Kungl. Majus proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående beredande
av ålderdomsunderstöd ät s. k. lådbrevbärare
vid postverket; given Stockholms slott den 9 januari
1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 januari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell, anmäler fråga örn tilldelande av ålderdomsunderstöd
åt s. k. lådbrevbärare vid postverket samt anför därvid:
Sedan generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 28 november
1911 framlagt förslag till anordnande av en enklare form av postutdelning i
sådana fall, då lokalbrevbäring icke ansåges böra ifrågakomma, bemyndigade
Kungl. Majit den 22 mars 1912 styrelsen att å platser, där styrelsen prövade
sådant till gagn för den korresponderande allmänheten lämpligen böra ske,
föranstalta örn postutdelning till adressater genom postens nedläggande i brevlådor,
som av korrespondenterna anbringades å av vederbörande postmyndigBihang
till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 11 höft. (Nr 13-—14.) luta r.i
2
Kungl. May.ts proposition nr 13.
heter närmare anvisade ställen, ävensom att för besörjande av sådan postutdelning
använda jämväl personer utom postverket.
Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet har dylik postutdelning
— i posttjänsten i allmänhet benämnd lådbrevbäring — anordnats på ett stort
antal platser i landet. Den är för närvarande den vanligaste formen för postens
beställande i förstads-, villa- och municipalsamhällen samt förekommer jämväl
i mindre köpingar och i övrigt inom tättbefolkade områden å landsbygden. I
vissa fall besörjes lådbrevbäringen av tjänstemannapersonal, men oftast anlitas
därtill personer utom postverket, anställda medelst kontrakt. Det arbete, som
lådbrevbärarna utföra, är närmast av samma art som det, vilket utföres av den
fast anställda brevbärarpersonalen.
I fråga örn anställningsförhållanden äro de kontraktsanställda lådbrevbärarna
närmast jämförliga med lantbrevbärarna. Arbetstiden för lådbrevbärarna varierar
givetvis allt efter storleken av och befolkningstätheten i respektive utdelningsområden
men uppgår i regel till eller närmar sig full dagstjänst. Postutdelning
å lådbrevbäringslinjerna försiggår i allmänhet minst en gång varje
söckendag och i vissa fall jämväl å sön- och helgdagar.
Enligt gällande bestämmelser, vilka utfärdats efter riksdagens hörande,
kunna lantbrevbärare — vilka dock i många fall icke äro sysselsatta i postverkets
tjänst mera än vissa söckendagar — vid avgång från tjänsten av generalpoststyrelsen
beviljas ålderdomsunderstöd för sin återstående livstid. Stadganden
rörande tilldelandet av sådant understöd hava ursprungligen meddelats
genom Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913, vari föreskrivits
att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort
minst 25 år, må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,
till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst
vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått
från postverket. Sedermera Ilar genom brev den 28 juni 1918 förordnats att,
utan hinder av föreskrifterna i brevet den 20 juni 1913, poststationsföreståndare
och lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år må undantagsvis och särskilt
när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare
eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket,
kunna tilldelas understöd i enlighet med i 1913 års brev stadgade grunder.
Här ifrågavarande understöd utgå från det å postverkets stat för driftkostnader
upptagna anslaget till livräntor och understöd.
I skrivelse den 27 augusti 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn rätt att jämväl åt lådbrevbärare bevilja ålderdomsunderstöd enligt grunder,
motsvarande dem, som enligt vad nyss anförts gälla beträffande lantbrevbärare
och sådana poststationsföreståndare, som äro anställda medelst personligt
kontrakt.
Till stöd för förslaget har generalpoststyrelsen anfört huvudsakligen följande:
Det synes generalpoststyrelsen rättvist och billigt att enahanda förmån,
som i förevarande avseende beviljats lantbrevbärare, även beredes lådbrevbärare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
3
Under elen hittills förflutna tiden, sedan lådbrevbäring infördes i svenska
postverket, har något behov av bestämmelser rörande ålderdomsunderstöd åt
med sådan brevbäring sysselsatt personal icke förelegat. Anställningstiden för
de lådbrevbärare, som hitintills slutat sin anställning, har nämligen icke varit
tillräckligt lång för att kunna motivera dylikt understöd. Fortfarande torde
anställningstiden även för de tidigast anställda lådbrevbärarna få anses väl kort
för att ålderdomsunderstöd enbart på grund av denna anställning skulle kunna
beviljas. Emellertid har det i vissa fall befunnits lämpligt att omändra förutvarande
lan thre vbäringslin jer till lådbrevbäringslinjer. T dessa fall har, därest
den förutvarande lantbrevbäraren ansetts lämplig till och önskat övertaga lådbrevbärarsysslan,
denne antagits till lådbrevbärare å vederbörande linje. Ofta
har en dylik omläggning från lantbrevbäring till lådbrevbäring skett i samband
med en utvidgning av postutdelningen till följd av uppkommen tätare
bebyggelse, och postutdelningen medelst lådbrevbäring därför kommit att taga
längre tid i anspråk än besörjandet av den ursprungliga lantbrevbäringen.
Därest en dylik lantbrevbäringslinje icke förändrats till lådbrevbäring, skulle
lantbrevbäraren — under förutsättning av tillräckligt lång anställningstid och
därest hans förhållanden i övrigt motiverade beviljandet av understöd —- kunna
av generalpoststyrelsen vid avgången tilldelas ålderdomsunderstöd för sin återstående
livstid. Även i de fall, då vederbörandes anställning såsom lantbrevbärare
förändrats till anställning såsom lådbrevbärare, har styrelsen, jämlikt
brevet den 28 juni 1918, möjlighet att åtminstone i undantagsfall tilldela dylikt
understöd. De i ämnet utfärdade bestämmelserna medgiva emellertid icke, att
anställningstiden såsom lådbrevbärare därvid får räknas såsom likvärdig med
anställningstiden såsom lantbrevbärare. Och vad beträffar de fall, då anställningstiden
såsom lantbrevbärare väsentligen understiger dea lägsta tid, vilken
— enligt av generalpoststyrelsen tillämpade grunder — hittills ansetts såsom
erforderlig för att understöd skolat kunna beviljas, ställer styrelsen sig tveksam,
huruvida styrelsen överhuvud taget kan med stöd utav i ämnet av Kungl.
Majit utfärdade bestämmelser tilldela vederbörande sådant understöd. Särskilt
gäller detta, då anställningstiden såsom lantbrevbärare är kortare än anställningstiden
såsom lådbrevbärare och den senare befattningen alltså måste anses
såsom huvudsyssla.
Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att riksdagen i
ett fall beviljat understöd åt en lådbrevbärare, som tidigare varit lantbrevbärare
och därjämte postförare. I anledning av motion i ämnet beslöt nämligen 1923
års riksdag ali tilldela förre lådbrevbäraren i Strömslund Konrad Olsson ett
årligt understöd av trehundra kronor. I detta fall hade vederbörande varit anställd
såsom postförare 8 år f> månader, såsom lantbrevbärare 5 år 8 månader
och såsom lådbrevbärare 5 år 7 månader. Olssons sammanlagda anställningstid
såsom lantbrevbärare och lådbrevbärare uppgick således till endast 11 år 3 månader,
varav föga mera än hälften såsom lantbrevbärare. På grund härav, och då
anställning såsom postförare endast när alldeles särskilda omständigheter förelegat
ansetts kunna motivera beviljandet av understöd, hade generalpoststyrelsen,
till vilken Olsson tidigare ingått med anhållan örn understöd, funnit sig
förhindrad tilldela honom sådant. T infordrat yttrande över motionen fann styrelsen
sig — ehuru, enligt av styrelsen uttalad uppfattning, anställningen såsom
lådbrevbärare vore av till någon del med lantbrevbärarebefattning likartad
natur — av enahanda skäl, som föranlett dess avslag å Olssons till styrelsen
ingivna hemställan, hindrad tillstyrka bifall till motionen. Såväl statskontoret
som bankoutskottet tillstyrkte emellertid understöd åt Olsson, och riksdagen
beviljade dylikt.
Beträffande grunderna för beräkning av tjänstetid för ifrågavarande ålder -
4
Kungl. Maj;ts proposition nr 13.
domsunderstöd samt i fråga om beslutanderätten rörande dessa understöd har
generalpoststyrelsen härefter anfört:
Det synes vara riktigt och rättvist att vid utmätandet av ålderdomsunderstöd
hänsyn tages jämväl till den tid, varunder vederbörande eventuellt tjänstgjort
såsom lantbrevbärare. Under sådana omständigheter och ur de synpunkter i
övrigt, som här kunna komma i beaktande, synes det generalpoststyrelsen lämpligt
och riktigt, att enahanda bestämmelser i fråga örn tilldelande av understöd
bliva gällande beträffande båda de ifrågavarande kategorierna av anställningshavare
vid postverket.
I likhet med vad som gäller beträffande poststationsföreståndare och lantbrevbärare
torde det böra ankomma på generalpoststyrelsen att, efter av Kungl.
Maj :t fastställda huvudgrunder, besluta i fråga örn ålderdomsunderstöd även
åt lådbrevbärare. Att prövningen av dylika understödsärenden handlägges av
en och samma myndighet synes nämligen vara nödvändigt för vinnande av
enhetlighet, i all synnerhet då, såsom förut framhållits, det ej sällan inträffar,
att en person under en del av sin anställningstid bestritt en lantbrevbärarsyssla
och under återstoden varit lådbrevbärare.
Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt om bemyndigande
att tilldela lådbrevbärare, som avgår från sin befattning, ålderdomsunderstöd
enligt de i Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20
juni 1913 och 28 juni 1918 för beviljande av ålderdomsunderstöd åt poststationsföreståndare
och lantbrevbärare fastställda grunder.
I infordrat utlåtande den 7 september 1929 har statskontoret anfört, att
ämbetsverket med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat funne goda skäl
föreligga för tilldelande av ålderdomsunderstöd åt lådbrevbärare i enlighet med
de grunder, som gälla för dylikt understöd åt poststationsföreståndare och lantbrevbärare.
Statskontoret har därför tillstyrkt bifall till generalpoststyrelsens
framställning.
Departements
chefen.
Även jag finner lådbrevbärarnas arbets- och anställningsförhållanden vara
sådana, att de — under förutsättning av tillräcklig anställningstid — skäligen
böra, i likhet med lantbrevbärare, tillerkännas ålderdomsunderstöd efter avgång
från anställning hos postverket. Särskilt skulle det i sådana fall, då en lantbrevbäringslinje
förändras till lådbrevbäringslinje och lantbrevbäraren i samband
därmed antages till lådbrevbärare, vara uppenbart obilligt att frånkänna
honom den rätt till understöd, som han genom fortsatt utövande av lantbrevbärarsysslan
kunnat förvärva. Då jag icke har något att erinra mot utformningen
av generalpoststyrelsens förslag, vill jag därför tillstyrka, att lådbrevbärare
berättigas till ålderdomsunderstöd enligt de grunder, som gälla beträffande
dylik förmån åt lantbrevbärare samt medelst personligt kontrakt
anställda poststationsföreståndare. Enär emellertid bestämmelserna örn sistnämnda
understöd utfärdats efter riksdagens hörande, lärer även nu förevarande
spörsmål få underställas riksdagen.
På sätt generalpoststyrelsen förutsatt, torde prövningen av frågor örn understöd
åt lådbrevbärare böra verkställas av styrelsen. Även nu ifrågavarande
understöd torde böra bestridas från det å postverkets driftkostnadsstat upptagna
anslaget till livräntor och understöd.
Kungl. Majlis proposition nr 13.
5
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att s. k. lådbrevbärare vid postverket må efter avgång från
sin anställning tilldelas ålderdomsunderstöd enligt de grunder,
som gälla beträffande dylikt understöd åt vissa poststationsföreståndare
samt åt lantbrevbärare.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Fredric Hawerman.