Statsutskottets utlåtande Nr 9 Ä.
1
Nr 9 A.
Atikom till riksdagens kansli den 11 februari 1930 kl. 2 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193011931 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å postverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk.
(4:e avd.)
Postverket.
l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 bär
Kungl. Majit i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under
rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 3» fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att
till inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett reservationsanslag av 800,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—14 i åberopade
statsrådsprotokollet.
För inköp av inventarier för postverkets behov hava för budgetåren 1927/
1930 anvisats respektive 700,000, 900,000 och 800,000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Liksom under de senaste åren i allmänhet varit fallet, avser generalpoststyrelsens
anslagsäskande i huvudsak dels tillgodoseende av det inventariebehov,
som sammanhänger med poströrelsens normala utveckling, och dels anskaffande
av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, vilka möjliggöra ett
ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen samt ett nedbringande av driftkostnaderna.
Vad angår den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, synes densamma
hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som -—- frånsett de
fördelar i övrigt, som därmed äro förbundna — torde kunna betraktas såsom
tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna därigenom
kunnat i viss mån nedbringas.
Av den lämnade utredningen framgår, att vid ingången av budgetåret
1929/1930 icke kvarstod någon odisponerad del å inventarieanslaget. Någon
större besparing å anslaget lärer, såsom generalpoststyrelsen framhållit, icke
Inköp av
inventarier
rör postverkets
behov.
[1].*
* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1980. G sami. 9 A haft. (Nr 9 Al)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Utskottets
yttrande.
Posthusbyggnad
i
kvarteret
Blåm unnen
i Stockholm.
[2.]
heller kunna påräknas viel ingången av nästkommande budgetår. Med hänsyn
härtill och då generalpoststyrelsens beräkning av erforderligt anslagsbelopp för
nästkommande budgetår synes mig vara utförd med tillbörlig försiktighet, anser
jag mig böra biträda styrelsens förslag, enligt vilket anslaget skulle upptagas
till samma belopp som för innevarande budgetår eller 800,000 kronor.»
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1930/1981 anvisa ett reservationsanslag
av 800,000 kronor.
2:o) Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att i avbidan på den
proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till posthusbyggnad
i kvarteret Blåmannen i Stockholm för budgetåret 1930/1931 beräkna ett reservationsanslag
av 900,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 16 januari 1930 till riksdagen avlåten
proposition, nr 25, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att dels godkänna såsom bilaga vid statsrådsprotokollet fogat, mellan
generalpoststyrelsen och Stockholms stads fastighetsnämnd den 29 november
1929 upprättat kontrakt i fråga örn byte av vissa markområden i kvarteren
Posthornet och Blåmannen å Norrmalm i Stockholm m. m.; dels ock till posthusbyggnad
i kvarteret Blåmannen i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett reservationsanslag av 900,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sistnämnda statsrådsprotokoll.
Med bifall till Kungl. Majlis proposition, nr 247, medgav 1927 års riksdag,
att fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm — vilken
fastighet är belägen utmed Klara Norra Kyrkogata mitt emot centralposthuset
-—- finge förvärvas för postverkets räkning på de villkor, som angivits i
ett i ämnet upprättat köpekontrakt. Köpeskillingen utgjorde enligt kontraktet
650,000 kronor. För köpeskillingens gäldande har 1928 års riksdag anvisat
ett reservationsanslag å nämnda belopp.
I sin skrivelse den 27 augusti 1929 angående anslagsäskanden för budgetåret
1930/1931 till kapitalökning för postverket har generalpoststyrelsen upptagit
frågan örn uppförande av en byggnad på förevarande tomt.
Styrelsen har därvid till en början anfört, att styrelsen, då den år 1927
avgav sitt förslag i nyssberörda fråga, tänkt sig, att med de förändrade och
utökade lokaler, som i samband med andra lokaldispositioner inom centralposthuset
ställts till förfogande för styrelsens femte byrå — den byrå, å vilken
postsparbanks- och postgirogöromålen handläggas -—• det skulle dröja åtminstone
några år framåt, innan styrelsen behövde framlägga förslag örn att taga
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
3
i anspråk den nya fastigheten för femte byråns räkning. Emellertid hade
utvecklingen av postgiro- och postsparbanksrörelsen skett i så betydligt mycket
hastigare tempo än beräknats, att generalpoststyrelsen, för att kunna på ett
nöjaktigt sätt tillgodose femte byråns lokalbehov, funne sig nödsakad att redan
nu göra framställning örn avlåtande av proposition till 1930 års riksdag om
uppförande av nybyggnad å tomten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i.
Stockholm.
Ritningar till det ifrågasatta nybygget hava på generalpoststyrelsens uppjdrag
utarbetats av professorn E. Lallerstedt samt bifogats styrelsens skrivelse.
Byggnaden har enligt styrelsen planerats med beaktande så långt möjligt
av de förhållanden, som kunna tänkas inträffa, därest i en framtid poströrelsen
kommer att kräva inköp för postverkets räkning av angränsande
tomter inom kvarteret Blåmannen och uppförande därå av tillbyggnader till
den nu planerade nybyggnaden. Inom sistnämnda byggnad erfordras ej installation
av särskild centralvärmeanläggning, utan byggnaden kan uppvärmas,
genom anknytning till den befintliga centralvärmeanläggningen i centralposthuset.
Såsom generalpoststyrelsen påpekat, ställer sig en sådan anordning
givetvis ekonomiskt fördelaktig med hänsyn till såväl anläggnings- som driftkostnaderna.
Av ritningarna till nybyggnaden framgår, att densamma skulle
uppföras i två källarvåningar samt därutöver till delvis fem våningars höjd.
Genom huset i dess helhet skulle leda en trappa med hiss, från undre källarvåningen
till våningen 4 trappor upp ytterligare en trappa med personhiss
samt från övre källarvåningen till våningen 5 trappor upp en paternosterhiss.
Beträffande kostnaderna för byggnadsföretaget innehåller generalpoststyrelsens
framställning med därvid fogade beräkningar i huvudsak följande:
Kostnaderna för rivning av befintliga byggnader å tomten i kvarteret Blåmannen
samt för uppförande av ett posthus å sagda tomt ävensom för anordnande
av förbindelseleden mellan centralposthuset och det nya huset med därav
föranledd ändring av vinden i centralposthuset hava av professorn Lallerstedt
beräknats till sammanlagt 1,540,000 kronor.
Denna summa fördelar sig på följande huvudposter: Kronor.
Byggnadskostnader m. m. för nybyggnaden.................... 1,296,000
Gatuöverbyggnaden mellan centralposthuset och nybyggnaden.... 82,000
Ombyggnader inom centralposthuset, sammanhängande med dels
gatuöverbyggnaden, dels mindre påbyggnad av centralposthusets
vindsvåning, dels framdragandet av rörledningar genom sistnämn
-
da hus ................................................ 57,000
Gatukulvert för rörledningar ................................ 6,000
Värmeanläggning m. m.:
Värme- och ventilationsanläggningen inom nya posthuset 42,000
Huvudledningar från den befintliga värmecentralen jämte
övriga arbeten för anslutning till densamma........ 12,000
Sanitär anläggning ................................ 45,000 99,000
Summa kronor 1,540,000
Totalkostnaden för tomt och byggnad skulle alltså komma att uppgå till
2,190,000 (650,000 + 1,540,000) kronor. Genom byggnadsföretagets realise -
4
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
rande skulle postverket erhålla kontorslokaler om 4,639 kvadratmeter, förrådslokaler
i källare om 2,508 kvadratmeter, en bostadslägenhet örn 2 rum
och kök samt lunchlokaler örn 370 kvadratmeter. Enär fastigheten komme
att nyttjas uteslutande för postverkets drifts omedelbara behov, skulle densamma
icke bliva föremål för beskattning. Omkostnaderna i framtiden för
fastigheten kunna därför uppskattas till högst 2 % av fastighetens värde,
Med en beräknad ränta av 5 % å nedlagt kapital blir årshyran för samtliga
i byggnaden inrymda lokaler 153,300 kronor (7 % av 2,190,000). För bostadslägenheten
kan beräknas en årshyra av 1,000 kronor. Därest för förrådslokalerna
i källarna räknas med en tredjedel så hög hyra per kvadratmeter
som för övriga lokaler —- med undantag för bostadslägenheten — skulle
alltså postverkets omkostnader för lokalerna kunna sättas till: för förrådslokalerna
21,783 kronor per år och för övriga lokaler 130,517 kronor per år,
motsvarande alltså 8 kronor 68 öre respektive 26 kronor 4 öre per kvadratmeter.
Då hyrorna i den allmänna marknaden inom här ifrågavarande stadsdel,
för lokaler likvärdiga med de nu omhandlade, ligga avsevärt över nyssnämnda
hyresbelopp, lärer någon anmärkning mot byggnadsföretagets ekonomiska
innebörd icke kunna med fog framställas.
Byggnadsstyrelsen har meddelat, att styrelsen icke hade något att erinra
mot förslaget. De till 1,540,000 kronor beräknade byggnadskostnaderna syntes
emellertid styrelsen väl knappt, tilltagna och förutsatte iakttagande av den
största sparsamhet vid byggnadens uppförande.
I samband med förevarande byggnadsförslag har mellan generalpoststyrelsen,
under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena,
samt Stockholms stads fastighetsnämnd, under förbehåll av stadsfullmäktiges
godkännande, å andra sidan, upprättats /contrakt i fråga om visst markbyte
m. m. Enligt avtalet — vilket godkänts av Stockholms stadsfullmäktige —
skulle generalpoststyrelsen till staden med full äganderätt överlåta vissa å en
kontraktet bifogad karta betecknade, utmed Bryggaregatan, Mästersamuelsgatan
och Klara Norra Kyrkogata belägna delar, tillhopa utgörande omkring
610 kvadratmeter, av kvarteret Posthornet samt av tomten nr 12 och 13 i kvarteret
Blåmannen, mot det att staden till styrelsen med full äganderätt överlåter
den del av Klara Norra Kyrkogata, i areal innehållande omkring 65
kvadratmeter, som skulle komma att överbyggas med en förbindelseled mellan
centralposthuset och den föreslagna nybyggnaden. Styrelsen skulle enligt avtalet
befrias från den skyldighet att utgiva gatumarksersättning beträffande
förevarande tomter, som eljest enligt gällande lag skulle åligga styrelsen på
grund av stadsplaneändringens genomförande.
Ifrågavarande kontrakt är av följande lydelse:
Under förutsättning att för kvarteren Posthornet och Blåmannen å Norrmalm
här i staden ändring av stadsplanen varder vederbörligen fastställd i
huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som finnes närmare angivet
å en av stadsplanekontoret den 22 oktober 1929 upprättad, med Pl. 745 betecknad
karta jämte tillhörande beskrivning, är emellan kungl, generalpoststyrelsen,
under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande,
å ena, samt Stockholms stads fastighetsnämnd, under förbehåll av stadsfullmäktiges
godkännande, å andra sidan, upprättat detta
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
5
KONTRAKT.
1 :o.
Kungl, generalpoststyrelsen överlåter till Stockholms stad med full äganderätt
dels de delar av kvarteret Posthornet, som å bifogade, av förste ingenjören
G. Ernst Eggert den 2 november 1929 upprättade karta äro betecknade
med röd färd, innehållande i areal tillhopa omkring 345 kvadratmeter, dels
de delar av tomten nr 12, 13 i kvarteret Blåmannen, vilka å samma karta äro
betecknade med röd färg, i areal innehållande tillhopa omkring 265 kvadratmeter,
mot det att staden till generalpoststyrelsen med full äganderätt överlåter
den del av Klara Norra Kyrkogata, vilken å samma karta betecknas
med blå färg, i areal innehållande omkring 65 kvadratmeter samt på följande
villkor i övrigt.
2:o.
Snarast möjligt efter det förenämnda ändringsförslag blivit fastställt, skola
kontrahenterna göra framställning till byggnadsnämnden om sådan tomtindelning,
att den enligt mom. l:o överlåtna marken varder vederbörligen avskild.
Samtliga kostnader för dessa förrättningar saint för mätning av de vid tomtindelningen
bildade nya tomterna skola betalas av staden ensamt.
3:o.
Genom detta kontrakt överlåten mark tillträdes av den nya ägaren första
dagen i tredje månaden efter det att de i mom. 2:o här ovan avsedda tomtindelningsförrättningarna
blivit vederbörligen fastställda.
4:o.
Ä den i mom. 3:o här ovan bestämda tillträdesdagen skall vardera kontrahenten
till motkontrahenten avlämna överlåtelsebrev å den mark, han genom
detta kontrakt avstår, varjämte generalpoststyrelsen skall överlämna för
de till staden överlåtna områdenas lagfarande nödiga åtkomsthandlingar samt
bevis, att de icke äro med inteckning besvärade.
Vardera kontrahenten betalar kostnader för lagfart å den egendom, han genom
detta avtal förvärvar.
5 :o.
Generalpoststyrelsen frikallas från den skyldighet att utgiva sådan gatumarkersättning
beträffande tomten nr 1 i kvarteret Posthornet och tomten nr
12, 13 i kvarteret Blåmannen, vilken eljest enligt gällande lag skulle åligga
styrelsen på grund av ovannämnda stadsplaneändrings genomförande.
6:o.
Staden berättigas att utan ersättning för all framtid som gata nyttja marken
inom de områden, som å förutnämnda, av förste ingenjören G. Ernst Eggert
upprättade karta äro betecknade med Zi och Za, och att sålunda däri nedlägga
och bibehålla nödiga ledningar, dock med skyldighet för staden att
såsom gata ordna och underhålla ifrågavarande områden.
Det skall åligga generalpoststyrelsen att inom tre år från tillträdesdagen
räknat hava på sin bekostnad borttagit den trappanläggning, som nu finnes
vid Bryggaregatan på det å kartan med Z2 betecknade området, samt ordnat
å området befintlig byggnad enligt nu föreslagna stadsplanebestämmelser.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
7 :o.
Hava detta kontrakt och den däri förutsatta stadsplaneändringen icke blivit
före den 1 januari 1930 godkända av stadsfullmäktige genom beslut, som varder
vederbörligen fastställt, eller hava Kungl. Maj :t och riksdagen icke före
den 1 maj 1930 godkänt kontraktet eller har Kungl. Maj :t icke före den 1 juni
1930 fastställt här ifrågavarande stadsplaneändring skall detta kontrakt anses
hava till alla delar förfallit.
Härav äro två likalydande exemplar upprättade.
Stockholm den 29 november 1929.
Kungl. Generalpoststyrelsen
ANDERS ÖRNE.
Gustaf Kihlmark.
Teodor Julin.
På fastighetsnämndens vägnar:
HARRY SANDBERG.
M. Sellberg.
Bevittnas: •
Alice Hallberg. K. Lindqvist.
Departementschefen har för egen del erinrat örn behovet att snarast bereda
nya, avsevärt utökade lokaler för generalpoststyrelsens femte byrå, omfattande
postgiro- och postsparbankskontoren. I nybyggnaden •— vilken genom
en gatuöverbyggnad skulle direkt förbindas med nuvarande centralposthuset —•
skulle postgirokontoret erhålla tillräckliga och ändamålsenliga lokaler med erforderliga
utvidgningsmöjligheter. Samtidigt skulle postverkets behov av ökade
förråds- och lagerutrymmen bliva väl tillgodosett. För postsparbankskontoret
skulle slutligen åstadkommas rymliga och i övrigt tjänliga utrymmen
genom övertagande i huvudsak av de lokaler, vilka nu disponeras av postgirokontoret.
I avseende å generalpoststyrelsens av byggnadsstyrelsen godtagna
utformning av nybyggnadsförslaget syntes erforderlig enkelhet och sparsamhet
hava iakttagits. De genom generalpoststyrelsens försorg upprättade kostnadskalkylerna
för byggnadsföretaget, slutande å en kostnadssumma av
1,540,000 kronor, jämte köpeskillingen för tomten med nuvarande byggnader
— 650,000 kronor — syntes representera ett efter skälig hyresberäkning fullt
räntabelt värde.
Enligt vad utskottet iakttagit vid avlagt besök å den för ifrågavarande nybyggnad
avsedda tomten, befinna sig därvarande byggnader i ett så förfallet
tillstånd, att deras rivning under allra närmaste tiden under alla omständigheter
lärer bliva oundviklig.
Utskottets Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser utvidgning av centralpostkontorets
yttrande. lokaler genom nybyggnad å den för ändamålet inköpta tomten på andra sidan
av Klara Norra Kyrkogata. Byggnadskostnaden har beräknats till 1,540,000
kronor.
Utskottet vill tillstyrka, att förevarande förslag, liksom ock det i samband
därmed uppgjorda avtalet med Stockholms stad om viss tomtreglering m. m.,
av riksdagen godtages.
Av erforderliga anslagsbeloppet 1,540,000 kronor skulle 900,000 kronor
anvisas å 1930/1931 års riksstat och återstoden för ett följande budgetår.
statsutskottets vtlåtande Nr 9 A.
7
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) godkänna vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 16 januari 1930 fogat, mellan generalpoststyrelsen
och Stockholms stads fastighetsnämnd den 29 november
1929 upprättat kontrakt i fråga örn byte av vissa markområden
i kvarteren Posthornet och Blåmannen å Norrmalm i Stockholm
m. m.;
b) till posthusbyggnad i kvarteret Blåmannen i Stockholm
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av
900,000 kronor.
3:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3) hemställer utskottet,
att riksdagen må till inköp för postverkets räkning av fa- fastigheter.
stigheter, vilkas förvärvande icke utan synnerlig olägenhet [3_]
kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 80,000
kronor.
4:o) Kungl. Majit har (sid. 16—25 av åberopade statsrådsprotokollet) be-Uppehållanrett
riksdagen tillfälle uttala sig beträffande en uppkommen fråga om anskaff- ''pösttra-*
ning för postverkets räkning av en ny ångare för uppehållande vintertid av liven mellan
posttrafiken mellan Öland och fastlandet. fastlandet.
I samband härmed har i två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren, nr 71, av herr P. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom
andra kammaren, nr 140, av herr K. Wirsell m. fl., hemställts, att riksdagen
ville som sin mening uttala, att till generalpoststyrelsens disposition måtte
ställas ett belopp av 350,000 kronor av postverkets förnyelsefond för anskaffande
av ett nytt isbrytande postångfartyg till fortsatt uppehållande av förbindelsen
mellan fastlandet och Öland.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Under månaderna december—april ombesörjes den reguljära förbindelsen
mellan Öland och fastlandet genom postverkets ångare Öland, som trafikerar
linjen Kalmar—Färjestaden med tre turer fram och åter å söckendagar samt
med en tur fram och åter sön- och helgdagar. Den övriga delen av året upprätthålles
trafiken av ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund, som för ändamålet
trafikerar olika linjer mellan ön och Kalmar.
I anslutning till framförda krav från öborna om insättning från postverkets
sida av en mera modern vinterbåt har generalpoststyrelsen i en till Kungl.
Majit ställd skrivelse av den 27 augusti 1929 gjort framställning örn att ett
belopp av 350,000 kronor av verkets förnyelsefond måtte ställas till förfogande
8
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
för anskaffning av ett nytt isbrytancle ångfartyg med en maskinstyrka av
cirka 700 hästkrafter. Aven om postångaren Öland ej befunne sig i ett så
bristfälligt skick, som av öborna gjorts gällande, vore det dock riktigt — framhålles
i skrivelsen — att fartyget, efter att hava i nära 50 år gått i påfrestande
vintertrafik, ej längre kunde motsvara de krav, som numera böra ställas
på ett denna led trafikerande fartyg. Maskinstyrkan, 350 hästkrafter, vore
otillräcklig för vintertrafik. Med den anhopning av gods, som vissa tider
inträffade, bleve det för passagerarna avsedda utrymmet alltför otillräckligt.
Oavsett detta vore det emellertid redan på grund av fartygets ålder nödvändigt
att taga under övervägande, huruvida fartyget skulle ersättas nied ett
nytt fartyg eller den av statsverket bedrivna trafiken nedläggas. I detta avseende
har generalpoststyrelsen vidare anfört följande.
. Redan år 1911 väcktes frågan örn trafikens överlåtande på ett enskilt bolag,
i det att ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund, som ju uppehåller förbindelsen
mellan Färjestaden och Kalmar under de tider, då postångfartyget Öland icke
är i verksamhet, sagda år hemställde att få övertaga vinterpostföringen mellan
Kalmar och Färjestaden. Inför det enhälliga och kraftiga motstånd, som av
ölandsbefolkningen restes mot förslaget, fann emellertid bolaget lämpligt återtaga
sin framställning. Den ståndpunkt, Ölands befolkning vid nu nämnda
tillfälle intog och som den alltjämt synes intaga, är givetvis förestavad av oro
för att bemälda bolag, som, därest postångfartyget Ölands trafik nedlägges,
bleve allenahärskande å traden, skulle utnyttja denna sin maktställning till
ett uppdrivande av frakttaxorna. Vidare befarar ölandsbefolkningen, att vintertrafiken
— vilken är ojämförligt mycket kostsammare än sommartrafiken
~ skulle vid otjänlig väderlek eller svårare isförhållanden komma att under
längre eller kortare tider ligga nere, i varje fall icke ombesörjas med samma
regelbundenhet och precision som hitintills medels postångfartyget Öland. Befolkningens
gamla krav på en billig och säker vinterkommunikation till och
fran fastlandet skulle, fruktar man, bliva äventyrat.
Ett sedermera fran bolaget gjort förnyat erbjudande om övertagande av
trafiken å traden ifråga fann Kungl. Majit den 12 maj 1922 icke böra föranleda
vidare åtgärd.
torde näppeligen kunna göras gällande, att flugan örn trafikens överlåtande
på ett enskilt företag numera kommit i ett annat länge än det, vari
den befann sig år 1922 och tidigare. En ny postångare kräves, betydligt större
och starkare än den nu använda, men några skäl hava icke framkommit, varför
staten skulle nedlägga en trafik, som pa en hel landsändas enhälliga önskan
av staten igångsatts och som uppehållits i snart 50 år.
Det är givet, att generalpoststyrelsen icke betraktar trafikens fortsatta ombesörjande
av generalpoststyrelsen såsom den enda möjliga och nödvändiga
formen för uppehållande av postförbindelserna mellan Öland och fastlandet.
I detta fall som i andra har generalpoststyrelsen naturligtvis möjlighet att
överlåta postföringen åt den enskilda företagsamheten. Men generalpoststyrelsen
kan icke finna det vara med vare sig statens eller postverkets intressen
fö renligt, att, när trafiken, efter att en längre följd av år hava varit för verket
förlustbringande, börjar stiga och lämnar ett för statsverket gott ekonomiskt
resultat, upphöra med statsdriften. En annan för postverket betydelsefull synpunkt
i fall som förevarande är att postförbindelsen uppehälles på ett säkert
och tillförlitligt sätt. Låt vara å ena sidan, att man icke behöver hysa så
stora, farhågor, som framkommit från ölandsbefolkningens sida, för att ett
enskilt företag skall vid större ishinder eller för sjöfarten svår väderlek in
-
Statsutshottets utlåtande Nr 9 A.
9
ställa turerna för att icke utsätta sin materiel för alltför stor risk oell åsamka
företaget en ej oväsentlig driftförlust, så lärer dock, å andra sidan, dylika
farhågor icke böra lämnas helt ur räkningen.
Med bortseende från tre år, vilka belastas av särskilt stora utgiftsposter —
år 1898 för insättning av nytt maskineri i fartyget samt åren 1919 och 1920
för verkställd genomgripande reparation av detsamma, föranledd av åläggande
från fartygsinspektionen i samband med sjövärdighetsbesiktning — visar
det sig nämligen, att för de 40 första åren (1883—1922) av fartygets verksamhet
utgifterna överstigit inkomsterna nied i medeltal något över 19,000
kronor årligen. Då å inkomstsidan icke upptagits något belopp för postföringens
ombesörjande, får alltså i verkligheten det belopp, med vilket utgifterna
överstigit inkomsterna, anses såsom verkets utgifter för postbefordringen; och
stämmer alltså detta belopp mycket väl nied den summa, som Kalmarsundsbolaget
år 1921 för en tioårsperiod påfordrat för postföringens utförande under
vintertiden.
För åren efter 1922 kan generalpoststyrelsen, på grund av trafikstegringen
och vissa vidtagna åtgärder, uppvisa ett betydligt bättre driftresultat för postångfartyget,
nämligen för
år 1923 ..............+ 2,128: 8i kronor
* 1924 ..............+ 1,204: :e »
» 1925 .............+ 6,942: 71 »
» 1926 ..... + 2,277: 41 »
» 1927 ..............+ 3,764: 3 6 »
» 1928 ..............+ 14,812: 81 »
Vad angår år 1925 är att märka, att detta år bland kostnaderna för fartyget
avförts en särskilt stor summa, 16,000 kronor, för reparation. För erhållande
av en riktig uppfattning av driftresultatet må fasthållas, att fartyget under
alla år ombesörjt postförbindelsen vintertiden mellan Öland och fastlandet utan
att därför hava tillgodoförts någon som helst ersättning. Tages hänsyn härtill,
måste det ekonomiska resultatet av fartygets verksamhet under nu ifrågavarande
år betecknas såsom synnerligen gott.
I detta sammanhang må vidare erinras om, att i omkostnaderna för fartyget
ingå avsevärda belopp för reparation, vilka reparationer, med högst få och
obetydliga undantag, utförts å flottans varv i Stockholm, som gottskrivit sig
en ej oväsentlig vinstprocent. Denna vinstprocent utgör givetvis icke någon
utgift för staten.
Generalpoststyrelsen har vid kalkylerandet av driftresultatet för den nya
ångaren utgått ifrån, att ångfartygets vinterseglation skulle utsträckas att
omfatta jämväl noveniber månad och fartyget sålunda komma att uppehålla
förbindelsen mellan Öland och fastlandet under tiden november—- april eller
lika lång tid som fallet var, då det nuvarande fartyget ursprungligen insattes
i trafik.
Nedanstående sammanställning utvisar det ekonomiska resultatet — sådant
generalpoststyrelsen beräknar detsamma — av det nya postångfartygets verksamhet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Inkomster.
Passagerare och fraktavgifter......
kronor 87,000: —
Utgifter.
Avsättning till förnyelsefond; 4 % å
„ 350,000 kronor............kronor 14,000: —-
Ärligt underhåll............ » 8,000: —
Avlöningar.............. » 22,650: —
Övriga omkostnader.......... > 39,350: — » 84,000: —
Överskott kronor 3,800: —
Till grund för beräknande av det nya fartygets årliga inkomster har lagts
medeltalet av det gamla fartygets passagerare- och fraktavgifter under sista
5-årsperioden (1924—1928). Ett dylikt beräkningssätt måste under alla förhållanden
betecknas såsom synnerligen försiktigt, då ju trafikinkomsterna på
grund av den allmänna utvecklingen av traktens ekonomiska liv under nämnda
5-årsperiod uppvisat en betydande stegring år från år samt all anledning finnes
till förmodan, att stegringen kommer att fortgå allt vidare.
Den ökning av inkomsterna, som är att motse i och med seglationsperiodens
utsträckning över november månad, är beräknad med den kännedom, generalpoststyrelsen
äger rörande trafiken under denna del av året.
I nu förevarande ärende har kommerskollegium avgivit utlåtande den 11 oktober
1929 och därvid överlämnat yttrande av länsstyrelsen i Kalmar län, vilken
lämnat intresserade tillfälle att uttala sig i ämnet. Kommerskollegium
erinrar örn nyssnämnda utredning samt framhåller, att det från enskilt håll
förelåge ett till synes fullt acceptabelt erbjudande örn övertagande av ifrågavarande,
till sin huvudsakliga del för den egentliga statsverksamheten främmande
rörelsegren, vars fortsatta handhavande genom statens försorg kunde
beräknas förorsaka statsverket en engångsutgift till belopp av ej mindre än
350,000 kronor och örn vars ekonomiska bärighet i statens hand meningarna
kunde vara delade. Med hänsyn till berörda utredning ansåge kollegium, att
med ett slutligt ståndpunkttagande i det föreliggande ärendet borde anstå.
Det av kommerskollegium omnämnda erbjudandet från enskilt håll att övertaga
ifrågavarande trafik föreligger i en av ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund
till länsstyrelsen i Kalmar län ingiven skrift av den 20 september 1929. I denna
framställning har bolaget föreslagit att posttrafiken vintertid fr. o. m. den
1 december 1930 överlåtes på Kalmarsundsbolaget mot en ersättning av 13,000
kronor per år. Bolaget förbinder sig vidare att upprätthålla trafiken med
samma antal turer dagligen som hitintills postångaren »Öland». Vidare förbinder
sig bolaget att underställa länsstyrelsen de såväl persontaxor som godstaxor,
som skola gälla för trafiken på Färjestaden under tiden 1 december—
30 april.
Vinner detta förslag generalpoststyrelsens godkännande, har — framhålles
det •— bolaget för avsikt att omedelbart låta vid svenskt varv bygga en ny
ångare i överensstämmelse med de ritningar, som redan innan generalpoststyrelsen
gått i författning om ritningar till den av styrelsen ifrågasatta nya
båten uppgjorts för bolagets räkning av den utav generalpoststyrelsen anlitade
konstruktören; att märka vore att de båda fartygen tedde sig i allt väsentligt
lika. Statsverket skulle genom ett dylikt arrangemang dels slippa
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
11
riskerna av en trafik, som årligen mäste förorsaka förluster, och allmänheten
vinner enhetlighet i trafiken med de stora fördelar, som äro påtagliga genom
att tre likvärdiga moderna båtar stå till förfogande. Trafikanterna på södra
Öland, som nu disponera »Kalmarsund VII», erhålla i stället som ordinarie
båt »Kalmarsund I», vilket för dessa trafikanter utgör en betydande förbättring,
och slutligen vinnes större enhetlighet för samtliga de med bolaget samtrafikerande
järnvägarna, för vilka betydelsen av samtrafik med ett enda bolag
är påtaglig. o
Enligt generalpoststyrelsens utsago har postångaren »Ölands» årliga underskott
t. o. m. 1920 uppgått till cirka 19,000 kronor, genomsnittligt, men
erkännes samtidigt att vissa år, då förlusten varit betydligt större, denna förlust
icke medräknats, ett beräkningssätt, som ur affärsmässig synpunkt verkar
synnerligen egendomligt. Då Kalmarsundsbolaget haft till
verkliga underskottssiffrorna, äro vi i tillfälle att även i detta fall gendriva
generalpoststyrelsens uppgifter. Postångaren »Ölands» totala underskott
t. o. m. 1920 utgjorde 1,041.356 kronor 35 öre, vilket fördelat per år från
ångarens tillkomst ger en årlig förlust av 28,107 kronor 42 öre. Därvid bör
också anmärkas att under samma tid inga som helst avskrivningar företagits,
eller några hamnumgälder betalats. För ett par år sedan började avskrivningar
verkställas och beräknades ångarens bokförda värde till något över. 125,000
kronor. Saluvärdet torde uppgå till omkring 25,000 kronor, varför vid ångarens
försäljning ytterligare en betydande förlust måste uppstå. När generalpoststyrelsen
utgått från fullständigt missvisande siffror vid beräknande.av
den nuvarande postångarens räntabilitet, har man all anledning att med misstroende
granska de siffror, som legat till grund för beräknande av inkomster
och utgifter för den ångare genralpoststyrelsen i sin underdåniga skrivelse
av den 27 augusti 1929 hemställer örn medel till. .Generalpoststyrelsen beräknar
en inkomst per månad av 14,500 kronor, varvid även november, månad,
under vilken Kalmarsundsbolaget hitintills handhaft trafiken, medtagits. i genomsnittsberäkningen.
Kalmarsundsbolagets inkomster, vari även äro inkluderade
intäkter för samtrafiken, hava för den sista femårsperioden genomsnittligt
uppgått till 11,200 kronor för november månad, varför sålunda generalpoststyrelsens
beräkningar av inkomsten för denna månad äro betydligt
för höga. Då generalpoststyrelsen vid sina utgiftsberäkningar tagit hänsyn
till den gångna tiden, hava följaktligen icke hamnumgälder beräknats. Dessa
utgå fr. o. m. innevarande år även för statens trafikfartyg och belöpa sig till
cirka 1,900 kronor per halvår enbart i Kalmar för ångaren »Öland». Generalpoststyrelsen
beräknar ett årligt överskott av 3,800 kronor, men örn från
detta överskott dragas hamnumgälder med 3,260 kronor utgörande 1,900 kronor
för Kalmar och 1,360 kronor för Färjestaden, samt skillnaden mellan den
verkliga inseglingen under november månad och den av generalpoststyrelsen
förmodade eller 3,300 kronor, visa redan förhandskalkylerna en ren förlust.
Därvid är icke hänsyn tagen till att Kalmarsundsbolaget icke torde utan vidare
släppa en trafik, som bolaget under många, år, utan någon som helst an
märkning, handhaft. Bolaget är givetvis även i sin fulla rätt att ytterligare
förlänga sin trafik på Färjestaden i den utsträckning och med tillämpande av
de konkurrensfrakter bolaget anser lämpligt, vilket säkerligen skulle ytterligare
betydligt reducera inkomstposten i den föreliggande beräkningen. Generalpoststyrelsen
har icke räknat någon ränta på det föreslagna nyförvärvet,
utan förordar endast ett årligt överförande till förnyelsefonden av 4 procent,
som sålunda skulle snart nog ernå önskad storlek.
Länsstyrelsen i Kalman län framhåller i sitt förutnämnda, till kommerskollegium
avgivna yttrande, att fartyget Öland pa ett i stort sett tillfredsställande
12
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
sätt uppehållit vintertrafiken till Öland men att fartyget numera icke kunde
sagås fylla rimliga anspråk från trafikanternas sida; särskilt hade erfarenheten
under sistförflutna vinter ådagalagt, att fartygets maskinstyrka icke
vore tillräcklig för forcerande av kraftig packis. Efter att hava framhållit, att
i saken förelåge berättigade intressen ej blott från den öländska befolkningen
utan även från det angränsande fastlandet och dess invånare, vilka i lika mån
borde tillgodoses, anför länsstyrelsen huvudsakligen följande:
Till avhjälpande av de omhandlade svårigheterna hade generalpoststyrelsen
föreslagit byggande av ett nytt fartyg för en summa av 350,000 kronor, som
skulle tagas ur postverkets förnyelsefond.
Huruvida den kalkyl, styrelsen uppgjort för den ekonomiska bärigheten av
ett sådant fartyg, i verkligheten holle streck, därpå saknade länsstyrelsen för
sin del anledning att nu ingå. Länsstyrelsen ville emellertid påpeka, att, för
att sjöfartsförbindelserna vintertid mellan Kalmar och Färjestaden skulle vara
fullt säkerställda, det torde vara nödvändigt, att en reservbåt, eventuellt det
nuvarande fartyget, ständigt funnes till hands för att vid behov — maskinskada,
olyckshändelse genom grundstötning e. d. — kunna träda in i stället
för det ordinarie fartyget, en omständighet som jämväl torde böra tagas i
betraktande härvidlag.
Ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund hade emellertid nu erbjudit sig att från
och med den 1 december 1930, mot viss årlig ersättning av generalpoststyrelsen,
upprätthålla vintertrafiken mellan Kalmar och Färjestaden med samma
antal turer dagligen, som Öland hittills utfört, samt förbundit sig att underställa
länsstyrelsen såväl gods- som persontaxor. För ändamålet vore bolaget
villigt att låta bygga ett nytt ångfartj^g av samma typ som det av generalpoststyrelsen
föreslagna.
Såsom av generalpoststyrelsens skrivelse inhämtades, hade nämnda bolag
redan tillförene vid ett pär tillfällen ingivit erbjudanden att besörja vinterpostföringen
mellan Öland och fastlandet, men hade dessa framställningar,
huvudsakligen på grund av ölandsbefolkningens motstånd, ej föranlett någon
åtgärd. Såsom motiv för sin önskan, att vintertrafiken till Öland fortfarande
som hittills uppehölles genom statens försorg, hade från nämnda befolknings
sida framhållits, att garantier i annat fall icke funnes dels för att postföringen
och trafiken till fastlandet komme att behörigen uppehållas, då ett enskilt
bolag icke kunde förutsättas vilja, där så krävdes, riskera dyrbar materiel för
att transportera passagerare samt post och övrigt gods vid kritiska tillfällen,
dels ock för att person- och frakttaxor icke oskäligt uppdreves. För att förekomma,
att dylika farhågor skulle besannas, torde det emellertid, enligt länsstyrelsens
förmenande, icke möta några svårigheter att, därest trafiken skulle
upplåtas åt ett enskilt bolag, med detsamma sluta sådant avtal och däri föreskriva
sådana villkor, att betryggande garantier vunnes, dels för trafikens behöriga
upprätthållande och dels för att taxorna hölles inom skälig nivå. I
sistnämnda avseende hade ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund, såsom nämnts, förbundit
sig att underställa dessa taxor länsstyrelsens prövning, vilken prövning
emellertid länsstyrelsen ansåge i så fall böra ankomma på Kungl. Maj :t. Därjämte
borde bolaget noga tillförbindas att i fråga om samtrafiken med järnvägarna
å såväl fastlandet som Öland taga all möjlig hänsyn till såväl dessa
som den trafikerande allmänheten i avseende å tidtabeller o. d., en omständighet
som för övrigt givetvis borde tagas i betraktande, även om trafiken ombesörjdes
av postverket.
På grund av vad sålunda anförts och under vitsordande av behovet från det
allmännas sida av insättande av ett nytt kraftigt isbrytande ångfartyg för
uppehållande av post-, gods- och passageraretrafiken vintertiden mellan Öland
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
13
och fastlandet, finge länsstyrelsen för sin elei hemställa, att kommerskollegium
ville hos Kungl. Maj:t föreslå, att åtgärder snarast möjligt vidtoges i sådan
riktning.
Ifråga örn de till länsstyrelsen avgivna yttrandena har i statsrådsprotokollet
omnämnts, att handels- och sjö fartsnämnden i Kalmar på anförda skäl hemställt,
att länsstyrelsen ville avstyrka det av generalpoststyrelsen framlagda
förslaget.
För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:
Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan, huruvida denna vintertrafik i
fortsättningen bör upprätthållas av staten eller enskild företagare, torde det
icke böra förbises, att enahanda spörsmål förelåg redan då frågan örn anskaffande
av den nuvarande postångaren behandlades. Såsom framgår såväl av den
av 1881 års riksdag avlåtna skrivelse (nr 22 punkt 14), vari utredning och
förslag i ämnet begärdes, som av statsverkspropositionen till 1882 års riksdag
(sjunde huvudtiteln punkt 17) utgick man då ifrån, att den lösningen borde
i första hand ifrågakomma, att trafiken — visserligen med bidrag av staten —-bedrevs av enskilt företag. Departementschefen anförde, att det otvivelaktigt
skulle vara mera naturligt och för staten fördelaktigt, om det allmänna genom
ett årligt bidrag understödde ett enskilt bolag, som förbunde sig att sörja
för kommunikationens uppehållande. Enär någon antaglig dylik lösning då
icke stod till buds, syntes det emellertid ej återstå annat sätt att tillvägagå
för målets vinnande än att låta det behövliga fartyget anskaffas genom statens
försorg och på dess bekostnad. Den tankegång, som sålunda låg till grund
för bedömandet av frågan örn denna trafikförbindelses inrättande, synes fortfarande
äga giltighet och staten alltså böra träda in först därest det visar sig,
att trafiken icke kan av annan uppehållas på ett fullgott och betryggande
sätt och på för staten godtagbara villkor. Det föreliggande erbjudandet från
enskilt rederi, som även förfogar över erforderlig reservmateriel, synes mig
giva grund för antagandet att förevarande behov skall kunna tillgodoses utan
tillgripande av den av generalpoststyrelsen föreslagna utvägen.
Då det sålunda i närvarande läge icke torde vara erforderligt att för ändamålet
nedlägga ett avsevärt kapital i en rörelse, som måste betecknas såsom
för postverket främmande och vars ekonomiska bärighet med hänsyn till konkurrens
och andra faktorer icke synes säker samt i varje fall är synnerligen
svårberäknelig, anser jag mig icke böra tillstyrka bifall till styrelsens förslag.
Det lärer i stället böra ankomma på styrelsen att söka med enskild
företagare träffa en för statsverket antaglig överenskommelse örn besörjande
av vinterpostföringen till och från Öland. Skulle mot förmodan frågan icke
på denna väg kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, lärer trafiken fortfarande
kunna uppehållas med fartyget Öland under den jämförelsevis korta
lid, som erfordras för att saken skall hinna ånyo prövas och lämpliga åtgärder
vidtagas.
Ärendets beskaffenhet har synts mig böra föranleda att, såsom riksdagens
revisorer även förutsatt, riksdagen beredes tillfälle att uttala sig i frågan.
Såsom departementschefen antytt, hava riksdagens år 1929 församlade revisorer
i sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928
-—30 juni 1929 under postverket, sid. 168—173, upptagit förevarande fråga
till behandling och därvid anfört bland annat följande:
14
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Utskottets
yttrande.
»Revisorerna, som vid en företagen inspektionstur med postångaren Öland
tagit densamma i betraktande, vilja vitsorda, att fartyget ej längre kan anses
uppfylla skäliga krav i fråga örn trafikduglighet på en så påfrestande
sträcka som farleden mellan Öland och fastlandet vintertid. Öbefolkningens
önskemål örn insättning av ett starkare och i övrigt mera tidsenligt fartyg
synes därför hava skäl för sig.
Frågan örn bästa sättet att lösa förevarande viktiga kommunikationsspörsmål
är emellertid för närvarande beroende av Kungl. Maj:ts prövning och det
lärer kunna förväntas att densamma på grund av sin beskaffenhet kommer
att föreläggas riksdagen för yttrande.»
örn från ölandsbefolkningens sida statens fortsatta mellankomst begäres
för tryggande av vinterförbindelserna mellan ön och fastlandet, kan detta visserligen
i sin mån anses förståeligt med hänsyn till öns avskilda läge och de
svåra isförhållandena i Kalmarsund.
Även med beaktande härav måste utskottet dock ifrågasätta lämpligheten
och behövligheten av att postverket, vid sidan av den genom Kalmarsundsbolaget
bedrivna rederirörelsen, upprätthåller särskild vintertrafik på Öland med
egen båtmateriel och med för ändamålet särskilt förhyrd besättning. Uppenbart
torde vara, att en dylik dubblering av trafiken, med postverkets inträde
som trafikant å leden allenast under en kortare tid av året, måste ställa
sig mindre ekonomisk än ledens enhetliga trafikering året örn av ett och samma
rederiföretag.
Genom överlåtande av vinterpostbefordringen på Kalmarsundsbolaget skulle
också kunna undvikas ett statligt kapitalutlägg för anskaffning av ett nytt isbrytarfartyg
liksom överhuvud de ekonomiska vanskligheter, varmed nämnda
vintertrafiks fortsatta bedrivande genom postverket tvivelsutan måste vara
förbundet. Såsom av handlingarna framgår, har Kalmarsundsbolaget förklarat
sig villigt att träffa anordningar även för vinterförbindelsernas upprätthållande;
i sådant syfte har bolaget erbjudit sig att låta nybygga ännu en
ångare, vilken skulle erhålla samma kapacitet som den av postverket föreslagna.
Enligt utskottets mening bör i första hand undersökas, huruvida ej genom
avtal med Kalmarsundsbolaget kunna vinnas garantier för vintertrafikens behöriga
upprätthållande. Med hänsyn till den vikt för hela Ölandsbefolkningen,
som ordnande av denna angelägenhet innebär, finner utskottet ett eventuellt
sådant avtal böra före avgörandet underställas riksdagens prövning. Därest
en godtaglig överenskommelse örn trafikens överlåtande på enskilt rederi
ej kan uppnås'', lärer ånyo få övervägas generalpoststyrelsens förslag örn
anskaffning av en ny ångare för fortsatt statlig vintertrafik på leden. I avvaktan
härpå synes postverkets vinterseglation kunna fortsättas med den nuvarande
ångaren, vilken, enligt vad generalpoststyrelsen vitsordat, ej synes befinna
sig i sämre skick än att detta ännu någon tid är möjligt.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å de av herrar P. Nilsson i Gränebo
m. fl. och K. Wirsell m. fl. i ämnet väckta motionerna
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
15
(1:71 och 11:140), må beträffande frågan om uppehållande
vintertid av posttrafiken mellan Öland och fastlandet i
skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening tillkännagiva vad
av utskottet blivit här ovan i ärendet anfört.
Statens järnvägar.
5 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 11) föreslagit riksdagen att till omläggning Omläggning
av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade an- stambanans
ordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett reservationsanslag av 620,000 kronor. Hammarby
Utredningen
i ärendet återfinnes å sid. 52 och 53 av åberopade statsråds- ledén lii. m.
protokollet. til-]
Sedan arbetena med västra stambanans nya ingångslinje över Hammarbyleden
i allt väsentligt fullbordats, har linjen numera öppnats för trafik. Då
vissa mindre arbeten ännu återstå, kan den totala byggnadskostnaden ännu icke
exakt uppgivas.
För gäldande av de återstående kostnaderna för byggnadsföretaget har järnvägsstyrelsen
hemställt örn ett anslagsbelopp å 1,000,000 kronor för nästkommande
budgetår. Departementschefen har emellertid funnit hela detta belopp
icke behöva anvisas såsom nytt anslag. Av vad departementschefen anfört
rörande en mellan järnvägsstyrelsen och Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag i juli 1929 träffad överenskommelse angående bolagets
deltagande i kostnaderna för bangårdsombyggnader i Stockholm, beslutade
av 1914 och 1923 års riksdagar, framgår, att ett belopp av 384,976
kronor -— motsvarande bolagets bidrag örn 458,690 kronor till de år 1914
beslutade och huvudsakligen med anslagsmedel bestridda anläggningarna efter
avdrag av 73,714 kronor, utgörande bolagets fordran för vissa utförda arbeten
— förutsatts komma att med anlitande av markförvärvsfonden krediteras
vederbörande byggnadskonto. Järnvägsstyrelsen hade för sin del
ifrågasatt, att nämnda belopp skulle i sinom tid redovisas såsom anslagsöverskott.
Emellertid syntes förevarande belopp lämpligen kunna tagas i beräkning
för nedbringande av det för fullbordande av västra stambanans ingångslinje
erforderliga ytterligare anslagsbeloppet. I enlighet härmed syntes det
av järnvägsstyrelsen för nästkommande budgetår begärda anslaget kunna
minskas i motsvarande mån eller till i avrundat tal 620,000 kronor.
Av statsrådsprotokollet framgår, att de ursprungligen beräknade kostna- Utskottets
derna för ingångslinjen över Hammarbyleden kommit att överskridas med ett ytt,an
belopp, som uppskattats till sammanlagt omkring 2,950,000 kronor. Hörande
det sålunda skedda, högst betydande kostnadsöverskridandet har redan 1929
års riksdag uttalat, att detsamma syntes anmärkningsvärt men att ofrånkomligt
vore, att erforderliga ytterligare anslagsmedel ställdes till förfogande för
arbetenas slutförande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
För täckande av kostnadsökningarna hava anvisats 700,000 kronor för budgetåret
1928/1929 och 1,250,000 kronor för budgetåret 1929/1930. Såvitt nu
kan beräknas, skulle alltså för gäldande av de återstående kostnaderna erfordras
1,000,000 kronor, varav dock 380,000 kronor skulle kunna beredas från
vissa genom överenskommelse med Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg
inflytande medel men återstoden, 020,000 kronor, nu skulle anvisas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1930/1931
anvisa ett reservationsanslag av 620,000 kronor.
Spåranord- 6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för spåranordsluhdng
till nin®ar i anslutning till förefintliga spårsystem för budgetåret 1930/1931 anförefi
utlida visa ett reservationsanslag av 660,000 kronor.
spårsystem. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 54—57 av statsrådsprotokollet.
L 1 w. J
För spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem har riksdagen
tidigare beviljat anslag, senast för budgetåret 1927/1928 med 112,000 kronor.
Detta anslag har helt tagits i anspråk.
Järnvägsstyrelsen hav nu för budgetåret 1930/1931 under denna grupp äskat
ett anslag av 660,000 kronor, varav 300,000 kronor för utvidgning av spårsystemet
vid Stockholms norra station, 60,000 kronor för utvidgning av spårsystemet
vid Hagalunds övre station, 100,000 kronor för utvidgning av
ranger- och uppställningsspår å rangerbangården i Norrköping samt 200,000
kronor för utvidgning av spårsystemet å Svartön.
Departementschefen har yttrat:
»Det av järnvägsstyrelsen för ifrågavarande ändamål begärda anslaget är i
och för sig av relativt betydande storlek. Av den lämnade redogörelsen framgår
emellertid, att utförandet av de nu föreslagna spåranordningarna såväl
med hänsyn till trafikanternas berättigade intressen som ur driftsekonomisk
synpunkt icke lämpligen kunna undanskjutas. Jag anser mig därför böra tillstyrka
järnvägsstyrelsens förslag.»
Utskottets Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
yttrande, tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för spåranordningar i anslutning till förefintliga
spårsystem för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 660,000 kronor.
Gångbroar
och gftiigtun
niar.
[13.]
7:o) I enlighet nied Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13) hemställer utskottet,
att riksdagen må till gångbroar och gångtunnlar för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
17
8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) om anvisande av anslag
till skenfria vägkorsningar m. m. kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva yttrande; vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
9:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) hemställer utskottet,
att riksdagen må till telegraf- och sektionstelefonledningar
samt kabelarbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
10 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) hemställer utskottet,
att riksdagen må till elektriska belysningsanläggningar för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 100,000
kronor.
Illo) Kungl. Majit har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till kontaktledningsanläggningar
vid vissa stationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
reservationsanslag av 250,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 64 av statsrådsprotokollet.
Järnvägsstyrelsen har hemställt om ett anslag för budgetåret 1930/1931 av
250,000 kronor för elektrifiering av ytterligare spår å Stockholms central och
Liljeholmens stationer. Till stöd härför har styrelsen anfört:
»På stationer utefter linjen Stockholm—Göteborg har elektrisk växlingstjänst
införts i den mån så varit möjligt med hänsyn till omfattningen av elektrifierade
spår. Denna växlingstjänst har visat sig ekonomisk och i tekniskt avseende
synnerligen fördelaktig.
De junna resultaten hava lett till att undersökningar utförts beträffande
lämpligheten av att elektrifiera ytterligare spårgrupper på en del stationer för
möjliggörande, av utökning av den elektriska växlingstjänsten. Dessa undersökningar
hava visat, att sådan utökning skulle ställa sig fördelaktig i första hand
för Stockholms central och Liljeholmens stationer. Kostnaden för härtill erforderliga
kontaktledningar utgör 250,000 kronor, därav 150,000 kronor för
Stockholms central och 100,000 kronor för Liljeholmen.
Enligt järnvägsstyrelsens kalkyler bliva de årliga driftbesparingarna för ifrågavarande
växlingstjänst, utöver förräntning av nedlagt kapital med 4.65 procent,
omkring 50,000 kronor per år, varförutom den fördelen vinnes, att obehaget
av lokomotivröken på Centralstationen och i tunnlarna för infarten till
Stockholm i avsevärd grad minskas.»
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har departementschefen
tillstyrkt styrelsens förslag.
Under åberopande av utredningen i ärendet får utskottet tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 9 A käft. (Nr 9 A.)
Skenfria
vägkorsningar
in. m.
[14.]
Telegrafoch
sektionstelefonledningar
samt kabelarbeten.
[15.]
Elektriska
belysnings
anlägg
ningar.
[16.]
Kontaktledningsanläggningar
vid vissa
stationer.
[17.]
Utskottets
yttrande.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Växel- och
signalsäkerlietsanläggningar.
[18.]
Utskottets
yttrande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till kontaktledning sanläggningar vid vissa
stationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 250,000 kronor.
12 :o) Kungl. Majit har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för växel- och
signalsäkerhetsanläggningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 400,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 65 och 66 av åberopade statsrådsprotokollet.
För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåren
1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930 anvisat respektive 150,000 kronor,
400,000 kronor och 500,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har nu för sagda ändamål äskat ytterligare ett belopp av
400.000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»I nästlidet års statsverksproposition erinrades, att bland annat nied hänsyn
till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växel- och
signalsäkerhetsanläggningar, från järnvägsstyrelsen år 1928 infordrats vissa
uppgifter rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter
inhämtades, att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning
till 1912 års trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras
ytterligare arbeten för sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor
för kalenderåren 1928—1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt då
kunde förutses, vore avsedda att komma till utförande under närmaste femårsperiod
i syfte att åstadkomma ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att
ernå lättnader och besparingar vid trafikarbetets utförande, beräknade järnvägsstyrelsen
ett sammanlagt belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp,
2,000,000 kronor och 2,700,000 kronor, ansåge styrelsen böra med 1,400,000
respektive 600,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive
2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel. Av de sålunda erforderliga
beloppen av kapitalökningsmedel, sammanlagt 2,000,000 kronor, skulle
600.000 kronor anvisas för budgetåret 1928/1929, 400,000 kronor för vart och
ett av budgetåren 1929—1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av budgetåren
1931—1933. Såsom nyss omnämnts, hava emellertid för budgetåren
1928—1930 endast anvisats respektive 400,000 och 500,000 kronor.
Såväl ur trafiksäkerhets- som driftbesparingssynpunkt synes det önskvärt,
att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning
komma till utförande vid statens järnvägar samt att fördenskull omförmälda
av järnvägsstyrelsen framlagda plan, till vilken av styrelsen för
den närmaste framtiden avsedda arbeten ansluta sig, må kunna i görlig mån
fullföljas. Då, enligt vad jag erfarit, medel från förevarande anslag under den
närmaste tiden erfordras för ett flertal omfattande och personalbesparande
anordningar, anser jag mig icke kunna ifrågasätta någon minskning av det
för nästkommande budgetår begärda anslagsbeloppet, 400,000 kronor.»
Med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, tillstyrker
utskottet Kungl. Maj :ts förevarande förslag och hemställer,
att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanlåggningar
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av
400,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
19
13:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 19) hemställer utskottet, Disposi
tioiisanslag
att
riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda upfedda*och
och mindre arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reser- mindre
vationsanslag av 1,000,000 kronor. arbeten.
[19.1
14 :o) Beträffande Kungl. Majits förslag (punkt 20) angående förbättrade Förbättrade
säkerhetsanstalter för inseglingen till Trälleberg har riksdagen redan fattat
beslut; varom utskottet här velat för inseg
lingen
till
erinra. Trälleberg.
[20.]
15:o) Kungl. Majit har (punkt 21) föreslagit riksdagen att till Inlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 74—82 av statsrådsprotokollet.
Inlandsbanan
mellan
Tomsjön
och
Gällivare.
[21.]
I sammanhang med förevarande förslag har utskottet till behandling förehaft
följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
1) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
O. Bergqvist m. fl. (nr 45) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Hage m. fl. (nr 91), i vilka hemställts, att riksdagen, utöver vad som föreslagits
i statsverkspropositionen å sid. 82: Utgifter för kapitalökning: bilagan 3,
måtte besluta ytterligare anvisa för budgetåret 1930/1931 ett reservationsanslag
av 1 miljon kronor att användas för igångsättande under nämnda budgetår
av byggandet av norra delen mellan Arvidsjaur och Jokkmokk av Inlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare;
2) en inom första kammaren av herr C. G. Hammarskiöld väckt motion,
nr 113, i vilken hemställts, att riksdagen ville
dels besluta, att arbetena å Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare å
sträckan Arvidsjaur—Jokkmokk skola påbörjas under budgetåret 1930/1931,
dels bemyndiga Kungl. Majit att för sagda arbeten disponera de överskott,
vilka möjligen uppstått eller kunna uppstå vid banbyggnaderna å Inlandsbanas
södra del, sträckan söder om Sorsele, och å statsbanan Hällnäs—Storuman
(Stensele),
dels ock slutligen till Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare -— utöver
det av Kungl. Majit äskade anslaget av 2,000,000 kronor för arbetena å Inlandsbanans
södra del -—- för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor för arbeten å Inlandsbanans norra del eller sammanlagt
till Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare anvisa ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor;
3) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
O. Bergqvist och D. Hansén (nr 114) och den andra inom andra kammaren
av herr E. Hage m. fl. (nr 213), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
ville i samband med beviljande av medel till fortsättning av Inlandsbane
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
bygget besluta, att banan skall givas en sådan sträckning, att den framdrages
över Bergnäsudden och Strömholmen i Arjeplogs socken.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition och i riksdagen väckt motion
beslöt 1916 års riksdag, under vissa villkor örn kostnadsfri upplåtelse av
mark m. m., fortsättande av Inlandsbanan från Yolgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare ävensom
anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele
till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.
Därefter beslöt 1917 års riksdag, att Inlandsbanan skulle å bandelen mellan
Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Kasker.
Sedermera har 1928 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag beslutat, att Inlandsbanan skulle å sistnämnda bandel mellan
Sorsele och Jokkmokk framdragas över Avaviken, Arvidsjaur, Muskussel och
Kåbdalis.
För arbetena å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag
beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande
gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000
kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret 1929/1930
beviljats sammanlagt 38,050,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t till bedrivande
av nödhjälpsarbetena å Inlandsbanan anvisat 300,000 kronor. Sammanlagt
hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit tillgängliga 38,350,000
kronor.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1929 hemställt, att för
fortsättande av arbetena å Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för
budgetåret 1930/1931 måtte anvisas ett reservationsanslag av 2,000,000
kronor.
Vid styrelsens skrivelse finnes fogad en tablå, som innehåller följande förslag
till fördelning av erforderliga medel för ifrågavarande statsbanebyggnader.
För budget- året 1929/30 beviljade anslag (milj. kronor) |
Erforderliga anslag för budgetåret |
Summa |
||||||||||
1930/31 |
1931/32 |
1932/33 |
1933/34 |
1934/35 |
1935/36 |
1936/37 |
1937/38 |
1938/39 |
1939/40 |
|||
Hällnäs—Stensele..... |
2.0 |
1.5 |
1.5 |
|||||||||
Inlandsbanan |
||||||||||||
till Arvidsjaur..... |
2.0 |
2.0 |
2.0 |
2.0 |
1.5 |
0.5 |
8.0 |
|||||
från Arvidsjaur norrut . . |
1.0 |
1.0 |
1.5 |
2.0 |
2.0 |
2.0 |
1.5 |
1.5 |
J- 19.1 |
|||
> Jokkmokk söderut |
0.5 |
1.0 |
1.0 |
1.5 |
1.5 |
1.1 |
||||||
Summa milj. kronor |
4.0 |
3.5 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
3.0 |
1.1 |
28.6 |
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
21
Vid ärendets behandling inom järnvägsstyrelsen har skiljaktig mening anförts
av chefen för styrelsens militärbyrå, som därvid — under framhållande,
att inlandsbanans snabba färdigställande ur militär transportsynpunkt måste
anses vara av den allra största betydelse — förklarat sig anse, att styrelsen
hade bort vidhålla sitt uttalande i framställningen till Kungl. Maj:t den 29
september 1928 att, i händelse Pajalabanan icke komme att beslutas, anslagen
för Inlandsbanan från Arvidsjaur norrut och Jokkmokk söderut borde appliceras
med början för budgetåren 1930/1931 respektive 1932/1933.
I samband med frågan örn anslagsäskande för fortsättande av Inlandsbanan
har i statsverkspropositionen behandlats frågan om sträckningen av viss del av
bandelen Sorsele—Avaviken.
Såsom nyss nämnts, beslöt 1928 års riksdag, att Inlandsbanan skulle å bandelen
Sorsele—Jokkmokk framdragas söder örn Storavan över Avaviken och
Arvidsjaur samt därefter över Muskussel och Kåbdalis i stället för, såsom
tidigare varit fastställt, över Kasker mellan Stora van och Udd jaur. Till frågan
örn banans sträckning i detalj mellan nyssnämnda huvudpunkter hava
statsmakterna icke tagit ställning. I den utredning, som låg till grund för
statsmakternas beslut och som återgavs i 1928 års statsverksproposition (utgifter
för kapitalökning, bil. 2, punkt 17), hade emellertid järnvägsstyrelsen
beträffande bandelen fram till Arvidsjaur räknat med att banan skulle framdragas
från Sorsele till Bure, därifrån till Slagnäs vid Skellefteälven söder
örn sjön Nausta jaure samt vidare till Sandudden vid Storavans södra strand,
varefter linjen skulle fortsätta utmed stranden till Avaviken och därifrån till
Arvidsjaur. Med denna sträckning skulle bandelen få en längd av sammanlagt
omkring 89 km. Länsstyrelsen i Norrbottens län hade i avgivet utlåtande
ifrågasatt en något avvikande sträckning, nämligen norr örn Naustajaure, varvid
järnvägen skulle ledas över Skellefteälven ungefär vid Strömsholm nära
Sjulnäs i stället för vid Slagnäs. Järnvägsstyrelsen yttrade med anledning
av detta förslag, att längden av och kostnaden för linjedelen Sorsele—Arvidsjaur
syntes bliva ungefär desamma även med ifrågavarande något ändrade
linjeföring samt att prövningen av denna detalj därför syntes kunna uppskjutas
till den tidpunkt, då ett banbygge Sorsele—Arvidsjaur beslötes till utförande.
Olika meningar hava nu gjort sig gällande beträffande den lämpligaste linjesträckningen
mellan Sorsele och Sandudden.
I skrivelse den 18 mars 1929 har järnvägsstyrelsen, efter att i frågan hava
hört länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, framlagt förslag i
ämnet.
Därvid hava olika alternativ till banans sträckning kostnadsberäknats och
beträffande vissa av dem även utstakning på marken ägt rum.
Banlängden och approximativa kostnader för de sträckningar, som betecknats
såsom alternativ II, IV och VI, framgå av följande sammanställning:
22
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Verklig |
Kostnad utan |
Kostnad inklu- |
|
Linje |
längd, |
transport- |
sive transport- |
meter. |
vägar, kronor. |
vägar, kronor. |
|
Alt. II: Sorsele— Stocknäverberget— |
|||
Bure—Slagnäs—Sandudden..... |
47,266 |
4,270,000 |
4,460,000 |
Alt. IV: Sorsele—Lojtoträsk—Sjulnäs |
|||
—Bergnäs—Sandudden....... |
48,514 |
4.540,000 |
5,000,000 |
Alt. VI: Sorsele—Stocknäverberget— |
|||
Bure—Sjulnäs—Bergnäs—Sandudden |
51,050 |
4,765,000 |
5,085,000 |
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte för Inlandsbanans
fortsättande mellan Sorsele och Sandudden fastställa den sträckning, som av
styrelsen betecknats med alternativ II, nämligen sträckningen Sorsele—Stocknäverberget—Bure—Slagnäs—Sandudden.
Chefen för generalstaben har i avgivet utlåtande anfört, att ur försvarssynpunkt
de ifrågasatta sträckningarna syntes likvärdiga i den mån frågan kunde
bedömas, innan slutgiltiga förslag till konstbyggnader över Skellefte älv med
tillhörande vattendrag förelåge.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Beträffande frågan örn den lämpligaste sträckningen av Inlandsbanan mellan
Sorsele och Sandudden hava, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
inom därav berörda trakter gjort sig gällande motsatta intressen, framförda
å ena sidan av Arjeplogs kommun och å andra sidan av de närmast angränsande
delarna av Sorsele, Malå och Arvidsjaurs socknar. Med den utveckling,
som motorfordonstrafiken numera tagit och ytterligare torde gå till
mötes, synes emellertid avgörande betydelse ej kunna tillmätas den omständigheten,
huruvida för respektive orter avståndet till järnvägen ökas eller
minskas i den jämförelsevis ringa omfattning, varom är fråga vid de alternativa
huvudsträckningarna över Slagnäs eller Bergnäs. I likhet med järnvägsstyrelsen
anser jag därför —■ efter att hava avlagt personligt besök å
platsen — att de skäl av berörda beskaffenhet, som för de båda ifrågavarande
huvudsträckningarna anförts av ortsbefolkningen och även kommit till uttryck
i de båda länsstyrelsernas uttalanden, icke kunna sägas giva bestämt
utslag för någotdera av nämnda huvudalternativ. Ur synpunkten av de framtida
utvecklingsmöjligheterna inom berörda trakter synes ej heller något av
alternativen vara att avgjort föredraga.
Däremot kan man givetvis hysa förståelse för Arjeplogsbefolkningens önskemål
örn banans framdragande närmare Arjeplogs kyrkostad, då ju genom
statsmakternas beslut år 1928 fastställts en för Arjeplogs socken mindre
fördelaktig sträckning av Inlandsbanan än den, som befolkningen på grund
av tidigare principbeslut haft anledning att räkna med. Emellertid har under
behandlingen av förevarande ärende, i syfte att bereda Arjeplogs kommun viss
kompensation härför, väckts förslag örn anordnande av en för godstransporter
i samtrafik med statens järnvägar avsedd automobillinje från Arjeplogs kyrkostad
till lämplig station å Inlandsbanan. Denna fråga är för närvarande under
övervägande inom järnvägsstyrelsen, och enligt vad jag inhämtat är styrelsen
benägen att medverka till upprättande av en dylik reguljär godsförbindelse
mellan Arjeplog och statsbanenätet på villkor beträffande fraktberäkningen,
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
23
vilka skulle grundas därpå, att frakterna till och från Arjeplog icke skulle
bliva dyrare än om Inlandsbanan blivit framdragen över Kasker. En dylik
godstrafiklinje, vilken komme att utgöra komplement till den redan befintliga
persontrafiken medelst postdiligens, skulle uppenbarligen medföra betydande
lättnader i fraktkostnaderna och därigenom verksamt bidraga till kommunens
framtida utveckling. Vid sådant förhållande och då järnvägen även
enligt Slagnäsalternativet skulle komma att nå Storavan vid såväl Sandudden
som Avaviken, vid vilken sistnämnda plats direkt förbindelse, mellan järnvägsoch
sjötrafiken kan anordnas, skulle också vid Slagnäslinjens fastställande
ernås väsentligen förbättrade kommunikationsförhållanden för Arjeplog.
På sätt av det föregående torde framgå har jag ur de synpunkter, jag funnit
närmast böra anläggas, måst lika med järnvägsstyrelsen finna kostnadsfrågan
vara den vid ärendets bedömande mest framträdande. Örn jag alltså redan på
grund härav är böjd att förorda Slagnäslinjen, synes mig emellertid ett avgörande
av frågan i enlighet med denna ståndpunkt vinna ökat stöd av do
möjligheter till förbättrad godstrafikförbindelse för Arjeplog, som nyss berörts.
I detta sammanhang vill jag tillägga, att med hänsyn till befolkningsfördelning
och vägförbindelser banan enligt min mening under alla förhållanden torde
böra från Sorsele framdragas över Bure. Vid val av en linje över Bergnäs skulle
man då vara hänvisad till alternativ VI, varvid kostnadsskillnaden mellan
Slagnäs- och Bergnäslinjerna skulle ökas från det av länsstyrelsen i Norrbottens
län berörda beloppet 540,000 kronor till 625,000 kronor.
I enlighet med det anförda är jag beredd att tillstyrka fastställandet av järnvägsstyrelsens
förslag örn banans framdragande över Bure och Slagnäs i huvudsaklig
överensstämmelse med alternativ II, vilket alternativ för övrigt närmast
sammanfaller med den sträckning, som låg till grund för kostnadsberäkningarna,
då järnvägsstyrelsen år 1928 underställde statsmakternas prövning den
nu i huvudsak beslutade sträckningen. Innan denna fråga av Kungl. Maj :t företages
till avgörande, lärer emellertid riksdagen böra beredas tillfälle att, örn
den så önskar, uttala sig i ämnet.
Vad härefter angår anslagsbehovet för nästkommande budgetår till fortsatta
arbeten å Inlandsbanan, delar jag järnvägsstyrelsens uppfattning, att
frågan örn medel för järnvägens fortsättande mellan Arvidsjaur och Jokkmoklt
lämpligen bör anstå, intill dess anslag för statsbanan Hällnäs—Stensele icke
längre erfordras eller alltså, såvitt nu kan bedömas, till nästa års riksdag. Det''
synes därför icke påkallat att för närvarande taga ståndpunkt till den av styrelsen
uppgjorda planen för Inlandsbanebyggets fortsatta finansiering. Mot
järnvägsstyrelsens förslag örn ett anslag för nästkommande budgetår å
2,000,000 kronor för arbetena å Inlandsbanans södra del fram till Arvidsjaur
har jag intet att erinra. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att
senare denna dag angiva, torde berörda anslagsbelopp böra anvisas av andra
statsinkomster än lånemedel.»
Av 1928 års riksdag har uttalats, att det en gång fattade beslutet om Inlandsbanans
byggande till hela dess längd borde fullföljas, om ock på grund
av tidsförhållandena planens genomförande måste utsträckas över en betydligt
längre tidsrymd än man ursprungligen räknat med. I enlighet härmed beviljades
anslag för banbyggets fortsättning söderifrån från Sorsele mot Arvidsjaur.
Någon ändring i det tidigare fattade beslutet örn avbrott tillsvidare med arbetena
å Inlandsbanans norra del närmast söder örn Jokkmokk gjordes däremot
icke. Då nu i väckta motioner ifrågasatts arbetenas återupptagande jämväl å
Utskottets
yttrande.
24
Siatsutslcottets utlåtande Nr 9 A.
denna nordliga sträcka närmast Jokkmokk, vill utskottet erinra, att detta
skulle innebära en olämplig förskjutning av de utav järnvägsstyrelsen uppgjorda
planerna för Inlandsbanebyggets bedrivande. Arbetets uppdelning på
två distrikt komme sålunda att medföra arbetstekniska svårigheter med därav
följande ytterligare kostnadsfördyring av det kapitalkrävande företaget. Utskottet
har visserligen ej förbisett vad i motionerna anförts örn rådande arbetslöshet
kring Porjus, men utskottet vill ifrågasätta, huruvida den lättnad
häri, som tilläventyrs skulle vinnas genom Inlandsbanebyggets omedelbara
upptagande även norrifrån, står i rimligt förhållande till de budgetära uppoffringar
ett sådant beslut drager med sig. Den vid företaget sysselsatta personalen
lärer sålunda komma att företrädesvis utgöras av yrkeskunniga järnvägsarbetare,
som måste förflyttas till orten från andra trakter av landet.
Pör arbetenas bedrivande a Inlandsbanans södra del och närmast för fortsättning
av den cirka 9 mil långa sträckan Sorsele—Arvidsjaur har nu Kungl.
Maj:t i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag äskat 2 miljoner kronor. Enligt
vad utskottet inhämtat, måste emellertid detta anslagsbelopp anses knappt
tilltaget för arbetenas ekonomiska bedrivande. Beaktas bör att tvärbanan
Hällnäs Stensele beräknas närma sig sin fullbordan under innevarande år,
varvid en del arbetare lämpligen kunde överflyttas därifrån till Inlandsbane-,
bygget. Av dessa skäl och med hänsyn till de starka önskemål, som framkommit
örn Inlandsbaneföretagets bedrivande i något hastigare takt än hittills,
vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande anslag bestämmes till 2,500,000 kronor,
en höjning alltså av 500,000 kronor i förhållande till vad som av Kungl.
Majit begärts. [Vid anvisande därjämte av det av Kungl. Majit begärda anslagsbeloppet
av 1,500,000 kronor till tvärbanan Hällnäs—Stensele skulle alltså
anslagen till järnvägsbyggnaderna i Norrland för budgetåret 1930/1931
belöpa sig till sammanlagt 4,000,000 kronor, ett kapitalbelopp som man jämväl
för kommande ar lärer fa räkna med som behövligt och som då, såvitt nu
kan bedömas, skulle komma att helt nedläggas på det fortsatta Inlandsbanebygget.
Genom ett bifall till detta utskottets förslag skulle öppnas möjlighet
till ett påskyndande av Inlandsbanebyggets fortsättning från Arvidsjaur upp
mot Jokkmokk och alltså de av herr Bergqvist m. fl. och herr Hage m. fl. i
motionerna 1:45 och lii 91 samt herr Hammarskjöld i hans förberörda motion
framförda kraven bliva i viss mån tillgodosedda.
Beträffande Inlandsbanans sträckning å linjen Sorsele—Arvidsjaur anser
utskottet den sydligare linjen över Slagnäs (i Västerbottens län) söder örn
Naustasjön böra väljas i enlighet med vad järnvägsstyrelsen räknade med i den
till 1928 års riksdag framlagda planen till Inlandsbanebyggets fortsättning.
Gentemot det motionsvis framförda yrkandet örn banans framdragning norr
örn nämnda sjö över Sjulnäs (i Norrbottens län) må erinras, att detta medför
en förlängning av banan med cirka 4 km., vilken förlängning beräknas draga
med sig en kostnadsfördyring på cirka 600,000 kronor. Visserligen innebär
denna mera nordliga, motionsvis förordade sträckning en förkortning av avståndet
till Arjeplogs kyrkoby från cirka 6 till 5 mil. Olägenheterna för
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
25
Arjeplog av det något längre avståndet till järnvägen, som den södra sträckningen
över Slagnäs medför, skulle dock motvägas av den fördel, som Arjeplogs
socken vunne, därest, såsom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt, en automobillinje,
trafikerad under samverkan och i samtrafik med statens järnvägar, inrättas
mellan Arjeplog och lämplig station å Inlandsbanan.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag samt de av herr Bergqvist m. fl. och herr Hage
m. fl. väckta motionerna (1:45 och 11:91) ävensom herr
Hammarskjölds motion 1:113, till Inlandsbanan mellan Volgsjön
och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor;
b) att de av herrar Bergqvist och Hansén samt herr Hage
m. fl. väckta motionerna 1:114 och II: 213 angående sträckningen
av viss del av Inlandsbanan ej må av riksdagen bifallas.
16 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att till statsbanan
Hällnäs—Stensele för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av
1,500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 82 och 83 av statsrådsprotokollet.
Täckning för anslaget skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag beredas av andra
statsinkomster än lånemedel.
Under erinran att förevarande framställning avser anslag för fullbordande
av ifrågavarande statsbanebyggnad, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl.
Maj :ts förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor.
17:o) Kungl. Majit har (punkt 23) föreslagit riksdagen att till automobillinje
Övertorneå—Pajala för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83—86 av statsrådsprotokollet.
Täckning för anslaget skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag beredas av andra
statsinkomster än lånemedel.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1929 års riksdag (skrivelse
nr 91) för anordnande av en automobillinje mellan Övertorneå och Pajala för
innevarande budgetår ett reservationsanslag av 300,000 kronor, motsvarande
hälften av den beräknade totalkostnaden för företaget.
Statsbannu
Hällnäs—
Stensele.
[22.]
Utskottets
yttrande.
Automobillinje
Övertorneå—
Pajala.
[23.]
20
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Utskottets
yttrande.
Markför
värv.
[24.]
Rullande
materiel för
malmtranspörtem
a &
malmbanan.
[25.]
Järnvägsstyrelsen äskar nu för fullbordande av automobillinjen ett anslag
för budgetåret 1930/1931 av 300,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
»Enligt vad jag inhämtat låter det sig för närvarande icke beräkna, i vad
mån den av järnvägsstyrelsen avsedda begränsningen av de fasta anläggningarna
kan komma att medföra besparing i kostnaderna för anordnande av
ifrågavarande automobillinje. Jag anser mig därför böra tillstyrka bifall
till järnvägsstyrelsens anslagsäskande. Givetvis bör emellertid noga tillses, att
de möjligheter i skilda hänseenden till nedbringande av kostnaderna för linjen,
som kunna yppa sig, också bliva vederbörligen beaktade, i den mån de äro
förenliga med ett rationellt tillgodoseende av anläggningens syfte. På sätt
chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag angiva, torde det
begärda anslaget i likhet med vad som skett innevarande budgetår böra utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till automobillinje Övertorneå—Pajala för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 300,000
kronor.
18 :o)
ställa,
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24) får utskottet hem
att
riksdagen må till markförvärv för budgetåret 1930/1931
anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
19:o) Kungl. Majit har (punkt 25) föreslagit riksdagen att till rullande
materiel för malmtransporterna å malmbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 87—89 av åberopade statsrådsprotokollet.
För anskaffning av rullande materiel har riksdagen beviljat anslag senast
år 1921, då ett belopp av 6,000,000 kronor anvisades, därav 2,500,000 kronor å
tilläggsstat för år 1921 och återstoden för år 1922. Dessa anslag hava numera
helt tagits i anspråk.
Järnvägsstyrelsen har nu för inköp av rullande materiel för ombesörjande av
malmtransporterna å malmbanan äskat ett anslag för budgetåret 1930/1931 av
1,500,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
»Järnvägsstyrelsens förslag avser dels förbättring av malmvagnsparken och
dels anskaffande av malmvagnar för möjliggörande av den ökade utfraktning
av malm, som är att förvänta på grund av 1927 års avtal mellan svenska staten
och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. fl. Sålunda skulle aen befintliga
vagnparken förses med rullager samt 240 nya malmvagnar anskaffas.
Av dessa vagnar skulle 50 utgöra ersättning för motsvarande antal äldre,
mindre lastdryga vagnar, vilka skulle utnyttjas å linjen Boliden—Rönnskär.
Den sålunda framlagda planen synes böra godtagas.
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
27
Vad kostnaderna beträffar, belöpa de sig enligt den gjorda beräkningen till, i
randa tal, 4,000,000 kronor för vagnparkens förseende nied rullager, vilken kostnad
skulle fördelas på fyra år, 400,000 kronor för de 50 stycken malmvagnar,
som skulle anskaffas i ersättning för de till Bolidenbanan avdelade, och 1,500,000
kronor för återstående 190 stycken malmvagnar. Av dessa kostnadsbelopp skulle
det sistnämnda bestridas medelst anslag å riksstaten, under det att förnyelsefonden
skulle tagas i anspråk för de övriga kostnaderna. Järnvägsstyrelsens
förslag örn beredande av medel å riksstaten i föreslagen omfattning
anser jag mig böra biträda. Vad beträffar ianspråktagande av medel ur förnyelsefonden
för angivna arbeten och anskaffningar synes järnvägsstyrelsens
förslag ej heller giva anledning till erinran. En närmare prövning av medelsbehovet
för sistnämnda ändamål torde få ske, då denna fråga förelägges Kungl.
Maj :t.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet, Utskottets
yttrande.
att riksdagen må till rullande materiel för malmtransporterna
å malmbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.
Statens vattenfallsverk.
20 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att till kraftstation Kraftstavid
Vargön för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 Vargön,
kronor. [26.]
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 90—104 av
åberopade statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 30 september 1929 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning
örn bland annat följande anslag för budgetåret 1930/1931, nämligen
dels 2,500,000 kronor för påbörjande av en ny kraftstation vid Vargön,
dels 500,000 kronor för insättande av ett nytt maskinaggregat i Motala kraftstation,
dels 200,000 kronor för påbörjande av arbeten med en ny kraftstation i Motala
ström mellan Norrbysjön och Roxen,
dels ock 1,100,000 kronor för vissa utvidgningsarbeten vid ångkraftstationen
i Västerås.
Till belysning av föreliggande behov av utvidgningar inom det s. k. Mellansvenska
centralblocket (Älvkarleby—Trollhättan—Motala) har vattenfallsstyrelsen
anfört bland annat följande:
Enligt en under år 1927 verkställd utredning skulle de nuvarande kraftanläggningarna
vid år med normal vattentillgång kunna tillgodose en årsbelastning
av 1,325 miljoner kilowattimmar. Efter den sedermera beslutade veckoregleringen
av Göta älv skulle den nyttiga krafttillgången kunna ökas till 1,375
miljoner kilowattimmar per år. Därvid skulle Västerås ångkraftstation så
28
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
kompletteras, att en effekt av 42,000 kilowatt ständigt bleve tillgänglig. En
sådan komplettering hade också numera beslutats och vore under genomförande.
Under normala vattenår skulle ångkraftstationen därvid producera 40 miljoner
kilowattimmar, men under lågvattenår beräknades produktionen komma att
ökas till 100 miljoner kilowattimmar.
Genom utbyte av de äldre turbinerna i Älvkarleby och Trollhättan påräknades
ett nytt krafttillskott av c:a 30 miljoner kilowattimmar. Genom att förkorta
revisionstiden av maskinaggregaten i de samarbetande kraftstationerna
hade det varit möjligt att öka kraftleveransförmågan med i genomsnitt 45 miljoner
kilowattimmar per år, och slutligen hade man genom förbättrad utnyttjning
hos en del abonnenter särskilt inom trä- och pappersindustrien kunnat tillgodogöra
ytterligare cirka 25 miljoner kilowattimmar. Totalt sett kunde därför
centralblocket efter fullbordande av nu pågående arbeten med Göta älvs
veckoreglering, med komplettering av ångturbinutrustningen i Västerås samt
med ombyggnad av vissa äldre turbinaggregat i Älvkarleby och Trollhättan,
tillgodose en total energileverans av omkring 1,475 miljoner kilowattimmar
per år.
Kraftförbrukningen hade från den 1 juli 1928 till och med den 30 juni 1929
utgjort 1,345 miljoner kilowattimmar. Då denna förbrukning på grund av god
vattentillgång vore något högre än den, som under normala vattenår behövde
levereras, kunde man säga, att marginalen mellan nuvarande normala förbrukning
och den krafttillgång, som nyss nämnts, uppginge till 150 miljoner kilowattimmar.
Denna marginal vore ganska knapp. Enligt den år 1927 verkställda utredningen
ökades kraftförbrukningen inom den allmänna kraftdistributionen och
vid elektrifierade järnvägar med normalt 30 miljoner kilowattimmar per år,
under det att övriga belastningskategorier ökades med normalt 20 miljoner kilowattimmar
per år, eller sammanlagt 50 miljoner kilowattimmar per år. Erfarenheten
från de båda senaste åren bekräftade riktigheten av denna beräkning,
samtidigt som den utvisade, att belastningsökningen under år med goda konjunkturer
kunde bliva omkring 50 % högre. Krafttillgången skulle sålunda
vid normal ökning vara tagen fullt i anspråk på sommaren 1932. Örn nuvarande
gynnsamma konjunkturer fortsatte, kunde man vänta, att krafttillgången
toges fullt i anspråk redan sommaren 1931.
Beträffande den närmare innebörden av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande
förslag har departementschefen anfört bland annat följande:
Vad utvidgningen av Motala kraftverk angår, innebär styrelsens förslag, att
ett tredje maskinaggregat skulle installeras därstädes. Äv utredningen framgår,
att den produktionskapacitet, som genom denna installation skulle utvinnas,
icke är av den omfattning, att elen skulle medföra någon i och för sig
mera betydande ökning av den totala krafttillgången inom centralblocket. Däremot
skulle denna anläggning — vilken förberetts vid kraftstationens första
utbj^ggnad och därför nu kan ske med en i förhållande till den väntade avkastningen
ringa anläggningskostnad — ur ekonomisk synpunkt ställa sig
synnerligen fördelaktig. Densamma torde därför nu böra komma till stånd.
Mot det av vattenfallsstyrelsen för denna utvidgning beräknade kostnadsbeloppet,
500,000 kronor, har jag intet att erinra.
Vid ångkraftstationen i Västerås har vattenfallsstyrelsen ansett en ytterligare
utvidgning vara erforderlig för att säkerställa den ökade krafttillgång,
som beräknas bliva behövlig redan innan någon av de föreslagna nyanläggningarna
hunnit färdigställas. Vad maskininstallationen angår, har utvidgningen
— tack vare den höjning av maximaleffekten hos det senast beslutade maskin
-
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
29
aggregatet, som på sätt vattenfallsstyrelsen omförmält ägt rum vid beställandet
av detta aggregat -—- ansetts kunna begränsas till utbyte av ett äldre aggregat
med en effekt av 7,000 kilowatt mot ett nytt aggregat om 21,000 kilowatt.
Däremot skulle enligt förslaget krävas en mera avsevärd utökning av ångpanneutrustningen,
nämligen med ett ångpanneaggregat, motsvarande en maskineffekt
av 22,500 kilowatt. Då de sålunda föreslagna kompletteringarna av
ångkraftverket synas välbetänkta, finner jag mig böra biträda styrelsens förslag
på denna punkt. Kostnaderna för förslagets genomförande hava beräknats
till sammanlagt 1,625,000 kronor, mot vilket belopp jag icke funnit skäl
till erinran. Ej heller har jag någon invändning att göra mot styrelsens
förslag att ett belopp av 125,000 kronor av kostnaden för nyssnämnda äldre
maskinaggregats ersättande bestrides av vattenfallsverkets förnyelsefond. I
enlighet med vad styrelsen ifrågasatt tillstyrker jag, att av den beräknade totala
anslagsumman ett belopp av tillhopa 1,100,000 kronor för ifrågavarande
arbeten beredes under nästkommande budgetår.
Med avseende å vattenfallet vid Vargön innebär styrelsens förslag, att detta
fall skulle för en beräknad totalkostnad av 9,400,000 kronor — varav 2,500,000
kronor skulle anvisas för nästkommande budgetår — utbyggas för en produktionskapacitet
av till en början 85 miljoner kilowattimmar per år. Denna energimängd
skulle efter genomförandet av Vänerns reglering kunna, tack vare den
ökade fallhöjd, som vinnes genom utförande av de rensningsarbeten, vilka höra
samman med regleringen, utan ytterligare anläggningskostnad ökas till 115
miljoner kilowattimmar årligen. Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit
beträffande utbyggnad av Vargöfatlet har jag ansett mig böra biträda allenast
med den ändringen, att det av styrelsen för nästkommande budgetår äskade
anslagsbeloppet synes mig kunna utan olägenhet minskas till 2,000,000 kronor.
Enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle vidare för budgetåret 1930/1931
anvisas ett anslag av 200,000 kronor till vissa förberedande åtgärder för utbyggnad
av statens vattenfall i Motala ström mellan Moxen och Norrby sjön, de
s. k. Jakobslundsfallen. Enligt styrelsens plan skulle denna utbyggnad sedermera
bedrivas så, att densamma kunde färdigställas under något av åren 1933
—1935. Då närmare utredning ännu ej föreligger rörande ifrågavarande anläggning,
behöver jag icke här taga ståndpunkt till denna plan, vilken jag
längre fram torde få tillfälle att närmare behandla.
Av vikt måste vara att man från statens vattenfallsverks sida i tid gör sig
beredd möta den ökning av energibehovet, som kan förutses som sannolik och
som lärer bliva alltmer framträdande, i den mån den pågående gynnsamma utvecklingen
av landets industriella liv får fortgå.
Här framlagda utbyggnadsprogram — innefattande under nu förevarande
punkt hemställan örn anslag till nyanläggning av en kraftstation vid Vargön
och i två av utlåtandets följande punkter förslag örn anvisande av medel till
vissa utvidgningar av Motala kraftverk och ångkraftstationen i Västerås
— avser säkerställande av det sannolika kraftbehovet fram till slutet av 1936
inom det s. k. mellansvenska centralblocket. Med hänsyn till den i statsverkspropositionen
lämnade utredningen och de upplysningar, utskottet ytterligare
under hand inhämtat, vill utskottet förorda planen till genomförande. De
ifrågasatta åtgärderna måste, så långt nu kan bedömas, anses motiverade av
nyss antydda, alltjämt fortgående kraftiga stegring i åtgången av elektrisk
kraft.
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
Veckor ellering
av
{Jota älv.
[27.]
Utskottets
yttrande.
Nytt maskinaggregat
vid Motala
kraftverk.
r 28.]
Förberedande
åtgärder
fölen
ny kraftstation
i
Motala
ström.
[29.]
Utvidgning
av ängkraftstationen
i Västerås.
[30.]
Det till utbyggnad av vattenfallet vid Vargön nu begärda anslagsbeloppet
2,000,000 kronor anser sig utskottet sålunda böra tillstyrka.
Under åberopande av det ovan sagda tillstyrker utskottet vidare de begärda
anslagen till vissa utvidgningar vid Motala kraftverk och ångkraftstationen
i Västerås, varom emellertid, såsom nyss nämnts, förslag göras i det följande
under särskilda punkter.
Under nu förevarande punkt hemställer utskottet alltså,
att riksdagen må till kraftstation vid Vargön för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
21 :o) Kungl. Majit har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till veckoreglering
av Göta älv för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av
1,500,000 kronor.
Ifrågavarande av 1928 års riksdag beslutade arbeten omfatta i huvudsak
uppsprängning av en ny avloppskanal vid Vänerns utlopp i Göta älv samt
uppförande av en dammbyggnad över älven. Kostnaderna härför hava beräknats
till 5,000,000 kronor. För ändamålet hava anvisats 1,400,000 kronor för
budgetåret 1928/1929 och 1,800,000 kronor för budgetåret 1929/1930. Av
återstående behövligt belopp äskas 1,500,000 kronor för nästkommande budgetår,
medan 300,000 kronor anses kunna överflyttas till ett senare budgetår.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till veckoreglering av Göta älv för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor.
22 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 28) och under åberopande
av vad utskottet yttrat under punkten 20 här ovan, hemställer utskottet,
att riksdagen må till nytt maskinaggregat vid Motala kraftverk
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
23 :o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn beräkning av anslag till vissa
förberedande åtgärder för anläggning av en kraftstation i Motala ström mellan
Roxen och Norrbysjön (vid Jakobslundsfallen) kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för
riksdagen
anmäla.
24 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 30) och under hänvisning
till vad utskottet yttrat under punkt 20 :o) här ovan, hemställer utskottet,
att riksdagen må till utvidgning av ångkraftstationen i
Västerås för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 1,100,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
31
25 :o) Kungl. Maj:t Ilar (punkt 31) föreslagit riksdagen att till kraftstation
vid Sillre för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 700,000
kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 76, gjorda framställning beslutade
1929 års riksdag, att, för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk,
en statens kraftstation skulle anläggas vid Sillre för en beräknad kostnad
av 2,250,000 kronor, samt anvisade för påbörjande av arbetet härå för
budgetåret 1929/1930 ett anslag av 300,000 kronor. För arbetenas fullföljande
äskas nu ett anslag av 700,000 kronor för nästkommande budgetår.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må till kraftstation vid Sillre för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.
26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till en andra
tilloppstunnel vid Porjus kraftstation för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 32, gjorda framställning
har 1929 års riksdag medgivit, att för påbörjande av arbetena med en andra
tilloppstunnel vid Porjus kraftstation finge användas ett belopp av högst
250.000 kronor av reservationer å de av riksdagen å riksstaten för år 1921
och å tilläggsstat för år 1920 anvisade reservationsanslagen örn tillhopa
17.500.000 kronor till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk. Tunneln utgör
ett fristående led i vissa av vattenfallsstyrelsen planerade utvidgningsarbeten
vid Porjus för tillgodoseende av det växande kraftbehovet vid malmfälten
och statens järnvägar samt i Norrbottens kustland. Kostnaden för anläggningen
beräknas kunna stanna vid 1,000,000 kronor genom arbetenas utsträckande
över en jämförelsevis lång tidrymd och deras bedrivande huvudsakligen
under sådana årstider, då ledig arbetskraft finnes tillgänglig. För
fortsättande av förevarande arbeten äskas nu anslag å riksstaten till belopp av
300.000 kronor.
Mot Kungl. Majis förslag har utskottet intet att erinra och hemställer
alltså,
att riksdagen må till en andra tilloppstunnel vid Porjus
kraftstation för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
27:o) Kungl. Maji har (punkt 33) föreslagit riksdagen att till kraftledning
från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 215,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 108—lil av statsrådsprotokollet.
Kraftstation
vid
Sillre.
[3L]
Utskottets
yttrande.
En andra
tilloppstunnel
vid
Porjus
kraftstation.
[32.]
Utskottets
yttrande.
Kraflledn
in g1 från
Gällivare
för elektrifiering
av
av vissa
delar av
Norrbottens
län.
[33.]
32
Statsutskottets utlåtande Kr 9 A.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1929 års riksdag (skrivelse
nr 85, punkt 30) till utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering
av vissa delar av Norrbottens län, nämligen inom Gällivare, Korpilombolo,
Tärendö, Junosuando och Pajala socknar, för budgetåret 1929/1930
under utgifter för kapitalökning ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att
utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Planen för denna elektrifiering
gick bland annat ut på att elektrisk energi skulle överföras från Porjus kraftverk
medelst en huvudledning från Gällivare till lämplig punkt i Tärendö
samt att kraften därefter skulle distribueras genom särskilt andelsföretag, ett
för Gällivare och ett för de övriga socknarna (den nordöstra finnbygden). Andelsägarnas
insatser skulle bestå dels i kontanta belopp, dels i vissa naturaprestationer.
Huvudledningen från Gällivare skulle utbyggas och underhållas
genom vattenfallsstyrelsens försorg. Ledningen hade beräknats draga en kostnad
av 340,000 kronor. Vidare förutsattes, att staten skulle medverka till
utförande av de för kraftdistributionen avsedda andelsföreningarnas ledningsnät
med ett belopp av tillhopa 167,500 kronor, avsett såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet
för kontanta insatser i föreningarna. Ytterligare förutsattes,
att för underlättande av ledningsnätens utförande skulle ur kraftledningslånefonden
utgå ett lån å 376,000 kronor på de för lån från denna fond
i allmänhet gällande villkoren.
Vid anmälan av frågan om fortsatt anslag för utförande av huvudledningen
från Gällivare har departementschefen anfört följande:
»Såsom den lämnade redogörelsen torde utvisa, hava statsmakterna vid sitt
beslut örn åtgärder för underlättande av ifrågavarande elektrifieringsföretag,
i syfte att vinna garanti för att företaget i sin helhet skulle från början bliva
ekonomiskt säkerställt, förutsatt att andelsföreningarnas bildande och registrering
samt bindande teckning av tillräckligt antal andelar skulle föregå utbetalning,
även till någon del, av de anslagsmedel, som avsetts för stödjande av
företaget.
Med hänsyn till de förutsättningar, under vilka beslutet örn ifrågavarande
åtgärder sålunda fattats, synes visserligen tvekan kunna föreligga örn lämpligheten
av att, såsom länsstyrelsen nu ifrågasatt, staten skulle ikläda sig den
betydande utgiften för huvudledningens framdragande samt bevilja bidrag till
distributionsledningar, så länge de uppställda villkoren uppfyllts endast beträffande
det ena av de i planen ingående båda distributionsområdena. Man
synes emellertid icke böra förbise det stora intresse, som inom nordöstra finnbygden
visats för frågans lösning, och den synnerliga betydelse, företagets utförande
för denna bygd otvivelaktigt skulle äga. Härtill kommer, att vad
länsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen nu anfört i ämnet torde berättiga till
det antagandet, att uppfyllandet även inom Gällivareområdet av förutsättningarna
för statens medverkan till elektrifieringsföretaget endast är en tidsfråga.
Under dessa förhållanden har jag ansett mig böra tillstyrka, att huvudledningen
redan nu kommer till utförande. För nästkommande budgetår torde
alltså böra beviljas återstående medel till bestridande av anläggningskostnaden
för denna ledning. Enligt vattenfallsstyrelsens utredning beräknas nämnda
kostnad, som ursprungligen uppskattats till 340,000 kronor, numera till 315.000
kronor. I överensstämmelse med denna beräkning, som icke givit mig anledning
till erinran, skulle utöver redan anvisat belopp erfordras ett ytterligare
anslag av 215,000 kronor, vilket liksom innevarande budgetårs anslag lärer
böra anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Statsutskottets utlåtande Nr 0 A.
33
Däremot synes det för företagets planenliga genomförande inom nordöstra
finnbygden icke erforderligt att redan för nästkommande budgetår berecia
medel för bidrag till distributionsföreningen inom nämnda bygd.»
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskot- utskottets
tet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag. yttrande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till kraftledning från Gällivare för elektrifiering
av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret 1930/
1931 anvisa ett reservationsanslag av 215,000 kronor.
28 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 34) föreslagit riksdagen att till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 112—114 av statsrådsprotokollet.
För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk har för budgetåret 1929/1930 anvisats ett belopp
av 700,000 kronor.
JHstrihutionsanlägguingar
och därmed
sammanhängande
arbeten vid
statens
kraftverk.
[34.]
I skrivelse den 26 september 1929 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1930/1931 begärt ett anslag av 3,300,000 kronor.
Departementschefen har, efter att hava lämnat en redogörelse för anslagsbehovet
inom de olika kraftverken, vidare anfört följande:
»Av vattenfallsstyrelsens skrivelse framgår, att det nu begärda anslaget är
avsett att tagas i anspråk för utvidgningar och förstärkningar inom statens
kraftverks olika distributionsområden ävensom för nya anläggningar, varav
behov tid efter annan uppkommer.
Beträffande det av styrelsen berörda sättet för utförande av kraftledningen
Porjus—Boden må framhållas, att denna fråga behandlades i nästlidet års
statsverksproposition. Därvid erinrade jag, att Kungl. Majit genom beslut den
30 december 1927 bemyndigat vattenfallsstyrelsen att påbörja ifrågavarande
kraftledning samt därjämte föreskrivit, att kostnaden för detta arbete skulle
utgå från anslagen till utförande av distributionsanläggningar m. m. Jag anförde
vidare, att kraftledningen varit avsedd för en effekt av till en början
4,000 kilowatt och vid tiden för Kungl. Majlis nyssnämnda beslut beräknats
draga en kostnad av omkring 1,050,000 kronor. Enligt vad jag från vattenfallsstyrelsen
inhämtat, hade styrelsen, på grund av att priset på virke avsevärt
stigit, beslutat bygga linjen med järnstolpar och till följd därav med grövre ledning
i stället för, såsom förut varit avsett, med trästolpar. Härigenom ökades
visserligen anläggningskostnaden med 252,000 kronor till 1,302,000 kronor, men
styrelsen beräknade i stället årskostnaden komma att uppgå till lägre belopp
än örn linjen utförts med trästolpar och att linjens överföringsförmåga höjes
till 6,000 ä 7,000 kilowatt, varjämte den tidpunkt, då isoleringen på linjen måste
ökas och transformeringsanläggningar för högre spänning byggas i Porjus och
i kustlandet, i avsevärd grad framflyttades.
Av vattenfallsstyrelsens nu framlagda beräkningar framgår, att under nästkommande
budgetår för utförande av större distributionsanläggningar skulle
åtgå ett belopp av 1,940,000 kronor. Till diverse mindre anläggningar, som ej
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 9 A käft. (Nr .9 A.) 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
TJtslcottets
yttrande.
för närvarande kunna förutses eller lokaliseras eller beträffande vilka färdiga
planer ännu ej förefinnas, beräknas erforderligt ett belopp av 560,000 kronor.
Härtill kommer det belopp av omkring 800,000 kronor, som kraves för täckande
av beräknat anslagsöverskridande under innevarande budgetår.
Då behovet av elektrisk kraft uppenbarligen är statt i stadig ökning och
då det synes angeläget, att vattenfallsstyrelsen för att kunna i tid tillgodose
framträdande efterfrågan på kraft har tillräckliga anslagsmedel till sitt förfogande
för erforderliga nyanläggnings- och kompletteringsarbeten av nu
ifrågavarande art, har jag ansett mig böra tillstyrka en avsevärd anslagshöjning
till förevarande ändamål för nästkommande budgetar. En jämkning nedåt
av det utav vattenfallsstyrelsen begärda anslagsbeloppet till 3,000,000 kronor
lärer dock vara möjlig.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för budgetåret
1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av täckning för de här ovan tillstyrka anslagen
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 11 februari 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C■ Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, K. V. Bydén, E. A.
Lundell, C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskjöld, J. G. Walles och D. Hansén;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S,
Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge, J. Olofsson
i Digernäs, O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
O. Andersson i Höör, A. Norsell och F. V. Sandwall.
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
35
Reservationer:
vid punkt 4 (vinterposttrafiken på Öland)
av herrar Nilsson i Gränebo, Asplund, Hammarskjöld, Walles, Anderson i
Råstock, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Örebro, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Höör och Norsell, som ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»örn från ölandsbefolkningens sida statens fortsatta mellankomst begäres
för tryggande av vinterförbindelserna mellan ön och fastlandet, måste detta
anses förståeligt med hänsyn till öns avskilda läge och de svåra isförhållandena
i Kalmarsund.
Ett nedläggande av en statlig kommunikationsled med omkring 50-årig hävd
för sig måste ock innebära en svår missräkning för öbefolkningen, i all synnerhet
sedan leden numera börjat lämna tillfredsställande ekonomiskt resultat.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka generalpoststyrelsens
förslag örn ersättande av den nuvarande ångaren, vilken alltsedan ledens tillkomst
gått i en påfrestande vintertrafik på densamma, mot ett nytt starkare
fartyg.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av de av herrar Nilsson i Gränebo
m. fl. och Wirsell m. fl. i ämnet väckta motionerna I: 71 och
II: 140, må medgiva, att till generalpoststyrelsens disposisition
ställes ett belopp av 350,000 kronor av postverkets förnyelsefond
för anskaffande av ett nytt isbrytande postångfartyg
till fortsatt uppehållande av förbindelsen mellan fastlandet
och Öland.»
vid punkt 15:o) (Inlandsbanan å sträckan Yolgsjön—Gällivare)
beträffande mom. a) av utskottets hemställan av herrar Nilsson i Bonarp,
Olsson i Kullenbergstorp och Olsson i Blädinge, vilka ansett att utskottet, med
hänsyn till att ifrågavarande anslag är avsett att utgå av skattemedel, bort
hemställa,
a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majlis förevarande
förslag samt med avslag å de av herr Bergqvist m. fl.
och herr Hage m. fl. väckta motionerna (1:45 och 11:91)
ävensom herr Hammarskjölds motion 1:113, i vad de skilja
sig från Kungl. Maj:ts förslag, till Inlandsbanan mellan Vallsjön
och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor;
beträffande moni. b) av utskottets hemställan av herrar Bergqvist, liedén,
Hansén och Olsson i Blädinge, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
36
Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.
b) att riksdagen, i anledning av de av herrar Bergqvist
och Hansén samt herr Hage m. fl. väckta motionerna 1:114
och II: 213, må besluta, att Inlandsbanan å sträckan Sorsele—
Arvidsjaur skall framdragas över Bergnäs enligt det av departementschefen
omförmälda alternativ Yl.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Korstedt & Söner.
SOOUö