Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa
nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen; given
Stockholms slott den 14 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anför:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra
regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under andra huvudtiteln,
upptog jag under punkt 23 till behandling fråga om anslag till vissa nybyggnadsarbeten
vid centralfängelset å Långholmen, vilken fråga väckts av
fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1929. I denna skrivelse hade
fångvårdsstyrelsen anfört, att vid centralfängelset å Långholmen vore för
sådana fångar, vilka icke arbetade i cell, anordnade arbetslokaler i det söder
örn central fängelsets cellavdelning belägna byggnadskomplexet, inom vilket
Bihang till riksdagens protokoll 19110. 1 sand. 95 haft. (Nr 120.) 1

2

Kungl. Majlis proposition Nr 120.

jämväl vöre inrymd fängelsets sinnessjukavdelning. Arbetsdriften vid fängelset,
särskilt efter det arbetsmaskiner i ökad omfattning kommit till användning,
krävde emellertid numera ökat utrymme. Vidare måste belägenheten
av sinnessjukavdelningen mellan lokaler, som disponerades för arbetsdriften,
anses synnerligen olämplig. Med hänsyn härtill och då den nuvarande
sinnessjukavdelningen icke komme att fylla behovet av erforderliga
platser efter den nya sinnessjuklagens ikraftträdande, hade fångvårdsstyrelsen
funnit åtgärder oundgängligen erforderliga för vinnande av bot för nu angivna
svårigheter. I sådant syfte hade styrelsen ansett den lämpligaste utvägen
vara, att åt sinnessjukavdelningen bereddes lokaler i en för ändamålet
uppförd ny byggnad och att sinnessjukavdelningens nuvarande utrymmen
övertoges av arbetsdriften. Kostnaden för den nya sinnessjukavdelningen
hade inom styrelsen beräknats till 410,000 kronor. Omändringen
för arbetsdriftens räkning av de lokaler, som nu upptoges av sinnessjukavdelningen,
torde kräva en kostnad av 28,000 kronor. Uppgjorda ritningar
till ny sinnessjukavdelning hade varit underställda medicinalstyrelsens
granskning och hade av nämnda styrelse lämnats utan erinran. Sagda ritningar
ävensom kostnadsberäkningar för den nya sinnessjukavdelningen samt
kostnadsberäkning för omändringen av den nuvarande sinnessjukavdelningen
till lokaler för arbetsdriften hade sedermera för granskning överlämnats
till byggnadsstyrelsen; men hade denna styrelse ännu icke medhunnit
densamma. Med hänsyn härtill vore fångvårdsstyrelsen icke för det dåvarande
i tillfälle att hos Kungl. Maj:t göra definitiv framställning i ämnet.
Då emellertid på grund av den nya sinnessjuklagens ikraftträdande den 1
anuari 1931 frågan snarast måste vinna sin lösning, vore det styrelsens avsikt
att, så fort förhållandena det medgåve, inkomma med dylik framställning,
avseende beviljande för budgetåret 1930/1931 av medel för ändamålet.

För egen del framhöll jag, att av fångvårdsstyrelsens framställning framginge,
att de lokaler vid centralfängelset å Långholmen, som för närvarande
disponerades för arbetsdriften, torde vara otillräckliga, varjämte den nuvarande
sinnessjukavdelningen icke kunde anses fylla de krav, som måste
ställas på en dylik avdelning. Fångvårdsstyrelsens förslag, av vilket jag
under hand tagit del, syntes mig ägnat att kunna läggas till grund för en
framställning till riksdagen. Som den förberedande behandlingen av förslaget
icke avslutats, kunde jag ej göra definitiv hemställan i ämnet.
Enär ifrågavarande arbeten icke torde kunna i sin helhet utföras redan
under nästkommande budgetår, ansåg jag anslagsäskandet till innevarande
års riksdag kunna begränsas till viss del av det för sinnessjukavdelningens
uppförande beräknade beloppet eller till 210,000 kronor.

I anslutning härtill gjorde jag allenast anmälan örn det föreliggande behovet
av ett dylikt anslag, och föreslog Kungl. Maj:t på min framställning
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bestridande av
kostnaderna för vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 3

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag å 210,000
kronor.

Sedan fångvårdsstyrelsen numera med skrivelse den 28 januari 1930 överlämnat
förslag till förenämnda byggnadsarbeten jämte medicinalstyrelsens
och byggnadsstyrelsens däröver till fångvårdsstyrelsen avgivna yttranden,
får jag ånyo anmäla detta ärende.

Jag tillåter mig därvid först till behandling upptaga frågan örn lämpligheten
att över huvudtaget vidtaga kostsamma nybyggnader vid centralfängelset
å Långholmen. I sitt förenämnda yttrande har nämligen byggnadsstyrelsen
uttalat såsom sin uppfattning, att intill dess frågan örn centralfängelsets
bibehållande å Långholmen blivit fullt utredd, några mer omfattande
eller dyrbara byggnads- eller ändringsarbeten icke borde företagas
inom fängelset, såvida icke synnerligen tvingande skäl härför förelåge.
Den numera beslutade s. k. Västerbron, som avsåges bliva en starkt trafikerad
samfärdsled genom staden, komme att dragas så nära intill fängelset
och delvis i ett så högt läge i förhållande till fängelsets gårdar, att det
inom en förhållandevis snar framtid måhända kunde visa sig önskvärt att
flytta fängelset.

Fångvårdsstyrelsen har beträffande förevarande spörsmål i sin skrivelse
yttrat:

Byggnadsstyrelsens skäl för en flyttning av centralfängelset syntes närmast
grundat på de olägenheter för fängelset, som kunde antagas bliva förenade
med utförandet av den s. k. Västerbron.

I fråga örn Västerbrons sträckning hade tre förslag närmast varit föremål
för övervägande, nämligen det s. k. Smedsuddsförslaget, Rålambshovsförslaget
och Mälarbroförslaget. Enligt Smedsuddsförslaget skulle bron dragas
från Smedsudden till Långholmen och gatan där på en sträcka av* omkring
150 meter gå över fängelsets område på så sätt, att den närmaste cellflygeln
skulle passeras på ett avstånd av icke fullt 50 meter. Enligt Rålambshovsförslaget
skulle bron utgå från Rålambshov och gatan över Långholmen framgå
med en östligare sträckning än enligt det förra förslaget, varvid fängelsets
område icke alls skulle beröras. Mälarbroförslaget innebure, att förbindelseleden
skulle från S:t Eriksgatan dragas över Långholmen ännu längre öster
ut än enligt Rålambshovsförslaget. Emellertid torde såväl Smedsuddsförslaget
som Mälarbroförslaget numera få anses övergivna. Stockholms stadsfullmäktige
hade nämligen den 21 juni 1929 beslutat uppdraga åt hamnstyrelsen
att anordna en allmän tävlan angående ifrågavarande broförbindelse i överensstämmelse
med uppgjort preliminärt förslag till bro i Rålambshovsläget
samt på grund av tävlingsresultatet utarbeta definitivt förslag till broarna
över Pålsundet och Riddarfjärden jämte anslutande viadukter.

Då sålunda broförbindelse endast i Rålambshovsläget torde ifrågakomma
till utförande, borde undersökas, huruvida eller i vad mån broförbindelsen
i detta läge kunde medföra sådana olägenheter för fängelset, att detsamma
borde flyttas från sin nuvarande plats. Såsom förut nämnts, skulle förbindelseleden
i detta läge icke på någon punkt passera fängelsets område.

Fångvårds styrelsen.

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 120.

Gatan över Långholmen vore avsedd att framgå på ett medelavstånd av 85
meter från fängelsets promenadgårdar. Då dessa gårdar voro nedsprängda
i berget cirka 4.5 meter under dess krön och gatan enligt ritningar avsetts
skola dragas på en höjd av allenast cirka 2 meter över sagda krön, torde
insyn till dessa gårdar från gatan vara så gott som utesluten. Avståndet
från gatan till närmaste cellflygel skulle uppgå till minst 100 meter. Med
hänsyn härtill samt att gatans och nämnda cellflygels axlar starkt divergerade
torde någon kommunikation mellan fångar och gatutrafikanter icke
vara att befara.

Icke heller trafikbullret från bron och förbindelsegatan torde med hänsyn
till avståndet och fängelsets massiva byggnadssätt kunna antagas bliva så
starkt, att det kunde hava någon nämnvärt störande inverkan på de i cellerna
förvarade fångarna.

Fångvårdsstyrelsen har jämväl ingått på en utredning, huruvida fängelset
av annan anledning skulle anses icke böra för någon längre tid bibehållas
å nuvarande plats. Innan jag redogör för styrelsens uppfattning härutinnan,
må det tillåtas mig att beröra vissa tidigare väckta förslag örn fängelsets
förflyttning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1912 framlade fångvårdsstyrelsen
plan för då erforderliga byggnadsarbeten vid fängelset och anhöll,
att hos riksdagen måtte äskas ett anslag å 520,000 kronor till utförande av
nämnda arbeten, vilket anslag dock, enligt av styrelsen uttalad uppfattning,
kunde fördelas på två år. På Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1913 års riksdag
för nämnda ändamål ett extra anslag å 209,500 kronor för år 1914.
Härefter gjorde fångvårdsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september
1913 framställning örn ett anslag å 278,000 kronor för byggnadsplanens
realiserande i återstående delar. Sedan svenska fångvårdssällskapet
i skrivelse till Kungl. Majit den 20 november 1913 uttalat den önskan, att
inga sådana åtgärder måtte av statsmakterna vidtagas, som kunde stå hindrande
i vägen för Långholmsfängelsets snara förflyttning och omändring
till jordbruksfängelse, samt i samband därmed gjort gällande den åsikten,
att nämnda fängelses läge alldeles inpå huvudstaden icke mera kunde anses
lämpligt och ej heller lämnade några utvecklingsmöjligheter i modern
penitentiär riktning, anförde fångvårdsstyrelsen i infordrat yttrande den 28
november 1913, bland annat, följande:

I rak motsats mot påståendet, att fängelsets läge alldeles inpå huvudstaden
ieke mera kunde anses lämpligt, betonade styrelsen, att fängelset hade ett
alldeles sällsynt gott läge. Dess område upptoge en yta av ej mindre än
omkring 86,860 kvadratmeter eller 981,600 kvadratfot mitt å Långholmen,
vars höjning över omgivande vatten läte fängelsebyggnaderna omsvepas av
rena vindar. Närheten till fångvårdsstyrelsen och polismyndigheterna medförde
lättnad i förvaltningshänseende och möjlighet för styrelsens tjänstemän
att följa verksamheten vid detta rikets största fängelse på helt annat
sätt än eljest. Styrelsen förvärvade härigenom i större omfattning en inblick
i fångbehandlingens praktiska utövning än inspektionsbesöken vid av -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

lägsnare anstalter enbart för sig kunde skänka, varjämte styrelsen sattes i
tillfälle att mera omedelbart inverka å ledningen av den anstalt, som på
grund av sin storlek och betydelse måste vara normgivande för övriga
fängelser. Direktören vid fängelset kunde utan eljest nödig tidsuppoffring
infinna sig hos styrelsen för rådgörande, liksom ock sammanträdena mellan
styrelsens och fängelsets ledande tjänstemän för skyddsverksamhetens befrämjande
allenast härigenom möjliggjordes i nuvarande utsträckning. Ur
säkerhetssynpunkt innebure belägenheten mycket stora företräden. Vattenomflutet
vore fängelset jämförelsevis lättbevakat, och allmänheten kunde i
händelse av behov med lätthet avstängas från tillträde till holmen. Dennas
närhet till den tätt befolkade huvudstaden utgjorde således ingen risk. Fängelset
vore på grund av förhållandena rikets i hänseende till fångförvaret
mest betryggande straffanstalt. Möjligheten att tillkalla polishandräckning
i nödigt antal medförde en trygghetskänsla, som vore till uppskattad fördel,
Tillgång till Stockholms beprövade brandkår vore likaledes av betydande
värde i händelse av brandolycka.

I proposition till 1914 års riksdag hemställde Kungl. Majit i enlighet
med fångvårdsstyrelsens begäran örn ett extra anslag å 278,000 kronor för
ifrågavarande byggnadsarbeten. I propositionen framhöll dåvarande departementschefen
med anledning av den framställda anmärkningen beträffande
fängelsets läge, att han icke kunde finna annat än att fängelset ännu en avsevärd
tid kunde utan olägenhet kvarbliva å Långholmen. Riksdagen beviljade
härefter det begärda anslaget. Sedermera har riksdagen åren 1918,
1919 och 1921 beviljat ytterligare anslag för moderniseringsarbeten vid
Långholmsfängelset. De medel, som sålunda åren 1913, 1914, 1918, 1919
och 1921 beviljats för ifrågavarande ändamål uppgå i runt tal till 1,000,000
kronor. Det torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom på grund av
Kungl. Majits och riksdagens beslut år 1917 ett jordbruksfängelse anordnats
vid Mariestad.

I sin nu ifrågavarande skrivelse anför fångvårdsstyrelsen:

Fångvårdsstyrelsen hyste alltjämt den uppfattningen, att Långholmsfängelsets
nuvarande läge ur flera synpunkter vore fördelaktigt. Särskilt
ville styrelsen härvid ånyo framhålla betydelsen av att rikets största fängelse
vore så beläget, att en nära kontakt kunde upprätthållas mellan styrelsen
och fängelseförvaltningen.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det nuvarande fängelset
på grund av sin ålder borde ersättas med ett nytt fängelse, vilket då
med hänsyn till Stockholms stads eventuella behov att komma i besittning
av ifrågavarande område torde böra förläggas till annan plats än den nuvarande.
Visserligen skulle ett utbytande av fängelset mot ett i alla avseenden
fullt modernt fängelse å annan lämplig plats i Stockholms närhet
kunna anses stå i överensstämmelse med fångvårdens intressen, men en
förflyttning av fängelset torde med hänsyn till därav betingade högst betydande
kostnader icke kunna ifrågakomma, så länge det nuvarande
fängelset vore fullt användbart för sitt ändamål. Friligt, styrelsens upp -

Fångvårds styrelsen.

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

fattning hade de sedan år 1914 vidtagna moderniseringsåtgärderna vid
fängelset åvägahragt, att detsamma i stort sett ännu många år borde kunna
fylla skäliga krav på ett fängelse av ifrågavarande slag. De nu föreslagna
byggnadsarbetena hade icke synts styrelsen vara av den omfattning och
betinga sådana kostnader, att de borde aktualisera frågan örn fängelsets
förflyttning.

Såsom förut berörts skulle uppförandet av ett nytt fängelse av Långholmsfängelsets
storlek jämte behövliga bostäder m. m. betinga högst betydande
kostnader. Enligt beräkning av styrelsens biträde i byggnadsärenden,
hovintendenten G. Lindgren, skulle nämnda kostnader belöpa sig
till cirka 12 miljoner kronor. Även med avdrag för vad den nuvarande
fängelsetomten vid försäljning kunde inbringa, komme säkerligen dessa
kostnader att uppgå till ett så avsevärt belopp, att fängelsets förflyttning
ej borde kunna ifrågakomma, förrän sådant blivit av förhållandena oundgängligen
påkallat.

I ett senare av Kungl. Majit infordrat utlåtande har byggnadsstyrelsen
emellertid uttalat, att, då fångvårdsstyrelsen ur fångvårdssynpunkt icke
hyste betänkligheter mot att fängelset fortfarande bibehölles å Långholmen,
torde man kunna utgå ifrån att fängelset komme att kvarbliva där under
en längre följd av år, och hade byggnadsstyrelsen under sådana förhållanden
icke något att erinra mot att det föreslagna byggnadsföretaget komme
till utförande.

Ehuru efter denna frågas behandling vid 1913 och 1914 års riksdagar
byggnadsverksamheten å den del av Södermalm, som gränsar intill Långholmskanalen,
varit mycket livlig, har dock denna bebyggelse på grund av
fängelsets fria belägenhet icke medfört några olägenheter. Genom den nya
Västerbron kommer visserligen en av stadens stora trafikleder att ledas
över Långholmen. Vid ett besök, som jag tillsammans med chefen för
byggnadsstyrelsen avlagt å Långholmen, har jag emellertid i likhet med
fångvårdsstyrelsen kunnat konstatera, att den föreslagna bron praktiskt
taget ej kan inverka störande på fängelset. Ej heller behöva några särskilda
åtgärder vidtagas för att förhindra den å bron passerande allmänheten
att iakttaga eller störande inverka på fångarna.

Med avseende å sundhet och hygien torde fängelset, tack vare sin belägenhet,
stå långt över de flesta utländska, ofta mitt i storstäderna belägna
straffanstalter.

Fängelset torde ännu många år kunna användas för sitt ändamål. Ett
nedläggande av fängelset och uppförande av ett nytt centralfängelse, som
under alla förhållanden måste ligga i Stockholms närhet, skulle för staten
medföra betydande ekonomiska uppoffringar och torde ej heller kunna motiveras
från statlig synpunkt. På grund av nu anförda omständigheter
finner jag ej anledning att av hänsyn till spörsmålet örn fängelsets förflyttning
uppskjuta ställningstagandet till ifrågavarande byggnadsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

7

Innan jag övergår till fångvårdsstyrelsens framställning torde redogörelse
lämpligen böra lämnas för vissa stadganden i den nya sinnessjuklagen
och dessa bestämmelsers inverkan å platsbehovet inom fångvårdens
sinnessjukavdelningar. I 41 § i nämnda lag stadgas, att i vissa fall undersökningen
av tilltalads sinnesbeskaffenhet skall äga rum, innan domstolen
må döma honom skyldig. Enligt 42 § skall, då domstol jämlikt 41 § beslutat
att inhämta utlåtande angående tilltalad, som förvaras i häkte, sådant
utlåtande efter verkställd undersökning avgivas av sjukvårdsläkaren vid den
fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, som skall mottaga för sinnessjukdom
misstänkta från det häkte, där den tilltalade förvaras, samt att
den tilltalade för undersökning skall överföras till sinnessjukavdelning. I
46 § lämnas föreskrift örn dylik undersökning av den, som är föremål
för förfarande, avseende ådömande av tvångsarbete, och skall i sådant fall
bestämmelsen i 42 § i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Dessa bestämmelser
innebära, att rättspsykiatrisk undersökning av häktad i brottmål
och häktad lösdrivare alltid skall äga rum å sinnessjukavdelning tillhörande
fångvården. Föreskriften, att dylik undersökning i vissa fall är obligatorisk,
medför, att antalet undersökningar kommer att ökas. De sakkunniga,
som utarbetat förslaget till sinnessjuklag (se Statens offentliga utredningar
1927:10, sid. 97 o. f.), hava också räknat med en så gott som omedelbar
ökning av antalet undersökningar per år med omkring ett femtiotal samt
ansett, att ökningen komme att ytterligare fortgå, så att man måste räkna
med en slutlig ökning av omkring 90. Härigenom kommer det totala antalet
av ifrågavarande undersökningar, som nu uppgår till cirka 160, att
bliva ungefär 250 årligen. Slutligen stadgas i 48 § sinnessjuklagen, att
fånge eller häktad, som befinnes lida av sinnessjukdom eller kan misstänkas
lida av sådan sjukdom, skall så snart ske kan för vård eller observation
intagas å sinnessjukavdelning vid fångvården.

För närvarande finnas inom fångvården sinnessjukavdelningar vid centralfängelserna
å Långholmen, å Härlanda, i Malmö, i Härnösand och i
Växjö samt vid straffängelserna i Jönköping och i Karlstad ävensom vid
kronohäktet i Västervik. För undersökning av häktade torde i allmänhet
å dessa sinnessjukavdelningar kunna disponeras omkring 45 platser.

I fråga om det platsbehov å fångvårdens sinnessjukavdelningar sinnessjuklagen
påkallar hava de sakkunniga, som avgivit betänkande med förslag
till stadga angående sinnessjukvården i riket m. m. (se Statens offentliga
utredningar 1928: 18, sid. 175), uttalat, att för undersökning av häktad hade
normalt en tid av högst två månader förutsatts skola åtgå. I medeltal
torde väl dock tiden för undersökningen icke komma att bliva fullt så lång.
Å andra sidan vore att beakta, att man ej med säkerhet kunde räkna med
att de häktade, som skulle undersökas, skulle jämnt fördela sig över hela
året, vartill komme, att den, som vid undersökning befunnits vara i behov
av vård å sinnessjukhus, skulle kvarbliva å sinnessjukavdelningen under

8

Kungl. Mårds proposition Nr 120.

Fångvårds styrelsen.

viss tid. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde man böra räkna
med att en plats å sinnessjukavdelningen icke skulle räcka för mera än
fyra häktade örn året och alltså för 250 häktade erfordrades omkring 65
platser. Inalles behövdes således omkring 20 nya platser, av vilka 10
måste anordnas omedelbart vid lagens ikraftträdande och återstoden under
något av de närmast följande åren.

Till motivering av sitt förslag rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena
yttrar fångvårdsstyrelsen följande:

I det söder örn fängelsets cellavdelning belägna byggnadskomplexet vore
för närvarande anordnade arbetslokaler för sådana fångar, som icke arbetade
i cell. Inom samma byggnadskomplex vore ock inrymd fängelsets
sinnessjukavdelning. Med den omfattning arbetsdriften tagit under senare
år och genom den alltmer ökade användningen av arbetsmaskiner bade
emellertid dessa arbetslokaler befunnits otillräckliga. Härtill komme, att
sinnessjukavdelningen hindrade erforderlig förbindelse mellan olika arbetslokaler,
något som medförde stora olägenheter för arbetenas bedrivande på
ändamålsenligt sätt.

Icke heller sinnessjukavdelningen kunde längre anses fylla de anspråk,
som numera måste ställas på densamma. Härvid vore följande förhållanden
att uppmärksamma.

Sinnessjukavdelningens belägenhet mellan lokaler, som disponerades för
arbetsdriften, vore icke lämplig. Det arbete med bullrande maskiner, som
numera i stor omfattning ägde rum inom verkstadsavdelningen, måste inverka
störande på de sinnessjuka. Det hade även inträffat, att i arbetsdriften
sysselsatta fångar varit i tillfälle att från arbetslokalerna utkasta
farliga verktyg till sinnessjuka, som uppehållit sig å den till sinnessjukavdelningen
hörande promenadgården.

Med hittills gällande ordning gåves möjlighet att till hospital överflytta
fånge, bos vilken fullt utbildad sinnessjukdom konstaterats. Sådan överflyttning
hade också ägt rum vid särskilt svåra fall, vilka ansetts icke
kunna behandlas vid fångvårdens sinnessjukavdelningar med deras nuvarande
anordningar. Vid hospitalen hade jämväl i viss utsträckning verkställts
rättspsykiatriska undersökningar. Härutinnan hade emellertid ändrade
förhållanden inträtt på grund av den nya sinnessjuklagens bestämmelser.

I betänkande den 23 juni 1928 med förslag till stadga angående sinnessjukvården
i riket m. m. (sid. 176) uttalade 1926 års sinnessjuksakkunniga,
att enligt deras mening å sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen
omkring 20 platser borde reserveras för verkställande av rättspsykiatriska
undersökningar av häktade personer. I fångvårdsstyrelsens
utlåtande till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1928 i anledning av berörda
betänkande hade emellertid framhållits, att, därest 20 platser å nämnda
sinnessjukavdelning reserverades för dylika undersökningar, endast 11 —
rätteligen 10 — sådana skulle återstå för sinnessjuka fångar, vilket antal
måste anses alldeles otillräckligt. Det vore, yttrade styrelsen, ur flera synpunkter
fördelaktigt, att nämnda avdelning utvidgades, så att den kunde
mottaga flera sinnessjuka fångar än för närvarande vore fallet ävensom
bereda plats för ökat antal undersökningar.

Det av de sakkunniga beräknade antalet av 20 platser vid fängelset för

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12o.

rättspsykiatriska undersökningar syntes styrelsen icke vara högt tilltaget.
I detta sammanhang borde även uppmärksammas, hurusom med hänsyn
till den undervisning i rättspsykiatri för studerande vid Karolinska medikokirurgiska
institutet, som ägde rum vid nämnda fängelse, ett jämförelsevis
stort antal av förekommande undersökningsfall torde höra vara förlagda
till denna avdelning, för att tillgång kunde finnas till ett så rikhaltigt
demonstrationsmaterial som möjligt.

För närvarande funnes inom de olika fångvårdsanstalterna ett 40-tal
manliga fångar, vilka lede av fullt utbildad sinnessjukdom. Härutöver torde
man hava att räkna med åtminstone ett 20-tal fångar, som antingen på
grund av nyssberörda bestämmelse i 48 § uti sinnessjuklagen hädanefter
skulle överföras till någon fångvårdens sinnessjukavdelning eller till följd
av tillfällig psykos eller svårare sinnesoro lämpligen borde vårdas å sådan
avdelning. Vid fångvårdens särskilda sinnessjukavdelningar skulle sålunda
behövas sammanlagt omkring ett 60-tal platser för nu omhandlade manliga
fångar. Därest fångvården befriades från omhändertagande av strafffriförklarade,
skulle ett 20-tal platser vid kronohäktets i Västervik sinnessjukavdelning
kunna avses för sinnessjuka manliga fångar. Däremot torde
icke de för straffriförklarade hittills använda provisoriska avdelningarna
vid straffängelserna i Karlstad och Jönköping kunna ifrågakomma till användning
såsom sinnessjukavdelningar vid fångvården, detta med hänsyn
till såväl lokalernas beskaffenhet som svårigheten att på nämnda orter
kunna åtminstone för närvarande erhålla läkare med den kompetens, som
numera vore föreskriven beträffande läkare vid sinnessjukavdelning. Då
såsom nyss antytts behov skulle föreligga av ytterligare omkring 40 platser
för manliga fångar, som borde vara intagna å sinnessjukavdelning, syntes
detta platsbehov lämpligen böra tillgodoses vid centralfängelsets å Långholmen
sinnessjukavdelning. Sålunda skulle vid sistnämnda sinnessjukavdelning
böra beräknas — förutom 20 platser för undersökningar av för
brott häktade eller av sådana, som vore föremål för förfarande avseende ådömande
av tvångsarbete — omkring 40 platser för sinnessjuka eller sinnesoroliga
fångar.

Fångvårdsstyrelsen sammanfattar härefter sina synpunkter sålunda, att
arbetsdriften vid fängelset kräver ökat utrymme, att belägenheten av den
nuvarande sinnessjukavdelningen måste anses olämplig, samt att sinnessjukavdelningen
icke kommer att fylla de krav, som efter den nya sinnessjuklagens
ikraftträdande måste ställas på ifrågavarande avdelning.

Beträffande lämpligaste sättet att ordna lokalfrågan yttrar fångvårdsstyrelsen
:

Styrelsen hade funnit den enda tillfredsställande lösningen vara, att nya
lokaler anordnades för sinnessjukavdelningen och att arbetsdriften finge
övertaga de lokaler, som nu disponerades för sinnessjukavdelningen.

Då det sålunda gällde att kunna åstadkomma en ny sinnessjukavdelning
med omkring ett 60-tal platser, hade två alternativ varit under övervägande
inom styrelsen, nämligen uppförande antingen av en helt ny fristående
byggnad å den s. k. Stengården söder om kronohäktesavdelningen
eller ock av en vinkelformig tillbyggnad i nordöstra hörnet av det byggnadskomplex,
där sinnessjukavdelningen nu vore inrymd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. hafi. 95 (Nr 120.) 2

10

Kungl. Majus proposition Nr 120.

Enligt alternativet med sinnessjukavdelningen förlagd till Stengården
skulle vinnas, att avdelningen erhölle en avskild och ljus belägenhet, att
inom byggnaden fullt tillräckligt utrymme kunde beredas för erforderliga
lokaler samt att invid byggnaden kunde anordnas en tillfredsställande uppehållsplats
för de sinnessjuka under deras vistelse utomhus.

Det andra alternativet måste däremot, med hänsyn till byggnadens instängda
belägenhet och det alltför knappa utrymmet inom densamma samt
svårigheten att kunna erhålla lämplig plats för de sinnessjukas utomhusvistelse,
anses väsentligt underlägset det förra alternativet.

På grund av det sagda hade styrelsen kommit till den bestämda uppfattningen,
att en fullt tillfredsställande lösning kunde vinnas endast genom uppförande
å Stengården av en fristående byggnad för sinnessjukavdelningen.

I enlighet med det av styrelsen sålunda förordade alernativet har hovintendenten
Lindgren, tillsammans med arkitekten G. Birch-Lindgren, uppgjort
förslagsritningar jämte kostnadsförslag, som fångvårdsstyrelsen bifogat
sin skrivelse.

Av ritningarna framgår följande: Byggnaden skall uppföras i tre vå ningar

ovan källarvåningen. I bottenvåningen skola inrymmas 16 enkelrum
(celler), 2 övervakningssalar, vardera med plats för 6 å 7 patienter,
och 2 dagrum för patienter ävensom badrum, snyggningsrum, sköljrum
m. m. Våningen en trappa upp skall innehålla 16 enkelrum (celler), 2 med
varandra förbundna övervakningssalar, vardera för 6 å 7 patienter, dagrum,
3 arbetsrum för patienter samt badrum och snyggningsrum m. fl.
utrymmen. I översta våningen, som är avsedd att utföras såsom en delvis
inredd vindsvåning, skola föreläsningssal, läkares arbetsrum, operationsoch
förbandsrum, laboratorium, arkiv och bibliotek, läkarexpedition, undersökningsrum,
apotek, besöksrum samt tjänsterum för vårdarpersonal inredas^

Den nya sinnessjukavdelningen skall sålunda hava plats för 32 patienter
i enkelrum och 24 å 28 patienter i gemensamma vaksalar eller för tillhopa
högst 60 patienter. I händelse av framtida behov kunna ytterligare
platser beredas genom utbyggnad av vindsvåningen.

Uppvärmningen av byggnaden skall ske medelst varmvatten och radiatorer.
Varmvatten för sagda ändamål ävensom för bad och dylikt skall erhållas
från den vid fängelset befintliga panncentralen, inom vilken emellertid erfordras
några mindre utvidgningar. Ledningarna för anslutning till panncentralen
äro avsedda att framdragas under mark i en gjuten betongkulvert.

Kostnaden för uppförandet av sinnessjukavdelningen har beräknats uppgå
till 410,000 kronor enligt följande fördelning:

byggnadskost nador.......................................................................... kronor 297,700

oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ........................... » 41,800

värme-, vatten- och avloppsledningar, sanitinära installationer

m. m. ......................................................................................... » 58,500

elektriska installationer m. m.................................................... » 8,500

flyttning av på byggnadsplatsen nu befintliga förrådsskjul ... » 3,500

Summa kronor 410,000.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Fångvårdsstyrelsen yttrar vidare beträffande omändringsarbetena inom
den nuvarande sinnessjuka vdelningen följande:

De för sinnessjukavdelningen nu använda utrymmena torde lämpligen
böra disponeras sålunda: I lokalerna en trappa upp i norra flygeln skulle

inrymmas huvudförrådet för arbetsdriften samt i lokalerna i våningen två
trappor upp i samma flygel (nu föreläsningssal m. m.) skulle anordnas
tapetserarverkstad samt förrådslokaler för färdiga möbler; sinnessjukavdelningens
nuvarande dagrum tre trappor upp i västra flygeln avsåges till
lokaler för maskinskomakeri. I västra flygeln, som sålunda komme att i
sin helhet disponeras för arbetsdriften, borde samtliga fönster på östra sidan
upphuggas till samma storlek som på västra sidan. Därjämte erfordrades
förstärkning av vissa bjälklag för att kunna uppbära arbetsmaskiner m. m.
Ävenledes borde en varuhiss anordnas.

Av de enkelrum (celler), som nu tillhörde sinnessjukavdelningen, borde
åtta sådana, som vore belägna i omedelbart sammanhang med fängelsets
kroppssjukhus, avses för detta sjukhus. För närvarande disponerade kroppssjukhuset
allenast fyra enkelrum; men detta antal hade visat sig icke
förslå, varför till och med ett badrum måst provisoriskt tagas i anspråk
såsom förvaringsrum för sjuka.

De ändringsarbeten och andra anordningar, som sålunda skulle påkallas
beträffande den nuvarande sinnessjukavdelningens lokaler, hade beräknats
betinga en sammanlagd kostnad av 28,000 kronor. Att anslagskravet för
nämnda ändamål kunnat begränsas till sagda belopp, hade sin förklaring
däri, att fångarbetskraft vore avsedd att, i den mån förhållandena det medgåve,
tagas i anspråk för arbetenas utförande.

Fångvårdsstyrelsen, som funne en uppdelning av anslag för sinnessjukavdelningen
och ändringsarbetena böra kunna ske sålunda, att för budgetåret
1930/1931 äskades allenast en del av den sålunda beräknade kostnaden,
har under åberopande av vad styrelsen anfört hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition till innevarande års riksdag till bestridande av vissa
kostnader för uppförande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset å
Långholmen för budgetåret 1930/1931 äska ett extra reservationsanslag å
210,000 kronor.

Beträffande den nya sinnessjukavdelningen har medicinalstyrelsen i skrivelse
den 12 november 1929 meddelat, att styrelsen, som icke kunnat ingå
i någon granskning av de uppgjorda kostnadsberäkningarna, icke haft
något att erinra mot den i förslagsritningarna angivna planen för sagda
avdelning.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande den 19 december 1929 förklarat sig icke
hava något att erinra mot de uppgjorda förslagsritningarna till sinnessjukavdelningen
eller beträffande kostnaderna för omändringsarbetena inom den
nuvarande sinnessjukavdelningen. Vidkommande åter de beräknade kostnaderna
för den nya sinnessjukavdelningen har byggnadsstyrelsen ansett dessa
väl högt beräknade och uttalat den meningen, att desamma torde kunna
minskas med 30,000 kronor.

Fångvårds styrelsen.

Medicinal styrelsen.

Byggnads styrelsen.

Fångvårds styrelsen.

Byggnads styrelsen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Till bemötande av vad byggnadsstyrelsen i sistnämnda hänseende anfört
har fångvårdsstyrelsen yttrat:

I anledning av den utav byggnadsstyrelsen gjorda anmärkningen mot
kostnadsberäkningen hade fångvårdsstyrelsens biträde i byggnadsärenden
avgivit ett memorial. Av detta memorial framginge, att byggnadsstyrelsen
torde hava antagit, det byggnadskostnaden för sinnessjukavdelningen borde
kunna beräknas efter samma å-pris som för enkla boningshus. Örn också
fångvårdsstyrelsen avsett, att sinnessjukavdelningen skulle utföras så enkelt
som möjligt, torde dock den av byggnadsstyrelsen använda beräkningsgrunden
icke kunna åberopas, då sinnessjukavdelningen med hänsyn till de krav
på trygghet och hållbarhet, som oundgängligen måste ställas å densamma,
i avseende å murar, bjälklag och fönster samt ledningar m. m. borde utföras
på ett väsentligt dyrbarare sätt än som kan ifrågakomma vid uppförande
av vanliga enkla boningshus. Att för nedbringande av kostnaderna
för uppförande av sinnessjukavdelningen i nämnvärd omfattning kunna
använda fångarbetskraft syntes icke heller vara möjligt. Efter vad erfarenheten
under senare år givit vid handen, torde nämligen det antal i byggnadsyrket
kunniga fångar, vilka skulle kunna disponeras för byggnadsarbeten
vid Långholmsfängelset, mer än väl erfordras för nödiga underhållsarbeten
och mindre omfattande förbättringsarbeten vid fängelset. Man
måste fördenskull utgå från att nybyggnaden åtminstone i huvudsak utfördes
på entreprenad. Den av fångvårdsstyrelsen upptagna kostnadssumman
hade ock grundats på beräkningar, vilka utförts av en känd, större entreprenadfirma
inom byggnadsfacket. Vid nu angivna förhållanden kunde
fångvårdsstyrelsen icke tinna den för sinnessjukavdelningen beräknade kostnaden
410,000 kronor för högt tilltagen. Styrelsen ansåge sig sålunda böra
vidhålla, att nämnda belopp vore för ändamålet erforderligt.

För vinnande av ytterligare utredning i kostnadsfrågan har byggnadsstyrelsen
anbefallts att avgiva nytt utlåtande i ärendet. Till åtlydande
härav har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 13 februari 1930 anfört:

Enligt fångvårdsstyrelsens beräkning skulle byggnadskostnaderna uppgå
till 66 kronor 70 öre per kubikmeter, under det att den av byggnadsstyrelsen
beräknade kostnadssumman motsvarade ett å-pris av 61 kronor
70 öre per kubikmeter. Såsom jämförelse ville byggnadsstyrelsen nämna,
att en av byggnadsstyrelsen under år 1928 vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt
uppförd sluten avdelning för internerade, vilken byggnad hade en
likartad planläggning med ifrågavarande sinnessjukhus samt uppfyllde motsvarande
krav på solid och hållbar konstruktion, dragit en byggnadskostnad,
som, därest man utginge från samma betingelser beträffande byggnadsarbetets
bedrivande, som förelåge i förevarande fall, kunde beräknas
motsvara ett å-pris av omkring 57 kronor per kubikmeter. Härvid vore
att märka, att i detta pris inginge kostnaderna för erforderlig grundförstärkning
medelst pålning. Vidare finge byggnadsstyrelsen framhålla,
att de år 1928 beräknade kostnaderna för uppförande av paviljonger för
oroliga sjuka vid Umeå sinnessjukhus motsvarade ett å-pris, som understege
50 kronor per kubikmeter, och att för dylika sjukpaviljonger vid Stockholms
stads under uppförande varande sinnessjukhus vid Beckomberga
beräknats en kostnad, som motsvarade omkring 55 kronor per kubikmeter.
Av förenämnda kostnadsuppgifter att döma torde det alltså icke vara
uteslutet, att kostnaderna för här ifrågakomma sinnessjukavdelning skulle

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

kunna sättas ännu lägre än vad byggnadsstyrelsen beräknat, men då
närmare uppgifter rörande byggnadsgrundens beskaffenhet saknades, hade
byggnadsstyrelsen ansett en viss marginal erforderlig för mötande av oförutsedda
kostnader för grundläggningsarbeten. Med anledning av vad
sålunda anförts och under framhållande av att även med den av byggnadsstyrelsen
beräknade lägre totalkostnaden för ifrågavarande nybyggnadsföretag
krävdes det av fångvårdsstyrelsen för budgetåret 1930/1931 begärda
anslagsbeloppet å 210,000 kronor tillstyrkte byggnadsstyrelsen bifall till
fångvårdsstyrelsens förevarande framställning.

För att bättre kunna tillgodogöra fångarnas arbetskraft och göra dem mer Departementsskickade
att efter frigivningen kunna försörja sig hava inom fångvårds- chefenväsendet
under senare tid införts modern arbetsdrift. Härför nödiga verkstäder
och arbetsmaskiner kräva emellertid stora utrymmen. Icke minst
vid Långholmsfängelset har bristen på arbetslokaler gjort sig kännbar.

Den nuvarande sinnessjukavdelningen, ursprungligen avsedd för sinnesoroliga
eller sinnessjuka fångar, som vänta på plats å hospital, kan ej anses
fylla de krav, som numera måste ställas på densamma. Dess belägenhet
över anstaltens stora centralkök och mellan lokaler, som disponeras för
arbetsdriften, inverkar i hög grad störande på de sinnessjuka. Den försvårar
därjämte erforderlig förbindelse mellan de olika arbetslokalerna.

Själva plananordningen är dessutom otillfredsställande. Det nu av avdelningen
upptagna utrymmet skulle däremot med fördel kunna användas till
arbetslokaler för gemensamhetsfångar. Härigenom kunde ett sammanförande
av arbetslokalerna ske, vilket ur både praktisk och ekonomisk synpunkt
vore fördelaktigt, och skulle dessa därjämte erhålla ett nödigt tillskott av
utrymme.

Såsom jag redan i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag vid
behandling av anslagen till fångvården framhållit, kräver den nya sinnessjuklagen,
att särskilda sinnessjukavdelningar måste inrättas vid vissa fångvårdsanstalten
Beträffande den nuvarande sinnessjukavdelningen vid Långholmsfängelset
kan den ej med de lokaler, som för närvarande stå till buds,
rymma det antal undersökningsfångar samt sinnessjuka och sinnesoroliga
fångar, som efter sinnessjuklagens ikraftträdande kan väntas komma att
behöva mottagas där. Med hänsyn till vad jag förut anfört angående den
nuvarande sinnessjukavdelningens belägenhet och behovet av att för arbetsdriften
disponera över de utrymmen, varöver avdelningen förfogar, torde
den enda lämpliga vägen vara att uppföra en ny sinnessjukavdelning. Att
förlägga den nya avdelningen till något annat fängelse lärer av många
skäl vara uteslutet. I fråga örn den nya avdelningens storlek anser jag i
likhet med fångvårdsstyrelsen, att den bör beräknas för 60 platser.

Ifråga örn den plats inom centralfängelsets område, där den nya avdelningen
bör uppföras, torde det av de två föreslagna alternativen, som innebär
dess förläggande till den s. k. Stengården, avgjort vara att föredraga.

Ilihang lill riksdagens protokoll lillio. 1 sami. 95 hafi. t Nr 120.)

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Emot de föreslagna ritningarna, vilka granskats av byggnadsstyrelsen
och medicinalstyrelsen, har jag intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsens förslag rörande användningen av den nuvarande
sinnessjukavdelningen samt därför erforderliga ändringsarbeten synes ur
såväl praktisk som ekonomisk synpunkt synnerligen lämpliga. Härigenom
kommer hela västra flygeln av det s. k. gamla fängelset att tagas i anspråk
för arbetsdriften, varjämte kroppssjukhuset erhåller en välbehövlig utökning
av enkelrum.

Beträffande kostnaderna för sinnessjukavdelningen anser jag med hänsyn
till vad byggnadsstyrelsen anfört, att desamma torde kunna nedbringas
med 30,000 kronor. Hela kostnadsbeloppet för den nya sinnessjukavdelningen
skulle sålunda stanna vid 380,000 kronor.

Emot beräkningarna av kostnaderna för omändringsarbetena av den nuvarande
sinnessjukavdelningen hava inga erinringar framställts.

Som byggnadsarbetena icke kunna i sin helhet utföras under nästkommande
budgetår, torde i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag, anslaget
för budgetåret 1930/1931 kunna bestämmas till 210,000 kronor. Anledning
synes mig nämligen ej föreligga, att med hänsyn till minskning i det av
fångvårdsstyrelsen begärda beloppet sätta anslaget för nästkommande år
lägre än 210,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för vissa nybyggnadsarbeten
vid centralfängelset å Långholmen i huvudsaklig
överensstämmelse med av fångvårdsstyrelsen
framlagt förslag för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag å 210,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall; och skall proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

8 0 0681. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.