Kungl. Majus proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för förre volontären A. E. Nordin från viss
betalningsskyldighet; given Stockholms slott den 21
februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kr onpr insen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Boredt,, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:
Med anledning av en den 9 mars 1928 i Stockholm inträffad sammanstötning
mellan en kronan tillhörig, av dåvarande volontären vid fälttelegrafkåren
A. E. Nordin förd personautomobil och en av Lenna bruks aktiebolag
ägd lastautomobil, varvid även en aktiebolaget Stockholms spårvägar
tillhörig motorvagn skadades, väcktes åtal mot Nordin inför Stockholms
rådhusrätt. Bådhusrätten, som meddelade utslag i målet den 22 maj 1928,
fann det framgå av omständigheterna i målet, att Nordin genom att färdas
med för hög fart i rådande slirigt väglag åsidosatt den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av olycksfall betingats av förhandenvarande förUihany
till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. 102 käft. (Nr 130.)
421 30
2
Kungl. Majus proposition nr 130.
hållanden, samt prövade därför rättvist dels döma Nordin att för ovarsam
körning med motorfordon böta 100 kronor till kronan, dels ock — på grund
av de mot Nordin i målet framställda ersättningsanspråken — förplikta
honom att, bland annat, genast mot kvitto utgiva, till aktiebolaget Stockholms
spårvägar 25 kronor samt till Lenna bruks aktiebolag 1,130 kronor
93 öre jämte ränta å detta belopp efter fem procent örn året från den 24
april 1928, tills betalning skedde.
Rådhusrättens utslag vann laga kraft.
I skrivelse till Kungl. Majit den 17 juli 1928 anförde arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement, att enär det genom rådhusrättens utslag
fastslagits, att Nordin varit vållande till den skada, för vilken ersättningsskyldighet
sålunda ålagts honom, syntes kronan jämlikt stagandena i
lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik
vara såsom ägare till den utav Nordin vid olyckstillfället förda
automobilen i första hand ansvarig för den uppkomna skadan. På grund
härav hemställde departementen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att för
gäldande av de utdömda skadeståndsbeloppen måtte från lantförsvarets anslag
till extra utgifter få utbetalas 25 kronor, respektive 1,130 kronor 93
öre jämte fem procent årlig ränta å sistnämnda belopp från den 24 april
1928, till dess betalning skedde. Tillika förklarade sig departementen ämna
vidtaga åtgärder för bevakande hos Nordin av ett mot utgiften svarande
belopp.
Enligt beslut den 10 augusti 1928 biföll Kungl. Majit fortifikations- och
civila departementens ifrågavarande framställning samt föreskrev därjämte,
att det belopp, som framdeles kunde komma att indrivas finn Nordin, skulle
tillgodoföras nyssnämnda anslag till extra utgifter.
Efter det arméförvaltningens ombudsman vid Stockholms rådhusrätt sedermera
anhängiggjort talan mot Nordin med yrkande örn åläggande för denne
att till kronan utgiva ersättning för kronans utlägg i ovan angivna avseenden,
förpliktade rådhusrätten genom dom den 29 augusti 1928 Nordin att
till kronan genast mot kvitto utgiva 1,155 kronor 93 öre jämte ränta efter
fem procent örn året å 1,130 kronor 93 öre från den 24 april 1928 till stämningsdagen
den 24 augusti samma år och därifrån å hela det utdömda beloppet,
till dess betalning skedde, ävensom att ersätta kronan rättegångskostnaden
med 15 kronor.
Domen har vunnit laga kraft.
Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 november 1928,
har Nordin anhållit att av nåd bliva befriad från den honom jämlikt Stockholms
rådhusrätts dom den 29 augusti 1928 åliggande betalningsskyldighet
samt till stöd härför anfört i huvudsak följande:
Genom att nödgas gälda den utdömda summan bleve Nordin vid avgången
ur tjänst den 31 oktober 1929 fullkomligt utblottad och urståndsatt
att ens förskaffa sig det nödvändigaste i beklädnadsväg, än mindre förskaffa
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 3
sig medel för resa till hemorten. Hans föräldrar, som levde i små omständigheter,
vore beroende av hans hjälp.
Den automobil, som han vid olyckstillfället varit kommenderad att föra,
hade icke varit i fullt kördugligt skick. För sitt befäl hade han förut och
även samma dag olyckan skedde anmält, att bromsarna å bilen icke fungerade,
men på grund av att körningen varit av brådskande art, hade han
det oaktat fått order att köra. Härjämte borde även tagas i beaktande det
egenartade förhållandet, som vore förenat med att föra motorfordon i kronans
tjänst. Medan privatpersoner och firmor m. fl. hade sina fordon försäkrade
icke blott för att skydda sig för skada å eget fordon, utan även
för att skydda sina förare från att genom liknande olyckshändelser bliva
ruinerade, hade kronan icke sina fordon försäkrade, vilket hade till följd,
att förare i kronans tjänst, som kommenderades att föra motorfordon, löpte
otillbörligt större risker i ekonomiskt hänseende än andra förare. Olyckshändelser,
som vore jämförliga med den förevarande, inträffade så gott som
dagligen i Stockholm på grund av den ökade trafiken, trots att försiktighet
iakttoges.
I utlåtande över ansökningen har chefen för fälttelegrafkåren anfört bland
annat:
I anledning av Nordins påstående, att han beordrats köra bilen, ehuru
han anmält, att bromsinrättningen å densamma icke vore i fullgott skick,
hade kårchefen föranstaltat örn förhör i ärendet ävensom införskaffat yttrande
i frågan från Nordins dåvarande kompanichef. Med hänsyn till vad
kompanichefen därvid anfört, syntes det mindre sannolikt, att Nordin vid
tillfället i fråga beordrats föra automobilen, oaktat han anmält, att bromsarna
vore dåliga. Nordin hade nämligen säkerligen i så fall icke underlåtit
att inför rådhusrätten andraga detta förhållande, vilket borde hava talat
till hans förmån vid bedömandet av hans ansvarsskyldighet för olyckan.
Det vore emellertid ostridigt, att förare av kronans motorfordon löpte
betydande ekonomiska risker, så länge dessa fordon icke vore försäkrade.
I betraktande av den praxis, som tillämpades beträffande andra motorfordon
än kronans, framstode dessa risker så mycket skarpare. Försäkringsbolag,
som övertagit ägarens ansvar enligt lagen, hade jämlikt senaste bestämmelser
avstått från sin regressrätt som försäkringsgivare utom i vissa
särskilt angivna fall, nämligen örn skadan vållats genom att föraren vid
olyckstillfället varit onykter, handlat i brottslig avsikt eller begagnat automobilen
utan försäkringshavarens medgivande. Då i sådant hänseende icke
något kunde läggas Nordin till last, syntes det rimligt, att kronan avstode
från sin fordran hos honom.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava den 13 februari
1929 yttrat sig i ärendet.
Fortifikationsdepartementet har därvid under åberopande av de skäl, som
chefen för fälttelegrafkåren anfört, tillstyrkt, att Nordin måtte befrias från
erläggande av det skadeståndsbelopp jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader,
som ålagts honom att utgiva till Kungl. Majit och kronan
genom Stockholms rådhusrätts dom den 29 augusti 1928.
Civila departementet Ilar, för den händelse Kungl. Majit skulle godkänna
fortifikationsdepartementets förslag, hemställt, att proposition i ärendet måtte
avlåtas till riksdagen.
Departements
chefen.
4 Kungl. Majlis proposition nr 130.
Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den 8 mars
1929 anfört följande.
Av Stockholms rådhusrätts utslag den 22 maj 1928, angående ansvar för
ifrågavarande kollisionsolycka, framginge, att Nordin, på den grund att han
—- genom att vid olyckstillfället hava färdats med för hög färt i rådande
slirigt väglag — åsidosatt den omsorg och varsamhet, som till förekommande
av olycksfall betingats av förhandenvarande förhållanden, dömts för
ovarsam körning vid ifrågavarande tillfälle att böta 100 kronor. När så
härtill komme, att, enligt vad Nordin numera upplyst, den av honom förda
automobilen vid sagda tillfälle icke varit i fullt kördugligt skick, i det att
bromsarna icke fungerat tillfredsställande, ävensom att Nordin haft vetskap
härom, syntes det ganska tveksamt, om den gjorda nådeansökningen borde
bifallas.
Med hänsyn emellertid till att Nordin uppenbarligen befunne sig i knappa
ekonomiska omständigheter, ansåge sig statskontoret likväl icke böra motsätta
sig, att framställning gjordes till riksdagen på sätt arméförvaltningen
hemställt i sitt utlåtande; och tilläte sig statskontoret i detta sammanhang
erinra, att 1922 års riksdag (skrivelse nr 143) under ganska likartade omständigheter
befriat postiljonen K. M. Jonsson från honom påvilande ersättningsskyldighet.
Giltiga skäl synas mig tala för att Nordin befrias från ifrågavarande betalningsskyldighet.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Majit,
efter utfärdandet av den utav nästlidet års riksdag antagna lagen örn trafikförsäkring
å motorfordon, genom kungörelse den 26 september 1929 (nr
299), vilken trätt i kraft den 1 oktober samma år, förordnat, att därest trafikförsäkring
icke tagits å staten tillhörigt motorfordon, staten för vad den
fått utgiva i ersättning för skada i följd av trafik med fordonet icke må
hålla sig till föraren, i den mån denne vid trafikförsäkring utan förbehåll
skulle varit fri från försäkringsgivarens krav. Då Nordin ej kan anses hava
genom grov vårdslöshet vållat kollisionen, hade, därest lagen örn trafikförsäkring
varit gällande vid ifrågavarande tid, staten jämlikt nämnda kungörelse
ej kunnat fordra ersättning av honom.
Enligt vad jag inhämtat, har Nordin erhållit avsked från sin anställning
vid fälttelegrafkåren från och med den 25 augusti 1929.
På grund av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre volontären vid fälttelegrafkåren A. E. Norrdin må befrias från
honom jämlikt Stockholms rådhusrätts förenämnda dom den 29 augusti
1928 åliggande betalningsskyldighet till kronan, samt
att det belopp, från vars gäldande Nordin sålunda befrias, må ur vederbörliga
räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.