Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt förre
amanuensen i justitiedepartementet Einar Lindström; given
Stockholms slott den 7 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Georg Bissmark.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:
I underdånig skrivelse den 21 januari 1930 har förre amanuensen i
justitiedepartementet Einar Lindström anhållit, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att han måtte från och med månaden näst efter den,
vari han lämnar sin anställning i justitiedepartementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
2,580 kronor.
Av ansökningen samt av vad i övrigt meddelats framgår följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 99 haft. (Nr 12b.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
Lindström, som är född den 15 maj 1894, avlade den 15 september 1917
juris kandidatexamen samt antogs den 21 i sistnämnda månad till e. o.
notarie i Svea hovrätt och den 31 december 1918 till e. o. notarie i Göta
hovrätt. Under tiden september 1917—hösten 1920 har Lindström tjänstgjort
i Norra och Södra Tjusts härads domsaga, där han förvaltat domarämbete
sammanlagt 166 dagar samt förrättat sex allmänna tingssammanträden’
ävensom hållit rannsakningar och andra extra förrättningar. Han
har från och med den 15 november 1920 till i september 1921 varit anställd
hos medicinalstyrelsen, varest han uppehållit sekreterarbefattning något mera
än 2 månader, samt tjänstgjort vid 1921 års riksdag såsom notarie hos första
lagutskottet. Den 1 juni 1921 har Lindström antagits till amanuens i
justitiedepartementet. Med undantag för några korta avbrott sommaren
1921 har Lindström därefter till och med den 30 april 1928 i en följd innehaft
förordnanden å registrators- eller andre kanslisekreterarbefattning.
Lindström har den 14 april 1928 av fångvårdsstyrelsen förordnats att från
och med den 1 påföljande maj intill utgången av sagda år uppehålla en
ledigförklarad notarietjänst i styrelsen och tillträdde förordnandet berörda
den 1 maj. Sedan en Lindströms medsökande hos Kungl. Majit anfört
besvär över styrelsens beslut, blev emellertid Lindströms förordnande av
Kungl. Majit upphävt med utgången av juni månad 1928. Därefter har
Lindström tjänstgjort som förste amanuens i justitiedepartementet. Han har
därstädes uppehållit registratorstjänst sammanlagt 4 år 6 månader 14 dagar
samt andre kanslisekreterartjänst 2 år 5 månader 23 dagar. Under sina
förordnanden å ordinarie tjänst har han tidvis — senast under tiden 1
januari 1927—30 juni 1928 — åtnjutit s. k. full lön. Under den övriga
delen av sin tjänstgöring i departementet har Lindström erhållit lön som
förste amanuens (12:e lönegraden i löneplanen för manliga e. o. tjänstemän
den 31 december 1921, nr 778, 18:e lönegraden i löneplanen den 26 juni
1925, nr 356), jämte, då han uppehållit ordinarie befattning, vikariatsersättning.
Från och med den 1 oktober 1928 har, enligt beslut av chefen
för justitiedepartementet, hans dagliga tjänstgöringstid, vilken tidigare utgjort
7 timmar, inskränkts till 3 ‘/2 timme och hans avlöning reducerats i
proportion till minskningen av tjänstgöringstiden. Lindström har lämnat
sin tjänst i departementet den 4 januari 1930 men har han av departementschefen
erhållit vissa uppdrag i departementet, vilka uppdrag skola upphöra
den 1 april 1930. För dessa uppdrag har Lindström tillerkänts en ersättning
av 200 kronor för månad.
Vid sin ansökan har Lindström fogat följande läkarbetygi
»Amanuensen Einar Lindström, som av undertecknade observerats och
vårdats under en längre tid sistlidna höst, har därvid befunnits lida av
kronisk nervsjukdom (psychasthenia med periodiska depressioner) av sådan
grad, att sjukdomen väsentligen inskränker hans arbetsförmåga och — tidvis
— gör honom fullständigt oförmögen till arbete.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
Enligt undertecknades uppfattning är det i mycket ringa grad sannolikt,
att amanuensen Lindström kan återvinna full hälsa och bliva fullt tjänsteduglig,
vilket intygas på heder och samvete.
Stockholm den 18 januari 1930.
J. Tillgren. Lennart Sahlin.
Docent, överläkare vid Maria sjukhus. Leg. läkare.»
I sin ansökan har Lindström anfört följande:
Lindström hänvisade till en något mer än tolv år lång tjänstgöring i Amanuensen
statens tjänst. På sätt av läkarbetyget framginge, utgjorde emellertid hans Lindström.
hälsotillstånd för framtiden hinder för hans användande i vare sig allmän
eller enskild tjänst. På grund härav och då Lindström för sitt uppehälle
vore helt hänvisad till sin arbetsinkomst, komme han, när anställningen i
justitiedepartementet inom kort upphörde, att sakna utväg till sin försörjning,
därest han icke erli olle pension av allmänna medel. Vidkommande
beloppet av eventuell pension torde detta kunna bestämmas i enlighet med
de grunder, som tillämpats i fråga örn pension åt andre kanslisekreteraren
i Kungl. Maj:ts kansli, amanuensen i socialdepartementet C. H. Sjöcrona
(prop. 1926 nr 94) (hel pension = 2/.i av lönen å billigaste ort i 18:e löngradens,
löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare (nr 356), högsta löneklass
eller 3,440 kronor. Sjukpension lika med 3/i av sistnämnda belopp
eller 2,580 kronor.) Från och med den 1 oktober 1928 räknat hade hans
dagliga tjänstgöringstid inskränkts samt hans lön i motsvarande omfattning
nedsatts, och kunde det då måhända ifrågasättas, huruvida icke nämnda
omständighet vore av beskaffenhet att ogynnsamt påverka frågan örn hans
förtidspensionering. Då inskränkningen av tjänstgöringen ägt rum i syfte
att bereda honom tillfälle att för vinnande av utsikt till befordran taga
anställning jämväl hos annan myndighet, ehuru det icke lyckades honom
ernå sådan anställning, torde det emellertid vara med billighet överensstämmande,
att avseende icke fästes vid densamma. Lindström hade jämväl
under en avsevärd del av tiden efter berörda den 1 oktober nämligen
från och med den 21 april till och med den 31 oktober 1929 — tidvis på
grund av förordnande som andre kanslisekreterare och tidvis på grund av
särskilt utav departementschefen meddelat uppdrag — haft en daglig arbetstid
av cirka 7 timmar. Även för månaderna november och december
1929 innehade Lindström dylikt uppdrag, ehuru han på grund av sjukdom
nödgades taga fullständig tjänstledighet under denna tid.
över framställningen har statskontoret avgivit infordrat utlåtande, däri, statskontoret.
anföres:
Med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge statskontoret billigt
att någon pension bereddes Lindström, när han inom kort på grund av
sjukdom nödgades lämna den amanuensbefattning i justitiedepartementet,
som nu gåve levebröd åt honom. Vad beträffade beloppet av sådan pension
föreställde sig statskontoret, att pensionsbeloppet borde avpassas efter
samma grunder, som i föregående liknande fall kommit i tillämpning,
exempelvis när 1925 års riksdag beviljade pension åt förste amanuensen i
riksarkivet och skolöverstyrelsen L. G. Strömsten, d. v. s. pensionen borde
med någon reduktion av anledning, att avgifter för egen pensionering icke
erlagts, avpassas efter vad som i pension skulle under liknande förhållanden
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
Departements
chefen.
tillkomma en ordinarie befattningshavare i samma löneställning. Då sökanden
enligt egen uppgift vore placerad i 18:e lönegraden samt pensionsunderlaget
för manlig ordinarie befattningshavare i nämnda lönegrad utgjorde
3,684 kronor, skulle sjukpension för sådan befattningshavare bliva 3/, av 3,684
kronor eller utan avrundning »2,773» kronor. Örn detta belopp såsom i liknande
fäll ägt rum beträffande icke-ordinarie befattningshavare reducerades med J/io
skulle Lindströms pension lämpligen böra bestämmas till 2,496 kronor. Den
omständigheten, att Lindström tidvis under de sista åren icke åtnjutit avlöning
för mer än halv tjänstgöring, syntes icke böra inverka på pensionsbeloppet.
Åberopande vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindström finge från och med
dagen näst efter den, då han avginge från sin anställning i statstjänst,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 2,496 kronor.
Lindström, som tidigare under sin tjänstgöring i justitiedepartementet
ådagalagt stort intresse samt utfört sitt arbete till belåtenhet, har under de
senare åren drabbats av ohälsa, som nedsatt hans arbetsförmåga i sådan
grad, att jag ansett mig nödsakad uppsäga honom från hans amanuensbefattning.
Som Lindström, då han den 1 april i år skall lämna departementet,
står utan inkomster samt han på grund av sin sjukdom saknar
utsikter att nödtorftigt försörja sig, anser jag mig i likhet med statskontoret
böra tillstyrka, att han erhåller någon pension av statsmedel. Jag
tillåter mig jämväl åberopa, att riksdagen tidigare i liknande fall beviljat
pension.
I fråga om beloppet av den pension Lindström skulle kunna erhålla
har under ärendets förberedande behandling uttalats tvekan, huruvida icke
hänsyn borde tagas till att Lindström från och med den 1 oktober 1928 fått
sitt arvode nedsatt. Ehuru billigheten kan synas tala för att statskontorets
förslag följes, har jag dock av principiella skäl funnit, att den omständigheten,
att Lindströms arvode reducerats bör i viss mån inverka å pensionsbeloppet.
Såsom i vissa tidigare liknande fall ägt rum, torde vid pensionsbeloppets
beräkning kunna tagas till utgångspunkt de grunder för pensionering av
icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda sakkunniga
den 29 mars 1927 avgivna betänkande angående ny civil pensionslag
m. m. För manlig icke-ordinarie befattningshavare i 18:e lönegraden —
den lönegrad, efter vilken Lindström åtnjutit avlöning — skulle pensionsunderlaget
enligt berörda förslag komma att utgöra 3,444 kronor. Med
iakttagande av att sjukpensionen i ett fall sådant som det förevarande torde
böra beräknas till tre fjärdedelar av pensionsunderlaget samt att det sålunda
framkomna beloppet ytterligare lärer böra reduceras med en tiondel av den
anledning, att pensionsavgiften icke erlagts, erhålles ett pensionsbelopp av
2,325 kronor. Tager man åter hänsyn därtill, att Lindström efter den
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
1 oktober 1928 endast uppburit halv avlöning, blir pensionsunderlaget 1,720
kronor och sjukpensionen 1,290 kronor eller med avdrag av en tiondel 1,161
kronor. Medeltalet mellan nämnda belopp 2,325 kronor och 1,161 kronor
borde utgöra en efter de särskilda förhållandena i detta fall lämpad pension.
Omförmälda medeltal utgör 1,743 kronor, som torde böra avrundas
till 1,740 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre amanuensen i justitiedepartementet Einar
Lindström må från och med den 1 april 1930 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,740 kronor.
Till vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt täckes Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skall
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 19:10. 1 sami. 99 haft. (Nr IVi.)
9