Statsutskottets utlåtande Nr 93.
5
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning
av viss del av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Ruda och frän Ruda, till
1Älghult jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 14 februari 1930 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 162, har Kungl. Hajd, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statens den 31 december 1929 beräknade
kapital- och räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult må till den del, densamma
överstiger 525,000 kronor, avskrivas under de i statsrådsprotokollet angivna
villkor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av förevarande proposition har i två likalydande motioner, väckta
den ena, nr 302, i första kammaren av herr R. Wagnsson m. fl. och den andra,
nr 476, i andra kammaren av herr A. Werner m. fl. hemställts, att propositionen
måtte av riksdagen avslåé.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit
kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,
slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 483,300 respektive 1,525,000 kronor.
Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för fullbordande av järnvägsanläggningen
Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag ett lån å
207,000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade Kungl. Majit efter
riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag för inlösen av lånet från
6
8tatsuislottets utlåtande Nr 93.
handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta ett lån å
224,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.
I skrivelse den 9 januari 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort
framställning i fråga örn reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamn och Ruda
—Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten samt därvid till
en början anfört:
Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag hade ej kunnat fullgöra
sin betalningsskyldighet för statslånet. Till riksgäldskontoret hade under hela
lånetiden endast erlagts 74,000 kronor, vilket belopp i tre poster inbetalts under
åren 1917—1919. Till följd härav hade bolagets skuld till riksgäldskontoret
år för år ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 1,077,215 kronor 35 öre,
varav 601,325 kronor 34 öre voro förfallna till betalning.
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag hade hittills icke verkställt någon inbetalning
å sin skuld för statslånen. Skulden hade därigenom efterhand ökats
och uppgick den 30 juni 1928 till 2,321,551 kronor 70 öre, varav 223,231 kronor
91 öre voro förfallna till betalning.
Trafikeringen av järnvägen Ruda—Älghult hade alltsedan järnvägens tillkomst
ombesörjts av Ruda—Finsjö-—Oskarshamns jani vägsaktiebolag.
Sedan de båda järnvägsbolagen i september 1928 inkommit med en anhållan
om att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte låta företaga utredning örn
reglering av deras skuldförhållande till staten, hade fullmäktige uppdragit åt
riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman att verkställa
den sålunda begärda utredningen. Efter förhandlingar med representanter för
bolagen hade utredningsmännen i en den 10 januari 1929 dagtecknad promemoria
framlagt redogörelse och förslag i ämnet. ,
Utredningsmännens ifrågavarande förslag innebar en: nedskrivning äv statens
fordran i de båda banorna till 525,000 kronor, varvid dock banorna alltjämt
skulle fortbli i nuvarande intressenters ägo.
Emellertid bär sedermera utarbetats en plan till de båda Oskarsliamnsbanornas
samförvaltning med Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, som äger järnvägen
Kalmar—Berga samt dessutom är huvudintressent i vissa andra smalspåriga
banor i sydöstra Småland. Denna plans innebörd framgår av följande
Förslag till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.
§ 1.
.. Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dem att förvaltas tillsammans med
övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. Ö. j.-ab.) ägda eller
förvaltade järnvägar, förbinder sig bolaget, dels att genom för ändamålet bildat
bolag, nedan benämnt Östra Smålands järnvägsaktiebolag (Ö. Sm. j.-ab.)
ingiva anbud att inköpa järnvägarna enligt villkor, som i följande paragrafer
2—4 sägas, och dels att efter järnvägarnas övertagande vid deras trafikering
tillgodose nuvarande ägares och trafikanters intressen genom i paragraferna
5—7 sagda medgivanden.
§ 2.
Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande försäljning
lämnas under år 1930, ansvarar K. L. Ö. j.-ab. för att Ö. Sm. j.-ab., med ända
-
Statsutskottets utlåtande Nr 03.
i
mål att inköpa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, samma
år bildas och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning blir
fulltecknat.
§ 3-
K. L. ö. j.-ab. ansvarar jämväl för att Ö. Sm. blivande järnvägsaktiebolag
skall vara villigt att till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägar med all till dem hörande sadan egendom, i vilken staten nu innehar
inteckning som säkerhet för sin fordran pa ifrågavarande järnvägsaktiebolag,
erlägga ett pris av tillsammans 525,000 kronor, under förutsättning
att bolaget för likvids erläggande erhåller två lån ur allmänna järnvägslanefolldén
å 350,000 respektive 175,000 kronor på i § 4 angivna villkor.
§4.
Som säkerhet för berörda två, lån lämnas inteckning med bästa ^ förmånsrätt
i järnvägen Oskarshamn—Älghult. För det förstnämnda lånet a 350,000
kronor ställes därjämte säkerhet, som av riksgäldskontoret kail godkännas.
Ännuiteter å lånen skola erläggas med 5 procent, varav 4.5 procent skall
uto-öra ränta. Å förfallen, icke likviderad fordran skall ränta erläggas med
5 procent. Ännuiteter å det första lånet å 350,000 kronor skola dock icke
debiteras för tidigare år än 1932. Å det andra länet a 175,000 kronor skola
ännuiteter debiteras först sedan och i män som riksgäldsfullmäktige efter
företagen prövning finna i Ö. Sm. j.-abs ekonomiska ställning sa god, att bolaget
kan beräknas för framtiden kunna av egna medel bestrida ej mindre
järnvägens driftkostnader och skälig avsättning till förnyelsefond än även
annuitet å de statslån, för vilka ännuiteter skola utgå. .. .
Staten medgives rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg tor
ett belopp av 525,000 kronor, ökat med de belopp, som framdeles kunna komma
att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat
med behörigt avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.
I övrigt skola beträffande lånen i tillämpliga delar tillämpas de bestämmelser,
som från och med 1923 gälla vid utlämnande av lån ur allmänna
järnvägslånefonden.
§ 5.
K L Ö. j.-ab. är villigt medgiva, att förtursrätt till teckning av vissa aktier
i ö Sm. j.-ab., nedan benämnda B-aktier, lämnas åt tidigare ägare av aktier
i Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag. _ Innehavare
av B-aktier tillförsäkras enligt blivande bolagsordning för O. Sm. j.-ab.
rätt att utse två styrelseledamöter i bolagets styrelse och i övrigt samina rättigheter
som innehavare av A-aktier. B-aktiekapitalet, som icke får ökas, skall
utgöra 10,000 kronor.
§ 0.
K. L. Ö. j.-ab. förbinder sig:
att vid förvaltningen av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags järnvägar,
med vilka järnvägen Oskarshamn—Älghult i driftshänseende skall sammanföras,
iakttaga, att fraktsatserna mellan å ena sidan Kalmar, Mönsterås och
Oskarshamn och å andra sidan samtliga stationer vid Kalmar—Berga, Mönsterås,
Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, belägna norr eller
väster om Sandbäckshult, så regleras, att icke den ena av nämnda orter och
hamnar blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad, ^ . ..
att härvid för Kalmars och Oskarshamns godstrafik från och till nämnda
stationer skola tillämpas fullt enhetliga, efter avstånden reglerade fraktgods
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
tariffer, varvid emellertid vid övergång mellan å ena sidan Ruda—Oskarshamns
eller Ruda Älghults järnväg och å andra sidan Kalmar—Berga eller
Mönsteras järnväg vid Ruda eller Skoghult tariffavståndet skall förhöjas med
13 kilometer,
att, därest nedsättning i fraktavgifterna — vare sig allmän eller särskild —
beviljas för gods från eller till någon av ovannämnda norr och väster örn
Sandbäckshult belägna stationer och till eller från Kalmar, en procentuellt
lika stor nedsättning skall medgivas för motsvarande försändelser till eller
tran Oskarshamn, samt
tott samlastningstariffer, motsvarande dem, som tillämpas vid transporter
till vissa stationer fran ^Kalmar Västra, skola efter hand införas även från
Oskarshamn, därest sa pafordras, och i mån som så stora mängder samlastningsgods
kunna erhallas, att mot vagnslasttariff svarande samlastningstariff
kan vara motiverad, samt förhållandena i övrigt bliva likartade med dem,
som rada vid Kalmar Västra station.
K. L. Ö. j.-ab. medgiver,
att, därest tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna förbindeise
uppkommer, låta sådan tvist i sista hand avgöras av tre skiljemän, av
vilka fullmäktige i riksgäldskontoret utse en och de båda andra utses av
innehavare av A- respektive B-aktier i bolaget, varvid skiljemännen utses för
en tid, som väljarna äga själva bestämma,
att var och en av skiljemännen må äga att av verkställande direktören
. ®r trafikchefen, för, K. L. 0. järnvägar, begära och erhålla närmare uppgifter
angående viss åtgärd, som enligt skiljemannens uppfattning kan synas
innebära åsidosättande av i denna förbindelses § 6 åtagna förpliktelser skolande
vad av skiljemännen under anförda förhållanden inhämtas vara strängt
konfidentiellt, samt
att skiljemannen, därest uppgörelse i uppkommande tvistefråga icke träffas,
ma äga hänskjuta frågan till avgörande av samlad skiljenämnd.
K. L. ö. j.-ab. åtager sig icke någon kostnad för av ägare till B-aktier utsedd
skiljeman.
Körda förhandlingar hava resulterat däri,
att ombudet för Kalmar läns östra järnvägar, under förutsättning att Oskarshamnsbanorna
under särskilt dotterbolag införlivades med dem, ställt i
utsikt en förbindelse, som skulle garantera införande av låga och likformiga
tariffer å samtliga Kalmar läns smalspåriga järnvägar och dessutom giva Oskarshamnsbanomas
nuvarande ägare vederbörligt inflytande beträffande banornas
fortsatta ledning,
medan ombuden för Oskarshamnsbanorna ej endast avböjt det av Kalmarbanan
gjorda erbjudandet utan även underlåtit att framlägga eget förslag till
önskvärd reglering av banornas ömsesidiga fraktförhållanden, därest Oskarshamnsbanorna
alltjämt förbleve i nuvarande ägares besittning.
Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags styrelse har vid sammanträde den
lil november 1929 förklarat sig villig att träffa uppgörelse med staten angående
Oskarshamnsbanorna i enlighet med förenämnda, av bolagets ombud
gjorda erbjudande.
Länsstyrelsen i Kalmar län har beträffande det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
avgivna anbudet att genom ett för ändamålet bildat dotterbolag
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
9
övertaga järnvägarna ansett några vägande skäl för en sådan anordning ej förebragts.
Enligt vad länsstyrelsen under hand inhämtat förelåge från sistnämnda
järnvägsbolags sida ej heller något större intresse för ett dylikt övertagande,
utan syntes huvudskälet vara, att likformighet i frakttarifferna härigenom lättare
skulle åvägabringas, en fråga som emellertid torde kunna utan större
svårigheter på annat sätt ordnas. Da, såsom riksgäldskontoret ock anfört, dft
avgivna anbuden vore från statens synpunkt i ekonomiskt avseende likvärdiga
och i betraktande av de enhälliga protester mot det av Ivalmar läns östra järnvägsaktiebolag
framförda förslag, som från ortsbefolkningens sida till länsstyrelsen
ingivits, ansåge länsstyrelsen för den skull, att en sammanslagning av
järnvägarna icke, åtminstone för närvarande, borde mot Oskarshamnsbolagens
bestridande genomföras. Enligt länsstyrelsens mening borde utredning verkställas
om möjligheten för de båda järnvägarnas sammanslagning med östra
Vä ronds järnväg.
Järnvägsfusionssakkunniga hava som en sammanfattning av en av dem företagen
utredning framhållit, att ifrågavarande banors överlämnande till ett nytt
bolag enligt Oskarshamnsbanornas erbjudande med säkerhet inom kort skulle
komma att leda till ett nytt ekonomiskt sammanbrott, att denna plan, ehuru fullt
förklarlig och rimlig, så länge icke en förmånligare utväg kunde skönjas, likväl
måste anses underlägsen Kalmarbanornas erbjudande, och att goda skäl
funnes för ett antagande, att banornas fortsatta ekonomiska existens därigenom
komme att bättre tryggas.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande:
Olägenheterna för vederbörande järnvägsbolag av den nuvarande fraktkonkurrensen
mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna äro uppenbara. Då
från Oskarshamnshåll tanken på en tarifföverenskommelse mellan järnvägarna
bestämt avvisats, kunna dessa olägenheter ej avlägsnas på annat sätt än genom
Oskarshamnsbanornas införlivande pg ett eller annat sätt med Kalmarbanorna.
Genom en sådan fusion skulle därjämte vissa driftsbesparingar kunna
ernås.
''Såsom de fusionssakkunniga framhållit, lärer det ej behöva antagas, att
frakterna för Oskarshamnsbanornas trafikanter skulle komma att ställa sig
ofördelaktigare efter en sammanslagning med Kalmarbanorna. Snarare torde
motsatsen komma att bliva förhållandet.
Då driftsresultatet för Oskarshamnsbanorna synes tendera att bliva allt
sämre, kan med visshet antagas, att Oskarshamns stad, därest banornas framtid
skulle ordnas enligt det ursprungliga förslaget, komme att nödgas ej blott
betala annuiteterna å det skuldbelopp, varför staden skulle ikläda sig borgen,
utan även därutöver årligen tillskjuta avsevärda belopp för järnvägsdriftens
uppehållande och banornas bibehållande i trafikdugligt skick. Vid sådant förhållande
och då det föreliggande förslaget om fusion mellan Oskarshamns- och
Kalmarbanorna med en komplettering, som av fullmäktige nedan föreslås, måste
anses taga all rimlig hänsyn till Oskarhamnsintressena — bland annat genom
inrättandet av en skiljenämnd för lösning i sista hand av uppkommande tvistefrågor
■— kunna fullmäktige ej finna annat än att detta förslag för alla parter
skulle innebära den fördelaktigaste lösning av Trugan örn Oskarshamnsjärnvägamas
framtid, som står att vinna.
Väg- och vatten}))/ggnadsstyreisen Ilar ställt sig tveksam gentemot förslag att
10
Statsutskottets utlåtande Nr 03.
genom tvang åstadkomma banornas trafikering genom Kalmar—Berga järnväg
samt härutinnan anfört bland annat följande:
Då borgen för statslånet i varje fall skulle erhållas, har staten i egenskap
av langivare icke någon anledning att föredraga trafikfusionen med Kalmar
ii,erSa Järnväg framför en reglering av Oskarshamnsbanornas ekonomiska
ställning utan dylik: fusion. Det kan därför ifrågasättas, huruvida staten bör
vidtaga en sådan åtgärd=som tvångsfusion för att tillgodose det av förslagsställaren
angivna ändamålet att borttaga en trafikbarriär, vilket tyckes vara
ett staten som långivare ovidkommande intresse. Hela det enskilda järnvägsnätet
har ju i övrigt sin frihet i dylikt avseende, utan att staten därmed
täger befattning; och därför torde också staten hava anledning att därutinnan
iakttaga försiktighet i ett enstaka fall och sålunda ej begagna sin genom statslånet
givna makt pa här föreslaget sätt annat än örn synnerligt skäl därtill
finnes. Styrelsen framhåller härvid, hurusom Oskarshamns stad och landskommunerna
offrat betydliga summor för järnvägarna; och redan denna omständighet
är ett allvarligt skäl för att ej mot dessa samhällens bestridande
Hytta järnvägarnas förvaltning till Kalmar—Berga järnväg.
Departementschefen framhåller för egen del, att såsom en förutsättning för
att staten nu skall göra en så stor eftergift, som den, varom här vore fråga,
borde uppställas, att förvaltningen av ifrågavarande järnvägar för framtiden
ordnades så, att i möjligaste mån deras bestånd tryggades och utsikter öppnades
för att det nedskrivna statslånet i dess helhet verkligen skulle kunna
bliva förräntat och amorterat.
I detta avseende har departementschefen vidare anfört följande:
»Huruvida detta syfte kan nås genom att, såsom det ena alternativa förslaget
innebäi, efter sammanslagning av dessa bada järnvägar fortfarande
driva dem såsom ett fristående företag synes emellertid tvivelaktigt. Under
en dylik driftform torde nämligen icke några ytterligare besparingar i driftKostnaderna
kunna genomföras, och då konkurrensen med Kalmarbanoma sannolikt
komme att bestå och kanske än ytterligare skärpas, lärer man ej heller
kunna räkna med ökning i trafik och inkomster. De nya föreskrifter för järnvägarnas
godssamtrafik och de på grund härav fastställda nya taxor å nu
ifrågavarande järnvägar, som skola tillämpas från och med den 1 juli 1930,
torde i och för sig icke komma att föranleda någon avspänning i denna konkurrens.
Ett samarbete med Kalmarbanoma, på sätt i det andra alternativet ifrågasatts,
synes däremot, ägnat att leda till en bättre ekonomi för Oskarshamnsbanorna.
Vid den i detta alternativ förutsatta gemensamma driften skulle
en del — visserligen mindre men dock icke oväsentliga — driftkostnadsbespanngar
för Oskarsliamnsbanorna kunna vinnas. Viktigast är emellertid,
att genom den föreslagna tarifföverenskommelsen en för dessa banors ekonomi
menlig konkurrens skulle bortfalla samt möjligheter till trafikökning
och större inkomster för de ifrågavarande järnvägarna öppnas. Att detta alternativ
innebär avsevärda fördelar även för trafikanterna inom järnvägarnas
trafikområden torde få anses ådagalagt genom den i ärendet förebragta utredningen.
0 Det har framhållits, att genom ett samarbete med Kalmarbanoma skulle
åsidosättas staden Oskarshamns och de övriga kommuners intressen, vilka
ekonomiskt medverkat till Oskarshamnsbanornas tillkomst. Härutinnan må
Statsutskottets utlåtande Nr os -
li
erinras, att dessa intressenter under alla förhållanden mäste of frii avsevärda
i banorna nedlagda kapitalbelopp, vartill kommer, att de säkerligen skulle
bliva nödsakade att i framtiden ytterligare ekonomiskt stödja Oskarsliamnsbanorna,
ordnade såsom ett fristående företag — en ökad tunga för intressenterna,
vilken skulle helt undvikas vid dessa banors samarbete med Kalmarba
norna.»
I förevarande proposition föreslås, att statens fordran i Ruda—Oskarshamns
och Ruda—-Älghults järnvägar nedskrives till 525,000 kronor. Oguldna
räntor oberäknat, uppgår det kapitalbelopp, som staten härigenom skulle
definitivt gå förlustig, till omkring 1,700,000 kronor. I betraktande av ifrågavarande
båda järnvägars karaktär av smalspåriga, jämförelsevis korta lokalbanor
måste detta belopp anses högst betydande. Om utskottet det oaktat biträder
det framlagda förslaget, sker detta främst med tagen hänsyn till att banornas
ekonomi skall för framtiden kunna ordnas och garantier vinnas för
deras fortsatta trafikering under ekonomiskt betryggande former.
Mot förslaget örn järnvägarnas överlåtelse till ett nytt, av Kalmar läns
östra jämvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag har visserligen rests motstånd
från Oskarshamns stad. Enligt utskottets mening lärer dock sistnämnda
stads intressen få anses förhållandevis val tillgodosedda genom de uppställda
förbehållen örn rätt till medinflytande i det nya bolagets ledning (genom tillsättning
av tvä styrelseledamöter) ävensom ett flertal andra bestämmelser beträffande
fraktsatsernas avvägning samt tvistiga frågors hänskjutande till en
skiljemannanämnd, där statens ombud har avgörandet.
Gentemot den motionsvis framförda tanken på att de båda Oskarsliamnsbanorna
i stället skulle sammanslås med Östra Värends järnväg, som trafikerar
järnvägslinjen Älghult—Växjö, må allenast erinras, att —- alldeles bortsett
från den ökade trafikavledning från södra stambanan, som med ali sannolikhet
härigenom skulle uppstå — några möjligheter till en dylik sammanslagnings
praktiska genomförande knappast synas föreligga. Då vidare i de
väckta motionerna rests erinran mot grunderna för beräkningen av framtida
fömyelsefondsavsättningar, vill utskottet framhålla, att ifrågavarande beräkning
ej rätteligen kan baseras på de båda banornas realisationsvärde, 525,000
kronor, utan att till grund härför på sedvanligt sätt måste läggas det högre
tekniska, värde, banorna kunna anses äga.
Med avstyrkande alltså av de i ämnet väckta motionerna, får utskottet hemställa.
att riksdagen, med bifall till förevarande proposition och
med avslag å de i ämnet av herrar Wagnsson m. fl. och Werner
m. fl. väckta motionerna (1:302 och 11:476), må medgiva,
att statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och
räntcfordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult
må till den del, densamma överstiger 525,000 kronor, avskri
-
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
vas under de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 14 februari 1930 angivna villkor. •
Stockholm den 1 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 92.
Reservationer:
1) av herrar Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Rydén, Oscar Olsson
Bengtsson i Norup, C arlsson-F tosterud och Olsson i Blädinge, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen må, med bifall till de av herrar Wagnsson
m. fl. och Wemer m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 302
och II: 4*6), avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition;
2) av herr Törnkvist i Karlskrona.