Kungl. Majas proposition nr 14S.
13
Nr 14S.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten A. T. E.
Gullbergs änka m. ra.; given Stockholms slott den
21 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 6: o och 7:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lijbeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:
6:o.
I en till Kungl. Majit ingiven ansökning har fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i nionde distriktet Alfred Teodor Emanuel Gullbergs änka
Maria Gullberg, född Danielsson, gjort framställning om erhållande av
pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Angående
understöd åt
fattigv år ds -och barnavårdskonsulenten
A.T. E.
Gullbergs
änka.
454 30
u
Kungl. Majus proposition nr 148.
Gullberg, som var född den 11 december 1878, förordnades den 30 juli
1921 att tills vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet. Jämlikt
stadgandet i 20 § 2 stycket av lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård
innehade Gullberg från och med lagens ikraftträdande den 1 januari
1926 jämväl befattningen som barnavårdskonsulent inom nämnda distrikt.
Gullberg avled den 12 februari 1929, efterlämnande änkan, som är född den
23 juni 1872. Yid sin död åtnjöt Gullberg följande löneförmåner, nämligen
lön 3,000 kronor med avdrag av 150 kronor, motsvarande avgift för egen
pensionering, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ortstillägg 500 kronor och
åklerstillägg 500 kronor eller tillhopa 5,350 kronor jämte dyrtidstillägg.
Då den av Gullberg innehavda befattningen är uppförd å extra stat, var
han icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, varför hans änka naturligen
icke kunde komma i åtnjutande av pension från nämnda kassa.
Enligt ett av borgmästaren i Luleå A. E. Fagerlin utfärdat intyg utvisade
den efter Gullberg upprättade bouppteckningen en brist i boet å 2,526 kronor
20 öre. I intyget framhöll Fagerlin vidare, att änkan, som ej ägde några
enskilda tillgångar, syntes vara i stort behov av pension.
Sökanden har — under framhållande av sin bekymmersamma ekonomiska
ställning och sin framskridna ålder — anhållit att bliva tillerkänd pension
med belopp, motsvarande det, som skulle hava utgått, därest den av Gullberg
innehavda befattningen varit uppförd på ordinarie stat.
Statskontoret har i utlåtande den 4 maj 1929 anfört i huvudsak följande.
Visserligen hade sökandens man varit i statens tjänst anställd allenast
sedan den 30 juli 1921, då han vid 42 års ålder erhöll förordnande att tills
vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet; men såsom framginge
av 1929 års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 113, punkt 2,
hade riksdagen beviljat understöd åt de minderåriga barnen efter avlidne
bokhållaren vid flygstyrelsen S. A. N. Johansson, vilken i statens tjänst
kunde räkna allenast 8 år. På grund härav och med hänsyn till de ömmande
omständigheter, som i nu förevarande fall otvivelaktigt förelåge, ville
statskontoret förorda, att åt sökanden måtte utverkas något understöd. Med
avseende å beloppet finge statskontoret med erinran, att 1929 års riksdag
bifallit i propositionen nr 17 framlagt förslag örn understöd å 900 kronor
åt änkan efter torvingenjören friherre M. O. Falkenberg, vilken i löneställning
m. m. syntes vara jämförlig med Gullberg, tillstyrka en liknande förmån
åt sökanden att åtnjutas från och med den 1 mars 1929 under hennes
återstående livstid, så länge hon förbleve änka.
Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att sökanden finge från och med den 1 mars 1929 under sin
återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta
ett årligt understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 900 kronor.
Genom brev den 16 maj 1929 har Kungl. Magd medgivit, att till änkan
Gullberg finge, räknat från och med den 1 mars 1929, tills vidare intill dess
frågan örn beredande av årligt understöd åt henne blivit slutligt prövad,
från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter såsom
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
tillfälligt understöd utbetalas ett belopp av 75 kronor vid varje månads utgång,
med skyldighet för henne att, i den mån understöd kunde bliva henne
tillerkänt jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till
nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna
understödsbelopp.
Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen
i ämnet, synes mig fullgiltig anledning föreligga för vidtagande av
åtgärd i syfte att bereda sökanden en årlig pension av statsmedel. Beträffande
beloppet av denna pension ansluter jag mig till statskontorets förslag.
.Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Maria Gullberg, född Danielsson, änka efter fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenten i nionde distriktet Alfred Teodor
Emanuel Gullberg, må, räknat från och med den 1 mars 1929,
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900
kronor.
7:o.
Med skrivelse den 18 mars 1929 har länsstyrelsen i Norrbottens län till
Kungl. Maj:t överlämnat en framställning från avlidne lappfogden i länets
norra distrikt Johan Olof Holms änka Sara Albertina Holm, född Holmgren,
örn beredande av skälig pension åt henne och hennes minderåriga barn.
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande.
Holm, som var född den 1 maj 1877, hade sedan den 1 januari 1916
innehaft förordnande som lappfogde inom Norrbottens län. Därförut hade
han sedan den 1 juli 1899 varit ordinarie folkskollärare vid statens folkskolor
i Narken, Korpilombolo socken, och i Svappavaara, Jukkasjärvi socken,
från vilken sistnämnda befattning han tog avsked den 31 december 1916,
Den 30 september 1921 förordnades Holm att från och med den 1 januari
1922 intill utgången av år 1923 vara folkskolinspektör i Tornedalens inspektionsområde.
Efter att hava beviljats ledighet från berörda förordnande
till den 1 juli 1923 entledigades Holm från förordnandet med utgången av
juni 1923.
Holm, som avled den 16 mars 1929, efterlämnade änkan, född den 23
januari 1888, samt fem minderåriga barn, Sara Greta Birgitta, född den
23 maj 1915, Sara Göta Margareta, född den 3 maj 1917, Sara Hilja Elisabet,
född den 1 november 1918, Karl-Olov Sigvard, född den 26 februari 1920,
och Erik-Olov Daniel, född den 22 augusti 1922.
Enligt ett efter Holm upprättat bouppteckningsinstrument uppgick behållningen
i dödsboet till 40,256 kronor 58 öre, därvid tillgångarna i boet värderats
till följande, till jämna 100-tal kronor avrundade belopp: fastigheter
25,600 kronor, svenska statens premieobligationer 2,800 kronor, lösören 1,800
kronor, säkra fordringar 19,400 kronor och livförsäkringsmedel 14,300 kronor.
Departements
chefen.
Angående
understöd åt
lappfogden
J. O. Holms
änka och
minderåriga
barn.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Länsstyrelsen Ilar i sin förberörda skrivelse anfört i huvudsak följande.
Lappfogdetjänsterna vore ej uppförda på ordinarie stat, och av länsstyrelsen
gjorda framställningar därom hade icke bifallits under förklaring att
denna fråga borde avgöras i samband med frågan örn lönereglering för landsfogdar
och landsfiskaler. Därom syntes emellertid enighet vara rådande,
att tjänsterna vore av den art, att de alltjämt bomme att behövas. Länsstyrelsens
framställningar hade gått ut på att lappfogdarna borde placeras i
lönegrad icke under B 26 i allmänna avlöningsreglementet.
Åt Holms arbete i lappväsendets tjänst måste givas ett utmärkt vitsord,
och hans insikter och förmåga hade också av statsmakterna tagits i anspråk
på mångahanda sätt, såsom i kommittéarbeten och utredningar samt förhandlingar
med Norge och Finland i lappväsendet rörande frågor. Det
torde vidare vara känt, att Holm förmåddes till att begära entledigande från
det av honom innehavda förordnandet som folkskolinspektör efter föreställningar
från högre ort, föranledda av de stora svårigheter i fråga örn skötseln
av lappväsendets angelägenheter, som skulle hava blivit en följd av att hans
arbete undandroges lappväsendet. Holm hade alltså till förmån för det
allmänna offrat den tryggade ställning för sig och sin familj som folkskolinspektörsbefattningen
innebar.
På grund av det anförda syntes det länsstyrelsen skäligt och billigt, att
en pension till Holms efterlevande icke sattes lägre, än örn han varit innehavare
av en tjänst inom civilstaten i lönegraden B 26 och där erlagt pensionsavgifter;
på den pension som sålunda kunde utverkas förutsattes vanligt
dyrtidstillägg.
Statens ''pension sans t alt har i utlåtande den 9 april 1929 anfört huvudsakligen
följande.
Därest Holm vid avgången år 1916 från sin folkskollärartjänst varit delägare
i statens pensionsanstalt, som emellertid trädde i verksamhet först år
1920, skulle hans efterlevande haft viss pensionsrätt i anstalten. En beräkning
av denna pensionsrätt skulle med nu gällande avlöning för folkskollärare
hava lett till ett familjepensionsunderlag (pension för ensam änka) av
339 kronor, och med 80 % förhöjning för fem omyndiga barn hade de efterlevandes
sammanlagda pension således blivit 610 kronor 20 öre jämte dyrtidstillägg.
Hade Holm kvarstått å folkskollärar^’kusten till sin död, skulle
pension till de efterlevande utgått med 1,350 kronor jämte dyrtidstillägg.
För den av Holm innehavda befattningen som folkskolinspektör ägde han
ingen familjepensionsrätt, enär lian icke varit ordinarie innehavare av befattningen.
För ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst vore familjepensionsunderlaget
1,160 kronor. Det syntes av handlingarna i ärendet framgå, att
Holm i anledning av »föreställningar från högre ort» avgått från inspektörstjänsten
— varav han väl eljest kunnat bliva ordinarie innehavare — för att
helt ägna sig åt lappväsendets angelägenheter. Det torde vid sådant förhållande
ej få anses opåkallat att till ledning vid beräknande av skälig pension
för hans efterlevande taga i betraktande deras pensionsrätt jämväl folden
händelse, att Holm vid sin död varit ordinarie folkskolinspektör i statens
tjänst; och det syntes, som om denna pension skulle hava uppgått till fullt
belopp 1,160 kronor med 80 % förhöjning för barnen, summa 2,088 kronor,
jämte dyrtidstillägg.
I infordrat, den 26 april 1929 avgivet utlåtande har statskontoret anfört i
huvudsak följande.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Tiel många tillfällen, då frågor om beviljande av pensioner eller understöd
åt efterlevande till i statens tjänst anställda personer varit föremål för behandling
inom riksdagen, hade, såsom exempelvis framginge av riksdagens
skrivelse nr 149 år 1926, framhållits, att i de fall, då beviljandet av understöd
av sådant slag förekommit, såsom förutsättning för understöds tilldelande
gällt — förutom att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid
varit anställd i statens tjänst — att ömmande omständigheter i de särskilda
fallen kunnat anses föreligga, att i fråga om änka så ansetts vara förhållandet,
då hon på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete
och därjämte befunnits medellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för
sitt uppehälle, samt att riksdagen i ett fåtal fall, där särskilt ömmande omständigheter
varit för handen, medgivit tillägg till änkepensionen genom
beviljande av särskilda understöd åt minderåriga barn att utgå intill utgången
av det kalenderår, varunder barnet uppnått 18 års ålder.
I sitt den 12 november 1928 avgivna utlåtande angående riktlinjer för
beviljande av understöd åt efterlevande efter vissa statsanställda hade statskontoret
efter att hava övervägt olika möjligheter till erhållande av fastare
grunder för sådan understödsverksamhet framhållit, att även i fråga örn behållningen
i den avlidnes bo det vore vanskligt att fixera pensioneringsgrunderna
i vidare mån än att, där vad av behållningen i mannens dödsbo,
som tillfölle änkan, kunde beräknas avkasta ett årsbelopp, som motsvarade
eller översköte vad som skulle vid fullständig medellöshet ifrågakomma
såsom änkepension, någon pensionering icke borde förekomma.
Örn enbart denna riktlinje, som i själva verket icke innebure någon nyhet
utan alltjämt kommit i tillämpning vid bedömande av frågor örn pensionering
av efterlevande till statsanställda, vilka ej på grund av sin befattning
förvärvat familjepensionsrätt, skulle göras gällande i nu förevarande fall,
skulle lappfogden Holms efterlämnade familj knappast hava utsikt att erhålla
någon som helst pensionsförmån. Behållningen i dödsboet kunde nämligen
beräknas giva sådan avkastning, att beloppet överstege vad som skulle hava
i understöd tilldelats de efterlevande, örn de alldeles saknat medel till sitt
uppehälle.
Emellertid hade nämnda riktlinje icke strängt fasthållits under alla förhållanden,
såsom framginge exempelvis av 1924 års riksdags beslut örn pension
å 800 kronor åt änkan efter professorn Weibull, som efterlämnat en
behållning i boet av mer än 40,000 kronor.
Då de av länsstyrelsen i detta ärende framhållna omständigheterna onekligen
syntes vara beaktansviirda, ville statskontoret icke motsätta sig, att
någon pensionsförmån utverkades för lappfogden Holms efterlämnade änka
och minderåriga barn, men ansåge med hänsyn till boets ställning, att pensionerna
borde begränsas till 600 kronor för änkan och 120 kronor för varje
barn att från och med den 1 april 1929 utgå från allmänna indragningsstaten
till änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, samt
till varje barn intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnått 18
års ålder.
Sedermera har länsstyrelsen i skrivelse den 28 december 1929 anfört huvudsakligen
följande.
Tillgängliga kontanter i dödsboet — livförsäkringsmedlen — hade förbrukats
till betalning av skulder och andra utgifter. I fråga örn boets avkastning
lämnade en fastighet i Luleå för närvarande i hyra 1,300 kronor
för år inklusive ersättning för värme; vissa smärre hemmansdelar avkastade
några tiotal kronor, beroende på örn tillhörande ströängar bleve utarrenderade
och betalande hyresgäst kunde erhållas till den lilla stugubyggnad
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 116 haft. (Nr 147—149.) 45430 2
18
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
som funnes på den ena hemmansdelen; dessa fastigheter behölles av änkan
i enlighet med den avlidnes önskan för att någon av sönerna i framtiden
skulle kunna slå sig ned där som jordbrukare. Av de smärre fordringarna
hade influtit 550 kronor. En fordran å 17,000 kronor löpte med 5 % ränta
och skulle enligt avtal amorteras med 500 kronor för år; på grund av föreliggande
särskilda förhållanden hade gäldenären under år 1929 amorterat
2,750 kronor.
Därav torde framgå, att avkastningen från dödsboet inskränkte sig till
hyresinkomsterna från fastigheten i Luleå — vilken givetvis droge utgifter
för värme, underhåll, renhållning m. m. — samt ränta och amortering på
berörda fordran; härifrån avginge ränta å ett lån hos Luleå stad på över
8,000 kronor.
Länsstyrelsen ifrågasatte slutligen, huruvida i detta pensionsärende statskontorets
förenämnda synpunkter borde uteslutande få göra sig gällande.
Här gällde det de efterlevande till en befattningshavare på en tjänst, som
erkändes vara för det allmänna behövlig allt framgent och vars uppförande
på ordinarie stat blivit fördröjt allenast av förhållanden, som stöde helt
utanför tjänsten själv. Romme så i detta fall till, att den avlidne med tillmötesgående
av föreställningar därom från högre ort lämnat en ordinarie
befattning i jämförelsevis framskjuten lönegrad för att stå till förfogande
inom ett område, där han ansetts icke kunna undvaras, så syntes det länsstyrelsen,
att hans efterlevande för det offer han sålunda bragt det allmänna
borde hållas skadeslösa genom pensionsförmåner, som närmare hänförde sig
till kvaliteten hos den avlidnes befattning, än det jämförelsevis blygsamma
understöd statskontoret velat utmäta.
Genom beslut den 16 januari 1930 har Kungl. Magd medgivit, att till
änkan Holm finge, i avvaktan på att frågan om beredande av årligt understöd
åt henne och hennes barn blivit slutligen prövad, såsom tillfälligt understöd
utgå ett belopp» av 1,200 kronor att av statskontoret utbetalas från
det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, med skyldighet
för änkan Holm att, därest årligt understöd kunde bliva henne och
hennes barn tillerkänt, till nämnda anslag återbetala berörda belopp, vilken
återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna understödsbelopp.
Med hänsyn till den betydelsefulla och gagnrika gärning, som Holm under
svåra förhållanden utfört i det allmännas tjänst, synes mig den omständigheten,
att lappfogde^änsterna på grund av i detta sammanhang ovidkommande
förhållanden ännu icke uppförts å ordinarie stat, icke böra föranleda,
att hans efterlevande gå miste örn pension. Att dödsboet uppvisar
viss behållning lärer med denna utgångspunkt icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Lika med de myndigheter, som yttrat sig i frågan, anser jag mig
alltså böra förorda framställning till riksdagen örn pension av statsmedel åt
sökanden och hennes barn.
Beträffande pensionens belopp tillåter jag mig erinra, att förra årets
riksdag beviljade årlig tilläggspension åt förre lappfogden A. Staaff med
ett belopp av 1,188 kronor. Vid beräknandet av sistnämnda belopp hade
Staaff i pensionsavseende jämställts med innehavare av befattning i löne
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
graden B 24. Med motsvarande utgångspunkt för beräkningen i det nu förevarande
fallet skulle Holms efterlevande, därest de varit pensionsberättigade
i civilstatens änke- och pupillkassa, hava kommit i åtnjutande av en årlig
pension, som, förutom pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, skulle hava utgått
med 1,400 kronor till änkan och sammanlagt 1,120 kronor till barnen.
Med hänsyn bland annat härtill synes mig skäligt, att någon jämkning uppåt
vidtages av de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen, förslagsvis så
att den årliga pensionen kommer att utgöra för änkan 900 kronor och för
varje barn 180 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt Johan Olof
Holms änka Sara Albertina Holm, född Holmgren, samt makarnas
minderåriga barn Sara Greta Birgitta, Sara Göta Margareta,
Sara Hilja Elisabet, Karl-Olov Sigvard och Erik-Olov
Daniel må, räknat från och med den 1 april 1929, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, änkan med 900
kronor, så länge hon förbliver änka, samt varje barn med 180
kronor intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnått
18 års ålder.
Till vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 6:o och 7:o antecknade ärendena hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, lämnar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alce Karlholm.