Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

I

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1930 kl. 9 f. m.

Andra hammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande, nr 4, med
anledning av väckt motion, angående åtgärder till jordbruksnäringens
skydd och stöd i vissa trakter av Norrbottens
län.

Uti en inom andra kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 379, har herr Grapenson hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:ts anhålla örn utredning för vidtagande av åtgärder till
jordbruksnäringens skydd och stöd i sådana trakter av Norrbottens län, där renskötsel
bedrives, och örn framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill
utredningen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen från länsstyrelsen
i Norrbottens län, som i sin ordning anmodat lappfogden i Norrbottens
norra distrikt att avgiva utlåtande över motionen, ävensom berett Norrbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och nomadskoleinspektören, filosofie
doktorn Erik Bergström tillfälle att inkomma med yttrande. Härjämte har
redaktören för Samefolkets egen tidning, notarien Torkel Tomasson till utskottet
översänt en såsom ledare i nämnda tidning (nr 1 årgång 1930) införd artikel,
benämnd »Renskötselproblemet i Norrbottens län».

Alltsedan äldsta tider hava de lappar, som äro bosatta i Karesuando socken
och i den del av Jukkasjärvi socken, som ligger norr örn Torne älv, under längre
eller kortare tider om sommaren med sina renar dragit över gränsen till nuvarande
Troms fylke i Norge. Sedan Ryssland år 1852 stängt sina gränser för
de norska lapparna och deras renhjordar, inflyttade en mängd av de lappar, som
bodde i Koutokeino i Norge, nordost örn den mellan Sverige och Norge inskjutande
finska kilen, och som brukat låta sina renar beta på nämnda finska område
till nuvarande Karesuando socken i Sverige, varifrån de allt fortfarande
kunde komma in på ovansagda finska område. Nämnda inflyttning från Koutokeino
till Sverige, som skedde under åren 1853—1871, och som omfattade inalles
274 personer med över 20,000 renar, medförde, att utrymmet uti dessa delar av

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 13 sami. 2 avd. 4 haft (Nr 4.) 1

Motionen.

Yttranden
över motionen.

Påtalade
misBförbållandeng
urgprnrg.

Ifrågasatta

åtgärder.

2 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

den svenska lappmarken blev för litet, oell att betesmarkernas relativa bärighet
minskades. Dessa olägenheter blevo för de svenska Karesuandolapparna ännu
mera framträdande, sedan den finska gränsen från och med den 1 september
1883 stängts för jämväl de svenska lapparnas renhjordar. För att råda bot på
detta missförhållande återstod då intet annat, än att en del av denna befolkning
måste med sina renar utflytta. Detta gällde i främsta rummet Koutokeinofamiljerna,
som till en del återvände till Norge och till en del flyttade söderut i Sverige,
där utrymmet var större. De kommo sålunda att slå sig ned huvudsakligen
i den del av Jukkasjärvi socken, som ligger söder om Tometräsk, och i Gällivare
socken.

De av motionären framhållna missförhållandena i renskötselns bedrivande
inom särskilt Jukkasjärvi och Gällivare socknar synes utskottet närmast hava
sitt upphov uti det förhållandet, att Koutokeinolapparnas extensivare renskötselmetoder
i samband med deras inflyttning till nämnda trakter överfördes till de
lappar, som där vistades. Dessa, som förut bedrivit en intensiv renskötsel, övergingo
allt mer och mer under årens lopp till den bekvämare extensiva renskötselmetoden,
vilket har vållat förvirrade förhållanden i avseende å renskötseln.
De olägenheter, som den extensiva renskötseln medfört för dessa trakter, och
som mest låtit tala om sig, hänföra sig i främsta rummet till förhållandet mellan
de renskötände lapparna och den bofasta befolkningen. På senare tider, sistforflutna
höst och innevarande vinter i särskilt hög grad, har den bofasta befolkningen
varit utsatt för skadegörelse av lapparnas renar. Följden har blivit, att
mellan lapparna och den bofasta befolkningen uppstått på sina håll rätt svåra
misshälligheter. Skadorna hava framför allt bestått däri, att hö, som av den
jordbrukande befolkningen på sommaren skördats och därefter i enlighet med
orteng sed lämnats ute på hässjorna för att vid vinterföre avhämtas, blivit
förstört eller uppätet av de i stora hjordar utan effektiv tillsyn kringdrivande
renarna. Att skadorna blivit exceptionellt stora förliden höst, bär givetvis
sin grund i den ovanligt höga temperaturen, som medfört, att myrarnas
tillfrysande och sorn följd därav höets avhämtande dröjt längre, än vad normalt
brukar vara fallet.

Ett uttryck för den bofasta, jordbrukande befolkningens bekymrade synpunkter
på dessa frågor har kommit utskottet tillhanda genom en av 96 småbrukare
inom Gällivare socken undertecknad skrivelse.

I fråga örn de åtgärder, som borde vidtagas till skydd och stöd för jordbruksnäringen
inom vissa socknar av Norrbottens Ian samt för åstadkommande av en
utjämning i intressemotsättningarna mellan å ena sidan dea bofasta och å andra
sidan den nomadiserande befolkningen inom dessa socknar, har nomadskoleinspektören,
filosofie doktorn Erik Bergström understrukit behovet av en undersökning
av utvägar för tillgodoseende av den jordbrukande befolkningens, intressen
i förhållande till renskötseln. I detta hänseende ansåg dr Bergström, att ett
initiativ utifrån skulle kunna vara av stor betydelse. Härvid borde jämväl undersökas
möjligheten av att bevilja bidrag till uppförande av lador ute i mar -

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. £

kerna för myrhöets inbärgande. En av de största frågorna skulle vidare bliva
det ständigt återkommande spörsmålet örn åtgärder för minskning av renantalet.

Motionären bär understrukit betydelsen av den ekonomiska samhörighet, som
förefunnits före tillkomsten av 1917 års lagstiftning i ämnet, mellan den bofasta
befolkningen och de nomadiserande lapparna genom de s. k. skötesrenarna,
och för sin del ansett, att en utvidgning av de renskötande lapparnas numera
strängt inskränkta rätt att i sin vård emottaga skötesrenar av de bofasta skulle
vara ett beprövat medel till fortsatt samförstånd mellan dessa båda befolkningsgrupper.

Beträffande frågan örn rätten för den bofasta befolkningen att innehava skötesrenar
har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i sitt till
utskottet avgivna utlåtande även framhållit dess betydelse för skapande av intressegemenskap
mellan renskötande lappar och bofasta och funnit det vara påtagligt,
att inskränkningen av de bofastas renantal till endast 20 stycken genom
tillkomsten av 1917 års författning berövat dem en viktig binäring. Förvaltningsutskottet
har däremot ej ansett sig kunna, bedöma, örn denna inskränkning
varit rättmätig och lämpligt avvägd. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett,
att skötesrens frågan icke är av avgörande betydelse för återställande av det goda
förhållandet mellan de bofasta och de nomadiserande lapparna, vilket sistlidna
år på grund av samverkande och ogynnsamma omständigheter rubbats. Länsstyrelsen
har vidare framhållit, att den icke tror, att den bitterhet, som från den
bofasta befolkningens sida nu förefinnes gentemot de renskötande lapparna, är
sa djup, att den behöver befaras bliva bestående, oeh att den överhuvudtaget icke
är benägen tillmäta händelserna sistlidna vinter, sorm varit den i mannaminne
ogynnsammaste för såväl de nomadiserande lapparna som för jordbrukarna, sådan
betydelse, att de kunna anses påkalla ändring i nu gällande lagstiftning vare
sig beträffande rätten för den bofasta befolkningen att innehava skötesrenar eller
rörande de nomadiserande lapparnas skyldighet att utgiva ersättning för av
renar orsakad skadegörelse.

Såsom ett ytterligare tänkbart led för åstadkommande av en förbättring i intressemotsättningarna
mellan nämnda, befolkningsgrupper har redaktören Torkel
Tomasson, som själv är infödd lapp, framhållit, att en ökning av lappbyarnas
ordningsmäns mycket blygsamma arvoden otvivelaktigt skulle ställa förevarande
problem i ett helt annat läge, och att man har all anledning att förvänta, att
dessa, som själva äro aktiva renskötare, i så fall skulle på allt sätt sträva efter
att föregå övriga renskötare i lappbyn med gott exempel. Vidare har denne även
ansett, att resestipendium för att förhjälpa ordningsmännen att i och för tankeutbyten
och rådslag sammanträffa med varandra säkerligen skulle leda till givande
resultat och komma lapparna att inse frågans allvar och medverka till
en bättre tingens ordning.

Utskottet vill jämväl erinra, att första lagutskottet i motiveringen till sitt
utlåtande, nr 14, över herr Lindhagens motion, nr 1:211, framhållit, bland
annat, att de trakter av Lappmarken, som ligga inom Jukkasjärvi och Gällivare

Korsta lagutskottet.

4

Andra kammarens andra tillfälliga utsTcoits utlåtande Nr

Utskottet.

socknar, måste räknas till de för renskötselnäringen mest ägnade och viktigaste
i landet, och att den bofasta befolkningen i dessa trakter under senare år fått
vidkännas allt större förluster i form av skador på odlingar och i synnerhet på
utestående hö, förorsakade av renar, som i oordnade hjordar begivit sig in på
marker, som de förut blott på andra, mindre tjänliga tider brukat uppsöka. Lagutskottet
hade vidare ansett, att det läge i sakens natur, att nu nämnda förhållanden
äro ägnade att uppväcka misshälligheter såväl mellan lapparna inbördes
som i förhållandet mellan dessa och de bofasta. Särskilt i sistnämnda hänseendet
har också på senare tid en rätt allvarlig misstämning gjort sig gällande. Utskottet
hade på grund därav hemställt, bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville skyndsamt låta verkställa utredning
rörande beskaffenheten av de missförhållanden med avseende å renskötselns
bedrivande och lapp författningarnas tillämpning i övrigt, som yppats inom
vissa delar av Lappmarken, samt, därest av utredningen skulle framgå, att dessa
missförhållanden äro av den art, att deras snabba och effektiva tillrättaläggande
icke låter sig medelst den nuvarande administrationen å området genomföra,
vidtaga de tillfälliga åtgärder för berörda ändamåls vinnande, vartill utredningen
kan giva anledning eller Kungl. Maj :t eljest må finna skäl.

Lagutskottets berörda hemställan har av riksdagen genom dess skrivelse till
Kungl. Maj:t av den 18 mars 1930, nr 75, godkänts.

Utskottet finner det vara ådagalagt, att vissa misshälligheter råda i förhållandet
mellan de renskötande lapparna och den bofasta befolkningen i de trakter
av Norrbottens län, där renskötsel bedrives, vilka i huvudsak synas gå ut över
de bofasta och jordbruksnäringen. Enär riksdagen redan begärt utredning i ämnet,
och det är att förvänta, att de i förevarande motion berörda spörsmålen om
vidtagande av åtgärder till skydd och stöd för jordbruksnäringen inom de delar
av Norrbottens län, där renskötsel bedrives, därvid jämväl måste komma under
omprövning, finner utskottet emellertid det icke vara erforderligt att, på sätt
motionären ifrågasatt, avlåta särskild framställning i ämnet till Kungl. Majit.

Utskottet får för den skull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1930.

På utskottets vägnar:

ERIK OLSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olson i Göteborg, Lundkvist i
Eskilstuna, Andersson* i Tungelsta, Eurén, Weijne,* Andersson i Dunker,
Skoglund,* Wachtmeister, Näslund och Karlsson* i Munkedal.

* Ej närvarande vid utlåtandets slutjustering.

Stockholm 1930. Kongl. Hovboktryckeriet Idnns Tryckeri-A.-B.
307059