Kungl. Majus proposition Nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående viss ändring i
fö>'' statens pensionsanstalt gällande stat; given Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:
I nu gällande stat för statens pensionsanstalt, vilken av riksdagen godkänts
i skrivelse den 11 mars 1927, nr 64, och som slutar på ett belopp av
118,000 kronor, ingår en anslagspost å 42,000 kronor till avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare. I detta sammanhang torde jag få erinra,
att pensionsanstaltens förvaltningskostnader helt bestridas med under anstaltens
förvaltning stående medel och alltså icke till någon del belasta
budgeten.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 110 höft. (Nr 138—140.)
Ang. viss
ändring i
för statens
pensionsanstalt
gällande
stat.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
I skrivelse den 29 november 1929 har nu statens pensionsanstalt hemställt,
att Kungl. Majit måtte i proposition till 1930 års riksdag föreslå, att
det i staten för statens pensionsanstalt uppförda bestämda anslaget: avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare å 42,000 kronor måtte tills vidare
höjas till 46,000 kronor.
Till stöd för denna sin framställning har anstalten anfört huvudsakligen
följande:
Enligt den specifikation, som finnes intagen i propositionen nr 86/1927,
sid. 9, uppgå avlöningarna till pensionsanstaltens icke-ordinarie befattningshavare
i respektive lägsta löneklasser till 37,722 kronor. För uppflyttningar
i högre löneklass har vid lönestatens fastställande härtill lagts en summa
av cirka 4,000 kronor, varigenom anslagsposten bragts upp i ett till 42,000
kronor avrundat belopp.
Under budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 togos av anslaget i anspråk
respektive 40,161 kronor 2 öre och 40,271 kronor 99 öre, vadan återstodo
besparade belopp av ungefär respektive 1,800 kronor och 1,700 kronor.
Under budgetåret 1929/1930 blir anslaget ytterligare utnyttjat med omkring
1,120 kronor med hänsyn till uppflyttningar i högre löneklass. Det skulle
således möjligen kunna räknas med, att utgiften å anslaget under detta
budgetår håller sig inom ett belopp av ungefär 41,400 kronor och att således
å anslaget kan uppstå en besparing av ungefär 600 kronor. Huruvida
i verkligheten en sådan besparing eller över huvud taget någon besparing
alls kan uppstå är dock delvis beroende på faktorer, som ej kunna
på förhand beräknas, exempelvis inträffande sjukdomsfall bland den ickeordinarie
personalen och därav föranledd nödvändighet att anlita extra biträden.
Under de närmaste åren förestående uppflyttningar i högre löneklass
komma att medföra en utgiftsökning i runda tal av 500 kronor från och med
budgetåret 1930/1931, ytterligare 950 kronor från och med budgetåret 1931/
1932 och ytterligare 1,220 kronor från och med budgetåret 1932/1933. Dessutom
kan, med hänsyn till en allt fort på riksräkenskapsverkets prövning
beroende fråga örn den löneklass, i vilken anstaltens matematiker bort avlönas
sedan den 1 juli 1927, pensionsanstalten bliva skyldig att till denne
tjänsteman utgiva avlöningsskillnad, uppgående till 456 kronor mera per
år, än anstalten sedan nämnda dag till honom utgivit samt under den närmaste
treårsperioden fortfarande skulle hava att till honom utgiva. För
mötande av denna eventuella utgift torde, i vad den belöper sig på budgetåren
1927/1928 och 1928/1929, få tagas i anspråk de för dessa år uppkomna
besparingar. För budgetåret 1929/1930 kan anslaget tänkas förslå
för avlöningsfyllnaden, i den mån den avser samma tidrymd. För de följande
budgetåren tillkomme en ytterligare utgift av 456 kronor per år.
Av det ovanstående framgår, att utgifterna å anslaget i fråga kunna
tänkas under nedannämnda budgetår ungefärligen bliva: 1930/1931 41,900
kronor, 1931/1932 42,850 kronor och 1932/1933 44,070 kronor, eventuellt
456 kronor mera under varje budgetår. Anslaget kan således redan från
och med budgetåret 1930/1931 befinnas otillräckligt och synes komma att
från och med näst därpå följande budgetår understiga behovet.
En höjning av anslaget redan från och med budgetåret 1930/1931 är således
av behovet påkallad.
3
Kungl. Maj:ts proposition Kr 138.
I detta sammanhang får pensionsanstalten jämväl hemställa örn åtgärd i
en annan angelägenhet, som är av vikt för anstalten.
De arbetsuppgifter, som åligga pensionsanstaltens matematiska avdelning,
äro numera på grund av göromålens ständiga ökning av den omfattning,
att till förfogande ställda arbetskrafter icke förslå för uppgifternas skötande.
Såsom enda tjänstebiträde hos matematikern är anställd den i ovannämnda
specifikation upptagne halvtidsamanuensen i lönegrad 12. Någon
annan arbetskraft har ej kunnat för detta ändamål disponeras, dels emedan
övriga befattningshavare äro fullt upptagna av sina uppgifter, dels jämväl
av det skäl, att ett verksamt biträde åt matematikern ej kan lämnas av annan
än den, som har väsentligen samma kompetens som denne, således behörighet
såsom aktuarie hos livförsäkringsbolag.
Men blott halvtidshjälp åt matematikern har visat sig otillräcklig, och
amanuensen ifråga har måst helt utnyttjas, varigenom dock ej kunnat förhindras,
att balansen av ärenden på matematikerns avdelning ökats. För
att åtminstone formellt bibehålla befattningens karaktär av halvtidstjänst
har pensionsanstalten valt den utväg att låta befattningshavaren åtnjuta,
förutom halv avlöning i sin löneklass, viss timpenning för tre och en halv
timmars övertidsarbete. På sådant sätt har denne amanuens avlönats allt
sedan den 1 juli 1927, då lönestaten trädde i kraft.
Det är tydligt, att en dylik avlöningsform för en påtagligen så behövlig
tjänsteman är otillfredsställande ur såväl verkets som tjänstemannens synpunkt.
Pensionsanstalten kan icke påräkna att under dylika villkor få någon
längre tid behålla en tjänsteman på denna post. Med hänsyn till anstaltens
konstaterade behov att fullt utnyttja honom synes riktigt, att han
avlönas såsom heltidsamanuens, och med avseende å kompetensvillkor och
åligganden måste anses befogat, att han härvid placeras i åtminstone lika
hög lönegrad som anstaltens övriga amanuenser, således lönegrad 16, varmed
följer en begynnelselön av 4,104 kronor. Detta skulle för nuvarande
befattningshavaren, som i timpenning åtnjutit ungefär 1,700 kronor för år,
innebära en reel avlöningsförbättring, oavsett dyrtidstillägg, av omkring 750
kronor (timpenningen har jämlikt kungörelsen den 26 juni 1925, nr 357,
7 §, utgått med 1 krona 95 öre per timme, således med 6 kronor 82 öre
per arbetsdag.)
Timpenningen har utgått från det anslag, varom ovan talats, och är således
inräknad i de utgifter under anslaget, med vilka i det föregående
räknats.
Pensionsanstalten får således föreslå, att anslaget bestämmes till sådant
belopp, att det lämnar tillgång jämväl till befattningens avlönande såsom
heltidstjänst i lönegrad 16. Detta ändamål skulle kunna vinnas, örn härför
beräknades en utgift av omkring 750 kronor.
Om således till ovan beräknade utgift för budgetåret 1932/1933 44,070
kronor läggas dels nyssnämnda belopp 750 kronor och dels det belopp 456
kronor, som eventuellt kan tillkomma matematikern, stiger utgiftssumman
till omkring 45,300 kronor. För att anslaget skall förslå för de närmaste
tre åren, synes det lämpligen böra höjas till ett uppåt avrundat belopp av
46,000 kronor.
Det bör måhända i detta sammanhang erinras, att avlöningen till de i
specifikationen upptagna icke-ordinare tjänstemännen skulle, därest de samtliga
vore uppflyttade i högsta respektive löneklasser, uppgå till sammanlagt
48,621 kronor. Härvid har för den amanuens, örn vilken ovan nämnts,
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
räknats endast nied hans avlöning enligt specifikationen, ej med någon timlön
därutöver. Räknas det med avlöning för honom såsom heltidsamanuens
i lönegrad 16, ökas summan till 52,122 kronor.
Över denna framställning har statskontoret den 1 februari 1930 avgivit
utlåtande och därvid anfört:
Mot den föreslagna ändringen av en halvtidsamanuensbefattning i 12:e
lönegraden till en heltidsamanuensbefattning i 16:e lönegraden har statskontoret
intet att erinra. Såsom direktionen över statens pensionsanstalt framhållit,
skulle ett genomförande av en dylik ändring endast kräva en merkostnad
av omkring 750 kronor årligen.
Utgifterna under budgetåret 1928/1929 å den i anstaltens stat upptagna
anslagsposten å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
hava endast uppgått till 40,271 kronor 99 öre och de av direktionen
väntade ökade utgifterna hänföra sig, frånsett förberörda belopp å 750 kronor,
till kostnader för avlöningsförhöjningar. Statskontoret vill i anledning
härav erinra, att under senare år en stor del av anslagsposterna till avlöningar
till icke ordinarie befattningshavare, med hänsyn till svårigheten att
beräkna kostnaderna för avlöningsförhöjningar, blivit förslagsvis beräknade.
En liknande anordning synes lämpligen böra vidtagas beträffande statens
pensionsanstalt, därvid de i brev den 1 juni 1928 meddelade föreskrifter i
fråga örn riksräkenskapsverkets avlöningsstat torde kunna tjäna såsom föredöme.
De fastställda grundavlöningarna till extra ordinarie tjänstemän vid anstalten
uppgå till 37,722 kronor, vilket belopp överstiger de verkliga utgifterna
under år 1929 för dylika grundavlöningar samt för avlöning till
extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning
m. m. Även med beräkning av ovanberörda merutgift å 750 kronor torde
det vara tillräckligt, om för grundavlöningar för extra ordinarie tjänstemän,
extra befattningshavare och tillfällig personal, övertidsersättning, renskrivning
m. m. beräknas ett belopp av 38,600 kronor. Utan höjning av nu ifrågavarande
i anstaltens stat upptagna anslagspost å 42,000 kronor skulle alltså
för avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, läkarvård jämte
läkemedel och dylikt samt begravningshjälp till sådan personal återstå ett
belopp av 3,400 kronor, vilket torde vara tillfyllest. Statskontoret anser
därför, att annan ändring i anstaltens stat ej är erforderlig än att anslagsposten
å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
upptages såsom förslagsanslag. Härtill torde dock krävas riksdagens medgivande.
Departe- I likhet med statskontoret anser jag det icke nödvändigt, att nu någon
mentschefen. höjning eker av ifrågavarande anslagspost å 42,000 kronor. Däremot synes
det vara erforderligt att vidtaga sådan anordning, att statens pensionsanstalt
må kunna bestrida de ökade kostnader för icke-ordinarie befattningshavare
hos anstalten, som främst förorsakas av ifrågavarande befattningshavares
regelbundet återkommande uppfattning i högre löneklass.
I sådant hänseende finner jag den lämpligaste åtgärden vara den av statskontoret
förordade, varigenom den nu av bestämt anslags natur varande
anslagsposten å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattnings
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
havare skulle uppdelas i två poster, den ena, med ett belopp av 38,600
kronor, av bestämt anslags natur och avsedd för grundavlöningar till ickeordinarie
tjänstemän, extra befattningshavare och tillfällig personal, övertidsersättning,
renskrivning m. m., och den andra, med ett belopp av 3,400
kronor, av förslagsanslags natur och avsedd för bestridande av kostnaderna
för avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie tjänstemän, läkarvård jämte
läkemedel och dylikt samt begravningshjälp till sådan personal.
I enlighet med detta förslag skulle det nu i staten ingående anslaget å
42,000 kronor betecknas såsom förslagsanslag. I övrigt föranleder förslaget
inga ändringar i den för pensionsanstalten gällande staten.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,®
att för ändamål, som av mig i det föregående angivits,
den i staten för statens pensionsanstalt uppförda anslagsposten
å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare må från och med den 1 juli 1930 erhålla
förslagsanslags natur.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.