Statsutskottets utlåtande Nr 95.
17
Nr 95.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1930 kl. 3. e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av vissa områden å Kungl. Djurgården till Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag och till Stockholms
stad.
I en till riksdagen den 28 februari 1930 avlåten proposition, nr 176, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag må, på huvudsakligen de villkor, som angivits
i statsrådsprotokollet, av Kungl. Djurgårdens mark upplåtas det å en i protokollet
omförmäld, av baningenjören Hj. Ekholm år 1928 upprättad karta angivna
området örn ungefär 10,100 kvadratmeter, ävensom att till Stockholms
stad må av kronans mark, i den mån och för den tid densamma av staden användes
för trafikändamål, utan ersättning upplåtas, dels de å en i sagda statsrådsprotokoll
omnämnd, av kaptenen G. Ernst Eggert upprättad karta angivna
områdena för breddning av vägporten vid Experimentalfältet jämte tillfartsvägar,
dels ock i den omfattning Kungl. Maj :t prövar skäligt de områden, som
kunna erfordras för Roslagsvägens vidgning jämväl å övriga delar av dess
sträckning mellan Stockholms stads planlagda område och den s. k. vetenskapsstaden
vid Frescati.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Genom resolution den 14 juli 1882 beviljade Kungl. Maj:t Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag koncession å järnväg av 0.891 meters spårvidd fran Stockholm
till Rimbo. Därjämte medgav Kungl. Majit, att bolaget skulle erhålla
upplåtelse för alltid av den för järnvägens anläggning behövliga, kronan tillhöriga
jord utan annan kostnad än att, vad anginge bland annat all jord å
Djurgården, ersättning därför skulle lämnas i enlighet med bestämmelserna i
förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt
behov.
Bihang till riksdagens protokoll 1980. G sami. kl haft. (Nr 92 96.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
Sedan bolagets järnväg öppnats för allmän trafik, bär dess markområde inom
Stockholms stad vid några tillfällen blivit förändrat och utvidgat. Sålunda
lades till järnvägens ändstation i Stockholm, Stockholms östra station, år 1889
ett område av omkring 6,960 kvadratmeter tillhörigt Stockholms stad, därvid
dock i stället till staden avstods ett lika stort, men för järnvägsändamål
mindre väl beläget område. Dessutom har bolaget enligt särskilda Kungl.
Maj :ts resolutioner genom expropriation från Djurgården förvärvat flera områden;
enligt resolution år 1893 4,379 kvadratmeter, enligt resolution år 1900
11,634 kvadratmeter, enligt resolution år 1904 5,320 kvadratmeter och enligt
resolution år 1910 13,187 kvadratmeter, jämte 605 kvadratmeter från ett till
statens järnvägar förut upplåtet område. Slutligen har jämlikt beslut av 1914
års senare riksdag medgivits upplåtelse till bolaget av två områden, dels ett
örn 18,080 kvadratmeter vid östra stationen från Djurgården och dels ett örn
6,780 kvadratmeter vid Albano järnvägsstation från statens järnvägar.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 16 november 1916 hemställde
Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, att vissa å Djurgården vid Albano och
Experimentalfältets hållplatser belägna områden, av vilka det största begränsades
i öster av bolagets järnvägslinje, i söder av statens järnvägars station vid
Albano och i väster av allmänna landsvägen från Stockholm till Koslagen, måtte
mot lägsta möjliga avgäld upplåtas till bolaget att av bolaget disponeras så
länge områdena användas för järnvägsändamål.
Järnvägsstyrelsen anförde i utlåtande den 23 december 1919, att då för utvidgningen
av statens järnvägars godsstation vid Albano erfordrades viss del
av nämnda för omlastningsbangård m. m. avsedda markområde och då denna
del enligt styrelsens uppfattning lämpligen borde tillhöra statens järnvägar,
styrelsen härom förhandlat med bolaget samt att därvid enighet vunnits örn ett
förslag, enligt vilket bolaget skulle erhålla endast så stor del av området, som
erfordrades för anläggning av en lokomotivstation jämte kolupplag, medan återstående
delar skulle upplåtas till statens järnvägar för utvidgning av Albano
godsstation samt för anläggning av spår för omlastning mellan statens järnvägar
och bolagets bana.
I en den 31 maj 1919 dagtecknad, av järnvägsstyrelsen med dess nyssnämnda
utlåtande överlämnad skrift inskränkte bolaget sin ansökan i enlighet med vad
järnvägsstyrelsen föreslagit.
Bolagets sålunda modifierade framställning tillstyrktes i huvudsak av riksmarskalksämbetet
den 21 juni 1920, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 14
oktober 1921, byggnadsstyrelsen den 30 augusti 1922 och järnvägsstyrelsen den
31 januari 1924, därvid dock åtskilliga villkor och inskränkningar beträffande
markupplåtelsen föreslogos.
I en till chefen för kommunikationsdepartementet ingiven skrift av den 18
mars 1925 anhöll bolaget därefter örn utverkande av Kungl. Maj:ts godkännande
av ett skriften bilagt förslag till överenskommelse mellan bolaget och
riksmarskalksämbetet angående villkor för upplåtelse till bolaget av mark från
Djurgården vid Albano och Experimentalfältets hållplatser.
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
19
Sedan kronans fastighetskommission av år 1925 den 5 oktober 1928 erhållit
remiss å ärendet, har kommissionen den 31 januari 1929 avgivit utlåtande, vari
anföres bland annat följande.
Upplåtelse av förstnämnda, för lokstation och kolupplag avsedda område
sådant det angåves å en av kommissionen från bolaget införskaffad, av baningenjören
Hj. Ekholm år 1928 upprättad karta ansåge sig kommissionen kunna
tillstyrka, dock endast på vissa andra villkor än de i förenämnda förslagsavtal
angivna. Sålunda syntes böra stadgas, att, därest det ifrågavarande området
icke toges i anspråk för avsett ändamål inom viss tid, förslagsvis 10 år efter
Kungl. Maj :ts beslut örn områdets upplåtelse, det meddelade tillståndet skulle
upphöra att gälla. Vidare kunde kommissionen ej tillstyrka upplåtelse mot
en, en gång för alla bestämd nyttjanderättsavgäld, utan ansåge, att avgälden
borde med vissa tidsintervaller underkastas revidering med hänsyn till sig då
företeende omständigheter, i främsta rummet inträdda förändringar med avseende
å markvärdet. Då markvärdets fluktuationer inom detta, invid Stockholms
planlagda delar belägna område kunde förutsättas icke enbart bero av
penningvärdets variationer utan jämväl av andra faktorer, vore det för det av
kommissionen åsyftade ändamålet icke tillräckligt, att exempelvis genom avgäldens
anknytning till markegång — d. v. s. att avgälden bestämdes i viss
kvantitet spannmål, att lösas efter markegångspris — låta avgälden växla med
penningvärdet. Det syntes, för att nå det av kommissionen avsedda syftet,
vara nödvändigt, att avgälden bestämdes för allenast viss period i sänder.
Denna period kunde, därest avgälden därjämte direkt anknötes till markegången,
göras längre, än om dylik anknytning ej skedde; i senare fallet syntes
varje avgäldsperiod kunna givas samma längd, som tiden för nyttjanderättsupplåtelser
i allmänhet å Djurgården eller 20 år, varemot vid anknytning
till markegången avgäldsperioden syntes kunna sättas till det dubbla
eller 40 år. För första avgäldsperioden torde kunna godtagas den av riksmarskalksämbetet
och bolaget i förslagsavtalet överenskomna avgälden. För
en var följande avgäldsperiod syntes avgälden böra, därest parterna icke
kunde enas örn beloppet, bestämmas av en nämnd, utsedd på sätt gällande allmän
expropriationslag föreskreve i fråga om expropriationsnämnd.
Vad anginge de övriga områden, vilka bolaget önskat fa till sig upplatna
med nyttjanderätt men enligt förenämnda förslagsavtal delvis skulle med äganderätt
överlåtas å bolaget, och vilka områden varit avsedda för anläggande av
nya spår och nytt stationshus vid Experimentalfältet^ hållplats,_ ansåge sig
kommissionen — då bolaget förklarat sig icke vilja vidhålla ansökningen i förevarande
del — böra hemställa, att bolagets framställning i denna del icke
skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I sitt berörda utlåtande den 31 januari 1929 har kronans fastighetskommission
ytterligare anfört följande.
Kommissionen ville i det sammanhanget icke underlåta att uttala att, därest
Stockholms stad önskade vidtaga sådan vidgning av vägporten vid Experimentalfältet
och Koslagsvägen mellan stadens planlagda område och fram till
vetenskapsstaden, som i ärendet antytts, kommissionen ansåge sig — med hänsyn
till de särskilda omständigheterna härvidlag och under uttryckligt framhållande
av, att detta medgivande från kronans sida icke finge tagas till
intäkt för bifall till andra liknande framställningar böra tillstyrka,, att kronan
utan ersättning uppläte för vidgningen erforderlig mark så länge den användes
för avsett ändamål. Skulle vidgningen ske under sådan i B. B. 25 kap.
20
Statsutskott ees utlåtande Nr 95.
avsedd form, att jämväl de till vidgning av den nuvarande vägen utlagda delarna
av kronans mark komme att ingå i allmän landsväg, syntes jämväl äganderätten
till berörda kronomark böra utan ersättning avstås till staden.
Efter remiss hava Stockholms stadsfullmäktige hos Kungl. Majit gjort
framställning örn, att den kronan tillhöriga mark vid Experimentalfältets
station, som erfordrades för ifrågavarande vägvidgning (i areal innehållande
tillhopa 460 kvadratmeter), måtte för ändamålet kostnadsfritt ställas till
stadens förfogande.
Departementschefen har anfört följande:
»Vad angår de områden, vilka innefattades i den av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
i november 1916 gjorda framställningen, har bolaget numera,
såsom den lämnade redogörelsen visar, för närvarande behov av upplåtelse endast
beträffande det väster om bolagets nuvarande mark belägna, för lokstation
och kolupplag avsedda område örn cirka 10,100 kvadratmeter, som finnes
angivet å förenämnda av baningenjören Hj. Ekholm år 1928 upprättade karta.
För sistsagda områdes upplåtelse till bolaget synas fullgiltiga skäl vara anförda,
och jag anser mig därför böra tillstyrka, att riksdagens medgivande
utverkas till områdets upplåtande till bolaget i den mån och för den tid det
användes för järnvägsändamål. Såsom villkor för upplåtelsen torde böra uppställas,
att bolaget till djurgårdskassan erlägger avgäld med belopp, som för
tiden intill den 1 april 1949 skall utgöra 50 öre per kvadratmeter upplåten
mark men beträffande tiden därefter skall bestämmas för tjugu år i sänder i
början av varje avgäldsperiod. Kunna parterna därvid icke enas örn avgäldsbeloppet,
torde beloppet böra fastställas av en nämnd, utsedd på sätt gällande
lag föreskriver idraga örn expropriationsnämnd. Vid upplåtelsen torde böra
fogas det förbehåll, att, därest bolaget icke inom tid, som Kungl. Majit bestämmer,
tager det upplåtna området i anspråk för järnvägsändamål, upplåtelsen
skall anses hava förfallit. I samband med upplåtelsen torde vidare böra
meddelas sådana detaljbestämmelser rörande tillträdesdag, tid och sätt för
avgäldens erläggande, avstyckning av det upplåtna området samt skyldighet
för bolaget att bestrida därmed förbundna kostnader m. m., som Kungl. Majit
må finna nödiga.
Det område ^om 6,780 kvadratmeter av statens järnvägars mark vid Albano
station, som på sätt förut anförts enligt medgivande av 1914 års senare riksdag
må upplåtas till bolaget, har detta icke ännu tillträtt och området torde
enligt ett av bolaget lämnat meddelande icke bliva erforderligt för något bolagets
järnvägsändamål, därest den nu föreslagna upplåtelsen kommer till stånd.
Med hänsyn härtill synes den nu ifrågasatta markupplåtelsen böra förbindas
med föreskrift örn, att den bolaget medgivna rätten att få sig upplåtet angivna,
statens järnvägar tillhöriga område vid Albano om 6,780 kvadratmeter icke
längre skall gälla.
Någon anledning att i förevarande sammanhang — på sätt 1925 års förberörda
förslagsavtal a,vsåg — förbinda kronan att, nied hänsyn till framtida
markbehov för utläggning av ytterligare spår, reservera eller bibehålla fri från
bebyggelse viss kronans mark invid järnvägens område synes mig icke föreligga.
Vad därefter angår frågan örn upplåtelse till Stockholms stad av sådan
kronans mark, som erfordras för vidgning av vägporten vid Experimentalfältet
jämte närliggande delar av Roslagsvägen, så torde stadens framställning
härutinnan böra tillmötesgås. Till staden lärer då böra utan ersättning
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
21
upplåtas, att av staden disponeras så länge den användes för avsett ändamål,
all den kronans mark, som enligt den — -—- — av kaptenen G. Ernst
Eggert i augusti 1929 uppgjorda kartan erfordras för breddning av själva
vägporten jämte tillfartsvägarna. Skulle emellertid senare visa sig erforderligt
att vidga även övriga delar av Roslagsvägen å dess sträckning mellan
Stockholms stads planlagda område och den s. k. vetenskapsstaden vid Frescati,
synes, på sätt kronans fastighetskommission förordat, kronan på därom
då gjord framställning böra medgiva avgiftsfri upplåtelse av jämväl den
mark, som erfordras för denna ytterligare vägvidgning.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
må, på huvudsakligen de villkor, som angivits
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 28
februari 1930, av Kungl. Djurgårdens mark upplåtas det å
en i protokollet omförmäld, av baningenjören Hj. Ekholm år
1928 upprättad karta angivna området om ungefär 10,100
kvadratmeter, ävensom att till Stockholms stad må av kronans
mark, i den mån och för den tid densamma av staden användes
för trafikändamål, utan ersättning upplåtas, dels de
å en i sagda statsrådsprotokoll omnämnd, av kaptenen G.
Ernst Eggert upprättad karta angivna områdena för breddning
av vägporten vid Experimentalfältet jämte tillfartsvägar,
dels ock, i den omfattning Kungl. Maj :t prövar skäligt, de områden,
som kunna erfordras för Roslagsvägens vidgning jämväl
å övriga delar av dess sträckning mellan Stockholms stads
planlagda område och den s. k. vetenskapsstaden vid Frescati.
Stockholm den 1 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Utskottets
yttrande.
Närvarande: se under utlåtandet nr 92.