Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1930 kl. 1 e. m.

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande i anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen Under åttonde
huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning angående
anslag till bestridande av med ortnamnsundersökningarna
i riket förenade kostnader jämte tre i ämnet väckta
motioner.

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit
under åttonde huvudtiteln (punkt 271 av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit riksdagen
att, bland annat, till bestridande av med ortnamnsundersökningarna
i riket förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 19,560 kronor att utgå i enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
angivit och med den närmare fördelning och enligt de villkor,
Kungl. Majit må finna gott föreskriva.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll, sid. 673—702.

Kungl. Majits ifrågavarande framställning, vilken hänvisats till statsutskottet
för förberedande behandling, har efter överenskommelse mellan
statsutskottet och bankoutskottet behandlats av sammansatt utskott.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr K. G. Westman m. fl., nr 194, och den andra inom andra kammaren av
herr E. Wigforss m. fl., nr 216, i vilka motioner hemställts, att riksdagen,
med avslag å punkt 271 av åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen i
vad den rör organiserandet av ortnamnsundersökningen, måtte besluta att
dels uttala, att ledningen av undersökningarna av svenska ortnamn organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna förordats;

dels medgiva inrättandet åt professor Gustav Fredrik Jöran Sahlgren av
en personlig professur i nordisk ortnamnsforskning vid Uppsala universitet,
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 6 sami. 2 avd. 1 haft. (Nr 1—2.) 1

2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

med rätt att åtnjuta avlöning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 6
juni 1925, nr 211, angående villkor och bestämmelser beträffande avlöningsförhållanden
för professorer m. fl. vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet samt med uppdrag för Sahlgren
att leda ortnamnsundersökningar och förestå ortnamnsarkivet samt vara
ledamot av ortnamnskommittén och sekreterare för ortnamnsärenden,

dels ock en inom första kammaren av herr K. G. Westman m. fl. väckt
motion, nr 195, vari hemställts, att riksdagen måtte under åttonde huvudtiteln
till bestridande av med ortnamnsundersökningarna i riket förenade
kostnader för budgetåret 1930/1931 bevilja ett extra anslag av 6,500 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till motionerna.

Sedan gammalt hava i Sverige vetenskapliga undersökningar bedrivits
beträffande våra olika folkmål. Sedermera har ortnamnsforskningen framträtt,
och slutligen hava jämväl folkminnesundersökning arna kommit att intaga en
betydelsefull plats i det vetenskapliga arbetet.

Aven från statens sida har sedan åtskilliga år understöd i viss utsträckning
lämnats här ifrågavarande ändamål.

Vidare hava under senare år, från och med år 1926, understöd av lotterimedel
för här ifrågavarande forskningar blivit av Kungl. Majit beviljade
till ganska avsevärda belopp.

Efter utförliga utredningar, för vilka närmare redogöres i propositionen
nr 115 till 1929 års riksdag, föreslog Kungl. Majit i sagda proposition
riksdagen att, bland annat,

dels medgiva, att ledningen av undersökningarna av svenska landsmål,
ortnamn och folkminnen finge organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen angivits, nämligen att såsom ledande organ för
folktraditionsundersökningarna i riket skulle fungera tre nämnder, ortnamnsnämnden,
folkmålsnämnden och folkminnesnämnden, vilkas medlemmar
skulle tillsättas av Kungl. Majit på förslag av de arbetande institutionerna,
samt en centralnämnd, utsedd av Kungl. Majit;

dels medgiva, att för ledningen av och arbetet vid folkmåls-, ortnamnsoch
folkminnesundersökningarna finge från och med den 1 juli 1929 inrättas
följande personliga tjänster, vilkas innehavare skulle från allmänna
indragningsstaten åtnjuta avlöning på sätt nedan sägs enligt bestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen, nämligen
:

för docenten, filosofie doktorn Anders Herman Geijer såsom ledare av
folkmålsundersökningen, lönegraden B 30,

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1. 3

för docenten, filosofie doktorn Johan Alfred Götlind såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen, lönegraden B 28,

för filosofie doktorn Lars Levander såsom medarbetare vid folkmålsundersökningen,
lönegraden B 28,

för lektorn, filosofie doktorn Sven Julius Swenning såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen och ledare av det sydsvenska undersökningsområdet,
lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Gustav Fredrik Jöran Sahlgren såsom ledare
av ortnamnsundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, lektorn, filosofie doktorn Karl Hilding Celander såsom ledare
av folkminnesundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Carl Wilhelm von Sydow såsom medarbetare
vid folkminnesundersökningen, lönegraden B 28;

dels föreskriva, att nu nämnda personer skulle vara skyldiga att i tilllämpliga
delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente
stadgade villkoren och bestämmelserna, än även 1907 års lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension jämte de i anslutning till
samma lag i pensionshänseende utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk;

dels till bestridande av ortnamnsnämndens kostnader för vissa i samband
med ortnamnsforskningen stående vetenskapliga arbeten å allmänna indragningsstaten
anvisa ett årligt belopp av 4,000 kronor att utgå under den tid,
Sahlgren innehade sin ovan omförmälda personliga befattning;

dels och till bestridande av ortnamnsnämndens kostnader för vissa narnnregleringsärenden
m. m. under åttonde huvudtiteln under rubrik M. Understöd
åt vetenskap, vitterhet och konst m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett extra anslag av 2,500 kronor att utgå enligt den fördelning och i
enlighet med de närmare föreskrifter, Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva.

Över Kungl. Majlis ifrågavarande förslag och de med anledning härav
väckta motionerna inhämtades av riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig
ordning yttranden dels från statskontoret, i vad gällde organisationsfrågan,
dels ock från allmänna civilförvaltningens lönenämnd, i vad anginge
de ifrågasatta tjänsternas placering i lönegrader och löneklasser.

I skrivelse den 1 juni 1929, nr 279, i anledning av Kungl. Majrts proposition
angående organisation av undersökningarna av svenska landsmål,
ortnamn och folkminnen ävensom en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen
bland annat följande:

Ett utforskande av den gamla svenska, i traditionen ännu fortlevande
allmogekulturen i dess olika yttringar är, såsom i statsrådsprotokollet framhållits,
en nationell angelägenhet av betydande mått. I viss utsträckning
har detta redan sedan länge blivit av statsmakterna behjärtat; såväl genom

4 Sammansatt stats- och bankoatskotts utlåtande Nr 1.

anslag å riksstaten som genom beviljande av lotterimedel hava, särskilt
under de senaste åren, betydande belopp kommit dessa forskningsarbeten
tillgodo. Riksdagen har vidare genom sin skrivelse år 1919 hemställt örn
verkställandet av en allsidig utredning örn organiserandet av insamlingen
och utforskandet av den svenska allmogekulturen. Riksdagen är medveten
om att det i här föreliggande fråga kan anses föreligga fara i dröjsmål och
att det är hög tid, att åtgärder vidtagas för att stödja de pågående insamlingsarbetena
och giva åt desamma en systematisk och målmedveten ledning.

Riksdagen kan emellertid, trots att riksdagen sålunda delar de synpunkter,
som föranlett framläggandet för riksdagen av här föreliggande förslag,
icke ansluta sig till detsamma. Trots den betydande nedskärning, som den
av 1923 års sakkunniga, den s. k. folkminneskommittén, föreslagna organisationen
undergått, förefaller det riksdagen, som örn denna organisation
ännu i Kungl. Maj:ts förslag bibehållits i en alltför vidlyftigt tilltagen form.
Kostnaderna för de olika nämnderna hava visserligen nedbringats till ett
minimum, då alla andra kostnader än resekostnads- och traktamentsersättningar
borttagits. Men det förefaller dock riksdagen, som örn det i vart
fall borde göras till föremål för ytterligare prövning, huruvida icke organisationen
skulle kunna ytterligare förenklas.

Kungl. Majit har vidare, i anslutning till 1928 års sakkunnigas, de s. k.
folktraditionssakkunnigas förslag, föreslagit, att den för forskningsarbetena
nödvändiga vetenskapliga ledningen skulle fast anställas och bekostas med
statsmedel. Då ifrågavarande folktraditionsundersökningar vore av den
natur, att de måste tänkas vara väsentligen slutförda inom en begränsad
tid, har nu föreslagits, att de personer, åt vilka den vetenskapliga ledningen
skulle anförtros, borde placeras å allmänna indragningsstaten. Härigenom
skulle åt de förtjänta vetenskapsidkare, vilka av Kungl. Majit föreslagits i
enlighet med de folktraditionssakkunnigas förslag, beredas önskvärd säkerhet
i anställnings- och pensionsvillkor, på samma gång som man undveke de
svårigheter, som bleve förenade med tjänsternas uppförande på ordinarie
stat.

I en inom riksdagen väckt motion har framhållits, att det måste ingiva
betänkligheter, att innehavarna av de olika befattningarna inom den tilltänkta
organisationen de facto skola utses av riksdagen. Det kan, framhålles
det i motionen, under dessa förhållanden svårligen sägas råda full visshet
därom, att just de föreslagna personerna äro de enda, som därvid rättvisligen
böra komma under övervägande.

Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, att för fall
sådana som det nu förevarande snarare brukade vidtagas anordningen med
inrättande av tjänster å extra stat,, men att några större betänkligheter
knappast borde möta mot vidtagande av den föreslagna anordningen.

Riksdagen kan icke undgå att dela de betänkligheter, som framförts mot
förslaget att uppföra de vetenskapliga ledarbefattningarna på allmänna indragningsstaten.
En anordning av detta slag har, som jämväl statskontoret
framhållit, huvudsakligen kommit till användning endast när det gällt att
vid en statsinstitution binda en arbetskraft, som dokumenterat sig såsom
utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde, vilket annars ej
ansetts böra få särskild företrädare vid institutionen i fråga.

Riksdagen vill ingalunda förneka önskvärdheten av att befattningarna
som ledare av undersökningarna gives en fastare karaktär, så att de för

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1. 5

sagda befattningar lämpligaste personerna må finna det fördelaktigt att åtaga
sig befattningarna och kvarstå vid desamma, så länge undersökningarna
pågå. Av vikt är vidare, att dessa befattningar icke gives sådan karaktär,
att de komma att kvarbliva efter den tid — 15 ä 20 år -—- som beräknats
för undersökningarnas slutförande. Med hänsyn till vad nyss anförts finner
riksdagen det dock vara önskvärt, att en förnyad undersökning vidtages
beträffande möjligheterna av att på ett annat sätt än av Kungl. Majit föreslagits
skapa den önskvärda tryggheten för de erforderliga befattningshavarna.
I samband härmed torde jämväl till förnyad prövning böra upptagas
frågan, huruvida ett så stort antal befattningar, som av Kungl. Majit
nu föreslagits, är oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena
och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning under
insamlingstiden.

Vad så slutligen själva undersökningsarbetet beträffar, hava 1928 års sakkunniga
förutsatt, att detsamma, liksom under senare år varit fallet, jämväl
i fortsättningen skulle bekostas med lotterimedel. Den sammanlagda årliga
summa, som härtill krävdes, skulle—enligt uppgifter från respektive undersökningscentraler
— belöpa sig till 342,000 kronor. Departementschefen
håller före, att det för närvarande varken är möjligt eller lämpligt att framlägga
en mera detaljerad plan beträffande dessa medel, utan det torde få
ankomma på Kungl. Majit att framdeles efter årliga framställningar av
vederbörande institutioner besluta örn anvisande av lotterimedel till de olika
ändamålen.

Riksdagen kan icke finna annat än att de krav, som från de olika undersökningscentralernas
sida framställts för här ifrågavarande ändamål, äro
synnerligen vittgående. Det synes, som om, innan riksdagen går in för att
skapa större fasthet i ledningen och organisationen av insamlingsarbetena,
om möjligt någon närmare utredning borde ske beträffande de kostnader,
som själva undersöknings- och fältarbetena komma att draga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har riksdagen icke funnit sig kunna
bifalla Kungl. Majits nu framlagda förslag.

Däremot är det enligt riksdagens mening önskvärt, att en förnyad utredning
örn organiserandet av här ifrågavarande undersökningar med det snaraste
kommer till stånd.

Riksdagen vill alltså hos Kungl. Majit hemställa om verkställandet av en
dylik utredning. Då, såsom förut påpekats, här ifrågavarande insamlingsarbeten
äro av brådskande natur, torde det vara att hoppas, att det skall
bliva möjligt att framlägga på denna utredning grundat förslag redan för
1930 års riksdag.

I ovanberörda motion har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte i
riksstaten för budgetåret 1929/1930 upptaga anslag under enahanda rubriker
och till samma belopp som för innevarande år utgått till de olika ändamål,
som i propositionen nr 115 omförmälas.

Riksdagen har beslutat att, med bifall till sagda motion, för budgetåret
1929/1930 för ovannämnda ändamål bevilja anslag med enahanda belopp
som under innevarande budgetår.

Riksdagen slutade med att

dds anmäla, att riksdagen avslagit Kungl. Majits proposition nr 115,

dels hemställa, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning
angående organisationen av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn

6 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

och folkminnen ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt
måtte föreläggas 1930 års riksdag,

dels ock anmäla, att riksdagen under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1929/1930 för här ifrågavarande ändamål beviljat anslag med enahanda
belopp som under budgetåret 1928/1929.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till filosofiska fakultetens vid universitetet i
Uppsala humanistiska sektion ingiven framställning har nu ortnamnskommittén
hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att vid Uppsala
universitet må från och med den 1 juli 1930 inrättas en personlig professur
för docenten Sahlgren i ämnet nordisk ortnamnsforskning, med uppdrag
för honom att idka vetenskaplig forskning och meddela undervisning i sitt
ämne och i samband därmed förestå svenska ortnamnsarkivet och leda ortnamnsundersökningar
i riket, samt — under förutsättning av riksdagens
bifall till denna framställning —

att anslag till sekreterararvode m. m. under budgetåret 1930/1931 måtte
beredas kommittén med ett belopp av 4,000 kronor.

I händelse denna framställning skulle lämnas utan bifall, har kommittén
hemställt örn anslag för sistnämnda ändamål med oförändrat belopp eller
8,000 kronor.

I skrivelse den 14 september 1929 har vidare centralstyrelsen för landsmålsföreningarna
i Lund — för den händelse något förslag till omorganisation
av landsmålsforskningen icke skulle komma att föreläggas 1930 års
riksdag — hemställt örn proposition till sagda riksdag om ett anslag å
extra stat för budgetåret 1930/1931 å 6,000 kronor till systematisk undersökning
och bearbetning av sydsvenska folkmål, att utgå på de närmare
villkor, som Kungl. Majit funne för gott att bestämma.

Departementschefen har till en början anfört, att de skäl, som förlidetår
föranledde honom att förorda framläggandet för riksdagen av förslag i här
förevarande ämne, i allt väsentligt kvarstode orubbade.

Departementschefen har vidare framhållit, att han vid den förnyade prövning,
han underkastat hithörande spörsmål, alltmer stärkts i den uppfattningen,
att den organisationsplan, som framlagts för 1929 års riksdag, i
sina grunddrag vore den, som mest lämpade sig för de här förhandenvarande,
exceptionella förhållandena. Undersökningsarbetet hade härigenom
kunnat beredas på en gång stadga och smidighet, den erforderliga staben
av vetenskapsmän hade kunnat få trygghet i anställningsvillkor m. m. och
på samma gång hade arbetets karaktär av något i tiden bestämt avgränsat
blivit tillräckligt framhävd.

Med hänsyn till de erinringar, som av riksdagen gjorts mot detta förslag,
hade departementschefen emellertid ansett sig böra söka nå fram till

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

7

en annan lösning, med vilken han sökt tillgodose de av riksdagen i dess
skrivelse framställda önskemålen.

Departementschefen har till en början erinrat därom, att det för 1929
års riksdag framlagda förslaget omfattade såväl folkmåls- och ortnamnssom
även folkminnesundersökningarna. Han hade därvid framhållit, att de
områden, där den vetenskapliga forskningen nått längst och där en längre
erfarenhet kunde tjäna till ledning, vore de, som hänförde sig till folkmålsoch
ortnamnsforskningen. Folkminnesforskningen i inskränkt mening vore
till tiden den yngsta av dessa grenar. Meningarna angående den lämpligaste
organisationen av denna sistnämnda undersökningsgren hade gått
mycket i sär, och departementschefen ville ej förneka, att det vore förenat
med rätt stora vanskligheter att söka vinna för densamma en fastare organisation,
då erfarenheten icke härvid kunde lämna det stöd, som vore erforderligt.
Departementschefen hade därför kommit till den uppfattningen,
att det torde för närvarande framstå såsom angelägnast att söka bereda ett
verksamt stöd åt dialekt- och ortnamnsundersökningarnas ledning och att
man kunde låta anstå med frågan om folkminnesundersökningarna i avvaktan
på att inom de sistnämnda småningom framväxte mera fasta former
av beskaffenhet att sedermera kunna erhålla statsmakternas stöd.

Departementschefen har härefter framhållit, att riksdagens erinringar och
önskemål örn ytterligare utredningar hänförde sig huvudsakligen till följande
punkter: 1) huruvida den 1929 föreslagna organisationen skulle kunna
ytterligare förenklas; 2) huruvida det vore möjligt att på annat än i
propositionen till 1929 års riksdag föreslaget sätt skapa den önskvärda
tryggheten åt de för ifrågavarande undersökningar erforderliga befattningshavarna;
3) huruvida ett så stort antal befattningshavare, som av Kungl.
Majit då föreslagits, vore oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena
och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning
under insamlingstiden; 4) de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena
kunde beräknas komma att draga.

Departementschefen har upptagit var och en av dessa punkter till omprövning
och framlagt de förnyade förslag, till vilka han efter ett ytterligare
övervägande av dessa frågor kommit.

Den första punkten avser en förenkling av den administrativa organisationen.
Departementschefen finner en sådan vara möjlig och har i sådant
avseende förordat, att man nu skulle bortse fran de år 1929 ifrågasätta
nämnderna, folkmålsnämnden, ortnamnsnämnden och centralnämnden. Aven
örn dessa nämnder skulle vara ägnade att bliva högst nyttiga organ för en
systematisk ledning av ifrågavarande undersökningar, ansåge departementschefen,
att de icke vore oundgängligen nödvändiga, utan att man tillsvidare
torde kunna tillgodose behovet av gemensam ledning förmedelst redan förefintliga
institutioner, nämligen landsmålsarkivet i Uppsala, landsmålsföreningarnas
centralstyrelse i Lund och ortnamnskommittén.

8

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

Några särskilda administrationskostnader för ledningen av folkmålsundersökningen
skulle sålunda icke erfordras, då departementschefen förutsatte,
att samarbetet mellan institutionerna i Uppsala och Lund kunde uppehållas
tillsvidare på sätt hittills skett. Beträffande ledningen av ortnamnsundersökningarna
hade denna hittills utövats av ortnamnskommittén, vilken tillika
för närvarande hade sig ålagda uppgifter som administrativt organ för namnregleringsärenden.
Härutinnan ville departementschefen icke förorda någon
ändring. Emellertid ville departementschefen framhålla det enligt hans mening
oegentliga, att denna kommitté, vilken till sin natur vore av en mera
permanent beskaffenhet, skulle, såsom benämnd kommitté, få sina kostnader
täckta förmedelst det för kommittéer av en helt annan beskaffenhet avsedda
anslaget under åttonde huvudtiteln till kommittéer och utredningar genom
sakkunniga. Departementschefen förordar, att ortnamnskommittén såsom
sådan bibehalles, eventuellt under namn av ortnamnskommissionen eller
ortnamnsnämnden, men att dess ekonomiska förhållanden regleras på annat

Satt.

Den andra punkten, i vilken riksdagen framhöll önskvärdheten av en
ytterligare utredning, avsåg, anför departementschefen vidare, möjligheterna
av att på annat sätt än Kungl. Majit 1929 föreslagit — d. v. s. genom
uppförande av tjänster å allmänna indragningsstaten —- skapa den önskvärda
tryggheten för de erforderliga befattningshavarna. Departementschefen
hade i detta avseende övervägt de olika alternativ, som kunde befinnas
tänkbara, och ehuru han härvid nödgats vidhålla det principiellt riktiga
i den uppfattning, som låg till grund för förslaget 1929, hade han
dock ansett det vara möjligt att finna en antagbar lösning på ett annat sätt,
örn också härvid den erforderliga tryggheten för vederbörande befattningshavare,
särskilt i avseende å den egna pensioneringen, icke bleve i samma
grad tillgodosedd. Departementschefen har därför förordat den utväg, som
statskontoret i sitt till 1929 års riksdag avgivna utlåtande angivit, nämligen
att de erforderliga tjänsterna uppfördes å extra stat. I detta fall torde,
anför departementschefen, lönerna böra utgå i enlighet med bestämmelserna
i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Innehavare av sådan befattning
ägde åtnjuta lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som
skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie tjänst
inom ifrågavarande lönegrad. Tillika föreskreves här, att för befattningshavare,
örn vilken i nämnda paragraf vöre fråga, skulle i övrigt i tillämpliga
delar gälla de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom motsvarande
lönegrader meddelats i avlöningsreglementet jämte till reglementet hörande
tillämpnings- och tilläggsbestämmelser.

Befattningshavare, som erhölle sin avlöning enligt nu angivna bestämmelser,
vore sålunda i allt väsentligt — dock med undantag för rätten till

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

9

egen pension — likställda med ordinarie befattningshavare under den tid
anställningen varade. Vad frånvaron av rätt till pension beträffade vore
detta visserligen en stor olägenhet. Emellertid ansåge departementschefen
sig böra erinra om att frågan om pensionering av icke-ordinarie befattningshavare
sedan länge stått på dagordningen och väl inom en icke alltför
långt avlägsen framtid också torde komma att nå sin lösning. Skulle
emellertid för någon av här ifrågavarande befattningshavare frågan om
pension redan dessförinnan bliva aktuell, ansåge departementschefen sig
kunna utgå från att Kungl. Majit och riksdagen — såsom redan skett i
talrika fall beträffande icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst —
komme att åt honom bevilja särskild pension.

Befattningarna torde, anför departementschefen vidare, böra ledigförklaras
och sökas på sedvanligt sätt; som lämplig mellaninstans torde humanistiska
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund kunna tjäna. Sedan jämväl
kanslern för rikets universitet yttrat sig i ärendet, torde meddelandet av
förordnande böra ankomma på Kungl. Majit. Därest denna tillsättningsprocedur
komme att taga längre tid i anspråk, syntes hinder icke möta för
Kungl. Majit att efter vederbörandes hörande från och med den 1 juli
1930 förordna om uppehållande av den eller de tjänster, där sådant kunde
befinnas vara önskvärt, till dess att ovanberörda tillsättning ägt rum.

Departementschefen har härefter övergått till den tredje punkten, där riksdagen
fann en ytterligare utredning önskvärd. Den avsåg, huruvida ett så
stort antal befattningshavare, som 1929 föreslagits, vore oundgängligen nödvändigt
för ledningen av insamlingsarbetena och för det insamlade materialets
nödtorftiga bearbetning under insamlingstiden.

Vad då ortnamnsforskningen beträffade, hade 1929 års förslag inneburit
allenast inrättande av en befattning, i det Kungl. Majit då föreslagit en personlig
tjänst i lönegraden B 30 åt docenten Sahlgren såsom ledare av ortnamnsundersökningen.
Nu förelåge en framställning från ortnamnskommittén,
vilken framställning tillstyrkts av de akademiska myndigheterna,
om inrättandet av en personlig professur för Sahlgren. Hur önskvärt det
än hade varit att för här ifrågavarande forskningsarbete kunna få bibehålla
en vetenskapsman av Sahlgrens framstående och av alla sakkunniga betygade
skicklighet, funne departementschefen sig dock icke kunna biträda
denna framställning.

En ledare av ortnamnsundersökningarna torde dock alltjämt vara erforderlig,
och departementschefen har förordat, att en dylik befattning med
uppdrag tillika att vara föreståndare för ortnamnsarkivet inrättas. I enlighet
med vad tidigare framhållits borde innehavaren av denna befattning
vara ledamot och sekreterare i ortnamnskommittén. För denna befattning
syntes — i vart fall till en början — en placering i lönegraden B 28 vara
lämpligen avvägd. Departementschefen funne det vara ofrånkomligt, att
ortnamnsarkivet jämväl i fortsättningen bleve förlagt till Uppsala.

10 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

Härefter har departementschefen berört de övriga kostnader, som vid ett
bifall till det nu framlagda begränsade organisationsförslaget vore erforderliga
för ortnamnskommittén. Man syntes liksom i det tidigare förslaget
böra räkna med ett belopp av 2,500 kronor för bestridande av de kostnader,
vilka föranleddes av den befattning, som kommittén i dess egenskap av kameral
instans hade med namnregleringsärenden. Dessa kostnader bade hittills
bestritts av åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Departementschefen har
nu förordat, att detta belopp må inräknas i kostnaderna för ortnamnsundersökningen.

För expenser, häri även inberäknat kostnaderna för avslutandet av redogörelserna
för ortnamnen i Alvsborgs och Värmlands län, torde man böra,
liksom fallet var vid framläggande av 1929 års förslag, räkna med ett belopp
av 4,000 kronor, varjämte ett belopp av likaledes 4,000 kronor torde
bliva erforderligt för vissa vetenskapliga arbeten m. m.

Den fjärde punkten, i fråga örn vilken riksdagen begärde en utredning,
avsåg de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena kunde beräknas
komma att draga. 1928 års folktraditionssakkunniga beräknade ett
årligt belopp av 342,000 kronor att utgå av lotterimedel, vilket belopp avsåg
ej endast ortnamns- och folkmålsundersökningarna utan även folkminnesundersökningarna.
Säkerligen kunde, framhåller departementschefen, denna
summa begränsas, men vid verkställda undersökningar hade det visat sig
fullständigt uteslutet att kunna komma till några säkra beräkningsgrunder,
givetvis på grund av de osäkra faktorer, som här vore för handen. Så
mycket torde kunna sägas, att ju mer arbetet forcerades, desto större bleve
kostnaderna, och att i samma mån insamlingsarbetena skedde i långsammare
tempo, komme årskostnaderna att begränsas.

Att framlägga en detaljerad plan i detta hänseende torde, framhåller departementschefen,
ej vara möjligt. Kostnaderna vore i största utsträckning
beroende på omfattningen och arten av den arbetskraft, som vid varje särskilt
tillfälle funnes att förfoga över. Departementschefen har i detta sammanhang
framhållit, att deltagarna i fältarbetena i stor utsträckning utgjordes
av frivilliga medarbetare, vilka mot ringa eller ofta ingen ersättning,
endast av intresse för saken, ägnade mycken tid och arbete häråt.

Härtill komme vidare, att förefintligbeten av tillgängliga lotterimedel och
de härpå från andra håll framställda kraven också alltid måste tagas i betraktande.
För att om möjligt vinna någon utgångspunkt för kostnadsfrågans
bedömande har departementschefen erinrat, att ortnamnskommittén
under senare år erhållit 40,000 kronor om året. Detta belopp torde, framhåller
departementschefen, vara att betrakta som ett nödvändigt minimum.

Vad så beträffade den tid, som ännu kunde vara erforderlig för insamlings-
och undersökningsarbetenas bedrivande, torde givetvis även här vara
omöjligt lämna några exakta uppgifter. Insamlingstiden stöde, framhåller

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1. 11

departementschefen, i ett bestämt förhållande till härför tillgängliga medel.
Departementschefen har erinrat, att man räknat med en tid av 15 å 20 år.

Härefter har departementschefen så slutligen övergått till en beräkning
av de kostnader, som vid ett bifall till hans nu framlagda förslag skulle
behöva upptagas å riksstaten.

Han har då först erinrat, att i riksstaten för budgetåret 1929/1930 upptagits
ett anslag till ortnamnskommitténs sekreterare m. m. å 8,000 kronor.

Härtill komme ett belopp av omkring 2,500 kronor från anslaget till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga för kostnaderna för ortnamnskommitténs
handläggning av namnregleringsärenden.

Vid ett bifall till förslaget skulle ledaren av ortnamnsundersökningarna,
som skulle stationeras i Uppsala, erhålla avlöning enligt lönegraden B 28 i
enlighet med bestämmelserna i 33 § av gällande avlöningsreglemente för
icke-ordinarie befattningshavare. Kostnaderna härför å E-ort uppginge i
lägsta löneklassen, den tjugusjunde, till 8,580 kronor. Härjämte torde man
böra räkna med en särskild post för löneförhöjning. Departementschefen
ansåge sig emellertid till en början endast behöva räkna med ett ålderstilllägg.
Skulle det visa sig, att en blivande innehavare av här ifrågavarande
befattning redan omedelbart efter befattningens tillträdande prövades berättigad
att komma i åtnjutande av flera ålderstillägg, torde härför erforderliga
medel kunna tillfälligtvis bestridas ur de till expenser beräknade medlen.
För ett kommande år torde emellertid i så fall anslaget böra höjas med
erforderligt belopp. Första ålderstillägget i här ifrågavarande lönegrad uppginge
till (9,060 — 8,580) 480 kronor, vilket belopp torde beräknas såsom
en särskild post. Posterna för bestridande av kostnaderna för namnregleringsärenden
och för expenser skulle, enligt vad tidigare framhållits, behöva
beräknas till respektive 2,500 kronor och 4,000 kronor. Till vissa vetenskapliga
arbeten m. m. torde beräknas 4,000 kronor. För ortnamnskommittén
beräknades alltså såsom erforderligt sammanlagt 19,560 kronor.

Ifrågavarande summa, 19,560 kronor, utgjorde ett efter angivna beräkningsgrunder
erhållet klumpanslag, som torde böra fördelas av Kungl. Majit
efter i huvudsak berörda grunder, varvid Kungl. Majit skulle äga att i ovanstående
poster, med undantag av den första, vidtaga den ökning eller minskning,
som kunde visa sig vara av behovet påkallad, endast anslagets slutsumma
icke överskredes.

Motionärerna hava upptagit ortnamnskommitténs ovanberörda framställning
örn en personlig professur för professor Jöran Sahlgren i nordisk ortnamnsforskning
och därvid anfört bland annat följande: Sahlgren vore tydligen
utan gensägelse den för uppdraget mest kompetente ortnamnsforskaren
i landet och hans överlägsenhet vore så uppenbar och allmänt erkänd,
att det t. o. m. vore sannolikt, att om den föreslagna professuren och ledarbefattningen
ansloges till ansökan ledig, ingen sökande skulle anmäla sig

12 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

att med honom konkurrera. De tre närmast efter Sahlgren kompetenta,
som enligt kommitténs mening möjligen kunde komma i fråga som ledare,
torde knappast kunna förväntas komma att söka den av Kungl. Maj:t föreslagna
befattningen på extra stat, ifall en sådan komme till stånd. De innehade
redan nu eller hade utsikter att snart erhålla befattningar, som bjöde
dem lika goda förmåner eller som bättre överensstämde med deras personliga
läggning och intressen. Sahlgren ställde sig alltjämt till förfogande,
under förutsättning att tjänsten erhölle den karaktär, som kommittén föreslagit.
Han vore nu utnämnd till professor i nordiska språk i Lund, men
det vore uppenbart, att han, på grund av arten av sin begåvning och inriktningen
av sitt vetenskapliga arbete ända sedan studentåren, komme att
göra den svenska vetenskapen ännu större tjänster såsom professor i ortnamnsforskning
och ledare av ortnamnsundersökningarna vid arkivet i Uppsala.
Och i detta arbete kunde han, såvitt nu kunde ses, icke ersättas av
någon annan. Någon anmärkning mot förslaget med hänsyn till att det nu
avsåge en universitetsprofessur, syntes motionärerna icke med fog kunna
framställas. I kommitténs tidigare förslag hade likaledes ingått skyldighet
att meddela instruktion och undervisning åt studenter vid universitetet, och
under de gångna åren hade sådan undervisning i icke ringa utsträckning
meddelats. Det vore tydligt, att undersökningsarbetet endast kunde vinna
på, att ledaren i ställning som professor komme i närmare kontakt med de
studerande både på det högre och lägre stadiet, vilka komme att deltaga i
undersökningen. Avsevärda besparingar i undersökningskostnaderna kunde
göras genom det arbete, som lärjungarna kostnadsfritt nedlade på seminarieuppgifter
och avhandlingar. Att Sahlgrens vetenskapliga meriter till fullo
motsvarade kraven på en personlig professur, syntes motionärerna heller icke
lida något som helst tvivel. De fältarbeten, som alltfort skulle ledas av
Sahlgren, ifall professuren tillsattes, bekostades sedan 1927 av lotterimedel.
Ortnamnskommittén hade hittills varje år åtnjutit 40,000 kronor, vilka belopp
helt tagits i anspråk. För användningen av dessa anslag läge till
grund en utförlig plan, som hade åtföljt kommitténs, av Kungl. Majit beviljade
ansökan om lotterimedel 1927. Vad beträffade tiden för insamlingsarbetets
avslutande erinrade motionärerna om vad som härom sagts i propositionen.
Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala hade framhållit,
att även sedan själva insamlingsarbetet blivit väsentligen avslutat,
återstode en så vidlyftig och betydelsefull bearbetning av materialet, att man
med visshet kunde förutse, att den eventuelle professorn därav komme att
för sin återstående tjänstetid få full sysselsättning. Sahlgren vore nu 45 år
gammal.

Det syntes motionärerna riktigt, att undersökningens ledare, såsom Kungl.
Majit föreslagit, bleve ledamot av ortnamnskommittén och fungerade såsom
dess sekreterare i ortnamnsärenden.

I ekonomiskt hänseende ställde sig kommitténs förslag billigare än det

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

13

som framlades i kungl, propositionen. Om Sahlgren utsåges till ledare, kunde
det hittills utgående anslaget å 8,000 kronor på extra stat till sekreterararvoden,
expenser etc. minskas med 4,000 kronor eller den del, som kunde
beräknas falla på arbeten som utfördes av Sahlgren. Departementschefen
framhöll det principiellt oriktiga i att kostnaderna för kommitténs handläggning
av namnregleringsärenden, hittills cirka 2,000—3,000 kronor om
året, alltfort komme att belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Örn
dessa utgifter uppfördes på extra stat och beräknades till samma belopp
som i kungl, propositionen, tillkomme en post på 2,500 kronor. Vid bifall
till ortnamnskommitténs, av motionärerna nu på nytt upptagna och för riksdagen
framlagda förslag skulle, med ovannämnda modifikation, de årliga
kostnaderna i riksstaten ställa sig på följande sätt:
till avlöning åt Jöran Sahlgren såsom professor vid Uppsala
universitet i nordisk ortnamnsforskning, å allmänna
indragningsstaten.....................kronor 12,000: —

» kostnader för kommitténs handläggning av namnregleringsärenden,
å extra stat..................kronor 2,500: —

» expenser etc., å extra stat.................... »_4,000: —

Summa kronor 18,500: —

Kostnadsberäkningen för ortnamnskommittén i statsverkspropositionen
slutade på 19,560 kronor.

Också i utförandet måste kommitténs förslag komma att draga lägre kostnader
än Kungl. Maj:ts, då det vore otänkbart, att någon ny ledare, även
örn han vore jämngod med Sahlgren i skicklighet, skulle kunna genomföra
undersökningsplanen på lika kort tid som Sahlgren, som för närvarande
stöde mitt upp i arbetet och vore fullt insatt i alla detaljer.

Enligt motionärernas åsikt vore alltså det av ortnamnskommittén framlagda
och av universitetsmyndigheterna tillstyrkta förslaget till ortnamnsundersökningens
ordnande på en gång det effektivaste och det billigaste.
Det innebure all önsklig trygghet för verksamhetens ostörda och lyckliga
fortgång. Ett bifall till departementschefens förslag måste däremot efter
all sannolikhet medföra ett lamslående för lång tid framåt av ett betydelsefullt
nationellt undersökningsarbete, som för närvarande av allt att döma
och främst genom Sahlgrens medverkan befunne sig i en kraftig och synnerligen
löftesrik utveckling.

Av flera skäl, för vilka närmare redogjorts i riksdagens skrivelse den 1
juni 1929, nr 279, fann sig 1929 års riksdag icke kunna bifalla det förslag
till organisation av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn och
folkminnen, som då av Kungl. Maj:t framlagts för riksdagen. I sin nämnda
skrivelse hemställde emellertid riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa
förnyad utredning angående organisationen av ifrågavarande under -

Utskottets

yttrande.

14

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

sökningar, ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt måtte
föreläggas 1930 års riksdag.

I fråga örn folkminnesforskningen har departementschefen på i statsrådsprotokollet
anförda skäl ansett, att med vidtagandet av åtgärder härutinnan
borde tills vidare anstå. Beträffande ortnamns- och folkmålsundersökningarna
föreligger däremot nu till riksdagens prövning ett nytt förslag, och
har utskottet haft att behandla detta förslag i vad detsamma avser ortnamnsundersökningarna.

Utskottet finner sig helt kunna ansluta sig till den redan av 1929 års
riksdag uttalade uppfattningen, att ett utforskande av den gamla svenska,
i traditionen ännu fortlevande allmogekulturen i dess olika yttringar är en
nationell angelägenhet av betydande mått. 1929 års riksdag uttalade vidare,
att riksdagen vore medveten örn att det i här förevarande fråga kunde anses
föreligga fara i dröjsmål och att det vore hög tid, att åtgärder vidtoges
för att stödja de pågående insamlingsarbetena och giva åt desamma en
systematisk och målmedveten ledning. Jämväl till detta uttalande ansluter
utskottet sig, och med hänsyn härtill finner utskottet det tillfredsställande,
att åtgärder nu föreslagits för att, i viss utsträckning, möjliggöra ett förverkligande
av de sålunda framställda önskemålen.

Vad till en början beträffar ledningen av ortnamnsundersökningarna har
denna hittills utövats av ortnamn skom mitten, vilken tillika för närvarande
har sig ålagda uppgifter som administrativt organ för namnregleringsärenden.
Härutinnan har departementschefen icke ansett någon ändring vara
behövlig. Däremot har föreslagits, att kostnaderna för denna kommitté,
vilka hittills bestritts från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, framdeles skulle bestridas
med ett särskilt å riksstaten upptaget anslag, beräknat till 2,500 kronor.
I samband härmed skulle ortnamnskommitténs benämning ändras till ortnanmskommissionen
eller ortnamnsnämnden. Emot vad sålunda föreslagits
har utskottet icke funnit något att erinra.

I fråga örn ledningen av ortnamnsforskningen innebar Kungl. Maj:ts för
1929 års riksdag framlagda förslag, att en personlig tjänst i lönegraden
B 30 skulle inrättas å allmänna indragningsstaten åt dåvarande docenten,
numera professorn i nordiska språk vid universitetet i Lund J. Sahlgren.
Av skäl, som närmare angåvos i riksdagens skrivelse den 1 juni 1929, nr
279, fann riksdagen sig ej kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag härom. Från
ortnamnskommittén föreligger nu en av de akademiska myndigheterna förordad
framställning örn inrättandet av en personlig professur i ortnamnsforskning
åt Sahlgren. Departementschefen har — under uttalande av det
önskvärda i att man för här ifrågavarande forskningsarbete hade kunnat
få bibehålla en vetenskapsman av Sahlgrens framstående och av alla sakkunniga
betygade skicklighet — emellertid icke ansett sig kunna biträda
denna framställning. Departementschefen har i stället förordat, att å extra

Sammansatt stats- och banJcoutskotts utlåtande Nr 1. 15

stat — med avlöning i lönegraden B 28 samt med tillämpning av 33 § i
kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen — skulle uppföras en befattning som
ledare av ortnamnsundersökningarna, ledamot och sekreterare i ortnamnskommittén
och föreståndare för ortnamnsarkivet. I motionerna 1: 194 och
11:216 har upptagits ortnamnskommitténs ovanberörda förslag, att en personlig
professur skulle inrättas för Sahlgren.

Utskottet har visserligen av de i ärendet förebragta handlingarna funnit
Sahlgrens skicklighet för den föreslagna befattningen väl styrkt. Utskottet
finner sig emellertid icke kunna tillmötesgå motionärernas hemställan redan
av den anledningen, att enligt utskottets mening — och i överensstämmelse
med en praxis, som hittills så gott som undantagslöst blivit följd — en
personlig professur torde böra inrättas efter förslag av Kungl. Majit och
icke på grundvalen av ett motionsvis framställt förslag.

Den av Kungl. Majit föreslagna placeringen av den ifrågasatta befattningen
— i lönegraden B 28 — finner utskottet vid en jämförelse med de för
docenter och lektorer nu utgående avlöningsförmånerna så avvägd, att det
enligt utskottets uppfattning måste anses såsom mycket sannolikt, att en
kompetent innehavare av befattningen skall kunna finnas. I vart fall finner
utskottet anledning föreligga att försöka det av Kungl. Majit föreslagna
tillvägagångssättet. Skulle de i motionerna uttalade farhågorna besannas,
lärer det få ankomma på Kungl. Majit och riksdagen att vidtaga de förnyade
åtgärder, som då kunna befinnas erforderliga.

Genom tillämpning av 33 § i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare
erhåller vidare den blivande innehavaren av den föreslagna
befattningen de flesta av de förmåner, som tillkomma en ordinarie befattningshavare.
Samtidigt understrykes härigenom, att det här endast är
frågan om en tillfällig anordning, avseende den tid, som åtgår för insamlingsarbetena
och den därmed sammanhängande bearbetningen av det insamlade
materialet.

Jämväl med hänsyn till den ståndpunkt, som 1929 års riksdag intog mot
Kungl. Majits då framlagda förslag — vilket, i vad detsamma avsåg ortnamnsforskningens
organiserande, i huvudsak var av samma innebörd som
det nu motionsvis framlagda förslaget — finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka här förevarande motioner utan vill förorda Kungl. Majits förslag
i ämnet.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit beträffande organiserandet av ortnamnsundersökningarna
och de härmed förenade kostnaderna har icke givit
utskottet anledning till erinran.

I anslutning härtill samt till vad utskottet nyss förordat torde det i motionen
I: 195 framställda yrkandet, i vad detsamma skiljer sig från Kungl.
Majits förslag, icke böra vinna riksdagens bifall.

16

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å ovannämnda av herr K. G. Westman m. fl.
samt herr E. Wigforss m. fl. väckta motioner (1:194 och
195 samt II: 216), motionen 1: 195 i vad densamma skiljer
sig från Kungl. Maj:ts förslag, till bestridande av med ortnamnsundersökningarna
i riket förenade kostnader för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 19,560 kronor
att utgå i enlighet med vad departementschefen under punkt
271 i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 3
januari 1930 angivit och med den närmare fördelning och
enligt de villkor, Kungl. Maj:t må finna gott föreskriva.

Stockholm den 5 maj 1930.

På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Bergqvist, Olof Olsson, Nilsson i Gränebo, Nilsson i
Bonarp, Wigforss och Danielsson;

samt från bankoutskottet: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Pettersson i (Hovetorp
och Winkler.

Reservation

av herrar Olof Olsson, Nilsson i Gränebo, Wigforss, Danielsson och Pettersson
i Olovstorp, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Av flera — — — — — — — —---—---— års riksdag.

I fråga — — — —------avser ortnamnsundersökningarna.

Utskottet finner —----------framställda önskemålen.

Vad till — — —--—--• —--—--- — — att erinra.

I fråga — — — — —---—- — — — —--— för Sahlgren.

Mot motionärernas förslag kan anföras, att det endast sällan förekommit,
att en personlig professur inrättats på grundvalen av ett motionsvis framställt
förslag. I här föreliggande fall synas emellertid enligt utskottets uppfattning
sådana särskilda omständigheter föreligga, som göra ett undantag
från en annars gällande regel befogat.

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1.

17

I fråga om professor Sahlgrens skicklighet för den föreslagna professuren
råder ingen som helst meningsskiljaktighet, liksom icke heller därom, att
han är den för ledningen av undersökningarna mest kompetente ortnamnsforskaren
i landet. Både dessa undersökningar och den vetenskapliga forskningen
synas sålunda bäst främjas genom motionärernas förslag. Sahlgren
har visserligen såsom professor i nordiska språk vid Lunds universitet möjlighet
att ägna någon del av sin tid åt ortnamnsforskningen. Men i likhet
med motionärerna finner utskottet det uppenbart, att Sahlgren, på grund av
arten av sin begåvning och inriktningen av sitt vetenskapliga arbete, kommer
att göra den svenska vetenskapen större tjänster såsom professor i ortnamnsforskning
och ledare av ortnamnsundersökningarna. Denna rent praktiska
synpunkt på den föreliggande frågan har varit för utskottet i främsta
rummet avgörande. De praktiska fördelarna av anordningen med Sahlgren
såsom ledare av undersökningsarbetet belysas även därav, att med denna
anordning bortfaller ett anslag på 4,000 kronor för särskilda vetenskapliga
undersökningar. Dessa undersökningar komma att ingå som en del av det
Sahlgren åliggande arbetet. Med avseende på den för ortnamnsundersökningarna
erforderliga tidrymden vill utskottet framhålla, att, enligt vad
humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala anfört, det med visshet
torde kunna förutses, att även sedan själva insamlingsarbetet blivit väsentligen
avslutat, en vidlyftig och betydelsefull bearbetning av det insamlade
materialet återstår och att den eventuelle professorn därav kommer att för
sin återstående tjänstetid få full sysselsättning. Med hänsyn härtill synas
inga olägenheter vara att befara därav, att man giver den blivande innehavaren
av befattningen ordinarie anställning.

Vad slutligen beträffar frågans ekonomiska sida skulle ett bifall till motionärernas
förslag medföra någon besparing för statsverket. Därest Sahlgren
kunde förvärvas för här ifrågavarande arbete, skulle, såsom nämnts,
det av Kungl. Maj-:t äskade anslaget å 4,000 kronor till vetenskapliga arbeten
ej bliva erforderligt. Däremot skulle, i överensstämmelse med vad
Kungl. Majit föreslagit, under åttonde huvudtiteln upptagas dels ett belopp
å 2,500 kronor till kostnader för ortnamnsnämndens handläggning av namnregleringsärenden
och dels ett belopp å 4,000 kronor till expenser m. m.,
vilka båda belopp lämpligen synas böra sammanföras till ett anslag. Den
sammanlagda kostnaden vid ett bifall till motionärernas förslag skulle sålunda
bliva 18,500 kronor mot 19,560 kronor enligt Kungl. Majits förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra förorda
bifall till det i motionerna framlagda förslaget i vad detsamma skiljer sig
från Kungl. Majits förslag. I övrigt har Kungl. Majits förslag icke givit
utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
samt med bifall till ovannämnda av herr K. G. Westman

Bihang till riksdagens protokoll HISÖ. 6 sami. 2 avd. 1 höft. (Nr 1—2.)

2

18

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 1

m. fl. samt herr E. Wigforss m. fl. väckta motioner (I: 194
och 195 samt II: 216)

T. medgiva, att ledningen av undersökningarna av svenska
ortnamn må organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i Kungl. Maj:ts förslag och ovannämnda motioner
förordats;

II: a) medgiva, att för professorn i nordiska språk vid universitetet
i Lund, filosofie doktorn Gustav Fredrik Göran
Sahlgren må vid universitetet i Uppsala från och med den
1 juli 1930 inrättas en personlig professur i nordisk ortnamnsforskning,
med uppdrag för Sahlgren att leda ortnamnsundersökningar
och förestå ortnamnsarkivet samt vara
ledamot av ortnamnsnämnden och sekreterare för ortnamnsärenden
ävensom med de åligganden i övrigt för Sahlgren,
som av Kungl. Majit bestämmas,

b) föreskriva, att Sahlgren skall vara skyldig såväl att i
tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessurer
i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner
stadgade villkoren och bestämmelserna som ock att
vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig avgå
från sin tjänst, mot åtnjutande av pension, beräknad efter
samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,
frånträda sin ifrågavarande professur,

c) bestämma, att Sahlgren skall såsom innehavare av den
föreslagna professuren från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en avlöning av 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön
och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter fem
års tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor,
ävensom varda i pensionshänseende likställd med ordinarie
universitetsprofessor och följaktligen vara underkastad bestämmelserna
i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension;

III. till bestridande av med ortnamnsundersökningarna i
riket förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra anslag av 6,500 kronor att utgå i enlighet med
vad i det föregående angivits och med den närmare fördelning
och enligt de villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.
»