Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

N:r 7.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7,
i anledning av väckt motion, 11:130, angående åtgärder
till förebyggande av eldsolyckor vid biografföreställningar.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 130, har herr Frönnberg Mononen,
m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta verkställa utredning örn förebyggandet
av eldsolyckor vid biografföreställningar och till riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen av andra Yttranden.
kammaren hänvisades, inhämtade yttranden över motionen av socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Göteborg, Malmö och Falun samt svenska brandskyddsföreningen.

Beträffande dessa yttranden lämnar sagda utskott i sitt utlåtande nr 6
följande redogörelse:

Socialstyrelsen erinrar därom, att biografverksamhet, utövad såsom rörelse,
är underkastad lagen örn arbetarskydd och på grund därav föremål för
yrkesinspektionens tillsyn. Denna tillsyn avser emellertid allenast de i
verksamheten anställda arbetarna.

Beträffande den erfarenhet örn förhållandena i olika fall och å skilda
orter, som yrkesinspektionens befattningshavare under sin verksamhet erhållit,
torde sammanfattningsvis kunna sägas, att den tekniska utrustningen
och de lokala förhållandena vid de större samhällenas, särskilt städernas,
biografteatrar i allmänhet icke giva anledning till svårare anmärkningar,
under det att motsvarande förhållanden beträffande de mindre samhällenas
biografer ej sällan lämna mycket övrigt att önska.

En särskild svårighet bereda de s. k. resebiograferna, vilkas föreställningar
äga rum under förhållanden, som vanligen icke uppfylla de enklaste
fordringar ur brandskyddssynpunkt. Vid biografförevisningar av mera
tillfällig art torde förhållandena också ofta vara sådana, att de lämna rum
för berättigade erinringar ur brandskyddssynpunkt.

Styrelsen anser för sin del, att en utredning i motionens syfte är väl
motiverad.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 12 sami. 2 avd. 7 haft. (Nr 7.)

1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Länsstyrelsen i Göteborg framhåller, att bristen på särskilda allmänna
bestämmelser angående beskaffenhet av lokal, där biografföreställning får
anordnas, ur eldfaresynpunkt föranlett en del olägenheter, men att de lokala
myndigheterna sökt verka för betryggande säkerhetsanordningar. De fasta
biograferna i städerna och på landsbygden torde också i allmänhet få anses
vara anordnade på ett tillfredsställande sätt, under det förhållandet med
de ambulerande biograferna är det motsatta.

Någon möjlighet att med nuvarande lagstiftning råda bot på förevarande
missförhållanden torde icke finnas. Visserligen äger vederbörande polismyndighet
att i fråga om biografföreställningar meddela erforderliga ordningsföreskrifter,
men om beskaffenheten av dessa råder en viss oklarhet,
som givetvis leder till tveksamhet från myndigheternas sida och till en på
skilda orter växlande tillämpning. Detta osäkerhetstillstånd kan icke bortelimineras
på annat sätt än genom enhetliga bestämmelser i ämnet, helst
genom en allmän författning.

Länsstyrelsen i Malmö är av den uppfattningen, att några egentliga
missförhållanden i fråga örn biografförevisningar å landsbygden icke kunna
sägas hava yppats inom länet och att anordningarna för filmningen under
årens lopp mer och mer förbättrats i syfte att erhålla ökat skydd mot
eldfara. Några mer detaljerade bestämmelser synas därför länsstyrelsen
icke oundgängligen nödiga. Däremot torde förordningen angående biografföreställningar
böra kompletteras med ett stadgande, som uttryckligen fastställer
befogenhet och skyldighet för den polismyndighet, som lämnar tillstånd
till biografförevisningar, att meddela föreskrifter örn behövliga åtgärder
till förebyggande av eldsolycka.

Länsstyrelsen i Falun finner det icke kunna förnekas, att mycket ännu
brister i förevarande avseende. Särskilt torde detta vara förhållandet beträffande
biograflokaler å landsbygden, som tillfälligtvis upplåtas för föreställningar
och vid vilka man använder sig av transportabelt maskineri.

Svenska brandskyddsföreningen framhåller, att den inom alla biografer
använda nitrocellulosafilmen är synnerligen brandfarlig. Vid förbränning
alstras kvävande och giftiga gaser, vilket åstadkommer att en filmbrand
inom en lokal lätt medför panik.

I motsats till de flesta andra länder saknar Sverige statliga bestämmelser
för biografers och andra offentliga samlingslokalers anordnande. Visserligen
framlades 1922 ett av en särskilt tillkallad sakkunnig, f. d. landshövdingen
H. Uddén, på offentligt uppdrag utarbetat förslag till stadga för offentliga
samlingslokaler, däribland även biografer, men förslaget har ej föranlett
till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Biograferna i de större svenska städerna torde i allmänhet vara väl
uppförda och anordnade såväl ur brandskydds- som utrymningssynpunkt,

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

3

varemot det å landsbygden och i de smärre samhällena finnes ett stort
antal biografer, som ej erbjuda publiken erforderlig trygghet mot livsfara.
Under det att 1922 års förslag rönte ett visst motstånd av ägarna till smärre
biografer, äro de större biograferna i allmänhet anordnade efter de riktlinjer,
som förslaget innehåller. En omarbetning av detsamma torde emellertid
icke minst på grund av biografteknikens hastiga utveckling vara nödvändig.

Brandskyddsförenidgen finner en skyndsam utredning om förebyggande
av eldsolyckor vid biografföreställningar oundgängligen nödvändig.

För egen del anförde andra kammarens utskott i samma utlåtande nr 6
följande:

»Såsom med all tydlighet framgår såväl av förevarande motion som av
de över densamma avgivna yttrandena äro de nuvarande förhållandena på
hithörande område icke tillfredsställande. Risk för svåra eldsolyckor i samband
med biografföreställningar är på åtskilliga håll uppenbarligen för handen
och är särskilt framträdande på landsbygden vid filmförevisningar i skoloch
samlingslokaler, avsedda för huvudsakligen andra ändamål. Olyckshändelser
— i andra länder ofta av utomordentligt svårartad beskaffenhet, i
vårt eget land dessbättre av mindre omfattning — ha dessutom ställt denna
fråga i skarp belysning. Utskottet finner sig därför icke böra avvisa den
föreliggande motionen vare sig med hänvisning till att det i vårt land icke
inträffat några mera förödande olyckshändelser på detta område eller med
hänsyn till ekonomiska svårigheter.

Filmen är som åskådningsmaterial och som allmänt bildningsmedel numera
av så stor betydelse, att den ingalunda kan anses begränsad till biograferna.
Även en mängd andra lokaler, mer eller mindre rustade för
filmförevisning, måste tagas i åtminstone tillfälligt bruk för detta ändamål,
särskilt skolor och samlingslokaler av olika slag. Behovet av nya bestämmelser,
som i brandskyddshänseende kunna skänka trygghet även vid dessa
filmförevisningar, gör sig enligt utskottets mening starkt gällande.

De bestämmelser, som i förevarande avseende tydligt äro av nöden,
böra helt naturligt vara enhetliga. Det är emellertid av vikt, att de ej
göras alltför rigorösa, så att deras genomförande kommer att medföra betungande
kostnader. Även där man med sådana bestämmelser ej kan uppnå
full trygghet, bör dock en avsevärd förbättring kunna vinnas. Vid ny- och
ombyggnad av sådana byggnader och lokaler, som kunna komma att tagas
i anspråk för filmförevisningar, kunna i varje fall anordningar träffas, som
erbjuda större trygghet.

Då 1922 års förslag till nya bestämmelser i förevarande ämne ofta tjänat
till ledning för större företag men ej i oförändrat skick lärer kunna tilllämpas
på mindre och tillfälliga filmförevisningar, torde en ny utredning
med beaktande av vunna erfarenheter och ekonomiska synpunkter böra
företagas.

Andra

kammarens

utskotts

utlåtande.

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra
kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta verkställa
utredning om förebyggandet av eldsolyckor vid biografföreställningar och
till riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»

Andra kammaren biföll vad dess första tillfälliga utskott sålunda hemställt,
och första kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.

I anledning härav får utskottet, som ansluter sig till de synpunkter,
vilka framförts i ovannämnda utlåtande från andra kammarens utskott,
hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.

Stockholm den 6 maj 1930.

På utskottets vägnar:

TEODOR JULIN.

Närvarande vid beslutets fattande: herrar Teodor Julin, Granström, Larsén, Valfrid
Eriksson, Sandén och Gottfrid Karlsson.

Stockholm 1930, O. h. Svanbäcks Boktryckeri