Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
1
Nr 142.
Kungl. Martts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) m. m.; given Stockholms slott den 28 februari
1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.
förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;
samt
3) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Adolf Dahl.
Bihang till riksdagens protokoll 19:10. 1 sami. 112 haft. (Nr lid.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28
september 1928 nr (370).
Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928
samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar kava
följande ändrade lydelse samt att till anvisningarna till 18 § i samma
lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:
18 $.
Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga örn:
e) tillfällig förvärvsverksamhet :
1. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom
deltagande i lotteri, försåvitt enligt denna lag inkomsten därav skall
beskattas i en och samma kommun;
2. all övrig tillfällig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat;
21 $.
Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i
riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren
till godo, såsom:
c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:
intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter
av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse
av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband
med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten
i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse
eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;
värdet av---honom drivits;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
3
24 %.
Till intäkt — — — frälseränta.
Har fastighet — — — av rörelsen.
Förmån av — — — särskilt redovisas.
Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet
för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit
medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen
eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas
såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens
eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen
eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,
som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra
till föreningen eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom
kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)
25 §.
1 mom. Från bruttointäkten — — — nedlagt kapital.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta
avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom
själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen
eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller
delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen
eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats,
dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de
inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse
såsom kapitaltillskott.
29 $.
4 mom. Avdrag får icke göras för:
hyra för rörelseidkaren tillhörig fastighet, som använts i rörelsen;
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av rörelseidkaren tillhörig, i rörelsen
använd fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå.
(Se vidare anvisningarna.)
30 $.
3 mom. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt,
skall såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas 5 procent
av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse,
6 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven brandförsäkringsrörelse,
15 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven
livförsäkringsrörelse och 10 procent av anstaltens premieinkomst av
annan här bedriven försäkringsrörelse.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
45 $.
Genom fastighetsskatten---fastighetsskatt beskattats.
Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock
att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen
eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,
som på lägenheten belöper.
Har fastighet —--ägt fastigheten.
Avdraget skall —--gällande taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
52 §.
1 morn. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens
skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst
i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till
båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar
inkomst beräknas för makarna gemensamt; och skall den beskattningsbara
inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhållandet
mellan deras i kommunen taxerade inkomster.
57 $.
1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där
rörelsen utövats från fast driftställe.
Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras,
örn inkomsten förvärvats
a) av fysisk person
under tid, då han varit här i riket bosatt:
i hemortskommunen;
under tid, då han icke varit här i riket bosatt:
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål;
b) av inländsk juridisk person:
i hemortskommunen;
c) av utländskt bolag:
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.
59 §.
3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej varit här i riket bosatt,
eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst eller, i annat
fall än i 2 mom. sägs, av sådan tillfällig förvärvsverksamhet, för vilken
skattskyldighet här i riket föreligger, beskattas inkomsten i Stockholm
för gemensamt kommunalt ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
5
Anvisningar
till 18 $.
6. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skattskyldiges
hemortskommun belägna fastigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla
för en var av de kommuner, där den eller de avyttrade fastigheterna
är o belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en eller flera
fastigheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastighet här
i riket ävensom deltagande i lotteri hänföras till en förvärvskälla.
Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav inkomsten jämlikt
59 § 3 morn., 69 § eller 72 § 1 mom. skall beskattas i Stockholm för
gemensamt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild förvärvskälla.
till 22 $.
5. Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken
i annat fall än då vinst på avyttringen skall beskattas enligt 27 § såsom
inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst, far
avdrag enligt den skattskyldiges val åtnjutas med ett av följande belopp,
nämligen:
till 24 §.
3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening
och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen
består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda
bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget.
Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill
utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av
medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbetalning,
som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt
för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller
bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld
eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där
lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller
liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses
såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,
utan att det framgår vilka medel därför anviindas, skola i första hand
anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller del
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
ägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna
hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller
delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering
använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror
efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,
som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt
upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i
förhållande till innehavda aktier elier andelar, räknas ej såsom intäkt
av fastigheten utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna
till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av
rörelse.
till 25 i
5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag till
höriga byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget
föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare
i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.
Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag
rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar
hänvisas till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.
till 30 $.
2. Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse
må från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader,
som avses i 29 §, för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,
premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond, avsättning
till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar,
avsättning till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande
av trafikförsäkringsrörelse, ävensom, med nedan angiven inskränkning,
för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger
vinsten å själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall---f) utgåen
de försäkringsfond för egen räkning.
Avdrag för---av brandskada.
Med utjämningsfond--— försäkringsaktiebolags reservfond.
Den på — — — d) utgående premiereserven för egen räkning (belopp,
avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.
livräntor, undantaget).
Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
av säkerhetsfond samt av i första stycket omnämnda reservfond för
ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikför
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
säkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna skall anses
som intäkt. Utbetald premieåterbäring---före ändringen.
Avdrag må---till försäkringstagare.
5. Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts här i riket skattepliktiga
nettointäkt avses med trafikförsäkring sådan trafikförsäkring,
som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas vid
beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden,
och med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier,
d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.
till 36 §.
3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan
för realisationsförlust eller förlust å deltagande i lotteri får göras från
realisationsvinst eller lotterivinst, som uppkommit i samma förvärvskälla
som realisationsförlusten eller förlusten å deltagande i lotteri. Av 46 §
1 mom. framgår, att, örn härvid underskott uppstår, detta icke får avdragas
från inkomst av annan förvärvskälla.
till 45 $.
2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,
skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastig
heten efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda
verkställts, bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens
taxeringsvärde.
till 48 §.
2. Av bestämmelserna i 52 § 1 mom. framgår, att makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans, äga att gemensamt åtnjuta ett grundavdrag,
ett avdrag för make och, i förekommande fall, ett avdrag för
varje barn. Taxeras i sådant fall endast hustrun men icke mannen, skall
hon ensam åtnjuta nämnda avdrag.
till 54 $.
1. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke
driva bank- eller annan pennningrörelse och ej heller försäkringsrörelse,
äro befriade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag,
svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, vare
sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och
andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning,
som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag eller
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie eller andel,
gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger beloppet
av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke är att
anse såsom kapitaltillskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall densamma redan
dessförinnan lända till efterrättelse i avseende å 1930 års taxering, såvitt
angår 18 och 21 §§, 29 § 4 morn., 52 § 1 morn., 59 § 3 morn., punkt 6 av anvisningarna
till 18 §, punkt 5 av anvisningarna till 22 §, punkt 3 av anvisningarna
till 36 § samt punkt 2 av anvisningarna till 48 §.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
9
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.
förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom. förordningen
den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola,
4 § 1 mom. i nedan angiven del, hava följande ändrade lydelse:
4 *.
1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första
stycket, avdrag ske för
underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att
underskott å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast örn
och i den mån den skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla
därtill förslår;
allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här
i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.
Skattskyldig, som —--kommunalskattelagen sägs.
13 $.
I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställes med
ägare:
a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;
b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så
kallad ofri tomt i stad oell den som eljest innehar fastighet med ständig
eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av
staten upplåtet till bergshanteringens understöd;
c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, så
ock annan, vilken äger sådan rätt i fråga om förmögenhet, vartill äganderätten
tillagts någon hans avkomling.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
19 i
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte
för boets gemensamma inkomst och förmögenhet. Har vid dylik taxering
avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst
eller förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens inkomst
eller förmögenhet. Skatteplikt enligt 17 § 4 mom. bedömes med hänsyn
till båda makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp. Ortsavdrag
ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt, och
skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet
samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall redan
dessförinnan 19 § 1 mom. lända till efterrättelse i avseende å 1930 års
taxering.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 142.
11
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 879).
Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och betecknad
såsom 40 a, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan angivna
rubrik, dels ock att 29 § 1 morn., 31, 51, 53 och 78 §§, 141 § 1 mom.
samt 142 § förordningen skola, 29 § 1 morn., 31, 51 och 78 §§ samt 141 §
1 mom. i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:
29 $.
1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges — — — bostad härstädes;
2) alla förvärvskällor--- — i förvärvskällan;
3) de intäkter —--- varje förvärvskälla;
4) de allmänna —--vid taxeringen;
5) de särskilda--— eller område; ävensom
6) den skattskyldiges---åligger honom.
Har skattskyldig — — — och skulder.
Inländsk försäkringsanstalt---å försäkringstagarna.
Svenskt aktiebolag--— utdelningens belopp.
Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration i stället för uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5) lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad
å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels brandförsäkring
och dels annan försäkring samt uppgift å den eller de kommuner,
där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, samt, då flera kontor
funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna, fördelade
på nämnda olika slag av försäkring.
Belopp, som —--öretal bortfalla.
31 $.
Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under
offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock
vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskatt
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
ningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som
deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning
samt av vinst- och förlusträkning, där sådan förts. Vid självdeklaration
för annan bostadsförening än bostadsrättsförening skola
fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens ställning vid
beskattningsårets början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och
förlusträkning för samma år, örn sådan förts.
För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening
skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,
som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande
förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, solidariskt
bankbolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller ekonomisk förening att avgiva.
För inländsk —----år disponerats.
Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
40 a §.
1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje
föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angående
a)
namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap
innehar lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare,
som icke är mantalsskriven i fastigheten,
b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och lägenhetens hyresvärde
enligt ortens pris,
c) beloppet av varje medlems eller delägares inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt
d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från
föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller
andra avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare
lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,
huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.
1 uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av
varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet.
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Majit.
2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till ledning
för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet
i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till
ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.
omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av föreningen
eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.
3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
uppgift angående de i 1 mom. omförmälda förhållandena, i vad medlemmen
eller delägaren angår.
å marn. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen
fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat
rörande påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas
i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen
fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3
mom. samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.
Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2
eller 3 mom. stadgas i 142 §.
51 §.
Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna
förordning sägs, skall fullgöras
för omyndig av förmyndaren eller god man, som förordnats enligt 11
kap. 1 § lagen örn förmynderskap,
för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller
4 a § nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,
samt
för avliden person och hans dödsbo av den, som sitter i boet, evad han
är delägare eller syssloman, eller, örn dödsboet skiftats, av den, som vid
tiden för skiftet suttit i boet.
För annan---annorlunda förordnar.
För bolag---juridiska personer.
53 $.
Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm
hos Överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen
och å landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, då
fråga är örn allmän fastighetstaxering, hos ordförande i beredningsnämnd
och, då fråga är örn årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad
nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även i
fråga om blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 oell 2 mom. samt 41 oell
42 och skola blanketter till uppgift enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas
jämväl hos den, som äger att utbetala vinst.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
78 $.
Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter
enligt 40 a § 1 och 2 mom. samt 41 och 42 §§ samt att meddela den, som
därom framställer begäran, erforderliga upplysningar örn honom åliggande
deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande;
141 $.
1 morn. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration,
som bort avgivas på grund av 26 § 1 morn., vare den försumlige förfallen
till böter, motsvarande, då fråga är örn allmän självdeklaration, en tiondel
av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige,
och, då fråga är örn särskild självdeklaration, femtio öre för varje full
skattekrona, som påföres den skattskyldige på grund av den taxering,
varom fråga är, i vartdera fallet dock minst tio kronor.
Har den —--enahanda bötesstraff.
142 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eiler
35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den
försumlige, där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för
tjänstefel., böta tjugufem kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.
"Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
15
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anför:
»I underdånig framställning den 29 april 1929 har Stockholms bostadsföreningars
centralförening u. p. a. hemställt örn vidtagande av vissa
ändringar i kommunalskattelagens bestämmelser rörande beskattning av
bostadsföreningar och deras medlemmar. Vidare har försäkringsinspektionen
den 7 november 1929 gjort framställning örn viss ändring i nämnda
lag i vad den avser beskattning av sådana försäkringsanstalter, som driva
trafikförsäkring. Jag anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla dessa
frågor. I samband därmed torde jag få till behandling upptaga några av
kammarrätten i utlåtande den 28 augusti 1928 framställda erinringar mot
de av 1928 års riksdag antagna skatte- och taxeringsförfattningarna,
ävensom vissa andra frågor örn ändringar i samma författningar.
Jag skall till en början uppehålla mig vid frågan örn beskattning av
bostadsföreningar och deras medlemmar. I all huvudsak har vad därvid
anföres avseende jämväl å bostadsaktiebolag och delägare däri.
Över nämnda framställning från Stockholms bostadsföreningars centralförening
u. p. a., vilken förening i det följande benämnes centralföreningen,
har 1928 års bolagsskatteberedning utlåtit sig i en den 11 oktober
1929 dagtecknad promemoria, vid vilken fogats vissa förslag till författningar
och deklarationsformulär. Denna promemoria torde tillika
med författnings- och formulärförslagen få såsom bilaga fogas till protokollet.
Utlåtanden i ärendet hava avgivits av Överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser samt kammarrätten, varjämte yttranden i ärendet
inkommit från såväl centralföreningen som Hyresgästernas sparkasse
-
Beskattning
av bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag
samt av deras
medlemmar
eller delägare.
Inkommen
framställning.
och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.
Körande innebörden av tidigare bestämmelser i ämnet så ock angående
nuvarande stadganden i frågan hänvisas till den i nämnda promemoria
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
intagna redogörelsen. I samma promemoria har jämväl centralföreningens
framställning utförligt refererats.
Centralföreningen berör i sin framställning två frågor, beträffande vilha
1928 års skattelagstiftning innefattar ändring i tidigare rätt. Den ena avser
föreskrifterna örn skattskyldighet för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag
och örn avdragsrätt för deras medlemmar eller delägare för
inbetalningar från medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap
jämväl till den del inbetalningarna äro avsedda till avbetalningar av
föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats
(24 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar punkt 3 samt 25 §
samma lag med tillhörande anvisningar punkt 5). Den andra frågan gäller
stadgandena örn att procentavdraget för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
tillhörig fastighet (5 procent av taxeringsvärdet å ''annan
fastighet’) skall fördelas mellan föreningen eller bolaget samt medlemmarna
eller delägarna sålunda, att medlem eller delägare tillgodonjuter
den del av avdraget, som belöper å av honom innehavd lägenhet, och föreningen
eller bolaget återstoden (45 § kommunalskattelagen med tillhörande
anvisningar punkt 2). Under påvisande att stadgandena i fråga lett
till icke åsyftade resultat, medförande bland annat ökad skattebelastning
för vissa företag utan motsvarande lättnad för medlemmarna ävensom
i vissa fall en olämplig överflyttning av skattebördan från några
medlemmar till andra, förordar centralföreningen återgång till den äldre
anordningen, enligt vilken av medlem verkställd inbetalning av beskaffenhet
att utgöra kapitaltillskott, vare sig för amortering av företagets skulder
eller för annat ändamål, icke ansågs utgöra skattepliktig intäkt för
företaget eller avdragsgill utgift för medlemmen. Till ledning för bedömandet
i vad mån av medlem verkställd inbetalning borde anses såsom
dylikt kapitaltillskott, i de fall då företagets räkenskaper icke omedelbart
gåve upplysning härom, föreslår centralföreningen särskilda legala
regler. För den händelse centralföreningens framställning i nämnda hänseenden
vunne bifall, vore enlig-t föreningens uppfattning lämpligt att bibehålla
gällande regler örn procentavdragets fördelning mellan medlemmarna
och företaget. Centralföreningen gör däremot ingen erinran mot
principen örn beskattning direkt hos medlemmarna av de förmåner, som de
åtnjutit från företaget, genom vilken anordning förmånerna beskattas allenast
en gång, och ej heller mot den skattetekniska anordningen att hänföra
dessa förmåner i medlemmarnas band till intäkt av annan fastighet.
Centralföreningen behandlar i sin framställning närmast sådana företag,
som åt sina medlemmar upplåta bostäder med besittningsrätt på obestämd
tid, d. v. s. sådana företag, där medlemmarna eller delägarna ’äga’
sina lägenheter. Däremot berör centralföreningen icke förhållandena inom
hyresföreningar, d. v. s. de föreningar'', som upplåta lägenheter till medlemmarna
genom hyreskontrakt för viss — mer eller mindre — bestämd
tid.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
17
I bolagsskatteberedningens promemoria lämnas vissa uppgifter rörande
antalet befintliga bostadsföreningar, deras organisation, medlemsantal
och ekonomiska förhållanden, till vilka uppgifter jag hänvisar.
Bolagsskatteberedningen omnämner i sin promemoria vidare, att inom
justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag örn vissa bostadsföreningar,
att detta förslag den 4 januari 1929 remitterats till lagrådet för
yttrande, och att lagrådet den 21 juni 1929 däröver utlåtit sig. Förslag i
ämnet kunde, enligt vad beredningen inhämtat, antagas bliva förelagt
1930 års riksdag, och beredningen hade därför vid sina överväganden ansett
sig böra utgå från att en särskild lagstiftning för bostadsföreningar
skulle komma till stånd efter i huvudsak de linjer, som innefattades i det
till lagrådet remitterade lagförslaget. Den föreslagna lagen vore avsedd
att äga tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i hus, som ägdes
av föreningen, åt medlemmarna med nyttjanderätt för obegränsad tid
upplåta bostäder eller andra lägenheter. Denna särskilda form av nyttjanderätt
vore i lagförslaget benämnd bostadsrätt. Den nya lagen skulle
däremot icke tillämpas å sådana föreningar, som plägade upplåta lägenheter
allenast med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar), ej heller
å sådana före lagens ikraftträdande bildade föreningar, som uppläte
besittningsrätt till lägenheter för obestämd tid och som underläte att registrera
sig efter den nya lagen. Efter genomförande av den ifrågasatta
lagstiftningen skulle alltså finnas tre typer av bostadsföreningar:
1) bostadsrättsföreningar;
2) besittningsrättsföreningar av äldre slag; och
3) hyresföreningar.
Bolagsskatteberedningen delar centralföreningens uppfattning, att
kommunalskattelagens bestämmelser om skattskyldighet för bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag och om avdragsrätt för deras medlemmar
eller delägare beträffande sådana inbetalningar från medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap, som äro avsedda för amortering av företagets
skulder eller i annan form utgöra kapitaltillskott, lett till icke åsyftat
resultat. Beredningen föreslår därför, att skattskyldigheten för företagen
och avdragsrätten för medlemmarna eller delägarna beträffande av
medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap verkställda inbetalningar
skall begränsas till vad av dessa inbetalningar icke är att anse
såsom kapitaltillskott. I förslaget angives närmare vad som bör förstås
med kapitaltillskott. En viss skillnad göres därvid mellan bostadsrättsföreningar
och besittningsrättsföreningar av äldre slag å ena sidan och hyresföreningar
å den andra sidan. Det föreslås nämligen att, där lägenhet
iir upplåten mod hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt, ingen del av hyresavgiften skall anses såsom kapitaltillskott,
medan i övriga fall ingen motsvarande begränsning ifrågasättes.
Till ledning för avgörandet, huru mycket av verkställda inbetalningar
skall betraktas såsom kapitaltillskott, i de fall då detta icke utan
Bihang lill riksdagens protokoll 19.‘I0. 1 sami. 112 hafi. (Nr I''i2.)
1928 års
bolagsskatteberednings
förslag.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
vidare framgår av företagets räkenskaper eller andra handlingar, upptager
förslaget en särskild regel. Att närmare redogöra för förslagets detaljer
torde icke erfordras; jag hänvisar härutinnan till promemorian.
Under åberopande av taxeringstekniska svårigheter att fördela avdrag
för värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier mellan medlemmarna eller delägarna
och företaget, föreslår bolagsskatteberedningen vidare, att dylikt
avdrag skall tillkomma uteslutande företaget och att således medlem eller
delägare icke skall åtnjuta dylikt avdrag.
Beredningens förslag i dessa hänseenden innefattar ändring i 24 § och
25 § 1 mom. kommunalskattelagen samt i punkt 8 av anvisningarna till
24 § och punkt 5 av anvisningarna till 25 §. Eli följdändring föreslås
i punkt 1 av anvisningarna till 54 § i samma lag, innefattande, att den
skattefrihet för utdelning från svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar, som är medgiven svenska aktiebolag och svenska ekonomiska
föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse och
ej heller försäkringsrörelse, skall beträffande utdelning från bostadsaktiebolag
eller bostadsförening, vilken utgått efter annan grand än i förhållande
till aktie eller andel, gälla endast till den del det utdelade överstiger
beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som
icke utgör kapitaltillskott.
I fråga om avdrag för vad som genom fastighetsskatt blivit beskattat
(procentavdrag) föreslår bolagsskatteberedningen sådan ändring i gällande
bestämmelser, att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft
lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta
den del av avdraget, som på lägenheten belöper, medan återstoden skall
tillkomma föreningen eller bolaget. Däremot skall enligt förslaget procentavdraget
för lägenheter, som upplåtits till medlemmar eller delägare
med hyresrätt, tillkomma föreningen eller bolaget. I syfte att underlätta
taxeringsarbetet föreslår beredningen vidare, att den uppdelning av taxeringsvärdet
på lägenheterna, som verkställes för fördelningen av procentavdraget,
i allmänhet bör tillämpas oförändrad, till dess ändring göres
av taxeringsvärdet. Dessa stadganden äro avsedda att införas i 45 § kommunalskattelagen
och punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf.
Enligt bolagsskatteberedningens mening innebure den föreslagna anordningen
med olika regler för besittningsrättsföreningar och hyresföreningar
i fråga örn inbetalningar för kapitalbildning och beträffande procentavdraget
icke något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra,
i varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera
avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till
en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna
märkbart understege hyresvärdet å lägenheterna, komrne bestämmelsen
om procent-avdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
något ogynnsammare ställning än medlemmarna i besittningsrättsföreningarna.
Beredningen ansåge denna olikhet sakna nämnvärd betydelse,
enär i hyresloreningarna, där upplåtelsetiden icke kunde vara obegränsad
oell dispositionsrätten till lägenheterna därför vore mindre trygg
än i besittningsrättsföreningarna, amorteringarna i regel icke torde drivas
så långt, att hyresbeloppen avsevärt understege hyresvärdet med därav
följande mera betydande nettointäkt av de upplåtna lägenheterna.
Skulle i någon hyresförening dylikt förhållande inträffa, kunde föreningen
genom att ombilda sig till bostadsrättsförening bereda sina medlemmar
den förmån i förevarande hänseende, som tillkomme medlemmar i en
dylik förening. En sådan utveckling stöde i god överensstämmelse med
den ifrågasatta civillagstiftningens syfte och torde för övrigt vara i medlemmarnas
eget intresse. Ju mera föreningens ekonomi förbättrades, av
desto större vikt vore det nämligen för medlemmarna att trygga sitt lägenhetsinnehav
för att därigenom åt sig bevara avkastningen av det i föreningen
investerade kapitalet.
Be ifrågasatta nya bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar,
bleve, frånsett stadgandena örn procentavdraget, framhåller
bolagsskatteberedningen, utan vidare tillämpliga vid statsbeskattningen.
Någon ändring av förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
i fråga örn beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
erfordrades därför icke.
För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsreglerna
föreslår bolagsskatteberedningen vissa ändringar i taxeringsförordningen.
Dessa ändringar, som sammanförts till en ny paragraf med beteckning
40 a §, innefatta i huvudsak följande: Bostadsförening eller bostadsaktiebolag
skall vid sin självdeklaration foga vissa uppgifter, avsedda
att tjäna till ledning såväl för företagets taxering som även och i synnerhet
för medlemmarnas eller delägarnas taxering, nämligen örn namn
för en var medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet
i föreningens eller bolagets fastighet, örn hemvist för varje dylik medlem
eller delägare, som icke är mantalsskriven i fastigheten, örn beskaflenheten
av varje dylik lägenhet och dess hyresvärde, örn beloppet av en
var medlems eller delägares inbetalningar till föreningen eller bolaget
och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, om beskaffenheten av
lägenheter, som upplåtits till andra än medlemmar eller delägare i denna
deras egenskap ävensom örn sammanlagda beloppet av hyror eller andra
avgifter för sådana lägenheter samt slutligen, såvitt angår medlemmar
eller delägare som innehava lägenheter med bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt, örn huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper
å varje sådan lägenhet. I dylik uppgift skall enligt förslaget ytterligare
lämnas upplysning örn värdet av varje medlems eller delägares andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Vidare föreslår beredningen
åläggande för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att till led
-
20
Kungl. Majlis proposition Nr 142.
Yttranden.
liing för taxeringen av sådana medlemmar eller delägare, som i denna sin
egenskap innehava lägenheter i föreningens eller bolagets fastighet men
som icke äro mantalsskrivna i fastigheten, till taxeringsmyndigheten lämna
bestyrkt utdrag av nyssberörda uppgift i vad dylik medlem eller delägare
angår. För att för medlemmarna eller delägarna underlätta upprättandet
av deras självdeklarationer föreslår beredningen därjämte införande
av skyldighet för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
meddelande örn de förhållanden, som enligt vad nyss sagts skola för
medlemmen redovisas i den vid företagets egen självdeklaration fogade
uppgiften. Därjämte innefattar förslaget vissa härav föranledda följdändringar
i 53 och 142 §§ i taxeringsförordningen.
Bolagsskatteberedningen har slutligen utarbetat förslag till formulär
till blanketter för självdeklarationer för ifrågavarande skattskyldiga samt
för övriga föreslagna uppgifter till taxeringsmyndigheterna.
Med anledning av hemställan av centralföreningen att de ifrågasatta
nya bestämmelserna måtte träda i kraft så tidigt, att de finge tillämpas
vid taxeringen av 1929 års inkomst, alltså vid taxeringen under år 1930,
uttalar bolagsskatteberedningen, att härför måste förutsättas, icke blott att
de nya bestämmelserna bleve utfärdade i tillräckligt god tid före avgivandet
av självdeklarationerna år 1930, således senast i början av februari
1930, utan även att deklarationsblanketter bleve tryckta och distribuerade
inom samma tid. Även örn proposition i ämnet skulle föreläggas riksdagen
genast vid dess början och riksdagsbehandlingen av densamma forcerades,
syntes tiden vara alltför knapp för syftets uppnående. Ytterligare
vore att märka, att, därest förslag till civillagstiftning för bostadsrättsföreningar
bleve förelagt samma riksdag, det väl vore antagligt, att
riksdagsbeslutet härom avvaktades, innan riksdagen behandlade förslag
till ändring av skatteförfattningarna, som därmed ägde samband. Dessa
förhållanden hava föranlett beredningen att föreslå ikraftträdandet till
den 1 januari 1931.
Bolagsskatteberedningens förslag har lämnats utan erinran av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser utom länsstyrelserna i Uppsala
och Västmanlands län ävensom, beträffande några detaljer, länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län. Några
länsstyrelser uttala särskilt, att de funnit de föreslagna bestämmelserna
väl uttänkta och ägnade att bota de brister, som framträtt vid tillämpningen
av nuvarande stadganden.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att deklarations- och taxeringsförfarandet
för ifrågavarande skattskyldiga skulle bliva i hög grad invecklat
genom de föreslagna nya bestämmelserna. Länsstyrelsen ansåge det därför
böra tagas under övervägande, huruvida icke genom skattskyldighetens
överflyttande från delägarna till bostadsföretagen förfarandet skulle
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
kunna avsevärt förenklas och med större konsekvens genomföras. En sådan
anordning finge anses mest naturlig, särskilt beträffande företag av
hyresrättstyp.
Länsstyrelsen i Västmanlaiuls län framhåller till en början, att i princip
intet torde vara att anmärka mot bolagsskatteberedningens förslag, vilket
syntes syfta till att på ett minutiöst sätt utskifta rättvisa åt allaparter.
Länsstyrelsen uttalar emellertid farhågor för att de detaljerade bestämmelserna
skulle komma att föranleda vissa svårigheter och olägenheter vid
deklarationsskyldighetens fullgörande och ifrågasätter, huruvida icke
företagen ensamma borde göras skattskyldiga, därvid såsom intäkt skulle
upptagas såväl kontant influtna hyror som hyresvärdet å de av medlemmarna
disponerade lägenheterna, samt avdrag göras för alla en fastighetsägare
påvilande utgifter men ej för utdelning till medlemmarna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det givetvis varit mest önskvärt
för beredande av klarhet vid tillämpningen av skattelagstiftningen,
örn de ifrågasatta bestämmelserna avsett allenast bostadsrättsföreningar.
Länsstyrelsen insåge emellertid, att samma bestämmelser borde tillämpas
även å redan befintliga besittningsrättsföreningar, vilka icke läte registrera
sig såsom bostadsrättsföreningar. Däremot kunde länsstyrelsen icke
förstå, varför liyresföreningarna och deras medlemmar skulle vara underkastade
de särskilda skattelagsbestämmelserna för bostadsföreningar, ty
någon egentlig skillnad förelåge icke mellan en hyresgäst, som hyrde av
en kooperativ förening, och en hyresgäst, som hyrde av en privat husägare.
Därest anledningen härtill vore, att medlemmen i den kooperativa föreningen
redan betalt en del av hyran på en gång och alltså i fortsättningen
finge lägre hyra, kunde häremot genmälas, att föreningen i så fall väl
borde hava redovisat engångsavgiften såsom influten hyra. Vid första införandet
av särbestämmelserna rörande bostadsföreningarnas beskattning
hade lagstiftaren haft tanken riktad uteslutande på sådana föreningar,
där medlemmarna så att säga köpt sina lägenheter och därefter kunnat bebo
dem hyresfritt. Örn inga andra föreningar än hyresföreningar förefunnits,
skulle berörda lagstiftning säkerligen aldrig kommit till stånd.
Avgränsningen mellan besittningsrättsföreningar och hyresföreningar
vore för det närvarande ofta vag, och däri läge en anledning att genom
den nya civillagstiftningen uppdraga en klar gräns mellan dem, vilken
gräns därefter bleve bestämmande för skattelagstiftningen. Länsstyrelsen
funne de föreslagna bestämmelserna, i vad dessa anginge besittningsriittsföreningarna,
klart avfattade och för sitt ändamål lämpliga och såväl
do ifrågasatta bestämmelserna i taxeringsförordningen som do upprättade
förslagen till deklarationsblanketter skulle i hög grad underlätta
upprättandet av riktiga deklarationer ävensom taxeringsarbetet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har mot bolagsskatteberedningens
förslag allenast den erinran att framställa, att även hos besittningsrättsföreningarna
procentavdraget borde tillfalla föreningen. Vis
-
22
Lagstiftning
om bostadsi
rättaftjr-j
eningar m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
“rugen talade principiella skäl för beredningens förslag att låta medlem,
som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehade lägenhet,
åtnjuta den del av procentavdraget, som belöpte på lägenheten, men
taxeringsarbetet skulle ej obetydligt underlättas, örn uppdelning av avdraget
icke behövde göras, utan att dock de intresserades rätt i någon
avsevärd mån komme att åsidosättas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker genomförandet av den ifrågasatta
lagstiftningen utom beträffande tillerkännandet av avdraget för
värdeminskning å byggnader, maskiner och andra inventarier åt företagen.
Principiella skäl syntes tala för att rätt till dylikt avdrag borde
tillerkännas medlemmarna eller delägarna, i vad på deras lägenheter belöpte,
och de av bolagsskatteberedningen anförda skälen för avdragets tillerkännande
åt företagen vore enligt länsstyrelsens mening icke tillräckligt
vägande. I regel plägade samtliga medlemmar av en bostadsförening beskattas
av en och samma taxeringsnämnd, och en jämförelse mellan de av
medlemmarna begärda avdragen kunde därför lätt åstadkommas.
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. samt Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. förorda vidtagande
av de författningsändringar, som av bolagsskatteberedningen
föreslagits.
Jämväl kammarrätten biträder bolagsskatteberedningens förslag. Två
ledamöter hava uttalat skiljaktig mening beträffande förslaget att tillerkänna
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag hela avdraget för värdeminskning
å byggnader, maskiner och andra inventarier och anslutit sig
till den av länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalade uppfattningen, att
medlemmarna och delägarna borde få åtnjuta dylikt avdrag i vad på deras
lägenheter belöpte.
I fråga örn tiden för ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna
rörande beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt av
deras medlemmar eller delägare biträdes bolagsskatteberedningens förslag
av samtliga hörda myndigheter, varemot nämnda två sammanslutningar
av bostadsföreningar hemställa, att samma bestämmelser måtte
få tillämpas redan vid 1930 års taxering.
Genom proposition den 31 januari 1930, nr 65, bar Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att antaga, bland annat, ett vid propositionen fogat förslag
till lag örn bostadsrättsföreningar. Ur lagförslaget må anföras följande:
Lagen skall äga tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i föreningens
hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter
under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som
på grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt,
och föreningen benämnes bostadsrättsförening. Ej må annan än bostadsrättsförening
bedriva verksamhet med ändamål motsvarande det för så
-
23
Kungl. Maj:ts •proposition Nr 142.
diui förening angivna (1 §). Bostadsrätt ina upplåtas allenast åt medlem
i föreningen (17 §). Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i
avseende å upprättandet av balansräkning gälla, att de belopp, vartill
inträdesavgifter och grundavgifter, i den mån de inbetalts eller förfallit
till betalning, samt fonder uppgå, skola var för sig upptagas bland skulderna
(56 §). Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes
enligt fastställd balansräkning för den tid, sista förvaltningsberättelsen
omfattar, i den mån vinsten ej skall avsättas till reservfonden. Där ej
annorlunda är bestämt i stadgarna, må bostadsrättsförenings vinst ej utdelas
till andra medlemmar än bostadsrättshavarna, ej heller fördelas
mellan dem efter annan grund än efter lägenheternas andelsvärden (57 §).
Årligen skall upprättas jämte balansräkning även vinst- och förlusträkning
(58 §). Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga
tillämpning å förening, som registrerats före lagens ikraftträdande och icke
därefter vunnit registrering såsom bostadsrättsförening. Bestämmelsen i
1 § 3 mom. örn förbud för annan än bostadsrättsförening att driva verksamhet
med motsvarande ändamål utgör ej hinder för den, som vid lagens
ikraftträdande bedriver verksamhet med det i nämnda lagrum angivna
ändamål, att i avseende å honom då tillhörigt hus fortsätta verksamheten.
Uti ett genom nämnda proposition framlagt förslag till lag örn ändrad
lydelse av angivna paragrafer i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska
föreningar upptages föreskrift därom, att ekonomisk förening med ändamål
att bereda bostäder åt medlemmarna ej må upplåta lägenhet under
nyttjanderätt annorledes än för bestämd tid, med mindre upplåtelsen sker
under bostadsrätt enligt vad därom är särskilt stadgat. Denna föreskrift,
som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1930, skall dock icke äga tilllämpning
såvitt fråga är om upplåtelse av lägenhet i hus, som föreningen
före lagens ikraftträdande förvärvat eller börjat uppföra.
Propositionen nr 65 upptager jämväl förslag till lag örn ändrad lydelse.,
av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), innebärande att bokföringsskyldighet
enligt 1929 års lag ålägges jämväl bostadsrättsförening.
Av det anförda framgår, att efter genomförande av den föreslagna civillagstiftningen
upplåtelse av nyttjanderätt till lägenhet på obestämd
tid — frånsett äldre företag — kan ske endast i form av bostadsrätt. Beträffande
nya företag kommer således en klar gräns att upprätthållas
mellan bostadsrättsföreningar och hyresföreningar.
Vad i detta ärende förekommit visar, enligt min mening, att gällande Departementsbestämmelser
rörande beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktie- chefen.
bolag samt av deras medlemmar eller delägare i nu förevarande hänseenden
behöva ändras. Jag finner även det av bolagsskatteberedningen i dylikt
syfte utarbetade förslaget ägnat att läggas till grund för lagstiftning.
Några av de avgivna yttrandena föranleda särskilda uttalanden
från min sida.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Med anledning av den av några länsstyrelser framförda tanken att göra
bostadsföretagen ensamma skattskyldiga för den inkomst, deras fastigheter
lämna företagen eller deras medlemmar, vill jag hänvisa till den i
bolagsskatteberedningens promemoria intagna kortfattade redogörelsen
för skälen till den år 1923 införda och år 1928 mera följdriktigt utvecklade
anordningen att uppdela beskattningen i fråga mellan företagen och deras
medlemmar. Anledning att härutinnan göra skillnad mellan besittningsrättsföreningar
och hyresföreningar förefinnes enligt min mening icke.
Aven i hyresföreningarna kan det nämligen inträffa, att medlems inbetalningar
till företaget understiga hyresvärdet, och den därvid uppkommande
skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna bör uppenbarligen
icke undgå beskattning. Då länsstyrelsen i Malmöhus län till förmån fölen
sådan skattefrihet åberopar, att föreningen antagligen tidigare blivit
beskattad för de inbetalningar, som möjliggjort avbetalning å föreningens
skuld och alltså medverkat till de låga avgifterna, förbiser länsstyrelsen,
att de låga avgifterna även kunna hava åstadkommits genom att de ursprungliga
insatserna gjorts stora. Men dessa insatser kunna självfallet
icke tagas under beskattning hos föreningen. Det må även framhållas,
att, örn man lämnade skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna
skattefri, sådana skattskyldiga, vilka tillförsäkrat sig bostad genom medlemskap
i en hyresförening, skulle komma i bättre ställning än å ena sidan
medlemmarna i en besittningsrättsförening och å andra sidan egnahemsägare.
En dylik olikhet kan icke anses förenlig med principen örn likformig
beskattning. Gjordes åter en hyresförening skattskyldig för berörda
skillnad mellan hyresvärdet och inbetalningarna, skulle föreningens
skattebörda ökas och liknande möjligheter att genom föreningen övervältra
skatten från en medlem på andra medlemmar uppkomma, som,
enligt vad i bolagsskatteberedningens promemoria framhålles, blivit en
följd av de klandrade bestämmelserna örn bostadsföreningarnas skattskyldighet
för medlemmarnas kapitaltillskott. Dessutom skulle en sådan
anordning betaga en medlem möjlighet att erhålla avdrag för av
honom verkställda reparationer inom lägenheten, varigenom medlemmen
bomme i sämre ställning än t. ex. en egnahemsägare. Icke heller denna
anordning kan därför anses innefatta en tillfredsställande reglering av
förevarande beskattningsfråga.
För bolagsskatteberedningens förslag att tillerkänna företaget men icke
medlemmarna avdraget för värdeminskning å företagets byggnader,
maskiner och andra inventarier synas mig så starka skäl av taxeringsteknisk
art vara anförda, att de invändningar av principiell natur, som
häremot framförts av en länsstyrelse och två reservanter i kammarrätten,
icke böra få hindra genomförandet av förslaget i denna del. Jag anser
mig hava så mycket större anledning till denna ståndpunkt, som från
samtliga övriga håll anordningen i fråga oreserverat förordats.
25
Kvngl. Maj:ts proposition Nr 142.
Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda förslaget att
låta procentavdraget även i besittningsrättsföreningar tillfalla företaget
kan jag icke biträda. Med de föreslagna reglerna kan avdragets fördelning
mellan lägenheterna knappast vålla nämnvärda svårigheter för
taxeringsarbetet, och helt visst skulle i många fall avdragets tillerkännande
åt företagen innebära en orättvisa mot medlemmarna.
Länsstyrelsen i Blekinge län åberopar beträffande den av bolagsskatteberedningen
föreslagna definitionen å bostadsförening och bostadsaktiebolag
(punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen) ett uttalande
från en taxeringsnämndsordfbrande i länet. I detta framhålles, att
även med sagda definition företag, som endast i begränsad omfattning
uppläte bostäder åt företagets medlemmar, syntes kunna behandlas såsom
bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Örn nämligen en förening
bestode av ett fåtal personer, huvudsakligen medlemmar av samma familj,
och dessa erhölle bostäder i föreningens hus, syntes denna omständighet
vara tillräcklig för att karakterisera föreningen såsom bostadsförening,
utan hinder av att ett betydligt större antal bostadslägenheter ut
hyrdes till utom föreningen stående. Det kunde ifrågasättas, örn icke,
till förebyggande härav, anvisningarna borde kompletteras med bestämmelse,
att antalet bostäder i fastigheten, som skulle innehavas av medlemmar
eller delägare i föreningen eller bolaget, måste uppgå till minst
5, för att företaget skulle anses såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag
i kommunalskattelagens mening. En sådan bestämmelse skulle
förebygga, att lagstiftningen utnyttjades av skenföreningar, bestående
av endast en eller ett par verkliga medlemmar men med andelsbevis formellt
utställda på andra personer.
Den av bolagsskatteberedningen föreslagna nya definitionen å bostadsförening
och bostadsaktiebolag har motiverats därmed, att det ej borde
vara nog med att föreningen eller bolaget hade det uppgivna föremålet
för sin verksamhet, utan att det därjämte måste krävas, att verksamheten
utövades i överensstämmelse med ändamålet. Utan att taga ställning
till något konkret fall vill jag uttala, att en förening, som till utomstående
uthyr ett i förhållande till antalet av medlemmar innehavda
bostadslägenheter betydande antal bostadslägenheter, svårligen torde
kunna sägas bedriva verksamhet, som uteslutande eller huvudsakligen
består i att bereda medlemmarna bostäder. Härtill kommer att, även
örn en bestämmelse rörande minimiantalet till medlemmar upplåtna bostäder
i vissa fall skulle underlätta lagtillämpningen, det skulle kunna
befaras, att en sådan bestämmelse, helst om antalet sattes så lågt som
till 5, skulle beträffande stora företag kunna leda till icke åsyftat resultat.
Jag kan därför icke biträda detta ändringsförslag.
Särskilda
frågor.
Definitionen å
■bostadsförening
och bostadsaktiebolag.
26
Kungl. Majlis proposition Nr 142.
Värdeminskning
å maskiner
och
inventarier i
annan fastighet.
Överståthållarämbetet upptager i sitt utlåtande frågan om avdrag för
värdeminskning å maskiner och andra inventarier beträffande förvärvskällan
annan fastighet — även för andra företag än bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag — samt föreslår, att den i 25 § kommunalskattelagen
stadgade rätten till sådant avdrag måtte upphöra. Ämbetsverket anför:
’I detta sammanhang tillåter sig emellertid Överståthållarämbetet i
underdånighet föreslå att i samband med ifrågavarande förslag till
vissa ändringar i skatteförfattningarna måtte till behandling upptagas
frågan örn uteslutande ur 25 § kommunalskattelagen av den bestämmelse,
som medger ägare av annan fastighet rätt till avdrag från bruttointäkten
för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest
av till fastigheten hörande maskiner och andra inventarier av längre
varaktighet. Avses nämligen härmed även i bostadsfastighet inmonterade
hissar och värmeledningsanläggningar anser Överståthållarämbetet
att skäligheten av en sådan bestämmelse knappast kan sägas hava ingått
i det allmänna rättsmedvetandet och att densamma, även örn teoretiskt
försvarbar, vållar ojämnhet och tekniska svårigheter vid taxeringen. Till
stöd för förstnämnda påstående må anföras, att endast ett fåtal fastighetsägare
i Stockholm påyrkat sådant avdrag vid årets taxering samt att
Överståthållarämbetet veterligen ingen bokföringsskyldig fastighetsägare
i sina räkenskaper brukar göra särskild avskrivning å förevarande
tillbehör till fastighet. Att bestämmelsen vållar ojämnhet i taxeringen
heror därpå, att endast i ett fåtal fall utredning kan av den skattskyldige
förebringas å anskaffningsvärdet av ifrågavarande maskiner
och att därför avdraget i ett flertal fall måste förvägras ägaren. De taxeringstekniska
svårigheterna föranledas bland annat därav, att i ett flertal
fall specifikation måste av beskattningsnämnderna infordras å det
på fastighetsbilagan upptagna avdraget för reparationskostnader för utrönande
att däri icke ingår någon post, som avser förbättring eller nyanskaffning
av tillbehör till förevarande maskiner. Det avdrag, som anses
böra tillkomma fastighetsägaren i förevarande avseende, bör enligt
överståthållarämbetets mening inkluderas i avdraget för värdeminskning
å byggnad.’
Ifrågavarande bestämmelse infördes i sin nuvarande form år 1928.
Redan dessförinnan torde emellertid samma avdragsrätt hava förefunnits.
Att frågan blivit aktuell i Stockholm år 1929 torde delvis hava berott därpå,
att en särskild rubrik för berörda avdrag införts å det nya deklarationsformuläret
för inkomst av annan fastighet. Tidigare saknades sådan
rubrik. Framhållas må ock, att liknande bestämmelse sedan länge tilllämpats
beträffande rörelse.
Med hänsyn till den korta tid, under vilken kommunalskattelagen tilllämpats,
finner jag, utan att vilja förringa värdet av do av Överståthållarämbetet
andragna skälen, ytterligare någon tids erfarenhet böra avvaktas,
innan ändring i förevarande stadgande vidtages. Härtill kommer,
att utredningar pågå dels av 1928 års bolagsskatteberedning rörande
frågan om avskrivningar å tillgångar i rörelse, dels av särskilda sakkunniga
angående frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning
av inkomst av jordbruksfastighet ävensom frågan om inkomstbe
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142. 27
greppet för inkomst av jordbruksfastighet. Det är icke uteslutet, att
•dessa utredningar kunna leda till ändrade bestämmelser beträffande avdrag
för värdeminskning å maskiner och andra inventarier inom förvärvskällorna
jordbruksfastighet och rörelse och att sådana bestämmelser
skulle återverka på förevarande fråga. Detta förhållande utgör ytterligare
ett skäl att icke nu tillstyrka den av Överståthållarämbetet föreslagna
åtgärden. Jag har därför icke upptagit något stadgande härom i
det författningsförslag, som jag framlägger.
I fråga örn värdet å andel i bostadsförening anför länsstyrelsen i Uppsala
län:
’Då en delägare i ett bostadsföretag, efter att hava upptagit värdet av
sin lägenhet såsom inkomst av fastighet, har att verkställa beräkning av
sin förmögenhet, i vad denna hänför sig till bostadsföretaget, plägar
det — åtminstone här i länet — tillgå på det sättet, att han såsom tillgång
upptar den på lägenheten belöpande delen av förenings- eller bolagsfastighetens
hela taxeringsvärde, varefter han avräknar den på lägenheten
vilande skulden. Av den föreslagna, i 40 a § 1 mom. intagna
bestämmelsen, att uppgift skall av bostadsföretag lämnas örn värdet av
varje delägares andel i företagets behållna förmögenhet, framgår emellertid,
att detta förfaringssätt icke är riktigt, utan att vid denna beräkning
samma grunder skola tillämpas som ifråga om andelar och aktier i
allmänhet. Det kan knappast anses överflödigt, att uttryckliga bestämmelser
härom intagas i 10 § statsskatteförordningen.’
Att andel i bostadsförening liksom andra föreningsandelar skall vid
förmögenlietsberäkningen upptagas till sitt saluvärde torde framgå av
10 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Den i 40 a
§ taxeringsförordningen omförmälda uppgiften örn varje delägares andel
i företagets behållna förmögenhet är avsedd att tjäna till ledning vid
bedömandet av föreningsandelarnas saluvärde. Anledning att i nämnda
paragraf i statsskatteförordningen intaga någon specialregel för värdesättningen
av föreningsandelar utöver vad redan är stadgat synes icke
förefinnas.
Kammarrätten yttrar beträffande det föreslagna stadgandet i 40 a §
3 mom. taxeringsförordningen följande:
’i 40 a $ 3 mom. har införts bestämmelsen örn skyldighet för bostadsförening
och bostadsaktiebolag att tillställa medlem eller delägare vissa
uppgifter. Visserligen bör bostadsförening eller bostadsaktiebolag delgiva
medlem eller delägare vad föreningen eller bolaget till taxeringsmyndigheterna
för ledning vid medlems eller delägares taxering uppgivit.
Man torde också kunna förutsiitta, att så åtminstone i regel sker.
Kammarrätten ifrågasätter emellertid, huruvida det kan vara lämpligt
att föreskriva skyldighet för förening eller bolag att till medlem eller delägare
inom viss tid lämna uppgift samt att stadga bötesansvar för under
-
Förmögem
hetsberäk
ningen.
Uppgift till
medlemmar i
bostadsförening
eller
delägare i
bostadsaktiebolag.
28
Formelia
frågor.
Formulär till
deklarationer
och uppgifter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
låtenhet att fullgöra denna skyldighet. Något liknande stadgande torde
hittills icke hava förekommit.’
Länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna tiden för uppgiftens
lämnande, nämligen senast den 8 februari, väl sen.
Stadgandet i fråga syftar till att för medlemmarna eller delägarna underlätta
uppsättandet av deras deklarationer och torde svårligen kunna
undvaras med de föreslagna reglerna för angivande av vad som är att
räkna såsom kapitaltillskott. Att något liknande stadgande icke hittills
förekommit kan svårligen utgöra tillräckligt vägande skäl mot anordningen
i fråga. Det synes mig knappast genomförbart att kräva uppgifternas
avlämnande tidigare än bolagsskatteberedningen föreslagit.
För upprättandet av uppgifterna förutsättes nämligen, att företagens
bokföring åtminstone i allt väsentligt fullbordats. Jag förordar bolagsskatteberedningens
förslag även i denna del.
Kammarrätten anser den föreslagna anordningen att sammanföra de
föreslagna taxeringsbestämmelserna till en ny paragraf, betecknad 40 a §,
icke lämplig och uttalar, att däri upptagna föreskrifter torde kunna inarbetas
i vissa angivna paragrafer i taxeringsförordningen. Samma erinran
göres av Överståthållarämbetet.
Genom bestämmelsernas sammanförande till en ny paragraf med särskild
rubrik underlättas deras tillämpning, och anordningen i fråga motiveras
även därav, att eljest nödvändiga ändringar i förekommande hänvisningar
uti andra paragrafer undvikas. Dessa skäl hava föranlett mig att i
detta hänseende följa bolagsskatteberedningen.
Sn mindre ändring betingas emellertid därav, att, enligt vad tidigare
anförts, i propositionen nr 65 till årets riksdag framlagts förslag örn att
bostadsrättsföreningar skola vara bokföringspliktiga. Detta förslag föranleder
nämligen ändring av 31 § taxeringsförordningen, och till samma
paragraf synes lämpligen sista stycket av 40a § 1 mom. böra flyttas. Det
bör därvid ändras att avse allenast andra bostadsföreningar än bostadsrättsföreningar.
Samtidigt härmed bör det i 31 § meddelade stadgandet
örn skyldighet för styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag
eller ekonomisk förening att avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt
exemplar av förvaltningsberättelse förklaras gälla jämväl för styrelse
för ömsesidigt bankbolag.
I 78 § taxeringsförordningen tarvas en mindre jämkning, som framgår
av författningstexten.
De av bolagsskatteberedningen föreslagna deklarationsformulären hava
lämnats utan annan erinran än att kammarrätten ifrågasatt, örn ej i formulär
nr 6 c, anvisningar punkt 4, orden ''med direkt dager och stängbar
dörr’ böra utgå.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat sig för att statsverket till -
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
handahölle blanketter jämväl till de uppgifter, som jämlikt det föreslagna
stadgandet i 40 a § 3 mom. taxeringsförordningen skola av företagen
lämnas medlemmarna.
Innan beslut fattats i fråga örn de föreslagna ändringarna i skatte- oell
taxeringsförfattningarna, kan ståndpunkt icke tagas till deklarationsformulären.
Denna fråga bör därför få bero på senare anmälan.
Den av länsstyrelsen i Malmöhus län föreslagna anordningen finner
jag icke skäl att tillstyrka. I åtskilliga fall torde en medlem kunna
erhålla sådan uppgift omedelbart hos företaget utan att en särskild
blankett behöver ifyllas. Fastställande av formulär för uppgiften
i fråga kan även tänkas onödigt binda uppgiftslämnandet vid en viss
form. För övriga må framhållas, att statsverket icke tillhandahåller
blanketter till de långt talrikare uppgifter, som avses i 33 § taxeringsförordningen
(uppgifter örn löneförmåner, aktieutdelningar m. m.). På
enskilt initiativ saluföras dylika blanketter i allmänna marknaden.
Skulle efterfrågan av blanketter för uppgifter enligt 40 a § 3 mom. taxeringsförordningen
uppstå, torde kunna antagas, att blankettförlagen utan
särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida tillgodoser allmänheten med sådana
blanketter, vilka i allt väsentligt synas kunna upprättas i anslutning
till det av bolagsskatteberedningen utarbetade formuläret G d.
På de av bolagsskatteberedningen anförda skälen förordar jag, att de
ifrågasatta ändringarna i bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar
eller bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar eller delägare
skola träda i kraft den 1 januari 1931.
Jag övergår nu till frågan örn beskattning av försäkringsanstalter, som
driva trafikförsäkring.
Enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen må vid beräkning av inländsk
försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse från bruttointäkten
göras avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning
och premieåterbäringsreserv samt i den utsträckning, som närmare
angives i anvisningarna, till andra fonder, i den mån de beräknas motsvara
anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock icke
för avsättning till vinstutdelning å andra försäkringar än livränteförsäkringar.
I punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf i kommunalskattelagen
lämnas närmare föreskrifter angående de fondavsättningar, som må
avdragas vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse.
Avdragsgilla äro avsättningar till försäkringsfond för
egen räkning, premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond,
avsättning till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma
husdjurssjukdomar, ävensom med viss inskränkning för ökning av
Ikraftträ
dandet.
Beskattning
av frirsäkringsanstalter,
som
driva trafikförsäkring.
Bestämmelser
i kommunalskattelagen.
Lagstiftning
örn trafikförsäkring.
30 Kungl. Majds proposition Nr 142.
utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å
själva försäkringsrörelsen.
I samma punkt av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen stadgas
vidare, att nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
säkerhetsfond och i det föregående omnämnd reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt.
Genom lag den 10 maj 1929 (nr 77) hava meddelats stadganden örn obligatorisk
trafikförsäkring å motorfordon. Ur denna lag må anföras följande:
Ägare av motorfordon, som brukas här i riket, är pliktig att å
fordonet taga och vidmakthålla trafikförsäkring. Innehar någon motorfordon
på grund av avbetalningsköp, åligger försäkringsplikten honom,
ändå att äganderätten ännu icke å honom övergått (1 §). Med motorfordon
förstås i lagen varje för färd på marken avsett, för person- eller
godsbefordran inrättat fordon, som för framdrivande är försett med
kraftmaskin (motor) och icke löper å skenor. Som motorfordon skall icke
anses traktortåg. Lagen äger dock ej tillämpning å vissa angivna motorfordon
(2 §). Trafikförsäkring å motorfordon skall dels för den, som
på grund av skada i följd av trafik med fordonet här i riket enligt lag
är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare, medföra
rätt att utbekomma skadestånd av försäkringsgivaren, dels ock, i
den mån försäkringsgivaren ej gjort annat förbehåll, för försäkringstagaren
gälla mot ansvarighet för skada, som kan för honom uppkomma
till följd av sådan trafik. Utan särskilt åtagande är dock försäkringsgivaren
icke ansvarig i anledning av skada å fordonet eller å egendom
som med fordonet befordras, ej heller i anledning av skada å person, som
färdas å fordonet, med mindre försäkringstagaren är för skadan ansvarig
(3 §). Från försäkringsplikt undantagas vissa ägare av motorfordon,
bland andra staten (4 §). Motorfordon, varå försäkring är gällande hos
utländsk försäkringsgivare, må utan trafikförsäkring brukas i tillfällig
trafik här i riket, så framt försäkringsanstalt, som figer meddela trafikförsäkring
i överensstämmelse med de föreskrifter Konungen meddelar,
förbundit sig att mot en var, som i följd av trafiken är berättigad till
skadestånd, ansvara såsom vore trafikförsäkring meddelad (5 §). Trafikförsäkring
må, förutom av anstalt, som inrättats av staten, meddelas endast
av försäkringsanstalt, som därtill erhållit Konungens tillstånd.
Försäkringsanstalt, som erhållit sådant tillstånd, är pliktig att på begäran
meddela trafikförsäkring med vissa inskränkningar (6 §). Trafikförsäkringsanstalt
skall meddela försäkringsinspektionen uppgift å de
premiesatser, som den ämnar såsom regel tillämpa för trafikförsäkringen.
Vidtager anstalt ändring i premiesatserna eller har anstalten för
försäkring beräknat högre premie än den till försäkringsinspektionen ingivna
premieuppgiften föranleder, skall åtgärden jämte anledningen där
-
Kungl. Majlis proposition Nr 142.
31
till genast anmälas till inspektionen (7 §). I vissa fall kan Konungen
återkalla sitt tillstånd åt försäkringsanstalt att meddela trafikförsäkring
(8 Konungen äger, i den mån så finnes nödigt, fastställa belopp, vartill
premier vid trafikförsäkring högst må sättas (9 §). Är, då skada
timat i följd av trafik med motorfordon, trafikförsäkring, som enligt lagen
bort förefinnas, ej å fordonet gällande till förmån för den, som lidit
skada, eller kan ej utrönas, genom vilket fordon skadan förorsakats, skola
samtliga de försäkringsanstalter, som äga meddela sådan försäkring, en
för alla och alla för en gent emot honom ansvara som örn dylik försäkring
varit av dem meddelad. Är försäkring gällande men ej till föreskrivet
belopp, svare försäkringsanstalterna som nyss sagts för bristen.
Försäkringsanstalterna emellan skall ansvarigheten fördelas efter förhållandet
mellan de belopp, som de var för sig under näst föregående kalenderår
uppburit i premier för direkt tecknade trafikförsäkringar (21 §).
Konungen äger att vid meddelande av tillstånd åt försäkringsrörelse föreskriva
de villkor och bestämmelser, som utöver de i lagen givna prövas
nödiga, så ock att eljest meddela de särskilda föreskrifter i fråga örn tillsyn
å sådana anstalter, som finnas erforderliga (27 §). Lagen har trätt i
kraft den 1 juli 1929. Intill den 1 januari 1930 har dock varit medgivet att
använda motorfordon i trafik utan att försäkring å fordonet funnits; under
denna tid har ej förelegat skyldighet för försäkringsanstalterna att
solidariskt ansvara för uppkomna skador, såsom örn försäkring varit av
dem meddelad.
Försäkringsinspektionen har i skrivelse den 7 november 1929 till behandling
upptagit frågan örn beskattning av försäkringsanstalter, som driva
trafikförsäkring. Ämbetsverket anför:
''Försäkringsinspektionen tillåter sig härmed fästa Eders Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet därpå, att vissa ändringar i kommunalskattelagen synas
påkallade på grund av här nedan omförmälda särskilda villkor och föreskrifter,
som — utöver de i lagen örn trafikförsäkring å motorfordon den
10 maj 1929 (nr 77) och med stöd därav eljest givna bestämmelser — jämlikt
Eders Kungl. Maj:ts beslut skola från och med den 1 januari 1930
lända till efterrättelse vid utövande av trafikförsäkringsrörelse. Dessa
särskilda villkor och föreskrifter återfinnas i Eders Kungl. Maj:ts resolutioner
på ansökning av respektive försäkringsanstalter rörande tillstånd
att meddela trafikförsäkring. Dylikt tillstånd, gällande intill utgången
av år 1936, har på ifrågavarande villkor och föreskrifter hittills
meddelats tjugutvå svenska och fem utländska försäkringsanstalter.
De särskilda villkor och föreskrifter, som här avses, äro följande.
Premie för trafikförsäkring må icke bestämmas till högre belopp än
som pä grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses
svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringsKostnader
med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig
vinst.
Till skaderegleringskostnader må härvid endast hänföras sådana kost
Hader, som icke enligt av försäkringsinspektionen givna anvisningar böra
täckas av premiernas omkostnadstillägg.
Framställning
av försäkringsinspektionen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Örn kostnadstil lägget må ej beräknas högre jin efter de grunder försäkringsinspektionen
fastställer med ledning av vunnen erfarenhet örn vad
som vid tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse
av ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader
må ej belasta trafikförsäkringen.
Vinsttillägget må ej sättas högre än fem procent av bruttopremien.
Trafikförsäkringsanstalt åligger att varje år redovisa regleringsfond
för trafikförsäkringen, vilken fond beräknas, med tillämpning av de närmare
föreskrifter försäkringsinspektionen kan finna skäl meddela, enligt
av Eders Kungl. Majit föreskrivet schema. I avseende å regleringsfondens
beräknande har Eders Kungl. Majit på därom av vederbörande trafikförsäkringsanstalter
framställd begäran emellertid gjort viss ändring
så till vida, att Eders Kungl. Majit medgivit, att försäkring, som före
den 1 juli 1929 tecknats såsom ansvarighetsförsäkring hos dessa anstalter
och som av vederbörande anstalt ändras till trafikförsäkring utan
fordran på erläggande av premie enligt den tariff, som tillämpas för trafikförsäkring,
tecknad efter nämnda dag, må till den 1 juli 1932 undantagas
vid beräkning av regleringsfond för trafikförsäkring.
Upphör trafikförsäkringsanstalt under tillståndstiden med trafikförsäkringsrörelsen
eller varder vid tiden för tillståndets utgång detsamma
icke förnyat, skall regleringsfonden, därest densamma icke tages i anspråk
för premieåterbäring eller liknande enligt av försäkringsinspektionen
godkända grunder eller överföres till annan trafikförsäkringsanstalts
regleringsfond, användas till framtida täckande av den samtliga trafikförsäkringsanstalter
enligt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon gemensamt
åvilande ansvarigheten; och skall förty anstalt med avseende å
fondens avskiljande och förvaltning för nämnda iindamål vara underkastat
de bestämmelser, Eders Kungl. Majit kan finna nödigt meddela. Varder
av anledning, som ej beror av anstalten, tillståndet att meddela trafikförsäkring
icke förnyat, skall anstalten utan hinder av vad nu sagts
äga vid trafikförsäkringsrörelsens upphörande fritt disponera en tredjedel
av regleringsfonden eller den större del därav, som Eders Kungl.
Majit av särskild anledning kan finna skäl medgiva.
Då såsom härav framgår ifrågavarande försäkringsanstalters dispositionsrätt
över regleringsfonden blivit så avsevärt inskränkt, att fonden
knappast kan hänföras till anstalternas egna fonder, är det enligt försäkringsinspektionens
mening skäligt, att vid beskattning av svensk trafikförsäkringsanstalt
avsättning till fonden liänföres till utgifterna för rörelsen.
Nedsättning av fonden bör då anses som intäkt i rörelsen. Härigenom
träffas även från fonden eventuellt utgående vinstutdelning till försäkringstagarna
av skatt för det beskattningsår, då vinstutdelning verkställts.
Bestämmelser av ovan antytt innehåll synas, på sätt nedan angives,
böra införas i 2 mom. av anvisningen till 30 § kommunalskattelagen.
Beträffande utländsk trafikförsäkringsanstalt skall enligt 30 § 3 mom.
kommunalskattelagen såsom här i riket skattepliktig nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse
upptagas 10 procent av anstaltens bruttopremieinkomst
av här bedriven trafikförsäkringsrörelse. Med hänsyn till ovannämnda
koncessionsvillkor synes man emellertid icke hava anledning att
framdeles tillsvidare räkna med högre genomsnittlig vinst av trafikförsäkringsrörelsen
än 5 procent av bruttopremieinkomsten. Försäkringsinspektionen
anser på grund härav, att den skattepliktiga nettointäkten
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
33
för utländsk försäkringsanstalts trafikförsäkringsrörelse bör bestämmas
till sistnämnda belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts får försäkringsinspektionen
föreslå, att 30 § 3 mom. kommunalskattelagen och anvisningen till nämnda
paragraf punkt 2 i nedan angivna delar givas följande ändrade lydelse:
30 §.
3 mom. För försäkringsrörelse---upptagas 5 procent av anstal
tens
premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse, 6
procent---annan här bedriven försäkringsrörelse.
Anvisning
till 30 $.
2. Vid beräkning---smittsamma husdjurssjukdomar, avsättning
till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt bildas enligt
gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse
ävensom, med---d) utgående premiereserven för egen räkning (be
lopp
avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.
livräntor, undantaget).
Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
säkerhetsfond samt i första stycket omnämnd reservfond för
ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt
ävensom minskning--— till försäkringstagare.’
Uti infordrat utlåtande har kammarrätten, efter redogörelse för innebörden
i försäkringsinspektionens framställning, gjort följande uttalande:
''Detta försäkringsinspektionens yttrande synes innesluta den enligt
kammarrättens förmenande riktiga tanken, att de till fonden avsatta belopp,
som vid rörelsens upphörande må komma att frånhändas anstalten,
böra undgå beskattning. Avståendet av fonden kan nämligen anses som
en kostnad för erhållandet av tillstånd att bedriva trafikförsäkringsrörelse
och den årliga avsättningen som en avskrivning av denna kostnad.
Oavsett berörda förhållande synes man emellertid kunna betrakta till
regleringsfonden gjord avsättning som en nödig säkerhet för fullgörande
av anstaltens förbindelser enligt försäkringsavtalen samt på denna grund
— i likhet med vad fallet är beträffande avdragsrätten för avsättning till
utjämningsfond — anse skattefrihet i nu ifrågavarande avseende böra
medgivas. Jämväl torde böra anmärkas, att då avsättning till regleringsfond
är obligatorisk samt fonden blott får användas för vissa begränsade
ändamål, det synes obilligt, att till fonden avsatt belopp skulle betraktas
som skattepliktig inkomst.
Av det sagda lärer följa att, i motsats till vad som gäller beträffande
avsättning till utjämningsfond, någon begränsning av avdragsrätten icke
i förevarande fall bör förekomma. Trafikförsäkringsanstalt synes för
övrigt snål ast hava intresse av att avsättningen blir knapphändig. De
åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för begränsande av de
delar av bruttopremien, vilka avse skadeersättningar och skaderegleringskostnader,
verka i samma riktning.
Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 112 hafi. (Nr lb2.)
Yttrande.
3
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Med hänvisning till vad sålunda anförts vill kammarrätten biträda den
&v försäkringsinspektionen föreslagna ändringen i anvisningarna till 30 §
kommunalskattelagen.
Emot vad försäkringsinspektionen föreslagit i fråga örn beskattning av
utländsk försäkringsanstalt för här bedriven trafikförsäkringsrörelse har
kammarrätten icke något att erinra. Det torde emellertid böra föreskrivas,
att den nya procentsatsen blott skall avse premieinkomst från och
med den 1 januari 1930.’
Av försäkringsinspektionens redogörelse för de särskilda villkor och
föreskrifter, som meddelats till efterrättelse vid utövande av trafikförsäkringsrörelse,
framgår, att trafikanstalts dispositionsrätt över sin regleringsfond
för trafikförsäkring blivit så avsevärt inskränkt, att fonden
knappast kan hänföras till anstaltens egna fonder. Det är därför i överensstämmelse
med vedertagna grunder för försäkringsanstalternas beskattning,
att avsättning till sådan fond behandlas såsom avdragsgill
utgift för rörelsen, varav å andra sidan följer, att nedsättning av fonden
bör anses såsom intäkt av rörelsen. Försäkringsinspektionens förslag
att utländsk försäkringsanstalts skattepliktiga nettointäkt av trafikförsäkring
skall upptagas till 5 procent av anstaltens premieinkomst av
sådan rörelse finner jag likaledes välgrundat.
Jag förordar därför, att försäkringsinspektionens ifrågavarande förslag
varder genomfört.
Kammarrättens uppfattning, att den nya procentsatsen för utländsk
trafikförsäkringsanstalts beskattning för inkomst av trafikförsäkringsrörelse
bör avse blott premieinkomst från och med den 1 januari 1930,
är i huvudsak riktig. Emellertid kan, såsom försäkringsinspektionen
framhållit, under en övergångstid inträffa, att försäkring, som träffats
före den 1 juli 1929 såsom ansvarighetsförsäkring och sedermera ändrats
till trafikförsäkring utan fordran på erläggande av premie enligt den tariff,
som tillämpas för trafikförsäkring, må undantagas vid beräkning
av regleringsfond för trafikförsäkring. I fråga örn dylik försäkring saknas
anledning att tillämpa den föreslagna procentsatsen 5. Det synes
därför böra utsägas, att vid beräkning av utländsk försäkringsanstalts
nettointäkt skall med trafikförsäkring förstås allenast sådan trafikförsäkring,
som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas
vid beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden.
Stadgande härom kan lämpligen införas i punkt 5 av anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen. Vidare må framhållas, att samtliga
utländska försäkringsanstalter, som hittills erhållit tillstånd att här i
riket driva trafikförsäkringsrörelse, enligt vad jag inhämtat, verkställa
räkenskapsavslutning för kalenderår. Då de föreslagna bestämmelserna
äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1931, följer härav, att den
lägre procentsatsen icke kan tillämpas för premieinkomst, som influtit
före den 1 januari 1930, och den av kammarrätten föreslagna övergångsbestämmelsen
är således överflödig.
85
Kungl. Martts proposition Nr 142.
För att bringa stadgandena i 29 § 1 mom. taxeringsförordningen rörande
de uppgifter, utländsk försäkringsanstalt skall lämna i allmän
självdeklaration, i överensstämmelse med den sålunda förordade bestämmelsen
örn vad som skall anses utgöra sådan anstalts nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse
föreslår jag därav betingad ändring i nämnda författningsrum.
Genom remiss den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit kammarrätten
att avgiva utlåtande över de av 1928 års riksdag enligt dess skrivelse nr
344 antagna författningsförslag i den mån de innefattade ändring i
Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, förordning örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt samt taxeringsförordning, ävensom att för
övrigt i avseende å författningsförslagen avgiva det yttrande, vartill
kammarrätten kunde finna anledning. I anledning härav framställde
kammarrätten uti skrivelse den 28 augusti 1928 vissa erinringar mot
samma författningsförslag. Denna skrivelse anmäldes för Kungl. Majit
den 28 september 1928 i samband med föredragning av riksdagens berörda
skrivelse, och Kungl. Majit beslöt utfärda de av riksdagen antagna
författningarna. De erinringar mot författningsförslagen, som
gingo ut på ändring av riksdagens beslut, föranledde emellertid för
det dåvarande icke någon Kungl. Majits åtgärd. Då nu fråga uppkommit
örn vidtagande av vissa ändringar i nämnda författningar, torde
samtidigt därmed de av kammarrätten framställda ändringsförslagen
böra upptagas till förnyad behandling. I samband därmed har jag ansett
mig böra anmäla några andra likartade spörsmål.
De av kammarrätten uti utlåtandet av den 28 augusti 1928 framställda
erinringarna äro dels sådana, som innefatta tolkning av icke fullt klart
formulerade stadganden, dels sådana, som gå ut på ändring av författningstexten
eller till kommunalskattelagen hörande anvisningar. Beträffande
erinringarna av det förstnämnda slaget torde någon Kungl. Maj :ts åtgärd
i förevarande sammanhang icke kunna ifrågakomma, vadan jag förbigår
desamma. För erinringarna av det senare slaget skall jag nu redogöra.
Beträffande omfattningen av begreppet förvärvskälla vid icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri
yttrar kammarrätten:
''Enligt 18 § e) 1. i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag skulle
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri utgöra särskild förvärvskälla. I samband med riksdagens
beslut att realisationsvinst å fastighet skall beskattas i kommun,
där fastigheten är belägen, ändrades sagda bestämmelse därhän, att ifrågavarande
intäkter skola ''inom var kommun för sig’ utgöra särskild förvärvskälla.
Av denna text kan man föranledas till det i och för sig icke
orimliga antagandet att exempelvis intäkt av icke yrkesmässig avytt
-
Av kammarrätten
framställda
erinringar
mot
1928 års
skatte- och
taxeringsförfattningar,
m m.
Inledning.
Begreppet
förvärvskälla
vid icke yrkesmässig
avyttring
av
fast eller lös
egendom ävensom
deltagande
i lotteri.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Departements
chefen.
Äktenskapsrätt
bliga fång.
Departements
chefen.
ring av en inom viss kommun belägen fastighet med tillhörande inventarier
städse skall räknas till samma förvärvskälla. Så är emellertid
icke avsett, vilket utvisas av tredje punkten av anvisningarna till 36
Därav framgår, att såsom särskild förvärvskälla rätteligen skall anses
dels icke yrkesmässig avyttring av fastighet i hemortskommunen och
av annan egendom än fastighet ävensom deltagande i lotteri, dels ock,
inom var kommun för sig, icke yrkesmässig avyttring av fastighet i annan
kommun än hemortskommunen. För att erhålla denna tolkning, vilken
för övrigt återfinnes i 55 punkten av anvisningarna till det till kammarrätten
jämväl remitterade förslaget till deklarationsformulär, måste
man åt ordet ''kommun’ i 18 § e) 1. giva betydelsen ''kommun, där enligt
denna lag beskattning skall ske’. Kammarrätten anser sig därför böra
hemställa, att åtgärd för erforderlig omredigering av ifrågavarande lagrum
måtte vidtagas.’
Jag förordar, att lagrummet i fråga omredigeras i enlighet med kammarrättens
tolkning. I anslutning härtill bör punkt 3 av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen undergå redaktionell omarbetning. Förslag
härtill framlägges.
Mot avfattningen av 19 § kommunalskattelagen i vad avser äktenskapsrättsliga
fång andrager kammarrätten följande:
''Till skattepliktig inkomst skulle enligt 19 § av 1927 års kungl, förslag
till kommunalskattelag icke räknas bland annat ''andel i bo, som vid dess
delning tillfallit make, eller vad som förvärvats genom giftorätt, arv’
etc. Denna formulering överensstämmer i sak med vad som hittills gällt
och fritager således från skatteplikt icke blott vad som tillfallit make
på grund av giftorätt utan även vad som vid bodelning utgått till make
i form av skadestånd vid äktenskapsskillnad, underhållsbidrag en gång
för alla åt frånskild make, vederlag m. m. Enligt 19 § sådan den lyder
i 1928 års av riksdagen i denna del antagna proposition skall till skattepliktig
inkomst icke räknas Vad som vid bodelning eller eljest på grund
av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv’ etc. Ändringen
lärer hava föranletts av önskan att på denna punkt erhålla en
formulering i anslutning till det av Kungl. Majit för riksdagen innevarande
år framlagda förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Då den
nya texten sålunda icke torde avse någon ändring i sak men möjligen
skulle kunna giva anledning till antagandet, att vad som tillfallit make
genom annat äktenskapsrättsligt fång än giftorätt skall utgöra skattepliktig
inkomst, har kammarrätten velat ifrågasätta, huruvida icke en
återgång till 1927 års lagtext vore att här föredraga. I varje fall vore
det önskvärt, att stadgandets innebörd bleve klarlagd genom en utförlig
exemplifiering i anvisningarna till deklarationsformuläret.’
Vid framställandet av denna erinran har kammarrätten icke varit
enig. Presidenten och en ledamot hava förklarat, att de icke hade någon
erinran att framställa beträffande avfattningen av förevarande paragraf.
I propositionen nr 213 till 1928 års riksdag lämnades för det av kammarrätten
berörda stadgandet följande motivering: ''Principen, att vad
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
make erhåller på grund av giftorätt eller annat dylikt äktenskapsrättsligt
fång ej skall utgöra inkomst, har ansetts böra erhålla ett i viss mån
annat uttryck än enligt 1927 års förslag i anslutning till en formulering,
som återfinnes i det av Kungl. Maj:t för riksdagen innevarande år framlagda
förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Likaså hava vissa numera
antagligen helt betydelselösa äktenskapliga fång enligt äldre lag,
nämligen hemföljd och morgongåva, ej ansetts behöva vidare omnämnas.
Skulle sådana fång undantagsvis förekomma, torde de — i likhet med
vissa enligt nya giftermålsbalken förekommande fång, som ej omnämnts
(se t. ex. nya giftermålsbalken 8 kap. 3 §) — kunna innefattas under
någon av de övriga kategorier, som finnas uppräknade i paragrafen.’
I likhet med reservanterna i kammarrätten anser jag, att tillräckliga
skäl till ändring av lagrummet i fråga icke blivit anförda.
Rörande undantag från den i 21 § c) kommunalskattelagen stadgade regeln,
att intäkt genom avyttring av växande skog i samband med avyttring
av marken skall behandlas såsom intäkt av skogsbruk, gör kammarrätten
följande uttalande:
''Enligt 21 § c) i dess av riksdagen antagna lydelse hänföres till intäkt
av skogsbruk bland annat intäkt genom avyttring av växande skog i
samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten
i dess helhet skall enligt 35 § beskattas såsom realisationsvinst.
Förbehåll synes här hava bort ske jämväl för det fall, att vinsten skall
beskattas såsom intäkt av handel med fastigheter. Samma erinran är
att göra vid femte punkten av anvisningarna till 22 §. Utan hinder härav
lärer emellertid jämlikt grunderna för lagförslaget handel med fastigheter
böra anses såsom yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet och
beskattas som inkomst av rörelse. Denna uppfattning bekräftas av motiven
till ifrågavarande stadganden.’
Till förebyggande av oriktig tillämpning av ifrågavarande stadganden,
varför risk synes förefinnas på den grund, att hänvisningarna till
35 § lätteligen kunna uppfattas såsom ett uttömmande angivande av förefintliga
undantagsbestämmelser, föreslår jag, att i 21 § c) och punkt 5
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen förbehåll göras jämväl
för det fall, att vinsten å skogens avyttring jämlikt 27 § skall beskattas
såsom inkomst av handelsrörelse.
Beträffande 29 § 4 mom. kommunalskattelagen yttrar kammarrätten:
''Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelse använd fastighet
eller annan anläggning eller för grundförbättring därå får enligt 29 §
4 mom. ej avdragas från bruttointäkten av rörelse. Här lärer avses fastighet,
som tillhör den skattskyldige, enär det torde överensstämma med
grunderna för den nya lagstiftningen att avdrag, som hittills i praxis
skett, i någon form medgives för kostnader av ifrågavarande slag, vilka
nedläggas å annan tillhörig fastighet, som förhyres av den skattskyldige
Intäkt genom
avyttring av
växande skog
i samband
med avyttring
av marken i
vissa fall icke
intäkt av
skogsbruk.
Departements
chefen,
Icke medgivna
avdrag från
bruttointäkt
av rörelse.
Departementschefen.
Förmån av
fria resor.
Departements
chefen.
Skattefrihet
förvissa aktiebolag
och ekonomiska
föreningar
beträffande
viss
utdelning från
kooperativ
förening.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
och är avsedd för dennes rörelse. I punkt 35 av anvisningarna till det
nya deklarationsformuläret gives ock uttryck åt denna tanke. Kammarrätten
anser det vara önskvärt, att bestämmelsen i kommunalskattelagen
måtte erhålla en motsvarande formulering.’
I enlighet med kammarrättens hemställan föreslår jag sådan ändring
av 29 § 4 mom. kommunalskattelagen, att däri meddelat förbud mot avdrag
för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd
fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå uttryckligen
angives gälla allenast rörelseidkaren tillhörig fastighet eller annan
anläggning.
Kammarrätten anför vid sin granskning av kommunalskattelagen vidare:
''Stadgandet
i andra stycket av sjunde punkten av anvisningarna till
32 §, vilket handlar örn förmån av fria resor och tillagts av riksdagen,
synes hava bort anslutas till och inarbetas i tredje punkten, första stycket,
av anvisningarna till samma paragraf. Det i sjunde punkten tillagda
stycket står nu i ett rätt så svårförklarligt motsatsförhållande till det
föregående stadgandet, som väl får anses innefatta huvudregeln rörande
skatteplikten för förmån av fria resor. Det förefaller nu som örn skattefriheten
skulle bliva regel, skatteplikten undantag.’
Även örn fog icke saknas för anmärkning ur lagteknisk synpunkt mot
placeringen av ifrågavarande, av riksdagen tillagda stadgande, finner
jag dock icke tillräckliga skäl föreligga att i detta sammanhang föreslå
ändring av stadgandets placering.
Mot 54 § kommunalskattelagen med anvisningar framställer kammarrätten
följande anmärkning:
''Enligt 54 § med anvisningar, sådana dessa formulerats i 1928 års proposition,
äro svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som
icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, fritagna
från skattskyldighet för all slags utdelning från svenska aktiebolag,
hankbolag och ekonomiska föreningar. Det enda undantaget, som
gäller viss del av utdelning från bostadsföretag, vilken upphurits efter
annan grund än i förhållande till aktie eller andel, bekräftar den givna
regelns allmängiltighet. Emellertid äro företag, som lämna utdelning, i
åtskilliga fall själva befriade från skattskyldighet för den del av den
egna inkomsten, som åtgår till utdelning, nämligen dels bostadsföretag
enligt 24 § för viss utdelning (som utgått till delägare i form av bostad
eller annan förmån samt utdelning, som utgått annorledes än å andel
eller aktie), dels ock i beskattningshänseende kooperativa föreningar enligt
29 § 2 mom. för rabatter eller pristillägg. För mottagaren blir sådan
utdelning från bostadsföretag städse intäkt av annan fastighet (24
§), och utdelning i form av rabatter eller pristillägg från kooperativ
förening anses, örn mottagaren driver jordbruk eller rörelse, under viss
förutsättning som intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse (sjätte
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
punkten av anvisningarna till 21 § och fjärde punkten av anvisningarna
till 28 %). Utdelningar, som nu åsyftas, böra icke göras skattefria hos
mottagaren, örn denne är aktiebolag eller ekonomisk förening, ty då blir
intäkten obeskattad såväl hos det företag, som giver, som hos det företag,
som mottager utdelningen. Något sådant har säkerligen ej heller
avsetts med ifrågavarande stadgande, som blott har till ändamål att
undanröja den s. k. kedjebeskattningen. Kammarrätten anser, sig därför
icke kunna underlåta att hemställa, att erforderlig ändring i 54 § med
anvisningar snarast möjligt måtte åvägabringas.’
Enär frågan örn aktiebolagens, bankbolagens, kommanditbolagens och Dep^tee”®nt;s''
de ekonomiska föreningarnas beskattning är föremål för utredning av
särskilda sakkunniga (1928 års bolagsskatteberedning) och, enligt vad jag
har mig bekant, de sakkunniga hava sin uppmärksamhet riktad på det
av kammarrätten påpekade förhållandet, finner jag övervägande skäl
tala för att med prövning av frågan örn ändring av berörda stadgande
må anstå, till dess ämnet i annat sammanhang kommer under Kungl.
Maj:ts behandling.
I fråga örn beskattningsort för inkomst av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom i det fall, att inkomsten förvärvats under tid,
då den skattskyldige icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige,
anför kammarrätten:
’En ordagrann tolkning av 59 § 3 mom. ger vid handen, att inkomst
av icke yrkesmässig avyttring av fastighet skall för det i lagrummet
avsedda fall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.
Då emellertid enligt riksdagens beslut inkomst av angivet slag skall beskattas
i kommun, där den avyttrade fastigheten är belägen, synes det
överensstämma med grunderna för den nya lagstiftningen, att beskattningen
även i nu avsedda fall sker i sådan kommun och ej i Stockholm
för gemensamt kommunalt ändamål. I detta avseende får kammarrätten
åberopa den inom finansdepartementet utarbetade promemorian angående
åtgärder till undvikande av eller lindring i internationell dubbelbeskattning
m. m., intagen i proposition 102 år 1927, sid. 55* tredje stycket.’
Beskattningsort
för inkomst
av icke
yrkesmässig
avyttring av
fast eller lös
egendom i
visst fall.
Med anledning av förevarande anmärkning föreslår jag, att i 59 § 3 Departements
°
chefen.
morn. kommunalskattelagen införes uttryckligt stadgande, att momentet
icke har avseende å fall, som reglerats i 2 mom. av samma paragraf.
I fråga örn rätten att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmo- Avdrag för
genhetsskatt njuta avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av ^HustTch
fast eller lös egendom eller för förlust å deltagande i lotteri uttalar kam- förlust å del
.
... . -| tagande i
marvatten teljander lotteri vid
’Av 2 § förordningen om statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt följer, statsbeskattbland
annat, att de i kommunalskattelagen givna reglerna för förvärvs- mngen''
källornas omfattning skola gälla jämväl vid statsbeskattningen. Då vidare
enligt 4 § nämnda förordning underskott å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri icke får av
-
Departements
chefen.
Debitering av
kommunalutskylder
på
grundval av
utslag, meddelade
i överinstanserna.
40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
dragas från inkomst av annan förvärvskälla samt det ej heller finnes
något stadgande, som möjliggör kvittning av underskott mot inkomst
mellan förstnämnda förvärvskällor inbördes, kommer rätten till avdrag
för förlust å dylik tillfällig förvärvsverksamhet att bliva lika kringskuren
vid statsbeskattningen som vid kommunalbeskattningen. Sålunda
kommer i motsats till vad som hittills gällt, avdrag för förlust vid
avyttring av fastighet inom viss kommun icke att vid statsbeskattningen
kunna göras från realisationsvinst å fastighet, belägen i annan kommun,
förlust å aktieförsäljning får ej kvittas mot realisationsvinst å fastighet,
såvida denna ej är belägen i hemortskommunen, o. s. v. Till stöd
för en sådan vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
ny ordning, vilken i enskilda fall måste leda till obilliga resultat och säkerligen
icke varit av riksdagen åsyftad, kunna principiella skäl icke
åberopas. Kammarrätten anser därför angeläget, att åtgärder snarast
vidtagas för åvägabringande av sådan ändring av ifrågavarande för
statsbeskattningen avsedda regler, att nu påpekade missförhållande undvikes.
Detta kan ske antingen genom att vid statsbeskattningen hänföra
intäkt av avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i
lotteri till samma förvärvskälla eller ock, örn man av praktiska skäl vill
bibehålla en enhetlig indelning av förvärvskällorna vid bägge taxeringarna,
genom att i 4 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
införa ett stadgande av innebörd att avdrag för underskott
å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri må ske från inkomst av annan sådan verksamhet utan
hinder därav att underskott respektive inkomster må vara att hänföra
till skilda förvärvskällor.’
Jag förordar, att 4 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
undergår sådan ändring, att från sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får göras avdrag
för underskott, som uppkommit vid beräkning av inkomst från förvärvskälla,
vilken utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
ävensom deltagande i lotteri, om och i den mån den skattskyldiges
inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår. Denna begränsning
i avdragsrätten överensstämmer i sak ehuru icke i form med lagstiftningen
före tillkomsten av 1928 års förordning örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt.
I 185 § taxeringsförordningen är stadgat:
''Har genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Majit taxering höjts
eller överflyttats å annan, åligger det vederbörande länsstyrelse, sedan
länsstyrelsen av utslaget erhållit del, att skyndsamt till dem, som hava
att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,
översända avskrift av utslaget för verkställighet.’
I anledning av detta stadgande framhåller kammarrätten, att föreskrifter
saknas i kommunallagarna örn debitering och uppbörd av utskylder
på grundval av utslag, meddelade av överinstanserna.
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Utan uttryckligt stöd av lagstadgande men i överensstämmelse med
av Kungl. Maj:t godkänd praxis plägar efterdebitering av kommunalutskylder
förrättas av samma myndigheter, som verkställa debitering
av sådana utskylder i vanlig ordning, sedan de erhållit del av utslag,
varigenom taxering höjts eller påförts skattskyldig. I de förslag till
lagar örn kommunalstyrelse på landet och i stad, som genom proposition
nr 99 förelagts innevarande års riksdag, hava uttryckliga bestämmelser
i ämnet intagits.
Kammarrätten påpekar, att i 141 § 1 mom. första stycket taxeiingsförordningen
förekommer den oformligheten, att bötesminimum för det fall,
att anmaning att inkomma med allmän självdeklaration ej hörsammas,
blivit angivet två gånger. Kammarrätten förordar, att till rättelse härav
orden ''dock minst tio kronor’ få utgå på första stället, de förekomma.
Jag framlägger nu förslag till rättelse av författningsrummet enligt
kammarrättens hemställan.
I fråga örn de i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen och 19 § 1 mom.
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt meddelade stadgandena
örn påföring i visst fall av gemensamma utskylder för äkta
makar, som under beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans,
anföres i en inom finansdepartementet upprättad promemoria följande:
’År
1908 infördes i dåvarande bevillningsförordning och inkomstskatteförordning
stadganden därom, att gift man skulle taxeras för all makarnas
inkomst, i den mån inkomsten icke varit av beskaffenhet, att hustrun
enligt lag ägt att ensam däröver råda, samt att för inkomst av dylik beskaffenhet
hustrun skulle taxeras. Enligt därförut gällande bestämmelser
skulle mannen städse taxeras för all makarnas inkomst. Den nya
anordningen innebar dock icke någon ändring av grundsatsen, att de
bevillnings- eller skattefria avdragen samt skatteprogressionen skulle bestämmas
med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster. Reformens
huvudsyfte var att bereda kommunal rösträtt åt gift kvinna, som haft
egen inkomst. Såvitt av riksdagstrycket framgår, ägnades vid frågans
behandling icke någon uppmärksamhet åt spörsmålet om makes betalningsskyldighet
för utskylder, påförda den andra maken. Bevillningsutskottet
vid 1908 års riksdag hade föreslagit, att särskild taxering skulle
åsättas hustru, endast om hon före den 1 mars under taxeringsåret därom
gjort framställning hos taxeringsnämnden. Detta bevillningsutskottets
förslag avslogs av riksdagen, som biföll Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,
innefattande, att skilda taxeringar alltid skulle åsättas makar, vare sig
yrkande därom framställts eller ej.
Den sålunda genomförda principen örn skilda taxeringar av äkta makar,
vilken princip vid förmögenhetsbeskattningens införande år 1910
utsträcktes att avse även förmögenhet, har, ehuru med olika formuleringar,
bibehållits ända fram till 1928 års skattelagstiftning. Även denna
står på samma prinicipiella ståndpunkt, men stadgandena i ämnet
Departements
chefen.
Formell erinran.
Departements
chefen.
Gemensam
påföring av
utskylder för
äkta makar.
Promemoria
inom finansdepartementet.
42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
hava modifierats såtillvida, att skatt, som följer på äkta makars taxering
för inkomst eller förmögenhet, skall uppdelas mellan makarna endast
örn make därom framställt yrkande. I annat fall uträknas ett för
makarna gemensamt skattebelopp (som alltså uppföres å en för dem gemensam
debetsedel). Bestämmelserna i ämnet återfinnas i 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen (nr 370/1928), 19 § 1 mom. förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 373/1928) och 4 § 3 mom. förordningen
örn kommunal progressivskatt (nr 374/1928). Stadgandena gälla
sådana äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans. Därest
makarna under beskattningsåret levt åtskilda, behandlas de såsom av
varandra oberoende skattskyldiga. Har under beskattningsåret inträtt
förändring med avseende å sammanlevnaden, skall enligt 65 § kommunalskattelagen
det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret,
vara bestämmande för taxeringen.
Den nya ordningen har tillkommit efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté,
som i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1924: 53, sid.
440) i fråga örn den kommunala beskattningen, efter att hava redogjort
för de tidigare bestämmelserna örn uppdelning av bevillningstaxeringen
mellan äkta makar, anfört följande:
''Dylik uppdelning av den beskattningsbara inkomsten å vardera maken
utgör, särskilt i mera folkrika taxeringsdistrikt, ett rätt så tidsödande
arbete och kan antagas vara i flertalet fall utan särskilt intresse
för makarna. För underlättande av taxeringsarbetet har kommittén
därför föreslagit, att för äkta makar, som leva tillsammans, uppdelning
å vardera maken av den beskattningsbara inkomsten, beräknad för makarna
gemensamt, skall ske allenast i det fall, att någondera maken så
påfordrar. Påfordras ej uppdelning, bliva således enligt förslaget sammanlevande
äkta makar gemensamt skattskyldiga för den gemensamt beräknade
beskattningsbara inkomsten. Till ytterligare lättnad vid taxeringsarbetet
har kommittén vidare föreslagit, att uppdelning, när sådan
förekommer, skall ske så, att den beskattningsbara inkomsten fördelas
å makarna i jämna tiotal kronor. I taxeringsförordningen torde närmare
bestämmelser böra meddelas örn tiden och ordningen för påfordrande
av uppdelning.’
Den nya taxeringsförordningen (nr 379/1928) innehåller emellertid icke
några bestämmelser örn tiden och ordningen för påfordrande av dylik
uppdelning av beskattningen. Ej heller deklarationsformulären upptaga
någon text eller anvisning i sådant avseende. Anledningen härtill torde
vara den, att rätt att påfordra uppdelning av beskattningen ansetts böra
stå öppen för make så länge som möjligt.
Sedan 1928 års bestämmelser örn äkta makars beskattning trätt i tilllämpning,
har på några håll yppats ovisshet örn deras återverkningar
med avseende å makarnas betalningsansvar för dem gemensamt påförd
skatt. Därjämte hava uttryckts farhågor för att bestämmelserna skulle
medföra icke avsedda påföljder beträffande äkta makars kommunala
rösträtt.
Vad först angår frågan örn makars betalningsansvar för dem gemensamt
påförd skatt, bör till en början bemärkas, att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
och 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt hava erhållit en inbördes något olika avfattning. Det
förra lagrummet innehåller — efter det grundläggande stadgandet om
att äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst — föreskrifter örn rätt för make att vid sin taxering avräkna vissa
avdrag, som den andra maken icke kunnat tillfullo utnyttja, och örn
inträdande av skatteplikt enligt 51 §. Därefter heter det: ’Ortsavdrag
ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt;
och skall, därest någondera maken det påfordrar, den beskattningsbara
inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas dem emellan efter förhållandet
mellan deras i kommunen taxerade inkomster.’ I anförda rum
i statsskatteförordningen heter det åter — efter det grundläggande stadgandet
örn att sammanlevande äkta makar skola taxeras en var för sin inkomst
och förmögenhet samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst
och förmögenhet samt efter stadgande!! örn rätt för make att tillgodoräkna
sig vissa av den andra maken icke till fullo utnyttjade avdrag
och örn inträdande av skatteplikt enligt 17 § 4 mom. — på följande sätt:
’Ortsavdrag ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt,
och skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara
beloppet samt, därest någondera maken det påfordrar, fördelas
dem emellan efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.’ Vad
sålunda föreskrivits med avseende å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
skall jämlikt 4 § 3 mom. förordningen örn kommunal progressivskatt
äga motsvarande tillämpning rörande fördelning emellan äkta
makar av det för dem gemensamma grundbeloppet för den kommunala
progressivskatten. Detsamma gäller i fråga örn utjämningsskatten till
följd av stadgandet i 3 § förordningen örn utjämningsskatt (nr 375/1928).
Den uppdelning, som efter påfordran av make skall verkställas, avser således
enligt kommunalskattelagen den beskattningsbara inkomsten men
enligt statsskatteförordningen själva skatten och enligt förordningarna
örn kommunal progressivskatt och örn utjämningsskatt grundbeloppen till
dessa skatter. Man kan sätta i fråga, huruvida denna olikhet medför
någon saklig skillnad med avseende å betalningsansvaret. Uträknandet
av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ankommer nämligen icke på
taxeringsmyndighet, medan däremot dylik myndighet har att bestämma
icke allenast den beskattningsbara inkomsten enligt kommunalskatteiagen
utan även grundbeloppen enligt förordningarna örn kommunal progressivskatt
och örn utjämningsskatt. Eftersom för uppdelning förutsättes
yrkande därom av make, skulle, då någon bestämd tid för yrkandets
framställande icke angivits i skatte- eller taxeringsförfattningarna, man
komma till olika resultat i fråga om den tid, inom vilken dylikt yrkande
borde göras, för att hänsyn till detsamma skulle kunna tagas, allteftersom
uppdelningen ankommer på den ena eller den andra myndigheten.
Beträffande kommunalskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten
borde yrkandet framställas senast hos prövningsnämnden,
innan denna hunnit skilja sig från ärendet rörande makarnas taxering,
men beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
borde yrkande örn uppdelning kunna göras ännu senare, i varje fall innan
vederbörande debiteringsförrättare avslutat debiteringen. Ordalagen
i författningen lägga emellertid icke hinder i vägen för uppdelning
av inkomst- och förmögenhetsskatten även senare, utan dylikt yrkande
synes kunna med laga verkan framställas såväl vid uppbördstillfället
som ock vid möjligen förekommande indrivning. Redan detta förhållande
giver tydligen vid handen, att, örn inkomst- och förmögenhetsskatt
påförts äkta makar gemensamt i en post, detta icke i och för sig kan
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
hava någon betydelse för bedömandet av frågan om makarnas betalningsansvar.
För de tre övriga, i det förestående omnämnda skatterna skulle däremot
frånvaron av stadgande, som berättigar till uppdelning av makar
gemensamt påförda skattebelopp, sedan taxeringsarbetet avslutats, möjligen
kunna tänkas föranleda till någon slags makarnas gemensamma betalningsskyldighet
för skatt, som påförts dem gemensamt.
Emellertid torde ifrågavarande bestämmelser i skatteförfattningarna
knappast hava en dylik, mot de civilrättsliga stadgandena örn makars
gäld stridavide innebörd; varken deras ordalydelse eller sättet för deras
tillkomst giver något stöd härför. Man måste därför i förevarande hänseende
betrakta den skatt, som belöper på den ena eller den andra makens
inkomst eller förmögenhet, alldeles såsom annan gäld, som häftar
vid sådan inkomst eller förmögenhet. Denna uppfattning synes hava
legat till grund för tvenne av högsta domstolen meddelade avgöranden,
refererade i nytt juridiskt arkiv, årg. 1912 sid. 55 och årg. 1920 sid. 590.
Men örn således den omständigheten, att taxeringen åsatts den ena eller
den andra maken i och för sig icke är avgörande för frågan örn makarnas
betalningsansvar, utan denna fråga skall bedömas med hänsyn till de
civilrättsliga bestämmelserna örn makes gäld, därvid skatteskulden skall
behandlas såsom annan skuld, som häftar vid den beskattade inkomsten
eller förmögenheten, är det därför icke likgiltigt, vilken av makarna som
taxeras. Det är nämligen av hänsyn till de exekutiva myndigheterna
önskvärt, att skatten påföres på sådant sätt, att den kan, utan närmare
undersökning av huru taxeringarna bestämts, uttagas ur den egendom i
makarnas bo, som enligt civillagens bestämmelser skall svara därför.
Helt kan detta önskningsmål dock knappast uppnås, då vid taxeringen
det icke är möjligt att genomgående åtskilja de olika förmögenhetsmassor,
som finnas i boet hos makar, vilkas äktenskap ingåtts före den 1
januari 1921, och även vid senare ingångna äktenskap kunna, ehuru i
mindre utsträckning, liknande svårigheter förefinnas. Men i all huvudsak
kan målet uppnås, örn makarna alltid taxeras var för sig utan sådan
sammanblandning av skattebeloppen, som påbjudits i den gällande
lagstiftningen för det fall att uppdelning icke blivit begärd. Därigenom
ernås möjlighet att presumera, att den make, som taxerats, också i första
hand är betalningsskyldig, och endast i undantagsfall behöver undersökas,
örn den andra maken är betalningsskyldig. I all synnerhet beträffande
makar, som ingått äktenskap efter nya giftermålsbalkens
ikraftträdande, skulle en dylik regel åstadkomma rediga förhållanden,
men även för makar, som ingått äktenskap under den äldre lagens tid,
skulle i flertalet fall en bättre ordning därigenom vinnas.
Även för beräkningen av de avdrag för utskylder, som må göras i självdeklaration,
är en uppdelning av äkta makars beskattning av betydelse.
I detta sammanhang må omnämnas, att taxeringsmyndigheterna i
Stockholm, i syfte att undvika de komplikationer vid indrivningen, som
äro förbundna med påföring av skatt å makar gemensamt, tagit sig för
att alltid verkställa uppdelning av skattebeloppen mellan äkta makar, således
icke endast då make så påfordrat utan även då yrkande därom ej
gjorts.
Beträffande frågan örn återverkningarna å den kommunala rösträtten
av gemensam skattepåföring för äkta makar må erinras örn stadgandena
i 8 § förordningen om kommunalstyrelse på landet och 9 § förordningen
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
orri kommunalstyrelse i stad därom, att kommunal rösträtt icke må utövas
av den som i avseende å påförda utskylder till kommunen, vilka
förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar
för utskylder för flera än två av dessa år. I 9 § av den förra förordningen
och i 10 § av den senare förordningen stadgas därjämte, att den omständigheten,
att endera av äkta makar är sin rösträtt förlustig, icke inverkar
på den rösträtt, som må den andra maken lagligen tillkomma.
Av dessa stadganden följer, att, örn endera maken på grund av försummad
skattebetalning är förhindrad utöva sin rösträtt, denna omständighet
icke medför förlust av rösträtt för den andra maken. Skulle nu kommunalutskylder
på grund av stadgandena i 52 § 1 morn. kommunalskattelagen
hava påförts äkta makar gemensamt under tre år å rad och dessa
utskylder icke hava erlagts för något år, äro de båda makarna sin rösträtt
förlustiga. Nu är det måhända möjligt för make att i dylikt fall
bevara sin rösträtt genom att betala så stor del av de gemensamma utskylderna,
som belöper på hans taxerade inkomst. Men säkert är detta
icke; snarare föreligger risk för rösträttens förlust även i dylikt fall, ty
vederbörande myndighet torde svårligen kunna underlåta att i den uppgift
örn restförda skattskyldiga, som till röstlängdsupprättaren avlämnas,
upptaga jämväl den make, som sålunda betalt viss del av de makarna
gemensamt påförda utskylderna, eftersom myndigheten svårligen torde
kunna bedöma, örn maken därigenom fullgjort all honom åliggande betalningsskyldighet.
För att trygga sig mot rösträttens förlust på grund
av andra makens underlåtenhet att erlägga på denne belöpande utskylder
bör därför enligt gällande bestämmelser make i tid påfordra skattens
uppdelning. Men örn således makes kommunala rösträtt för visst fall
kan bliva beroende på örn dylik påfordran i tid framställts, synes mot
berörda stadgande i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen kunna anföras
enahanda skäl av principiell natur, som år 1908 av dåvarande chefen för
finansdepartementet anfördes mot det av 1908 års bevillningsutskott
framlagda, i det föregående omnämnda förslaget om att gift kvinna
skulle särskilt för sig taxeras, endast örn hon därom framställt yrkande,
nämligen att det vore principvidrigt, att makes kommunala rösträtt
vore beroende på om maken i samband med taxeringen påkallat uppdelning
av makarnas beskattning (se härom första kammarens protokoll
1908: 44 sid. 77 ff. oell andra kammarens protokoll 1908: 53 sid. 58 ff.).
Även med hänsyn till den kommunala rösträtten torde det därför vara
angeläget, att skatt icke påföres sammanlevande äkta makar gemensamt
utan alltid var för sig.
Ifrågavarande bestämmelser örn gemensam skattläggning av sammanlevande
äkta makar i det fall, att uppdelning av skatten icke av någondera
maken påfordrats, har av kommunalskattekommittén motiverats
därmed, att en sådan uppdelning i de flesta fall icke skulle vara av något
intresse för makarna saint att uppdelningen skulle medföra åtskilligt
besvär för taxeringsmyndigheterna. I det föregående har påvisats, att
uppdelning av skatt ofta kan vara av intresse för makarna, och det förra
skälet är således icke vägande. Det andra skälet kan däremot icke frånkännas
vikt, men det torde dock icke vara tillräckligt för att motivera
bibehållande av en bestämmelse, som enligt vad ovan anförts medför
tydliga olägenheter. Detta skäl försvagas ock därav, att taxeringsmyndigheterna
i Stockholm, vilka sannolikt hava att handlägga det största
antalet taxeringar, på vilka bestämmelsen är tillämplig, på grund av de
Yttranden.
Departements
chefen.
Beskattningsort
för inkomst
av
rörelse, som
ieke utövats
frén fast driftställe.
46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
komplikationer, bestämmelsen medför, ansett sig böra bortse från densamma.
På grund av det anförda ifrågasattes, att de i anförda lagrum i kommunalskattelagen
och förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelserna örn att beskattningsbar inkomst,
respektive inkomst- och förmögensskatt skall uppdelas mellan sammanlevande
äkta makar, örn sådant av någondera påfordras, ändras därhän,
att beskattningsbar inkomst, respektive skatt alltid skall mellan dem
uppdelas, oavsett örn yrkande därom gjorts eller ej.
I detta sammanhang må erinras örn en av kammarrätten uti utlåtande
den 28 augusti 1928 framställd anmärkning, som har samband med 52 .§
1 morn. kommunalskattelagen. Kammarrätten framhåller, att något uttryckligt
stadgande örn rätt för hustru, som taxeras, att såsom fallet varit
enligt bevillningsförordningen åtnjuta familjeavdrag för sin man,
örn denne ej taxeras, ej återfinnes i 48 § kommunalskattelagen. Av stadganden
i nämnda 52 § 1 morn., jämförda med kommunalskattekommitténs
uttalande i ämnet å sid. 438 i dess betänkande syntes framgå, att makar
skulle äga ömsesidig avdragsrätt, förutsatt att de under större delen av
beskattningsåret bott tillsammans.
Denna kammarrättens tolkning är givetvis riktig, och strängt taget
torde uttrycklig föreskrift i ämnet icke vara erforderlig, men lagen skulle
otvivelaktigt vinna i tydlighet, om dylik föreskrift införes, lämpligen i
punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunal skattelagen.
Såsom kammarrätten framhållit i nämnda utlåtande gäller samma erinran
jämväl förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Ändras punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunalskattelagen i angivna
hänseende, kommer till följd av bestämmelsen i 3 § andra stycket i nämnda
förordning samma ändring att hava avseende jämväl å taxeringen till
inkomst- och förmögenhetsskatt.’
Vid promemorian hade fogats förslag till författningsändringar, upprättade
i anslutning till den i promemorian rrttalade meningen, vilka förslag
skulle träda i kraft den 1 januari 1931.
I anledning av denna promemoria hava utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet,
av länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län samt av kammarrätten och
riksräkenskapsverket. Samtliga dessa myndigheter hava tillstyrkt genomförande
av de i promemorian föreslagna författningsändringarna.
Jag ansluter mig till samma förslag. Bestämmelserna synas böra träda
i kraft med det snaraste, så att de komma i tillämpning redan vid innevarande
års taxering.
I 57 § 1 mom. kommunalskattelagen stadgas:
Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen
utövats från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, skall
skatt för inkomsten utgöras till den skattskyldiges hemortskommun eller,
örn hemortskommun saknas, i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.
’
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
47
Angående hemortskommun är i 66 § kommunalskattelagen beträffande
fysisk person stadgat följande:
''Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige
författningsenligt skall vara för taxeringsåret mantalsskriven.
För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här
i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande
honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses
den kommun, där han senast varit bosatt under beskattningsåret.’
I anvisningarna till sistnämnda paragraf punkt 1 föreskrives ytterligare:
’Av
bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68 §,
framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande
vistats bär i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i
någon kommun beträffande honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom
hemortskommun anses den kommun, där lian senast under beskattningsåret
vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.’
Av dessa stadganden följer, att, örn fysisk person, som under någon del
av beskattningsåret icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige
men som det oaktat anses äga hemortskommun bär i riket, under den
del av beskattningsåret, då han icke varit bosatt eller stadigvarande vistats
i Sverige, haft inkomst av bär i riket bedriven rörelse, som icke utövats
från fast driftställe, denna inkomst skall beskattas i hemortskommunen.
Av grunderna för beskattning i Stockholm för gemensamt kommunalt
ändamål av inkomst, som förvärvats under tid, då den skattskyldige
icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige, hade emellertid
bort följa, att inkomsten även i angivna fall skulle tagas till beskattning
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Då några bärande
sakliga skäl för anmärkta avvikelse från eljest vedertagna regler icke
torde förefinnas, anser jag, att stadgandet i 57 § 1 mom. bör ändras därhän,
att skatt för inkomst av rörelse, där fast driftställe icke begagnats,
skall utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, för den
händelse inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han icke
varit bär i riket bosatt (varmed likställes det fall att han icke heller stadigvarande
vistats härstädes), vare sig han har hemortskommun i riket
eller ej. Jag har låtit upprätta förslag till författningsändring av dylik
innebörd.
I 15 § förordningen den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt
var stadgat att i avseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt
skulle såsom ägare anses, bland andra, innehavare av fideikommissegendom.
Genom ett av regeringsrätten den 23 maj 1929 meddelat utslag (Regeringsrättens
årsbok år 1929, ref. 46) har fastslagits, att vid taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt år 1921 fideikommitterad egendom, som
Departements
chefen.
Skattskyldighet
till förmögenhetsskatt
för egendom,
som innehav
es med
fideikommissrätt.
Uppgiftsskyldighet
för
god man.
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
utgjorts av obligationer, skall i fideikommissariens förmögenhet ingå
med liela värdet av obligationerna. Av den skattskyldige framställt yrkande,
att avkastningen av obligationerna skulle anses utgöra livränta
och att fideikommisskapitalet förty skulle beräknas till ett med avseende
å avkastningen kapitaliserat värde, blev i taxeringsmålet ogillat.
I det mot berörda bestämmelse i 1910 års förordning svarande stadgandet
i förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
nämligen 13 § a), har uttrycket ''innehavare av fideikommissegendom’
utbytts mot uttrycket ''den som innehar fastighet
med fideikommissrätt’. Till följd av denna ändring, för vilken någon
motivering dock icke förebragts, vill det synas som örn innehavare
av annan fideikommitterad egendom än fastighet icke längre är skattskyldig
till förmögenhetsskatt för dylik egendom såsom ägare, utan torde
fideikommisskapitalet vid förmögenhetsbeskattningen böra upptagas till
ett med avseende å avkastningen kapitaliserat värde. Då något vägande
skäl för denna lindring i förmögenhetsbeskattningen av rörligt fideikommisskapital
icke torde förefinnas, anser jag angeläget, att stadgandet
i fråga ändras därhän, att den som innehar fast eller lös egendom
med fideikommissrätt i fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet
likställes med ägare. Författningsförslag av dylik innebörd har
upprättats.
I 51 § taxeringsförordningen stadgas, bland annat, att skyldighet att
avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i förordningen sägs, skall
fullgöras för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap.
3 eller 4 § lagen örn förmynderskap, av gode mannen beträffande vad han
har under sin förvaltning.
Genom lag den 8 juni 1928 (nr 287), som trätt i kraft den 1 januari 1929,
har till 11 kap. förmynderskapslagen fogats en ny paragraf, benämnd
4 a §, innefattande, att, därest enligt vad särskilt stadgas egendom skall
ställas under vård och förvaltning av god man, som avses i förmynderskapslagen,
rätten skall nämna god man att vårda och förvalta egendomen
samt, såvitt egendomen rörer, företräda den, från vars förvaltning
densamma blivit undantagen.
Enär det torde böra åligga god man, som förordnats jämlikt 11 kap.
4 a § förmynderskapslagen, att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldighet
beträffande egendom, som ställts under hans förvaltning, bör 51 §
taxeringsförordningen kompletteras med hänvisning jämväl till berörda
paragraf i förmynderskapslagen.»
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till 1) lag
örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), 2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 §
1 mom. förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst
-
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
och förmögenhetsskatt samt 3) förordning om ändring i vissa delar av
taxer ing sförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och hemställer, att
dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla, och skall till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Einar Regnér.
Bihang lill riksdagens protokoll 1930.
1 sami. 112 häll. (Nr U2.)
4
1
Billiga
till Kungl. Maurts proposition
nr 142 vid 1930 års riksdag.
P. M.
angående beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag
samt av deras medlemmar eller delägare.
Genom förordningar den 24 april 1923, Sv. förf.-saml. nr 71 oell 72,
vilka trädde i kraft den 27 i samma månad, infördes i förordningarna
den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt och angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst stadganden därom, att
aktiebolag eller ekonomisk förening, som hade till uteslutande eller huvudsakligt
ändamål att bereda sina delägare bostäder (bostadsaktiebolag
och bostadsförening), icke skulle taxeras för värdet av bostads- eller
andra förmåner, som i aktiebolaget eller föreningen tillhörig fastighet
tillkommit delägare i sådan egenskap. Av bevillningsutskottets vid 1923
års riksdag betänkande nr 30 framgår, att berörda stadganden tillkommit
för att förebygga, att såväl bolaget eller föreningen som ock delägare
eller medlem taxerades för värdet av dylika förmåner, bolaget
eller föreningen såsom för inkomst av fast egendom och delägaren eller
medlemmen såsom för utdelning från bolaget eller föreningen. Sedan
genom 1920 års skattelagstiftning medlem av ekonomisk förening förklarats
skattskyldig enligt såväl inkomstskatteförordningen som bevillningsförordningen
för utdelning å insatser i föreningen på samma sätt
som delägare i aktiebolag för utdelning å aktier i bolaget, hade nämligen
värdet av dylika förmåner från bostadsaktiebolag eller bostadsförening
tillhörig fastighet, i den mån de kommit delägare eller medlem tillgodo,
blivit föremål för beskattning såväl hos bolaget eller föreningen som
ock hos delägaren eller medlemmen. Enligt bevillningsutskottets uppfattning
borde förmånerna i fråga beskattas allenast en gång, och syntes
övervägande skäl tala för att beskattningen ålades delägaren eller medlemmen,
vilken faktiskt åtnjöte inkomsten i fråga.
Av betänkandet framgår vidare, att delägare i bostadsaktiebolag eller
medlem i bostadsförening skulle från den intäkt av kapital, vartill ifrågavarande
förmåner vore att hänföra, äga avdraga dels de reparationsoch
förvaltningskostnader, han själv nedlagt å lägenheten, dels ock sina
avgifter till bolaget eller föreningen för dess utgifter för fastigheten
såsom räntor, reparations- och förvaltningskostnader samt avgifter fotvatten,
renhållning och försäkring. Däremot borde avdrag ej få göras
för avbetalningar å insats av medlem i bostadsförening, ej heller för
utdebiterade belopp, som vore avsedda för fastighetens förbättring. Sistnämnda
avgifter vore nämligen att anse såsom kapitalplacering, varigenom
medlemmens förmögenhet såsom delägare i företaget ökades. För
bolaget eller föreningen borde såsom inkomst upptagas den del av delägarnas
eller medlemmarnas avgifter, för vilka dessa erhållit avdrag.
Bihang till riksdagens protokoll 10.10. t sand. 112 höft. (Nr H2. Bilaga.)
1923 års lagstiftning.
I
2
Några särskilda bestämmelser meddelades icke för bostadsaktiebolag
eller bostadsförening i fråga örn avdrag för värdeminskning av bolagets
eller föreningens byggnader, maskiner eller inventarier och ej heller
rörande avdrag vid bevillningstaxeringen för det genom fastighetsbevillning
beskattade beloppet av 5 procent av taxeringsvärdet å bolaget
eller föreningen tillhörig fastighet, utan gällde härutinnan alltjämt de
vanliga reglerna. Dessa inneburo, att fastighetens ägare — i förevarande
fall alltså bolaget eller föreningen — fick vid taxeringen enligt
inkomstskatteförordningen men ej vid taxeringen enligt bevillningsförordningen
göra avdrag för värdeminskning genom slitning av fastigheten,
varemot avdrag för värdeminskning av till fastigheten hörande
maskiner och inventarier icke var medgivet enligt någondera förordningen.
Avdraget vid bevillningstaxeringen för 5 procent av taxeringsvärdet
å fastigheten tillkom fastighetens ägare, således bolaget eller föreningen,
men ej delägare i bolaget eller medlem av föreningen.
Med avseende å skyldigheten att utgöra bevillning för utdelning å
aktie eller insats i ekonomisk förening förelåg enligt 1920 års lagstiftning,
som i denna del icke undergick någon ändring förrän genom tillkomsten
av 1928 års skatteförfattningar, den begränsningen, att svenska
aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar
icke voro skattskyldiga för dylik utdelning såsom för inkomst
av kapital. Dylikt bolag eller dylik förening hade emellertid att utgöra
bevillning för sådan utdelning såsom för inkomst av rörelse, därest bolaget
eller föreningen drev bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar. Vid inkomstskattetaxeringen
forefanns däremot icke motsvarande begränsning i skattskyldigheten
för utdelning å aktie eller insats i ekonomisk förening. 1923
års bevillningsutskott erinrade i sitt ovanberörda betänkande, att sådana
juridiska personer, som enligt det anförda icke vore skyldiga utgöra bevillning
för utdelning å aktier eller insatser i ekonomiska föreningar,
stundom i egenskap av delägare i bostadsförening förfogade över lägenheter.
Då dessa lägenheter undantagslöst torde användas i innehavarens
rörelse samt avdrag för lägenhetens hyresvärde icke finge äga rum vid
beräkningen av inkomsten av rörelse, bleve jämväl i dessa fall inkomsten
i sin helhet underkastad bevillning.
1928 års lag- Nu gällande bestämmelser örn beskattning av bostadsföreningar och
stiftning. bostadsaktiebolag samt av dessas medlemmar eller delägare återfinnas
i 24 §, 25 § 1 mom. och 45 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till
24 § punkt 3, till 25 § punkt 5, till 38 § punkt 2, till 45 § punkt 2 och till
54 § punkt 1 i samma lag. Samtliga bestämmelserna med undantag av
45 § med tillhörande anvisning äro tillämpliga jämväl vid statsbeskattningen
enligt vad som framgår av 2 och 3 §§ förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
Innebörden av dessa bestämmelser är följande:
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skattar
för hyresvärdet för bostad eller annan förmån från föreningen eller bolaget
tillhörig fastighet, som tillkommit medlemmen eller delägaren,
ävensom för sådan utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått
annorledes än a andel eller aktie. Föreningen eller bolaget skattar för
vad som i övrigt influtit från fastigheten samt för sådana avgifter eller
andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft
3
att utgöra till föreningen eller bolaget. Såväl för medlem eller delägare
som för föreningen eller bolaget anses dylik intäkt vara härfluten av
»annan fastighet». Från bruttointäkten får medlem eller delägare göra
avdrag för sådana driftkostnader för den innehavda lägenheten, vilka
bestritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och andra
inbetalningar till föreningen eller bolaget, som äro att räkna såsom intäkt
för föreningen eller bolaget. Avdragsgilla för medlem eller delägare
och skattepliktiga för föreningen eller bolaget äro dylika avgifter
och inbetalningar även till den del, de äro avsedda till avbetalning av
föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats;
dock räknas medlems ursprungliga andel eller av delägare gjord
inbetalning å aktie icke såsom intäkt för föreningen eller bolaget och ej
heller såsom avdragsgill utgift för medlemmen eller delägaren.
Föreningen eller bolaget torde äga rätt att njuta avdrag för sådan
utdelning till medlem eller delägare, som utgått annorledes än ä andel
eller aktie och för vilken medlemmen eller delägaren skattar såsom för
intäkt av »annan fastighet». Denna avdragsrätt har dock icke erhållit
otvetydigt uttryck vare sig i lagtexten eller i anvisningarna.
För värdeminskning av byggnader, maskiner och inventarier får avdrag
göras vid såväl kommunalskattetaxeringen som statsskattetaxeringen.
Något särskilt stadgande finnes icke orri vilken av intressenterna
som skall komma i åtnjutande av värdeminskningsavdraget, men med
grunderna för uppdelning av avdragen för fastighetens driftkostnader
torde bäst överensstämma, att avdraget i fråga skall till den del, detsamma
belöper på lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i
sådan egenskap, tillkomma medlemmen eller delägaren och till återstående
del föreningen eller bolaget.
Det för bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhörig »annan fastighet»
utgående avdrag av 5 procent av taxeringsvärdet, som jämlikt 45 §
kommunalskattelagen må tillgodonjutas vid taxeringen enligt sagda lag
(det s. k. procentavdraget), skall fördelas så, att medlem eller delägare
erhåller den del av avdraget, som kan anses belöpa å lägenhet, vars
hyresvärde skall för honom utgöra inkomst av »annan fastighet», och
föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som till medlem
eller delägare utgått å andel eller aktie, räknas såsom för medlemmen
eller delägaren skattepliktig intäkt av kapital eller undantagsvis
såsom intäkt av rörelse. Annan till medlem eller delägare utgående utdelning
från dylik förening eller dylikt bolag räknas däremot, såsom
nyss nämnts, såsom intäkt av »annan fastighet». Har svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening, som icke drivit bank eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse, i egenskap av medlem i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag uppburit utdelning från föreningen eller
bolaget, föreligger dock skattefrihet för dels sådan utdelning, som utgått
å andel eller aktie, och dels så stor del av annan utdelning, som överstigit
sådana av medlemmen eller delägaren till bostadsföreningen eller
bostadsaktiebolaget erlagda avgifter eller andra inbetalningar, vilka få
avdragas av medlemmen eller delägaren och skola upptagas såsom intäkt
för bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.
De viktigaste avvikelserna i 1928 års skattelagstiftning från förut gällando
rätt äro dels att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget, skall,
4
Framställning
från
Stockholms
bostadsföreningars
centralförening
u. p. a.
utom i fråga örn utdelning å andel eller aktie, anses utgöra inkomst av
»annan fastighet» i stället för inkomst av kapital, dels att medlem eller
delägare äger tillgodonjuta s. k. procentavdrag för av honom innehavd
lägenhet, dels och att, frånsett medlems ursprungliga andel eller av delägare
gjord inbetalning å aktie, skillnad icke längre göres mellan sådana
avgifter eller andra inbetalningar, vilka hava karaktär av kapitalinsats,
och andra avgifter eller inbetalningar.
Anordningen att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget i annan
form än såsom utdelning å andel eller aktie, rubriceras såsom inkomst
av »annan fastighet» i stället för såsom inkomst av kapital har, enligt
vad förarbetena till den nya lagstiftningen utvisa, till syfte att möjliggöra
en mera rationell lösning av åtskilliga frågor, som sammanhänga
med beskattningen av dylik inkomst, än som var möjlig med den tidigare
ordningen (Kommunalskattekommittén sid. 416 o. f.). Uppdelningen av
det s. k. procentavdraget mellan medlemmarna eller delägarna å ena
sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan bar motiverats, bland
annat, med att på detta sätt procentavdraget kommer att bliva mest
effektivt utnyttjat. Utsträckandet av medlems eller delägares avdragsrätt
för avgifter eller andra inbetalningar till föreningen eller bolaget
till att avse jämväl sådan del därav, som använts till amortering av föreningens
eller bolagets skuld eller i annan form utgjort kapitalinsats,
har föranletts av de svårigheter att avgöra inbetalningarnas karaktär,
som ofta torde förekomma, särskilt då vissa lägenheter varit uthyrda
till utomstående.
I en till 1928 års bolagsskatteberedning för utlåtande remitterad, den
29 april 1929 dagtecknad underdånig framställning från Stockholms bostadsföreningars
centralförening u. p. a., i det följande kallad centrcdföreningen,
har framhållits, att 1928 års skattelagstiftning rörande bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag beträffande såväl föreningarna
eller bolagen som ock medlemmarna eller delägarna visat sig hava lett
till annat resultat än som åsyftats. Bestämmelserna örn rätt för medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag att göra avdragför
sådana avgifter eller andra inbetalningar, som använts till amortering
av föreningens eller bolagets skuld, samt örn skatteplikt hos föreningen
eller bolaget för motsvarande belopp bade medfört, att så gott
som alla bostadsföreningar, i motsats mot vad tidigare varit fallet, erhölle
ett överskott av beskattningsbara inkomster utöver avdragsberättigade
utgifter. Uppdelningen av procentavdraget mellan medlemmarna
och föreningen hade berövat åtskilliga föreningar all eller så gott som*
all möjlighet att genom utnyttjande av dylikt avdrag undgå kommunalbeskattning
för överskottet. Det vore nämligen i moderna bostadsföreningar
mycket vanligt, att ingen eller i varje fall en högst obetydlig del
av fastigheten behållits som gemensam egendom. Vid statsbeskattningen
kunde amorteringsbeloppens beskattning hos föreningen medföra en rätt
betydande skatteskärpning, i det att ofta nog skatteprogression komme
att inträda, under det att, då medlemmarna beskattades för dessa kapitalbesparingar,
den effektiva skatten bleve skäligen lindrig, enär medlemmarna
till övervägande del vore mindre inkomsttagare.
Anordningen att tillerkänna medlemmarna procentavdrag för av dem
innehavda lägenheter hade, anförde centralföreningen vidare, uppenbar
-
5
ligen åsyftat att vara en kompensation åt medlemmarna för föreningens
ökade beskattning. Den hade dock praktiskt värde endast för det fall,
att det hyresvärde, som medlem hade att deklarera, överstege hans sammanlagda
utgifter i form av avgifter till föreningen (inklusive amorteringsbidrag),
reparationskostnader m. m. I de föreningar, där såväl föreningens
som medlemmarnas ekonomi av naturliga skäl vore mest ansträngd,
nämligen i nystartade föreningar, grundade av mindre bemedlade
personer, kunde emellertid medlemmarna icke eller åtminstone ytterst
sällan utnyttja på lägenheterna belöpande procentavdrag, oell avdragsrättens
överflyttande från föreningen till medlemmarna hade blivit
en tom gest, som måste verka sä mycket besynnerligare eller rent av
förargelseväckande, som samtidigt en ej obetydligt ökad skatteplikt
ålagts föreningen.
Efter att hava lämnat uppgift angående skattebeloppens faktiska ökning
för vissa till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i
Stockholm u. p. a. anslutna bostadsföreningar framhöll centralföreningen,
att de nya beskattningsreglerna ställt nämnda och många andra
bostadsföreningar i ett påtagligt ogynnsammare läge än tidigare och
jämväl i ett oförmånligare läge än privata fastighetsägare, som kunde
till fullo utnyttja procentavdrag. Även bortsett från skatteökningen,
som uppenbarligen icke varit åsyftad eller förutsedd vid skattelagstiftningens
genomförande, syntes det centralföreningen både praktiskt
olämpligt och principiellt mindre egentligt, att amorteringsbeloppen beskattades
hos föreningarna, varigenom överflyttning av skattskyldighet
skedde från medlemmarna till föreningarna. Såsom synnerligen olämplig
och olycklig måste betraktas varje åtgärd, som kunde föranleda — visserligen
obefogad — föreställning, att bostadsbehovet tillgodosåges på
ett för vederbörande dyrbarare sätt genom medlemskap i en bostadsförening
än på annat sätt, och detta komme givetvis att vara ett allvarligt
och oförtjänt handicap för den kooperativa bostadsrörelsen. Den hos
bostadsföreningarna samlade förmögenheten beskattades principiellt och
följdriktigt hos medlemmarna. Det måste då förefalla säreget, att de
kapitalöverflyttningar, genom vilka denna förmögenhet bildades, skulle
beskattas hos mottagaren, under det att kapital, som överflyttades från
en placering till en annan, eljest i regel icke därigenom bleve avdragsgillt
för den, som verkställde placeringen, eller skattepliktigt hos mottagaren.
Centralföreningen uttalade därjämte, att de nya bestämmelserna rörande
amorteringsbidragen medfört jämväl andra konsekvenser. Det vanliga
vore, att endast en ganska ringa del av medlemsinsatsen uttoges
kontant vid föreningens bildande, under det att större delen finge kvarstå
såsom medlemmens skuld till föreningen. Amorterandet av de av
föreningen upptagna gemensamma lånen motsvarades för den enskilde
medlemmen av en avbetalning på hans insatsskuld till föreningen.
Denna avbetalning skedde merendels efter en fastställd plan med jämförelsevis
små årliga inbetalningar, i många föreningar hade det likvisst
hållits öppet för medlemmar, som så önskade, att påskynda amorteringen
eller på en gång likvidera resterande insats. När någon medlem
gjort detta, hade det ansetts fördelaktigt för föreningen. Förhållandet
bleve annorlunda med 1928 års skattelagstiftning. Skulle en medlem
under ett år verkställa så stor amortering å sin insatsskuld, att
deklarationen för hans lägenhet därigenom komme att visa underskott,
6
Allmänt uttalande
av
bolagsskatteberedn
ingen.
Av socialstyrelsen
verkställd
undersökning.
linge lian avdraga denna förlust från annan sin inkomst. I några kända
fall hade varit fråga om så stora avdrag som cirka 10,000 kronor. Härigenom
inträffade, att medlemmen undginge skatt för viss del av sin
inkomst, under det att motsvarande belopp bleve beskattat bos föreningen,
som väl i regel nödgades anskaffa medel för den oväntade utgiften
genom extra uttaxering hos samtliga medlemmar. Visserligen uppstode
någon utjämning under årens lopp, men medlemmen i fråga gjorde på
föreningens oell övriga medlemmars bekostnad en obehörig skattevinst
och vållade merendels därjämte övriga medlemmar och i synnerhet föreningen
betydande olägenhet. Det syntes centralföreningen uppenbart,
att icke heller denna följd av den nya skattelagstiftningen vore förutsedd,
än mindre avsedd.
Centralföreningen ansåge anmärkta förhållanden påkalla och motivera
skyndsam rättelse. Därvid borde eftersträvas, att procentavdraget bleve
förlagt, där största utsikten för dess effektiva utnyttjande funnes. I
Princip borde avdraget i fråga tillkomma den, som hade att deklarera
amorteringsbeloppen såsom skattepliktig inkomst. Detta vunnes, därest
den nya regeln örn procentavdragets uppdelning mellan medlemmarna
och föreningen bibeli olles, men skälig anpart av amorteringssumman påfördes
lägenhetsinnehavarna. Till undvikande av de med den gamla
ordningen förknippade vanskligheterna borde bestämda fördelningsregler
meddelas i skatteförfattningarna. Centralföreningen framlade i dylikt
hänseende flera alternativ, vilka nedan omnämnas. Det vore enligt
centralföreningens mening önskvärt, att skattelagstiftningen bleve ändrad
i den angivna riktningen så tidigt, att de ifrågasatta nya bestämmelserna
kunde tillämpas redan vid taxeringen av 1929 års inkomster.
De av centralföreningen framställda anmärkningarna mot 1928 års
skattelagstiftning å ifrågavarande område äro, enligt beredningens mening,
av sådan natur, att snar ändring av gällande bestämmelser är av
behovet påkallad. Beredningen har därför upprättat förslag till sådana
ändringar. Detta förslag bibehåller nuvarande lagstiftnings ståndpunkt,
att dubbelbeskattning av hyresvärdet icke skall förekomma, och innebär
ändring allenast beträffande detaljfrågor. Det torde icke föregripa
den större frågan örn eventuell ändring av beskattningsreglerna för bolag
och vissa andra juridiska personer, som är beredningens huvuduppgift,
eller föranleda ökade svårigheter för en annan lösning av spörsmålet,
därest en sådan skulle framdeles finnas erforderlig.
Innan beredningen redogör för sitt förslag, torde böra lämnas en kortfattad
redogörelse för en undersökning angående bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag, som av socialstyrelsen verkställts år 1928 med anledning
av en inom justitiedepartementet igångsatt utredning rörande särskild
lagstiftning för vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:
16). Enligt denna undersökning hava under tiden från den 1 januari
1897, då lagen den 28 juni 1895 örn föreningar för ekonomisk verksamhet
trädde i kraft, till den 31 december 1927 registrerats sammanlagt 1877
föreningar med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna. Häri äro
emellertid inräknade ej blott vad man i allmänhet betecknar såsom bostadsföreningar
utan jämväl egnahemsföreningar, föreningar, som ute
-
slutande bedriva låneverksamhet till befrämjande av bostadsproduktionen
eller som huvudsakligen hava till ändamål att anskaffa samlingslokaler,
m. fl. sammanslutningar, för vilka själva bostadsupplåtelsen är
av blott sekundärt intresse. Efter frånräknande av föreningar av senast
angiven karaktär och med beräkning att cirka 640 föreningar upplösts,
synas vid slutet av år 1927 bär i landet hava existerat något över 900
egentliga bostadsföreningar, d. v. s. sådana, som i av dem ägda hus under
en eller annan form upplåta bostäder åt medlemmar. Härtill kommer
ett trettiotal aktiebolag med enahanda ändamål.
Socialstyrelsens utredning omfattar 833 föreningar och bolag, vilka
ställt till styrelsens förfogande erforderliga uppgifter. Av densamma
framgår, att bostadsföreningsrörelsen nått sin egentliga utveckling i rikets
större städer. Sålunda hava uppgifter inkommit från 383 föreningar
i Stockholm, 247 i Göteborg, 43 i Malmö, 30 i Uppsala, 24 i Eskilstuna och
22 i Jönköping. I mindre städer och samhällen finnas endast i undantagsfall
egentliga bostadsföreningar.
Beträffande bostadsföreningarnas ålder må nämnas, att de äldsta föreningarna
härleda sitt ursprung från den bostadskris, som i början av
1870-talet övergick huvudsakligen Stockholm och Göteborg. Av de gamla
70- och 80-talsföreningarna torde omkring hälften, eller något över 50,
ännu vara i verksamhet. Även efter det krisen var överstånden fortgick
föreningsbildandet örn ock i mindre omfattning. Under 1890-talet tillkomma
31 och under åren 1900—1914 129 föreningar. Såsom en följd
av den bostadsbrist, vilken uppkom under världskriget, erhöll rörelsen
en betydande utveckling. Sålunda bildades under femårsperioderna 1915
—1919 och 1920—1924 respektive 129 och 280 föreningar. Under de tre
åren 1925—1927 registrerades icke mindre än 212 föreningar. Såsom ett
belägg för att rörelsen alltjämt är stadd i utveckling må ytterligare
nämnas, att i Malmö 65 procent och i Uppsala 70 procent av där befintliga
bostadsföreningar trätt i verksamhet under sistnämnda tre år.
Vad åter angår de aktiebolag, av socialstyrelsen angivna till 25, vilkas
verksamhet är av enahanda art som bostadsföreningarnas, må anmärkas,
att över hälften tillkom under 1880-talet samt att efter år 1923 icke
bildats något bostadsbolag av kooperativ natur.
vVntalet medlemmar av de i undersökningen ingående bostadsföreningarna
uppgick vid 1927 års utgång till över 20,000. Härav komma 57 procent
å föreningarna i Stockholm, 18 procent å föreningarna i Göteborg
och 7 procent å föreningarna i Malmö.
En god måttstock beträffande rörelsens omfattning och sociala betydelse
erbjuder föreningarnas lägenhetsbestånd. Av ifrågavarande föreningar
hava redovisats 22,839 bostadslägenheter, omfattande 43,242 rum
och 21,242 kök, samt 192 bostadslägenheter, som äro förenade med butikseller
verkstadsrum. Därjämte förekomma 1,419 lägenheter, som uteslutande
äro avsedda till butiker, verkstäder o. dyl. 1 Stockholm och Göteborg
uppgår bostadsföreningarnas andel i totala lägenhetsbeståndet til!
10 procent. Vid en fördelning av bostadslägenheterna efter storlek finner
man, att lägenheter, innehållande högst tre rum och kök, utgöra
90 procent av samtliga redovisade bostadslägenheter. Av utredningen
framgår jämväl, att smärre familjebostäder äro vanligare inom bostadskooperationens
lägenhetsbestånd än inom det totala lägenhetsbeståndet.
Av de redovisade föreningarna hava 806 lämnat uppgift å fastigheternas
taxeringsvärden. Sammanlagda taxeringsvärdet utgör 270 mil
-
8
Donér kronor. 19 procent av fastigheterna äro åsätta ett taxeringsvärde
av mindre än 100,000 kronor, 64 procent mellan 100,000 och en halv miljon
kronor, 13 procent mellan en halv och en miljon kronor samt 4 procent
över en miljon kronor.
Angående storleken av den gäld, som åvilar fastigheterna, hava uppgifter
inkommit från 819 föreningar. Sammanlagda skuldsumman uppgår till
215 miljoner kronor. Beträffande relationen mellan taxeringsvärdet och
inteckna gsgälden må anföras, att av föreningarna 15.8 procent uppgiva,
att å deras fastigheter vilande gäld ligger under 50 procent av taxeringsvärdet,
8.i procent, att fastigheterna äro belånade till belopp mellan 50
och 60 procent av taxeringsvärdet, 17 procent, att lånen ligga mellan 60
och 70 procent, 17.3 procent, att fastigheterna äro belånade mellan 70 och
80 procent, 28.4 procent, att skuldsumman ligger mellan 80 och 100 procent,
samt 13.4 procent, att lånen överstiga taxeringsvärdet.
Bland de egentliga bostadsföreningarna, således föreningar, som i av
dem ägda hus åt medlemmar i en eller annan form upplåta bostäder, kan
man med hänsyn till den form, varunder upplåtelsen sker, urskilja två
typer, nämligen dels hyresföreningar, där upplåtelsen sker genom hyresavtal,
dels ock besittningsrättsföreningar, där medlemmarna i stadgarna
tillerkännas »ständig besittningsrätt» till viss lägenhet. De senare äro de
ojämförligt talrikare. Av de i socialstyrelsens utredning upptagna föreningarna
äro 554 besittningsrättsföreningar, under det att hyresföreningarna
uppgå till endast 2i9. I Stockholm, Malmö, Uppsala och Eskilstuna äro
besittningsrättsföreningarna absolut förhärskande, medan i Göteborg och
Jönköping hyresföreningarna dominera. Av det redovisade medlemsantalet
belöper 70 procent å besittningsrättsföreningar och 30 procent å hyresföreningar.
732 föreningar liava lämnat fullständiga uppgifter örn den totala summan
av insatser, inbetalade intill utgången av år 1927 eller det närmast
dessförinnan avslutade bokföringsåret. Inom dessa föreningar, som representera
fastigheter med ett bokföringsvärde av 266 miljoner kronor, hava
inbetalts insatser med 65 miljoner kronor eller 24.3 procent av fastigheternas
bokföringsvärde. En avsevärd skillnad i fråga örn inbetalningarnas
relativa storlek råder mellan hyres- och besittningsrättsföreningar, i det
att i de förra inbetalts 16.7 procent men i de senare 26.s procent av bokföringsvärdet.
I det övervägande antalet föreningar fortgår alltjämt amorteringen
av tecknade men icke inbetalda insatser, varför med föreningarnas
tilltagande ålder de berörda procenttalen tendera att ökas. Beträffande
de inbetalda insatsernas storlek i förhållande till fastigheternas bokföringsvärde
framgår i övrigt av utredningen, att mindre än 10 procent av
fastigheternas åsätta värden inbetalts i 11 procent av föreningarna, 10—29
procent i 44 procent, 30—49 procent i 33 procent och 50—59 procent i 7
procent. Över 60 procent av fastigheternas bokföringsvärden ha medlemmarna
inbetalt i endast 5 procent av föreningarna.
Bostadsföreningarnas fondbildning är av ganska liten omfattning, bortsett
från den konsolidering, som till äventyrs skett genom avskrivning
å fastigheternas värde och till vilken hänsyn ej kunnat tagas. Av 833
föreningar hava endast 388 eller 46.6 procent avsatt något kapital till fonder.
Den sammanlagda fonderade summan utgör 2.5 miljoner kronor eller
6,469 kronor i medeltal per förening. 153 hyresföreningar hava 0.8 miljoner
kronor i fonder, motsvarande 5,209 kronor per förening. 235 besittningsrättsföreningar
hava fonder örn tillhopa 1.7 miljoner kronor, mot
-
9
svarande 7,289 kronor per förening. Förutom reservfond förekomma dispositionsfond,
reparationsfond, amorteringsfond och byggnadsfond.
Socialstyrelsens utredning innefattar jämväl redogörelse för stadgarna
i ett stort antal bostadsföreningar. Därav inhämtas, att stadgarnas innehåll
är ganska skiftande, örn ock likhet råder mellan många föreningar,
särskilt sådana som driva verksamhet å samma ort. I allmänhet synas
föreningarna enligt sina stadgar, med ett fåtal undantag, vara öppna.
De flesta föreningars stadgar lämna ingen föreskrift örn antalet medlemmar.
Där sådana bestämmelser finnas, äro de av olika innebörd. I vissa
fall är antalet s. k. andelar eller andeisserier bestämt, därvid ofta dessutom
angives, huruvida medlem får innehava en eller flera andelar eller andeisserier.
I andra fall angives ett fixt medlemsantal eller lämnas föreskrift
örn minimiantal eller maximiantal medlemmar. Stundom begränsas medlemsantalet
till antal lägenheter.
Den insats, med vilken medlem skall deltaga i föreningen, kan vara på
olika sätt bestämd. Oftast synes den dock till sitt belopp motsvara värdet
av den eller de lägenheter eller den eller de andelar eller andeisserier, för
vilka medlemmen vid inträdet i föreningen tecknat sig. Icke sällan förekommer
härvid, att lägenheterna äro i stadgarna specificerade med angivande
av storlek, belägenhet och värde. Insatserna kunna dock stundom
bestämmas även på annat sätt, exempelvis utgörande viss procent eller
viss bråkdel av lägenhetens värde eller visst belopp.
Insatsen synes i regel icke behöva gäldas på en gång, utan en s. k.
första insats erlägges vid inträdet, varefter återstoden av insatsen gäldas
genom amortering. Beträffande den första insatsens storlek finnas olika
slags bestämmelser. Sålunda kan denna exempelvis vara fastställd till
visst belopp, visst belopp per eldstad, viss procent av lägenhetens värde,
viss av föreningen bestämd summa eller till så stor del av lägenhetens
värde, som styrelsen för föreningens betryggande anser nödigt.
Beträffande amorteringen av det belopp, som efter gäldandet av den
första insatsen återstår, finnas mycket skiftande bestämmelser. Den kan
exempelvis vara fastställd till så stort belopp, som föreningens skuldförbindelser
och lånetransaktioner för varje år kräva, till viss procent av det
å lägenheten resterande beloppet eller till belopp, som årligen bestämmes
å föreningens sammanträde.
I vissa fall synes insatsen behöva allenast till viss del gäldas genom
amortering och skyldigheten att erlägga vidare amortering inträda först
då exempelvis styrelsen så finner erforderligt.
Det synes oftast vara medlem obetaget att genom inbetalningar utöver
de i stadgarna föreskrivna amorteringarna minska sin gäld. Men exempel
finnas även på att den uppställda amorteringsplanen mäste följas.
För bestridande av förvaltningskostnader, skatter och övriga utgifter
erläggas ofta, utöver nyss nämnd insats, avgifter, som kunna vara på olika
sätt bestämda.
Såsom exempel på en icke sällan förekommande föreskrift i de omlormälda
hänseendena kan följande stadgebestämmelse anföras: »Ledamot
erlägger vid inträdet i föreningen kontant som första insats så stor del av
lägenhetens beräknade värde, som styrelsen för föreningens betryggande
anser nödigt. Återstoden av skulden skall genom årliga amorteringar betalas
till så stort belopp, som föreningens skuldförbindelser och lånetransaktioner
för värjo år kräva. Medlem ilr skyldig att sista helgfria dag i
mars, juni, september oell december månader till styrelsen mot kvitto er
-
10
lägga elen på honom genom styrelsens försorg uttaxerade andelen i de
årliga utgifterna av räntor, omkostnader och reparationer. Medlem äger
rätt att därjämte göra avbetalningar å sin lägenhet mot kvitto i resp.
motbok.»
Bostadsföreningarna pläga i regel själva producera sina hus eller köpa
färdiga sådana. Fall finnas även, där bostadsproduktionen ombesörjes av
en moderförening; de färdiga husen övertagas och förvaltas därefter av
dotterföreningar. En synnerligen omfattande dylik verksamhet bedrives
av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm u. p. a.
och till denna anslutna dotterföreningar. Dä dessa föreningars stadgar
kunna vara av ett särskilt intresse, meddelas här följande angående dem.
I moderföreningen är medlem skyldig deltaga med minst en insats, lydande
å 50 kronor, men medlem äger teckna sig för huru många andelar
som helst. I dotterföreningen äger person, vars inval av föreningens styrelse
godkänts, erhålla besittningsrätt till lägenhet inom föreningens fastighet
under följande villkor. Medlemmen måste vid varje tillfälle kunna styrka
sig vara ägare till obelånade lägenhetsandelsbevis i moderföreningen till
ett fastställt belopp, utgörande cirka 10 procent av den innehavda lägenhetens
ursprungliga inköpsvärde. Undantag härifrån kan ske allenast efter
prövning av styrelsen för dotterföreningen och medgivande av moderföreningens
styrelse. För disponerad lägenhet erliigges, på tider, som av styrelsen
bestämmas, en av styrelsen fastställd avgift, så avvägd, att den i
förhållande till lägenhetens ursprungliga inköpsvärde motsvarar vad å lägenheten
belöper av ränta och amortering av på hela egendomen vilande
skuld, betalning av onera, avgälder till moderföreningen och övriga omkostnader
för egendomens förvaltning samt avsättning till reservfond,
dispositionsfond och fond för inre reparationer i enlighet med vad i dotterföreningens
stadgar närmare är angivet.
Besittningsrättsföreningarnas stadgar innehålla med avseende å frågan,
huru många lägenheter medlem må innehava (»äga»), oftast icke några
bestämmelser, varigenom medlem förhindras att innehava huru många
lägenheter som helst. Stundom föreskrivas dock vissa begränsningar, t. ex.
högst en lägenhet, högst två lägenheter eller en bostadslägenhet och en
butikslägenhet. Stundom kan innehavet av mera än en lägenhet vara beroende
av styrelsens, föreningssammanträdes eller samtliga medlemmars
medgivande. Några på senare tid bildade större sammanslutningar hava
genomfört principen, att medlem äger innehava allenast en lägenhet.
I regel står det medlem fritt att uthyra av honom innehavd lägenhet.
Stundom fordras härtill medgivande av styrelsen, av föreningssammanträde
eller av samtliga medlemmar i föreningen. Där rätt till uthyrning
förefinnes, slutes oftast hyresavtalet mellan medlemmen och hyresgästen,
men exempel finnas på att hyresavtalet skall ingås mellan föreningen och
hyresgästen samt förses med lägenhetsinnehavarens godkännande.
Merendels synes lägenhetsinnehavare!! äga fritt överensskomma om hyresbeloppets
storlek och sålunda få tillgodogöra sig tilläventyrs uppkommande
överskott å sina inbetalningar till föreningen. Stundom
upptaga stadgarna villkor beträffande hyresbeloppets storlek vid uthyrning.
Exempel finnas även på att förening förbehåller sig rätt att inkassera
hyran och redovisa densamma till lägenhetsinneha varén. I vissa fall
stadgas, att lägenhetsinnehavare vid uthyrning är skyldig att till föreningen
inbetala ett belopp, beräknat efter viss procentsats å den av styrelsen
fastställda hyran.
11
Ett icke ringa antal föreningar hava i sina stadgar reglerat frågan angående
förfarandet med behållna tillgångar l id föreningens upplösning.
Olika bestämmelser finnas. Sålunda kan det vara stadgat, att, örn överskott
skulle uppstå, sedan föreningens samtliga skulder blivit guldna, detta
skall fördelas efter vars och ens andel, proportionellt i förhållande till
medlemmarnas insatser, proportionellt mot vad var och en kontant inbetalt
av köpeskillingen, procentuellt i förhållande till betalningen av samtliga
gemensamma omkostnader, i proportion till priset å lägenheterna, i
proportion till antalet i lägenheterna befintliga eldstäder o. s. v. Stundom
är det bestämt, att överskottet skall användas för ändamål, som äro besläktade
med föreningens eget. Exempel finnas även på att såsom villkor
för rätt till utdelning vid upplösningen uppställes, att vederbörande varit
medlem i föreningen viss tid.
Sedan särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet den 2 juli 1928
avlämnat utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser örn
vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:16) och yttranden i ärendet
avgivits av myndigheter och sammanslutningar, har inom justitiedepartementet
utarbetats ett förslag till lag örn vissa bostadsföreningar.
Detta förslag har den 4 januari 1929 remitterats till lagrådet för yttrande.
Lagrådet har den 21 juni 1929 avgivit sådant yttrande. Ärendet är för
närvarande under beredning inom justitiedepartementet.
Av chefens för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet
vid lagförslagets remitterande till lagrådet inhämtas, att en särskild lagstiftning
för bostadsföreningar ansetts behövlig till följd av bostadsföreningsrörelsens
starka utveckling under den senaste tiden. Lagen örn ekonomiska
föreningar ansågs icke lämna tillräckliga bestämmelser för reglering
av de för bostadsföreningarna egenartade förhållandena. Detta framträdde
särskilt beträffande den form av upplåtelse av bostäder för obegränsad
tid, som allmänt benämndes besittningsrätt. Vissa företeelser beträffande
s. k. våningsköp påkallade lagstiftarens uppmärksamhet. Även
i syfte att förebygga uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag tarvades
normerande rättsregler.
Den föreslagna lagen var avsedd att äga tillämpning å ekonomisk förening
med ändamål att i hus, som äges av föreningen, åt medlemmarna med
nyttjanderätt för obegränsad tid upplåta bostäder eller andra lägenheter.
Denna särskilda form av nyttjanderätt benämnes i lagförslaget bostadsrätt.
Lagförslaget upptager, förutom inledande bestämmelser, åtskilliga
föreskrifter örn förenings bildande, örn föreningsmedlems intagande och
avgång, örn upplåtelse och övergång av bostadsrätt, om medlemsförteckning,
lägenhetsförteekning och kontraböcker, örn bostadsrätt, örn vinstutdelning,
om likvidation och upplösning m. m.
Den nya lagen var ämnad att träda i kraft den 1 juli 1929 men skulle ej
tillämpas å förening, som dessförinnan registrerats, i annat fall än då
föreningen efter ikraftträdandet vunnit registrering såsom förening med
bostadsrätt. Vid lagförslaget voro fogade jämväl förslag till vissa ändringar
i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar, i lagen den 14
juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom och i utsökningslagen.
Den nya lagen skulle icke tillämpas å sådana föreningar, som upplåta
lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar), och
den lämnade, såsom redan antytts, öppet för äldre förening, som Hilderia
ter att registrera sig enligt den föreslagna lagen, att även efter ikraft
-
Inom justitiedepartementet
upprättat förslag
till lag
om vissa
bostadsföreningar.
12
Allmän motivering
av
beredningens
förslag.
Kommuna 1-skattelagen.
trädandet såsom hittills upplåta lägenhet nied besittningsrätt för obegränsad
tid. Skulle lagstiftningen genomföras, finge man alltså räkna med
tre typer av bostadsföreningar:
1) bostadsrättsföreningar;
2) besittningsrättsföreningar av äldre slag; oell
3) hyresföreningar.
Emellertid finnas hyresföreningar, vilka upplåta lägenheter nied en så
beskaffad hyresrätt, att densamma står besittningsrätten mycket nära,
nämligen där hyrestiden lämnas obestämd. Inom den ganska betydande
Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. pläga lägenheterna uthyras
till medlemmar genom kontrakt, i vilka stadgas, att hyresgästen äger
uppsäga hyresavtalet, men att föreningen avstår från sin uppsägningsrätt
utom i vissa, starkt begränsade undantagsfall. Med anledning av detta
förhållande anmärker lagrådet — jämte uttalande, att, vare sig sådan
anordning beträffande uppsägningsrätten, som nu nämnts, träffats eller
ej, avtalen torde falla under det för upplåtelse av nyttjanderätt till stadsfastighet
gällande lagstadgandet örn en maximitid av 25 år — att för en
föreningsmedlem skillnaden mellan en hyresrätt av ifrågavarande slag
och en ständig nyttjanderätt torde förefalla skäligen obetydlig. Detta
medför emellertid enligt lagrådets mening vådor i åtskilliga avseenden,
och lagrådet anser det därför icke tillrådligt, att föreningar av nu omförmälda
slag lämnas oberörda av den nya lagen. Av de två utvägar, som
därvid yppa sig, avvisar lagrådet den ena, nämligen att föra dessa föreningar
under lagens kontrollbestämmelser, och förordar den andra, vilken
går ut på att stadga förbud för förening att upplåta rätt av nyssnämnda
beskaffenhet till sina medlemmar. Lagrådet föreslår således förbud för
annan förening än som med den nya lagen avses att till sina medlemmar
upplåta lägenhet med nyttjanderätt annorledes än för viss tid.
Förslag i ämnet förelädes icke riksdagen år 1929, men anledning finnes
att antaga, att så kommer att ske vid 1930 års riksdag. På grund av vad
i ärendet förekommit anser beredningen sig böra vid sina överväganden
utgå från att särskild lagstiftning för bostadsföreningar kommer till stånd
efter i huvudsak de linjer, som innehållas i det till lagrådet remitterade
förslaget, och att det således efter genomförandet av dylik lagstiftning
kommer att finnas de tre typer av bostadsföreningar, som i det föregående
omnämnts. Meddelande av förbud mot upplåtande av hyresrätt för obestämd
tid på sätt lagrådet föreslagit synes vara ägnat att åvägabringa en
klarare gräns mellan hyresföreningar och besittningsrättsföreningar än nu
är fallet och bör därför, med den ståndpunkt beredningen intagit vid utarbetandet
av sitt härvid fogade förslag, betecknas såsom önskvärt, örn det
dock icke är något oeftergivligt villkor för genomförande i huvudsak av
förslaget.
Centralföreningens framställning åsyftar ändring i skatteförfattningarna
närmast beträffande behandlingen av sådana inbetalningar från
medlem i bostadsförening, som använts för amortering av föreningens
skulder. Nära sammanhängande med detta spörsmål är frågan örn det
s. k. procentavdragets fördelning mellan föreningen och medlemmarna.
Ur principiell synpunkt torde det få anses vara riktigt, att medlem av
bostadsförening ej äger avdraga sådana inbetalningar till föreningen,
som utgöra avbetalning av medlemmens kapitalskuld till föreningen, och
att föreningen icke därför beskattas såsom för inkomst. Detsamma gäl
-
13
ler sådan inbetalning, som innebär kapitalinvestering i föreningen.
Denna princip ligger även till grund för kommunalskattelagens föreskrift,
att medlem av bostadsförening ej äger göra avdrag lör sin ursprungliga
andel och att delägare i bostadsaktiebolag ej får avdraga
inbetalning å aktie. Att avdrag likväl får göras för andra kapitalavbetalningar
eller kapitalinsatser än de sistnämnda oell att, såsom följd
härav, föreningen eller bolaget har att skatta för motsvarande belopp, är,
såsom förut framhållits, betingat av praktiska skäl, nämligen svårigheten
att i de enskilda fallen avgöra, huru mycket av skedda inbetalningar
är av dylik natur. Anordningen är att betrakta såsom en av
omständigheterna betingad nödfallsutväg, vilken ansetts försvarlig därigenom,
att mottagaren (föreningen eller bolaget) gjorts skattskyldig
för beloppet i medlemmarnas eller delägarnas ställe. Vore det fråga
allenast örn mindre belopp av ungefär samma storlek för varje medlem
eller delägare och vore beloppen under olika år tämligen konstanta,
torde det ock ur skatteteknisk synpunkt som regel vara tämligen likgiltigt,
huruvida skattskyldigheten i fråga fullgöres av den ena eller andra.
Annorlunda ställer sig saken, där inbetalningarna äro förhållandevis
stora eller fullgöras av medlemmar eller delägare med sinsemellan väsentligen
olika belopp. Enär ortsavdrag icke finnes för föreningar och
bolag samt skatteskalorna vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
samt den kommunala progressivskatten oell utjämningsskatten
äro progressiva, kan vid stora inbetalningar företagets skatt för inbetalningarna
bliva en helt annan än sammanlagda beloppet av medlemmarnas
skatter för inbetalningarna, därest medlemmarna omedelbart beskattades
därför. Äro inbetalningarna för olika medlemmar eller delägare av olika
storlek, kommer skatten å företaget att medelbart drabba företagets medlemmar
efter annan inbördes proportion än storleken av de olika medlemmarnas
inbetalningar. Allra mest framträder missförhållandet, där fråga
är örn stora inbetalningar av allenast en eller annan medlem eller delägare.
En medlem eller delägare kan genom att något år verkställa stor
inbetalning bereda sig en skattevinst genom föreningen på övriga medlemmars
eller delägares bekostnad. Av centralföreningens framställning
framgår, att dessa konsekvenser, vilka måste betecknas såsom icke önskvärda,
framträtt.
Mot procentavdragets fördelning mellan medlemmar eller delägare å
ena sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan torde däremot någon
befogad erinran ur principiell synpunkt icke kunna resas, framför
allt icke i fråga örn de företag, inom vilka medlemmarna eller delägarna
innehava lägenheterna med besittningsrätt. Central föreningen har icke
heller framställt sådan erinran utan allenast påpekat, att tillerkännandet
av procentavdrag åt medlemmar eller delägare för av dem innehavda
lägenheter, samtidigt som företagen gjorts skattskyldiga för medlemmarnas
eller delägarnas inbetalningar även till den del, dessa avse amortering
av skuld eliel- eljest utgöra kapitalinsats, i betydande mån begränsat
möjligheten att effektivt utnyttja avdraget och alltså verkat i motsatt
riktning mot vad som åsyftats.
Det torde vara lämpligt att först behandla sådana avgifter oell inbetalningar
från medlemmar eller delägare, som utgöra betalning av medlems
eller delägares kapitalskuld till företaget, och därefter övergå till
sådana inbetalningar, som utan att utgöra betalning av medlems eller
deliigares kapitalskuld till företaget användas för kapitalbildning bos
14
företaget, vare sig genom amortering av företagets skuld eller genom
avsättning för ett eller annat ändamål.
Att i de särskilda fallen angiva, huru mycket av en inbetalning utgör
betalning av medlems eller delägares kapitalskuld, torde kunna antagas
icke möta svårighet, eftersom det väl får förutsättas, att företaget vid
varje tidpunkt kan angiva storleken av sina medlemmars eller delägares
kapitalskuld till företaget och huru avbetalningarna därå fullgöras.
Detta gäller i varje fall skuld å tecknade insatser eller aktier. Någon
tvekan kan råda beträffande sådana fall, där medlemmar eller delägare
förbundit sig ansvara för amortering av viss del av företagets skuld i
annan form än genom inbetalning å insats eller aktie. Emellertid torde
även i dessa fall företagen föra anteckningar örn varje medlems amorteringsbidrag
och svårighet ej förefinnas att särskilja dem från övriga
inbetalningar. Att medlem eller delägare principiellt icke bör äga avdragsrätt
för inbetalningar av nu omhandlad natur och att som konsekvens
härav dessa inbetalningar ej heller böra utgöra skattepliktig intäkt
för företaget, torde vara i överensstämmelse med skattelagstiftningens
allmänna grunder.
Annorlunda ställer sig frågan beträffande inbetalningar, som utan att
utgöra betalning å medlems eller delägares kapitalskuld till företaget
användas till amortering av företagets skuld eller eljest fonderas. Det
torde stundom vara svårt att särhålla dessa inbetalningar från sådana,
vilka avse löpande omkostnader hos företaget. I besittningsrättsföreningar
torde merendels göras en sådan uppdelning vid beräkningen av uttaxeringarna
på medlemmarna, men det är ingalunda säkert, att så
sker. Och i liyresföreningarna, där hyran omfattar såväl bidrag till
räntor och egentliga driftkostnader som amorteringsbidrag, torde åtminstone
för medlemmarna vara svårt att avgöra, huru mycket är avsett
för det ena eller det andra ändamålet. Svårigheterna ökas, när
vissa lägenheter äro uthyrda till utomstående. Att i hyrorna för sistnämnda
lägenheter inräknas skäligt belopp för amortering av anskaffningskostnaden
för lägenheterna är helt naturligt; så måste en husägare
förfara. Men vanskligt är att i varje särskilt fall angiva, huru mycket
utgör dylikt amorteringsbidrag. Att såsom regel anse hyrorna för de
till utomstående uthyrda lägenheterna använda för egentliga driftkostnader
och hänföra amorteringsbidragen allenast till inbetalningar av
medlemmar skulle helt visst innebära en oegentlighet, och ett motsatt
förfarande skulle icke vara riktigare. Det ligger ej heller i och för sig
något orimligt eliel'' mot vedertagna principer stridande i anordningen
att låta företaget skatta för dylika amorteringsbidrag, vare sig de utgjorts
av medlemmar eller delägare eller utomstående hyresgäster, och
att lämna medlemmarna eller delägarna motsvarande avdragsrätt.
Ett uppdragande i lagstiftningen av nu antydda skiljelinje skulle emellertid
medföra en olika behandling av, å ena sidan, sådana företag, som fördelat
ansvarigheten för företagets skulder mellan medlemmarna eller
delägarna så, att på envar av dem belöper en klar kapitalskuld till företaget,
och, å andra sidan, de företag, där en sådan uppdelning ej skett,
även i sådana fall, där den olika behandlingen ej skulle vara betingad av
saklig olikhet. Genom ett sådant tillvägagående skulle det även kunna
inträffa, att hos företaget bleve beskattade inbetalningar från medlemmar,
som i själva verket utgjorde uppenbar kapitalinvestering från deras
sida och beträffande vilka analogin med vanliga hyror icke holle streck;
15
att beskatta dylik kapitalöverflyttning såsom inkomst hos företaget
skulle ur principiell synpunkt vara loga riktigt. Det synes därför bliva
nödvändigt att vid beskattningen icke göra någon skillnad mellan de inbetalningar,
vilka klart utgöra avbetalning av medlems eller delägares
skuld till företaget, samt nyssnämnda amorteringsbidrag och övriga kapitalinvesteringar.
I den mån av föreningens räkenskaper framgår eller
eljest är tydligt, huru mycket av en inbetalning utgör dylikt amorteringsbidrag
eller kapitaltillskott och huru mycket avser löpande utgifter, lärer
någon större svårighet att genomföra en sådan anordning ej möta. Förefinnes
ej dylik visshet, torde i lagstiftningen böra givas en fördelningsregel
att tillämpa i fall av behov.
Förevarande spörsmål torde hava betydelse huvudsakligen för besittningsrättsföreningarna.
Hyresföreningarna äro i omhandlade hänseende
mera lika enskilda husägare och torde såsom regel knappast vid hyresbeloppens
bestämmande beräkna större amorteringsbidrag än en enskild
hyresvärd. Ej heller torde hyresföreningarna i de kontrakterade hyrorna
inlägga andra kapitalinvesteringar. Det ter sig därför naturligt att beträffande
hyresföreningarna anse hela hyran utgöra skattepliktig intäkt
för företaget och att medgiva medlemmen motsvarande avdrag. Genom
att så förfara begränsas de svårigheter, som äro förbundna med de årliga
avgifternas uppdelande i en skattepliktig och en skattefri respektive avdragsgill
och icke avdragsgill del till besittningsrättsföreningarna.
Centralföreningen har i sin framställning angivit vissa utvägar att på
antytt sätt uppdela de årliga avgifterna, då uppdelningen icke utan vidare
framgår av räkenskaperna eller övriga handlingar. Den behandlar
endast det fall, att en förening under beskattningsåret verkställt
amortering av skulder, men uppenbart är, att härmed bör likställas även
annan kapitalbildning. All sådan kapitalbildning, vare sig den skett
genom amortering av skuld, genom ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten
eller genom medels avsättning för annan stadigvarande användning,
benämnes i det följande fondering. Vore alla lägenheter utlämnade
till medlemmarna, syntes det centralföreningen självfallet*- att jiet
fonderade beloppet skulle fördelas på medlemmarna i proportion till vars
och ens andel i uttaxeringen. Om däremot icke alla lägenheter vore
utlämnade till medlemmarna, utan fastigheten vore delvis behållen i
föreningens gemensamma förvaltning och genom dess försorg uthyrd,
kunde ettdera av tre alternativ väljas vid det fonderade beloppets uppdelning,
nämligen antingen med hänsyn till förhållandet mellan fastighetens
hela taxeringsvärde och varje lägenhets värde eller med hänsyn
till den faktiska inkomst, föreningen hade av varje lägenhet i form av
hyra respektive avgift, eller slutligen till äventyrs så, att föreningarna
inedgåves att själva efter rättfinnande verkställa fördelningen av det
fonderade beloppet på samtliga lägenheterna. Centralföreningen betecknar
själv det andra alternativet såsom måhända riktigare än det första.
Beredningen delar denna uppfattning. En fördelning efter lägenheternas
värde kan befaras leda till oriktigt resultat, där någon enstaka medlem
tidigare verkställt förhållandevis större inbetalning än andra medlemmar.
Det tredje alternativet kan lätt nog medföra intressekonflikter
mellan föreningen och medlemmarna med därav följande olägenheter.
Det andra alternativet bör emellertid fullständigas, så att det tager hänsyn
jämväl till det fall, att föreningen kunnat för fonderingen i fråga
disponera liven andra sina tillgångar, t. ex. räntor å utlånade eller i
16
bank insatta medel, utdelning å aktier eller andelar i ekonomiska föreningar
eller dylikt. Däremot hör icke hit det fall, att amortering av
skuld skett genom användning av tidigare fonderade medel, såsom exempelvis
medel, som influtit genom försäljning av aktier eller dylikt. Därigenom
Ilar nämligen icke skett någon fondering utan endast omplacering
av tillgångar.
Då beredningen på ovan anförda skäl föreslår olika behandlingssätt
beträffande besittningsrättsföreningar å ena sidan och hyresföreningar
å den andra sidan eller rättare sagt beträffande lägenheter, som upplåtits
med besittningsrätt, å ena sidan, och sådana, som upplåtits med
hyresrätt, å andra sidan, har beredningen visserligen icke förbisett, att
gränsen mellan de olika fallen stundom kan vara rätt vag, men beredningen
anser dock den föreslagna åtskillnaden vara ägnad att underlätta
frågans lösning och tror icke, att den i tillämpningen skall ställa
vederbörande parter eller beskattningsmyndigheter inför alltför stora
svårigheter. Vid lagtextens utformande har den benämning å besittningsrätt,
som använts i det inom justitiedepartementet upprättade förslaget
till lag örn vissa bostadsföreningar, nämligen bostadsrätt, begagnats.
Då nian även efter införande av en särskild civillagstiftning för
bostadsföreningar enligt det omförmälda förslaget har att räkna med
sådan besittningsrätt, som upplåtits av föreningar, vilka icke bliva underkastade
den nya lagen, har uttrycket bostadsrätt måst åtföljas av
tillägget »eller liknande besittningsrätt». Någon tvekan örn vad härmed
åsyftas torde icke böra råda.
Beredningens förslag i nu örn handlade delar berör 24 § och 25 § 1 mom.
kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar. Såsom följd av förslaget
tarvas viss jämkning av punkt 1 i anvisningarna till 54 § samma
lag. För denna jämkning, som allenast är av formell natur, lärer särskild
motivering ej erfordras.
Vad därefter angår procentavdraget ansluter sig beredningen till den
tankegång, som kommit till uttryck i centralföreningens framställning,
nämligen att procentavdraget för de till medlemmar eller delägare upplåtna
lägenheter bör tillerkännas den, företaget eller medlemmen, respektive
delägaren, som har att skatta för den del av inbetalningarna,
som använts till fondering. I enlighet härmed förordar beredningen, att
i hyresföreningar procentavdraget i sin helhet skall tillkomma föreningen
och att i besittningsrättsföreningar varje medlem, som innehar lägenhet,
skall erhålla så stor del av procentavdraget för hela fastigheten,
som på lägenheten belöper. Då taxeringsarbetet underlättas, därest den
en gång verkställda fördelningen av taxeringsvärdet å de olika lägenheterna
i regel bibehålies oförändrad, så länge fastighetens taxeringsvärde
icke undergår förändring eller någon mera avsevärd förskjutning
av lägenheternas inbördes värden icke äger rum, har i förslaget till författningstext
(punkt 2 av anvisn. till 45 § kommunalskattelagen) intagits
en anvisning härom.
Där beredningen i det föregående nämnt allenast bostadsföreningar,
har därmed även åsyftats bostadsaktiebolag. Någon olika behandling
av företagen är icke av beredningen åsyftad.
I detta sammanhang anser beredningen sig böra upptaga en fråga
beträffande bostadsföreningarnas och bostadsaktiebolagens beskattning,
som icke berörts i den mottagna remissen. Frågan gäller avdraget för
17
värdeminskning av byggnader, maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier, tillhöriga dylikt företag. Enligt vad beredningen
erlarit har frånvaron av tydlig föreskrift örn vem som skall tillgodonjuta
dylikt avdrag, företaget eller dess medlemmar, respektive delägare,
vid tillämpningen medlört en viss osäkerhet, i det att, åtminstone
i Stockholm, vissa taxeringsman velat förbehålla avdraget åt företaget,
under det att andra ansett fördelning mellan företaget och medlemmarna,
respektive delägarna, bäst förenlig med lagstiftningens grunder.
Till förmån för den förra meningen tala de obestridliga fördelarna ur
taxeringsteknisk synpunkt genom avdragets förbehållande åt företaget.
Man undgår därigenom alla de svårigheter, som äro förenade med en
uppdelning av avdraget på ett flertal skattskyldiga, av vilka särskilt
må framhållas de återverkningar, som en ändring av avdraget beträffande
företaget medför i fråga örn medlemmarnas taxering och vice
versa. Även ändring av en medlems taxering på denna punkt kan återverka
å de andra medlemmarna. Jämväl ur deklarationssynpunkt ställer
sig saken enklare, örn avdraget i fråga förbehålles företaget, i det
att endast en utredning behöver förebringas rörande avdragets befogenhet.
Skulle varje medlem hava att framlägga utredning rörande avdragets
befogenhet, i vad hans lägenhet angår, skulle därav föranledas ökade
skriverier och i de fall, då medlemmar tillhöra skilda taxeringsdistrikt,
vore det icke uteslutet, att olika avgöranden kunde förekomma. Detta
synes böra förebyggas. För medlemmarna torde avdragets hänförande
till företaget hava mindre betydelse. Vid kommunalbeskattningen skulle
de helt visst i flertalet fall icke hava stor nytta av detsamma, då nettointäkten
även utan dylikt värdeminskningsavdrag i regel torde understiga
procentavdraget för vederbörandes lägenhet. Däremot saknar avdraget
icke betydelse för företagen. Beredningen förordar därför, att
värdeminskningsavdraget tillerkännes företagen utan rätt för medlemmar
eller delägare att därav komma i åtnjutande. Uttryckligt stadgande
därom har infogats i punkt 5 av anvisningarna till 25 § kommunalskatteiagen.
Beredningen håller före, att den föreslagna anordningen med olika regler
för besittningsrättsföreningar oell hyresföreningar i fråga örn inbetalningar
för kapitalbildning och beträffande procentavdraget icke innebära
något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra, i
varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera
avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till
en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna
märkbart understiga hyresvärdet å lägenheterna, kommer bestämmelsen
om procentavdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en
något ogynnsammare ställning än medlemmar i besittningsrättsföreningar.
Denna olikhet torde dock sakna nämnvärd betydelse, enär i hyresföreningarna,
där upplåtelsetiden icke kan vara obegränsad och dispositionsrätten
till lägenheterna därför är mindre trygg än i besittningsrättsföreningarna,
amorteringarna i regel icke torde drivas så långt, att
hyresbeloppen avsevärt understiga hyresvärdet med därav följande mera
betydande nettointäkt av do upplåtna lägenheterna. Skullo i någon
hyresförening dylikt förhållande inträffa, kan föreningen genom att ombilda
sig till bostadsrättsförening bereda sina medlemmar den förmån i
förevarande hänseende, som tillkommer medlemmar i en dylik förening.
milano lill riksdagens protokoll 1930. 1 saini. 112 haft. (Nr 1U2. Bilaga )
2
18
Förordningen
om statlig
inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Taxerings
förordningen.
En. sadan utveckling står i god överensstämmelse med den ifrågasatta
civillagstiftningens syfte och torde för övrigt vara i medlemmarnas eget
intresse. Ju mera föreningens ekonomi förbättras, av desto större vikt är
det .nämligen för medlemmarna att trygga sitt lägenketsinnehav för att
därigenom åt sig bevara avkastningen av det i föreningen investerade
kapitalet.
De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen bliva, frånsett stadgandena
örn procentavdraget, utan vidare tillämpliga vid statsbeskattningen.
Någon ändring av förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
erfordras därför icke.
För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsreglerna
iöreslår beredningen vissa ändringar i taxeringsförordningen. Beredningen
bar jämväl uppgjort förslag till av de nya reglerna föranledda
deklarationslormuiär.
Bostadsföreningarna oell bostadsaktiebolagen torde böra åläggas att
tillhandahålla taxeringsmyndigheterna vissa uppgifter till ledning vid
granskningen av såväl företagens egna som ock medlemmarnas eller
delägarnas deklarationer. I de liesta tall torde taxeringen beträffande
såväl företaget som dess medlemmar eller delägare åvila taxeringsnämnden
i det taxeringsdistrikt, där fastigheten är belägen. Detta gäller åtminstone
taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det synes därför vara
lämpligt, att erforderliga uppgifter bifogas företagets deklaration. Har
företaget att avgiva såväl allmän som särskild självdeklaration, bör
dylik uppgift bifogas båda dessa deklarationer. Är medlem eller delägare
icke mantalsskriven i företagets fastighet, torde som regel hans
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställas av annan
taxeringsnämnd än den, som har att behandla företagets deklaration. I
dylikt fall synes mest ändamålsenligt, att företaget lämnar vederbörande
nämnd motsvarande uppgift beträffande medfemmen elfer delägaren
genom utdrag av förberörda, vid företagets deklaration fogade uppgift.
Därjämte är det av vikt, att medlemmarna eller delägarna från
företaget erhålla underrättelse örn de fakta, som för dem äro av betydelse
att känna vid avfattandet av de egna deklarationerna. Företagen
böra fördenskull åläggas att i god tid lämna medlemmarna eller delägarna
dylik underrättelse.
Uppgifter torde böra lämnas i följande hänseenden:
a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap
innehar lägenhet i föreningens eller bolagets fastighet,
b) hemvist för varje dylik medlem eller delägare, som icke är mantalsskriven
i fastigheten,
c) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt
hyrespriset i orten,
d) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott,
e) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från
föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror
eller andra avgifter för sådana lägenheter, samt
f) i fråga örn medlemmar eller delägare, som innehava lägenheter med
19
bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, huru mycket av fastighetens
taxeringsvärde belöper å varje sådan lägenhet.
Då det torde vara förenat med svårighet att vid medlemmarnas eller
delägarnas förmögenhetstaxering bedöma förmögenhetsvärdet å varje
medlems eller delägares andel eller aktie utan kännedom örn föreningens
eller bolagets ekonomiska ställning, finner beredningen sig böra
föreslå, att vissa uppgifter i detta hänseende ställas till taxeringsmyndigheternas
förfogande.
Beträffande bostadsaktiebolag följer av 31 § taxeringsförordningen,
att styrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst- och
förlusträkning, där sådan föres, utan vidare skall bifogas bolagets självdeklaration.
Bostadsföreningarna driva merendels icke rörelse, med vilken
följer skyldighet att föra handelsböcker, och äro därför icke pliktiga
att förete räkenskapsutdrag. Det synes icke böra möta betänkligheter
att föreskriva skyldighet för bostadsföreningar att upprätta en
tablå över föreningens ställning vid varje års början och slut samt vid
deklarationen foga denna tablå. I regel upprätta föreningarna årliga bokslut
och uppgöra därvid balansräkningar. Det föreslagna åläggandet kan
därför icke bliva tyngande för dem. Därest vinst- och förlusträkning
förts, bör styrkt avskrift därav likaledes bifogas deklarationen.
Vidare föreslår beredningen åläggande för bostadsförening oell bostadsaktiebolag
att angiva, huru mycket av föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet belöper å varje andel eller aktie. Med behållen
förmögenhet förstås härvid företagets tillgångar i den mån de överstiga
skulderna. Såsom skuld bör givetvis icke anses insats- eller aktiekapital
eller annan egen fond.
Det må visserligen vara sant, att det värde å varje andel eller aktie,
som på detta sätt angives, icke utan vidare sammanfaller med andelens
eller aktiens förmögenhetsvärde enligt de i 10 § förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt med tillhörande anvisningar meddelade
bestämmelser, d. v. s. saluvärdet, men nämnda så att säga matematiska
värde torde vara av icke ringa betydelse för bedömande av saluvärdet,
och det kan därför vara befogat, att uppgift härom lämnas.
Rörande tid för uppgifternas avlämnande till vederbörande taxeringsnämnd
torde böra gälla detsamma som i fråga örn andra uppgifter
till ledning för egen eller annans taxering. De uppgifter, som enligt vad
nyss anförts skola lämnas av företagen till medlemmarna eller delägarna,
böra däremot avlämnas ännu tidigare, så att de kunna vara i medlemmarnas
eller delägarnas hand vid avfattandet av deras självdeklarationer.
Det föreslås, att de skola vara avlämnade senast den 8 februari.
Tidigare torde de stundom icke kunna föreligga färdiga, enär de förutsätta,
att företagens bokföring åtminstone i allt väsentligt fullbordats.
Bestämmelser i ämnet hava sammanförts till en särskild paragraf med
beteckning 40 a §. Att inarbeta dem i förutvarande paragrafer med
snarlika bestämmelser skulle verka splittrande och försvåra överskådligheten.
För underlåtenhet att avlämna uppgift, som skall fogas vid företagets
deklaration, torde icke böra föreskrivas annan påföljd än som redan
är stadgad för underlåtenhet att avlämna räkenskapsutdrag, nämligen
talans förlust, för den händelse anmaning att insända felande uppgift
icke hörsammas, och anteckning i inkomstlängden örn försummelsen.
Däremot torde bötesansvar böra stadgas för underlåtenhet att avlämna
20
Speciell vuotiver
ing.
Kom munalskattelagens
24 och 25 §§
med anvisningar.
separat uppgift till ledning för taxering av medlem eller delägare, som
icke är mantalsskriven i företagets fastighet, ävensom för underlåtenhet
att lämna medlem eller delägare föreskriven underrättelse till ledning
för uppgörandet av dennes deklaration. Bestämmelser härom hava intagits
i den föreslagna 40 a § ävensom i 142 §.
_ I 53 § erfordras jämväl en mindre jämkning och hänvisas härutinnan
till författningsförslaget.
Rörande de upprättade förslagen till deklarationsformulär torde någon
särskild redogörelse icke erfordras.
Den av beredningen föreslagna åtskillnaden mellan kapitaltillskott och
andra inbetalningar av medlem eller delägare till föreningen eller bolaget
har föranlett därav betingad ändring av 24 §. Därjämte har samma
paragraf i någon mån omarbetats i avsikt att därigenom tydligare uttrycka,
att det åligger föreningen eller bolaget att såsom intäkt för
beskattningsåret upptaga, förutom skattepliktiga inbetalningar från
medlemmarna eller delägarna, allt som från fastigheten influtit, oavsett
huru detsamma av föreningen disponerats. I 25 § har införts stadgandet
örn föreningens elier bolagets rätt att från intäkten göra avdrag för
vad som under beskattningsåret disponerats genom utdelning till medlemmen
eller delägare annorledes än å andelar eller aktier.
Då det talas örn avgifter eller andra inbetalningar från medlemmar
eller delägare, är det uppenbart, att därmed icke åsyftas hyror, som
medlem eller delägare erlägger för sådan lägenhet, som han tilläventyrs
hyr av föreningen eller bolaget såsom vanlig hyresgäst, d. v. s. oberoende
av att lian är medlem eller delägare. Vad han i egenskap av vanlig
hyresgäst inbetalar bör i allt behandlas på samma sätt som hyror av
hyresgäster, som icke äro medlemmar eller delägare. Att i lagtexten
eller anvisningarna införa ett påpekande härav torde icke vara behövligt.
I punkt 3 av anvisningarna till 24 § har definitionen å bostadsförening
och bostadsaktiebolag något förtydligats med avsikt att det skall vara
fullt klart, att det ej är nog med att föreningen eller bolaget har det
här avsedda föremålet för sin verksamhet, utan att det därjämte kräves,
att verksamheten utövas i överensstämmelse med ändamålet.
Såsom sista stycke av samma anvisningar har upptagits ett påpekande,
att utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som
utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar, ej räknas såsom
intäkt av fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis
såsom intäkt av rörelse.
I 25 § har, såsom nämnts, intagits stadgande örn rätt för bostadsförening
eller bostadsaktiebolag att göra avdrag för sådan utdelning till
medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andelar eller
aktier. 1 överensstämmelse med den grundsats, som erhållit uttryck i
punkt 1 av anvisningarna till 54 § vid angivande av den omfattning, i
vilken s. k. kedjebeskattning icke skall äga rum för utdelning från bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, har avdragsrätten för nu förevarande
slags utdelning begränsats till beloppet av sådana under beskattningsåret
erlagda inbetalningar från medlemmar eller delägare, vilka
icke äro att anse såsom kapitaltillskott. Skulle utdelningen överstiga
dylika inbetalningar, torde nämligen det överskjutande beloppet böra få
anses såsom utdelning å medlemmens eller delägarens i företaget ned
-
21
lagda kapital, även om utdelningen bestämts utan direkt samband med
detta kapital. För indelning av dylikt slag synes frihet från dubbelbeskattning
icke böra ifrågakomma, så länge dubbelbeskattning äger
rum beträffande utdelning å andel eller aktie. Har utdelning utgått annorledes
än å andel eller aktie till belopp, överstigande medlems eller
delägares under beskattningsåret erlagda avgifter eller andra inbetalningar,
synes emellertid jämväl det överskjutande beloppet och icke blott
den del, som motsvarar de erlagda avgifterna eller inbetalningarna, böra,
där det utgör skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren, behandlas
såsom intäkt av samma förvärvskälla som utdelningen i övrigt,
d. v. s. i regel av »annan fastighet». Att vid medlemmens eller delägarens
beskattning behandla detsamma såsom intäkt av kapital är uppenbarligen
icke lämpligt.
Centralföreningen hemställer, att de ifrågasatta nya bestämmelserna
måtte träda i kraft så tidigt, att de kunna tillämpas vid taxeringen av
1929 års inkomst, alltså vid taxeringen under år 1930. Härför måste
emellertid förutsättas, icke blott att de nya bestämmelserna utfärdas i
tillräckligt god tid före avgivandet av självdeklarationerna år 1930, således
senast i början av februari 1930, utan även att deklarationsblanketter
tryckas och distribueras inom samma tid. Även örn proposition
i ämnet skulle föreläggas riksdagen genast vid dess början och riksdagsbehandlingen
av densamma forceras, torde tiden vara alltför knapp
för syftets uppnående. Ytterligare är att märka, att, därest förslag till
civillagstiftning för bostadsrättsföreningar förelägges samma riksdag,
det väl är antagligt, att riksdagsbeslutet härom avvaktas, innan riksdagen
behandlar förslag till ändring av skatteförfattningarna, som därmed
äger samband. Dessa förhållanden hava föranlett beredningen att
föreslå ikraftträdandet till den 1 januari 1931.
Promulga
tionsbeetäm
melser.
Stockholm den 11 oktober 1929.
K. G. FELLENIUS.
K. DAHLBERG.
CARL W. U. KUYLENSTIERNA.
ADOLF LUNDEVALL.
PER EDVIN SKÖLD.
22
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 24 §, 25 § 1 morn., 45 §, punkt 3 av anvisningen
till 24 §, punkt 5 av anvisningen till 25 §, punkt 2 av anvisningen till 45 §
och punkt 1 av anvisningen till 54 § i kommunalskattelagen den 28 september
1928 skola, 24 §, 25 § 1 morn., 45 § och punkt 1 av anvisningen till
54 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:
24 §.
Till intäkt av---ej särskilt redovisas.
Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet
för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit
medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen
eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas
såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens
eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen
eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,
som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra
till föreningen eller bolaget, till den del desamma ické äro att anse såsom
kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)
25 §.
1 moni. Från bruttointäkten av---fastigheten nedlagt kapital.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta
avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom
själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen
eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar
eller delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen
eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret ut
-
23
delats, dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet
av de inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke
äro att anse såsom kapitaltillskott.
45 §.
Genom fastighetsskatten skall---- genom fastighetsskatt beskattats.
Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock att
medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med
bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen
eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,
som på lägenheten belöper.
Har fastighet under--— taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 24 §.
3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening
och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen går
ut på att i hus, som äges av föreningen eller bolaget, bereda bostäder åt
föreningens medlemmar eller bolagets delägare.
Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill
utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av
medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbetalning,
som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt
för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller
bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld
eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där
lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller
liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses
såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,
utan att det framgår, vilka medel därför användas, skola i första hand
anses för 1''onderingen använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas
inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna
hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller
delägare i denna deras egenskap. Vad diirefter återstår av det till fondering
använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter
24
deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,
som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna
lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande
till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av
fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis såsom intäkt
av rörelse; se 38 § och punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf.
till 25 §.
5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget
föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare
i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.
Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag
rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas
till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.
till 45 §.
2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,
skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastigheten
efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda verkställts,
bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens
taxeringsvärde.
till 54 §.
1. Svenska aktiebolag och---efter annan grund. Beträffande ut
delning,
som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag
eller bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie
eller andel, gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger
beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke utgör
kapitaltillskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.
25
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och betecknad
såsom 40 a §, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan angivna
rubrik, dels ock att 53 och 142 §§ i förordningen skola, 53 § i nedan
angiven del, hava följande ändrade lydelse:
Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
40 a §.
1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje
föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angående
a)
namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar
lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare, som
icke är mantalsskriven i fastigheten,
b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt
ortens pris,
c) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt
d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från
föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller andra
avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare lägenhet
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,
huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.
I uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av
varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet.
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Majit.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 112 hafi. (Nr t\2. Bilaga). 3
26
Vid självdeklaration för bostadsförening skola ytterligare fogas dels av
styrelsen undertecknad uppgift om föreningens ställning vid beskattningsårets
början och slut, dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning
för samma år, därest sådan förts.
2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller
bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till ledning
för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet
i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till
ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.
omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av föreningen
eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.
3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
uppgift angående de i 1 mom. första och andra styckena omförmälda förhållandena,
i vad medlemmen eller delägaren angår.
i mom. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen
fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat rörande
påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas
i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen
fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3 mom.
samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.
Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2
eller 3 mom. stadgas i 142 §.
53 %.
Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt —--ordförande i taxe
ringsnämnd.
Vad nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering
skall gälla även i fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2
mom. samt 41 och 42 §§; och skola blanketter---att utbetala vinst.
142 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eller
35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den försumlige,
där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för tjänstefel,
böta tjugufem kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.
27
Förslag
till
kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till
blanketter för självdeklarationer m. m.
Kungl. Majit, som denna dag utfärdat förordning (nr 00) om ändring
i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), bar
med stöd av 27 och 40 a §§ i sistnämnda förordning funnit gott att dels
förordna, att det vid kungörelsen den 28 september 1928 (nr 384) angående
fastställelse av formulär till blanketter för självdeklarationer m. m. fogade
formulär nr 3 skall i angivna delar hava den ändrade lydelse, som av härvid
fogade bilaga framgår, samt att det vid samma kungörelse fogade
formulär nr 6 skall upphöra att gälla, dels ock fastställa härvid fogade formulär
nr 6 a—6 e till blanketter för bilagor till självdeklaration och för
särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1931.
Det alla etc.
Tillhandahålles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.
Formulär nr 3
Anvisningar för ifyllande av självdeklarationsblanketterna.
Självdeklaration avgives till — — — eller ekonomisk
förening.
Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
(se 23) skola fogas dels särskild uppgift enligt formulär
nr 6 c, dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens
eller bolagets ställning vid beskattningsårets början och slut,
dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkningen för
samma år, därest sådan förts.
Om särskilda uppgifter från handelsbolag: m. fl.
Vanligt handelsbolag, kommanditbolag — — — där sådan
fores.
Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall lämna särskild
uppgift enligt formulär ur 6 d beträffande envar medlem eller
delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon
föreningen eller bolaget tillhörig fastighet men som icke är
mantalsskriven i fastigheten; denna uppgift skall tjäna till ledning
för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst
och förmögenhet i hemortskommunen eller, om han saknar hemortskommun,
till ledning för hans taxering i Stockholm.
Om tid och plats för avlämnande av självdeklarationer
ni. m.
Självdeklaration, som skall — — — kommanditbolag eller
rederi. Uppgift enligt formulär nr 6 d av bostadsförening eller
bostadsaktiebolag skall vara avlämnad senast den 15 februari.
Självdeklaration eller ovan — — — där taxeringen skall
äga rum.
Om påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration
lii. m.
Avlämnas ej självdeklaration — — — påföljd av böter.
Underlåter vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi
för registreringspliktigt fartyg att behörigen avlämna uppgift,
varom ovan sägs, eller underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att behörigen avlämna ovan omförmäld uppgift enligt
formulär nr 6 d. medför dylik underlåtenhet likaledes påföljd
av böter för den försumlige.
Har någon i — — — tid varit bosatt.
20. Ifrågavarande avdrag, som — — — dem ägt fastig
heten.
Har vid 1928 års utgång fastighet varit genom avtal upplåten
till annan eller lägenhet varit avsöndrad på viss tid eller
på livstid, skall rätt till ifrågavarande avdrag för den tid, avtalet
är gällande eller avsöndringen avser, tillkomma den, som
enligt dittills gällande bestämmelser skulle ägt rätt till sådant
avdrag.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft
lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall
tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper,
och föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.
Har fastighet icke — — — avdraget därefter rättas.
21. — - — — — — — — — — — —
23. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk
förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande
eller huvudsakligen går ut på att i hus, som äges av föreningen
eller bolaget, bereda bostäder åt föreningens medlemmar eller
bolagets delägare.
Där fastighet tillhört dylik förening eller dylikt bolag, skall
hyresvärdet för bostad eller annan förmån från fastigheten,
som tillkommit medlem av föreningen eller delägare i bolaget,
ävensom utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått annorledes
än å andel eller aktie, räknas såsom medlemmens eller
delägarens intäkt av fastigheten; se även 58. Såsom föreningens
eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till
föreningen eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter
eller andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan
egenskap haft att utgöra till föreningen eller bolaget, till
den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
Medlem av bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag
äger njuta avdrag för de omkostnader för fastigheten, som bestritts
direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och
andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, som icke äro
att anse såsom kapitaltillskott.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats
i föreningen och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan
ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd
att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom
genom kapitalavbetalning å skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad
eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller
genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är
upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller
liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften
anses såsom kapitaltillskott. Har fondering verkställts
inom förening eller bolag, utan att det framgår, vilka medel
därför använts, skola i första hand anses hava för fonderingen
använts andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar
under beskattningsåret eller de under året influtna
hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar
eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter
återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas
på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,
och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som
verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt
upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
24. — — — — — — — — — — — —
25. Avdrag får icke — — -— avdrag icke göras.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
äger icke göra avdrag för värdeminskning å föreningen eller
bolaget tillhöriga byggnader, maskiner och andra inventarier,
utan tillkommer dylikt avdrag föreningen eller bolaget.
26. — — — — — — — — — — — —
58. Med utländskt bolag — — — hemmahörande juri
disk
person.
Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka
icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,
skola icke såsom inkomst uppgiva utdelning från
svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska
ekonomiska föreningar, men må ej heller njuta avdrag för
ränta å gäld, som belöper å aktier, lotter och andelar i dylika
bolag och föreningar, i vidare mån än som räntan överstiger
utdelningen (jfr 17). Utdelning, som dylikt bolag eller dylik
förening uppburit från bostadsaktiebolag eller bostadsförening
annorledes än å andel eller aktie, skall dock till den del, den
icke överstiger sådan inbetalning från bolaget eller föreningen,
som icke utgör kapitaltillskott, uppgivas såsom intäkt av annan
fastighet eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse (jfr 23 och
anvisn. å formulär nr 6 e).
55). — — — — — — — — — — — —
Stockholm 1930. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 300710
Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 haft. (Nr 142. Bilaga.)
Tillhandahälles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.
Formulär nr 6 a
Bilaga till B.
Särskild bilaga lämnas för varje fastighet eller komplex
av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet. annan Jordbruksfastighet).
Anvisning. Har fastighet helt eller delvis ingått i ägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad sålunda
ingått i rörelsen, icke lämnas å denna blankett utan å bilaga till C.
Denna blankett må icke heller användas i fråga örn fastighet, som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag (se 23). Beträffande
dylik fastighet skall föreningen eller bolaget begagna blankett formulär nr 6 b och medlem av föreningen eller delägare i bolaget
blankett formulär nr 6 e (jfr dock anvisn. å formulär nr 6 e).
Bilaga nr............... till.............................................................................................
(den skattskyldiges namn)
...................................................................... inom ........................................ kommun
(kvarter och nummer eller annan beteckning)
Taxeringsvärde (se 3): kr......... ...................; därav byggnadsvärde kr.............................; mark- och parkvärde kr.
Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr............................; för fasta maskiner kr.............................; summa kr.
Intäkter (se 5, 24):
1. Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):
a) Hyresvärdet för bostad åt mig, min familj och mina personliga tjänare ( rum och
..........kök) jämte utrymmen och anläggningar för bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum,
lusthus, badhus, stall, garage, drivhus, plantering, trädgårdsland o. s. v........
b) Saluvärdet av produkter och råämnen (se 13) från fastigheten, tillgodogjorda i hushållet
eller för driften av annan av mig innehavd fastighet ........... . . .
2. I penningar:
a) Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .
b) Avgäld m. ..........................i......
c) övriga intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .
Den skattskyldiges
anteckningar
Kronor
T axeringsnämndens
anteckningar
Kronor
deklaration angående fastigheten
, som denne ?gt , under år 19.......... (se 2).
’ innehaft
Summa intäkter ..............
Avdrag (se 25):
1. Ränta å lån t, i fastigheten nedlagt kapital (se 17) .............................
2. Diverse omkostnader:
a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) kr................................
b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård..........» ..............................
c) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning o.
dyl., som jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas ...» ..............................
d) Utgifter för försäkring av byggnader (se 16)..........» ..............................
e) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader.......* ..............................
Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
verkställts för kr................................ (Dylik kostnad får
ej avdragas.)
f) övriga omkostnader enligt följande specifikation :
...................................................... » ..............................
............................................................................................................................... » ..............................
........................................................................................................ » ............................................
3. Värdeminskning av mig tillhöriga byggnader å fastigheten (se 26): .......% av kr........................=.............
4. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastig
heten
hörande maskiner och inventarier av längre varaktighet: % av kr........................=..............
Anm. Till stöd för värdeminskningsavdragen skola närmare upplysningar lämnas (se 19).
Summa avdrag
Summa intäkter.....................kr..................
Avgår: summa avdrag................... » .................
Nettointäkt av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr..................
Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:
Nettointäkt enligt uppgift ovan........................kr.
Avgår (se 20): 5 % av fastighetens taxeringsvärde................»
Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.
Fördelning av inkomsten mellan kommuner (se 2l): ................................................................................
Taxeringsnämndens anteckningar:
Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 höft. (Nr 142. Bilaga.)
Kanal- Soto- Sthlm 19JO
3007 JO
Tillhandahållen skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 $ faxe ri ags för ordula g.
Formulär nr 0 b
Denna bilaga användes av bostadsförening eller bostadsaktiebolag
(se 23). Särskild bilaga lämnas för varje fastighet
eller komplex av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet.
Bilaga till B.
Inkomst av
annan
fastighet (än jordbruksfastighet).
Bilaga nr tili
(föreningens eller bolagets firma)
deklaration angående fastigheten
inom
(kvarter och nummer eller annan beteckning)
kommun och församling (i stad), som föreningen bolaget ägt under år 19
Taxeringsvärde (se 3): kr. ; därav byggnadsvärde kr.........................; mark- och parkvärde kr.
Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr.............................; för fasta maskiner kr.............................; summa kr.
(se 2).
Intäkter (se 23, 24):
:
1. Avgifter och andra inbetalningar från medlemmar eller delägare (ej kapitaltillskott) . . .
2. Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .
3. AvgKld m. m................................
4. OrricrH intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .
i .....................................................................................................................
Summa intäkter
Avdrag (se 25):
'' 1. Indelning till medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andel eller aktie . .
Anni. Avdrag får ej göras för utdelning, som utgått å andel eller aktie. Har utdelning, som utgått
annorledes än å andel eller aktie, överstigit beloppet av de inbetalningar från medlemmar eller delägare,
som icke utgöra kapitaltillskott, får avdrag ej heller göras för det överskjutande beloppet.
2. Ränta å föreningens eller bolagets skulder för fastigheten (se 17)..........
3. Diverse omkostnader, som bestritts av föreningen eller bolaget:
a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) ler.
b) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belys
ning
o. dyl..................... » ..........................
c) Utgifter för försäkring av byggnader m. m. (se 16)..... » ............................
d) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader..... » ..............................
Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring verkställts för kr. (Dylik
kostnad får ej avdragas.)
e) Övriga omkostnader enligt följande specifikation:
......................................................................................................................... »
....... ............................. »
I - .................................................................................................. » .f...........,..........
4. Värdeminskning av föreningen J . % av kr. = kr.........
eller bolaget tillhöriga byggnader !
å fastigheten (se 26): I .......... » ................... = » .............................
| 5. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastigheten hörande maskiner
och inventarier av längre varaktighet: ................... % av kr. .......................... =
Anm. Till stöd för värdeminskuingsavdrageu skola närmare upplysningar lämnas (se 19).
Summa avdra
Den skattskyldiges
anteckningar
Kronor
Taxeringsnämndens
anteckningar
Kronor
Summa intäkter.....................ler.
Avgår: summa avdrag................... >
Nettointäkt av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr.
Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:
Nettointäkt enligt uppgift ovan........................kr.
Avgår (se 20): 5 % av den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper på lägenheter,
vilka icke upplåtits till medlemmar eller delägare nied bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt........... ..................»
Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.
Fördelning av inkomsten mellan kommuner, församlingar eller dyl. (se 21):
Taxeringsnämndens anteckningar:
Bihang till Riksdagens protokoll 19110. 112 käft. (Nr 142. Bilaga.)
Inut rar k tillhanda,hålles särskilt.
Formulär nr 6 c
Särskild bilaga lämnas för varje fastighet.
Anni. Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa envar medlem eller delägare
uppgift om de förhållanden, som å detina bilaga angivas, i vad medlemmen eller delägaren angår, för att tjäna denne till ledning
vid uppgörandet av hans självdeklaration. Underlåtenhet härutinnan medför för den försumlige påföljd av böter.
Bilaga tili
i vad avser fastigheten
kommun och
(föreningens eller bolagets tirma)
(kvarter och nummer eller annan beteckning)
församling (i stad) för tiden
deklaration år lil...
år lil
A. Lägenheter, som innehavas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.
Medlems eller delägares
namn och yrke eller titel
hemvist
(kommun, gata, hnsnnmmer: uppgives endast för
medlem eller delägare, som icke &r mantalsskriven
i fastigheten)
Lägenhet,
som innehaves
med
p ~ ET
Blr !•
er
Summa
Transport
B. Övriga lägenheter i fastigheten.
Lägenhetens storlek ‘ |
Antal lägenheter |
Lägenhetens storlek |
Antal lägenheter |
||||
använda |
uthyrda |
outhyrda |
använda |
uthyrda |
outhyrda |
||
........ |
|||||||
1 1 ram utan kök......... |
4 ram och kök.......... |
............. |
i .............i |
||||
2 eller flera ram utan kök..... |
5 rum och kök.......... |
............. |
|||||
i 1 rum och kök.......... |
'' |
6 eller flera rum och kök..... |
|||||
'' 2 rum och kök........... |
Butikslägenheter......... |
||||||
j 3 rum och kök.......... |
Andra lokaler........... |
............ |
|||||
i Transport |
............ |
Summa |
...... |
Summa hyresintäkter av de under B. redovisade lägenheter: kr.
C. Fördelning av fastighetens taxeringsvärde på lägenheterna.
1. Lägenheter, redovisade under A., som innehavas
a) med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,.................kr.
b) med hyresrätt..............................
2. Lägenheter, redovisade under B.......................... »
Summa (= liela taxeringsvärdet) kr.
D. Medlemmar eller delägare, som icke innehava lägenheter.
Medlems
eller
delägares
emvis
Värdet av
medlems eller
delägares andel
i föreningens . .
ener bo Anmärkningar
legenhet,
kronor
.
i
Biktigheteu av förestående uppgifter bekräftas.
den
1 0
Föreningens eller bolagets firma:
Firmatecknare:
toka-. SdUm i»ie
300710
Anvisningar.
1. Med lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i denna hans egenskap, avses lägenhet, som upplåtits till medlem
eller delägare i enlighet med överenskommelse vid föreningens eller bolagets bildande eller bestämmelse i stadgar eller
bolagsordning eller som senare i liknande ordning upplåtits till honom. Har medlem eller delägare uthyrt eller eljest upplåtit
sin lägenhet till annan, skall utan hinder därav lägenheten uppgivas under A. här nedan.
2. Har till medlem eller delägare utöver lägenhet, som han i sin nämnda egenskap innehar, genom särskilt avtal upplåtits annan
lägenhet, lämnas uppgift örn sistnämnda lägenhet under B. bär nedan.
3. Särskild rad användes för varje lägenhet.
4. Jungfrukammare med direkt dager och stångber dörr räknas som rum. Finnes kokvrå, nnmärkes detta i kolumn 14.
5. Kolumn 12 ifylles endast beträffande lägenheter, som innehavas med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.
I.lägenheten omfattar
följande antal
P |
|||
2 |
B e. 3 |
a o |
|
3 r i |
pr Oc ** |
pc g Hj pr lill |
|
3 3 |
3 |
» S S W) 1» S5 |
5 6 7 8
Av vid- |
||
Beräknat |
Inbetalningar |
stående in- |
hyresvärde |
från |
betalningar andel i |
enligt gängse |
medlemmar |
anses så- |
hyrespris, |
eller delägare, |
som kapi- |
kronor |
kronor |
tal tillskott, |
9 |
10 |
11 2 |
Värdet av
medlems eller
andel
i föreningens
eller bolagets
behållna
förmögenhet,
kronor
13
Anmärkningar
(här nppgives bl. a., där så ske kan,
verkliga hyran för lägenhet, som av
medlem eller delägare npplåtits
till utomstående)
14
I
|
|
I
:
Formulär nr 6 d
Uppgift enligt detta formulär skall av bostadsförening eller bostadsaktiebolag
lämnas beträffande envar medlem eller delägare, som i denna
sin egenskap innehar lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet
utan att där vara mantalsskriven, och skall tjäna till ledning för medlemmens
eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet i hemortskommunen
eller, örn hemortskommun saknas, till ledning för hans taxering
i Stockholm (40 a § 2 mom. taxeringsförordningen).
Uppgift till ledning för nedannämnda medlems
eller delägares taxering i .........................
..........kommun.
Utdrag av bilaga tili |
(föreningens eller bolagets firma) |
..... deklaration år 19 |
|
i vad avser fastigheten ............... |
(kvarter och nummer eller annan beteckning) |
........... i ......... |
|
kommun och.................................. |
församling (i stad) för tiden ................ |
— |
år 19 |
A. Lägenheter, som innehayas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.
Medlems eller delägares |
Lägenhet, |
||
namn och yrke eller titel |
hemvist (kommun, gata, husnummer; uppgives endast för |
||
bostadsrätt |
hyresrätt |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
..............•................................................................. |
............ |
||
j Lägenheten omfattar |
Beräknat |
Inbetalningar |
Av vidstående |
På lägenheten |
Värdet av |
Anmärkningar (här uppgives bl. a., där så ske kan, verk-liga hyran för lägenhet, som av medlem |
|||
O- O = 5* = |
oe pr |
badrum |
lokaler för |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
18 |
14 |
..... |
Kätt utdraget betyga:
Bihang till Riksdagens protokoll 1930. lill käft. (Nr 142. Bilaga.)
Kungl. Boktr. Milin IfjC
3007 ro
Til/handahdlles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.
Denna bilaga användes av medlem av bostadsförening eller
delägare i bostadsaktiebolag (se 23). Särskild bilaga lämnas
för varje förening eller bolag, vari den skattskyldige är medlem
eller delägare.
Formulär nr G e
Bilaga till B.
Inkomst av
annan fastighet (än jordbruksfastighet).
Anvisning. Har lägenhet, som medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag innehaft i denna sin egenskap, ingått
i medlemmens eller delägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad sålunda ingått i rörelsen, icke lämnas
å denna blankett utan å bilaga till C.
till
Bilaga nr
lägenhet...........,
bolagets firma)
inom
Lägenhetens beskaffenhet:
(den skattskyldiges namn)
denne under år 19.......... (se 2) innehaft i den greningen .....
v '' bostadsaktiebolaget
tillhöriga fastigheten
... kommun.......... och
deklaration angående den
(föreningens eller
(kvarter och nummer eller annan beteckning)
................................................... församling (i stad).
rum, ............... hall,
kök,
Hela. fastighetens taxeringsvärde: kr.......................................; härav belöper på lägenheten kr.
(Uppgives endast av den, som innehar lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.)
Intäkter (se 23, 24):
Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):
a) Hyresvärdet a lägenheten med tillhörande utrymmen och anläggningar för bekvämlighet
och trevnad under månader...................
b) Andra förmåner, nämligen...... ..............................................................................
I penningar:
a) Hyror o. dvl. (lägenheten har varit uthyrd under ................ månader).......
b) Utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie .
Anni. Utdelning, som utgått å andel eller aktie, uppgives ej här utan såsom inkomst av kapital under
G. i deklarationen.
c) övriga intäkter av lägenheten ......................
Summa intäkter
Avdrag (se 25): ......
Avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse såsom
kapitaltillskott.................
Under året bär jag såsom kapitaltillskott (amortering eller dyl.; se 23) inbetalt
kr. . (Dylik inbetalning får ej avdragas.)
Känta å skuld för lägenheten till annan än föreningen eller bolaget (se 17)......
Diverse utgifter, bestridda av mig själv:
a) Utgifter för reparation och underhåll av lägenheten......kr.
Under året har jag verkställt ny-, till- eller ombyggnad inom
lägenheten för kr. ............. (Dylik kostnad får ej avdragas.) *
b) övriga utgifter enligt följande specifikation:
................................................................................... kr...............................
Summa avdrag
Den skattskyldiges
anteckningar
Kronor
Taxeringsnämndens
anteckningar
Kronor
Summa intäkter...................
Avgår: summa avdrag.................
Nettointäkt av lägenheten (införes under B. i deklarationen)
kr.
»
kr.
Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:
Nettointäkt enligt uppgift ovan....................... kr
Avgår (se 2 0): 5 % av lägenhetens andel av hela fastighetens taxeringsvärde
Anm. DyliU avdrag göres endast då lägenheten innehaves med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt
(men ej då lägenheten innehaves med hyresrätt).
Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.
Fördelning av inkomsten mellan kommuner, församlingar eller dyl. (se 21):
Taxeringsnämndens anteckningar:
Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 käft. (Nr 142. Bilaga.)
Kungl. Boktr. Sthlm toja
3007 JO