Kungl. Majlis proposition nr 136.

1

tfr 135.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående gäldandet
av staten åliggande kommunala och andra
utskyIder för vissa försvarsväsendets fastigheter; given
Stockholms slott den 21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg:

Under framhållande av att kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 870) medfört en utökning av kronans skyldighet att erlägga kommunalskatt,
har arméförvaltningen i skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1929
gjort framställning, i syfte att medel måtte ställas till förfogande för gäldandet
av vissa skatteutgifter för kronan tillhörande, under lantförsvarets förvaltning
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 101 käft. (Nr 135.)

393 30

2 Kuni/!. Maj:ts proposition nr 135.

stående fastigheter. Med anledning av vad arméförvaltningen i berörda skrivelse
anfört hava marinförvaltningen och flygstyrelsen anbefallts att avgiva
yttranden i ämnet, såvitt anginge nämnda myndigheters förvaltningsområden.
Sedan dessa yttranden inkommit, hava, elter erhållen remiss, riksräkenskapsverket
och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet.

dag anhåller nu att få underställa hithörande frågor Kungl. Maj:ts provning.

Arméförvaltningen har i nyssberörda skrivelse anfört följande.

Lantförsvarets fastigheter kunde i skattehänseende indelas i följande lyra
grupper:

1) Fastigheter, som jämlikt 5 § 1 moni. c) i kommunalskattelagen den 28
september 1928 vore fria från kommunalskatt, såsom kasernetablissemang,
vaktstugor m. m. Emellertid förekomme på en del orter även för sådana fastigheter
vissa pålagor i form av skatt under benämning tomtöre, jordskatt, gatuskatt
m. m. Sammanlagda beloppet härav hade med ledning av infordrade
uppgifter beräknats till 2,900 kronor. Ifrågavarande skatter hade, da annat
anslag icke stått till buds, guldits ur byggnadsanslaget. Då emellertid, såsom
nedan komme att utvecklas, fråga uppstått örn täckande av nytillkomna skatteutgifter
för vissa andra fastigheter, vilka i likhet med de nu ifrågavarande
icke tillförde byggnadsanslaget inkomster, hade arméförvaltningen ansett sig
lämpligen böra i detta sammanhang till behandling upptaga spörsmålet örn en
mera tillfredsställande ordning för likviderandet av de nu ifrågavarande utskylderna.

2) Fastigheter, förut redovisade under arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen
samt Järvafältets arrendemedel, d. v. s. uthyr ning sfastigheter samt
jordbruks- och skogsfastigheter. Skattebeloppen för berörda fastigheter hade
hittills guldits ur influtna arrenden och hyror samt påförts byggnadsanslaget.
Då det syntes vara principiellt riktigt, att skatterna för de nu ifrågavarande,
räntabla fastigheterna även i fortsättningen gäldades på enahanda sätt, hade
arméförvaltningen icke funnit anledning att för dessa fastigheters vidkommande
föreslå förändrade bestämmelser i avseende å sättet för gäldande av
desamma åvilande skatter.

Beträffande här ovan under 1) och 2) nämnda grupper av fastigheter hade
några förändringar i avseende å skattskyldigheten icke inträtt i följd av 1928
års nya skatteförfattningar. Annorlunda förliölle det sig med de fastigheter,
som omförmäldes här nedan under 3) och 4).

3) Tjänstebostäder. Dessa hade tidigare varit fria från kommunalutskylder.
På sätt framginge av anvisningarna till f> § kommunalskattelagen, skulle emellertid
numera sådana av försvarsväsendet disponerade byggnader — kaserner
och vaktstugor dock undantagna — som i huvudsak nyttjades till tjänstebostäder,
beskattas till kommunal fastighetsskatt, varmed följde skattskyldighet
även till landstingen m. m. Sammanlagda beloppet av dylika från och med år
1929 nytillkomna skatter hade beräknats till 61,000 kronor, en beräkning, som
dock av flera orsaker endast kunnat göras approximativ och med all sannolikhet
vore tilltagen i underkant. De inkomster, som inflöte från nu ifrågavarande
fastigheter, tillfördes enligt gällande bestämmelser avlöningsanslaget. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till de betydande skattebelopp, varom här
vore fråga, syntes icke heller annat anslag än avlöningsanslaget kunna tillgripas
för skatternas gäldande, såvida icke för ifrågavarande ändamål anvisades
ett särskilt anslag.

4) Fastigheter för fristående industriella anläggningar, såsom Åkers krutbruk,
Karl Gustafs stads gevärsfaktori, arméns centrala beklädnadsverkstad
m. fl. Dessa fastigheter hade såsom för försvarsändamål nyttjade tidigare

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

varit fria från kommunalutskylder, men i följd av stadgandet i a § 1 inom. t)
kamm linål sk atte] agen skulle de numera underkastas fastighetsbeskattning, varmed
följde skattskyldighet även till landsting m. m. Däremot torde ifrågavarande
anläggningar, såsom avseende förnämligast statens eget behov, jämlikt
53 § 1 mom. b) kommunalskattelagen vara fria från kommunal inkomstskatt.
För nu ifrägaliomna fastigheter hade det sammanlagda skattebeloppet lör
budget krei 1929/1930 approximativt beräknats till 20,000 kronor. Det enda
anslag, som för närvarande syntes kunna komma i fråga för gäldande av de a
nn berörda fastigheter belöpande skatter, vore byggnadsanslaget, Detta tillfördes
emellertid icke några uppbördsmedel från fastigheterna. Någon höjning
av byggnadsanslaget med hänsyn till de nytillkomna skatterna hade på grund
av frånvaron utav närmare beräkningsgrunder hittills icke kunnat begäras,
ehuru en sådan förutsetts såsom nödvändig. För dtet nu löpande budgetåret
torde i fråga om förevarande fastigheter föreligga de lör utsättningar, som omförmäldes
i kungörelsen den 27 juni 1920 (nr 189). däri en hänvändelse till
statskontoret i dylika fall anvisats för erhållande av medel till skatternas
gäldande. T. vad avsåge nästkommande och framtida budgetår läge det givetvis
närmast till hands att för täckande av nu ifrågavarande skattebelopp^ anlita utvägen
att förstärka byggnadsanslaget, så att detsamma kunde förslå även för
detta ändamål. Arméförvaltningen hade emellertid alternativt tänkt sig en
eliman utväg, nämligen anvisande av ett särskilt förslagsanslag tor bestridande
av förevarande och vissa andra skatter. o

I det föregående hade framhållits, att för gäldande av skatter, åvilande lindel
1) och 2) upptagna fastigheter, byggnadsanslaget i framtiden kunde komma
till användning, att för fastigheterna under 2) sa alltjämt borde äga ruin, men
att för fastigheterna under 1) en omläggning vöre önskvärd. Beträffande fastigheterna
under 3) hade anförts, att skatterna för innevarande och Narn tida
budgetår borde gäldas av avlöningsanslaget. i den mån icke i vad avsåge
framtida budgetår — annat anslag ställdes till förfogande. "V <t<1 anginge fastigheterna
under 4), hade framhållits, att för täckande av dem avilande skatter
för nästkommande och framtida budgetar mäste ifrågakomma antingen en höjning
av byggnadsanslaget eller ock anvisande av ett särskilt skatteanslag..

Därest'' .särskilt skatteanslag icke anvisades, skulle således för framtiden
skatterna för lantförsvarets fastigheter komma att gäldas ur två anslag,^ nämligen
byggnadsanslaget — i nödig utsträckning höjt — beträffande fastigheterna''under
1), 2) och 4) samt avlöningsanslaget i fråga örn fastigheterna
under 3). Anvisades åter ett särskilt anslag, syntes detsamma lämpligen böra
omfatta skatterna för fastigheterna under 1), 3) och 4), vilka, i motsats mot
fastigheterna under 2), hade det gemensamt, att inkomster därifrån icke tillfördes
byggnadsanslaget. Beträffande fastigheterna under 2) vore, såsom beröris,
någon förändring icke nödig.

Arméförvaltningen hade ansett sig böra något närmare undersöka förutsättningarna
för ett särskilt anslag till gäldande av skatterna för berörda oräntabla
fastigheter under 1), 3) och 4).

En otvivelaktig fördel, som vunnes genom en anordning av berörd art, vore,
att anslaget kunde göras till förslagsanslag. Givetvis vore ett förslagsanslag
väl lämpat för utgifter av ifrågavarande slag, vilka icke bestämdes av den
anslagsförvaltande myndigheten utan oberoende av dess bestämmande utginge
på grund av lag och författning.

Därest ett för ifrågavarande ändamål avsett förslagsanslag skulle komma
till stånd, borde detsamma enligt arméförvaltningens åsikt begränsas till sådana
lantförsvarets fastigheter, som icke utgjordes av uthyrnings- eller jordbrukson
skogsfastigheter.

Arméförvaltningen hade ansett sig böra för sin del förorda anordningen med

4

Kungl. Majas proposition nr 133.

ett särskilt förslagsanslag, begränsat på ovan angivet sätt. Emellertid hade
arméförvaltningen ansett sig icke kunna underlåta att i förevarande framställning
alternativt framlägga förslag innefattande fördelning av dessa skatteutgifter
å byggnads- och avlöningsanslagen.

En sammanfattning av vad ovan anförts rörande beloppen av de å olika
grupper av fastigheter vilande skatter gåve vid handen, att sagda belopp beräknats
till för fastigheterna under 1) 2,900 kronor, under 3) 61,000 kronor
och under 4) 20,000 kronor. Försiktigheten syntes dock bjuda, att för fastigheterna
under 1) och 4) sammanlagda beloppet avrundades uppåt till 25,000
kronor.

Med stöd av det anförda föresloge arméförvaltningen, att Kungl. Majit måtte

dels medgiva, att för budgetåret 1929/1930 de å fastigheterna under 3) här
ovan (tjänstebostäder) belöpande skatter finge gäldas från avlöningsanslaget,

dels ock i proposition till riksdagen hemställa antingen örn ökning av ordinarie
reservationsanslaget till byggnader, övningsfält och skjutbanor med
25,000 kronor för gäldande av skatter för fastigheterna under 1) och 4) samt
örn riksdagens bifall därtill, att jämväl för budgetåret 1930/1931 och följande
budgetår kommunala och andra utskylder, åvilande av lantförsvaret disponerade
tjänstebostäder (fastigheterna under 3) ), finge gäldas ur avlöningsanslaget,
eller och — vilket alternativ arméförvaltningen förordade — örn anvisande av
ett ordinarie förslagsanslag å 86,000 kronor till gäldande av sådana lantförsvaret
åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och
skogsfastigheter.

I sitt den 9 januari 1930 dagtecknade utlåtande anför marinförvaltningen
följande.

Marinförvaltningen tillstyrkte arméförvaltningens förslag örn särskilda
ordinarie anslagsmedel av förslagsanslags natur till gäldande av sådana försvaret
åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och
skogsfastigheter. För marinens vidkommande utgjordes ifrågavarande skatter
i stort sett av utskylder för tjänstebostäder, för vilka tidigare i regel åtnjutits
skattefrihet men från och med år 1929 enligt den då ikraftträdande kommunalskattelagen
måste erläggas skatt till kommunerna. Enligt infordrade uppgifter
från marinens lokalmyndigheter uppginge de på grund av taxeringarna år 1929
debiterade eller beräknade utskylderna av denna art till något mer än 19,000
kronor, i huvudsak belöpande på fastigheter i Karlskrona och Vaxholm. Ehuru
å ena sidan marinförvaltningen i vissa fall anfört besvär över nämnda taxeringar
och dessa måhända på grund därav komme att bliva föremål för någon jämkning,
men å andra sidan innebörden av de nya beskattningsbestämmelserna
kunde tänkas ännu icke hava varit fullt klar för alla taxeringsmyndigheter och
med hänsyn härtill skattskyldighet för ytterligare vissa tjänstebostäder möjligen
kunde förväntas till ett kommande år, funne sig marinförvaltningen icke
hava något annat rättesnöre för beräkning av erforderliga anslagsmedel än de
uppgifter ämbetsverket nu erhållit från de lokala myndigheterna, med jämkning
uppåt till i avrundat tal 20,000 kronor. Ämbetsverket hemställde alltså, att
Kungl. Majit måtte dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett ordinarie förslagsanslag å 20,000 kronor till gäldande av sådana sjöförsvaret
åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och
skogsfastigheter, dels och medgiva, att för innevarande budgetår å marinens
tjänstebostäder belöpande skatter finge gäldas från sjöförsvarets avlöningsanslag.

Flygstyrelsen har i utlåtande av den 9 januari 1930 framhållit, att det av
arméförvaltningen framställda förslaget i fråga örn gäldandet av skatter för

5

Kungl. Maj:1s proposition nr 135.

lantförsvarets fastigheter med fördel kunde tillämpas även beträffande bestridandet
av utgifter för skatter för flygvapnets fastigheter. I anslutning härtill
och med förmälan, att flygstyrelsen förslagsvis beräknat skatterna för tjänstebostäder
till 14,000 kronor, skatterna för industriella anläggningar till 6,000
kronor samt vissa pålagor under benämning tomtöre m. m. till 500 kronor, har
flygstyrelsen föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte

dels medgiva, att de å innevarande budgetår belöpande skatterna för flygvapnets
såsom tjänstebostäder upplåtna fastigheter finge gäldas från flygvapnets
avlöningsanslag,

dels ock i proposition till riksdagen hemställa antingen örn ökning av ordinarie
reservationsanslaget till byggnader, flygfält m. m. med 6,500 kronor för
gäldande av skatter för flygvapnet tillhöriga industriella anläggningar och
vissa tomtören m. m., ävensom örn riksdagens bifall därtill, att jämväl för instundande
och följande budgetår kommunala och andra utskylder, åvilande av
flygvapnet till tjänstebostäder upplåtna fastigheter, finge gäldas av avlöningsanslaget,
eller ock — vilket alternativ flygstyrelsen förordade — örn anvisande
av ett ordinarie förslagsanslag å 20,500 kronor till gäldande av sådana flygvapnet
åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och
skogsfastigheter.

I utlåtande den 21 januari 1930 har riksräkenskapsverket förklarat sig icke
hava något att erinra mot de av arméförvaltningen, marinförvaltningen och
flygstyrelsen gemensamt omfattade förslagen rörande gäldandet av de under
innevarande och följande budgetår förfallande skatterna, utom såvitt anginge
de skatter, som belöpte å fastigheter för fristående industriella anläggningar.
Beträffande sistberörda skatter har riksräkenskapsverket uttalat den meningen,
att dessa såväl under innevarande som följande budgetår rätteligen borde avföras
bland vederbörande industriella anläggningars driftkostnader. I fråga
örn anvisande för framtiden under fjärde huvudtiteln av särskilda skatteanslag
har riksräkenskapsverket i övrigt endast gjort den erinran, att anslagsbeloppen
för de olika försvarsgrenarna lämpligen borde sammanföras till ett gemensamt
förslagsanslag, varå skulle avföras samtliga hithörande skatter utom sådana,
som belöpte å uthyrnings-, jordbruks- och skogsfastigheter samt fastigheter för
fristående industriella anläggningar.

Statskontoret har slutligen i utlåtande den 22 januari 1930 anfört följande.

Av den i ärendet förebragta utredningen framginge, att enligt kommunalskattelagen
av den 28 september 1928 skattskyldighet inträtt för vissa försvarsväsendet
tillhöriga fastigheter, för vilka kommunalskatt tidigare ej utgått,
nämligen tjänstebostäder och industriella anläggningar.

Vad anginge sist omförmälda fastigheter, alltså de, som brukades av försvarsväsendets
verkstäder, fabriker och andra industriella anläggningar, syntes
det statskontoret riktigast, att den på taxeringen av desamma grundade kommunalskatten
inginge bland omkostnaderna för anläggningarnas drift, d. v. s.
avfördes å vederbörande tillverkningsanslag. På så sätt skulle en anslagsbelastning
åstadkommas, som bättre utvisade de verkliga kostnaderna för materielens
framställande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Departements chefen.

Beträffande tjänstebostäderna hade alternativt föreslagits, att å desamma
belöpande kommunalskatt skulle avföras å de särskilda avlöningsanslagen, enär
vid uträknande av avlöning åt innehavarna av bostadslägenheter avdrag gjordes
med hänsyn till värdet av den av dem sålunda åtnjutna förmånen. Emellertid
vore att märka, att vid bestämmandet av ifrågavarande avlöningsanslag de
olika slutsummorna minskats med belopp, motsvarande beräknade avdrag för
bostadsförmån. I anslagen inginge alltså ieke något belopp, som motsvarade
bostadsförmånens värde. Vid sådant förhållande syntes det knappast lämpligt
att disponera avlöningsanslagen för nu ifrågavarande utgift för tjänstebostäderna.
Statskontoret ville därför hemställa, att för bestridande av sagda utgift
hos riksdagen utverkades ett särskilt anslag att i riksstaten upptagas under
fjärde huvudtiteln, avdelning »5. Gemensamma anslag». Det sålunda ifrågasatta
nya anslaget, som borde få karaktären av förslagsanslag, syntes med ledning
av de inkomna uppgifterna kunna beräknas till 95,000 kronor och torde
förslagsvis kunna benämnas »Kommunalutskylder för till tjänstebostäder upplåtna
fastigheter».

De på innevarande budgetår belöpande utgifterna av sist omförmälda slag
syntes med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 27 juni 1929, nr 189,
kunna gäldas av sjunde huvudtitelns förslagsanslag till staten åliggande kommunala
och andra utskylder.

De på övriga fastigheter belöpande skatter och andra avgifter torde vid
bifall till vad ovan föreslagits kunna gäldas av samma medel, som hittills bestritt
desamma. Framställningen syntes därför i denna del icke böra föranleda
någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Vad först angår bestridandet av de skatteutgifter, som belöpa å försvarsväsendets
såsom tjänstebostäder upplåtna fastigheter, Ilar statskontoret visserligen
ansett berörda utgifter för innevarande budgetår författningsenligt kunna
avföras å det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till staten
åliggande kommunala och andra utskylder. Då emellertid dessa utgifter enligt
de upplysningar, som lämnats av vederbörande myndigheter, uppgå till en
summa, vilken högst väsentligt överstiger det under nyssnämnda anslag i riksstaten
upptagna beloppet av 40,000 kronor, har jag, efter samråd med chefen
för finansdepartementet, funnit det vara lämpligare, att ifrågavarande utgifter,
i överensstämmelse med vad de övriga myndigheterna härutinnan föreslagit, för
innevarande budgetår bestridas av de anslag, till vilka inkomsterna av nu avsedda
fastigheter inflyta, d. v. s. respektive försvarsgrenars ordinarie avlöningsanslag.
På enahanda sätt torde här berörda skatteutgifter böra bestridas jämväl
under budgetåret 1930/1931. I samband med uppgörandet av förslag till riksstat
förbudgetåret 1931/1932 torde böra tagas under övervägande det förut omförmälda
förslaget örn uppförande under fjärde huvudtiteln av ett särskilt, för
de tre försvarsgrenarna gemensamt skatteanslag av förslagsanslags natur.

Vidkommande härefter skatterna för sådana försvarsväsendet tillhöriga
fastigheter, som äro att hänföra lill fristående industriella anläggningar, delar
jag den av statskontoret och riksräkenskapsverket uttalade meningen och anser
sålunda, att utgifterna härför lämpligen böra ingå bland omkostnaderna för
anläggningarnas drift.

Beträffande övriga i myndigheternas framställningar avsedda utskylder
ifrågasätter jag icke nu någon ändring av hittills tillämpade grunder för gäldandet
av dessa kostnader.

Kungl. Majus proposition nr 135. 7

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att godkänna de av mig förordade grunder för gäldandet under innevarande
oell nästkommande budgetår av staten åliggande kommunala och andra utskylder,
avseende, vissa försvarsväsendets fastigheter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.