Kungl. Majus proposition nr 109.
I
tfr 109.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående bidrag
och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet
åkerbruksk olonien Hall; given Stockholms slott den 14
februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:
Vid anmälan i statsrådet den 3 januari 1930 av de frågor, som tillhöra
regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under femte huvudtiteln,
meddelade jag vid behandlingen av det under avdelningen fattigvård och
barnavård upptagna ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran (punkt
41), att särskilda sakkunniga uti ett den 24 oktober 1929 avgivet betänkande
framlagt förslag till ändringar i avseende å organisationen vid skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall. Med anledning därav förklarade jag mig
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 86 haft. (Nr 109.) 202 30 1
Gällande
bestämmelser
örn skyddshemsverksamheten.
2 Kungl. Majlis proposition nr 109.
hava för avsikt att med utgångspunkt från betänkandet och däröver avgivna
yttranden föreslå Kungl. Majit att till årets riksdag avlåta proposition i det
av de sakkunniga behandlade ämnet ävensom i vissa andra därmed sammanhängande
frågor.
Yad angår nyssnämnda anslag till skyddsuppfostran anfördes i statsverkspropositionen,
att de sakkunniga ifrågasatt vissa jämkningar i avseende
å normerna för användande av det belopp av 41,100 kronor, som från anslaget
utginge såsom bidrag till avlöningar å vissa befattningar vid skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall. Då emellertid de sakkunnigas förslag icke
avsåge att rubba totalbeloppet av nämnda bidrag för nästa budgetår, syntes
förslaget icke böra utgöra hinder för att anslagets storlek definitivt bestämdes
redan i förslaget till riksstat för nästa budgetår. I enlighet med min
hemställan framlade också Kungl. Majit i statsverkspropositionen slutligt
förslag beträffande anslaget.
De sakkunnigas betänkande innefattar förslag till ändringar av organisationen
vid skyddshemmet i avseende å förläggningsanordningarna och elevernas
yrkesutbildning. I sammanhang därmed har frågan örn arten och
antalet av erforderliga befattningar vid skyddshemmet varit föremål för behandling.
I vad mån statens medverkan kunde erfordras för bestridande av
kostnaderna för vissa omändringsarbeten, som föreslagits i samband med
den förordade nya ordningen beträffande elevernas förläggning, har synts
de sakkunniga kunna bedömas först sedan föreningen till minne av Konung
Oscar I och Drottning Josephina, vilken äger ifrågavarande skyddshem, haft
tillfälle att yttra sig i frågan.
Styrelsen för ifrågavarande förening har i anledning därav i skrivelse
den 5 november 1929 på begäran avgivit utlåtande över de sakkunnigas betänkande
och därvid tillika gjort framställning i syfte att bereda föreningen
medel till utförande av de av de sakkunniga föreslagna arbetena ävensom
till understödjande i andra avseenden av föreningens verksamhet vid skyddshemmet.
Sedan i övrigt infordrade utlåtanden i antydda ämnen nu avgivits, anhåller
jag att få anmäla förevarande spörsmål till slutlig prövning.
Jag torde härvid till en början få i korthet redogöra för gällande bestämmelser
i fråga örn skyddsliemsverksamheten ävensom det av föreningen
drivna skyddshemmets ändamål, beviljade särskilda statsunderstöd, årliga
statsbidrag m. m.
De huvudsakliga bestämmelserna örn skyddshem och vanartade barns
omhändertagande å skyddshem äro givna i lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
örn samhällets barnavård, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1926.
Enligt 43 § 1 mom. i nämnda lag skall för varje landstingsområde samt
för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas skyddshem med erforderligt
antal prlatser. Två eller flera landsting eller städer av nyss angivet
slag eller landsting och dylik stad må förena sig örn gemensamt skyddshem.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
I nämnda lagrum omförmälda. s. k. vanliga skyddshem äro avsedda för
sådana vanartade, som å ena sidan ej lämpligen kunna anförtros åt enskilda
hem eller barnhem men å andra sidan ej behöva vård å särskilda
skyddshem.
Enligt 43 § 2 och 3 mom. i lagen skola nämligen vissa grupper av vanartade,
vilka icke lämpa sig för vård i vanliga skyddshem, där så kan ske
uppfostras avskilda från andra vanartade i särskilda, av staten eller annan
upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem (centralanstalter). I
2 mom. avses sådana vanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanartens
beskaffenhet böra uppfostras avskilda från andra; 3 mom. har avseende
å sådana vanartade barn, som äro behäftade med kropps- eller sinnessjukdom,
vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet.
Bedömandet huruvida ifrågavarande vanartade böra intagas i särskilt
skyddshem tillkommer i första hand vederbörande barnavårdsnämnd.
Beslut örn utskrivning av skyddshemselev meddelas av skyddshemmets
styrelse. Slutlig utskrivning skall enligt 46 § i regel äga rum senast vid
fyllda 18 år men kan i vissa fall uppskjutas intill fyllda 21 år.
Enligt bestämmelserna i kungörelse den 8 maj 1925 (nr 131) örn statsbidrag
till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m. äger
styrelse för skyddshem — såväl när det gäller vanligt skyddshem som centralanstalt
— att för skyddshemselev uppbära årligt statsbidrag, om eleven
uppfostras inom skyddshemmet med 200 kronor och örn han uppfostras
utom detsamma med 50 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera
fallet kostnaden uppgått (§ 2). Vidare äger styrelse för skyddshem att av
vederbörande barnavårdsnämnd uppbära årlig shyddshemsavgift för skyddshemselev,
uppfostrad inom hemmet, med 1,000 kronor och för skyddshemselev,
uppfostrad utom hemmet, med 300 kronor eller det lägre belopp, vartill
i någotdera fallet kostnaden uppgått efter avdrag av statsbidraget (§ 7).
I proposition nr 150 vid 1924 års riksdag med förslag till lag örn samhällets
barnavård framlades en plan till lösning av anstaltsfrågan för sådana
elever, som borde uppfostras avskilda från andra. I propositionen uttalades,
att den uppfostringsverksamhet, varom här vore fråga, borde anförtros åt
därför lämpade enskilda föreningar eller stiftelser i dem redan tillhöriga
eller av dem för ändamålet anordnade anstalter. I samband härmed meddelades
bland annat, att underhandlingar upptagits med föreningen till
minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina i syfte att utverka föreningens
medgivande till att å åkerbrukskolonien Hall anordna en centralanstalt
för gossar. Nyssnämnda plan, som vann riksdagens godkännande,
har sedermera fullföljts genom slutande av överenskommelser mellan staten
samt dylika föreningar och stiftelser i nämnda syfte.
Förslaget till överenskommelse i sådant hänseende med ifrågavarande
förening avsåg omhändertagande av manliga vanartade till ett antal av omkring
235, eventuellt 260. Sedan förslaget i huvudsak vunnit godkännande
Tidigare
beviljade
statsunderstöd
m. ra.
4 Kungl. Majus proposition nr 109.
av 1925 års riksdag, blev den definitiva överenskommelsen sluten den 12
juni 1925.
I samband med denna uppgörelse ävensom senare bar av staten lämnats
understöd till åkerbrukskolonien Hall på flera olika sätt.
I det följande torde jag behöva uppehålla mig endast vid de understöd
— av föreningen uppburna lån och för närvarande utgående särskilda statsbidrag
— som äro av betydelse för belysande av föreningens nuvarande mellanhavanden
med staten i ekonomiskt avseende. Beträffande arten och storleken
av övriga understöd har redogörelse lämnats i den till 1929 års riksdag
avlåtna propositionen nr 140, till vilken jag tillåter mig hänvisa.
Bestämmelserna örn nyssnämnda lån och statsbidrag äro givna dels i förberörda
överenskommelse den 12 juni 1925, dels i Kungl. Maj:ts brev den
29 juni 1926, dels och i Kungl. Maj:ts brev den 24 maj 1929.
Nyssnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 är av följande lydelse.
1. Föreningen åtager sig att från ingången av år 1926 å sitt skyddshem
åkerbrukskolonien Hall för skyddsuppfostran mottaga
a) till det antal, som koloniens nuvarande byggnader medgiva, dels vanartade.
gossar under 15 år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses
böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2
mom. i lagen örn samhällets barnavård, dels ock sådana vanartade, som på
grund av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet anses böra intagas
i skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom. i
samma lag, samt
b) intill 50 vanartade över 15 år, vilka anses böra intagas i skyddshem
eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom. nämnda lag.
2. a) För elever av sistnämnda kategori uppför föreningen i enlighet med
av Kungl. Majit godkänd plan nödiga byggnader å ett till jordbrukskolonien
hörande jordområde vid Långängen, som avfattats å två av distriktslantmätaren
O. A. Lindén år 1925 upprättade kartor och innehåller 3 hektar
54 ar 10 kvadratmeter.
b) För uppförande av nämnda byggnader beviljar Kungl. Majit föreningen
ett lån av statsmedel å 200,000 kronor att uppbäras och åtnjutas under följande
villkor, nämligen:
att av lånebeloppet den 31 juli 1925 utbetalas 125,000 kronor för uppförande
av nybyggnader för 25 elever samt återstående beloppet 75,000 kronor,
då antalet elever av ifrågavarande kategori stigit över 25 och Kungl.
Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder ej möta för uppförande av
nybyggnader för ytterligare 25 elever,
att till säkerhet för lånet lämnas i föreningens fastigheter 1 mantal Hall
nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1
mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å tillhopa
200.000 kronor, liggande närmast efter 200,000 kronor,
att föreningen vid lyftande av ovannämnda belopp av 125,000 kronor och
75.000 kronor avlämnar av föreningen utfärdade förbindelser å dessa belopp
jämte sådana inteckningar, som förut angivits, till motsvarande belopp,
att ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem procent skall erläggas
första gången den 31 december 1925 och sedan halvårsvis varje år
den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet,
samt att lånet skall återgäldas i sammanhang därmed att förevarande avtal
upphör att gälla utan att nytt avtal träffas mellan staten och föreningen
5
Kungl. Majlis proposition nr 109.
rörande användningen av de i a) avsedda byggnaderna; dock att, om förevarande
avtal upphör till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt
avtal rörande nämnda byggnaders användande träffas mellan staten och föreningen,
dessa byggnader jämte det i a) omförmälda jordområdet skola övertagas
av staten mot återställande av de för lånet utfärdade förbindelser
jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar, därvid den fastighet, som
sålunda skall överlämnas till staten, icke må vara besvärad av någon inteckning.
3. För de i mom. 2 avsedda nybyggnaderna erlägger staten årlig hyra,
som, då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk, uppgår till 8,750 kronor,
och, sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk, till 14,000
kronor. Hyran erlägges halvårsvis i förskott, första gången den 31 december
1925.
4. Föreningen äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt
utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,
vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.
5. Sedan av de i mom. 2 avsedda nybyggnader sådana för 25 elever
tagits i bruk, är föreningen berättigad till ersättning av statsmedel med 700
kronor för år räknat för varje ej belagd plats. Sedan nybyggnader för ytterligare
25 elever tagits i bruk, erhåller föreningen ersättning av statsmedel
med 500 kronor för år räknat för en var av ifrågavarande 50 platser, som
icke är belagd. Ersättning enligt detta moment utgår endast för de tider
av året, då plats icke är belagd.
6. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma
upphör, i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före
nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande
i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.
Av denna överenskommelse framgår, att i gengäld för de förpliktelser
till omhändertagande av vissa kategorier vanartade, som föreningen gentemot
staten åtagit sig, staten tillförsäkrat föreningen särskilda förmåner, nämligen
ett lån å 200,000 kronor till uppförande av anstaltsbyggnader för intill
50 vanartade elever över 15 år, årlig hyra uppgående till 8,750 kronor eller
14.000 kronor efter det nybyggnader för 25, respektive 50 dylika elever tagits
i bruk, samt ersättning för obelagda platser inom dessa byggnader enligt
närmare angivna grunder. Lånet skulle få åtnjutas i två poster, den ena å
125.000 kronor omedelbart och återstående 75,000 kronor, då elevantalet
stigit över 25 och i anledning därav nybyggnader för ytterligare 25 elever
planerades. Nyssnämnda s. k. hyresbelopp äro beräknade efter 7 % å 125,000,
respektive 200,000 kronor. Av lånet har hittills endast den första posten å
125,000 kronor uppburits, och hyran utgår följaktligen med 8,750 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1925 gjorde föreningen framställning om bistånd
från statens sida, eventuellt genom att staten övertoge egendomen och verksamheten
vid Hall.
I anledning av berörda framställning tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, tre sakkunniga med uppgift
att biträda med verkställande av en undersökning angående föreningens
ekonomiska ställning och lantegendomen Halls tillstånd, skötsel och värde.
De sakkunniga avgåvo den 9 december 1925 yttrande jämte förslag i
ämnet.
6
Kungl. Majus proposition nr 109.
I sitt yttrande föreslogo de sakkunniga på skäl, för vilka närmare redogjorts
i proposition till 1926 års riksdag (nr 124), till vilken jag tillåter mig
att hänvisa, ett bispringande av föreningen från statens sida i form av dels
statslån och dels årligt statsbidrag. Här vill jag beträffande innehållet i de
sakkunnigas yttrande nämna, att enligt en av de sakkunniga förslagsvis
uPPgj°rd stat, som intagits i nyssnämnda proposition, anstaltens inkomster
och utgifter kunde väntas balansera vid ett beräknat genomsnittligt elevantal
av 200. Beträffande den erforderliga statshjälpen ansågo de sakkunniga, att
det begärda statslånet icke kunde sättas till lägre belopp än 350,000 kronor.
I fråga örn säkerhet, räntefot m. m. tänkte sig de sakkunniga, att de grunder,
som fastställts beträffande det tidigare, i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda
statslånet å 200,000 kronor, i tillämpliga delar borde följas.
I yttrande över det av de sakkunniga avgivna förslaget förordade statskontoret
på närmare angivna skäl, att föreningen, som för det i enlighet
med överenskommelsen den 12 juni 1925 redan uppburna lånebeloppet till
statskontoret avlämnat inteckningar i fastigheterna å tillhopa 125,000 kronor,
skulle tillförbindas att till säkerhet för dels det nya låneunderstödet, dels
ock nyssnämnda belopp av 125,000 kronor avlämna ytterligare inteckningar
i fastigheterna till belopp, som erfordrades för att hela inteckningssäkerheten
skulle uppgå till (125,000 + 350,000) 475,000 kronor, gällande med
bästa förmånsrätt.
Vad därefter det avliga bidraget beträffar, skulle detsamma enligt de sakkunnigas
förslag lämnas dels såsom ytterligare hyresbidrag och dels såsom
avlöningsbidrag. Hyresbidraget skulle utgå för de lokaler inom de nuvarande
anstaltsbyggnaderna vid åkerbrukskolonien Hall, som avsåges för
de i mom. 1 under a) av överenskommelsen den 12 juni 1925 omförmälda
eleverna, d. v. s. vissa vanartade under 15 år samt med kroppslig sjukdom
eller psykisk undermålighet behäftade vanartade. Lönebidraget skulle
användas till avlöningar till sådana befattningshavare vid anstalten, på vilka
uppfostringsarbetet i huvudsak vilade. Det nya hyresbidraget föreslogs till
24,500 kronor — motsvarande 7 % å det förordade lånebeloppet 350,000
kronor — och avlöningsbidraget till högst 41,160 kronor, allt för år räknat.
Vid beräknandet av storleken av det för anstalten nödvändiga årliga understödet
utgingo de sakkunniga, som framgått av vad nyss nämndes, från att
ett medeltal elever av 200 kunde påräknas.
Vid ärendets föredragning i statsrådet den 12 februari 1926 — proposition
nr 124 år 1926 anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland
annat, att han funnit de av de sakkunniga för statslån samt hyres- och
avlöningsbidrag föreslagna beloppen övertygande motiverade och väl avvägda,
varför han förordade, att föreningen lämnades statligt understöd i
sålunda angivna former och med i varje fall föreslagna belopp. I fråga örn
räntefot, säkerhet m. m. för lånet gav han jämväl de sakkunnigas förslag sin
anslutning, dock med en jämkning som av statskontoret föreslagits i syfte
att bereda inteckningssäkerket med bästa rätt för såväl lånet å 350,000 kro
-
7
Kungl. Majus proposition nr 109.
nor som det belopp å 125,000 kronor av det äldre lånet, vilket lyftats för
att användas för ett första utbyggande av anstalten enligt överenskommelsen
den 12 juni 1925.
Ifrågavarande proposition vann i huvudsak riksdagens godkännande (skrivelse
nr 235 år 1926). Riksdagen anförde emellertid bland annat följande.
Ehuru riksdagen för närvarande ansett sig böra godkänna den av departementschefen
föreslagna formen för det statliga ingripandet, hade riksdagen,
som ävenledes funnit någon begränsning av det ifrågasatta lånebeloppet
icke böra ske, därest en effektiv hjälp nu skulle lämnas föreningen, likväl
icke kunnat undgå att finna starka skäl tala för att staten inköpte egendomen
och helt övertoge verksamheten vid densamma. Riksdagen ville
erinra, att föreningen så sent som den 31 augusti 1925 i skrivelse till
Kungl. Majit hemställt, att staten måtte inköpa Hall med där anlagda åkerbrukskoloni
jämte döda och levande inventarier för en kontant köpesumma
av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som kunde komma att träffas.
Till de villkor, departementschefen föreslagit för lånets erhållande och mot
vilka riksdagen icke haft något att erinra, syntes därför enligt riksdagens
mening böra läggas det förbehåll, att staten skulle äga rätt att inköpa egendomen
för den köpesumma, som i berörda skrivelse stipulerats. Givetvis
borde därvid det ifrågasatta nya lånet av statsmedel gå i avräkning å köpeskillingen.
— Villkoren för det årliga statsbidragets åtnjutande hade icke
givit riksdagen anledning till erinran.
Det må här tilläggas, att i statsutskottets utlåtande i frågan gjorts ett
uttalande till förmån för mera omedelbart statsinköp av anstalten, vilket
uttalande emellertid av riksdagen uteslöts i dess skrivelse.
Genom brev den 29 juni 1926 beviljade härefter Kungl. Majit på de villkor
departementschefen föreslagit, med tillägg av det av riksdagen föreslagna
förbehållet, föreningen ett lån av statsmedel å 350,000 kronor. Villkoren voro
av följande lydelse.
1. Vid lyftande av ifrågavarande lånebelopp å 350,000 kronor, vilket ina
äga rum efter ingången av budgetåret 1926 1927, skall föreningen avlämna
dels av föreningen utfärdad förbindelse å detta belopp, dels ock e] mindre
till säkerhet för nämnda lånebelopp än även till ytterligare säkerhet för
det belopp å 125,000 kronor, som föreningen uppburit av det i överenskommelsen
den 12 juni 1925 omförmälda statslånet a 200,000 kronor, i
föreningens fastigheter 1 mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal
Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje
socken meddelade inteckningar å tillhopa 350,000 kronor, gällande med bästa
förmånsrätt, frånsett dels Kungl. Majit och kronan, såsom ägare av Älvkarleby
vattenfall och därinvid belägna fastigheter, till säkerhet för kraftledningsservitut
enligt kontrakt den 12 april 1921 mellan vattenfallsstyrelsen
och föreningen beviljad inteckning, dels ock till säkerhet för berörda
lånebelopp å 125,000 kronor redan avlämnade inteckningar å sistnämnda
belopp.
2. Ränta å lyftat lånebelopp skall efter en räntefot av fem procent erläggas
första gången den 31 december 1926 och sedan halvårsvis varje ar
den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet.
3. Staten — som enligt mom. 2 b) i överenskommelsen den 12 juni
1925 skall, därest överenskommelsen upphör till följd av uppsägning från
8
Kungl. Majus proposition nr 109.
statens sida utan att nytt avtal träffas rörande användningen av de i
morn. 2 a) i överenskommelsen avsedda byggnader, övertaga dessa byggnader
jämte det för byggnadernas uppförande avsedda, under samma mom. 2 a)
närmare omförmälda, till jordbrukskolonien hörande jordområde örn 3 hektar
54 ar 10 kvadratmeter mot återställande av den för det föreningen för uppförande
av ifrågavarande byggnader beviljade statslånet å 200,000 kronor utfärdade
förbindelsen jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar — skall
äga att för en köpesumma av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som
må kunna träffas, inköpa här omförmälda fem fastigheter, med undantag
av nyssberörda jordområde örn 3 hektar 54 ar 10 kvadratmeter med
darå uppförda byggnader — vilka fastigheter, var och en örn ett mantal,
tillhopa utgöra egendomen Hall — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni^
jämte döda och levande inventarier, varvid statslånet å 350,000 kronor
må gå i avräkning å köpeskillingen; skolande följaktligen vad i denna
punkt föreskrivits icke verka rubbning i omförmälda bestämmelser angående
statens övertagande av viss del av egendomen i överenskommelsen den
12 juni 1925.
Samtidigt medgav Kungl. Maj:t enligt riksdagens beslut, att hyra finge
utgå med 24,500 kronor årligen samt bidrag till avlöningar med sammanlagt
41,100 kronor.
I det av Kungl. Maj:t samma den 29 juni 1926 fastställda reglementet för
anstalten är bland annat föreskrivet, att styrelsen skall bestå av fem personer,
av vilka Konungen utser tre, bland dem en att vara styrelsens ordförande,
samt föreningen de övriga två.
I skrivelse den 9 februari 1929 gjorde föreningen framställning i syfte
att bereda föreningen ytterligare medel till understödjande av dess verksamhet
vid åkerbrukskolonien Hall. Härvid framhöll föreningen bland annat,
att institutionen efter infriandet av vissa äldre skulder råkat i ytterligare
gäld, vilket förhållande huvudsakligen syntes kunna hänföras till nedgången
i elevantalet med därav följande minskning av inflytande elevavgifter.
Yad angår det närmare innehållet av föreningens skrivelse ber jag att få
hänvisa till propositionen nr 140 vid 1929 års riksdag. Här vill jag endast
erinra örn att föreningen för erhållande av de behövliga medlen för anstaltens
drivande framlade tre alternativa förslag, nämligen erhållande av
lotterimedel eller utbyte av vissa av de till staten med bästa förmånsrätt
lämnade inteckningarna mot inteckningar med sämre rätt, detta för möjliggörande
för föreningen att erhålla lån å annat håll, eller ock medgivande
för riksgäldskontoret att ikläda statsverket garanti för ett lån till föreningen
å det behövliga beloppet, 100,000 kronor, med ränta.
Uti den till 1929 års riksdag axlktna, propositionen nr 140 fann jag mig böra
tillstyrka statsingripande för att avhjälpa det ekonomiska nödläge, i vilket föreningen,
enligt vad jag anförde, vid denna tidpunkt ovedersägligen befunne sig.
Ehuru starka skäl syntes mig kunna anföras för ett av socialstyrelsen i avgivet
utlåtande framlagt förslag, att skyddshemmet icke blott för vissa utan
för alla obelagda platser skulle erhålla en ersättning, motsvarande de av
elevantalet väsentligen oberoende allmänna omkostnaderna, i den mån de
belöpte på dessa platser, ansåg jag mig sakna anledning att vid denna tidpunkt
ingå på närmare behandling av berörda fråga. Ett definitivt stånd
-
9
Kungl. Majus proposition nr 109.
punktstagande till frågan om ytterligare statsåtgärder för understöd åt anstalten
utöver den av styrelsen begärda lijälpen syntes mig nämligen böra
anstå i avvaktan på dels genomförandet av vissa av styrelsen påtänkta omläggningar
av rörelsen i skilda hänseenden, dels ock resultatet av den nu
ifrågavarande utredningen av sakkunniga rörande viss omläggning av driften
vid själva skyddshemmet.
Vid övervägande rörande vilken form, som vore den lämpligaste för
att bereda föreningen hjälp med det begärda beloppet, ansåg jag mig på
skäl, som närmare angåvos i propositionen, böra förorda, att staten, som för
dittills beviljade lån hade inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens
förut omförmälda fastigheter, medgåve sådan nedsättning av denna säkerhet,
att föreningen finge en botteninteckning å 100,000 kronor disponibel för
belåning å annat håll, närmast hos pensionsförsäkringsfonden. Då denna
utväg emellertid innebure ändring i de för redan lämnade statslån gällande
villkoren, syntes mig riksdagens medgivande böra inhämtas.
I skrivelse den 16 maj 1929 (nr 180) förklarade sig riksdagen ej hava
kunnat undgå att hysa betänklighet mot den betydande statshjälp, som
ifrågasattes, utan att samtidigt prövning verkställdes örn anstaltens framtida
drift och ställning. Med hänsyn till det föreliggande trängande behovet av
statshjälp hade riksdagen emellertid ej velat motsätta sig, att dylik hjälp
även vid detta tillfälle bereddes anstalten. Beträffande formen för densamma
kunde riksdagen emellertid icke bifalla Kungl. Majis framställning utan
ansåge sig böra godkänna ett av riksgäldsfullmäktige i ärendet framfört förslag,
att statshjälpen borde beredas i form av ett anslag till föreningen å
100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Anslaget
syntes dock riksdagen böra anvisas såsom lån mot inteckning i enlighet
med principer, som förut tillämpats.
Härefter anförde riksdagen följande.
Såsom av statsrådsprotokollet framginge, berodde det ekonomiska nödläge,
vari föreningen kommit, huvudsakligen på den opåräknade nedgången
i antalet elever vid anstalten. I anledning därav ansåge riksdagen, att i
samband med de i statsrådsprotokollet omförmälda undersökningarna i fråga
örn omläggning av anstaltens skötsel i skilda hänseenden, vilkas igångsättande
synts riksdagen påkallat, det borde tagas under övervägande, huru
anstalten i händelse av fortsatt ringa beläggning borde på lämpligaste sätt
utnyttjas. Riksdagen ville slutligen erinra örn det av 1926 års riksdag i
skrivelse nr 235 gjorda uttalandet i frågan.
Genom brev den 24 maj 1929 beviljade härefter Kungl. Maj:t, på sätt
riksdagen föreslagit, föreningen ett lån av statsmedel å 100,000 kronor. De
vid lånet knutna villkoren äro av följande lydelse.
1. Vid lyftande av ifrågavarande lånebelopp å 100,000 kronor, vilket må
äga rum efter ingången av budgetåret 1929/1930, skall föreningen avlämna
dels av föreningen utfärdad förbindelse å detta belopp, dels ock ej mindre
till säkerhet för nämnda lånebelopp än även till ytterligare säkerhet för
såväl det lånebelopp å 125,000 kronor, vilket föreningen uppburit på grund
av bestämmelserna i brev den 12 juni 1925 angående överenskommelse med
föreningen rörande skyddshem å åkerbrukskolonien Hall m. m., som det
lånebelopp å 350,000 kronor, vilket föreningen uppburit enligt brev den 29
10
Tillkallande
av sakkunniga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
juni 1926 angående lån åt föreningen m. m., i föreningens fastigheter 1 mantal
Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1
och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å
tillhopa 100,000 kronor, gällande med förmånsrätt näst efter till säkerhet
för berörda lånebelopp å 125,000 samt 350,000 kronor avlämnade inteckningar
å sammanlagt 475,000 kronor.
2. Hänta a lyftat lånebelopp skall efter en räntefot av fem procent erläggas
första gången den 31 december 1929 och sedan halvårsvis varje år
den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet.
3. Därest staten begagnar sig av den staten enligt förenämnda brev den
29 juni 1926 tillerkända rätten att för en köpesumma av 500,000 kronor inköpa
omförmälda fem fastigheter, tillhopa utgörande egendomen Hall —
med undantag av visst i samma brev angivet jordområde med därå uppförda
byggnader — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni jämte döda
och levande inventarier, må såväl det förut beviljade statslånet å 350,000
kronor som ock det nu beviljade statslånet å 100,000 kronor gå i avräkning
å köpeskillingen.
^ad härefter angår tillkallandet av de av mig här förut omförmälda sakkunniga,
vill jag erinra örn att denna åtgärd närmast föranleddes av en till
socialdepartementet den 15 oktober 1928 inkommen skrivelse från statens
inspektör för fattigvård och barnavård.
I denna skrivelse meddelade inspektören, att han — sedan styrelsen för
skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall funnit lämpligt att beträffande elevernas
förläggning vidtaga anordningar, som i vissa avseenden vore stridande
mot bestämmelserna i överenskommelsen den 12 juni 1925 — i skrivelse
till styrelsen framhållit, att styrelsen, därest den i fortsättningen önskade
tillämpa samma anordningar, måtte hos Kungl. Majit anhålla örn medgivande
till en däremot svarande förändring av nämnda överenskommelse.
Härefter anförde inspektören bland annat, att det syntes synnerligen angeläget,
att frågan örn den lämpligaste organisationen vid Hall, som ju vore
den enda anstalten i riket för sådana gossar, som omförmäldes i 43 § 2
och 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård, och den lämpligaste förläggningen
därstädes av det stora elevmaterialet gjordes till föremål för en sakkunnig
utredning. I denna utredning syntes jämte de av styrelsen för Hall
utsedda representanterna böra deltaga dels skyddshemsinspektören, som
genom sin verksamhet torde hava den bästa överblicken över samtliga
skyddshem i riket och deras arbetsmetoder, och dels någon i skötseln av
en större dylik anstalt särskilt insatt person.
Vid anmälan i statsrådet den 2 november 1928 av ifrågavarande skrivelse
hemställde jag örn bemyndigande att tillkalla en sakkunnig att jämte skyddshemsinspektören
överlägga med representanter för föreningen till minne av
Konung Oscar I och Drottning Josephina angående frågor örn organisationen
vid skyddshemmet och förläggningen av eleverna därstädes. Denna hemställan
vann Kungl. Majits bifall.
På grund av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag att— jämte
skyddshemsinspektören — såsom sakkunnig fullgöra berörda uppdrag föreståndaren
för Stockholms stads skyddshem å Skrubba A. M. Pehrling, vilken
efter erhållet begärt entledigande den 8 februari 1929 efterträddes av direktören
vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister H. P. Göransson.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
Föreningen till minne av Konung Oscar I oell Drottning Josephina Ilar
vid överläggningarna representerats av f. överdirektören Y. B. Almquist och
f. rektorn C. Svedelius.
Det av de sakkunniga sedermera avgivna yttrandet jämte förslag i ärendet
är som nämnts dagtecknat den 24 oktober 1929.
I sitt yttrande hava de sakkunniga till en början lämnat en redogörelse Sakkunnigas
för nuvarande förläggningsanordningar vid skyddshemmet. yttrande,.
Av denna redogörelse framgår, att eleverna för närvarande äro förlagda Nuvarande fördels
till huvudanstalten, dels ock till de utanför huvudanstalten belägna la0gr^g8aa“"
elevhemmen Strandhem och Hågakolonien.
Härom anföra de sakkunniga i huvudsak följande.
Vid huvudanstalten funnes fyra logementsbyggnader, av vilka en — skolhyggnaden
— inrymde skolsalar, sjukavdelning och isoleringsavdelning, under
det att återstående tre byggnader, vilka benämndes Tomtebo, Storgården och
Holmia, vore elevhem. Vart och ett av dessa elevhem inrymde i första våningen
dagrum, verkstäder, förråd, bostäder för befattningshavare och dylikt.
I andra våningen funnes förutom tvättrum m. m. en sovsal, som med hänsyn
till golvyta och kubikinnehåll enligt de sakkunnigas mening rymde högst 55
elever. Samtliga dessa tre elevhem kunde alltså tillhopa mottaga högst
165 elever.
Ytterligare funnes vid huvudanstalten en gymnashkbyggnad ävensom en
höks- och matsalsbyqqnad, innehållande bland annat en matsal med omkring
200 platser.
Nu nämnda byggnader vore förlagda omkring en öppen grusplan, som
tjänstgjorde som lek- och idrottsplan för skolan och de tre elevhemmen. Vid
norra sidan av planen läge elevhemmen Storgården och Holmia och mellan
dessa båda elevhem gymnastikbyggnaden. Elevhemmet Tomtebo, köks- och
matsalsbyggnaden samt skolbyggnaden vore belägna vid planens södra
sida.
På omkring 230 meters avstånd från huvudanstalten läge elevhemmet
Strandhem, en mindre byggnad av trä. Byggnaden innehölle dagrum, diskkök,
matsal samt sovrum för tillhopa 30 elever.
Vid Långängen — på omkring 2 kilometers avstånd från huvudanstalten —
hade i enlighet med bestämmelserna i mom. 2 i överenskommelsen den 12
juni 1925 uppförts ett elevhem, Hågakolonien, avsett för 25 elever. Flertalet
där intagna elever hade eget rum; byggnaden innehölle dessutom dagrum,
matsal, köksavdelning samt personalrum.
Sammanlagda antalet nu befintliga vårdplatser vid skyddshemmet uppgår
alltså enligt de sakkunnigas beräkningar till 220.
I fråga örn nu nämnda byggnaders lämplighet såsom förläggningslokaler
framhålla de sakkunniga, att elevhemmen Strandhem och Hågakolonien
befunne sig i tillfredsställande skick, varemot de vid huvudanstalten
befintliga byggnaderna i fråga örn belägenhet och inredning i allmänhet vore
mindre tillfredsställande. Sammanförandet av elever från huvudanstaltens tre
elevhem, bland annat i gemensam matsal, hindrade sålunda, yttra de sakkunniga,
en individualiserad behandling. Anordningen med stora gemensamma sov.
salar motverkade likaledes möjligheten för personalen att få ett personligt
grepp om den enskilde eleven, samtidigt som dessa salar till följd av sin
12
Kungl. Majus proposition nr 109.
storlek saknade prägeln av kem. Dagrummens inredning vore mindre tilltalande,
varjämte brist rådde på lätt tillgängliga snyggningsrum samt rum
för torkning av våta klädespersedlar.
Verkstadslokalerna innehölle enligt de sakkunniga i allmänhet alltför små
utrymmen.
Vad beträffar elevernas fördelning å olika elevhem erinra de sakkunniga
örn de bestämmelser härom, som äro intagna i förut återgivna överenskommelse
den 12 juni 1925.
Av de sakkunnigas redogörelse framgår, att ifrågavarande föreskrifter
tillämpats under tiden närmast efter Hågakoloniens färdigställande. Av sådana
elever, som avses i 43 § 2 mom. i lagen örn samhällets barnavård, förlädes
sålunda i enlighet med överenskommelsen de, som voro över 15 år,
till Hågakolonien, och de yngre till huvudanstaltens tre elevhem. I elevhemmet
Strandhem hade samtidigt anordnats förläggning för elever, behäftade
med kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet.
Beträffande sedermera vidtagna anordningar för elevernas förläggning hava de
sakkunniga bland annat erinrat, att på begäran av skyddshemmets styrelse
Kungl. Majit genom beslut den 8 februari 1929 medgivit, att de å skyddshemmet
intagna eleverna finge, utan hinder av bestämmelserna i förut berörda
överenskommelse den 12 juni 1925, tills vidare intill den 1 juli 1929
försöksvis fördelas så, att till Hågakolonien förlädes sådana elever som
avsåges i 43 § 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård — elever, som lida
av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet — samt att av övriga
elever — 43 § 2 mom. — de, som vore över 15 år, förlädes till själva huvudanstalten
och de yngre till den särskilda avdelningen Strandhem, med
rätt dock för föreningens styrelse att under ifrågavarande tid även pröva
andra förläggningsmöjligheter.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juli 1929 får den sålunda försöksvis
anordnade fördelningen av eleverna alltjämt vidare prövas, intill dess pågående
utredning angående frågor örn organisationen vid skyddshemmet och
förläggningen av eleverna därstädes slutförts.
I enlighet med Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut förläggas numera, framhålla
de sakkunniga, till Hågakolonien sådana elever, som lida av kroppslig
sjukdom eller psykisk undermålighet. Även beträffande övriga elever följes
i huvudsak den i Kungl. Maj:ts beslut angivna förläggningsanordningen,
dock med den jämkningen, att uppdelningen av eleverna enligt 43 § 2 mom.
sker icke vid 15 utan vid 14 års ålder, så att de elever, som äro över
14 år, förläggas till huvudanstalten och de yngre till elevhemmet Strandhem.
Av huvudanstaltens tre elevhem tjänar ett såsom upptagningshem för nykomna
elever; mellan de två andra elevhemmen fördelas eleverna huvudsakligen
med hänsyn till sin sysselsättning i jordbruk, respektive hantverk.
Sammanfattningsvis hava de sakkunniga anfört, att skyddshemmet den 1
juli 1929 hade en beläggning av 161 elever. Dessa elever voro nämnda dag
fördelade mellan de olika elevhemmen på sätt följande sammanställning
utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
13
Elever, intagna enligt 43 § 2 morn.:
Elevhem. Antal- Tillhopa.
Tomtebo .............................. |
........................... över |
14 årl |
|
Storgården.......................... |
.......................... » |
14 » |
113 |
Holmia.................................. |
........................... » |
14 ») |
|
Strandhem ......................... |
.......................... under |
14 » |
24 137 elever |
Elever, intagna enligt 43 § 3 moni.:
Elevhem.
Hågakolonien................................................................................... 24 elever
Sammanlagt 161 elever.
Efter denna redogörelse övergår jag till behandling av de sakkunnigas
förslag i vad det avser ändringar i fråga örn förläggningsanordningar för
eleverna och dessas yrkesutbildning ävensom det i samband därmed framlagda
förslaget beträffande omorganisation av vissa befattningar vid skyddshemmet.
För att erhålla en utgångspunkt vid uppgörandet av förläggningsplan
hava de sakkunniga till en början berört frågan örn beläggningsfrekvensen
vid skyddshemmet.
Efter att hava erinrat örn vad riksdagen i förut återgivna skrivelse den
16 maj 1929 (nr 180) uttalat i fråga örn skyddshemmets utnyttjande framhålla
de sakkunniga, att elevantalet vid skyddshemmet under senare år väsentligt
understigit det tillgängliga antalet vårdplatser. Den 1 juli 1929 voro sålunda,
såsom förut antytts, allenast 161 av skyddshemmets 220 vårdplatser
belagda.
Efter en undersökning av de på beläggningsfrekvensen inverkande omständigheterna
uttala de sakkunniga som sin mening, att skyddshemmet efter en
omorganisation kan påräkna att erhålla ökat antal elever. Till stöd härför
anföres i huvudsak följande.
Nedgången i elevantalet hänförde sig uteslutande till elever, som avsåges
i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård. Det vore därför tydligt, att
nedgången bland annat sammanhängde med den ökade tillgången på skyddshemsplatser
ute i landet. I den mån utrymmet medgåve, torde man å de
av landsting, kommuner eller andra upprättade skyddshemmen ofta söka behålla
även sådana elever, som till följd av sin ålder eller vanartens beskaffenhet
måhända rätteligen borde sändas till det för dem särskilt avsedda skyddshemmet
vid Hall. I vissa fall torde betänksamheten mot att sända elever
till Hall sammanhänga med att vederbörande ansåge de på senare tid uppförda,
i allmänhet vida mindre skyddshemmen vara beträffande lokaler m. m. bättre
utrustade än det äldre skyddshemmet vid Hall.
Att efter en omorganisation av skyddshemmet vid Hall en ändring därutinnan
kunde komma till stånd vore mycket sannolikt. Därest skyddshemmet
nämligen erhölle mera tidsenligt anordnade Jorläggningslolcaler för eleverna,
och örn yrkesutbildningen därstädes anpassades efter den fria arbetsmarknadens
arbetsmetoder, kunde det på goda grunder antagas, att elevantalet
skulle komma att ökas. För den närmaste framtiden hade de sakkunniga
emellertid icke vågat räkna med att antalet elever, som intoges enligt
43 § 2 morn., skulle stiga nämnvärt utöver det antal av 137, som den 1 juli
Förslag till
förläggningsanordningar.
14
Kungl. Majus proposition nr 109.
1929 varit å skyddshemmet intaget. I det följande hade sålunda för elever
av nyssnämnda kategori räknats med ett behov av 145 vårdplatser, därav 30
för elever under 14 år och 115 för elever i ålder över 14 år.
Angående elever, som lede av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet
och som alltså omhändertoges enligt 43 § 3 moni., vore förhållandena
annorlunda. För dessa gossar, som av förklarliga skäl i långt större utsträckning
än andra elever behövde särskilt anpassad vård, funnes för närvarande
speciell skyddshemsavdelning anordnad allenast vid Hall. Antalet
därstädes intagna elever av denna kategori befunne sig också i stigande och
hade den 1 juli 1929 uppgått till 24. All anledning funnes till antagande,
att detta antal fortfarande bomme att stiga; det kunde sålunda erinras örn
att dessa elever till följd av fysiska eller psykiska defekter i allmänhet ej
kunde förtidsutskrivas. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga i förevarande
förslag räknat med 55 vårdplatser för dessa elever.
På grund av nu anförda omständigheter har den av de sakkunniga uppgjorda
förläggning splanen beräknats för ett antal av tillhopa omkring 200 elever.
'' Yad beträffar förläggningen av eleverna, framhålla de sakkunniga inledningsvis,
att de icke i något fall ansett sig böra för närvarande föreslå uppförandet
av nya byggnader vid skyddshemmet. Enligt de sakkunnigas uppfattning
kan nämligen för ett elevantal av nyssnämnda storlek tillfredsställande
förläggning anordnas inom de vid skyddshemmet redan befintliga byggnaderna,
under förutsättning dels att vissa omändringsarbeten i enlighet med
i ärendet uppgjorda ritningar utföras inom dessa byggnader, dels ock att
eleverna grupperas efter i viss mån andra grunder än vad nu är fallet.
Därefter framhålla de sakkunniga, att den nuvarande, med Kungl. Maj:ts
medgivande tills vidare tillämpade anordningen för elevernas uppdelning på
olika elevhem synes dem ändamålsenlig, varför de förorda, att densamma
måtte bliva bestående. Härutöver föreslå de sakkunniga emellertid vidtagandet
av ytterligare åtgärder för ernående av ett effektivt särskiljande av
eleverna.
Yad då först angår elever, som intagas enligt 43 § 2 mom. i lagen örn samhällets
barnavård, förorda de sakkunniga, att dessa elever grupperas i främsta
rummet med hänsyn till levnadsålder.
I förevarande avseende hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.
När det gällde här ifrågavarande gossar, vilkas ålder kunde växla mellan
10 och 21 år, borde samma elevhem icke nyttjas för alltför skilda åldersgrupper.
De yngre eleverna komme nämligen därigenom på fritid under de
äldre elevernas inflytande, ett förhållande, som kunde medföra vådor. Yisserligen
vore elever i mycket olika åldrar tillsammans i arbetet, men till följd
av den noggrannare tillsynen under arbetstiden vore ett sådant sammanförande
mindre vanskligt.
Beträffande elever under 14 år hade nyssnämnda synpunkter redan beaktats
vid skyddshemmet. Även i fråga örn de äldre eleverna ville de sakkunniga
föreslå, att dessa med de jämkningar, som påkallades av deras
intellektuella utveckling, grupperades i främsta rummet efter levnadsålder,
i den mån platstillgången vid de olika elevhemmen medgåve detta. Då de
i det följande för dessa elever föreslagna elevhemmen vore försedda med
sovsalar både i första och andra våningen, vore i andra hand en uppdelning
av eleverna efter sysselsättningens art möjlig inom varje särskilt hem.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 101).
För närvarande användes ett av huvudanstaltens elevhem såsom upptagningsanstalt
för nykomna elever. För att även i fråga örn de nykomna
undvika sammanförande av alltför olika åldersgrupper, och då antalet nykomna
elever, tillhörande här ifrågavarande kategori, icke torde komma att
överstiga 40 elever för år, syntes särskilt upptagningshem icke behövligt.
Skulle någon nykommen elev visa opålitlighet eller behöva särskilt uppmärksammas,
kunde han lämpligen placeras i det i varje elevhem anordnade enkelrummet.
Ur nu anförda synpunkter anse de sakkunniga, att den redan vidtagna
anordningen att förlägga yngre elever till elevhemmet Strandhem bör bliva
bestående. Åldersgränsen uppåt för elever, som intagas å Strandhem, bör
enligt de sakkunniga liksom för närvarande sättas till 14 år, varigenom alla
skolpliktiga elever av här ifrågavarande kategori komma att sammanföras till
en från äldre åldersgrupper skild avdelning.
Elever i ålder över 14 år böra enligt de sakkunnigas mening förläggas
till huvudanstalten, i vilkens närhet såväl jordbrukets ekonomibyggnader
som verkstadslokalerna äro belägna. De sakkunniga hava tänkt sig, att
elevhemmen Tomtebo och Storgården skulle iordningställas för detta ändamål.
Till Tomtebo skulle förläggas 56 elever i åldern 14—15 år och till Storgården
60 elever i ålder från och med 16 år.
Beträffande de omändringsarbeten, som med denna utgångspunkt erfordrades
inom nyssnämnda två elevhem, hava de sakkunniga lämnat en redogörelse
av i huvudsak följande innehåll.
Enligt de uppgjorda ritningarna skulle den nuvarande huvudingången till
elevhemmet Tomtebo bibehållas men i allmänhet icke användas av de i
byggnaden boende eleverna. För dessa hade på byggnadens östra långsida
anordnats ingång genom en dörr, som ledde in till källarvåningen. I denna
våning funnes kapprum, snyggningsrum samt rum för torkning av klädespersedlar
m. m. Från vindfånget ledde en trappa upp till bottenvåningen,
som innehölle bland annat ett stort sovrum, avdelat i fem sovalkover med
fyra sängplatser i varje.
I övre våningen funnes en sovavdelning, omfattande nio sovalkover, likaledes
med fyra sängplatser i varje, vidare bilokaler samt ett bostadsrum för
en manlig befattningshavare.
I elevhemmet Storgården skulle likaledes den på gaveln befintliga huvudingången
bibehållas. Eleverna skulle emellertid i allmänhet begagna en
på byggnadens östra långsida befintlig dörr, som ledde in till bottenvåningen.
I bottenvåningen funnes bland annat — jämte dagrum och bilokaler — ett
stort sovrum med 24 sängplatser, fördelade på sex sovalkover.
I övre våningen, som innehölle 36 sängplatser, vore inredningen i stort sett
densamma som vid Tomtebo.
Yad angår elever, som intagas enligt 43 § 3 mom. — elever, som lida av
kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet •— hava de sakkunniga framhållit
betydelsen av att dessa elever i förläggningsliänseende avskiljas från
övriga elever. I anslutning härtill förordas till en början, att Hågakolonien
definitivt upplåtes för elever av förevarande kategori, i samband varmed
särskild arbetslokal bör iordningställas inom hemmet. Då emellertid, såsom
framgår av det föregående, skyddshemmets behov av vårdplatser för här
ifrågavarande elever när som helst kan väntas överstiga Hågakoloniens 25
16
Kungl. Majus proposition nr 109.
platser — de sakkunniga räkna, som förut nämnts, med ett behov av sammanlagt
55 platser — liava de sakkunniga funnit angeläget undersöka, på vilket
sätt vårdplatser skulle kunna anskaffas för ytterligare 30 elever.
De sakkunnigas förslag i denna del är av i huvudsak följande innehåll
Två möjligheter för lösande av denna fråga hade under utredningens
gång diskuterats, nämligen dels byggande av nytt elevhem, dels omändring
av något av de nuvarande elevhemmen för här ifrågavarande ändamål.
Beträffande byggandet av nytt elevhem vore det tänkbart, att föreningen
erhölle medgivande att få för uppförande vid Håga av ytterligare ett hem
för elever, som lida av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet,
disponera de 75,000 kronor, som enligt mom. 2 i överenskommelsen den 12
juni 1925 skulle användas för uppförande därstädes av ytterligare elevhem.
Aven örn ett sådant byggnadsföretag kunde genomföras till nyss angiven
kostnad, vilket de sakkunniga med hänsyn till byggnadens storlek och inredning
ville ifrågasätta, hade de sakkunniga likväl icke ansett nybyggnad
behövlig, så länge icke samtliga för elever avsedda lokaler vid skyddshemmet
blivit utnyttjade.
Då det vid huvudanstalten belägna elevhemmet Holmia icke tills vidare
skulle behövas för övriga elever, hade de sakkunniga stannat för att föreslå,
att detta hem genom omändringar gjordes användbart att jämte Hågakolonien
disponeras för elever, som lede av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet.
För att förhindra att dessa elever sammanfördes med andra till huvudanstalten
förlagda gossar, skulle vissa omändringsarbeten utföras inom elevhemmet.
Sålunda skulle samtliga för elevernas vård behövliga lokaler —
såsom skolsal, matsal, arbetssal och sovrum för 30 elever — förläggas inom
detsamma.
Mellan dessa båda elevhem — Hågakolonien och Holmia — borde enligt
de sakkunnigas uppfattning eleverna fördelas med hänsyn till ålder
och intellektuell utveckling. Hågakolonien, som från början avsetts och
inretts för äldre elever, borde alltjämt bibehållas för äldre åldersgrupper,
under det att yngre elever — förslagsvis elever under 15 år — skulle förläggas
till elevhemmet Holmia.
I fråga örn elevernas utspisning framhålla de sakkunniga önskvärdheten
av att den vid huvudanstalten inom köks- och matsalsbyggnaden belägna,
alltför stora matsalen uppdelas i mindre salar i enlighet med ett till yttrandet
fogat ritningsförslag.
Enligt den sålunda framlagda förläggningsplanen skulle till följd av de
föreslagna omändringarna inom elevhemmet Holmia sammanlagda antalet
platser vid skyddshemmet minskas från 220 till 201. De sakkunniga fästa
emellertid uppmärksamheten på att ett utförande av de ifrågasatta åtgärderna
icke står i vägen för andra anordningar, som i framtiden kunna visa
sig behövliga. För det fall att antalet elever, som intoges enligt 43 § 2
mom. barnavårdslagen, bomme att stiga utöver i det föregående beräknat
antal, skulle sålunda elevhemmet Holmia ånyo kunna iordningställas för
dessa. Skulle samtidigt härmed antalet kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga
elever överstiga Hågakoloniens vårdkapacitet, kunde enligt de sakkunniga
frågan örn Hågakoloniens utbyggande ånyo tagas under övervägande.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
Efter erinran att ett genomförande av de ifrågasatta ändringarna beträffande
elevernas förläggning förutsätter vidtagande av motsvarande ändringar
av de i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 intagna bestämmelserna
örn elevernas förläggning hava de sakkunniga framlagt följande
sammanställning beträffande vårdplatsernas antal och sättet för deras
användande.
Elever, intagna enligt 43 § 3 moni.:
Elevhem.
Strandhem.............................................
Tomtebo ................................................
Storgården ............................................
Elever, intagna enligt 43 § 3 mom.:
Elevhem.
Holmia....................................................
Hågakolonien .......................................
Elevernas ålder. |
Antal elever. |
Tillhopa. |
under 14 år |
30 |
|
14—15 år |
56 |
|
över 16 år |
60 |
146 elever |
Elevernas |
Antal |
ålder. |
elever. |
under 15 år |
30 |
över 15 år |
25 55 elever |
Sammanlagt 201 elever.
I fråga örn elevernas yrkesutbildning hava de sakkunniga framlagt förslag
såväl till ordnande av själva utbildningen som ock till beredande av lokaler
för verkstadsdriften. Jag torde icke här behöva närmare ingå på dessa förslag,
vilka jag — i likhet med vad statens inspektör för fattigvård och barnavård
uti sitt över betänkandet avgivna, i det följande närmare omförmälda
utlåtande anfört — i stort sett finner lämpliga och ägnade att medföra en
ökad effektivitet av uppfostringsverksamheten, utan tillåter jag mig härutinnan
hänvisa till de sakkunnigas betänkande (sid. 24—28). Här vill jag
blott uttala, att en av de viktigaste fördelar, som skulle vinnas genom sakkunnigförslagets
genomförande, synes mig vara den sålunda förordade nyorganisationen
av yrkesutbildningen. De sakkunniga hava tänkt sig, att
skyddshemmet, därest denna utbildning ordnades i enlighet med deras
förslag, skulle för yrkesutbildning kunna mottaga elever även från andra
skyddshem och således åtminstone för de mellansvenska länen bliva centralanstalt
för vissa grenar inom sådan utbildning.
Yad härefter beträffar antalet befattningshavare vid skyddshemmet meddela
de sakkunniga, att 42 befattningshavare den 1 juli 1929 voro anställda
vid skyddshemmet. Den föreslagna omorganisationen av skyddshemmet
skulle enligt de sakkunnigas uppfattning kräva endast ringa ökning beträffande
antalet befattningshavare. En av de sakkunniga upprättad förteckning
å behövlig personal upptager tillhopa 43 befattningshavare. De sakkunniga
hava då räknat med full beläggning eller 201 elever.
Däremot erfordrades, yttra de sakkunniga, vissa ändringar i fråga om
befattningarnas art och befattningshavarnas arbetsuppgifter.
I förevarande avseende hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 80 haft. (Nr 109.) sos au 2
Elevernas
yrkesutbild.
ning.
Befattnings
havare.
18
Kungl. Majus proposition nr 109.
Avdelningen vid Håga förestodes för närvarande av en avdelningsföreståndarinna.
En liknande anordning, som gåve fasthet åt organisationen
och ett personligt drag åt uppfostringsverksamheten, borde vidtagas även vid
övriga elevhem.
Vid Strandhem och huvudanstalten funnes visserligen för närvarande två
lärare, som tillika vore avdelningsföreståndare, varjämte pastor och förste
lärare vore avdelningsföreståndare vid ett elevhem. De ansatser till gruppering
av eleverna under särskilda avdelningsföreståndare, som sålunda gjorts,
hade emellertid icke fullföljts i önskvärd utsträckning. Detta sammanhängde
sannolikt med att såväl pastorn som lärarna vore upptagna av skolarbete
och expeditionsgöromål, varför de icke utanför skolarbetet kunde ägna tillräcklig
tid åt eleverna. Följden bleve emellertid, att eleverna vid Strandhem
och huvudanstalten under fritid vore alltför mycket hänvisade åt sig
själva. En ändring därutinnan kunde icke uppnås på annat sätt, än att varje
elevgrupp erhölle en särskilt anställd avdelningsföreståndare eller avdelningsföreståndarinna.
Ifrågavarande befattningshavare skulle närmast under direktören
svara för ordningen inom avdelningen. Han skulle vara skyldig att förskaffa
sig noggrann kännedom örn eleverna och ordna för deras sysselsättande
under fritid m. m. För att avdelningsföreståndare skulle få en fullständigare
kännedom örn elevernas kunskapsförråd borde han biträda med undervisning
i skolan. Med de kompetensvillkor, som komme att föreslås beträffande
avdelningsföreståndare, torde nämligen dessa befattningshavare kunna
erhålla behörighet att i viss utsträckning undervisa i folk- och fortsättningsskola.
I anslutning till det sålunda anförda föreslå de sakkunniga, att avdelningsföreståndare
anställas vid vart och ett av elevhemmen Tomtebo och Storgården
ävensom vid elevhemmet Hågakolonien. Den förutnämnda vid Hågakolonien
anställda avdelningsföreståndarinnan skulle överflyttas till elevhemmet
Holmia, varjämte en avdelningsföreståndarinna skulle anställas även vid
Strandhem.
Sammanlagt skulle alltså efter omorganisationen vara anställda 3 avdelningsföreståndare
och 2 avdelningsföreståndarinnor. Vid anställande av
nyssnämnda befattningshavare finna de sakkunniga den nuvarande befattningen
som överförman ävensom de fyra uppsyningsmansbefattningarna vid
skyddshemmet obehövliga för uppfostringsverksamheten.
Med den hjälp i fråga örn skolarbetet, som enligt vad nyss anförts skulle
lämnas av avdelningsföreståndare och avdelningsföreståndarinna, och med
hänsyn till att lärare skulle befrias från uppgiften att vara avdelningsföreståndare,
kan enligt de sakkunnigas uppfattning antalet lärare — för närvarande
tre — minskas till två; en av de båda lärarna skulle tillika vara
gymnastik- och idrottsledare.
För en rationell jordbruksdrift och framför allt för en rationell undervisning
i jordbruksarbete och lanthushållning finna de sakkunniga nödvändigt,
att anstalten erhåller en befattningshavare, som är teoretiskt och praktiskt
utbildad jordbrukare, samt föreslå med hänsyn härtill anställandet av en
agronom vid skyddshemmet.
Aven i vissa andra avseenden hava de sakkunniga föreslagit jämkningar
beträffande befattningarnas art och befattningshavarnas arbetsuppgifter. Ifrågavarande
förslag synas mig icke vara av den betydelse, att redogörelse därför
behöver lämnas i detta sammanhang.
19
Kungl. Majus proposition nr 109.
Såsom nyss antytts förorda de sakkunniga, att i det för skyddshemmet
gällande reglementet intagas bestämmelser om kompetensvillkor även beträffande
avdelningsföreståndare och avdelningsföreståndarinna. Jämväl beträffande
föreståndarinnan för åkerbrukskoloniens sjukavdelning har särskild
kompetensföreskrift ifrågasatts. De sakkunniga hava utarbetat förslag till
dylika föreskrifter med ledning av motsvarande bestämmelser för liknande
befattningshavare vid andra anstalter, särskilt statens uppfostringsanstalt å
Bona och statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. Förslaget innebär,
att avdelningsföreståndare skall hava avlagt folkskollärarexamen eller motsvarande
examen eller styrkt sig äga likvärdig kompetens samt äga pedagogisk
utbildning, att avdelningsföreståndarinna skall hava avlagt antingen småskollärar-
eller folkskollärarexamen eller examen vid seminarium för utbildande
av lärare vid skolor för sinnesslöa barn samt att föreståndarinna för
åkerbrukskoloniens sjukavdelning skall hava avlagt examen vid sjuksköterskeskola.
Vidkommande det i det föregående omförmälda statliga avlöning sbidrag et
vill jag erinra att, enligt vad av propositionen nr 124 år 1926 närmare
framgår, detsamma avser sådana befattningshavare, på vilka ledningen av
uppfostringsarbetet i huvudsak vilar. Bidraget skulle enligt propositionen
i allmänhet till sin storlek bestämmas med ledning av den i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) införda löneplanen, därvid avlöningarna
skulle beräknas efter lägsta löneklass i ortsgrupp A av den lönegrad, som
svarade mot befattningarnas art, och med hänsyn tagen jämväl till storleken
av de sammanlagda avlöningsförmåner, som redan utginge till ifrågavarande
befattningshavare.
Enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1926 utgår nyssnämnda
avlöningsbidrag för närvarande för de befattningshavare och med
de belopp för år räknat, som angivas i följande förteckning. Jag lämnar i
förekommande fall jämväl uppgift örn den lönegrad, efter vilken varje bidrags
-
post beräknas utgå. |
Kronor. |
Lönegrad. |
1 direktör ................................................................................. |
7,140 |
B 26 |
1 pastor, tillika förste lärare och avdelningsföreståndare ... |
5,880 |
B 23 |
idrottsledare ........................................................................ |
4,260 |
B 18 |
1 lärare och avdelningsföreståndare ....................................... |
3,960 |
B 17 |
1 » » » ...................................... |
3,960 |
B 17 |
1 överförman ............................................................................. |
1,380 |
— |
1 uppsyningsman........................................................................ |
2,580 |
B 10 |
3 uppsyningsman....................................................................... 1 avdelningsföreståndarinna för specialavdelningen för själs- |
7,740 |
B 10 |
ligt undermåliga elever ...................................................... |
2,220 |
B 7 |
1 föreståndarinna för åkerbrukskoloniens sjukavdelning ...... 1,980 Summa kronor 41,100 |
B 5 |
De sakkunniga hava, såsom förut antytts, icke ifrågasatt någon ändring
beträffande avlöningsbidragens totalbelopp, 41,100 kronor. Däremot föreslå
20
Kungl. Maj-.ts proposition nr 109.
de i anslutning till den i det föregående återgivna organisationsplanen vissa
jämkningar i fråga om sättet för avlöningsbidragets fördelande.
Sålunda skulle bidrag icke erfordras till bestridande av avlöningar åt en
lärare och avdelningsföreståndare, överförmannen och samtliga fyra uppsyningsmän,
vilka sex befattningshavare, som förut antytts, efter omorganisationen
skulle bliva obehövliga för verksamheten.
För den lärare och avdelningsföreståndare, som tillika är gymnastik- och
idrottsledare, beräknas, såsom förut återgivna förteckning utvisar, avlöningsbidraget
efter lönegraden B 18, under det att storleken av ifrågavarande
bidrag för övriga lärare beräknas efter lönegraden B 17. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle avlöningsbidrag till skyddshemmets lärare, vilkas
antal skulle minskas från tre till två, i båda fallen utgå efter lönegraden
B 17. I detta sammanhang påpeka de sakkunniga, att lärare ävensom pastor
och förste lärare icke vidare böra benämnas avdelningsföreståndare.
Vidkommande övriga poster i förteckningen hava de sakkunniga räknat
med oförändrade belopp.
Vad angår de befattningshavare — en agronom, tre avdelningsföreståndare
och en avdelningsföreståndarinna — vilka skulle nyanställas vid skyddshemmet,
framhålla de sakkunniga, att bidrag böra utgå till bestridande av
avlöningar åt dessa fyra befattningshavare, då de vore avsedda för det egentliga
uppfostringsarbetet. Bidragens storlek hade i förslaget avvägts i enlighet
med de grunder, som tillämpats vid beräkningen av övriga avlöningsbidrag.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hava de sakkunniga
föreslagit, att statens bidrag till avlöningar åt befattningshavare vid skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall måtte utgå på det sätt och i den omfattning,
som framgår av följande tablå:
Kronor.
1 direktör ................................................................................ 7,140
1 pastor och förste lärare ........................................................ 5,880
1 agronom .............................................................................. 4,260
1 lärare, tillika gymnastik- och idrottsledare ........................ 3,960
1 lärare _....................................................................................... 3,960
1 avdelningsföreståndare............................................................ 3,240
2 avdelningsföreståndare.......................................................... 6,480
1 avdelningsföreståndarinna för specialavdelningen för själsligt
undermåliga elever ...................................................... 2,220
1 avdelningsföreståndarinna för elevhemmet för skolpliktiga
clever ................................................................................... 1.980
1 föreståndarinna för åkerbrukskoloniens sjukavdelning ...... 1,980
Summa kronor 41,100.
Lönegrad.
B 26
B 23
B 18
B 17
B 17
B 14
B 14
B 7
B 5
B 5
I likhet med vad nu är fallet skulle avlöningsbidrag utbetalas månadsvis
i efterskott med skyldighet för föreningens styrelse att tillse, att i åkerbrukskoloniens
räkenskaper lämnades sådan redovisning för åtnjutna avlöningsbidrag,
att bidragens användning kunde beträffande varje befattningshavare
vederbörligen kontrolleras.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 100.
Såsom ytterligare förutsättning för avlöningsbidragets utbetalande anse
de sakkunniga böra föreskrivas, att, där särskilda villkor äro stadgade för
erhållande av anställning vid skyddshemmet, avlöningsbidrag skall utgå
endast till befattningshavare, som uppfyller dessa villkor, ävensom att skyddshemmets
ansökningar örn statsbidrag skola före utbetalandet granskas av
statens skyddsliemsinspektör.
Jag övergår härefter till att behandla de sakkunnigas förslag i vad det avser
kostnaderna för genomförandet av den föreslagna omorganisationen jämte
andra därmed sammanhängande frågor.
Vidkommande kostnaderna för utförandet av föreslagna omändringsarbeten
inom huvudanstaltens tre elevhem och matsalsbyggnad skulle dessa enligt ett till
sakkunnigförslaget fogat, av byråingenjören hos byggnadsstyrelsen J. Telander
upprättat kostnadsförslag draga en totalkostnad av 95,000 kronor. Härav
beräknas emellertid ett belopp av 33,500 kronor åtgå för sådana underhållsarbeten,
som — oberoende av omändringarna — måste efter hand utföras
för att hålla byggnaderna i tillfredsställande skick. Kostnaden för de egentliga
omändringsarbetena skulle således stanna vid 61,500 kronor.
De sakkunniga hava, som inledningsvis anförts, icke ingått på frågan, i
vad män statens medverkan skulle erfordras för bestridande av nyssnämnda
kostnader. Denna fråga kunde nämligen enligt de sakkunnigas mening besvaras
först sedan föreningen haft tillfälle yttra sig örn föreningens ekonomiska
bärkraft. Föreningens utlåtande i sistnämnda hänseende vore enligt
de sakkunniga likaledes erforderligt för bedömandet av såväl frågan, huruvida
nu utgående hyresbelopp samt ersättningar för icke belagda platser å skyddshemmet
kunde anses bliva tillräckliga efter omorganisationen, som frågan örn
statens övertagande av skyddshemmet. De sakkunniga hava fördenskull icke
heller ingått på behandling av sistnämnda två frågor.
I sitt förenämnda utlåtande den 5 november 1929 har emellertid, såsom
i det föregående antytts, föreningen till minne av Konung Oscar I och
Drottning Josephina gjort framställning örn att staten i olika hänseenden
måtte bringa föreningen ytterligare ekonomisk hjälp.
Över de sakkunnigas förslag och föreningens ifrågavarande framställning
hava infordrade utlåtanden därefter avgivits av statskontoret den 21 november
1929, statens inspektör för fattigvård och barnavård den 30 november 1929
samt skolöverstyrelsen den 10 december 1929.
Styrelsen för föreningen till minne av Konung Oscar I och Di ottning Josephina
bär i sitt utlåtande uttalat sin anslutning i huvudsak till de sakkunnigas
förslag. Styrelsen stiiller sig emellertid i viss mån tveksam i fråga om möjligheten
och lämpligheten att på förhand fastslå detaljerna i förslaget, och
anser att, i den mån prövningsrätt icke kan medgivas styrelsen, bestämmandet
bör förbehållas Kungl. Majit utan bundenhet gent emot riksdagen
annat än beträffande de allmänna dragen.
Vidkommande det statliga avlöningsbidraget, som i förslaget bibehållits
vid nu utgående belopp, tinner sig styrelsen icke kunna för närvarande be
-
Kostnadsberäkning
m. ni.
Avgivna
utlåtanden.
22
Kunell. Maj:ts proposition nr 109.
stämt uttala sig i frågan, då de nja förläggningsanordningarna måhända
kunde komma att medföra ökat personalbehov, som föreningen saknade
möjlighet att med egna medel tillgodose.
I fråga örn kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena påpekar styrelsen,
att de sakkunniga icke i sitt förslag upptagit någon kostnad för de
omändringsarbeten, som måste utföras inom elevhemmet Strandhem för att
där bereda plats för 30 elever. Med hänsyn till att de i de sakkunnigas
kostnadsförslag avsedda underhållsarbetena, vilka under vanliga förhållanden
kunde fordelas på ett flertal år, i förevarande fall med nödvändighet måste
iitföras samtidigt med omändringsarbetena, anser styrelsen vidare, att posten
för ändringsarbeten borde belastas även med någon del av det belopp, som
av de sakkunniga beräknats för underhållsarbeten. I enlighet härmed finnér
styrelsen kostnaden för ändringsarbetena lämpligen böra beräknas till 75,000
kronor, medan det återstående beloppet, 20,000 kronor, skulle avses för underhållsarbeten.
Härefter meddelar styrelsen, att föreningen är villig medverka till genomförande
av de sakkunnigas förslag under förutsättning, att föreningen, som
saknar medel för utförande av de ifrågasatta ändringsarbetena, av statsmedel
erhåller understöd för ifrågavarande ändamål med det beräknade beloppet,
75,000 kronor, ävensom viss ersättning för obelagda platser.
Yad understödet beträffar, begäres detta såsom anslag eller, om detta icke
låter sig göra, i form av lån. I sistnämnda hänseende anför föreningen i
huvudsak följande.
i av 75’000 kronor funnes ännu outtaget av det lån å samman
lagt
200,000 kronor, som föreningen enligt avtalet den 12 juni 1925 av
Kungl. Majt tillerkänts för uppförande å hemmanet Håga inom åkerbruksT>kunell
e „ s oml''äde av en särskild avdelning för skyddslingar, intagna
enligt 43 b 2 mom. i barnavårdslagen. Ehuru nämnda 75,000 kronor vore
anslagna till eventuellt utökande av Hågaavdelningen i och för dess omförmalda
uppgift, vöre det måhända möjligt att, därest i enlighet med det föreliggande
förslaget Hågaavdelningen användes för annan skyddslingskategori
— psykiskt efterblivna av högre åldersklasser — dessa 75,000 kronor kunde
med riksdagens medgivande i stället få disponeras för nu avsedda ändamål,
lieloppet skulle i allt fall tillgodose jämväl sitt ursprungliga syfte. De ifrågasatta
ändringsarbetena hade ju till ändamål att bereda möjlighet att vid huvudanstalten
med lämplig förläggning mottaga dels de ursprungligen för Hågaavdelningen
avsedda eleverna samt dels de yngre psykiskt efterblivna, båda
kategorierna tillförda Hall på grund av barnavårdslagens nya stadganden.
j tan de toreslagna ändringsarbetena vid huvudanstalten bleve utan tvivel vida
dyrbarare nybyggnader nödvändiga vid Håga eller annorstädes för att
kunna bereda lämplig vård åt de många till ålder oell förutsättningar olikartade
elevgrupperna. Behoven syntes på billigaste sätt tillgodoses genom
de toreslagna åtgärderna.
I fråga örn villkoren för det ifrågasatta länet hemställer styrelsen, att desamma
måtte i huvudsak anslutas till vad som nu gäller beträffande det belopp
av 125,000 kronor, som föreningen tidigare såsom lån uppburit av det
i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 omförmälda lånebeloppet
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 109.
av 200,000 kronor. Ränta skulle alltså erläggas efter en räntefot av 5 %
och föreningen skulle — utöver nu utgående hyresbidrag — äga såsom
hyresbidrag årligen uppbära ett belopp av 5,250 kronor, motsvarande 7 %
å det begärda lånebeloppet 75,000 kronor.
Vad beträffar ersättningen för obelagda platser hemställer styrelsen, att för
de tider på året, då inom elevhemmen Hågakolonien eller Holmia befintlig
vårdplats icke vore belagd, ersättning för sådan plats skulle utgå vid Hågakolonien
med 700 kronor och vid elevhemmet Holmia med 500 kronor
för år.
Statslcontoret, som i sitt yttrande endast uppehåller sig vid de ekonomiska
konsekvenserna av de sakkunnigas förslag, delar icke den av föreningsstyrelsen
framförda meningen, att de ifrågasatta underhållsarbetena måste utföras
genast och i sammanhang nied omändringsarbetena. Statskontoret
finner hinder ej möta att låta förstnämnda arbeten utföras successivt, eventuellt
under loppet av flera år, varigenom kostnaderna enligt styrelsens uttalande
skulle kunna nedbringas.
Vidare yttrar statskontoret:
Då de ifrågasatta arbetena ej avsåge nybyggnad utan endast omändring
av befintliga byggnader, vore det enligt statskontorets mening lämpligast
att anvisa det erforderliga bidraget till kostnaderna för desamma i form av
anslag, antingen av lotterimedel eller av skattemedel, i senare fallet såsom
extra anslag linder riksstatens femte huvudtitel. Skulle dylik anvisning
finnas ej böra ifrågakomma, syntes intet vara att erinra mot att riksdagens
medgivande utverkades att för ändamålet disponera återstoden av det anslag
å 200,000 kronor, som på sin tid beviljades av 1925 års riksdag under
titeln utgifter för kapitalökning att täckas av lånemedel. Anlitades denna
utväg, torde emellertid kostnadsbidraget böra utgå i form av lån mot inteckningar
i föreningens fastigheter vid Hall. För detta tilläggslån syntes
föreningen böra erlägga 5 % ränta årligen men å andra sidan av staten utbekomma
motsvarande belopp såsom hyra för de ombyggda elevhemmen. I
andra fall beviljad och av föreningen nu begärd ersättning för byggnadernas
underhåll och inträffande värdeminskning, 2 % av byggnadskostnaderna,
kunde statskontoret icke tillstyrka. Då det här icke vore fråga örn nybyggnad,
avseende utökning av anstaltens lokaler, funne statskontoret icke
heller anledning föreligga att i förevarande sammanhang lämna ytterligare
medgivande om ersättning för icke belagda platser vid anstalten. I övrigt
syntes tidigare träffade låneavtal kunna läggas till grund för villkoren för
det nu ifrågasatta lånet.
Statens inspektör för fattigvård och barnavård finner de sakkunnigas förslag
till omorganisation av anstalten särdeles lämpligt. Att de sakkunniga
ej föreslå någon nybyggnad utan i fråga om förläggningen helt använda sig
av befintliga byggnader synes inspektören vara särskilt beaktansvärt.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande icke ingått på frågan om de ekono
miska konsekvenserna av förslaget. Vad beträffar övriga delar av förslaget
finner skolöverstyrelsen anledning till erinran endast beträffande de av de
sakkunniga föreslagna kompetensvillkoren. Då avdelningsföreståndare enligt
förslaget skola meddela undervisning i skyddshemmets skolor, håller nårn
-
Departements
chefen.
24 Kungl. Majus proposition nr 109.
ligen överstyrelsen före, att deras fackliga oell pedagogiska utbildning bör,
för såvitt de icke avlagt folkskollärarexamen, godkännas av överstyrelsen,
innan de kunna vinna anställning vid skyddshemmet i nu ifrågavarande
egenskap. Enligt överstyrelsens mening bör vidare föreskrift lämnas därom,
att av skolöverstyrelsen meddelad behörighetsförklaring erfordras för erhållande
av anställning såsom lärare vid inom skyddshemmet anordnad fortsättningsskola.
Såsom av det föregående framgår, är skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall den enda nu befintliga centralanstalten för sådana vanartade gossar,
som avses i 43 § 2 och 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård. Under dessa
förhållanden är det givetvis av synnerlig vikt, att anstalten är ordnad på
bästa möjliga sätt. En omläggning i den riktning de sakkunniga förordat
synes mig oundgängligen erforderlig för att anstalten skall kunna fylla
denna sin uppgift. Yad närmast angår förläggningsanordningarna kräves, att
desamma medgiva en lämplig uppdelning av eleverna, vilka i fråga örn vanartsgrad,
ålder och utveckling i övrigt sinsemellan förete stora olikheter.
Med de i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 införda bestämmelserna
örn elevernas förläggning åsyftades också att tillgodose nyssnämnda
synpunkt. Yad föreningens styrelse och sedermera de sakkunniga anfört
örn i samband med tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser yppade
olägenheter synes mig emellertid tydligt ådagalägga behovet av ändring i
fråga om förläggningsplanen.
De sakkunnigas förslag till förläggningsplan utgår från ett beräknat elevantal
av omkring 200. Denna beräkning synes mig kunna godtagas under
förutsättning att de ifrågasatta ändringarna genomföras. Elevantalet utgjorde
den 1 februari 1930 159 och utvisar alltså ingen väsentlig ändring i förhållande
till det i sakkunnigförslaget angivna antalet.
Enligt planen, som i vissa delar ansluter sig till en med Kungl. Maj:ts
medgivande för närvarande provisoriskt tillämpad anordning för elevernas
förläggning vid skyddshemmet, skulle bland annat definitiv förflyttning
ske från Hågakolonien till huvudanstalten av sådana äldre elever, som
omhändertagas enligt 43 § 2 mom. i barnavårdslagen. Denna åtgärd synes
mig såväl med hänsyn till uppfostringsarbetet som ur ordningssynpunkt
innebära påtagliga fördelar. Av samma grunder torde också anordningen
att till den mera avsides belägna Hågakolonien förlägga äldre elever,
som lida av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet (43 § 3 morn.),
få anses lämplig. Aven av de sakkunniga i övrigt förordade anordningar
beträffande elevernas uppdelning — vilka självfallet vid behov få jämkas
efter föreliggande förhållanden — liksom de sakkunnigas förslag till omändringsarbeten
synas mig övertygande motiverade. Förslaget innebär den
fördelen, att örn stegrat platsbehov i framtiden skulle uppstå, detta kan
tillgodoses utan nya principiella omläggningar. Med anledning av ett
under förliden höst framlagt men ännu under remiss till vederbörande
myndigheter liggande förslag örn överflyttande till Hall av en del av den
verksamhet, som för närvarande bedrives vid statens uppfostringsanstalt å
25
Kungl. Majus proposition nr 109.
Salbohed för sinnesslöa gossar, torde i detta sammanhang böra påpekas,
att av mig nu förordade anordningar icke lära hindra en utvidgning eller
förändring framdeles av skyddshemmets verksamhet i sådan riktning, som
avses i sistnämnda förslag.
Ur nu anförda synpunkter tillstyrker jag en sådan ändring av de i nyssnämnda
överenskommelse intagna bestämmelserna, att föreningens medverkan
i förevarande uppfostringsarbete kommer att avse omhändertagandet av
dels i 43 § 2 mom. omförmälda elever till det antal, som elevhemmen Strandhem,
Tomtebo och Storgården enligt föreliggande förslag medgiva, dels ock
intill 55 kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga elever, vilka på sätt
förut antytts skola förläggas till elevhemmen Holmia och Hågakolonien.
De sakkunnigas förslag till omorganisation av vissa befattningar vid
skyddshemmet tinner jag mig i huvudsak kunna biträda. I fråga om kompetensvillkor
för avdelningsföreståndare synes mig emellertid det av skolöverstyrelsen
framlagda förslaget i nämnda hänseende vara att föredraga,
eftersom skyddshemmet därigenom skulle tillförsäkras avdelningsföreståndare,
vilkas lämplighet såsom lärare prövats av sakkunnig myndighet. Aven
överstyrelsens förslag om behörighetsförklaring för lärare i fortsättningsskola
vid skyddshemmet synes mig böra vinna beaktande vid genomförandet
av de ändringar i det för skyddshemmet fastställda reglementet, som böra
bliva en följd av organisationsförslagets godkännande.
Vad avlöningsbidraget beträffar, hava de sakkunniga icke ifrågasatt någon
ändring av beloppets storlek, 41,100 kronor, men däremot föreslagit vissa
jämkningar i fråga örn sättet för beloppets fördelande i avseende å avlöningar
till olika befattningshavare ävensom beträffande villkoren för bidragets
utbetalande. Ifrågavarande förslag giver jag min anslutning. Kungl.
Majit torde böra meddela de ändringar i avseende å föreskrifterna rörande
bidragets utbetalande m. m., som vid bifall härtill påkallas. Liksom hittills
varit fallet bör bidragsbeloppet i fråga givetvis betraktas såsom ett maximum
för år räknat.
Till de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen har jag redan i
det föregående givit min principiella anslutning.
Härefter övergår jag till behandling av frågan örn de ekonomiska konsekvenserna
vid en omorganisation av skyddshemmet i enlighet med de sakkunnigas
förslag.
I föreningsstyrelsens förevarande framställning förklaras, att föreningen
icke enbart med egna medel kan genomföra den ifrågasatta omläggningen av
skyddshemmets verksamhet. Detta förhållande tinner jag förklarligt med
tanke på de ekonomiska svårigheter, som på sätt i det föregående antytts
upprepade gånger mött föreningen under de senaste åren. Med hänsyn till
nödvändigheten av ifrågavarande omläggning och då statsinköp av Hall
med där anlagda åkerbrukskoloni m. m. åtminstone för närvarande endast
i sista hand torde böra tagas under övervägande, vill jag alltså förorda, att
staten på annat sätt träder emellan.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 86 käft. (Nr 109.)
8GJ 30 3
26
Kungl. Majus proposition nr 109.
Ett såclant bispringande från statens sida skulle enligt föreningsstyrelsens
hemställan ske i form av dels understöd för utförande av de föreslagna
omändringsarbetena, dels ökat hyresbidrag, dels och ersättning för obelagda
platser även inom elevhemmet Holmia.
Yad först angår den beräknade kostnaden för ändringsarbetena anser styrelsen
densamma med hänsyn till av omständigheterna påkallade underhållsarbeten
böra höjas från av de sakkunniga beräknade 61,500 kronor till 75,000
kronor, vilket belopp enligt styrelsen skulle av staten tillhandahållas föreningen.
I likhet med statskontoret finner jag emellertid de av föreningen till stöd för
sistnämnda beräkning anförda skälen ej tillräckligt övertygande för att motivera
ett frångående av de sakkunnigas kostnadsförslag. Denna fråga har
emellertid, med det förslag jag ämnar framlägga, icke någon direkt betydelse
i detta sammanhang.
Vid övervägande av frågan, i vilken form en hjälp från staten till byggnadskostnaderna
bör lämnas, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka vare sig
anslag under verkliga utgifter å riksstaten eller, såsom statskontoret alternativt
förordar, bidrag av lotterimedel. Liksom vid andra liknande tillfällen
under de senaste åren, då det gällt hjälp åt anstalten, torde det ifrågasatta
understödet böra tillhandahållas föreningen såsom lån mot inteckningar i
egendomen Hall. Härför talar enligt min mening särskilt den omständigheten,
att ett av riksdagen redan anvisat, ehuru av föreningen ännu ej utnyttjat
lånebelopp skulle kunna göras tillgängligt för ändamålet.
Av det åt föreningen av 1925 års riksdag — under utgifter för kapitalökning,
fonden för låneunderstöd, såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga
lånemedel — beviljade statslånet å 200,000 kronor är nämligen, såsom av det
föregående framgår, ett belopp av 75,000 kronor ännu outtaget. Ifrågavarande
belopp som med hänsyn till föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928
(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag kan med
Kungl. Maj:ts medgivande få stå till föreningens förfogande under ytterligare
högst ett budgetår utöver det nuvarande — är enligt bestämmelserna i förutnämnda
överenskommelse den 12 juni 1925 avsett för uppförande vid Håga
av ytterligare byggnader för 25 äldre elever, tillhörande den i 43 § 2 mom.
i barnavårdslagen omförmälda elevgruppen. Härvid vill jag emellertid erinra
om att nyssnämnda elevgrupp enligt förevarande förslag definitivt skulle förläggas
icke vid Hågakolonien utan vid huvudanstalten. Ett utbyggande av
Hågakolonien för det ursprungligen avsedda syftet skulle alltså vid bifall till
denna förläggningsanordning icke ifrågakomma. Med den anvisade utvägen
för beredande av vårdplatser åt kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga
elever lärer ej heller för detta ändamål erfordras någon utökning av Hågakolonien.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till att de föreslagna
omändringsarbetena äro ägnade att — örn ock i annan form — tillgodose
i förutnämnda överenskommelse angivna syften, finner jag mig böra biträda
det av styrelsen alternativt framlagda förslaget om ändrade bestämmelser
rörande användandet av återstoden av det i nyssnämnda överenskommelse omförmälda
statslånet. Jag tillstyrker alltså, att av återstående 75,000 kronor erfor
-
27
Kungl. Majus proposition nr 109.
derligt belopp får av föreningen disponeras till utförande av de i det föregåend e
omförmälda ändringsarbetena. Till en sådan jämkning av avtalsbestämmelserna
torde emellertid, såsom statskontoret framhåller, riksdagens medgivande
böra inhämtas.
I fråga örn villkoren för lånet har styrelsen föreslagit, att i tillämpliga
delar skulle följas de grunder, som i överenskommelsen den 12 juni 1925
stadgats beträffande där omförmälda, av föreningen disponerade lån å 125,000
kronor till Hågakoloniens byggande. Då emellertid förevarande lånebelopp
skall användas icke vid Hågakolonien utan vid huvudanstalten, synes det
mig av praktiska skäl lämpligast, att villkoren i huvudsak anslutas till de
bestämmelser, som gälla för det i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1926
omförmälda statslånet å 350,000 kronor, med iakttagande att lånet skall
med hela beloppet stå till föreningens förfogande under budgetåret 1930/1931.
I anslutning härtill torde föreningen böra tillförbindas att ej mindre till säkerhet
för det nu förordade lånebeloppet å högst 75,000 kronor än även till
ytterligare säkerhet för nyssberörda två lånebelopp å 125,000 kronor och
350,000 kronor ävensom det år 1929 beviljade lånebeloppet å 100,000 kronor
avlämna i föreningens förut omförmälda fem fastigheter, vilka utgöra egendomen
Hall, meddelade inteckningar tillhopa motsvarande det nya lånebeloppet,
att gälla med förmånsrätt näst efter de till säkerhet för de tre tidigare
lånen redan avlämnade inteckningarna. En förutsättning för lånet bör givetvis
vara, att ifrågavarande omändringsarbeten utföras väsentligen på sätt och
i den omfattning de sakkunniga förordat, dock med de jämkningar, som från
Kungl. Maj:ts sida kunna medgivas.
Bland bestämmelserna för 1926 års lån — liksom bland de beträffande
de för 1929 års lån stadgade villkoren —■ finnes, såsom av det föregående
framgår, föreskrift därom att vederbörande lån må gå i avräkning å
den blivande köpeskillingen, för den händelse staten skulle vilja övertaga
anstalten. Den köpeskilling, som staten därvid skulle hava att erlägga,
har fixerats till 500,000 kronor, för vilket belopp staten skulle äga övertaga
egendomen Hall jämte åkerbrukskolonien samt döda och levande inventarier,
därvid dock undantaget det för Hågakolonien avsedda jordbruksområdet
med därå uppförda byggnader. I betraktande av den stegring av
värdet å anstaltens byggnader, som genom av föreningen — ehuru med
hjälp av statslån — nedlagda kostnader kommer att uppstå på grund av de
nu ifrågavarande ändringsarbetenas utförande, synes det billigt att, såsom från
föreningsstyrelsens sida under hand ifrågasatts, den sålunda bestämda köpeskillingen
i någon man höjes. Med ledning av den gjorda uppskattningen
av de byggnadskostnad^-, som icke böra anses motsvara normalt underhåll,
synes denna höjning av köpeskillingen skäligen böra uppskattas till 50,000
kronor, vadan den totala köpeskillingen skulle komma att uppgå till 550,000
kronor. En förutsättning för att detta belopp skall gälla vid en framtida
överlåtelse bör givetvis vara, att anstaltens byggnader då befinnas vara väl
underhållna.
Aven beträffande det nu förordade lånebeloppet å högst 75,000 kronor
28
Kungl. Majus proposition nr 109.
torde böra föreskrivas, att det skall ga i avräkning å den sålunda bestämda
köpeskillingen. Därest hela lånebeloppet 75,000 kronor skulle av föreningen
tagas i anspråk, skulle det sammanlagda lånebelopp, som skall gå i avräkning
på köpeskillingen, komma att uppgå till 525,000 kronor. Därvid är
emellertid att märka att, enligt vad jag inhämtat, föreningen av det år 1929
beviljade lånebeloppet hittills blott uttagit 75,000 kronor; örn ändring ej
sker härutinnan, skulle alltså avräkningsbeloppet bliva 500,000 kronor.
Riksdagens medgivande torde böra inhämtas till den nu förordade beräkningen
av köpeskillingen. I händelse av bifall härtill bör stadgande
därom intagas bland villkoren för det nu förordade lånebeloppet samt ändring
ske i villkoren för 1926 och 1929 års lån.
Vad härefter angår styrelsens begäran om hyresbidrag kail jag i motsats
till statskontoret icke finna skälig anledning att beträffande förevarande
lånebelopp beräkna detta bidrag efter andra grunder än de hittills tillämpade.
Oavsett storleken av det lån, som av föreningen kommer att lyftas för utförande
av omändringsarbetena och varå föreningen skall hava att erlägga ränta, synes
i anslutning till det nyss sagda och med hänsyn till vad i ärendet förekommit
det belopp, varå hyra skall beräknas, böra fastställas till 50,000
kronor. Jag föreslår alltså, att föreningen utöver redan utgående hyresbelopp
— tillhopa (8,750 + 24,500) 33,250 kronor — erhåller ytterligare understöd
i nu nämnda hänseende med 3,500 kronor för år räknat, motsvarande
7 % å beloppet 50,000 kronor. Sistnämnda bidragsbelopp torde liksom övriga
till skyddshemmet utgående hyresbidrag böra utbetalas halvårsvis i förskott,
första gången den 1 juli 1930, dock att bidraget intill dess elevhemmet
Holmia efter omändringen tagits i bruk torde böra utgå allenast efter
5 % eller efter 2,500 kronor för år.
Såsom framgår av det föregående, har föreningsstyrelsen förutsatt, att den
ändrade användningen av Hågakolonien icke i huvudsak skall föranleda rubb’
ning av de villkor, som enligt överenskommelsen den 12 juni 1925 äro fästade
vid det av föreningen uppburna statslånet å 125,000 kronor. Denna uppfattning
delar jag. I anslutning härtill skulle ersättning för obelagd plats inom
Hågakolonien även efter genomförande av det föreliggande förslaget utgå
med 700 kronor för år räknat.
Härutöver har styrelsen emellertid begärt liknande ersättning även i avseende
å de blivande 30 vårdplatserna inom elevhemmet Holmia, i detta
fall i form av gottgörelse med 500 kronor för år för varje icke belagd plats.
Statskontoret grundar sin erinran mot denna framställning på den omständigheten,
att det här icke vore fråga örn nybyggnad, avseende utökning av
anstaltens lokaler. Med anledning härav vill jag påpeka, att dylik ersättning,
som för närvarande i olika former utgår till ett flertal anstalter
såväl inom skyddshemsverksamheten som utom densamma, icke i första
hand utgör gottgörelse för byggnadskostnader eller dylikt utan främst avser
att i händelse av minskad beläggningsfrekvens garantera vederbörande anstalt
att till de allmänna omkostnader, som äro väsentligen oberoende av det befintliga
elevantalet, erhålla ett visst bidrag, i den mån dylika kostnader belöpa på
29
Kungl. Maj:t8 proposition nr 109.
de lediga platserna. Anordningen avser sålunda att möjliggöra uppställandet
av en hållbar driftskalkyl vid anstalten. Med hänsyn härtill och då jag
finner det av styrelsen begärda beloppet skäligt, vill jag förorda styrelsens
förslag i nu anförda hänseende. Ersättningen torde böra utbetalas från det
till skyddsuppfostran anvisade förslagsanslaget, dock först sedan elevhemmet
Holmia blivit fullt iordningställt och tagits i bruk. Då detta icke torde
kunna ske förrän tidigast den 1 juli 1931, lärer av här ifrågavarande anledning
någon ökning i belastningen å detta anslag under nästa budgetår
icke vara att förvänta. Den obetydliga belastningsökning, som skulle följa
av bifall till förslaget örn höjd hyresersättning, synes icke behöva verka
rubbning av det för nästa budgetår äskade anslagsbeloppet.
Samtliga ändringar, vilka i huvudsaklig anslutning till av mig här tillstyrkta
förslag kunna finnas erforderliga i avseende å de bestämmelser örn
lån och statsbidrag m. m., som finnas uti tidigare överenskommelser med
föreningen, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga. Därvid
torde det måhända för överskådlighetens skull bliva lämpligt att sammanföra
de äldre bestämmelser, som alltjämt skola gälla, och de nu förordade bidragsoch
lånevillkoren i en ny överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och föreningen.
På grund av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
ej mindre att från det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran
må till föreningen till minne av Konung Oscar I
och Drottning Josephina utgå dels hyra för de för elever avsedda
byggnaderna vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall,
dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid skyddshemmet
dels ock ersättning för icke belagda platser därstädes,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade
ändrade grunder,
än även att återstoden, 75,000 kronor, utav det lån å 200,000
kronor, som 1925 års riksdag beviljat nämnda förening för uppförande
av vissa elevbyggnader vid skyddshemmet, må, i den
mån så erfordras, användas i huvudsaklig enlighet med vad
här tillstyrkts,
samt att i samband därmed förut fastställda villkor såväl
för nyssnämnda lån som ock för de lån, som av 1926 och 1929
års riksdagar beviljats föreningen, må ändras väsentligen i
enlighet med vad i det föregående förordats.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Natt och Dag.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. HG käft. (Nr 109.) ms ao 4