ställde Kungl. Majit
för budgetåret 1928/1929 till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av

400,000 kronor.

23

Kungl. Majus proposition nr ISO.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 220 till 1929 års riksdag
gjord framställning beslöt därefter nämnda års riksdag, med ändring av vad
1928 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden
för omändring av Örebroetablissementet finge — med hänsyn till framlagt
förslag örn komplettering av maskinell utrustning i kök och tvätt m. m. —
utgöra högst 1,375,000 kronor (se riksdagens skrivelse nr 288).

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att för en sammanlagd kostnad av högst 21,000 kronor i etablissementet
verkställa av styrelsen i skrivelse den 6 december 1928 förordad komplettering
av maskinell utrustning i kök och tvätt m. m.

Vidare förklarade Kungl. Maj:t — med ändring av vad därutinnan i brevet
den 22 juni 1928 bestämts — att sammanlagda kostnaden för omändringen
av etablissementet finge utgöra högst 1,375,000 kronor.

Slutligen ställde Kungl. Majit för omändring av kasernetablissementet
till byggnadsstyrelsens förfogande — förutom genom brevet den 22 juni
1928 anvisat belopp av högst 400,000 kronor — ett belopp av högst 650,000
kronor av det för budgetåret 1929/1930 beviljade anslaget till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn äskande av medel för omändringsarbetenas fortsättande och avslutande
under nästkommande budgetår.

I skrivelsen har byggnadsstyrelsen — under hänvisning till att enligt nu
tillämpad arbetsplan Örebroanstalten skulle fullbordas före utgången av år
1930 ävensom därtill att för byggnadsföretaget hittills anvisats sammanlagt

1.050,000 kronor — anfört, att för företagets slutförande borde för budgetåret
1930 1931 anvisas återstoden av det belopp, vartill totalkostnaderna för
omändringsarbetena beräknats, eller (1,375,000 — 1,050,000) 325,000 kronor.

Härutöver har byggn adss ty reisen meddelat, att styrelsen låtit verkställa
av Kungl. Majit i brevet den 22 juni 1928 anbefalld utredning rörande behovet
av anordningar för avledande av dagvatten vid Örebroanstalten. Utredningen
hade visat, att dylika anordningar vore synnerligen välbehövliga
samt att kostnaderna för desammas genomförande kunde beräknas till 37,600
kronor. Med anledning härav hemställde byggnadsstyrelsen, som hade för
avsikt att framdeles inkomma med utredning och förslag rörande åtgärder
för avledande av dagvatten m. m., att för sistnämnda arbeten måtte anvisas
ett belopp av 37,600 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet för omändringsarbetena
vid Örebroanstalten under nästa budgetår skulle alltså enligt
byggnadsstyrelsen uppgå till (325,000 + 37,600) 362,600 kronor.

Förevarande framställning har av medicinalstyrelsen i infordrat utlåtande
av den 7 september 1929 lämnats utan erinran.

Med skrivelse den 11 november 1929 har därefter byggnadsstyrelsen överlämnat
ett »förslag till dagvatten- och täckdikesledningar inom området för
statens sinnesslöanstalt i Örebro», vilket på styrelsens uppdrag utarbetats
av byggnadschefen, majoren K. Hållén i samråd med den av styrelsen utsedde
arbetschefen för byggnadsföretaget i Örebro.

Anordningar
för avledande
av dagvatten.

24

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Med anledning av nämnda förslag ber jag att först få erinra örn följande.
Enligt det av kasernkommittén med skrivelse den 9 juli 1927 framlagda
förslaget rörande omändring av ifrågavarande kasernetablissement till sinnesslöanstalt
beräknades totalkostnaderna för omändringen till 1,614,000 kronor.
Utöver detta belopp beräknade kommittén emellertid alternativt ytterligare
ett belopp å 34,000 kronor för anordnande av särskilda ledningar för avledande
av dagvatten. Kommittén anförde därom, att för det dåvarande
stuprör icke funnes neddragna i etablissementets avloppsledning samt att
icke heller några brunnar funnes för avledande av dagvattnet, något som
förorsakat stora olägenheter beträffande gårdsplanernas beskaffenhet. Då
dagvattnet icke finge inledas i de vanliga avloppsledningarna, skulle därför
erfordras ett särskilt avloppssystem, vilket även skulle inkopplas å stadens
enbart för dagvatten avsedda avloppsnät.

Vid behandlingen i propositionen nr 165 till 1928 års riksdag av delina
fråga (se sid. 131) anförde chefen för socialdepartementet, att han funne sig
icke då böra ifrågasätta anslagsäskande för anordnande av särskilda ledningar
för avledande av dagvatten. Ehuru det visserligen av de upplysningar, som
departementschefen inhämtat, ville förefalla, som örn dräneringsförhållandena
vid etablissementet ej vore fullt tillfredsställande, hade han nämligen icke
funnit behovet av de ifrågasatta anordningarna för det dåvarande vara tillfyllest
styrkt. Därest det längre fram skulle befinnas erforderligt att i förevarande
hänseende vidtaga särskilda åtgärder, syntes frågan därom då böra
få upptagas till särskild prövning.

I överensstämmelse härmed beräknades icke i propositionen något belopp
för nämnda ändamål.

1928 års riksdag uttalade i sin skrivelse nr 287 i berörda ämne, att närmare
undersökning rörande behovet av åtgärder för avledande av dagvattnet
syntes böra verkställas i samband med byggnadsarbetenas utförande samt
att, därest särskilda åtgärder i omförmälda hänseende befunnes erforderliga,
desamma borde utföras i samband med anstaltens färdigställande, i följd
varav eventuellt erforderliga medel därför borde äskas för något av de närmaste
budgetåren.

På grund härav anbefallde Kungl. Majit den 22 juni 1928, på sätt förut
omförmälts, byggnadsstyrelsen att verkställa undersökning i ämnet.

Enligt majoren Hålléns betänkande äro dränerings- och planeringsförhållandena
å det förutvarande kasernområdet otillfredsställande och som följd
därav området i hög grad besvärat av dagvatten. Hålléns förslag innebär
dels anordnande av ett ledningsnät med brunnar samt anslutningar till stuprör
för borttagande av dagvatten från byggnaderna, dels ock nedläggande å
området av ett täckdikessystem för avledande av dagvatten från gårdsplanerna.
Kostnaderna för förslagets genomförande hava beräknats till 27,700
kronor för dagvattenledningarna och till 9,900 kronor för täckdikesledningama
eller sammanlagt till 37,600 kronor.

Byggnadsstyrelsen förklarar i skrivelsen den 11 november 1929 — under
hänvisning jämväl till sin förenämnda skrivelse av den 29 augusti 1929 —

Kungl. Majlis proposition nr loit.

25

att styrelsen icke Ilar något att erinra mot Hållens förslag vare sig nied avseende
å kostnadsberäkningarna eller i övrigt.

Av den numera förebragta utredningen synes mig framgå, att åtgärder för
avledande av dagvatten från området för sinnesslöanstalten i Orebro äro erforderliga.
Åtgärderna — som givetvis lämpligast utföras samtidigt med
byggnadsarbetena — torde böra erhålla den omfattning, som avses i det av
byggnadsstyrelsen överlämnade förslaget. Yad angår kostnaderna, torde desamma
genom iakttagande av vissa förenklingar kunna nedbringas till det
belopp, som av kasernkommittén ursprungligen beräknades för ändamålet,
eller 34,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle den av riksdagen- fastställda högsta kostnadssiffran
för Örebroanstaltens inrättande, 1,375,000 kronor, behöva höjas med

34,000 kronor eller till 1,409,000 kronor. Jag ämnar i det följande göra hemställan
örn riksdagens medgivande till sådan förhöjning.

Då Örebroanstalten är avsedd att vara färdig före utgången av innevarande
kalenderår, torde för nästa budgetår böra anvisas de medel, som
erfordras för byggnadsarbetenas slutförande. För ändamålet torde därför
böra beräknas ett belopp av (325,000 + 34,000) 359,000 kronor.

I detta sammanhang ber jag att få till behandling upptaga uppkommen
fråga örn återförande till försvarsväsendet av visst område oell vissa byggnader,
som jämlikt beslut av 1928 års riksdag skulle tillhöra här ifrågavarande anstalt
samt förty skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Jag får då till en början erinra, att Kungl. Majit på därom av arméförvaltningens
artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse
gjord framställning och efter hörande av kasernkommittén genom
beslut den 27 maj 1927 medgivit, att viss materiel finge tills vidare
kvarbliva eller uppläggas i förråd vid, bland annat, det av Svea trängkår
då disponerade kasernetablissementet i Orebro, dock i den utsträckning och
under de förutsättningar, som dylikt kvarblivande eller uppläggande efter
samråd med kasernkommittén prövades kunna ske.

I skrivelse den 5 juli 1929 har nu arméförvaltningens för lif ka tionsd epa ricin
en t oell sjukvårdsstyrelse anfört i huvudsak följande.

Med stöd av berörda beslut den 27 maj 1927 hade tre till trängkårs*
etablissementet hörande förrådsbyggnader — å en skrivelsen bifogad situationsplan
betecknade med nr XIII, XXIII och XXIX — fått, även efter det
trängkåren förflyttats från Örebro, disponeras för arméns räkning, därav en
uteslutande för förvaring av sjukvårdsmateriel.

För förvaring av sådan krigsmateriel, som enligt gällande författningar
skulle finnas upplagd i centrala förråd, disponerade sjukvårdsstyrelsen för
närvarande över dels förrådslokaler vid S:t Eriksplan 6, Stockholm, dels
gamla gevärsförrådet å Sanna hed. De förra vore huvudsakligen avsedda
för sådan förbrukningsmateriel, som i fred årligen distribuerades till truppförbanden,
ävensom för sådan materiel, vars förvaring krävde särskild omvårdnad.
För övrig materiel vore det senare förrådet avsett. Detta innehölle
emellertid icke tillnärmelsevis erforderligt utrymme och medgåve icke

Departements chefen.

Återförande
till försvarsväsendet
av
vissa byggnader
m. ra.

Departements chefen.

WC.-anläggning.

26 Kungl. Majus proposition nr 150.

förvaring av fordon. Förrådsbyggnaden vore vidare uppförd av trä och belägen
å plats, där tillgång till effektiv eldsläckningsorganisation icke funnes.
Frågan om övergivande av denna förrådsbyggnad hade också länge stått på
dagordningen men fått anstå dels i brist på tillgång till lämpliga lokaler
dels i avvaktan på fullföljande av numera avslutad utredning rörande storleken
av erforderligt förrådsutrymme.

Av omförmälda förrådsbyggnader i Örebro syntes de, som å situationsplanen
utmärkts med nr XIII och XXIX, till såväl läge som storlek synnerligen
lämpliga för förvaring av den sjukvårds- och veterinärmateriel, som
utan att erfordras för fyllandet av truppförbandens utrustningsbehov måste
i fredstid förefinnas och som icke lämpligen kunde förvaras vid sjukvårdsstyrelsens
förråd i Stockholm.

Under åberopande av det anförda hava arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och sjukvårdsstyrelse i skrivelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte medgiva, att sist omförmälda byggnader måtte jämte ett intill desamma
beläget, å situationsplanen med grön färg utmärkt område få alltjämt
bibehållas för lantförsvarets räkning och av sjukvårdsstyrelsen disponeras
såsom förrådslokaler.

I anledning härav har medicinalstyrelsen den 30 augusti 1929 avgivit infordrat
utlåtande, däri styrelsen tillstyrkt bifall till framställningen under
villkor dels att det i framställningen avsedda området, där det icke begränsades
av själva byggnaderna, mot anstaltens område hägnades genom vederbörande
militära myndigheters försorg medelst staket eller ståltrådsstängsel
av samma effektivitet som den mellan anstalts- (kasern-)området
och gatan befintliga hägnaden, och dels att utgång från byggnad eller grindöppning
från området icke ledde till anstaltens område.

Då ifrågavarande byggnader och område icke synas vara erforderliga för
sinnesslöanstalten, lärer under de av medicinalstyrelsen angivna villkoren
intet vara att erinra mot framställningen. Jag har därför för avsikt att senare
denna dag göra hemställan örn åtgärder i anledning av densamma. Då
emellertid ifrågavarande område och byggnader, som ingå i det av 1928 års
riksdag bestämda anstaltsområdet, därvid endast torde böra tills vidare ställas
till arméförvaltningens disposition, lärer något beslut i ämnet från riksdagens
sida icke vara erforderligt.

Yissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte besluta, att vid Uppsala hospital och asyl skulle för en
beräknad kostnad av högst 234,500 kronor anordnas W. C.-anläggning inom
vissa byggnader i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i propositionen
förordat förslag.

Denna hemställan bifölls av riksdagen (se riksdagens skrivelse nr 288).

Av det anslagsbelopp, som i berörda proposition för budgetåret 1929/1930
begärdes och beviljades till liospitalsbyggnader, beräknades ett belopp av
00,000 kronor för påbörjande av arbetena med W. C.-anläggningen.

Kungl. Majus proposition nr ISO.

27

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog därefter Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att vid Uppsala hospital oell asyl för en beräknad kostnad av
högst 234,500 kronor låta anordna W. C.-anläggning inom vissa byggnader
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i nämnda proposition förordat
förslag samt ställde för ändamålet till medicinalstyrelsens förfogande ett
belopp av högst 60,000 kronor att utgå av det för budgetåret 1929/1930
anvisade anslaget till liospitalsbyggnader.

I skrivelse den 10 september 1929 har medicinalstyrelsen — under förmälan
att ifrågavarande W. C.-anläggning syntes böra fullbordas under budgetåret
1930 1931 — hemställt, att för nämnda budgetår måtte för ändamålet
beviljas återstoden av det därför beräknade beloppet eller (234,500 — 60,000)

174,500 kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att för berörda ändamål bör Uepartementsför
budgetåret 1930/1931 beräknas ett belopp av 174,500 kronor. chefon.

I 1926 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 56, föreslog utvidgning av
Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att dels medgiva, att utvidgning av köks- k°nadln''''
byggnaden vid Uppsala hospital och asyl finge i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Westman i juni 1924 uppgjorda ritningar utföras
för en beräknad kostad av 267,700 kronor, dels ock för ändamålet för budgetåret
1926/1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

I skrivelse den 5 juni 1926 anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Genom brev den 18 juni 1926 uppdrog därefter Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att låta utföra ifrågavarande utvidgning av köksbyggnaden vid
nämnda anstalt i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda ritningar
samt ställde det för budgetåret 1926/1927 anvisade anslaget å 75,000 kronor
till styrelsens förfogande.

På därom av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 45) gjord framställning anvisade därefter 1927 års riksdag
(skrivelse nr 5 A, punkt 39) till utvidgning av ifrågavarande köksbyggnad
för budgetåret 1927/1928 ett extra reservationsanslag av 192,700 kronor.

Med bifall till en i propositionen nr 220 till 1929 års riksdag gjord
framställning medgav vidare nämnda års riksdag, att i det av 1926 års
riksdag godkända förslaget beträffande utvidgning av köksbyggnaden vid
Uppsala hospital och asyl finge vidtagas jämkning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i propositionen förordat, ävensom att sammanlagda
kostnaden för ifrågavarande utvidgningsarbeten finge utgöra högst 384,000
kronor.

Enär — såsom framgår av det anförda — för utvidgningen av köksbyggnaden
redan tidigare anvisats reservationsanslag å tillhopa 267,700
kronor samt detta belopp, då byggnadsföretaget icke påbörjats, ännu i sin
helhet fanns disponibelt, beräknades icke i propositionen nr 220 för budgetåret
1929 1930 något ytterligare belopp för utvidgningen av köksbyggnaden.

28

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr löO.

Genom brev den 20 juni 1929 föreskrev Kungl. Maj:t, att beträffande
planen för utvidgningen av ifrågavarande köksbyggnad jämkning skulle vidtagas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i nyssnämnda proposition
förordat, samt förklarade, att sammanlagda kostnaden för utvidgningsarbetena
iinge utgöra högst 384,000 kronor. I samband därmed framhöll
Kungl. Majit för medicinalstyrelsen angelägenheten av att hithörande arbeten
fortast möjligt igångsattes.

Den utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala hospital och asyl, varom
beslut fattades vid 1929 års riksdag, avser — såsom framhölls i berörda
proposition nr 220 — att iståndsätta den i många hänseenden otidsenliga
köksbyggnaden vid anstalten på sådant sätt, att den svarade mot nutida
fordringar på en dylik byggnad. Utvidgningsarbetena, som länge ansetts
trängande, synas mig böra slutföras under nästkommande budgetår. Den
del av den för byggnadsföretaget beräknade totalkostnaden av 384,000 kronor,
som ännu icke anvisats för ändamålet, utgör 116,300 kronor. Jag förordar
därför, att för slutförande av utvidgningen av köksbyggnaden vid Uppsala
hospital och asyl måtte för budgetåret 1930/1931 under anslaget till hospitalsbyggnader
beräknas sistnämnda belopp.

Enligt mitt förslag skulle alltså för byggnadsarbeten vid Uppsala hospital
och asyl under nästa budgetår erfordras, för W. C.-anläggningen 174,500
kronor och för utvidgningen av köksbyggnaden 116,300 kronor eller tillhopa
290,800 kronor.

Sinnessjukhuset vid Umeå.

I förenämnda. proposition nr 220 till 1929 års riksdag framlades förslag
om uppförande av ett nytt hospital vid Umeå. Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet var grundad på utredning och förslag av medicinalstyrelsen samt
gick ut på att riksdagen måtte besluta, att en för 918 vårdplatser avsedd
sinnessjukanstalt skulle, för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor,
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i december
1928 och januari 1929, beträffande en i förslaget ingående upptagningspaviljong
i november 1927, upprättade ritningar, dock med iakttagande av vissa
av mig i propositionen förordade jämkningar, uppföras på det å en av t. f.
distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd och kompletterad
karta med bruten blå linje och bokstäverna A—B—C—D—E—E—G—H—A
angivna området av kyrkoherdebostället 61/64 mantal krono Kyrkobordet nr
1 och komministerboställena tillhopa 3/is mantal krono Kyrkobordet nr 2
ävensom lägenheten Kyrkoplatsen nr 1, allt i Umeå socken.

Kungl. Maj:ts förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa
till nyssnämnda proposition, blev av riksdagen bifallet (se riksdagens skrivelse
nr 288).

Av det till hospitalsbyggnader för budgetåret 1929/1930 begärda och av
riksdagen beviljade anslaget beräknades i propositionen ett belopp av 200,000
kronor för påbörjande av arbetena med hospitalet vid Umeå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

29

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog därefter Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att — under förutsättning att i det följande angivna överenskommelser
bleve träffade med kommunalfullmäktige i Umeå landskommun oell
Umeå socknemän — låta, med beaktande av vad jag i nämnda proposition
anfört i ämnet, på förenämnda område uppföra en för 918 vårdplatser avsedd
sinnessjukanstalt för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor i huvudsaklig
överensstämmelse med omförmälda ritningar, dock med iakttagande
av vissa av mig i propositionen förordade jämkningar. Därvid skulle medicinalstyrelsen
äga att, förutom nyssnämnda jämkningar, vidtaga de smärre
omläggningar och ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga
eller lämpliga samt icke medförde ökning av kostnaden för anstalten.

Samtidigt anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att, sedan en inom
byggnadsstyrelsen pågående utredning rörande eternits lämplighet såsom
taktäckningsmaterial blivit slutförd, varom meddelande borde av sistnämnda
styrelse utan dröjsmål lämnas medicinalstyrelsen, efter samråd med byggnadsstyrelsen
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn vilket material,
som borde användas för täckning av de större yttertaken å de för ifrågavarande
anstalt avsedda byggnaderna.

Genom samma beslut bemyndigade Kungl. Majit medicinalstyrelsen att å
Kungl. Majits och kronans vägnar träffa definitiva överenskommelser dels
med kommunalfullmäktige i Umeå landskommun ej mindre angående gäldande
av samtliga kostnader, som föranleddes av förvärvet av nämnda, för nu
ifrågavarande anläggning avsedda områden av kyrkoherdebostället 61/64 mantal
Kyrkobordet nr 1 och av komministerboställena tillhopa */,6 mantal Kyrkobordet
nr 2 jämte å nämnda fastigheter befintliga, boställena eller enskilda
tillhöriga byggnader, än även i övriga i propositionen nr 220 närmare omförmälda
hänseenden, allt i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet
uti vissa av fullmäktige den 26 september 1926 och den 2 september 1928
beslutade utfästelser, dels med Umeå socknemän rörande överlåtande med
äganderätt till Kungl. Maj:t och kronan, utan kostnad för denna, av såväl
den i det avsedda anstaltsområdet ingående delen av lägenheten Kyrkoplatsen
nr 1 som å nämnda lägenhetsdel befintliga byggnader, dels och med
stadsfullmäktige i Umeå beträffande frågan örn tillgodoseende av den blivande
sinnessjukanstalten med vatten i enlighet med ett i ämnet mellan
stadsfullmäktige och styrelsen träffat, den 29 juni och den 1 juli 1927 dagtecknat
preliminärt avtal.

Slutligen ställde Kungl. Majit genom berörda beslut för uppförande av
ifrågavarande sinnessjukanstalt till medicinalstyrelsens förfogande ett belopp
av högst 200,000 kronor av det för budgetåret 1929/1930 anvisade anslaget
till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 10 september 1929 har medicinalstyrelsen hemställt örn
anvisande av medel för fullföljande av arbetena med hospitalet vid Umeå.
Styrelsen har däri meddelat, att styrelsen i samråd med arkitekten Westman
uppgjort en byggnadsplan för arbetenas utförande, omfattande tiden från
och med budgetåret 1929 1930 till och med budgetåret 1933/1934. Enligt

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Departements chefen.

denna plan skulle under budgetåret 1929/1930 arbetsritningar och entreprenadhandlingar
upprättas och, örn möjligt, byggnadsarbetet påbörjas.
Under budgetåret 1930/1931 skulle större delen av grunderna utföras och
uppförandet av byggnadsstommama igångsättas, varjämte yttre avloppsledningar
skulle anordnas samt en del andra ledningsarbeten påbörjas. Under
budgetåret 1931/1932 skulle uppförande och intäckning av byggnadsstommarna
slutföras, bjälklag inläggas och mellanväggar uppsättas samt ledningsarbetena
fortsättas. Därefter skulle under budgetåret 1932/1933 putsningsarbetet
utföras samt golv inläggas och snickeriarbeten insättas, varjämte värmeledningen
skulle färdigställas och i övrigt hela ledningsarbetet fortsättas.
Slutligen skulle under budgetåret 1933/1934 återstående arbeten utföras.
Byggnadsarbetena skulle avslutas före utgången av år 1933. Under tiden
därefter skulle avsyning av arbetena äga rum ävensom vissa arbeten i terrängen
utföras. Enligt medicinalstyrelsen förutsatte arbetsplanen kontinuerligt
arbete även vintertid. Väderleks- oell andra förhållanden kunde dock
inverka på planens realiserande och nödvändiggöra vissa jämkningar i densamma.
Enligt denna plan skulle för budgetåret 1930/1931 för arbetena vid
Umeåhospitalet erfordras ett belopp av 1,500,000 kronor, och har medicinalstyrelsen
under hänvisning härtill hemställt, att för nästa budgetår måtte
för ändamålet anvisas nämnda belopp.

Enligt vad jag från medicinalstyrelsen inhämtat har numera styrelsen å
Kungl. Maj:ts och kronans vägnar träffat sådana överenskommelser med
kommunalfullmäktige i Umeå landskommun och Umeå socknemän, vilka
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1929 skulle utgöra förutsättning för
uppförandet av ifrågavarande sinnessjukanstalt.

Såsom framgår av den översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning
av hospitalsplatser m. m. under åren 1928—1938, som medicinalstyrelsen
med skrivelse den 10 december 1929 framlagt och för vilken jag i det föregående
redogjort, har styrelsen företagit vissa modifikationer i nämnda för
Umeåhospitalet utarbetade byggnadsplan, innebärande bland annat att byggnadsarbetena
vid Umeåanstalten skulle så bedrivas, att en mindre del av
byggnadsanslaget erfordrades först under budgetåret 1934/1935 samt att för
arbetenas fortsättande under nästa budgetår skulle erfordras ett till 1,200,000
kronor uppskattat belopp. Då jag icke har något att erinra mot den sålunda
jämkade planen för ifrågavarande byggnadsföretag, får jag förorda, att under
anslaget till liospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 för fortsättande av
byggnadsarbetena å sinnessjukhuset vid Umeå beräknas ett belopp av 1,200,000
kronor.

Sinnessjukhuset i Jönköping.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
besluta, att det av Jönköpings regemente tidigare disponerade kasernetablissementet
i Jönköping skulle för en beräknad kostnad av högst 6,750,000
kronor — däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och

Kungl. Maj:ts proposition nr lott.

31

kronan icke tillhöriga byggnader och annan egendom — omändras till en för
1.220 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Hjalmar Cederström upprättade, den 18 juni 1928 och
den 1 februari 1929 dagtecknade ritningar, märkta respektive »Kungl. Medicinalstyrelsen
1928» och »Kungl. Medicinalstyrelsen 1929», dock med iakttagande
av vissa utav mig i propositionen angivna jämkningar, samt att förty
det för nämnda anstalt enligt av mig förordat förslag avsedda området jämte
därå befintliga, Kungl. Majit och kronan tillhöriga byggnader — med undantag
av vissa av mig omförmälda förrådsbyggnader — skulle från och med
den 1 juli 1929 överföras från försvarsväsendet.

Kungl. Majits framställning i ämnet var grundad på utredning och förslag
av kasernkommittén. Kungl. Maj :ts förslag, rörande vars närmare innehåll
jag hänvisar till nyssnämnda proposition, blev av riksdagen till alla delar
godkänt (se riksdagens skrivelse nr 288).

Av det anslag till hospitalsbyggnader, som anvisades för budgetåret
1929 1930, var ett belopp av 160,000 kronor avsett för Jönköpingsanstalten.
Beloppet skulle enligt propositionen användas dels för bestridande av kostnaderna
för kasernkommitténs och medicinalstyrelsens utredningar angående
omändringar av kasernetablissementet, dels för inlösen av vissa byggnader,
dels ock för byggnadsarbetenas fortsatta förberedande.

Genom beslut den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att låta, med beaktande av vad jag i omförmälda proposition anfört
i ämnet, omändra det av Jönköpings regemente tidigare disponerade kasernetablissementet
i Jönköping för en beräknad kostnad av högst 6,750,000
kronor — däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och
kronan icke tillhöriga byggnader och annan egendom — till en för 1,220
vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt i huvudsaklig överensstämmelse med
förenämnda ritningar, dock med iakttagande av vissa utav mig i propositionen
angivna jämkningar, med rätt för byggnadsstyrelsen att, förutom nyssnämnda
jämkningar, efter samråd med medicinalstyrelsen vidtaga de smärre
omläggningar och ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga eller
lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt icke medförde
ökning i kostnaden för anstalten.

Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att omändringsarbetena beträffande
ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att den avsedda anstalten
kunde efter färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1934.

Tillika anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att beträffande sättet
för omändringsarbetenas utförande tillse, att sådana anordningar vidtoges,
som vore ägnade att säkerställa, att vid etablissementet nu förefintliga anordningar
i största möjliga utsträckning bibeliölles, att reparations- och förbättringsarbeten
ej gjordes mera omfattande än som oundgängligen erfordrades
ävensom att i allmänhet kostnaderna för omändringsarbetena i görligaste
mån begränsades; och borde styrelsen i sådant syfte taga under omprövning,
i vad mån arbetena av styrelsen borde bedrivas i egen regi.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 151).

Vidare anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att för Kungl. Majis
och kronans räkning inlösa vissa kronan icke tillhöriga byggnader m. m.
för ett sammanlagt belopp av högst 58,000 kronor.

Därjämte ställde Kungl. Majit till byggnadsstyrelsens förfogande frän förberörda,
för budgetåret 1929/1930 anvisade anslag till hospitalsbyggnader ett
belopp av högst 160,000 kronor att användas för omändringen till sinnessjukanstalt
av ifrågavarande kasernetablissement i Jönköping och för inlösen
av omförmälda byggnader m. m. I nyssnämnda summa skulle jämväl inräknas
kostnaderna för viss ersättning till ingenjören Cederström för av honom
utarbetade ritningar rörande Jönköpingsanstalten.

Ytterligare förordnade Kungl. Majit, ej mindre att förenämnda, enskilda
tillhöriga byggnader skulle efter inlösen för Kungl. Majits och kronans räkning
tills vidare ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning än även att
det för nu ifrågavarande anstalt enligt det av mig i propositionen förordade
förslaget avsedda området jämte därå befintliga, Kungl. Majit och kronan
tillhöriga byggnader — med undantag av några förrådsbyggnader — skulle
från och med den 1 juli 1929 med vissa inskränkningar överföras från försvarsväseiidet
och tills vidare ställas under samma styrelses förvaltning.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av medel för nästa budgetar för omändringen av kasemetablissementet
i Jönköping till sinnessjukanstalt. Styrelsen har därvid anfört
i huvudsak följande.

Enligt föreskrift av Kungl. Majit skulle anstalten vara färdigställd före
den 1 juli 1934. Med hänsyn ej mindre till det begränsade anslag, som
anvisats för budgetåret 1929/1930, än även till behovet av en rundligt tillmätt
tid för det betydande utrednings- och ritningsarbete, som måste utföras
före byggets igångsättande, ämnade byggnadsstyrelsen icke påbörja
några arbeten vid etablissementet före våren 1930. Skulle arbetena vara
fullbordade den 1 juli 1934, komme byggnadstiden att omfatta över 4 år.
Styrelsen holle emellertid före, att byggnadstiden borde begränsas till omkring
3 år, en tid, som syntes normal för ett företag av denna omfattning
och planläggning, och att därför byggnadsföretaget borde fullbordas senast
under loppet av hösten 1933. Detta skulle visserligen innebära förhöjda
årsanslag men i stället i viss mån nedbringa byggnadskostnaderna dels
genom de fördelar en normal drift medförde och dels genom förbilligande
av administrationskostnaderna. Under denna förutsättning kunde under det
första byggnadsåret stommarna till nybyggnaderna i allt väsentligt uppföras,
varjämte erforderliga rivningsarbeten kunde verkställas och nya väggstommar
m. m. kunde anbringas i de äldre byggnader, som vore avsedda att omändras.
Under det andra arbetsåret kunde i huvudsak utföras bjälklags-,
putsnings-, snickeri- och ledningsarbeten och dylikt. Slutligen kunde under
det tredje arbetsåret byggnadernas inredning fullbordas och de utvändiga
planerings- och hägnadsarbetena färdigställas.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde byggnadskostnaderna jämnt fördelas
å de tre byggnadsåren och följaktligen det för budgetåret 1930/1931
erforderliga anslaget beräknas till tredjedelen av skillnaden mellan den beräknade
totalkostnaden, 6,750,000 kronor, och det för budgetåret 1929/1930
anvisade anslaget å 160,000 kronor, eller i runt tal 2,200,000 kronor.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Under åberopande av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att
för fortsättande av ombyggnaden av Jönköpings regementes förutvarande
kasernetablissement i Jönköping till sinnessjukhus måtte för budgetåret
1930/1931 anvisas ett belopp av 2,200,000 kronor.

I häröver infordrat, den 7 september 1929 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen
förklarat sig icke hava något att erinra mot denna framställning.

Genom särskilda beslut den 5 och 27 juli 1929 har Kungl. Majit medgivit,
att vissa utrymmen inom kasernetablissementet finge tagas i anspråk
för förläggning av gammalsvenskbyborna. Medgivandena gälla till den 1
april 1930, och i avgivet yttrande hade byggnadsstyrelsen förklarat, att sinnessjukanstaltens
färdigställande icke skulle fördröjas genom ett dylikt upplåtande.

Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört anser även jag lärn pligt!
att den beräknade tiden för ombyggnad av kasernetablissementet i Jönköping
till sinnessjukanstalt något förkortas och att i följd härav återstående kostnader
för ombyggnaden fördelas i huvudsaklig anslutning till byggnadssty.
relsens förslag. Emellertid synes det mig även med denna omläggning tillräckligt
att för nästa budgetår för ifrågavarande ändamål beräkna ett belopp
av 2,100,000 kronor.

Ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital

och asyl.

Vid Lunds hospital och asyl finnas två s. k. första klass paviljonger, av
vilka en är avsedd för manliga och en för kvinnliga patienter. Värdera av
dessa paviljonger, vilka båda äro byggda i två våningar, innehåller dels en
avdelning för vård av 15 sjuka i första betalningsklassen, dels ock en s. k.
öppendörravdelning för vård av 12 rekonvalescenter, tillhörande den allmänna
betalningsklassen. Den förra avdelningen omfattar hela övre våningen
och en del av bottenvåningen, medan den senare avdelningen upptager återstoden
av bottenvåningen.

Paviljongerna, som äro uppförda i samband med hospitalets tillkomst i
slutet av 1870-talet, hava, sedan de tagits i bruk, icke undergått någon mera
genomgripande ändring i byggnadshänseende och äro sedan länge i flera
avseenden otidsenliga.

Vid olika tillfällen har därför fråga väckts örn omändring av paviljongerna.

Sålunda tillsatte Kungl. Majit på därom av medicinalstyrelsen gjord framställning
genom brev den 19 september 1913 en kommission för uppgörande
av förslag till örn- och tillbyggnader vid vissa hospital. I denna kommissions
uppdrag ingick bland annat att taga i övervägande, huruvida de två
första klass paviljongerna vid Lunds hospital borde i samband med uppförande
av nya byggnader för sinnessjuka i första betalningsklassen tagas i
anspråk för andra sjukvårdsändamål eller örn de alltjämt borde användas på
samma sätt som dittills.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lil haft. (Nr 150.) 4Sfi 30 3

Departements chefen.

34

Kungl. Majus proposition nr 150.

I sitt den 23 augusti 1915 avgivna betänkande förordade kommissionen,
att paviljongerna skulle undergå erforderlig modernisering och begagnas för
sitt ursprungliga ändamål.

I skrivelse den 15 september 1917 framlade därefter medicinalstyrelsen
förslag till örn- och påbyggnad av de båda paviljongerna enligt av arkitekten
C. Wickman uppgjorda ritningar. Kostnaderna för genomförande av detta
förslag, enligt vilket paviljongerna skulle förses med anordningar för centraluppvärmning,
varmvattenberedning, fullständig W. C.-anläggning m. m.,
beräknades till 270,000 kronor; och hemställde medicinalstyrelsen, att nämnda
belopp måtte för ändamålet äskas av riksdagen.

Av statsfinansiella skäl föranledde emellertid berörda framställning icke
någon proposition i ämnet.

På framställning av medicinalstyrelsen beslöt sedermera Kungl. Maj:t den
4 december 1925 att överlämna ärendet till styrelsen för förnyad utredning.

Med skrivelse den 20 december 1929 har nu medicinalstyrelsen överlämnat
förnyat förslag till ombyggnad av ifrågavarande paviljonger.

Förslaget har, efter av förutvarande överläkaren vid Lunds hospital och
asyl, professorn V. Wigert utarbetat program, uppgjorts av arkitekten
C. Westman under medverkan av ingenjören H. Theorell för värmeledningsarbeten,
aktiebolaget Vatten och Värme Carl Holmberg samt ingenjören
Theorell för sanitära anläggningar samt maskinmästaren vid hospitalet
P. Hammarberg och överingenjören T. Holmgren för elektriska installationsarbeten.
Av arkitekten Westman uppgjorda ritningar äro utarbetade i november
1927.

I sin skrivelse har medicinalstyrelsen bland de brister, som vidlåda de två
paviljongerna, särskilt påpekat följande.

Paviljongerna uppvärmdes genom kaminer och kakelugnar för vedeldning,
en anordning, som vore i hög grad oekonomisk och medförde mångahanda
olägenheter för sjukvården. Ventilationen vore också till följd därav bristfällig.
Uppvärmning av vatten för bad måste ske medelst varmvattenkaminer.
I övre våningen, där så gott som alla till första klassavdelningen hörande
patientrum vore belägna, funnes intet badrum. W. C.-anordningar
hade på några ställen inrättats men behövdes på flera. De i byggnadernas
ändpartier belägna mittkorridorerna saknade direkt belysning. Trapporna
vore mycket trånga och obekväma. Ett flertal patientrum inom första klassavdelningen
vore mycket smala, några med en bredd understigande två
meter, och kunde därför icke motsvara ens mycket anspråkslösa krav på
trevnad.

Angående det av medicinalstyrelsen nu framlagda ombyggnadsförslaget har
styrelsen härefter i skrivelsen lämnat i huvudsak följande redogörelse.

Förslaget anslöte sig till 1917 års förslag, från vilket det av veke väsentligen
endast därutinnan, att påbyggnad för personalrum uteslutits och att
för värmeledningen i stället för lokala pannanläggningar föreslagits anknytning
till hospitalets värmecentral.

Inom vardera byggnaden vore, såsom för närvarande, övre våningen jämte
en del av bottenvåningen avsedd för en avdelning örn 15 platser för sjuka
i första betalningsklassen och övriga delen av bottenvåningen för en konvalescentavdelning
om 12 platser för sjuka i allmänna klassen.

35

Kungl. Majus proposition nr 150.

Vid den förra avdelningen hade föreslagits en tillbyggnad, inrymmande
ett rum i vardera våningen samt en ny trappa i stället för den nuvarande,
som skulle borttagas. Andkorridorerna i båda våningarna skulle få direkt
ljus från fönster i husets gavlar. Till bottenvåningen skulle förutom kök
och ett hallutrymme allenast förläggas personalrum. I övre våningen skulle,
delvis genom borttagande av gamla väggar och uppsättande av nya, inrättas
15 rymliga sjukrum, vart och ett för en patient, varjämte ett badrum här
skulle anordnas. Daglokalerna skulle bibehållas oförändrade.

Inom konvalescentavdelningen skulle erhållas större badrum och sköterskerum
samt å manspaviljongen ett rymligt arbetsrum (för bokbinderi
m. m.).

I etet till tillbyggnaden hörande källarutrymmet skulle inrättas ett par
smärre, för personalen avsedda badrum.

Vidare skulle anordnas centralvärmeledning med lokala värmekroppar
(radiatorer) anslutna till hospitalets pumpvarmvattenanläggning, från vilken
en ledning i kulvert skulle dragas till den närmaste paviljongen och därifrån
genom den mellan paviljongerna belägna överläkarebostadens källare — där
en i denna byggnad befintlig värmeledning skulle anslutas till ledningen —
till den andra paviljongen.

Varmvatten för bad m. m. skulle erhållas från hospitalets värmecentral.
W. C.-anläggningen skulle utökas och avloppsledningarna förnyas. Patientrummen
inom första klass avdelningarna skulle förses med tvättställ.
Elektriska belysningsledningar skulle förläggas i väggputsen.

Kostnaderna för de ifrågavarande ombyggnadsarbetena hava enligt en av
arkitekten C. Westman den 15 augusti 1929 uppgjord sammanställning beräknats
sålunda.

Byggnadskostnad enligt kaptenen Henriksson ....................... kronor 82,000

Värmeledning enligt ingenjören Theorell ................................. » 45,300

Sanitetsanläggning enligt ingenjören Theorell ........................ » 30,000

Efterlagning för sanitetsanläggningen enligt anstaltens syssloman
........................................................................................ » 3,000

Elektrisk anläggning enligt maskinmästaren Hammarberg ... » 6,800

Arkitekt- och kontrollantarvoden och oförutsett ..................... » 13,150

Kronor 180,250

Därtill för utvändiga kulvertar och kulvertledningar, med anslutning
till överläkarebostaden och utbyte i panncentralen
av expansionskärl mot en hydrofor med luftpump enligt
ingenjören Theorell ......................................................... » 28,750

Summa kronor 209,000

Över föreliggande förslag hava av medicinalstyrelsen infordrats yttranden
från t. f. överläkaren H. Sjöbring, från direktionen för hospitalet samt från
byggnadsstyrelsen.

T. f. överläkaren Sjöbring har därvid anfört, att de föreslagna byggnadsändringama
måste anses vara av behovet synnerligen påkallade, men
att vissa smärre ändringar i förslaget syntes önskvärda. Sålunda borde
man enligt Sjöbring bibehålla de särskilda matsalar, som för närvarande
funnes vid första klassavdelningarna, men vilka enligt förslaget skulle borttagas.
Ett borttagande av matsalarna komme nämligen att medföra ökat
arbete för personalen och minskad trevnad för patienterna. Ett bibehållande

36

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

av matsalarna syntes emellertid kunna ske utan nämnvärd rubbning av
förslaget, exempelvis på det sätt att i vardera byggnaden köket förlädes i
det nya trapphuset oell intill den nuvarande matsalen.

Ilospitalsdirektionen har såsom eget utlåtande åberopat det av t. f. överläkaren
sålunda avgivna yttrandet.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra beträffande
vare sig förslaget eller de för detsammas genomförande beräknade kostnaderna.

Under hänvisning till nämnda yttranden, som av medicinalstyrelsen jämväl
överlämnats, ävensom till vad styrelsen i övrigt anfört, har styrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte i proposition till 1930 års riksdag föreslå
riksdagen att dels medgiva, att ombyggnad av första klass paviljongerna vid
Lunds hospital och asyl finge i huvudsaklig överensstämmelse med de av
arkitekten C. Westman i november 1927 uppgjorda ritningarna utföras fölen
beräknad kostnad av 209,000 kronor, dels ock för påbörjande av samma
arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen, har spörsmålet örn
ombyggnad av de s. k. första klass paviljongerna vid Lunds hospital och
asyl länge stått på dagordningen. I likhet med medicinalstyrelsen anser
jag, att en modernisering av dessa i många hänseenden opraktiska och bristfälliga
byggnader nu bör komma till stånd. Det av medicinalstyrelsen i
ämnet framlagda förslaget synes mig även vara av beskaffenhet att kunna i
huvudsak godkännas. .Tåg förutsätter därvid, att i förslaget komma att vidtagas
de smärre ändringar, vilka må föranledas av t. f. överläkaren Sjöbrings
i det föregående antydda uttalanden eller vilka eljest må visa sig ändamålsenliga
och kunna genomföras, utan att totalkostnaden därigenom ökas. Mot
den för arbetenas utförande beräknade kostnaden av 209,000 kronor har
någon anmärkning ej blivit framställd, och icke heller jag har något att erinra
däremot. För påbörjande av nämnda arbeten torde i enlighet med
medicinalstyrelsens förslag böra för nästa budgetår beräknas ett belopp av
100,000 kronor.

Ny- och ombyggnader vid Växjö hospital.

Växjö hospital är beläget omkring 2 kilometer i sydostlig riktning från
Växjö stad. Därest man, följande södra utfartsvägen från staden, passerar
viadukten över de båda järnvägarna till Karlskrona respektive Sönneby, har
man hospitalsområdet framför sig. Närmast ligger ett år 1919 med hänsyn
till blivande utvidgning inköpt område, det s. k. Kampenområdet, vilket
sträcker sig söderut mellan Växjö sjön i väster och sjön Trummen i öster.
Längs mitten av detta område går i sydlig riktning allmänna vägen till
Telestad. Till Kampenområdet gränsar i öster hospitalets äldre område,
beläget mellan järnvägen och den därinvid gående landsvägen i norr och
sjön Trummen i söder och utskjutande med en bred udde i Trummen. Såväl
östra delen av Kampenområdet som det äldre hospitalsområdet sluttar
mot Trummen och en mellan områdena belägen sänka.

Kungl. Majus proposition nr 150.

37

Hospitalet omfattar för närvarande 404 vårdplatser. Av dessa äro 100
belägna i en för män avsedd kriminalavdelning, 40 i en Kalmar och Blekinge
län tillhörig s. k. upptagningspaviljong och 34 i en öppendörrpaviljong
för lugna manliga patienter. Återstående 230 platser äro fördelade på två
större sjukvårdsbyggnader.

Frågan örn utvidgning av Växjö hospital har under senare år flera gånger
varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling.

Sålunda anhöll 1912 års riksdag med anledning av särskilda vid riksdagen
väckta motioner, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning i fråga örn
erforderliga åtgärder för tillgodoseende av behovet av ökad sinnessjukvård,
därvid även borde tagas i övervägande, huruvida ändamålet kunde vinnas
genom utvidgning av vissa befintliga vårdanstalter för sinnessjuka. Bland
de vårdanstalter, som kunde antagas vara lämpade för en utvidgning, omnämndes
i riksdagens framställning hospitalet i Växjö.

Sedan Kungl. Majit i anledning härav anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma
med utredning i berörda hänseenden, uttalade styrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 26 mars 1913 beträffande Växjö hospital, bland annat,
att denna anstalt såsom varande belägen i en relativt folkrik trakt och invid
en större stad med goda kommunikationer säx-deles väl ägnade sig för
en utvidgning, och att det å hospitalet befintliga antalet sjukplatser icke
heller vore större, än att anstalten utan några olägenheter kunde utvidgas.
Styrelsen anförde vidare såsom skäl för utvidgningen möjligheten att därigenom
bereda plats å Växjö hospital för sjuka från Blekinge län, som då
''tillhörde det avlägset belägna hospitalets i Västervik upptagningsområde.

På därom av medicinalstyrelsen i nämnda skrivelse gjord framställning
tillsatte Kungl. Majit genom beslut den 19 september 1913 en särskild kommission
med uppdrag att utarbeta förslag till ny- och ombyggnader vid
hospitalet för det antal sinnessjuka, som kunde av förhållandena betingas,
vilken kommission skulle äga att med ägare av mark invid hospitalet träda
i förhandling örn förvärv av mark för utvidgning av hospitalets område.

Denna kommission avgav den 10 januari 1915 ett förberedande utlåtande
i ämnet. Däri förordade kommissionen viss utvidgning av hospitalet samt
framlade i anledning därav förslag till inköp av vissa delar av den till
hospitalsområdet angränsande lägenheten Kampen. Förslaget överlämnades
av medicinalstyrelsen med skrivelse den 15 december 1915 till Kungl. Majit
men föranledde med hänsyn till de betydande kostnaderna för markförvärvet
icke någon proposition till 1916 års riksdag.

Med anledning av en vid sistnämnda riksdag väckt motion anhöll emellertid
riksdagen i skrivelse den 15 juni 1916, att Kungl. Majit täcktes taga
frågan örn Växjö hospitals utvidgning under förnyat övervägande och därefter
för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas. I
sin motivering uttalade riksdagen, bland annat, att riksdagen ansåge, att
tanken på en utvidgning av hospitalet ej borde uppgivas, men att riksdagen
funne kostnaden för inköp av de för utvidgningen avsedda lägenheterna an -

Tidigare

utvidgnings förslag.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

märkningsvärt liög och därför ansåge, att ytterligare utredning i denna fråga
borde ske.

Sedan Kungl. Majit därefter återremitterat ärendet till medicinalstyrelsen,
överlämnade styrelsen med skrivelse den 29 september 1917 till Kungl. Majit
dels förnyad utredning i frågan örn markförvärvet, dels slutligt utlåtande och
förslag rörande för utvidgning av hospitalet erforderliga ny- och ombyggnader,
avgivet av den förut omförmälda kommissionen. I skrivelsen hemställde
medicinalstyrelsen örn proposition till riksdagen angående ny- och
ombyggnad av hospitalet för en ökning av dess platsantal från dåvarande
390 till 716 i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens förslag
samt angående förvärv av samma markområden, som avsetts i kommissionens
och styrelsens tidigare förslag.

Kommissionens förslag gick ut därpå, att hospitalets nuvarande sjukhusbyggnader,
vilkas fastställda platsantal, som nyss nämnts, då var 390, därav
en avdelning för kriminalpatienter med 100 platser, samtliga skulle användas
för manliga patienter i allmän klass, samt att å den till inköp föreslagna
marken skulle uppföras två nya paviljonger för kvinnliga patienter i allmän
klass med ett sammanlagt platsantal av 290 och en paviljong för patienter
i första klass med plats för 18 män och 18 kvinnor. Därjämte skulle enligt
förslaget nyuppföras en ekonomibyggnad för kök och tvätt, ett ångpannehus,
ett administrationshus och en portvaktsstuga, medan den dåvarande överläkarbostaden,
sedan en ny sådan inretts i corps-de-logisbyggnaden å lägenheten
Kampen, skulle inredas till samlings- och festsal.

I sin berörda skrivelse den 29 september 1917 framhöll medicinalstyrelsen,
bland annat, följande.

Behovet av anstaltsplatser för sinnessjuka i riket i dess helhet gjorde
den föreslagna utvidgningen synnerligen önskvärd. Genom densamma skulle
avsevärda fördelar även för ifrågavarande hospital stå att vinna, i det att
därigenom skulle tillgodoses behovet av moderna övervakningsavdelningar,
av en samlingssal för patienter och personal samt av en ny överläkarbostad
i stället för den dåvarande, som vore mycket otidsenlig. Därtill komme,
att hospitalet genom utvidgningen skulle erhålla ett administrationshus, som
det då saknade. Dit skulle överflyttas, bland annat, läkareexpedition och
sysslomanskontor, vilka vore inrymda i anstaltens kriminalavdelning i lokaler,
som vore väl behövliga för andra sjukvårdsändamål, särskilt för inrättande
av arbetssalar för kriminalavdelningen. De vid hospitalet befintliga
första klassavdelningarna vore i högsta grad otidsenliga, och i likhet med
kommissionen holle styrelsen före, att det vore nödvändigt, att dessa avdelningar
övergåves som sådana och apterades för andra sjukvårdens behov.
Då behovet av första klass platser emellertid vore synnerligen stort och
några moderna första klassavdelningar icke funnes annat än vid Göteborgs
hospital, vore styrelsen i likhet med kommissionen av den uppfattningen,
att de befintliga första klassavdelningarna borde ersättas med nya. I fråga
örn planen för den föreslagna utvidgningen förklarade sig styrelsen icke hava
något att erinra mot kommissionens förslag, utan ansåge styrelsen synnerligen
lyckligt, örn den av kommissionen föreslagna utvidgningen komme till
stånd. Beträffande tiden för utvidgningens genomförande uttalade styrelsen,
efter att hava framhållit hurusom de sydligare delarna av landet genom
Hälsingborgsliospitalets stora platsnumerär blivit bättre försedda med plåt -

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

ser för anstaltsvården av sinnessjuka än andra delar, att det enligt styrelsens
förmenande icke vore något kinder att med hänsyn till den då rådande
dyrtiden låta med utförandet av arbetena för utvidgningen tills vidare anstå.
Att frågan örn förvärvandet av den för utvidgningen erforderliga lägenheten
Kampen omedelbart löstes, funne styrelsen däremot vara av yttersta vikt.

Frågan örn utvidgningen av Växjö hospital samt örn förvärv av härför
erforderlig mark upptogs av Kungl. Majit i proposition till 1918 års riksdag
(se proposition nr 2 örn tilläggsstat till riksstaten för år 1918, sjätte huvudtiteln
sid. 25—49).

Däri uttalade föredragande departementschefen bland annat:

En utvidgning av hospitalet i huvudsaklig överensstämmelse med det av
kommissionen utarbetade och av medicinalstyrelsen förordade förslaget vore
av behovet påkallad. Även örn, såsom medicinalstyrelsen framhållit, större
tillgång på hospitalsplatser för det sydliga Sveriges del komme att beredas
genom anläggningen av hospitalet i Hälsingborg, torde de av kommissionen
och medicinalstyrelsen åberopade förhållandena vid Växjö hospital i och för
sig motivera en utvidgning av sistnämnda anstalt. Därtill komme, att den
i hela riket rådande bristen på vårdplatser för sinnessjuka, som icke kunde
förväntas bliva avhjälpt genom anläggningen av hospitalet i Hälsingborg,
påkallade, att förefintliga möjligheter till utvidgning av redan befintliga
hospital i så stor utsträckning som möjligt begagnades. Växjö hospital vore
en av de sinnessjukanstalter, som bäst lämpade sig för en utvidgning.

I fortsättningen av sitt anförande uttalade sig departementschefen, med
hänsyn till de dåvarande dryga byggnadskostnaderna och de stora kraven
på statsutgifter för andra ändamål, mot ett omedelbart utförande av den
föreslagna utvidgningen av hospitalet men förordade förslag till riksdagen
angående inköp av den för utvidgningen föreslagna marken.

Med bifall till Kungl. Majis i enlighet härmed framställda proposition
medgav 1918 års riksdag — under uttalande, bland annat, att den i ärendet
förebragta utredningen synts riksdagen giva vid handen, att en utvidgning
av Växjö hospital i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommissionen
utarbetade samt av medicinalstyrelsen förordade förslaget vore av behovet
påkallad — förvärv av de ifrågavarande lägenheterna (se riksdagens skrivelse
nr 6 B sid. 62).

Sedan proposition till 1919 års riksdag angående vissa med markförvärvet
sammanhängande frågor av riksdagen bifallits, anbefallde Kungl. Majit genom
brev den 19 juni 1919 åtgärder, bland annat, för inköp av de meromnämnda
lägenheterna, vilka sedermera efter verkställt köp tillagts hospitalsområdet
med undantag av en mindre lägenhet, Kampagrind nr 1, i fråga örn vilken
expropriation medgivits men i avvaktan på utvidgningsfrågans slutliga lösning
ännu icke verkställts.

I skrivelse den 30 augusti 1919 gjorde därefter medicinalstyrelsen framställning
örn påbörjande av ny- och ombyggnader för den av statsmakterna
sålunda i princip beslutade utvidgningen av hospitalet. Med hänsyn därtill
att det samtidigt ifrågasatta uppförandet av Hälsingborgs hospital ansågs
böra givas företräde framför den ifrågavarande utvidgningen föranledde framställningen
icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

40

Kungl. Mcij:ts proposition nr loit.

Medicinalstyrelsens

förslag den
25 januari
1930.

Beskrivning
på den nuvarande

anstalten.

Av samma skäl avslog 1920 ärs riksdag en vid riksdagen väckt motion
örn anslag till utvidgning av Växjöhospitalet i enlighet med medicinalstyrelsens
framställning.

I den av medicinalstyrelsen med skrivelse den 25 september 1925 överlämnade
planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården
upptog styrelsen bland föreslagna byggnadsföretag även utvidgningen
av Växjö hospital men anförde tillika, att under den tid som förflutit, sedan
styrelsen den 29 september 1917 avgav förslag till utvidgningen, åtskilliga
prisförändringar inträtt samt en del lokaler inom det gamla hospitalet tagits
i bruk för andra ändamål än de i förslaget avsedda, varför en omarbetning
av detta förslag syntes böra ske.

Med anledning härav blev förslaget, på därom av styrelsen i nämnda
skrivelse gjord framställning, av Kungl. Maj:t genom heshet den 4 december
1925 till styrelsen återremitterat för förnyad utredning. Denna var icke
avslutad, då medicinalstyrelsen med skrivelse den 21 oktober 1927 på uppdrag
överlämnade en reviderad plan för anskaffande av nya platser för den
statliga sinnessjukvården. I denna plan räknades med en utvidgning av
Växjö hospital med 460 platser. Såsom förut anförts, upptogs en dylik utvidgning
även i den av Kungl. Majit vid 1928 års riksdag (proposition nr
165) framlagda och av riksdagen till sina huvuddrag gillade planen i berörda
hänseende.

Den anbefallda utredningen rörande Växjöhospitalet ävensom därpå grundat
utvidgningsförslag har av medicinalstyrelsen överlämnats först med skrivelse
den 25 januari 1930. Jag ber nu att få redogöra för detta förslag.

I skrivelsen, med vilken överlämnats samtliga till ärendet hörande handlingar,
anför styrelsen inledningsvis, att ett förslag till utvidgningen uppgjorts
redan under år 1927, vilket lagts till grund för det av styrelsen nu överlämnade
men omarbetats med hänsyn till utvecklingen av den moderna arbetsterapien
och det alltmera framträdande kravet på avdelningar vid sinnessjukhusen
för nyinsj räknade ömtåliga patienter. Förslaget avser i sitt nuvarande
skick, jämte utvidgning med 480 platser, även erforderliga anordningar
för hospitalets förseende med vatten samt för förbättrande av dess spillvattenavledning.
Styrelsen meddelar även, att styrelsen vid förslagets utarbetande
biträtts av överinspektören för sinnessjukvården E. Göransson, hospitalsöverläkarna
A. Granholm och E. Lauritzen samt av styrelsens arkitekt C.
Westman, av arkitekten A. Wiman, vilken uppgjort ritningar och kostnadsberäkningar
beträffande byggnadsarbetena, av ingenjören H. Theorell beträffande
ångpanne- och värmeledningsanläggningen samt den maskinella utrustningen
för kök och tvätt m. m., av ingenjören J. Bergström beträffande vatten-
och avloppsledningsfrågorna samt av överingenjören T. Holmgren i fråga
örn de elektriska anläggningarna.

Innan styrelsen närmare ingått på förslaget, har styrelsen till belysande
av förslagets förutsättningar lämnat vissa orienterande uppgifter angående
hospitalet, sådant det för närvarande är inrättat. Därav inhämtas i huvudsak
följande.

Kungl. Majlis proposition nr 150.

41

Å det äldre liospitalsområdet, närmast sänkan mot Kampenområdet,
ligga kriminal avdelningen med dess 100 platser för män och strax söder
örn denna berörda Kalmar oell Blekinge läns landsting tillhöriga paviljong,
den s. k. länspaviljongen, med 40 platser, belagda med kvinnliga sjuka. Vid
mitten av udden ut i Trummen ligga de båda äldsta sjukvårdsbyggnaderna.
Huvudbyggnaden, »Stora byggnaden», hyser i den ena hälften manliga,
i den andra kvinnliga sjuka. Här, i sidoflyglarnas tredje våning, voro
tidigare de förut omnämnda avdelningarna för patienter i första klassen
förlagda. Dessa avdelningar hava numera tagits i bruk å manssidan till
sovrum för patienter i allmänna klassen, å kvinnosidan till personalrum.
Av patienter i första klassen finnas numera kvar blott ett fåtal manliga, vilka
vårdas i lokaler inom avdelning för allmän klass. Oster örn huvudbyggnaden
ligger »Lilla byggnaden», avsedd för oroliga patienter, även den uppdelad
mellan manliga och kvinnliga sjuka. Sammanlagda platsantalet i stora
och lilla byggnaderna utgjorde tidigare 216 men är numera, efter ändringarna
beträffande första klassavdelningarna, som förut nämnts 230.

Av övriga byggnader inom det äldre liospitalsområdet omnämner styrelsen
den invid stora byggnaden belägna överläkarbostaden, som numera undergått
sådan reparation och ändring, att den synes kunna bibehållas för sitt nuvarande
ändamål, samt ångpannehuset och köks- och tvättbyggnaden, belägna
å yttre delen av udden. Området upptages i övrigt väsentligen av trädgård
och park.

Vid Trurnmens östra strand, på något avstånd från hospitalets övriga
byggnader, ligger omförmälda paviljong för lugna manliga sjuka, Brändeuddepaviljangen,
med dess 34 platser.

Administrationsbyggnad saknas. Läkarexpedition och kontorslokaler äro,
såsom tidigare omnämnts, inrymda i kriminalavdelningens byggnad, vilket i
och för sig anses mindre lämpligt. De ifrågavarande lokalerna hava dessutom
befunnits vara behövliga för andra ändamål, även sedan arbetslokaler
för kriminalavdelningens patienter numera inrättats i byggnadens vindsvåning.

Samlingssal för patienterna finnes icke heller. Anordnandet av en dylik
ingår emellertid numera som ett viktigt led i sinnessjukvården.

För läkarna vid anstalten iinnas, förutom överläkarbostaden, två familjebostäder,
en i en byggnad för sig och en inom kriminalavdelningen, samt
en dubblett, belägen inom huvudbyggnaden. Familjebostad finnes för sysslomannen.
I övrigt finnas ett ganska stort antal, delvis dock mindre goda,
bostäder för gift personal — samt rum för ogift personal på skilda håll
inom sjukpaviljongerna, i ett hus invid köks- och tvättbyggnaden samt å
Kampen, där corps de logis-byggnaderna tagits i anspråk för ändamålet.

Sjukvårdsbyggnaderna, köks- och tvättbyggnaden, överläkarbostaden samt
ångpannehuset uppvärmas medelst lågtrycksånga från en i sistnämnda byggnad
förlagd central. Brändeuddepaviljongen har varmvattenvärmeledning
från egen panna. I övrigt sker uppvärmningen inom anstaltens byggnader
medelst kakelugnar.

Elektrisk energi för anstaltens behov alstras medelst eget verk.

Körande planen för de nu föreslagna utvidgningsarbetena har medicinalstyrelsen
härefter anfört följande.

Liksom enligt 1917 års förslag skulle enligt det nu framlagda förslaget
samtliga redan befintliga sjukvårdsbyggnader användas uteslutande för manliga
patienter, och de föreslagna nybyggnaderna disponeras för ett mindre
antal manliga och alla kvinnliga patienter. I övrigt företedde emellertid
förslagen väsentliga olikheter.

Plan för
utvidgningsförslaget.

42

Kungl. Majus proposition nr lott.

Enligt 1917 års förslag skulle nybyggnaderna placeras å Kampenområdet
å ömse sidor örn allmänna vägen till Telestad, vilken väg enligt förslaget
borde förläggas till östra stranden av Växjösjön. Aven enligt det nya förslaget
skulle nybyggnaderna — frånsett en samlingssalsbyggnad — förläggas
till Kampenområdet, men detta skulle ske enligt en vida mera koncentrerad
byggnadsplan. Sålunda vore nu inga nybyggnader avsedda att förläggas
väster örn Telestadsvägen. Det nya förslaget förutsatte därför icke någon
omläggning av denna väg. En sådan omläggning till den motsatta — västra —
stranden av Växjösjön, skulle ur olika synpunkter, icke blott för hospitalet,
vara fördelaktig och torde möjligen framdeles komma till stånd, men denna
fråga behövde icke upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Genom
koncentreringen av byggnaderna hade man avsett att vinna ett förbilligande
av anläggningen.

Vad anginge platsökningen vore denna enligt det senaste förslaget väsentligen
större än enligt det förra. Medan enligt 1917 års förslag det totala
platsantalet vid hospitalet skulle komma att utgöra 716, skulle antalet vårdplatser
enligt det nya förslaget komma upp till 884. Den nu föreslagna
större platsökningen överensstämde i huvudsak med 1927 års plan för anskaffning
av vårdplatser och vore från ekonomisk synpunkt fördelaktig.

Medan 1917 års förslag upptagit blott två nya sjukpaviljonger för kvinnor,
upptoge det nya förslaget tre sådana paviljonger samt därutöver en mindre
öppendörrpaviljong. De två största av de nu upptagna paviljongerna vore
avsedda att uppföras i tre våningar.

Behovet av avdelningar för nyintagna ömtåliga sjuka hade på senare tid
alltmera beaktats. Denna fråga hade av styrelsen närmare berörts i samband
med förslag till inrättandet av sådana avdelningar vid de nya sinnessjukhusen
vid Umeå och Jönköping, vilka förslag vunnit statsmakternas
bifall. Då styrelsen funne det synnerligen angeläget, att i samband med
utvidgningen av Växjö hospital dylika avdelningar komme till stånd jämväl
vid sistnämnda anstalt, hade i förslaget upptagits en ny paviljong för ändamålet,
avsedd för såväl manliga som kvinnliga patienter. Någon motsvarande
paviljong hade icke ingått i 1917 års förslag. A andra sidan skulle
enligt sistnämnda förslag nyuppföras en paviljong för patienter tillhörande
första betalningsklassen, vilken skulle förläggas å den väster örn Telestadsvägen
belägna delen av Kampenområdet. En sådan placering av paviljongen
skulle emellertid förutsätta omläggning av Telestadsvägen, en fråga som
styrelsen, såsom förut framhållits, icke funne sig, åtminstone för närvarande,
böra upptaga, Annan lämplig förläggningsplats för ifrågavarande paviljong
än den som nu avsetts för den föreslagna upptagningspaviljongen syntes
icke vara för handen. Då styrelsen vid uppgörandet av sitt nu förevarande
förslag sett sig ställd inför valet mellan dessa båda paviljonger, hade företräde
ansetts böra givas för upptagningspaviljongen. Paviljongen för patienter i
första klassen hade därför icke upptagits i förslaget.

Då de i »Stora byggnaden» befintliga, men för sitt ursprungliga ändamål
numera icke använda första klassavdelningarna, såsom vid tidigare tillfällen
framhållits, vore för sådant ändamål alldeles olämpliga, innebure styrelsens
förslag i denna del, att de officiellt upptagna platserna i första klassen vid
hospitalet skulle utgå.

Styrelsen funne sig dock böra framhålla, att styrelsen med detta förslag
ingalunda frångått sin i skrivelsen den 29 september 1917 uttalade uppfattning
om angelägenheten av en ökning av det vid statens sinnessjukhus befintliga
antalet vårdplatser inom första betalningsklassen, varom styrelsen
hoppades kunna framdeles i annat sammanhang framlägga förslag.

Kungl. Majus proposition nr loit 43

Liksom i 1917 års förslag hade i förevarande förslag upptagits en ny
administrationsbyggnad, men de övre våningarna i denna byggnad hade nu
apterats till sköterskerum. Denna anordning ägde enligt styrelsen avgjort
företräde framför det tidigare förslaget, vari sköterskerummen placerats inom
sjukpavilj ongerna.

I fråga örn bostäder för läkarna hade ändrade dispositioner föreslagits,
med hänsyn till att överläkarbostaden och övriga byggnader å Kampen enligt
styrelsens mening fortfarande borde såsom för närvarande användas till
personalbostäder.

Enligt 1917 års förslag skulle den nuvarande överläkarbostaden omändras
till samlingssal för patienterna. Då detta enligt styrelsens senaste förslag
icke läte sig göra, hade i förslaget upptagits nybyggnad för samlingssal.

1913 års omförmälda kommission hade haft under prövning ett förslag
att för kök och tvätt använda de befintliga lokalerna, vilka dock skulle tillbyggas.
Detta förslag hade emellertid av kommissionen befunnits oantagligt.
Det huvudsakliga skäl, som därvid av kommissionen åberopats, hade varit, att
de till köksavdelningen förlagda personalmatsalarna skulle komma att folden
kvinnliga sjukvårdspersonalen ligga på alltför stort avstånd (omkring
800 meter) från sjukavdelningarna, och att båda dessa ekonomicentraler
skulle få ett för den utvidgade anstalten i dess helhet olämpligt läge längst
bort vid det långsträckta byggnadsområdets ena ända. Mot förslaget hade
dessutom anförts, att det stora köksutrymmet skulle bliva alltför lågt (3.8
meter), att köksbyggnaden borde och med ringa kostnad kunde omändras
till bostäder för ekonomibetjäning samt att tvättinrättningen med större
fördel kunde apteras till behövliga magasin slokaler. Med anledning därav
hade kommissionen föreslagit uppförande av en stor ny ekonomibyggnad
för kök och tvätt, vilken med därtill hörande ångpannehus skulle förläggas
i omedelbar närhet av anstaltens huvudinfart.

Mot detta förslag kunde anmärkas, att det vore jämförelsevis dyrt samt
att det vore estetiskt mindre tilltalande. Det syntes dessutom mindre lämpligt
att, på sätt skett i förslaget, förlägga alla personalmatsalarna till köksbyggnaden,
enär avståndet dit, även med den föreslagna platsen för densamma,
för en stor del av personalen bleve väl stort. Vid den förnyade
utredning, som nu verkställts, hade man kommit till den uppfattningen, att
den nuvarande köks- oell tvättbyggnaden borde efter vederbörlig örn- och tillbyggnad
fortfarande kunna användas för sitt hittillsvarande ändamål. I
enlighet härmed hade det nya förslaget utarbetats. Förslaget utginge
därvid från att en viss decentralisering av matserveringen för personalen
vore ändamålsenlig. I enlighet härmed hade matsalar förlagts, för den i
Stora och Lilla byggnaderna tjänstgörande personalen samt ekonomipersonalen
till den till omändring föreslagna köksbyggnaden, för kriminalavdelningens
personal såsom för närvarande till denna byggnad och för
personalen i länspaviljongen (uteslutande kvinnlig) samt i kvinnoavdelningarna
till en av de föreslagna nya paviljongerna. Transporterna av mat och
tvätt avsåges skola ske medelst automobil, varvid de ifrågavarande avstånden
icke innebure några väsentliga olägenheter. Med anledning av de av kommissionen
i övrigt anförda skälen mot de ifrågavarande ekonomilokalernas
bibehållande som sådana kunde framhållas, att den stora kökslokalen enligt det
nu framlagda förslaget skulle erhålla en höjd av 5 meter, att magasinsutryrnmen
inlagts i byggnaden, och att bostadsrum för personalen kunde
anordnas i den närliggande »Stora byggnaden», i den mån de i det nuvarande,
invid tvättbyggnaden belägna bostadshuset skulle visa sig otillräckliga.

Då ångpanneliuset beträffande läget givetvis vore beroende av köks- och
tvättbyggnadens, hade enligt förslaget även ångcentralen bibehållits å nu -

Boskri viling
rörande de
särskilda bygg
naderna m. ni

44 Kungl. Majus proposition nr 150.

varande plats. Därest denna central vederbörligen utvidgades, kunde från
densamma utan svårighet uppvärmas även nybyggnaderna å Kampenområdet.
Dylik uppvärmning bomme att ställa sig billigare, än örn uppvärmningen
vid nybyggnaderna anordnades från en eller flera lokala centraler.

Medicinalstyrelsen meddelar härefter, att antalet vårdplatser, efter nu
föreslagen utvidgning skulle — oberäknat reservplatser, men inräknat de 40
platser, vilka tills vidare disponerades av Kalmar och Blekinge läns lands -

ting — utgöra

å mans av delning en

i befintliga byggnader ................................... 304

i nybygggnad.................................................... 50 354

å kvinnoavdelningen

i nybyggnader ................................................... 430

å kriminal avdelningen......................................... 100

Summa 884.

Ökningen i sjukhusets nuvarande platsantal skulle alltså, såsom inledningsvis
anförts, utgöra 480 eller 20 platser mera än det antal, varmed styrelsen
räknat i 1927 års plan för anskaffande av vårdplatser vid statens sinnessjukhus.
Det högre antalet sammanhänger enligt styrelsen närmast med
det av styrelsen förordade utbytet av en första klasspaviljong med 36 platser
mot en upptagningspaviljong med 104 platser.

Styrelsen påpekar, att — örn kriminalavdelningen frånräknades — platssiffran
för kvinnor skulle bliva något större än den för män men att denna
skillnad uppvägdes genom deli betydande överlägsenhet i antalet manliga
sjuka, som förefuunes vid den nied hospitalet sammanhörande familjevården
i Korsberga.

Medicinalstyrelsen har härefter under hänvisning till de av arkitekten
Westman uppgjorda ritningarna lämnat en redogörelse för de föreslagna nya
och omändrade byggnaderna m. m. Denna redogörelse innehåller i huvudsak
följande uppgifter.

Som anstaltens huvudinfart bibehålies den befintliga infartsvägen, vilken
nära det för bebyggelsen avsedda östra Kampenområdets norra ända är
avgrenad från landsvägen och till en början följer detta områdes nordgräns.
På kort avstånd från avgreningspunkten anlägges en portvaktsstuga och
grindavstängning över viigen. Något längre fram går en huvudväg in över
det nämnda Kampenområdet, passerar deli väster örn vägen avskilt förlagda
upptagningspaviljongen fram till det nya huvudkomplexet, bestående av
administrationsbyggnaden och tre stora sjukvårdspaviljonger och omslutande
en rektangulär centralplan. Framför administrationsbyggnaden på ömse
sidor om vägen ligga två mindre byggnader, den ena avsedd för bostäder
åt läkare och kontorspersonal, den andra för en s. k. öppendörravdelning
för sjuka.

Upptagningspaviljongen är av samma typ och storlek som motsvarande
för Umeå- och Jönköpingsanstalten godkända paviljonger. Den rymmer
fyra avdelningar örn 26 platser, två för män och två för kvinnor.

Av de övriga sjukvårdsbyggnaderna ligger paviljong A vid centralplanens
västra sida, mot Telestadsvägen. Den är avsedd för lugna sjuka och upp -

45

Kungl. Majus proposition nr ISO.

förd i tre våningar, var och en omfattande en avdelning, av vilka de i bottenvåningen
och våningen 1 trappa upp belägna hava vardera 45 och den
översta 43 platser. Avdelningarna äro i stort sett lika inrättade, var och en
med 4 sovsalar örn 10 platser, av vilka två i de båda undre våningarna äro
anordnade för permanent övervakning, samt 5 respektive 3 enkelrum. Daglokalerna
äro avsedda även som arbetsrum. Bilokalerna äro de å de svenska
sinnessjukhusen vanliga. Avdelningarna äro försedda med rum för arbetsmaterial.
Inom varje avdelning äro förlagda bostadsrum för Översköterska
och hennes ställföreträdare.

I översta våningen finnes en liten sjuksal för personal.

Bvggnaden har en 2.8 0 meter hög souterrainvåning, rymmande dels matsalar
för personal, dels arbetssalar för de sjuka.

Paviljong B. som ligger på östra sidan av centralplanen, är avsedd för
halvoroliga sjuka. Den har samma antal våningar och avdelningar som Apaviljongen,
med 46 sängplatser i varje våning (avdelning), och är även i
övrigt inrättad väsentligen lika nied denna.

Aven denna paviljong har souterrainvåning, inredd för arbetssalar.

Paviljong C ligger vid bortre, södra delen av centralplanen, men med sin
längdaxel i samma norcl-sydliga riktning som A- och B-paviljongerna. Den
avses att uppföras i två våningar; blott i ett litet mot centralplanen vettande
ändparti finnes en tredje våning, inredd för sköterskerum.

Paviljongen har tre avdelningar, var och en med 34 sängplatser. En avdelning,
närmast centralgården, är avsedd uteslutande för uppegående patienter
och har daglokaler, jämte 5 enkelrum, i bottenvåningen samt tre sovsalar
örn 8 platser och 5 enkelrum i övre våningen. De båda övriga avdelningarna
äro förlagda i var sin våning av byggnadens södra del och sinsemellan
väsentligen lika. Vardera av dem har tre sovsalar, i den ena avdelningen
avsedda för permanent övervakning, örn 8 platser samt 10 enkelrum,
av vilka fem äro förlagda vid en med ena sovsalen förbunden korridor.
Samtliga avdelningar hava rymliga daglokaler (3.8 5 ä 5 kvadratmeter per
patient), vilket — anför medicinalstyrelsen — i hög grad underlättar den
nu allmänt tillämpade behandlingsmetoden, som går ut på att hava patienterna
i största möjliga utsträckning uppegående och sysselsatta. Utom erforderliga
bilokaler finnas även här inom varje avdelning rum för de två
ledande sköterskorna.

I paviljongens källarvåning hava utom förråd samt skölj- och torkrum
inlagts ett par arbetsrum för de sjuka.

Oppendörrpaviljongen har ävenledes två våningar. Avdelningen har 22
sängplatser i fem sovrum om fyra platser samt två enkelrum. Jämte daglokaler
och nödiga bilokaler finnes ett rum för översköterskan.

Av de 499 platser, som enligt denna beskrivning skulle erhållas i de nya
sjukvårdsbyggnaderna, hava 19 beräknats som reservplatser.

Administrationsbyggnaden föreslås uppförd i tre våningar. I bottenvåningen
finnas expeditioner för sjukhuschefen och ytterligare en överläkare, mellan
vilka lokaler är förlagt ett för direktionens sammanträden samt läkarnas
kanslibiträde avsett rum, vidare arbetsrum för andre läkare och därinvid ett
rum för poliklinisk verksamhet, kontorslokaler, postrum, telefoncentral, bostadsrum
för telefonist och två städerskor och slutligen en bostadsdubblett
och ett expeditionsrum för förestånderska. Operations-, apoteks- och laboratorielokaler
äro icke här inrättade utan avses förlagda, såsom för närvarande,
till länspaviljongen och kriminalavdelningen.

A ritningarna äro ingångar förlagda i vardera änden av en mittkorridor.
De böra emellertid, framhåller styrelsen, för vinnande av bättre belysning
i korridoren förläggas till motsvarande trapphus.

Plan för uppvärmning,

ängdrift, köksoch
tvättinredning.

46 Kungl. Majus proposition nr 150.

Andra och tredje våningarna innehålla tillsammans 34 bostadsrum för kvinnlig
sjukvårdspersonal.

I en källarvåning finnas stora förrådsutrymmen samt 3 badrum för personal.

Bostadshuset för läkare och kontorspersonal är en tvåvåningsbyggnad. Bottenvåningen
är inredd till en läkarebostad örn 5 rum, jungfrukammare och kök.
Från lägenheten kunna ett eller två enkelrum avskiljas, därest så skulle av
omständigheterna påkallas. I övre våningen finnas två dubbletter, två enkelrum
och ett rum för två städerskor.

Nybyggnaden för samlingssal är förlagd till det äldre hospitalsområdet,
där den gamla huvudvägen genom området viker av från infartsvägen. Byggnaden
rymmer en rektangulär sal med plats för något över 200 personer.
Vid ena kortsidan är salen utbyggd för en rymlig estrad, bakom vilken utrymmen
för serveringsrum och diskkök samt förrådsrum för stolar m. m.
inrättats. Vid andra kortsidan är huvudentrén med kapprum och toaletter
anordnad och däröver en läktare med 45 platser samt rum för biografapparat.

Den föreslagna örn- och tillbyggda köks- och tvättbyggnaden kommer i sin
nybyggda norra del att rymma varuemottagningsrum, renseri, förvaringsrum
för "mjölk och smör, kallskänk med några mindre kylrum och vidare en rymlig
kökssal, som når upp genom ovanliggande våning. Invid kökssalen anordnas
ett mindre renseri och ett förrådsrum för specerier. I källare under
detta parti av byggnaden inrättas köttstyckningsrum, rum för charkuteri och
diverse förrådsrum, delvis avsedda för kylning, och i övre våningen magasinsutrymmen.

På andra sidan köksrummet, inom den nuvarande byggnaden, förläggas
i bottenvåningen diskrum och utlämningsrum, förbundet med en vagnhall,
och vidare vid en särskild ingång kapprum och toaletter samt matsal för
ekonomipersonal. Övre våningen inrättas för personalmatsalar samt serverings-
och diskrum för dessa.

I tvättflygeln bibehållas nuvarande lokaler, utökade med andra, som nu
användas för annat ändamål. I bottenvåningen inrättas en in- och utlämningshall
med ingångar dels till stora tvättsalen, dels till förrådet för rena
kläder, dels ock till ett bostadsrum för tvättförestånderskan (eventuellt hennes
närmaste biträde), i övre våningen rum för tork, kallmangling och strykning
samt ett par förrådsrum. Klädtransporten mellan våningarna avses ske
medelst tvenne hissar.

Ångpannehuset tillbygges för tvenne nya pannor samt economiser, varjämte
ny ångskorsten uppföres.

I fråga örn de föreslagna anläggningarna för uppvärmning, ängdrift, köksoch
tvättinredning har styrelsen hänfört sig till ett av ingenjören Theorell
den 23 oktober 1929 avgivet förslag, för vars huvudsakliga innebörd styrelsen
redogör på följande sätt.

Enligt förslaget skola pannanläggningen och värmecentralen så utvidgas,
att de kunna dels förse köks- och tvättanläggningarna med deras behov av
ånga och varmt vatten, dels producera kraft för elektricitetsverket, dels ock
lämna värme- och varmvatten för ny- och ombyggnaderna. Uppvärmningen
av dessa skall ske medelst varmvattensystem för pumpdrift, med ledningar
framdragna i delvis förefintliga kulvertar. Den nuvarande ävenledes från
värmecentralen skeende ånguppvärmningen av befintliga byggnader skall
tills vidare bibehållas, men nyanläggningen är dimensionerad och i övrigt
anordnad för en övergång framdeles till pumpvarmvattensystem även för
dessa byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

47

Ventilation åstadkommes för sovsalar på avdelningarna för oroliga oell
en del andra rum medelst tillförsel av uppvärmd frisk luft från varmkammare
i källarvåningen och för övriga medelst direkta ytterväggsventiler och
fönstervädring. För bortförande av luft anordnas direkta avloppskanaler
från alla lokaler.

För maskintvätt-, ångköks-, steriliserings- och desinfektionsanläggningar
hava beräknats nya apparater av senaste konstruktioner, då de befintliga
på något undantag när äro dels slitna, dels av omodern konstruktion, varigenom
de ej lämpligen kunna inpassas med de nya moderna apparaterna
utan omfattande kompletteringar och ändringar.

Till belysande av vattenledningsförhållandena vid anstalten har medicinalstyrelsen
åberopat innehållet i en av ingenjören Bergström i skrivelse den
19 november 1929 lämnad redogörelse i ämnet. Av denna redogörelse ävensom
övriga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande.

Hospitalets nuvarande vattenbehov utgör omkring 200 kubikmeter per
dygn. Detta behov tillgodoses dels medelst grundvatten och dels medelst
sjövatten. Grundvattnet erhålles huvudsakligen från den s. k. Sandviksbrunnen
och från en bergbrunn, belägen i omedelbar närhet av maskinhuset.
Vättnet från Sandviksbrunnen är järnhaltigt och därför med nuvarande reningsanordningar
icke fullt tillfredsställande. Vid längre torrperioder kan
anstaltens vattenbehov icke tillgodoses medelst vatten från denna brunn.
Bergbrunnen kan lämna omkring 96 kubikmeter vatten per dygn. Då brunnens
stora djup, omkring 60 meter, medför svårigheter för vattenuppfordringen,
är icke alltid att räkna med konstant vattentillgång från denna
brunn.

Under de perioder, då tillgången på grundvatten icke är tillräcklig, pumpas
vatten från sjön Trummen. Detta vatten, som dock icke användes till
matlagning och diskning eller som dricksvatten, renas icke utan tillföres
rörnätet direkt. Vattnet i sjön Trummen är emellertid icke tillfredsställande.
Dit avledes nämligen allt hospitalets avloppsvatten, och flera avloppsledningar
utmynna på ringa avstånd från vattenintaget. Förorening äger även
rum från det närliggande östra municipalsamhället, vars avloppsvatten avledes
till ett stort dagvattendike, som utmynnar i västra viken vid hospitalet.

Då de nuvarande vattenledningsförhållandena vid hospitalet äro ur hygienisk
synpunkt synnerligen olämpliga och medföra stor risk för uppkomsten
av en epidemi, skulle, anför Bergström, en ändring härutinnan bliva nödvändig,
även örn någon utvidgning av anstalten icke komme till stånd.

På uppdrag av medicinalstyrelsen har Bergström företagit undersökningar
rörande lämpligaste sättet för förseende av hospitalet med vatten.

Vid undersökningarna har räknats med att medelförbrukningen för den
utvidgade anstalten skulle bliva omkring 320 kubikmeter per dygn. Först
undersöktes möjligheterna att öka grundvattentillgången genom utförande
av nya brunnar. Därvid visade sig, att dylika möjligheter visserligen förefunnes
men att det oaktat tillgång till annan vattentäkt vore nödvändig.
Därefter undersöktes, huruvida vatten skulle kunna tagas från Bansjön,
vilken vore den närmaste sjö inom rimligt avstånd, som kunde ifrågakomma
som vattentäkt. Denna undersökning gav till resultat, att erforderlig vattenmängd
för hospitalet visserligen skulle kunna erhållas från sjön, men att
sjövattnet var ovanligt järnhaltigt och tidtals tämligen starkt brunfärgat,
samt därför först efter rening i ett reningsverk skulle kunna användas såsom
vattenledningsvatten.

Vattenled ningsfrågan.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Då ett dylikt reningsverk skulle medföra betydande anläggnings- och
driftkostnader, beslöt medicinalstyrelsen undersöka möjligheterna för träffande
av överenskommelse med Växjö stad om vattenleverans till hospitalet. Staden
erhåller sitt vatten från Helgasjön. Vattnet renas medelst långsamfiltrering
genom sand och är av god beskaffenhet.

Sedan underhandlingar i ämnet förts mellan representanter för medicinalstyrelsen
å ena sidan och för staden å den andra, beslöto Växjö stadsfullmäktige
vid sammanträde den 23 december 1929

l:o) att meddela styrelsen, att fullmäktige vore villiga att från stadens vattenledningsnät
till Växjö hospitals gräns låta mot en beräknad kostnad av
54,000 kronor framdraga en 250 m/m:s ledning och genom densamma leverera
vatten till hospitalet till en kvantitet av i medeltal 5 sekundliter och
maximalt 25 sekundliter på följande villkor:

a) att staden såsom bidrag för anläggning av sagda ledning, som skulle
förbliva stadens egendom och underhållas på dess bekostnad, erhölle ett
belopp från statsverket å 45,000 kronor;

b) att staten för förbrukat vatten till staden erlade samma pris, som staden
fordrade av andra större vattenförbrukare, eller 25 öre för de första
200 kubikmeterna vatten i kvartalet samt för resten av den uttagna vattenkvantiteten
under samma tid 20 öre per kubikmeter;

c) att staden tillförsäkrades rätt att genom omförmälda ledning distribuera
vatten jämväl för annat ändamål än för hospitalets förseende med vatten,
varigenom dock inga inskränkningar i den för hospitalet behövliga vattenmängden
finge äga rum; samt

d) att ifrågavarande ledning skulle vara utförd sex månader efter av medicinalstyrelsen
gjord beställning under förutsättning, att arbetena därmed
kunde utföras under frostfri tid; samt

2:o) att stadsfullmäktiges beslut örn godkännande av det under punkt l:o)
framlagda förslaget skulle gälla endast under förutsättning, att staden erhölle
Kungl. Maj:ts tillstånd att åtaga sig den ifrågasatta vattenleveransen
ävensom att upptaga den ytterligare vattenmängd ur Helgasjön, som för
sagda leverans kunde finnas erforderlig.

Medicinalstyrelsen meddelar, att ingenjören Bergström vid uppgörande av
förslag till vatten- och avloppsledningar för ny- och ombyggnaderna vid hospitalet
utgått från att överenskommelse örn vattenleverans från Växjö stad
komme till stånd i enlighet med det av staden gjorda erbjudandet samt att
han förty i sin kostnadsberäkning upptagit såväl ersättning till staden för
framdragande av stadens vattenledning till anstaltens gräns som kostnaden
för förenandet av anstaltens ledningsnät med nämnda ledning. Förslaget
förutsatte, att den tillgängliga grundvattenmängden fortfarande skulle utnyttjas
i så stor utsträckning som möjligt. Beträffande Bergströms förevarande
förslag framhåller styrelsen, att detsamma i fråga örn ledningar för
kallt och varmt vatten till respektive byggnader samt anordningarna inom
desamma överensstämmer med vad som i sådant hänseende tillämpats vid
de under senare år uppförda eller beslutade sinnessjukanstalterna.

Medicinalstyrelsen, som funnit det genom utredningen klarlagt, att det
föreslagna sättet för anstaltens förseende med vatten vore det för staten lämpligaste
och mest fördelaktiga, förordar därför en sådan anordning ävensom
avtal i ämnet med Växjö stad i enlighet med stadsfullmäktiges erbjudande.

49

Kungl. Majus proposition nr 150.

Beträffande avloppsledningarna från de i förslaget ingående nybyggnaderna
hänvisar medicinalstyrelsen till ingenjören Bergströms yttrande i ämnet,
däri anförts bland annat följande.

Avloppsledningarna från det nuvarande hospitalet utmynnade i de på ömse
sidor örn halvön liggande vikarna av sjön Trummen. Sedan under nuvarande
förhållanden bleve därigenom vattnet i sjön så starkt förorenat, att
ett allmänt anordnande av vattenklosetter inom hospitalet med direkt avledande
till sjön icke skulle kunna tillåtas. Betta bleve i ännu högre grad
fallet, för den händelse den föreslagna utvidgningen skulle komma till stånd.

En anslutning av avloppsledningarna till Växjö stads avloppsnät vore av
ekonomiska skäl knappast tänkbar. I varje fall skulle det ställa sig avsevärt
billigare att för avloppet från hospitalet anlägga ett särskilt reningsverk.

Bergström har därför föreslagit anläggande av ett dylikt verk. Rörande
detta förslag har Bergström uttalat sig sålunda.

Reningsverket vore avsett att upptaga endast spillvatten och dräneringsvatten,
under det att dagvattnet skulle avledas direkt till Trummen. Då höjdförhållandena
vore sådana, att spillvattnet måste pumpas till reningsverket,
inginge i förslaget en mindre pumphusbyggnad med automatiskt pumpverk
samt en i samband därmed anordnad samlingsbassäng, i vilken huvudavloppsledningen
inmynnade. Reningsverket, som vore förlagt till södra
delen av Kampenområdet, utgjordes av två sammanbyggda emscherbrunnar
av armerad betong och i förbindelse med dessa två biologiska filter, med
överbyggnad av trä. I stället för filter vore tänkbart att anordna bassänger
för slammets aktivering, men vore denna metods lämplighet för i vårt land
rådande klimatiska förhållanden ännu ej tillräckligt prövad. Skulle vid tiden
för ett eventuellt irtförande erfarenhet föreligga, att systemet lämpligen kunde
användas, funnes intet hinder att i stället utföra en sådan anläggning, varigenom
kostnaderna möjligen kunde något nedbringas. De föreslagna anordningarna
vore emellertid tillräckligt prövade och hade visat sig lämna
ett gott resultat.

Medicinalstyrelsen anför, att enligt förslaget avloppsledningarna vore anordnade
för inrättande av vattenklosetter samt att rörande avlopps- och
sanitäranläggningarna inom byggnaderna gällde vad förut sagts i fråga örn
motsvarande vattenledningsanordningar. Vidare framhåller styrelsen, att reningsverket
och pumpanläggningen vore så dimensionerade, att även spillvattnet
från den äldre delen av hospitalets område kunde avledas dit, men
att enligt nu omförmälda förslag nämnda del av området icke anslutits till
reningsverket.

I detta sammanhang har emellertid medicinalstyrelsen påpekat, att ingenjören
Bergström den 17 januari 1930 avgivit särskilt utlåtande och förslag
rörande förbättring av avloppet från byggnaderna även å det äldre hospitalsområdet.
I nämnda utlåtande har Bergström anfört bland annat följande.

Från det nuvarande hospitalet avleddes avloppsvatten till de två vikar av
sjön Trummen, som omgåve delar av hospitalsområdet. Sålunda utmynnade
fjra ledningar i den östra och fyra i den västra viken. I sistnämnda vik
utmynnade dessutom ett genom hospitalsområdet draget större dike för avledande
av dagvatten från den norr örn hospitalet belägna s. k. Kvarnhagen.
Till detta dike avleddes även spillvatten från östra municipalsamhället samt
från några mindre byggnader inom hospitalsområdet, varigenom även diket
bidroge till sjöns förorening.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 haft. (Nr 150.) 456 30 4

Avlopps systemet.

Elektrisk anläggning.

Kostnadsbe räkningar.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Av de för hospitalets utvidgning föreslagna ny- och ombyggnaderna lage
köks- och tvättbyggnaden, festsalen och ångpannehuset inom det nuvarande
avloppssystemets avbördningsområde, och skulle särskilt de två förstnämnda
komma att medföra en ökning av föroreningen.

Den förorening av Trummens vatten, som från hospitalets sida ägde rum,
vore till stor olägenhet såväl för hospitalet själv som för andra strandägare
vid sjön. I hospitalets nuvarande byggnader funnes endast ett fåtal vattenklosetter.
Ett allmänt införande av dylika klosetter vore önskligt särskilt
beträffande sjukavdelningarna men kunde icke med rådande avloppssystem
ifrågakomma. Avloppsfrågan för det nuvarande hospitalet borde därför ordnas
i samband med tillkomsten av det reningsverk med tillhörande pumpanläggning,
som föreslagits i och för bortförandet av spillvattnet från de nya
ho spitalsby ggnaderna.

För avloppsvattnets framledande till pumpanläggningen erfordrades en
avskärande huvudledning, vilken lämpligen borde erhålla det läge och de
dimensioner, som framginge av en utlåtandet bilagd karta. Med denna ledning
skulle avloppen från de olika byggnaderna förbindas.

De befintliga ledningarna vore i stor utsträckning i dåligt skick och behövde
på vissa sträckor omläggas. I samband därmed kunde erforderliga
ändringar av lägen och dimensioner iakttagas samt behövliga kompletterande
ledningar utföras. För att icke reningsverket skulle överbelastas, måste i
så stor utsträckning som möjligt det separata avloppssystemet med. skilda
ledningar för spillvatten och dagvatten tillämpas. Därvid kunde i viss omfattning
de befintliga ledningarna utnyttjas som dagvattenledningar.

Medicinalstyrelsen har i denna fråga uttalat sig på följande sätt.

Avloppsförhållandena vid Växjö hospital befunne sig i det skick, att reningsanordningar
för spillvattnet vore behövliga, oavsett örn utvidgning av
anstalten komme till stånd eller icke. Det vore fullständigt uteslutet, att en
enligt moderna sanitära krav för ett sjukhus så starkt påkallad anordning
som inrättandet av vattenklosetter här kunde ske utan sådana reningsåtgärder.
Därest utvidgningen och den därvid föreslagna reningsanläggningen
komme till stånd, framstode en anslutning till densamma av det nuvarande
hospitalets avloppsledningar som ett oavvisligt krav. Då de därför erforderliga
arbetena lämpligen borde utföras i samband med de likartade anordningarna
vid den nya delen av anstalten, hade styrelsen till sitt förslag
angående avloppsledningarna å Kampenområdet funnit sig böra foga jämväl
förslag örn utförande av de anordningar för ifrågavarande anslutning, som
av Bergström i det anförda utlåtandet av den 17 januari 1930 förordats.

Med avseende å den elelctrislca anläggningen har medicinalstyrelsen hänvisat
till utredning och förslag, som av överingenjören Holmgren framlagts i
utlåtanden den 28 oktober 1927 och den 31 oktober 1929. Av utredningen
framgår, bland annat, att det enligt Holmgrens uppfattning skulle vara mest
ekonomiskt att tillgodose den utvidgade anstaltens behov av elektrisk kraft
delvis från egen maskinanläggning och delvis medelst från Växjö stad inköpt
kraft samt att Holmgren därför i sitt förslag utgått från att en dylik
kombination bör komma till stånd.

Medicinalstyrelsen har därefter framlagt följande sammanställning av kostnadsberäkningarna
för utförande av de i det föregående föreslagna arbetena,
frånsett arbetena för avloppsledningsanordningar inom det äldre hospitalsområdet.

Kungl. Majas proposition nr 150.

51

Byggnadskostnader (enligt arkitekten Wiman).

K r o

n o r

Paviljong A.............................................................................

323,000

» B............................................................................

323,000

» C .......................................................................

380,000

Administrationsbyggnad........................................................

231,000

Öppendörrpaviljong ............................................................

68,000

Bostad för läkare m. fl........................................................

65,000

Upptagningspaviljong .........................................................

343,000

Portvaktsstuga ......................................................................

15,000

Samlingssalsbyggnad (festsal)...............................................

70,500

Till- och ombyggnad av köks- och tvättbyggnad ...............

144,000

Till- och ombyggnad av ångcentralen ................................

43,500

Promenadgårdar och soltält.................................................

29,000

Kulvertar ..............................................................................

41,000

Arkitektarvoden, kontroll och oförutsett..............................

104,000

2,180,000

Värmeledningar m. m. (enligt ingenjören Theorell)............

597,000

Vatten- och avloppsledningar för nyanläggningarna (enligt ingenjören

Bergström) ....................................................................

652,600

Elektriska anläggningar (enligt överingenjören Holmgren)

174,000

Summa kronor 3,603,600

Över förslagen till de i sammanställningen upptagna arbetena och därtill
hörande kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen den 19 december 1929
avgivit yttrande. Däri har styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra
mot de föreliggande ritningarna. Däremot vore enligt styrelsen kostnaderna
i allmänhet väl knappt beräknade. Detta vore i synnerhet fallet beträffande
de tre vårdpaviljongerna, upptagningspaviljongen och panncentralen. Med
hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen föreslagit en höjning av den beräknade
totalkostnaden med 124,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har sedermera anfört, att styrelsen icke funnit anledning
att motsätta sig den av byggnadsstyrelsen sålunda föreslagna höjningen
av den beräknade kostnaden.

Till den förut angivna kostnadssumman bör enligt medicinalstyrelsen
läggas kostnaden för den av styrelsen förordade anslutningen till det föreslagna
reningsverket av spillvattenavloppet för byggnader inom det äldre
hospitalsområdet, vilken kostnad av Bergström beräknats till 80,000 kronor.

Totalkostnaderna för de av medicinalstyrelsen föreslagna anläggningarna
hava i följd härav av styrelsen beräknats till (3,603,600 + 124,000 + 80,000)
3,807,600 kronor.

Beträffande det sålunda beräknade kostnadsbeloppet har styrelsen ytterligare
anfört följande.

Då den genom den föreslagna utvidgningen vunna ökningen i sjukhusets
platsantal utgjorde 499, eller — med frånräknande av reservplatserna — 480,
skulle, med en fördelning av nämnda totalkostnad 3,807,600 kronor på dessa
platser, kostnaden per plats utgöra omkring 7,630, respektive 7,932 kronor.

Byggnads styrelsen.

Medicinalstyrelsen
angående
de definitiva
kostnadsberäkningarna.

52

Kungl. Majus proposition nr 150.

En dylik beräkning vöre emellertid i avsevärd mån missvisande, enär betydande
belopp avsåge anläggningar, som skulle bliva för hela den utvidgade
anstalten, med dess inemot 900 platser, gemensamma. Så vore bland annat
förhållandet med anordningarna för anstaltens förseende med vatten från
Växjö stad, med uppförandet av samlingssalsbyggnaden och bottenvåningen
av administrationsbyggnaden, med moderniseringen av kök och tvätt och
med anläggningen av reningsverk för spillvattnet. Vidare berörde en inom
totalkostnadsbeloppet upptagen anläggning, nämligen anslutningen av det
nuvarande hospitalets avloppsledningar till det nya reningsverket, uteslutande
den äldre delen av anstalten.

Medicinalstyrelsen

angående
inventarieoch
driftkostnader

samt personalbehov.

Sedan medicinalstyrelsen anmodats att beträffande den föreslagna utvidgningen
av Växjö hospital inkomma med uppgifter angående dels engångskostnaderna
utöver utgifterna för utförandet av byggnads- m. fl. anläggningar,
dels driftkostnader, har styrelsen därom anfört följande.

Av engångskostnader komma väsentligen endast utgifter för inventarieutrustningen
i betraktande. Kostnaderna i sådant hänseende beträffande
statens senast färdigställda sinnessjukhus, Hälsingborgs hospital, hava utgjort
omkring 900 kronor per patient och synas i fråga örn de under inredning
varande anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg komma att stanna vid
något lägre belopp. Den föreslagna utvidgningen av Växjö hospital medför
å ena sidan en del inventarieanskaffning i ekonomicentraler, samlingssal
m. m., som kommer även den befintliga delen av sjukhuset till godo och
därför icke rättvisligen bör belasta enbart de nya platsernas konto, men
minskar å andra sidan utrustningskostnaden beträffande de nya platserna,
därigenom att befintlig, efter utvidgningen bibehållen inventarieutredning i
gemensamma centraler kommer att utnyttjas även för dessa. Den ökning
respektive minskning i inventariekostnaden, som sålunda för de vid utvidgningen
nytillkomna platserna bör beräknas i jämförelse med motsvarande
kostnader vid en ny anstaltsanläggning, torde komma att väga ungefär jämnt.
Styrelsen anser därför, att totalkostnaden för inventarier för den utvidgade
anstalten kan antagas komma att motsvara inventariekostnaden för så många
platser i en ny anstalt, som genom utvidgningen vunnits. Efter beräkning
av omkring 850 kronor per plats skulle nämnda totalkostnad sålunda kunna
beräknas till 850 X 480 = 408,000 kronor.

Vad angår driftkostnaderna är att märka, att under femårsperioden
1924—1928 bruttokostnaden i medeltal per patient och dag vid Växjö hospital
utgjort kronor 4: 85, medan motsvarande medelkostnad vid rikets samtliga
hospital under samma period uppgått till kronor 3: 92. Det är driften av
kriminalavdelningen med dess stora personalnumerär, som vållat de höga
kostnaderna vid denna anstalt. Bortser man nämligen från personalkostnaderna
och jämför övriga kostnader de olika hospitalen emellan, finner
man, att dessa kostnader vid Växjö hospital hålla sig något under medeltalet
av motsvarande kostnader för samtliga hospital. Vid beräkning av
den ökade driftkostnad, som utvidgningen av Växjö hospital skulle komma
att medföra, synes man därför utan risk kunna utgå från medeltalet av kostnaden
för samtliga hospital. Då detta medeltal visar stadigt sjunkande tendens,
synes man för de nytillkomna platserna kunna räkna med en medelkostnad
av kronor 3: 80 per patient och dag. För 480 nya platser skulle
sålunda den årliga driftkostnaden komma att uppgå till 480 X 365 X 3: 80 =
665,760 kronor. För beräkning av den andel härav, som kommer att belöpa
på statsverket, bör det anförda beloppet minskas med inflytande patientav -

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

gifter. Därvid torde man kunna räkna med avgift i tredje betalningsklassen
för samtliga nytillkomna platser, i det att visserligen en del patienter betala
avgift för andra betalningsklassen men andra åter vårdas avgiftsfritt. Årligen
inflytande patientavgifter kunna därför, med nu utgående avgiftsbelopp,
beräknas uppgå till 480 X 365 X 1: 30 = 227,760 kronor. Utvidgningen skulle
sålunda i driftkostnader komma att för statsverket medföra en ökad årlig
utgift av 438,000 kronor.

Yad angår annan personal än läkarpersonal torde, såvitt man på förevarande
tidiga stadium kan bedöma behovet, komma att utöver den befintliga erfordras
1 kameralbiträde, 10—15 befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen
och omkring 110 tillhörande sjukvårdspersonalen. Den nytillkomna
sjukvårdspersonalen torde väsentligen komma att vara kvinnlig, som anses
böra anställas å en del av såväl de nuvarande som de nytillkommande mansavdelningarna.

Körande lärarorganisationen vid det utvidgade sjukhuset har medicinalstyrelsen
gjort följande uttalanden.

Redan det blivande platsantalet nödvändiggjorde en uppdelning av sjukvårdsledningen
på två överläkare. Därtill komme, att sjukvårdsarbetet vid
anstalten icke oväsentligt ökades genom de båda särskilda inrättningar, som
där vore anordnade, nämligen dels kriminalavdelningen om 100 platser, vars
skötande ställde stora anspråk på läkarens erfarenhet och krävde mycken
tid,, dels familjevården i Korsberga, som stadgeenligt skulle ledas av överläkare
och, bland annat, föranledde dennes frånvaro från hospitalet under
flera dagar varje månad. Anstalten borde därför efter utvidgningen erhålla
två överläkare, av vilka en såsom sjukhuschef borde handhava den
administrativa ledningen. På vad sätt sjukvårdsledningen jämte de nämnda
särskilda funktionerna lämpligen borde fördelas mellan överläkarna, syntes
böra bliva föremål för särskild prövning framdeles, men det fram stöde redan
nu som nödvändigt, att envar av överläkarna vid sin sida erhölle en läkare
med den erfarenhet, som förutsattes för »förste läkare »-befattning.

På vardera överläkara vdelningen vore dessutom en »andre läkare »-befattning
erforderlig.

Läkarepersonalen vid den utvidgade anstalten borde sålunda utgöras av
två överläkare, två förste läkare och två andre läkare.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att ny- och ombyggnader
vid Växjö hospital för ökning av anstaltens sjukplatser till ett antal av
884 samt åtgärder för förbättrande av hospitalets vatten- och avloppsledningar
finge i huvudsaklig överensstämmelse med det av styrelsen framlagda
förslaget utföras för en beräknad kostnad av 3,807,600 kronor, dels ock för
påbörjande av sagda arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av
500,000 kronor.

Tillika har medicinalstyrelsen, under förutsättning att berörda framställning
bleve av Kungl. Majit och riksdagen bifallen och under hänvisning till
stadsfullmäktiges i Växjö förenämnda beslut den 23 december 1929, hemställt,
att Kungl. Majit måtte bemyndiga medicinalstyrelsen att med stadsfullmäktige
i Växjö uppgöra avtal örn leverans av vatten till Växjö hospital
i enlighet med de i berörda beslut angivna grunder.

Läkar or g ani
sationen.

Medicinal styrelsens hemställan.

54

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Till följd av remiss har byggnadsstyrelsen den 13 februari 1930 avgivit utlåtande
rörande medicinalstyrelsens förevarande framställning, i vad densamma
avser anordningar för anslutning till det föreslagna reningsverket av
spillvattenavloppet från byggnaderna inom det äldre kospitalsområdet, därvid
byggnadsstyrelsen förklarat sig icke liava något att erinra mot nämnda
anordningar eller de för dessa beräknade kostnaderna.

Såsom framgår av det föregående, hava statsmakterna vid flera tillfällen
uttalat sig för att en utvidgning av Växjö hospital bör komma till stånd.
Medan emellertid enligt det år 1917 utarbetade och av 1918 års riksdag i
sina huvuddrag gillade förslaget det totala platsantalet efter utvidgningen
skulle bliva allenast 761, skall detsamma enligt nu föreliggande förslag bliva
884. Sistnämnda antal innebär en ökning av det nuvarande platsantalet
med 480. Denna ökning överensstämmer emellertid, som förut anförts, i
huvudsak med beräkningarna i 1928 års plan för anskaffande av nya vårdplatser
vid sinnessjukhusen, och jag har intet att erinra mot det föreslagna
platsantalet.

Även med avseende å sättet för anstaltens utvidgning skiljer sig nu förevarande
förslag i avsevärd mån från det äldre förslaget. Angående orsakerna
härtill, vilka endast delvis sammanhänga med det ökade platsantalet, Ilar
medicinalstyrelsen lämnat en ingående motivering, till vilken jag i allt väsentligt
kan ansluta mig. Jag biträder därför även i denna del styrelsens
förslag.

Beträffande vissa punkter i förslaget synes ett närmare uttalande från
min sida vara påkallat. Sålunda vill jag med anledning av medicinalstyrelsens
förslag örn uppförande av en särskild upptagningspaviljong erinra,
att dylika paviljonger i stor utsträckning äro avsedda för vård av nyinsjuknade
patienter, som befinna sig i sådant tillstånd, att utsikterna för
förbättring och tillfrisknande äro jämförelsevis stora, och att därför dessa
byggnader äro av den största betydelse för en rationell sinnessjukvård.
På dessa skäl förordade jag förra året inrättande av dylika avdelningar vid
de blivande sinnessjukanstalterna vid Umeå och i Jönköping. I överensstämmelse
härmed anser jag mig böra förorda styrelsens förslag i denna
del jämväl beträffande Yäxjöanstalten, oaktat detsamma medfört den konsekvensen,
att någon paviljong för första klasspatienter icke nu kunnat
medtagas i förslaget. Vad angår det föreslagna läget för upptagningspaviljongen
har jag hyst någon tvekan, huruvida det i tillräcklig grad innebär
den avskildhet, Som är särskilt önskvärd beträffande ifrågavarande patientmaterial.
Jag förutsätter emellertid, att medicinalstyrelsen skall äga frihet
att vid ombyggnadsplanens närmare utförande därutinnan göra den omläggning,
som kan befinnas möjlig och lämplig.

Vad beträffar sättet för anstaltens förseende med vatten, delar jag medicinalstyrelsens
uppfattning örn lämpligheten för hospitalets del av att avtal
träffas med Växjö stad angående leverans av vatten från staden till hospitalet.
Jag vill emellertid här understryka, att staden, såsom förut nämnts,

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

gjort sitt erbjudande i ämnet beroende av att densamma erhåller Kungl.
Majlis tillstånd att åtaga sig den ifrågasatta vattenleveransen ävensom att
upptaga den Ytterligare vattenmängd ur Helgasjön. som för sagda leverans
kan finnas erforderlig. Detta villkor har uppställts med hänsyn därtill att
staden jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 26 februari 1915 äger rätt att ur
Helgasjön bortleda vatten allenast för stadens eget behov samt till en
mvckenhet av högst 2,200 kbm om dygnet samt staden för övrigt ansett,
att angivna maximikvantitet måste helt reserveras för stadens egen
förbrukning. Omförmälda avtal förutsätter alltså viss ändring av brevet den
26 februari 1915. Huruvida en dylik ändring kan äga rum, måste givetvis
i annat sammanhang bliva föremål för vederbörlig granskning, som ännu
icke kunnat företagas. Då emellertid den vattenmängd, som erfordras för
hospitalets behov, i förhållande till nämnda maximikvantitet är ganska obetydlig,
torde man kunna förutsätta, att några svårigheter i berörda hänseende
icke skola yppa sig. Här synes man därför kunna utgå från att ett avtal
i ämnet kan komma till stånd.

Behovet av det föreslagna reningsverket för spillvatten från de nya hospitalsbyggnaderna
synes mig vara klart ådagalagt. Likaså synes det uppenbart,
att till detta reningsverk böra anslutas jämväl avloppsledningarna
från byggnaderna inom det äldre hospitalsområdet, detta särskilt med tanke
därpå att införande av vattenklosetter i sistnämnda byggnader under
alla förhållanden förr eller senare lärer böra komma till stånd, men att
detta icke låter sig göra med nuvarande avloppsförhållanden.

Med avseende å kostnadsberäkningarna har jag icke någon erinran att
framställa mot medicinalstyrelsens senaste förslag, vilket ansluter sig till
bvggnadsstvrelsens i ämnet gjorda kalkyler. Till jämförelse ina nämnas,
att de godkända kostnadsberäkningarna för Umeå- och Jönköpingsanstalterna
i jämförliga delar, särskilt vad angår de nya vårdpaviljongerna, genomgående
uppvisa högre siffror än det föreliggande förslaget. Icke heller vad angår
de uppskattade kostnaderna för inventarier oell drift eller den beräknade ökningen
i personalbehovet bär jag någon anmärkning att framställa.

Yad angår de utrymmen, som beräknats för skilda ändamål, överensstämmer
förslaget väsentligen med nämnda anstalter. Med tillfredsställelse bör
konstateras, att i planen på olika sätt noga beaktats vikten av att i ordnat
arbete kunna sysselsätta det stora flertalet av de vårdade.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört angående den blivande
läkarorganisationen vid anstalten vill jag, ehuru anledning icke föreligger att
i förevarande sammanhang upptaga denna fråga till närmare dryftande, uttala,
att det svnes mig klart, att den utvidgade Växjöanstälten bör — i likhet
med vad som i 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt
51) förutsatts beträffande anstalter av motsvarande storlek — erhålla två
överläkare, av vilka den ene bör såsom sjukhuschef handhava den administrativa
ledningen.

Pä sålunda anförda skäl och med erinran örn vad jag inledningsvis anfört
rörande ordningen för genomförande av i liospitalsbyggnadsplanen ingående

56

Kungl. Majus proposition nr 150.

Lantbrukskolonien
i
Korsberga.

1917—1927.

byggnadsföretag förordar jag, att medicinalstyrelsens förevarande förslag
lägges till grund för framställning till riksdagen såsom nästa mera betydande
steg till genomförande av berörda plan.

Vad angår det belopp, som erfordras för de föreslagna arbetenas påbörjande
under nästa budgetår, synes mig detsamma kunna, utan att dröjsmål
med anstaltens färdigställande därav föranledes, begränsas till 200,000
kronor.

I detta sammanhang ber jag att, i anledning av det intresse riksdagen
visat frågan, få anmäla en av medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 februari
1930 gjord framställning rörande lantbrukskolonien i Korsberga.

Jag vill då först i korthet redogöra för uppkomsten av nämnda koloni
samt för de åtgärder för koloniens utvidgning, som tidigare vid olika tillfällen
vidtagits eller föreslagits.

I anslutning till Växjö hospital finnes sedan lång tid tillbaka i Korsberga
socken av Jönköpings län en koloni för familjevård åt sinnessjuka, vilken
koloni efter hand utsträckts jämväl till angränsande socknar. De till denna
koloni hörande patienterna äro utackorderade i enskilda hem men stå alltjämt
under tillsyn av läkare vid*hospitalet. Till familjevården hör även ett
i Korsberga kyrkoby beläget centralhem, å vilket de utackorderade sjuka
mottagas, när de på grund av kroppslig sjukdom äro i behov av vård eller
på grund av tillfälligt psykiskt orostillstånd icke lämpligen kunna kvarstanna
hos sitt värdfolk.

Är 1917 föreslog dåvarande överläkaren vid Växjö hospital, E. Lindell,
på vilkens initiativ statens familjevård i Korsberga tillkommit, anordnandet
av en lantbrukskoloni å kyrkoherdebostället i Korsberga, avsedd för sådana
sinnessjuka män, som icke behövde anstaltsvård men som å andra sidan
icke visat sig lämpliga för den friaste vårdformen, familjevården. Lindell
framhöll såsom särskilda fördelar med förläggandet av en sådan koloni i
närheten av centralhemmet i Korsberga, dels att detta finge ett jordbruk,
vilket vore tillräckligt för att producera de förnödenheter, som hemmet behövde,
dels ock att familjevårdspatienter, vilka befunnits icke passa i själva
familjevården, enär för dem erfordrades en mera disciplinerande handledning
än som kunde erhållas i dylik vård, likväl i regel skulle kunna bibehållas
i den relativt friare vårdform, som en lantbrukskoloni innebure, och att sålunda
återflyttningar till hospitalet, som eljest blivit oundvikliga, skulle
kunna undvikas. Genom anordningen skulle således — framhöll Lindell
slutligen — det viktiga önskemålet uppnås, att indikationerna för överflyttning
till familjevården skulle kunna något vidgas.

Sedan nämnda förslag av direktionen för Växjö hospital ingivits till
medicinalstyrelsen, överlämnade styrelsen förslaget till Kungl. Majit med
skrivelse den 11 december 1918. Styrelsen anförde däri, bland annat, att
upprättandet av en lantbrukskoloni av föreslagen art och särskilt dess anordnande
i samband med familjevården i Korsberga enligt styrelsens åsikt
vore i hög grad önskvärt samt att styrelsen i allo anslöte sig till de skäl,
som framhållits för förslagets förverkligande.

57

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Genom brev den 11 april 1919 bemyndigade Kungl. Maj:t med bifall
härtill medicinalstyrelsen att under en tid av fem år, räknat från och med
den 1 maj 1919, för Växjö hospitals räkning arrendera lönebostället l*/4
mantal Korsberga nr 1 Prästgård i Korsberga socken för anordnande av en
lantbrukskoloni för sinnessjuka i anslutning till omförmälda familjevård.
Genom brev den 14 december 1923 och den 27 november 1925 förlängdes
detta bemyndigande, sist för en tid av högst tre år, räknat från och med
den 14 mars 1926.

Med stöd av nämnda brev arrenderade medicinalstyrelsen ifrågavarande
till kyrkofonden hörande löneboställe och inrättade därstädes den avsedda
lantbrukskolonien. I arrendet ingick icke den i omedelbar närhet till bostället
belägna, av kyrkoherden i Korsberga pastorat bebodda prästgården
med därtill hörande mark och byggnader. Då koloniens patienter icke
kunde erhålla bostad å det arrenderade området, förhyrde medicinalstyrelsen
till bostad åt patienterna en kyrkoherden på platsen J. A. Lundh tillhörig,
å prästgårdsområdet belägen flygelbyggnad till prästgården. Med hänsyn
till den obetydliga storleken av nämnda flygelbyggnad, vilken allenast innehöll
fem boningsrum, måste antalet patienter å kolonien begränsas till omkring
7.

Ar 1922 framlade överläkaren vid hospitalet i Växjö A. Granholm förslag
till utvidgning av nämnda koloni. Enligt detta förslag borde för koloniens
räkning inköpas såväl kyrkoherdebostället som den kyrkoherde Lundh tillhöriga
flygelbyggnaden. Därigenom skulle erhållas möjlighet att i prästgårdens
huvudbyggnad och nämnda flygelbyggnad bereda plats för sammanlagt
22 patienter jämte nödiga daglokaler samt bostäder för personal. Koloniens
platsantal skulle i följd därav kunna ökas till nämnda siffra.

Med anledning av berörda förslag och efter i ämnet verkställd närmare
utredning ingick medicinalstyrelsen den 1 februari 1927 till Kungl. Maj:t
med två olika framställningar.

Den ena framställningen avsåg överlåtelse från kyrkofonden av ett för
kolonien erforderligt område. I detta hänseende hemställde styrelsen, att
Kungl. Majit måtte med stöd av 2 § 1 punkten av lagen den 4 januari 1927
angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt medgiva, att av lönebostället 1% mantal
Korsberga nr 1 Prästgård i Korsberga socken prästgårdsområdet jämte
en del av lönebostället, som på en av distriktslantmätare!! E. Ekberg år 1926
verkställd kartkopia utmärkts med en röd streckad linje, omfattande i areal
sammanlagt 108,4405 har, måtte överlåtas till medicinalstyrelsens disposition
mot en ersättning enligt gjorda värderingar av tillhopa 76,591 kronor 57
öre eller en däremot svarande årlig avgäld, eller ock att, därest Kungl. Majit
skulle finna ifrågavarande områdes överlåtande icke kunna ske i den ordning
styrelsen sålunda ifrågasatt, Kungl. Majit måtte medgiva, att området finge
genom expropriation förvärvas för nämnda ändamål.

I den andra framställningen hemställde styrelsen — under förutsättning
av bifall till förstnämnda framställning — att Kungl. Majit måtte besluta,
att en lantbrukskoloni skulle anordnas i anslutning till familjevården i

1928 års
riksdag.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 150.

Korsberga i huvudsaklig överensstämmelse med överläkaren Granholms förslag
och för sådant ändamål dels bemyndiga styrelsen att övertaga angivna
del av omförmälda löneboställe på de villkor, som kunde bliva vederbörligen
fastställda, dels medgiva att de å bostället belägna, kyrkoherden Lundh
tillhöriga byggnaderna — bestående av nämnda flygelbyggnad och några
mindre uthusbyggnader — finge av styrelsen inköpas för ett pris av 2,000
kronor, dels ock ställa för berörda ändamål erforderliga medel till styrelsens
disposition.

Genom beslut den 30 april 1927 fann Kungl. Maj. t sistnämnda framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med anledning härav återkallade
medicinalstyrelsen den förstnämnda framställningen.

Frågan om utvidgning av lantbrukskolonien i Korsberga blev härefter
motionsvägen underställd prövning av 1928 års riksdag. I två vid nämnda
riksdag väckta likalydande motioner (I: 58 och II: 99) hemställdes nämligen,
att riksdagen måtte dels besluta, att en lantbrukskoloni skulle anordnas i
anslutning till familjevården i Korsberga i huvudsaklig överensstämmelse
med av medicinalstyrelsen i dess senare framställning av den 1 februari
1927 framlagda förslag, dels ock medgiva, att Kungl. Majit finge förförvärv
till nämnda ändamål av prästgårdsområdet samt den i styrelsens tidigare
framställning av samma dag angivna delen av ifrågavarande löneboställe
ävensom för inköp av de å prästgårdsområdet belägna, kyrkoherden Lundh
tillhöriga byggnaderna av förslagsanslaget till hospital och asyler använda
erforderligt belopp.

Motionerna behandlades av riksdagen i dess skrivelse nr 278. Däri uttalade
riksdagen, att riksdagen funnit den av motionärerna berörda frågan
örn åtgärders vidtagande för fortsättande och eventuell utvidgning av den
verksamhet, som under en följd av år i anslutning till hospitalet i Växjö
bedrivits vid lantbrukskolonien i Korsberga, vara värd beaktande, men att
riksdagen med hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet och det skick,
vari den för det dåvarande befunne sig, ansett det icke vara tillrådligt att
bifalla motionerna.

Riksdagen anförde härefter följande.

Visserligen syntes det riksdagen, som örn den särskilda vårdform, som
utövades vid lantbrukskolonien, skulle kunna anses vara prövad under så
lång tid, att fördelarna i sjukvårdsavseende kunde överblickas. Ett bestämt
klarläggande av denna huvudfråga hade riksdagen emellertid ansett vara i
främsta rummet nödvändigt, innan vidare åtgärder företoges. Ett avbrytande
av verksamheten borde fördenskull icke ifrågakomma, vilket skulle bliva
händelsen, örn intet i saken åtgjordes. Riksdagen hade därför ansett, att
frågan genom Kungl. Maj:ts försorg borde erhålla den ytterligare utredning,
som erfordrades för att riksdagen skulle kunna taga slutlig ståndpunkt till
densamma. I detta sammanhang borde mera ingående prövas de olika
möjligheter, som kunde tänkas förefinnas för att erhålla dispositionsrätt
till'' de jordområden och byggnader, som kunde befinnas erforderliga för
kolonien och vilka för närvarande vore utarrenderade av kyrkofonden.
Även tarvades en slutgiltig kostnadsplan för de olika förslagen och deras
definitiva genomförande. Med hänsyn slutligen till att arrendetiden ut -

59

Kungl. Majis proposition nr 150.

löpte den 14 mars 1929, syntes det vara nödvändigt, att utredningen bedreves
på sådant sätt, att frågan eventuellt kunde framläggas i god tid vid
1929 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksdagen hos
Kungl. Majit örn övervägande och eventuella förslag rörande fortsättande,
respektive utvidgning av den för sinnessjukvården organiserade lantbrukskolonien
vid Korsberga.

Genom beslut den 8 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen
att med beaktande av vad riksdagen i berörda skrivelse anfört verkställa
utredning i de i skrivelsen angivna hänseenden samt till Kungl. Majit inkomma
med det förslag i ämnet, vartill den sålunda anbefallda utredningen
kunde anses föranleda.

Sedan medicinalstyrelsen verkställt viss utredning i ämnet, avgav styrelsen
den 10 december 1928 yttrande och förslag i frågan. Däri framhöll
styrelsen till en början, att det för närvarande funnes en allmän strävan
att utveckla sinnessjukvården hän mot frihet för den sjuke, så långt möjligt
vore, ävensom att vidtaga sådana anordningar, att patienternas arbetsförmåga
tillgodogjordes på bästa sätt såväl i ekonomiskt som i terapeutiskt
hänseende. Då lantbrukskolonien vore ägnad att befordra nämnda utveckling,
ansåge sig styrelsen böra tillstyrka ett bibehållande av ifrågavarande
koloni.

Medicinalstyrelsen erinrade härefter, bland annat, att pastoratet i Korsberga
i skrivelse den 14 november 1927 hos Kungl. Majit gjort framställning
om tillåtelse för pastoratet att överlåta prästgården därstädes såsom arrendebostad
å omförmälda löneboställe och att, därest sådan överlåtelse komme till
stånd, uppföra ny kyrkoherdebostad på annan plats, ävensom att styrelsen i
avgivet utlåtande tillstyrkt denna framställning.

Under förutsättning av bifall till nämnda framställning hemställde medicinalstyrelsen
dels örn bemyndigande för styrelsen att i och för drivande av
en utvidgad lantbrukskoloni för sinnessjuka för en tid av tio år, räknat från
och med den 14 mars 1929, arrendera berörda löneboställe och prästgård
samt att inlösa förenämnda, kyrkoherden Lundh enskilt tillhöriga byggnader,
dels ock örn viss utökning av antalet ordinarie befattningshavare vid
statens hospital och asyler för tillgodoseende av den utvidgade lantbrukskoloniens
personalbehov.

Genom beslut den 18 januari 1929 förordnade Kungl. Magd, att prästgård
för kyrkoherden i Korsberga pastorat skulle anordnas å stomhemmanet
Korsberga Klockaregård, samt förklarade vidkommande den framtida
användningen av de nuvarande prästgårdsbyggnaderna, att hinder icke mötte
för länsstyrelsen i Jönköpings län att i samband med blivande ny utarrendering
av lönebostället Korsberga Prästgården föreskriva, att det dittills
varande prästgårdsområdet skulle från och med den 14 mars 1929 förenas
med lönebostället och de förutvarande laga husen å prästgården tagas i anspråk
för löneboställets behov.

Medicinalstyrelsens
förslag
år 1928.

60

Kungl. Majus proposition nr 150.

Medicinalstyrelsens
förslag
år 1930.

Därefter bemyndigade Kungl. Majit med anledning av medicinalstyrelsens
den 10 december 1928 gjorda framställning styrelsen att under en tid av
två år, räknat från och med den 14 mars 1929, för Växjö hospitals räkning
arrendera lönebostället jämte det därmed förenade prästgårdsområdet att
användas för ifrågavarande lantbrukskoloni samt anbefallde styrelsen att
fullfölja den genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 juni 1928 anbefallda utredningen
och till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill den fortsatta
utredningen kunde anses böra föranleda.

Med stöd av nämnda bemyndigande har medicinalstyrelsen den 22 och
28 mars 1929 träffat avtal med länsstyrelsen i Jönköpings län angående
arrende av ifrågavarande löneboställe för tiden intill den 14 mars 1931.

Sedermera har medicinalstyrelsen i förut omförmälda skrivelse av den 5
februari 1930 avgivit ny framställning i ämnet. Jag ber nu att få redogöra
för nämnda framställning, vilken jämväl innehåller referat av utav direktionen
för Växjö hospital och överläkaren Granholm därstädes avgivna yttranden.

Granholm, som i sitt yttrande bestämt uttalat sig för en utvidgning av
lantbrukskolonien i Korsberga, har sammanfattat fördelarna i olika avseenden
med en dylik utvidgad koloni i följande fem punkter.

1. Patienterna i kolonien åtnjöte större rörelsefrihet och deras levnadsförhållanden
närmade sig mera det normala, än vad fallet vore på ett hospital.

2. Genom nämnda koloni ökades möjligheterna att taga hänsyn till patienternas
individualitet och att tillvarataga deras arbetsförmåga.

3. Genom kolonien bereddes även större möjligheter till försök med
familjevård för manliga patienter.

4. Vid det till familjevården i Korsberga hörande centralhemmet förelåge
en mycket kännbar brist på arbetstillfällen för därstädes tillfälligt intagna
patienter. Denna brist kunde avhjälpas genom lantbrukskolonien.

5. Vårdkostnaden per patient bleve vid kolonien lägre än vid hospital.

Granholm har därjämte hänvisat till att 1928 års studiedelegation för vissa
hospitalsbyggnader m. m. i sin berättelse rörande studier i vissa sinnessjukvårdsfrågor
i Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz bland annat påpekat,
hurusom utomlands flerstädes såväl manliga som kvinnliga patienter i mycket
stort antal sysselsattes med arbete i det fria samt att stor areal för trädgård
och jordbruk framhållits såsom en viktig förutsättning för den mera
moderna behandlingsform, som plägade betecknas såsom arbetsterapi.

Granholm framhåller, att rörande sättet för förvärvande av dispositionsrätten
till byggnader och mark för anordnande av en lantbrukskoloni i Korsberga
övervägts fyra olika alternativ, och anför därom bland annat följande.

Enligt det första alternativet skulle hela lönebostället inklusive det hittillsvarande
prästgårdsområdet inköpas. Detta alternativ överensstämde med
den ursprungliga planen, som dock sedermera frångåtts med hänsyn till
att lantbrukskoloniens skogstillgång vid ett inköp av ett så stort område
skulle bliva onödigt stor och inköpet i följd därav skulle bliva onödigt dyrbart.
Enligt det andra alternativet skulle inköpas eller genom expropriation
förvärvas dels prästgårdsområdet med därå befintliga byggnader, dels den
del av lönebostället, som angåves i den första av medicinalstyrelsens örn -

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

förmälda framställningar av den 1 februari 1927. Från såväl sjukvårds- som
administrativ synpunkt syntes detta förslag vara det mest tilltalande, men
dess realiserande syntes möta hinder i gällande lag. Det tredje alternativet
ginge ut på dels inköp, respektive expropriation, av prästgårdsområdet jämte
därtill hörande byggnader dels.. arrendering av lönebostället i samma omfattning
som för närvarande. Även en dylik anordning finge anses från
sjukvårdssynpunkt tillfredsställande såväl med avseende å lantbrukskolonien
som ock med avseende å den framtida utvecklingen av statens familjevård
för sinnessjuka. Slutligen kunde enligt ett fjärde alternativ det nuvarande
arrendet förlängas, i första hand för tiden 14 mars 1931—14 mars 1939.
Denna lösning av frågan örn bostadslokaler och arbetsfält kunde anses
tillfredsställande för det närvarande, vad beträffade anordnandet och driften
av en lantbrukskoloni för sinnessjuka, men inskränkte möjligheterna för genomförande
av en utvidgning av det för familjevården avsedda centralhemmet,
en utvidgning som utgjorde en förutsättning för att en mera väsentlig och
önskvärd ökning av antalet patienter i familjevården skulle kunna äga rum.

Under hänvisning till det anförda har överläkaren Granholm tillstyrkt det
andra av de av honom angivna alternativen, samt, för den händelse nämnda
förslag icke kunde bifallas, det tredje av dessa alternativ.

Direktionen för Växjö hospital har såsom eget yttrande åberopat det av
Granholm angivna yttrandet.

I förenämnda skrivelse den 5 februari 1930 har medicinalstyrelsen till en
början uttalat, att styrelsen alltjämt vore av den uppfattningen, att den
sinnes sjukvårdsverksamhet, som utövades vid lantbrukskolonien i Korsberga,
borde fortsättas, särskilt med hänsyn till det gagn, som därmed bereddes
den till Korsberga hörande familjevården för sinnessjuka. En utvidgning
av kolonien i enlighet med den ursprungliga planen till ett tjugutal sjukplatser
skulle öka dess möjligheter att befordra familjevårdens intressen
och vore i övrigt motiverad av de lokala förhållandena.

Rörande det område, som erfordras för lantbrukskoloniens del, anför där
efter medicinalstyrelsen, att det till löneboställets byggnadsområde angränsande
prästgårdsområdet med nödvändighet syntes böra tillhöra kolonien
såväl på grund av läget och de arbetstillfällen, som den där befintliga trädgården
erbjöde, som ock särskilt med hänsyn till att de för koloniens patienter
och personal använda bostäderna samt den för tillgodoseende av ökat
bostadsutrymme efter utvidgningen avsedda prästgårdsbyggnaden vore där
belägna. Det funnes ingen anledning att ifrågasätta nybyggnader å boställets
mark för dessa bostadsändamål.

För koloniens fortbestånd erfordrades sålunda enligt styrelsen disposition
icke blott av lönebostället, helt eller delvis, utan även av prästgårdsområdet
med därå uppförda nybyggnader.

Medicinalstyrelsen behandlar härefter frågan huruvida dispositionsrätten
till det område och de byggnader, varav kolonien är i behov, hör förvärvas
genom inköp eller arrende. Härutinnan anför styrelsen bland annat följande.

Styrelsen utginge frän att för den händelse inköp skulle ifrågakomma,
detta av kostnadsskäl och med hänsyn till koloniens begränsade skogsbehov
icke borde omfatta hela lönebostället utan endast den del därav, som

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

avsetts i styrelsens i sådant hänseende den 1 februari 1927 gjorda framställning,
varemot styrelsen föratsatte, att ett eventuellt förnyat arrende
borde omfatta lönebostället i dess helhet. Arrendatorns rätt till skogsmarken,
som stöde under skogsstatens omedelbara förvaltning, avsåge nämligen
endast husbehovsvirke, som efter utsyning tillhandahölles arrendatorn.
Arrendesumman påverkades därför icke nämnvärt av skogsarealens storlek.
Vidare förutsatte styrelsen, att ett arrende, örn sådant ifrågakomme, borde
avse tiden från och med den 14 mars 1931 till den 14 mars 1939.

Till förmån för inköp hade överläkaren Granholm anfört, att administrationen
av kolonien därmed bleve förenklad och mindre tyngande, samt att
sjukvårdens krav med avseende på bostadsförhållanden och dylikt då kunde
fullt tillgodoses även för framtiden.

Med dessa sjukvårdskrav åsyftade Granholm väsentligen ett av honom
ifrågasatt uppförande å prästgårdsområdet av en ny avdelning för manliga
sjuka tillhörande familjevårdens centralhem, vilket av honom ansetts kräva
en utvidgning, därest familjevården skulle kunna mera väsentligt utökas.
Denna fråga vore emellertid icke utredd, och styrelsen vore därför icke nu
beredd att taga ståndpunkt till densamma. Skulle den emellertid efter utredning
framdeles visa sig påkalla inköp av bostället, syntes åtgärder därför
väl medhinnas, innan den ifrågasatta arrendetiden utginge.

Ej heller övriga av Granholm anförda skäl för inköp syntes styrelsen
avgörande, särskilt som det tills vidare icke vore behövligt att på området
eller beträffande byggnaderna nedlägga några större kostnader i och för koloniens
behov.

Den nyttjanderätt, som genom arrende tillförsäkrades styrelsen, syntes
tills vidare vara fullt tillfredsställande för anordnandet och driften av lantbrukskolonien.
Detta hade även Granholm framhållit. Att därigenom frågan
örn koloniens framtida gestaltning i viss mån lämnades öppen funne styrelsen
innebära en avgjord fördel. Huru stor sannolikhet än kunde anses förefinnas
för lämpligheten av att kolonien å Korsberga prästgård bleve permanent,
måste det dock framhållas, att någon erfarenhet örn driften i dess planerade
utvidgade skick ännu icke förelåge. Först efter det sådan erfarenhet
vunnits, borde frågan örn utbyte av arrenderätten till bostället mot
definitiv dispositionsrätt till detsamma upptagas till prövning.

Medicinalstyrelsen redogör vidare för av styrelsen verkställda beräkningar
rörande de årliga kostnader, som skulle uppkomma vid inköp, respektive
arrende, av de av styrelsen i det föregående angivna områdena. Dessa beräkningar
visa, att för inköp av det i 1927 års framställning avsedda området
skulle krävas ett kapitalutlägg av omkring 76,500 kronor, motsvarande
en årlig ränteutgift av omkring 3,800 kronor, medan för arrende av hela
lönebostället inklusive prästgårdsområdet, under förutsättning av oförändrade
arrendevillkor, skulle erfordras en årlig utgift av allenast omkring
1,750 kronor. Driftkostnaderna skulle enligt styrelsen i båda fallen bliva
ungefär desamma.

Slutligen har styrelsen berört det av Granholm jämväl upptagna alternativet,
enligt vilket prästgårdsområdet skulle inköpas men lönebostället i
övrigt arrenderas. Styrelsen anför härom, att med en dylik kombination
möjlighet skulle föreligga att framdeles nedlägga lantbrukskolonien samt att
disponera prästgården endast för centralhemmets räkning. Då emellertid
enligt styrelsens åsikt frågan örn behovet av centralhemmets utvidgning samt

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

sättet för ett sådant behovs tillgodoseende icke för närvarande syntes böra
upptagas till prövning, borde nian icke heller nied avseende å prästgården
binda sin rörelsefrihet genom ett inköp.

Enligt medicinalstyrelsens mening tala alltså övervägande skäl för att
nvttjanderätten till hela det utökade lönebostället genom arrende tillförsäkras
lantbrukskolonien intill den 14 mars 1939.

Personalbehovet för den utvidgade lantbrukskolonien har av medicinalstyrelsen
uppskattats till 1 jordbruksföreståndare, 1 hushållerska, 2 jordbruksdrängar,
3 kvinnliga biträden, 1 skötare och 1 sköterska. Den kontanta
avlöningen till denna personal har inklusive ersättning till vikarier
och tillfällig arbetshjälp approximativt beräknats till 11,000 kronor.

Av en av medicinalstyrelsen uppgjord översikt rörande sjukvårdskostnaderna
för dag och patient under senare år framgår, att dessa under år 1928
utgjort vid statens hospital i genomsnitt 3 kronor 56 öre, vid lantbrukskolonien
vid Korsberga 2 kronor 66 öre och vid familjevården i Korsberga
1 krona 55 öre. Styrelsen framhåller, att i ämnet verkställda beräkningar
gåve anledning antaga, att vid utvidgning av lantbrukskolonien kostnaderna
därstädes per dag och patient skulle bliva lägre än för närvarande.

Medicinalstyrelsen har till sist framhållit, att det för driften av lantbrukskolonien
vore erforderligt att inlösa den flygelbyggnad till prästgården, som
tillhörde kyrkoherden personligen, och att jämväl de kyrkoherden tillhöriga
uthusbyggnader, som funnes å området och som med fördel kunde komma
till användning för koloniens behov, borde inlösas. För nämnda byggnader
hade kyrkoherden begärt en löseskilling av 2,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Hajd måtte dels bemyndiga styrelsen att för en tid av ytterligare
åtta år. räknat från och med den 14 mars 1931, arrendera det av styrelsen
för närvarande på arrende innehavda, med förutvarande prästgårdsområde
förenade lönebostället l1/* mantal nr 1 Korsberga Prästgård i Korsberga
socken av Jönköpings län för att där driva en utvidgad lantbrukskoloni
för sinnessjuka i anslutning till Växjö hospital, dels ock bemyndiga styrelsen
att av anslaget till hospital och asyler disponera ett belopp av 2,000
kronor för inlösen av pastoratets kyrkoherde enskilt tillhöriga, på nämnda
boställes mark belägna byggnader.

Med anledning av vad sålunda förekommit ber jag att få framhålla, att
enligt min mening den friare form av vård åt sinnessjuka, som tillämpas inom
familjevården i Korsberga men även å lantbrukskolonien därstädes, synes
vara av största betydelse. Kolonien torde vara ett nödvändigt komplement
till den familjevård, i anslutning till vilken den anordnats. Jag anser därför.
att nämnda koloni bör ej blott vidmakthållas utan även i föreslagen omfattning
utvidgas. Angående sättet för denna utvidgning anser jag — i
likhet med medicinalstyrelsen — övervägande skäl tala för att dispositionsrätten
till för kolonien erforderliga områden förvärvas genom att nuvarande
arrendeavtal förlänges för viss kortare tid, som lämpligen synes kunna örn -

Departements chefen.

64

Kungl. Majus proposition nr 150.

fatta ytterligare 8 år. Genom en sådan anordning synes koloniens markbehov
tills vidare bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosett, och statens
myndigheter bliva i tillfälle att — innan de binda sig genom mera definitiva
åtgärder — inhämta en värdefull erfarenhet av den utvidgade koloniverksamlieten.
Härigenom undviker man även att redan nu taga ställning
till den ännu icke tillräckligt utredda frågan angående behovet av utvidgning
av det i Korsberga belägna centralhemmet. Även ur ekonomisk synpunkt
synes en förlängning av nuvarande arrendeavtal vara den bästa lösningen.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har jag för avsikt
att framdeles i annat sammanhang tillstyrka bifall till medicinalstyrelsens
nu föreliggande förslag. De ökade personalkostnaderna liksom även utgifterna
för inlösen av vissa hus äro icke av den storleksordning, att de inverka
på beräkningen av anslaget för nästa budgetår till hospital och asyler.

Ombyggnads- oell ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl.

Vadstena hospital är avsett för vård av 788 sinnessjuka och består —
såsom framgår av en av medicinalstyrelsen i ärendet ingiven översiktskarta
— av två skilda huvudavdelningar, belägna på avsevärt avstånd från varandra.

Den ena av dessa avdelningar, förlagd till södra delen av staden och
vanligen kallad asylen, inrättades i början av 1890-talet genom förändring
av en större fabriksbyggnad. Den inrymmer 392 platser för män, tillhörande
allmänna betalningsklassen.

Den andra avdelningen, belägen i norra delen av staden, utgöres av det
äldre hospitalet och omfattar, bland annat, det forna nunneklostret samt
användes för vård dels av kvinnor i allmänna betalningsklassen till ett antal
av 374, dels av manliga och kvinnliga sjuka i första betalningsklassen till
ett antal av 22.

De för kvinnor i allmän betalningsklass avsedda 374 platserna äro fördelade
sålunda:

1. Två sammanbyggda klosterbyggnader ................................. 185 platser.

2. En T-formig byggnad, medelst en sammanbindningsgång

förenad med ena klosterbyggnaden, benämnd T-paviljongen 31 »

3. Ett byggnadskomplex, beläget på andra sidan av Hospitalsgatan
och kallat B-paviljongen ....................................... 158 »

De första betalningsklassen tillhörande sjuka äro förlagda i några äldre
byggnader, en för kvinnor, belägen i klosterparken, och två för män invid
den förut nämnda B-paviljongen. Vissa lägenheter i dessa byggnader hava
under de senare åren apterats för andra ändamål, utan att det totala platsantalet
vid anstalten därigenom minskats.

Anstaltens byggnader för kök och tvätt äro i likhet med dess vattenverk
med flera ekonomianläggningar belägna i klosterparken och genom ett
décauvillespår satta i förbindelse med asylen.

Kungl. Majus proposition nr 150. 65

Frågan om nybyggnads- och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och
asyl har länge varit aktuell.

Sålunda uppdrog Kungl. Majit — sedan fråga uppstått om användande
av de av hospitalet disponerade klosterbyggnaderna till lokaler för en folkhögskola
— genom brev den 14 februari 1919 åt medicinalstyrelsen att avgiva
förslag till ifrågavarande byggnaders utrymmande och ersättande med nybyggnader
samt till i sammanhang därmed nödvändiga ändringar och ombyggnader
inom anstaltens övriga delar m. m. Sådant förslag framlades av
medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1920, men föranledde icke
någon Kungl. Majits framställning till riksdagen.

I den av medicinalstyrelsen år 1925 uppgjorda planen för anskaffande av
nya platser för den statliga sinnessjukvården upptogs jämväl förslag örn
utvidgning av Vadstena hospital och asyl. Då vissa förändrade förhållanden
inträtt, bland annat därigenom att berörda fråga örn klosterbyggnadernas
utrymmande förfallit, hemställde medicinalstyrelsen i den skrivelse till Kungl.
Majit, varmed planen överlämnades, att styrelsens förenämnda förslag av
den 31 augusti 1920 måtte återremitteras till styrelsen för förnyad utredning.
Beslut härom fattades av Kungl. Majit den 4 december 1925.

I skrivelse den 22 oktober 1926 ingav medicinalstyrelsen därefter till Kungl.
Majit nytt förslag i ärendet, omfattande nybyggnader för utvidgning av
hospitalet jämte en del övriga nybyggnads- och ändringsarbeten, däribland
anläggning av nytt vattenverk. Ej heller detta förslag föranledde proposition
till riksdagen, och inom riksdagen väckta motioner örn förslagets genomförande
avslogos, enär riksdagen ansåg, att behovet av ökat antal vårdplatser
för sinnessjuka i första hand borde tillgodoses genom uppförande av nya
hospital.

Frågan örn utvidgning upptogs ej heller i medicinalstyrelsens skrivelse den
21 oktober 1927 med reviderad plan för anskaffning av platser för den statliga
sinnessjukvården.

I skrivelse den 7 januari 1930 har emellertid nu medicinalstyrelsen med
överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar framlagt nytt förslag
till nybyggnads- och ändringsarbeten vid omförmälda anstalt, omfattande
dels uppförande av nybyggnad för kök, tvätt och ångcentral, dels ändringsoch
reparationsarbeten i den s. k. T-paviljongen och dels anläggning av
nytt vattenverk.

Medicinalstyrelsen har vidare på min anmodan i särskild skrivelse framlagt
ett alternativt förslag, enligt vilket för närvarande allenast skulle komma
till utförande ändrings- och reparationsarbeten å T-paviljongen samt anläggning
av nytt vattenverk, varemot någon ny ekonomibyggnad icke nu skulle
uppföras. Jag torde bär först få redogöra för medicinalstyrelsens med dess
skrivelse den 7 januari 1930 framlagda förslag, i det följande benämnt huvudförslaget,
samt därefter få behandla alternativförslaget. Då jag av skäl, som
i det följande skola närmare anföras, ämnar tillstyrka alternativförslaget,
kommer jag att beträffande den föreslagna ekonomibyggnaden endast lämna
en jämförelsevis kortfattad redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lil haft. (Nr 150.)

456 so 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Medicinal styrelsens huvudförslag.

I skrivelsen den 7 januari 1930 behandlas först frågan om uppförande av
nybyggnad för leoh, tvätt och ångcentral.

Enligt förslaget omfattar denna byggnad, som skulle förläggas till liospitalsområdet
öster örn klosterparken, köks- och tvättinrättning för hela anstalten
jämte matsalar och bostadsrum för personal, en central för såväl
ångleverans till nämnda inrättningar som uppvärmning oell varmvattenberedning
för ekonomibyggnaden och B-paviljongen samt elektrisk kraftproduktion
och slutligen snabbtilteranläggning och pumpar för nytt vattenverk.

Av ritningarna till byggnaden, vilka uppgjorts av arkitekten C. Westman
i augusti 1929, inhämtas, att byggnadens mittparti skulle uppföras i tre våningar
jämte källarvåning. I bottenvåningen skulle bland annat inrymmas
kök, kylrym, diskrum och en mindre matsal för kökspersoualen. Våningen
en trappa upp skulle innehålla personalrum och våningen 2 trappor upp
matsalar och smärre kasinolokaler för personalen. Byggnaden skulle förses
med 2 flyglar, inrymmande den ena tvättbyggnad och den andra ångpannehus.
Ängpannehuset skulle omfatta en våning och källare. Genom byggnadens
hela höjd skulle sträcka sig ett i dess yttre ända förlagt pannrum
med utrymme för två ångpannor. I källaren skulle i övrigt finnas rum för
pumpar m. m. I bottenvåningen skulle inrymmas maskinrum, verkstad,
kontor, toalett- och badrum samt rum för snabbfilter till vattenverket.

Enligt av ingenjören H. Theorell uppgjort förslag rörande värmeledningsanläggningen
m. m. skulle från ekonomibyggnadens värmecentral lämnas dels
värme för värmeledningen i nämnda byggnad samt till B-paviljongens pumpvarmvattenledning,
dels ock ånga för kök och tvätt samt varmvattenberedning.

Beträffande de i förslaget ingående vatten- och avloppsledningsarbetena har
den av styrelsen för ändamålet anlitade experten, förste ingenjören vid
Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström i ett den 11 september
1929 avgivet yttrande anfört bland annat, att vattenledningen vore dimensionerad
för eldsläckning med erforderliga brandposter placerade utanför
byggnaden samt att avloppsledningarna vore anordnade för vattenklosetter.

Örn den planerade elektriska anläggningen har överingenjören T. Holmgren
i ett den 5 september 1929 avgivet utlåtande yttrat, att enligt förslaget vissa
ångdrivna vattenpumpar inom hospitalet skulle slopas. I stället skulle i
den nya ekonomibyggnaden installeras diverse elektriska motorer för nytt
pumpverk samt för köks-, tvätt- och värmeledningsändamål. I det nya
maskinhuset skulle uppställas bland annat en ångturbingenerator, beräknad
för en maximibelastning av 60 kilowatt, och en transformator för belysningsström.

Beträffande huvudförslaget örn ändrings- och reparationsarbeten i den s. k.
T-paviljongen har medicinalstyrelsen anfört följande.

Paviljongen, som vore avsedd för vård av oroliga patienter, vore mörk
och trång, saknade övervakningssalar och tillräckliga dagutrymmen och inrymde
väsentligen endast enkelrum. Uppvärmningen skedde medelst ved -

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

eldade kaminer, ock vattenklosetter saknades. Paviljongen vore därför i
ytterst trängande behov av modernisering och reparation.

De nn föreslagna ombyggnadsarbetena i denna byggnad vore väsentligen
desamma, som av medicinalstyrelsen upptagits i 1926 års förslag på grundval
av ritningar, år 1914 uppgjorcla av arkitekten Axel W. Brunskog och år 1926
ändrade av arkitekten C. Westman.

De avsåge inrättandet av en modern övervakningsavdelning för 24 patienter
och vid särskilda korridorer enkelrum för ytterligare 19 patienter.
Vidare skulle bättre dagutrymmen erhållas genom sammanslagning av vissa
enkelrum.

Enligt ett av ingenjören Theorell uppgjort förslag skulle anordnas värmeledning
enligt pumpvarmvattensystem från en central, belägen i det med
den nuvarande köksbyggnaden sammanbyggda pannhuset, varifrån ledningar
i kulvert skulle dragas till paviljongen. Denna central vore avsedd att
kunna uppvärma även nuvarande köks- och tvättbyggnaderna.

Vatten- och avloppsledningsanläggningen omfattade, enligt förslag av ingenjören
Bergström, anordnande av vattenklosetter, ändring av bad- och slaskrum
m. m. Även inginge varmvattenledning från beredare i den nyssnämnda
centralen. Ledningen vore dimensionerad för tillgodoseende av varmvattenbehovet
även inom avdelningarna i klostret samt inom nuvarande köks- och
tvättbyggnaderna.

Den elektriska anläggningen avsåge, enligt förslag av överingenjören Holmgren.
utbyte av utanpå liggande gruppledningar mot ledningar i rör inbilade
under putsytorna.

Vad angår frågan örn anläggning av nytt vattenverk, har medicinalstyrelsen
i sin skrivelse hänvisat till ett av ingenjören Bergström i skrivelse den
11 september 1929 avgivet yttrande, däri Bergström bland annat anfört
följande.

Det nuvarande reningsverket, som anlagts år 1884, utgjordes av tre filter
och en renvattenbehållare, belägna invid den nuvarande ångpanne- och köksbyggnaden,
ävensom av pumpverk och högreservoar, inrymda i nämnda
byggnad. Dessutom funnes en högreservoar inom asylen.

Hospitalets vattenledningsvatten toges från Vättern omedelbart inpå staden
och tillfördes omförmälda filter genom en c:a 400 meter från stranden utdragen
intag sledning.

På ringa avstånd från intagsledningen utmynnade icke mindre än fem
avloppsledningar, genom vilka spillvatten avleddes från såväl hospitalet som
en del av staden samt två spillvattenförande avloppsdiken. Till Vadstenaviken
avleddes dessutom, ehuru på något större avstånd, spillvatten från
asylen och staden i övrigt. Detta hade till följd, att det råvatten, som tillfördes
reningsverket, alltid vore mer eller mindre förorenat, något som konstaterats
genom bakteriologiska undersökningar. Vid stark vind mot stranden
uppstode strömmar, som förorsakade, att det av kloakvatten förorenade
vattnet strömmade direkt ned mot intaget. Vattenledningens intag hade
sålunda ett synnerligen olämpligt läge och borde därför förflyttas till en
lämpligare plats.

Den vattenmängd, som kunde erhållas från det nuvarande reningsverket,
understege avsevärt behovet. Den för vattnets rening tillgängliga filterytan utgjorde
allenast 110 kvm men borde utgöra minst 400 kvm.

Även beträffande filtrens allmänna anordning vore allvarliga erinringar att
göra. Sålunda vore filtren förlagda så lågt, att råvattnet under normala
förhållanden tillrunne med självtryck. Detta medförde, att avlopp icke

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

kunde anordnas, ock vattnet från ett filter, som arbetade otillfredsställande,
kunde alltså icke bortledas. Den nuvarande filteranläggningen vore därför
synnerligen bristfällig och erbjöde icke någon säkerhet mot sådana epidemier,
som förorsakades av förorenat vattenledningsvatten.

De två till vattenledningen hörande pumpverken vore båda mycket förslitna
och hade dessutom för liten kapacitet. Det ena av dem måste snarast
möjligt utbytas mot ett nytt, och det vore tvivelaktigt, örn det andra kunde
på nöjaktigt sätt repareras.

Under hänvisning i huvudsak till det sålunda anförda har ingenjören
Bergström framhållit, att en fullständig ombyggnad jämte utvidgning av
vattenledningsverket vid anstalten vore ofrånkomlig.

Börande ett av honom uppgjort förslag till dylik ombyggnad m. m. har
Bergström anfört i huvudsak följande.

Genom brev den 19 augusti 1921 hade Kungl. Maj:t bemyndigat medicinalstyrelsen
att tillhandahålla Vadstena stad vatten från hospitalets vattenledning
i enlighet med ett mellan styrelsen och staden den 7 mars och 13
april 1921 upprättat kontrakt. På grund av detta kontrakt tillgodosåge
hospitalet i viss utsträckning stadens vattenbehov. Under år 1928 hade
den sammanlagda vattenförbrukningen från vattenverket uppgått till 110,600
kbm. Därav hade av hospitalet förbrukats 64,760 kbm och av staden 45,840
kbm. Båda dessa förbrukningssiffror vore emellertid av olika anledningar
synnerligen låga. Därest ett nytt vattenledningsverk komme till stånd, måste
man därför räkna med avsevärt större förbrukning. Vid uppskattningen
av det framtida vattenbehovet syntes man kunna utgå från ett patientantal
å anstalten av 800 och en folkmängd i staden av 3,500 personer. Stadens
invånarantal hade år 1928 utgjort omkring 3.000. Med dessa utgångspunkter
hade räknats med en årlig medellörbrukning av 244,550 kbm och en årlig
maximiförbrukning av 392,375 kbm. Dimensionerna för det nya vattenledningsverket
hade ansetts böra beräknas med hänsyn till sistnämnda siffra.
Vad anninge sättet för anordnande av en ny vattenledning, hade gjorda undersökningar
visat, att grundvatten i tillräcklig mängd icke kunde erhållas
på närmare håll än 7 ä 8 km. från staden. En anläggning för tillgodogörande
av en så avlägset belägen grundvattentäkt skulle bliva alltför dyrbar.
Någon annan vattentäkt än Vättern vore därför icke att räkna med.
Därest man alltså vore hänvisad till att fortfarande använda Vätternvatten, vore
det, såsom av det förut anförda framginge, nödvändigt, att vattenintaget erhölle
ett bättre läge än för närvarande. Vid verkställd undersökning hade
framgått, att intaget lämpligen kunde förläggas norr örn Vesterudd å kronoegendomen
Tycklinge omkring 2 kilometer nordost örn det nuvarande intaget.
Avståndet från staden vore där så stort, att någon nämnvärd förorening
icke vore att befara, något som även framginge av verkställd bakteriologisk
undersökning. Närmare staden vore det däremot icke tillrådligt att anordna
ett nytt intag.

Den nya intagsledningen skulle enligt förslaget utdragas omkring 500 meter
från stranden till ett djup av omkring 5 meter under lågvattenytan,
vilket djup erfordrades till skydd för den i Vättern vintertid ofta förekommande
issörjan. Ledningen skulle dragas över Vesterudd och vidare i viken
söder om udden fram till en vid stranden norr örn den föreslagna köks-,
tvätt- och ångpannebyggnaden anordnad intags- och silkammare av armerad
betong, kombinerad med ett mindre pumphus av tegel, i vilket råvattenpumpverken
skulle uppställas.

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Under de senare åren hade man vid ny- och ombyggnader eller utvidgningar
av vattenledningsverk i stor omfattning övergått från långsamfiltrering
till snabbfiltrering, ofta kombinerad med fällning av vattnet medels
aluminiumsulfat före filtreringen, örn råvattnet vore färgat eller rikligt bemängt
med uppslammade ämnen. Då snabbfiltreringens bakteriologiska
effekt icke vore lika stor som långsamfiltreringens, måste vanligen det snabbfiltrerade
vattnet steriliseras. Snabbfiltreringen erfordrade mindre anläggnings-
och driftkostnader än långsamfiltreringen. På den plats, dit nu
ifrågavarande intag tänkts förlagt, vore vattnet så rent, att fullt tillfredsställande
rening kunde erhållas medels snabbfiltrering utan fällning, men
borde som säkerhetsåtgärd en efterföljande sterilisering medels klor äga rum.

Lämpligaste placeringen av den nya reningsanläggningen vore i kombination
med den nya ångpannebyggnaden. Filtren vore därför föreslagna att
inrymmas i denna. Med sådan placering intill de övriga maskinella anläggningarna
underlättades i hög grad driften och tillsynen, och krävdes icke
någon ökning av maskinpersonalen, vilket däremot syntes bliva nödvändigt,
om förläggningen av filter och pumpverk skulle bibehållas på den nuvarande
platsen, under det att ångpanneanläggningen m. m. förflyttades till annan plats.
Därigenom vunnes även den fördelen, att klosterträdgården frigjordes från
de nuvarande filtren.

De föreslagna snabbfiltren vore till antalet två, vardera med en filteryta
av 13.5 kvm, inberäknat erforderlig reserv. Anordningarna vore sådana, att
utvidgning kunde ske för insättande av flera filter, örn så sedermera skulle
befinnas vara behövligt.

Från reningsverket skulle vattnet avrinna till en intill ångpannebyggnaden
förlagd renvattenbehållare.

De nuvarande pumpverken borde ersättas av tre råvattenpumpar, som
borde uppställas i det därför föreslagna pumphuset, och tre renvattenpumpar,
placerade i ett särskilt rum i ångpannebyggnaden. För regleringen av pumpningen
borde uppsättas elektriska vattenståndsvisarapparater i de båda högreservoarerna
och i renvattenbehållaren.

Vatten- och avloppsledningar borde anordnas på i förslaget närmare angivet
sätt.

I anslutning till Bergströms förslag rörande nytt vattenledningsverk har
medicinalstyrelsen erinrat, att leverans av vatten från hospitalets vattenledningsverk
till Yadstena stad i alltmera ökad omfattning och enligt vid olika
tillfällen och under skilda former träffade överenskommelser fortgått sedan
början av 1890-talet, till dess frågan reglerats genom Kungl. Maj:ts brev
till medicinalstyrelsen den 19 augusti 1921, varigenom Kungl. Majit godkänt
förenämnda mellan styrelsen och Yadstena stad år 1921 upprättade
kontrakt angående ifrågavarande vattenleverans. Rörande nämnda kontrakt
har styrelsen vidare anfört följande.

Enligt kontraktet, som gällde tills vidare med två års uppsägningstid, hade
staden erhållit rätt att för stadens behov inom dess planlagda område erhålla
vatten från hospitalets vattenledningsverk, i den mån vattenledningsverket
kunde tillhandahålla vatten utöver hospitalets behov. För det erhållna
vattnet skulle staden erlägga avgift, som medicinalstyrelsen bestämde,
med rätt för styrelsen att, då efter av styrelsen föranstaltad utredning så
prövades behövligt, ändra denna avgift. Därest kontraktet uppsades av
staden, vore denna skyldig att lämna medicinalstyrelsen skälig ersättning
för sådana anläggningar och arbeten för vattenledningen, som helt eller till
någon del utförts under de senaste 10 åren före uppsägningen och som

70

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

vid kontraktstidens utgång prövades till sin dåvarande omfattning icke vara
för hospitalet erforderliga.

Avgiften för vattnet hade vid kontraktets ikraftträdande fastställts till 25
öre per kubikmeter men hade från och med den 1 januari 1925 sänkts till
18 öre per kubikmeter.

Statsverket ägde således enligt styrelsens mening enligt kontraktet tillfyllestgörande
garantier för att från stadens sida erhålla skälig gottgörelse
för de kostnader, som den nya vattenverksanläggningen måste betinga, i vad
densamma berörde vattenleveransen till staden.

Därest anläggningen av nytt vattenledningsverk komme till stånd, hade
styrelsen för avsikt att framdeles efter företagen utredning taga i övervägande,
huruvida en höjning av avgiften för vattenleveransen till staden därigenom
kunde befinnas påkallad.

Kostnaderna för de olika i huvudförslaget ingående arbetena hava av styrelsen
beräknats på följande sätt.

Kronor.

Ny köks-, tvätt- och ångpannebyggnad, enligt specifikation ............ 1,023,000

Ändrings- och reparationsarbeten i paviljong för oroliga
kvinnor (den s. k. T-paviljongen).

Byggnadsarbeten rörande ändringar enligt ingenjör Rignér 27,000
» » reparationer enligt syssloman

Liedholm med justering av ingenjör Rignér..................... 14,500

Rörkulvert till paviljongen från gamla köksbyggnaden

(60x60 cm) enligt ingenjör Rignér ................................ 1,600

Värmeledningar till och uti byggnaden enligt ingenjör

Theorell................................................................................ 21,000

Kall- och varmvatten- samt avloppsledningar enligt ingenjör

Bergström............................................................................ 17,200

Elektrisk anläggning enligt överingenjör Holmgren............ 3,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration samt

oförutsett ................. 7,500

Nuvarande köksbyggnaden.

Ny värmecentral enligt ingenjör Theorell.............................. 22,000

Tillhörande byggnadsarbeten.................................................. 1,200

Vattenledning enligt ingenjör Bergström ............................. 350 23 550

Nytt vattenledningsverk. (Enligt ingenjör Bergström.)

Intagsledning från Tycklinge................................................... 165,000

Intagskammare och byggnad för råvattenpumpverk ............ 27,000

Reningsanläggning..................................................................... 41,500

Ren vattenbehållare................................................................... 19,500

Pumpverk.................................................................................... 36,000

Vattenståndsvisarapparater ...................................................... 3,500

Vatten- och avloppsledningar.................................................. 37,500 ggQ qqq

Summa kronor 1,468,350

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

71

I detta sammanhang har emellertid medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen
på grund av tvättmaskinernas bristfälliga tillstånd den 8 november 1929 på
framställning av hospitalsdirektionen medgivit inmontering i den befintliga
tvättinrättningen av tre tvättmaskiner, därav två större och en mindre.
Dessa maskiner vore avsedda att kunna användas även för den föreslagna
nya tvättinrättningen. Enligt meddelande av ingenjören Theorell skulle den
beräknade kostnaden för den nya tvättanläggningen därigenom minskas med
ett belopp av 10,000 kronor.

I följd härav kunde kostnaden för köks-, tvätt- och ångpannebyggnaden
nedsättas till 1,013,000 kronor och den totala kostnaden för samtliga föreslagna
arbeten reduceras till 1,458,350 kronor.

Jag övergår härefter till medicinalstyrelsens alternativ för slag, som enligt
vad förut nämnts allenast omfattar ändrings- och reparationsarbeten inom
T-paviljongén ävensom anläggande av ett nytt vattenledningsverk.

Beträffande arbetena i T-pa vilj angen enligt alternativförslaget har medicinalstyrelsen
anfört huvudsakligen följande.

En utbrytning av nämnda arbeten ur huvudförslaget skulle föranleda
ändrade dispositioner endast i fråga örn värme- och varmvattenledningsarbetena.
Enligt huvudförslaget skulle paviljongen, jämte nuvarande byggnader för
kök och tvätt, uppvärmas genom kulvertledning från en i det nuvarande,
med köksbyggnaden sammanbyggda panncentralutrymmet nyanlagd värmecentral.
Vid utförande av arbetena inom T-paviljongen enligt alternativförslaget
skulle tills vidare nyssnämnda panncentral bibehållas. Där skulle
såsom för närvarande varmvattenberedning för T-paviljongen äga rum, men
vore denna centrals kapacitet otillräcklig för paviljongens uppvärmning.
En ny pannanläggning skulle därför inredas inom paviljongen men förses
med endast två pannor i stället för tre enligt huvudförslagets för ytterligare
två byggnader avsedda central. Den föreslagna pannanläggningen i T-paviljongen
vore emellertid så dimensionerad, att den efter utökning med ytterligare
en panna skulle räcka för den enligt huvudförslaget avsedda anslutningen
av värmeledningar för de nuvarande byggnaderna för kök och tvätt.
Med tanke på sådan anslutning i framtiden hade värmeledningen avsetts
att inrättas för pumpcirkulation.

I fråga örn vattenledningsverket anför medicinalstyrelsen, att medan enligt
huvudförslaget utrymme för snabbfilter och vattenpumpverk m. m. skulle
beredas i nytt ångpannehus, enligt alternativförslaget plats härför finge
beredas i en särskild byggnad, avsedd att bilda en första utbyggnad till
ett blivande ångpannehus. Uppvärmning av denna byggnad skulle enligt
alternativförslaget äga rum genom en mellan byggnaden och B-paviljongen
i kulvert dragen ledning, vilken jämväl inginge i huvudförslaget men där
vore avsedd för uppvärmning av sistnämnda paviljong från den nya panncentralen.
För driften av reservpumpverket borde enligt alternativförslaget
råoljemotor installeras. Dimensionerna för en avloppsledning borde enligt
detta förslag något ökas.

De sammanlagda kostnaderna enligt alternativförslaget hava av medicinalstyrelsen
beräknats sålunda.

Medicinal styrelsens alternativ förslag.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Ändrings- och reparationsarbeten inom T-paviljongen.

Byggnadsarbeten inklusive arbeten för pannanläggningen...... 42,800

Värmeledning med tillhörande pannanläggning........................ 28,000

Vatten- och avloppsledningar...................................................... 17,200

Elektrisk anläggning................................................................... 3,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration och oförut sett.

.......................................................................................... 7’50Q 98,500

Nytt vattenledningsverk ............................................................. 382,500

Summa kronor 481,000

Yttranden. I ett över huvudförslaget den 12 september 1929 avgivet yttrande har
överläkaren vid anstalten P. Björck anslutit sig till förslaget utom i fråga örn
en detalj beträffande moderniseringen av T-paviljongen. Överläkaren Björck
har därutinnan framhållit, att sedan den s. k. aktivare behandlingsmetoden
genomförts på avdelningen med inskränkning av sänglägebehandlingen och
intensivare sysselsättning av de uppevarande patienterna, behov förelåge
av större dagutrymme för dessa, än förslaget innebure, och på den grund
föreslagit, att utrymmet i ytterligare tre av paviljongens enkelrum skulle
tagas i anspråk för dagrum och vissa därav betingade bilokaler. De tre
platserna i enkelrummen skulle kunna ersättas genom ökning av platsantalet
i vaksalarna, vilka komme att användas väsentligen endast nattetid.

Medicinalstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot den av
Björck ifrågasatta ändringen, vilken enligt styrelsen lämpligen kunde iakttagas
vid arbetets utförande. Andringen komme enligt arkitekten Westman
att medföra en ökad kostnad av omkring 2,500 kronor. Denna merkostnad
vore enligt styrelsen icke större, än att arbetet syntes kunna genomföras
inom ramen av den beräknade kostnaden för de inom T-paviljongen och
den nuvarande köksbyggnaden ifrågasatta arbetena.

Beträffande huvudförslaget har därefter byggnadsstyrelsen på anmodan till
medicinalstyrelsen avgivit yttrande den 14 november 1929. Byggnadsstyrelsen
har däri förklarat sig för sin del icke hava något att erinra beträffande förslaget
utöver vad som i en yttrandet bilagd, av styrelsens tjänsteman för
handläggning av värme- och sanitärtekniska frågor, civilingenjören Erik O.
Jonsson avgiven promemoria anförts med avseende å föreslagen utökning
och förändring av hospitalets värmeanläggning samt vatten- och avloppsledningar.

Enligt styrelsen syntes dock den sammanlagda kostnaden för förslagets
genomförande kunna nedsättas från 1,458,350 kronor till 1,400,000 kronor.

Medidnaisty- Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse den 7 januari 1930 på anförda skäl
^ställan*™'' ansett sig icke böra förorda de av byggnadsstyrelsen ifrågasatta ändringarna
i förslaget och ej heller ansett sig äga tillräckligt stöd för tillrådande av
den icke närmare specificerade minskning av det beräknade totalkostnadsbeloppet,
vilken av byggnadsstyrelsen föreslagits.

73

Kungl. Majis proposition nr 150.

Medicinalstyrelsen har vidare förklarat, att enligt styrelsens mening det
föreliggande av styrelsens arkitekt och övriga experter utarbetade huvudförslaget
syntes böra komma till utförande, allenast med den av överläkaren
Björck föreslagna ändringen i fråga örn ombyggnaden av T-paviljongen, ävensom
att styrelsen ej hade något att erinra mot de i samband med nämnda
förslag uppgjorda kostnadsberäkningarna.

Medicinalstyrelsen har härefter hemställt, att Kungl. Majit måtte i proposition
till 1930 års riksdag föreslå riksdagen dels medgiva, att nybyggnads-
och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl finge i huvudsaklig
överensstämmelse med det av styrelsen framlagda huvudförslaget utföras för
en beräknad kostnad av 1,458,350 kronor dels ock för påbörjande av sagda
arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av 500,000 kronor.

Härefter har byggnadsstyrelsen, till följd av remiss, den 20 februari 1930
avgivit utlåtande med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört beträffande
byggnadsstyrelsens den 14 november 1929 avgivna yttrande. Byggnadsstyrelsen
har däri vidhållit, att kostnaderna för det av medicinalstyrelsen förordade
förslaget icke borde beräknas högre än till 1,400,000 kronor. Av
utlåtandet framgår, att den nedsättning av kostnadssumman, som av byggnadsstyrelsen
företagits, väsentligen faller på den i huvudförslaget upptagna
ekonomibyggnaden och icke i avsevärd mån berör de i alternativförslaget ingående
arbetena.

Det lärer vara ostridigt, att förhållandena vid Vadstena hospital och asyl Departementsi
åtskilliga hänseenden äro bristfälliga och att därför nämnda anstalt är i chef en.

starkt behov av modernisering och förbättring. Av medicinalstyrelsens framställning
i ämnet torde ock framgå, att det i och för sig skulle vara särdeles
önskvärt, att samtliga de i styrelsens huvudförslag upptagna arbetena nu
kunde komma till stånd. Med hänsyn till nödvändigheten att för de närmaste
budgetåren hålla kostnaderna för hospitalsbyggnaderna inom den ram,
som överensstämmer med planen för dessa byggnader och inledningsvis närmare
angivits, anser jag mig, såsom redan i den allmänna översikten antytts,
dock icke för närvarande kunna tillstyrka uppförandet av den föreslagna
ekonomibyggnaden utan inskränker mig till att förorda de arbeten, vilka av
styrelsen upptagits i dess alternativförslag och vilka synts även mig vara
de, som i första hand böra komma till utförande. Det nuvarande vattenverkets
underhaltiga beskaffenhet gör en omläggning därav nödvändig, och
genom den föreslagna ombyggnaden av T-paviljongen kan man för en jämförelsevis
obetydlig kostnad erhålla väsentligt förbättrade vårdmöjligheter.

Mot den av medicinalstyrelsen för dessa arbeten beräknade kostnadssumman
av sammanlagt 481,000 kronor synes mig intet vara att erinra. Vad
särskilt beträffar de kostnader, vilka föranledas av det nya vattenledningsverket,
vill jag framhålla att — på sätt redan framgår av det föregående —
statsverket enligt gällande avtal med Vadstena stad äger möjlighet att
genom höjning av vattenavgiften erhålla ersättning av staden för den del av

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

kostnaderna, som med hänsyn till den rikligare och bättre vattenleveransen
skäligen kan anses böra belöpa å staden. En ändring i sådant hänseende
av berörda avtal torde i händelse av bifall till förevarande förslag böra genom
medicinalstyrelsens försorg genomföras.

Jag tillstyrker alltså, att vid Yadstenaanstalten må i huvudsaklig överensstämmelse
med medicinalstyrelsens alternativförslag för en beräknad
kostnad av högst 481,000 kronor dels utföras omförmälda ändrings- och reparationsarbeten
i den s. k. T-paviljongen, dels ock anläggas ett nytt vattenledningsverk.
Av förenämnda summa har medicinalstyrelsen i den inledningsvis
omförmälda kostnadsöversikten för nästa budgetår räknat med ett
belopp av 240,000 kronor, en summa som dock torde utan olägenhet kunna
nedsättas till 200,000 kronor, att utgå av ifrågavarande anslag.

I detta sammanhang ber jag att få erinra att i medicinalstyrelsens år
1927 framlagda plan för anskaffande av vårdplatser åt sinnessjuka räknades
med en minskning av platsantalet å Yadstenaanstalten med 66. Anledningen
härtill var den, att styrelsen förutsatte, att vissa av anstalten för sjukvårdsändamål
använda utrymmen inom de gamla klosterbyggnaderna skulle komma
att upplåtas till Birgittastiftelsen. Denna fråga har nu fått sin lösning, i det
att så skett, dock i mindre utsträckning än som tidigare avsetts. Genom
beslut denna dag har nämligen Kungl. Majit medgivit, att till nämnda stiftelse
må överlämnas dispositionsrätten till en del av nämnda utrymmen.
En följd härav kommer att bliva, att platsantalet vid anstalten minskas
med 36.

Sammanfattning.

Jag ber slutligen att få lämna en kort sammanfattning rörande det antal
vårdplatser, som skulle vinnas efter genomförande av hittills beslutade eller
nu föreslagna byggnadsföretag, vilka avses i planen för anskaffande av ytterligare
platser för den statliga sinnessjukvården. Härvid medtager jag för
fullständighetens skull den av 1928 års riksdag beslutade psykiatriska kliniken
i Lund, ehuru särskilt anslag för uppförande av denna inrättning arnvisats
å riksstaten.

Antalet beräknade vårdplatser för sinnessjuka och sinnesslöa å nu avsedda
anstalter framgår av följande sammanställning, i vilken jämförelse
gjorts mellan å ena sidan det beräknade platsantalet enligt medicinalstyrelsens
plan för anordnandet av ytterligare sinnessjukvårdsplatser och å andra
sidan de beräkningar, som legat till grund för av statsmakterna fattade beslut
eller nu framlagda förslag. Därvid vill jag förutskicka, att genom utvidgningen
av Piteå hospital antalet platser därstädes kunnat ökas med 170 mot
det ursprungligen beräknade antalet 148.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

75

1

Anstalt

Antal

platser

enligt

medicinalstyrelsens

plan

enligt tidigare beslut
eller nu framlagda
förslag

sinnessjuka

sinnesslöa

sinnessjuka

sinnesslöa

Piteå (utvidgning)...........................

148

170

Sala ............................................

—

323

----

370

Orebro.........................................

—

323

—

350

Vänersborg....................................

566

283

587

283

Umeå ........ . ...........................

880

—

918

—

Psykiatrisk klinik i Lund ...............

100

—

102

—

Jönköping.....................................

1,200

—

1,220

—

Växjö (utvidgning) ........................

460

—

480

—

3,3i>4

929

3,477

1.003

4,283

4,480

Enligt medicinalstyrelsens plan skulle vidare antalet vårdplatser vid Vadstena
hospital och asyl minskas med 66. Såsom förut nämnts kommer enligt
Kungl. Maj:ts denna dag meddelade beslut minskningen att inskränka
sig till 36 platser. A andra sidan kommer vid bifall till det i det föregående
omförmälda förslaget angående ombyggnads- och ändringsarbeten vid
nämnda anstalt platsantalet därstädes att ökas med 12. I förhållande till
1927 års plan innebär detta alltså en sammanlagd ökning av (30 + 12) 42
platser. I förhållande till nuvarande antal blir det däremot en minskning
av (30—12) 18 platser.

Efter genomförande av de byggnadsföretag, som hittills beslutats eller
beträffande vilka förslag nu framlagts, skulle — frånsett anstalten i Vadstena
— finnas sammanlagt 4,480 nya vårdplatser, därav 3,477 för sinnessjuka
och 1,003 för sinnesslöa. Då en stor del av sist avsedda platser
komma att upptagas av patienter, som nu vårdas å sinnessjukanstalter, kan
ökningen av antalet för sinnessjuka disponibla platser väntas bliva avsevärt
större, än den nyss anförda siffran anger.

Vad angår kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten, hava dessa
kostnader enligt redan fattade beslut, respektive av mig i det föregående
förordade förslag, beräknats till sammanlagt 26,669,700 kronor.

Såsom av det föregående framgår, har i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag beräknats ett extra reservationsanslag för nästkommande
budgetår av 4,700,000 kronor. I inledningen till förevarande framställning
har jag räknat med samma belopp.

I enlighet med vad jag i det föregående vid behandlingen av de särskilda
byggnadsföretagen anfört skulle anslagsbeloppet för nästa år kunna beräknas
på följande sätt:

Anslag till
hospital sbyggnader.

76

Kungl. Majda proposition nr 150.

Anstalten i Sala ..........................

.......... kronor

217,000

» i Örebro.......................

.......... »

359,000

Uppsala hospital och asyl...........

.......... »

290,800

Hospitalet vid Umeå...................

.......... »

1,200,000

» i Jönköping ...........

.......... »

2,100,000

Lunds hospital och asyl.............

.......... »

100,000

Växjö » .............................

.......... »

200,000

Vadstena » och asyl..............

.......... »

200.000

Summa kronor 4,666,800

Därutöver torde böra reserveras visst belopp att ställas till Kungl. Maj:ts
disposition för bestridande av kostnader för underhåll av byggnader vid
anstalterna i Sala, Orebro och Jönköping, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen
begärt 9,000 kronor, samt för vissa utredningar m. m. Detta belopp
torde förslagsvis kunna uppskattas till omkring 33,000 kronor. Anslaget
torde i följd därav böra beräknas till 4,700,000 kronor.

Med avseende å anslagsbeloppets fördelning torde liksom tidigare år böra
fasthålla^, att den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara i detalj
bindande för dispositionen av anslaget eller för den fördelning av beloppet
som, i händelse detsamma beviljas, torde komma att fastställas av Kungl.
Majit. Då det gäller så många och delvis så stora byggnadsföretag, som
här äro i fråga, är det naturligt, att medelsåtgången på varje särskilt håll
under de olika åren icke kan på förhand med tillförlitlighet beräknas. Det
är således även möjligt, att något av de belopp, som av det för innevarande
budgetår beviljade anslaget anvisats för olika företag, kommer att visa behållning
vid budgetårets slut. I den mån så med hänsyn till sättet för
byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas önskvärt, torde det
för byggnadsplanens genomförande vara förmånligt, att enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål
kan ske, mot det att motsvarande minskning vidtages i de anvisade
medlen för ett annat ändamål.

Departem entsch efens hem ställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

I) dels besluta, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,
som enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas
genom ändring av det utav Svea trängkår tidigare disponerade
kasernetablissementet i Orebro, skola för en beräknad kostnad
av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande av dagvatten
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i
det föregående förordat förslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150. 77

dels ock, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan
bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden för omändring av
berörda kasernetablissement i Örebro må utgöra högst 1,409,000
kronor;

II) besluta, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid
Lunds hospital och asyl skall för en beräknad kostnad av
högst 209,000 kronor utföras i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Carl Westman i november 1927 uppgjorda
ritningar, dock med iakttagande av viss av mig i det föregående
förordad jämkning;

III) besluta, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och
ombyggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående förordat förslag och för en beräknad
kostnad av högst 3,807,600 kronor;

IV) besluta, att vid Vadstena hospital och asyl skola för
en beräknad kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa
ombyggnads- och ändringsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordat förslag; samt

V) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,
till hospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag

av ....................................................................... kronor 4,700,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

78

Kungl. May.ts proposition nr 150.

Översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning av

Antal platser

1928/1929

1929/1930

1930/1931

sinnes-

sjuka

sinnes-

slöa

Vänersborgs kaserner.......................-

587

283

1,275,000

1,387,000

—

Sala » ........................

—

370

600,000

550,000

217,000

Orebro » .......................

—

350

400,000

650,000

359,000

Piteå hospitals utvidgning ...............

170

—

1,200,000

1,000,000

—

Vänersborgs hospital ........................

—

—

—

50,000

—

Uppsala hospitals w.c.-anläggning......

—

—

—

60,000

174,500

» » köks reparation......

—

—

—

—

116,300

Sinnessjukhuset vid Umeå ...............

918

—

—

200,000

1,200,000

» i Jönköping ............

1,290

—

—

160,000

2,100,000

Växjö hospitals utvidgning ...............

480

—

—

—

200,000

Visby nya hospital...........................

200

—

—

—

—

Vadstena hospitals vattenledning m. m.

—

—

—

—

200,000

Lunds hospital, I klass paviljonger ...

—

—

—

—

100,000

Psykiatrisk klinik i Lund..................

Psykiatriska kliniker i Stockholm och

102

—

300,000

424,100

Uppsala .......................................

200

—

—

—

—

Hälsingborgs hospital, nya paviljonger

200

—

—

—

—

Länsplatser vid hospitalen ...............

303

—

—

—

—

Nya platser vid hospitalen ..............

150

—

—

—

—

Nytt hospital i Gävleborgs län .........

518

—

—

—

—

Vaxholms kasern (eller motsvarighet)

—

305

—

—

—

Lunds kaserner................................

—

612

—

—

—

Större omändringsarbeten..................

—

—

—

—

-

Summa

5,048

1,920

3,775,000

4,481,100

4,666,800

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

79

hospitalsplatser m. m. under budgetåren 1928/1929—1937/1938.

Bilaga.

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

1935/1936

1936/1937

1937/1938

Summa

kronor

-

—

—

—

—

_

_

2,662,000

—

—

—

—

—

—

1,367,000

—

_

—

—

—

—

-

1,409,000

—

—

—

—

—

—

—

2,200,000

—

—

—

—

—

—

—

50,000

—

—

—

—

—

—

—

234,500

-

—

—

—

—

—

116,300

2,300,000

2,100,000

1,550,000

300,000

—

—

—

7,650,000

2,l(i0.000

2,100,000

290,000

—

—

—

—

6,750,000

1,200.000

1,000,000

1,207,600

200,000

—

—

—

3,807,600

300,000

900,000

800,000

315,300

200,000

—

2,515,300

281.000

—

477,350

500,000

—

—

—

1,458,350

109,000

—

—

—

—

—

—

209,000

—

—

—

—

—

—

—

724,100

—

—

500,000

500,000

500,000

500,000

—

2,000,000

—

—

—

—

—

500,000

500,000

1,000,000

—

—

—

—

350,000

350,000

360,500

1,060,500

—

—

100,000

200,000

225,000

—

—

525,000

—

—

500,000

1,400,000

1,400,000

844,000

4,144,000

—

—

—

222,200

1,000,000

803,450

2,025,650

—

175,000

1,750,000

1,750,000

525,000

—

4,200,000

—

350.000

350.000

350.000

350,000

350.000

350,000

2,100,000

5,990,000

5,850,000

5,549,950

5,100,000

5,112,500

4,825,000

2,857,950

48,208,300

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................................... 2.

Ordnandet av vården av svårskötta obildbara sinnesslöa .............................. 7.

Preliminär byggnadsplan för återstoden av byggnadsperioden........................ 15.

Omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till anstalt

för manliga asociala imbecilla ................................................................. 19-

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till anstalt för

kvinnliga asociala imbecilla....................... 21.

Vissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl................................ 26.

Sinnessjukhuset vid Umeå ............................................................................. 28.

Sinnessjukhuset i Jönköping ............................................................................ 30.

Ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital och asyl ........ 33.

Ny- och ombyggnader vid Växjö hospital....................................................... 36.

Lantbrukskolonien i Korsberga .................................................................... 56.

Ombyggnads- och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl .............. 64.

Sammanfattning ............................................................................................... 74.

Departementschefens hemställan....................................................................... 76.

Bilaga......................................... 78.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19 30.