Statsutskottets utlåtande Nr 94.

13

Nr 94.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring beträffande säkerheten för statslån till Åmål
—Årjängs järnvägsaktiebolag.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 28 februari 1930 avlåten proposition, nr 179, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att Åmål—Årjängs jämvägsaktiebolag må på av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade villkor såsom säkerhet för nytt lån å högst
200,000 kronor använda inteckningar å tillhopa högst nämnda belopp i bolagets
järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Den 22 september 1914 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession
å järnväg örn 1.435 meters spårvidd från Åmåls station å Bergslagernas järnvägar
till Årjängs station å en samma dag koncessionerad järnväg mellan Billingsfors
och Arvika. Därvid föreskrevs bland annat, att arbetet å järnvägsanläggningen
skulle påbörjas viss angiven dag samt därefter så bedrivas, att
järnvägen i sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1
oktober 1919.

Sedan koncessionen å järnvägen jämlikt Kungl. Majits medgivande överlåtits
å Åmål—Årjängs jämvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Majit den 13
oktober 1916 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt
kostnaden skulle tagas till grand för sökt statslån, sluta å 4,365,000 kronor
samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån av 3,273,750
kronor ur den s. k. bibanelånefonden.

Med anledning av en av bolaget gjord ansökning örn ytterligare statslån
fastställde Kungl. Majit den 14 december 1923 ny kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen
att, såvitt kostnaden skulle tagas till grand för det då sökta
statslånets belopp, sluta å 7,700,000 kronor samt beviljade för fullbordande
av järnvägsanläggningen från bibanelånefonden ytterligare ett statsunderstöd
av 2,326,250 kronor. Av detta belopp utgjorde en tredjedel anslag utan åter -

14

Statsutskottets utlåtande Nr Oå.

betalningsskyldighet; återstoden skulle åtnjutas såsom lån, beträffande vilket,
i stället för anstånd med räntas erläggande, medgavs räntefrihet för fyra
år från lyftningsdagarna.

Sedan Kungl. Majit den 11 juli 1924 beviljat bolaget koncession å bibana
från Hallanda å järnvägen Åmål—Årjäng till Källsbyn, har Kungl. Majit
dels den 12 april 1929 under visst förbehåll medgivit sådant tillägg till koncessionen
å järnvägen Åmål—Årjäng, att hamnspår finge anläggas från nämnda
järnvägs station i Åmål till djuphamnen vid Örnäs, dels ock den 19 april
1929 förklarat, att järnvägen Hallanda—Källsbyn skulle förenas med järnvägen
Åmål—Årjäng med hamnspår till djuphamnen vid Örnäs, i följd varav
samtliga anläggningarna skulle anses såsom en järnväg.

Vidare har Kungl. Maj :t efter beslut av riksdagen beviljat bolaget ytterligare
statsunderstöd ur bibanelånefonden, nämligen dels den 8 april 1927
å 183,000 kronor för anläggning av nyssnämnda hamnspår och dels den 31 maj
1929 å 175,000 kronor för inköp av rullande materiel.

För ifrågavarande järnväg hava alltså i statslån och statsunderstöd beviljats
tillhopa 5,958,000 kronor.

Med fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret rörande tiden för
järnvägsanläggningens fullbordande och öppnande för trafik har på ansökan
av bolaget anstånd gång efter annan beviljats, senast genom Kungl. Majlis
resolution den 19 oktober 1928, då nämnda tidpunkt bestämdes till den 1 januari
1929. Banan öppnades för trafik den 2 december 1928.

I skrivelse den 8 februari 1930 har Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag gjort
framställning örn viss ändring i bestämmelserna rörande säkerheten för bolagets
statslån samt därvid anfört bland annat:

Det visade sig nu, sedan kostnaderna för vad som ännu återstode att utföra
mera tillförlitligt kunde bedömas, att den slutliga kostnaden för järnvägsanläggningen
komme att uppgå till omkring 8,000,000 kronor. I denna summa
mginge då en del av det i förfallna räntor å lyftat statslån till riksgäldskontoret
inbetalade beloppet av 393,068 kronor 46 öro.

Genom en verkställd utredning angående företaget ännu påvilande kostnader,
jämförda med bolagets tillgängliga betalningsmedel, visade det sig nu. att ännu
ett belopp av 175,000 till 200,000 kronor måste uppbringas. Dess anskaffande
pa enskild väg eller genom en ökad aktieteckning av de kommuner, som sammanskjutit
större delen av bolagets aktiekapital, läte sig ej göra på grund av
den ringa folkmängden i kommunerna och därav följande svaga ekonomi. En
upplåning av beloppet vore den enda tänkbara utvägen, men härför fordrades
möjligheten att kunna ställa en fullt betryggande säkerhet. En sådan måste
sökas i bolagets tillgångar, som bestode i järnvägsanläggningen och i den rullande
materielen. Enligt de gällande bestämmelserna för statslånens åtnjutande
hade bolaget att såsom säkerhet för statslånen lämna statsverket en första inteckning
i^järnvägsanläggningen med vad till densamma hörde. En inteckning
med förmånsrätt närmast efter inteckningen för dessa lån bjöde ej den säkerhet,
att på basis av densamma något lån skulle kunna uppbringas. Kunde däremot
en inteckning lämnas, med förmånsrätt framför varje annan inteckning,
skulle dess belanande säkerligen ej möta något hinder och bolagets svårigheter
för kompletterande av sitt byggnadskapital därmed vara lösta. Genom en sådan
anordning skulle det tidiga ränteinbetalandet till riksgäldskontoret medföra
den omläggningen i förhållandet mellan statslånemedel och enskilt kapital,

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

15

att upp till 200,000 kronor enskilt kapital ersatte motsvarande belopp i statslånemedel.

På grund av det anförda bär bolaget hemställt, att Kungl. Majit måtte efter
riksdagens hörande medgiva, att bolaget finge till annan långivare än staten
lämna en inteckning i bolagets järnvägsanläggningar å 200,000 kronor med
förmånsrätt framför varje annan fordran.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 20 februari 1930 anfört
bland annat:

Därest det erforderliga beloppet ej skulle kunna uppbringas, torde bolaget
komma att träda i likvidation, i vilket fall riksgäldskontoret säkerligen bleve
nödsakat att för statsverkets räkning förvärva järnvägen. Vid sådant förhållande
borde staten enligt fullmäktiges mening ej undandraga sig att nu lämna
bolaget erforderlig hjälp för järnvägsanläggningens fullbordande. Det vore
enligt fullmäktiges mening från statens synpunkt att föredraga att lämna bolaget
den erforderliga hjälpen genom beviljande av ett statsunderstöd å högst
200,000 kronor att utgå från bibanelånefonden. Denna lösning vore givetvis
även för järnvägsbolaget förmånligare än den av bolaget föreslagna, i det att
en tredjedel av understödsbeloppet bomme att tillhandahållas utan återbetalnings
skyldighet och räntan å återstående två tredjedelar skulle utgå med endast
5 procent. Ett ytterligare understöd till bolaget skulle nödvändiggöra,
att ett anslag till bibanelånefonden å motsvarande belopp uppfördes å riksstaten
för budgetåret 1930/1931. Detta anslag borde, i likhet med anslaget till det
statsunderstöd, som år 1929 beviljades bolaget för inköp av rullande materiel,
anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen har i utlåtande den 24 februari 1930 tillstyrkt
fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag örn ytterligare statsunderstöd
åt bolaget.

Departementschefen har anfört följande:

»På grund av bland annat de svårigheter, som kristiden medförde, har byggnadstiden
för Åmål—Ärjängs järnväg kommit att förlängas så, att den ursprungligen
medgivna tiden för anstånd med räntans erläggande av fyra år
från lyftningsdagarna beträffande de tidigast lyftade lånebeloppen utlupit och
bolaget nödgats erlägga förfallna räntebelopp, innan banan öppnats för trafik.
Visserligen bär bolaget kunnat tillgodogöra sig räntor å lyftade lane- och
understödsbelopp för tiden från beloppens lyftande till dess desamma tagits i
anspråk, men å andra sidan har kostnaden för järnvägens färdigställande kommit
att överstiga vad som beräknats och lagts till grund vid läno- och understödsbeloppens
beviljande. Vid sådant förhållande och då bolaget icke haft
att tillgå några trafikinkomster, hava för dessa ränteutgifters bestridande
måst anlitas medel, som varit avsedda för järnvägsanläggningens färdigställande,
Eöljden härav har blivit, att bolaget nu saknar medel att slutföra återstående
arbeten. Det torde knappast vara bolaget möjligt att för sådant ändamål
på enskild väg uppbringa erforderligt belopp vare sig utan återbetalningsskyldighet
eller såsom lån mot inteckning med förmånsrätt efter statslånen.
Man kan därför befara, att bolaget måste träda i likvidation och staten
bliva nödsakad att övertaga järnvägen. Då det givetvis är angeläget att undvika
att saken kommer i ett sådant läge, synas skäl föreligga för att staten
träder hjälpande emellan.

I sådant hänseende har ifrågasatts antingen att låta bolaget förfoga över
inteckningar i bolagets järnväg med förmånsrätt framför statslånen för erhållande
av nytt enskilt lån å högst 200,000 kronor eller ock att bevilja bolaget

Utskottets

yttrande.

16 Statsutskottets utlåtande Nr 94.

ett ytterligare understöd å nämnda belopp ur bibanelånef onden. Även om vissa
skäl kunna tala för att välja den sistnämnda lösningen, måste det dock vara av
intresse för staten att icke behöva i järnvägsföretaget nedlägga ytterligare kapital
utöver de avsevärda belopp, som hittills investerats i detsamma. Redan av
denna anledning synes mig det förstnämnda förslaget, vilket bolaget för sin
del framfört, vara att föredraga. Visserligen lärer det icke hava förekommit,
att det medgivits järnvägsbolag rätt att i och för anskaffande av felande medel
till järnvägsanläggningens fullbordande förfoga över inteckningar med
bättre förmånsrätt än statens. Med hänsyn till i detta fall åberopade, särskilda
förhållanden beträffande gjorda ränteinbetalningar och då byggande av enskilda
järnvägar i landet synes vara praktiskt taget avslutat, torde det emellertid icke
behöva befaras, att ett bifall till bolagets framställning skall bliva av prejudicerande
innebörd. Härtill kommer slutligen, att förevarande ärende inkommit
efter statsverkspropositionens avlåtande, vadan något anslag för avsättning
till bibanelånefonden för beredande av ytterligare statsunderstöd åt bolaget
icke beräknats i riksstatsförslaget för nästa budgetår. Av sålunda anförda
skäl^anser jag mig böra tillstyrka, att bolaget må såsom säkerhet för ett nytt
lån å högst 200,000 kronor förfoga över inteckningar å tillhopa högst samma
belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran, i följd
varav staten till säkerhet för sin fordran skulle erhålla inteckningar liggande
närmast efter det nya lånet. Såsom villkor torde därvid böra uppställas,
att det nya lånet skall vara av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige
i riksgäldskontoret samt att bolaget skall vara skyldigt att, i den mån
ifrågavarande inteckningar å högst 200,000 kronor genom avbetalning av skulden
frigöras, ställa hypoteket till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare
säkerhet för till bolaget utlämnade statslån.»

Utskottet, som ej yelat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag, får
hemställa,

att riksdagen må medgiva, att Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag
må på villkor, som i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 28 februari 1930 angivits, såsom säkerhet
för nytt lån å högst 200,000 kronor använda inteckningar
å tillhopa högst nämnda belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt
framför varje annan fordran.

Stockholm den 1 april 1930.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 92.

Reservation:

av herrar Lindblad och Carlsson-Frostemd.