Statsutskottets utlåtande Nr 82.

5

Nr 82.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt
understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland
och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation
m. m. jämte en i ämnet väckt motion. ^-a avd)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkten 199 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samina
dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående särskilt
understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på
grund av kronoparkskolonisation m. m., för ändamålet för budgetåret 1930/
1931 beräkna ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 14 februari
1930 dagtecknad proposition, nr 116, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandlingen, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit
riksdagen att

dels medgiva, att det må ankomma på Kungl. Majits prövning, huruvida
och i vad mån understöd må lämnas vederbörande skoldistrikt för upprättande
av skola, avsedd huvudsakligen för kronotorpares barn, genom avgiftsfritt
upplåtande under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet erforderlig
mark och kostnadsfritt tillhandahållande å rot av erforderligt virke,

dels ock till särskilt understöd åt skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland
och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation eller upplåtelse av
kronotorp, skogstorp eller odlingslägenheter för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 14 februari 1930 angivits, samt enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr A. Olsson i Mora väckt motion (II: 439), vari hemställts,
att riksdagen till särskilt understöd åt skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland
och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation eller upplåtelse av
kronotorp, skogstorp eller odlingslägenheter för budgetåret 1930/1931 måtte
anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor att utgå enligt bestämmelser,
som utfärdas av Kungl. Majit, men med sådan ändring av de i Kungl.
Majits proposition angivna grunderna, som antytts i den uti motionen anförda
motiveringen.

Med avseende å de av motionären till stöd för hans hemställan andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen.

I en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 90, framlade Kungl.
Majit för riksdagen förslag angående kolonisation å kronoparker i Norrland
och Dalarna. I nämnda proposition föreslogs — under § 29 av ett vid
propositionen fogat »Förslag till allmänna grunder för upplåtande av kolonat
å kronoparker i Norrland och Dalarna» — att det skulle ankomma på
Kungl. Majits prövning, huruvida och i vad mån understöd skulle lämnas
vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen
för kolonisters barn, genom avgiftsfritt upplåtande under nyttjanderätt från
kronopark av för ändamålet erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande
å rot av erforderligt virke.

Vid sin anmälan inför Kungl. Majit av ifrågavarande ärende uttalade
därjämte dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, att
han icke vore i tillfälle att då taga ställning till väckt fråga örn eventuellt
ytterligare statligt understöd åt vissa skoldistrikt i form av särskilt bidrag
till skolbyggnaders uppförande och till inackordering av skolbarn i skolhem
eller enskilda hem. Enligt departementschefens mening borde denna fråga
för övervägande överlämnas till ecklesiastikdepartementet.

I två vid riksdagen med anledning av Kungl. Majits ovanberörda proposition
väckta motioner (1:249 och 11:374) framhölls, att i sagda § 29 borde
utsägas, att skattetyngd skolkommun, som ådroges ökade kostnader för
barn, tillhörande kolonister -—- särskilt sådana, som inflyttade från annan
kommun även borde kunna erhålla understöd utöver vad i propositionen
föreslagits.

I sitt i ärendet avgivna, av riksdagen i skrivelse den 30 maj 1925, nr
299, godkända utlåtande, nr 67, anförde jordbruksutskottet, att utskottet
icke ville förneka, att fog funnes för motionärernas hemställan, samt att
utskottet förutsatte, att berörda fråga gjordes till föremål för Kungl. Majits
uppmärksamhet genom utredning på sätt departementschefen ställt i utsikt.

Den 26 juni 1925 utfärdade Kungl. Majit kungörelse, nr 291, angående
allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och
Dalarna, i vilken kungörelse under § 29 bestämmelser utfärdats rörande

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

7

understöd åt skoldistrikt genom avgiftsfritt upplåtande av mark och kostnadsfritt
tillhandahållande av virke på sätt i propositionen nr 90/1925
föreslagits.

I skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 2
juni 1925 anhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet — under
hänvisning till vad som rörande frågan om skolväsendet för kolonisters
barn förekommit vid 1925 års riksdag — att chefen för ecklesiastikdepartementet
ville taga under övervägande frågan om ytterligare statsunderstöd,
utöver vad som av nämnda riksdag medgivits, åt vissa skoldistrikt för skolväsendets
ordnande för kolonisters barn.

Den 23 juli 1925 anbefalldes skolöverstyrelsen att verkställa närmare utredning,
huruvida och i sådant fall under vilka villkor ifrågasatt ytterligare
statsunderstöd borde utgå för skolor, anordnade för barn till kolonister å
kronoparker i Norrland och Dalarna; och skulle skolöverstyrelsen äga att,
när omständigheterna befunnos därtill föranleda, till Kungl. Maj :t inkomma
med yttrande och förslag i ämnet.

Med skrivelse den 13 juli 1926 inkom skolöverstyrelsen till Kungl. Majit
med yttrande och förslag i ämnet samt överlämnade därvid utlåtanden i
ärendet av vederbörande folkskolinspektörer ävensom av domkapitlen i
Uppsala, Västerås, Härnösand och Luleå.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört bland annat: ,

Överstyrelsen får som sin mening framhålla, att rättvisa och billighet
kräva ökat statsbidrag till de skoldistrikt, som nödgas vidkännas särskilda
kostnader för undervisning av barn till kolonister.

Ett ökat statsunderstöd för denna angelägenhet bör dock icke enligt överstyrelsens
mening medföra några undantagsbestämmelser i fråga örn skolväsendets
organisation och ledning. Det bör allt fort åligga de skoldistrikt,
inom vilka kolonaten ligga, att ombesörja lagstadgad skolundervisning för
kolonisternas barn såväl som för andra barn, och skolråd och kyrkostämma
böra även härvidlag på författningsenligt sätt handhava denna angelägenhet.
Att staten genom några sina egna organ i vissa fall skulle upprätta skolor
för kolonisters barn och sedan underhålla dessa, finner överstyrelsen varken

nödigt eller lämpligt.

Statsbidrag för ifrågavarande ändamål bör alltså utgå till skoldistrikt etter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Endast genom en sådan
prövning efter samtliga vederbörandes hörande torde det bliva möjligt avgöra,
i vilken omfattning skoldistriktet nödgas vidkännas merkostnader för
sitt skolväsende på grund av kolonat inom församlingen. Därigenom möjliggöres
också nödig hänsyn till den sökande församlingens ekonomiska
bärkraft i allmänhet och till de utgifter, kolonisationen förorsakat kommunen
i fråga om fattigvård eller i annat avseende. Först efter en sådan allsidig
prövning i varje fall, torde det bliva möjligt avgöra, huru stort statsbidrag
skäligt bör tillerkännas skoldistriktet för kolonistbarnens skolundervisning.

Rörande omfattningen av statsbidrag för detta ändamål anser överstyrelsen
visserligen, att fall kunna förekomma, då staten helt bör bestrida

8

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

kostnaderna för nybyggnad av skolhus uteslutande eller huvudsakligen avsedda
för barn till kolonister jämte därför nödiga lärarbostäder. I många
fall torde dock statsbidraget kunna begränsas till endast en del av kostnaderna
för nybyggnad och dess storlek göras beroende av den sökande
församlingens ekonomiska ställning, dess merkostnad i utgifterna för skolväsendet
på grund av inom densamma liggande kolonat, samt av i vad
mån även andra skolpliktiga inom skoldistriktet kunna hänvisas till de närmast
för kolonistbarn uppförda skolhusen.

Enligt överstyrelsens mening bör skäligt statsbidrag också kunna utgå till
skoldistrikt, som på grund av genom kolonats anläggande ökat barnantal
nödgats vidtaga sådana utvidgningar av redan förefintliga för området i
övrigt fullt tillräckliga skolor, att nybyggnad av lokaler därigenom blivit
nödvändiga.

I andra fall, särskilt där man icke med någon grad av visshet kan avgöra,
örn skolan för framtiden kommer att behövas och bibehållas, torde
det vara lämpligt att förhyra lokaler för skola vid kolonatsamhällen. Där
under sådana förhållanden tjänliga lokaler kunna anskaffas genom förhyrning,
synes det överstyrelsen rimligt, att statsbidrag utgår till hela hyresbeloppet
eller del därav.

Mångenstädes, där kolonaten ligga spridda och barnantalet är ringa, torde
skolundervisningen lämpligen kunna tillgodoses genom inackordering i skolhem
eller enskilda hem i byar, där skolor med goda skolformer finnas.
Understundom torde i sådana fall skolgången bäst underlättas genom skolskjutsar,
där avstånd och vägförhållanden möjliggöra en sådan anordning.
Aven för sådant ändamål synes statsbidrag vara behövligt. Överstyrelsen
anser sålunda, att i förevarande fall statsbidrag bör utgå både till uppförande
av skolhus och lärarbostäder och jämväl till underlättande av skolgången
genom inackordering eller anordnande av skolskjutsar.

I fråga örn skolor, upprättade uteslutande för kolonisters barn, böra enligt
överstyrelsens, mening skoldistrikten också kunna erhålla statsbidrag till nödiga
inventarier och en första uppsättning av undervisningsmateriel. Däremot
kan överstyrelsen icke dela den av åtskilliga folkskolinspektörer uttalade
meningen, att staten också skulle förpliktiga sig att för framtiden underhålla
både skolhus och inventarier och därjämte bekosta och tillhandahålla
bränsle för både skolans och lärarpersonalens behov. En sådan anordning
skulle medföra, att de olika skolorna inom samma skoldistrikt för
sitt underhåll i visst avseende bleve beroende av olika myndigheter, vilket
säkerligen skulle komma att medföra åtskilliga slitningar och olägenheter.

Rörande de villkor, under vilka skoldistrikt må anses böra ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag för ovanberörda ändamål, torde böra gälla, att
kommunen åtager sig all underhållningsskyldighet av byggnaderna och ikläder
sig skyldigheten att fullgöra alla de åligganden, som i allmänhet tillkomma
skoldistrikt med avseende på lärares avlöning, lokalernas renhållning, uppvärmning,
belysning m. m. Till den sökande kommunens skattebörda och
ekonomiska bärkraft bör självfallet också den största hänsyn tagas icke
blott vid bestämmande av statsbidragets storlek utan också vid beslut örn,
huruvida bidrag skall utgå eller ej.

Vid beräkning av storleken av det anslag, som för budgetåret 1927/1928
för nu föreliggande ändamål torde bliva nödvändigt, föreslår överstyrelsen
ett anslag av endast 50,000 kronor till anskaffande av lokaler för skolor
avsedda för barn till kolonister i Norrland och Dalarna.

Statsutskottets utlåtande Nr 82. 9

Beträffande statsbidrag till inackordering av skolbarn från kolonat vill
överstyrelsen erinra om att riksdagen efter framställning av Kungl. Maj.t
för budgetåret 1926/1927 anslagit 200,000 kronor för beredande av möjlighet
till skolgång genom inackordering i skolhem eller enskilda hein för
skolpliktiga barn av fattiga, avlägset boende föräldrar i skoldistrikt inom
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Genom kungörelse av den
28 maj 1926 har också Kungl. Maj:t utfärdat närmare bestämmelser rörande
statsbidrag för ovannämnda ändamål. .

Enligt denna kungörelse kan dock statsbidrag för inackordering av
skolbarn utgå till vissa skoldistrikt endast inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, under det att kolonat finnas även inom Västernorrlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län. Det synes rimligt, att skodistrikt
även inom dessa län, vilka hava att sörja för skolundervisning lil
barn från kolonat, beredas möjlighet att erhålla statsbidrag till inackordering
av dessa barn, där denna anordning visar sig ändamålsenligast för

I fråga^ om anordnande av skolskjutsar för kolonistbarn erfordras icke
något särskilt anslag och icke heller någon ändring i gällande bestämmelser,
då& vad som gäller örn skolskjutsar för skolpliktiga i allmänhet även kail

tillämpas på kolonistbarn. .

Överstyrelsen har som sin mening ovan framhållit, att det anslag, som
riksdagen eventuellt beviljar för här berörda ändamål, bör tilldelas skoldistrikten
i enlighet med särskilda av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.
Förslag till dessa bestämmelser liksom ock till de författningsändringar, som
därigenom nödvändiggöras, torde framdeles böra av överstyrelsen avgivas.

På grund av det anförda hemställde överstyrelsen, att Kungl. Majit måtte
dels för anskaffande av lokaler till skolor för kolonistbarn i Norrland och
Dalarna för budgetåret 1927/1928 av riksdagen äska ett förslagsanslag på
extra stat av 50,000 kronor, dels för riksdagen framlägga förslag örn sådan
ändring i kungörelsen den 28 maj 1926 angående statsbidrag till vissa skoldistrikt
inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för inackordering
av skolbarn, att däri givna bestämmelser utsträckas till att omfatta
skoldistrikt även inom Gävleborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, i
vad angår skolor avsedda för kolonistbarn.

I anledning av en vid 1928 års riksdag i ämnet väckt motion har
härefter riksdagen i skrivelse den 19 maj 1928, nr 219, dels anmält,
att riksdagen medgivit, att det må ankomma på Kungl. Majits prövning,
huruvida och i vad mån understöd må lämnas vederbörande
skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen för skogstorpares
och odlingslägenhetsinnehavares barn, genom avgiftsfritt upplåtande
under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet erforderlig mark
och kostnadsfritt tillhandahållande å rot av erforderligt virke; dels ock
anhållit, att utredningen huruvida ytterligare statligt understöd bör beredas
vissa skoldistrikt, som ådragas ökade skolkostnader för barn tillhörande
kolonister, må komma att omfatta även skoldistrikt, som få vidkännas dylika
kostnader för skogstorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn.

Genom beslut den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen

10

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

och skolöverstyrelsen att, med anledning av vad riksdagen i sin ovanberörda
skrivelse nr 219 anfört, till Kungl. Maj:t inkomma med utredning
och förslag i fråga om de åtgärder, som kunde böra av Kungl. Majit vidtagas
för beredande åt sådana kommuner i Norrland och Dalarna, där s. k.
kronotorp i större utsträckning vore belägna, av ökat understöd till skolväsendet.

Nämnda ämbetsverk hava såsom en sammanfattning av sitt med anledning
härav avgivna utlåtande anfört

att mera skattetyngda kommuner med ökade skolkostnader på grund av
kronoparkskolonisationen synas — oberoende av huruvida denna skett genom
anläggande av kolonat eller genom skogstorp eller odlingslägenheter — böra
kunna beredas ett skäligt understöd även utöver den förmån, som beretts
dem genom möjligheten att kunna erhålla fri mark och fritt virke å rot
till skolbyggnader;

att detta understöd synes lämpligast böra beviljas — ej enligt vissa på
förhand fixerade normer — utan efter prövning i varje särskilt fall av alla
på frågan inverkande faktorer;

att för ändamålet ett särskilt anslag bör äskas av riksdagen och således
domänfonden ej belastas med några kostnader för ifrågavarande angelägenhet
utöver tillhandahållande i förekommande fall av fri mark och fritt virke
till skolbyggnader;

att i kungörelsen den 28 maj 1926 angående statsbidrag till vissa skoldistrikt
inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för inackordering
av skolbarn sådan ändring bör göras, att däri givna bestämmelser utsträckas
till att omfatta skoldistrikt även inom Västernorrlands, Gävleborgs och
Kopparbergs län, i vad angår barn till kolonister, kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare;
samt

att till följd härav ävensom för beredande av ökade möjligheter att anordna
skolskjutsar för ifrågavarande barn anslagen till inackordering av
skolpliktiga barn och till anordnande av skolskjutsar böra i erforderlig
mån ökas.

Departementschefen har erinrat örn att, sedan 1928 års riksdag avlät sin
ovannämnda skrivelse i ämnet, vissa ändringar skett i lagstiftningen beträffande
jordupplåtelser å de norrländska kronoparkerna. Genom beslut av
1929 års riksdag hade tillkommit en ny upplåtelseform, nämligen kronotorpen.
De redan skedda upplåtelserna av skogstorp och odlingslägenheter skulle
visserligen äga bestånd men några nya upplåtelser av sådana skulle icke
förekomma efter ikraftträdandet av 1929 års lagstiftning. Beträffande kronotorpare
gällde i det hänseende, som här vore i fråga, samma förhållanden som
beträffande innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Departementschefens
efterföljande framställning avsåge därför samtliga dessa tre kategorier,
örn vilka han i sitt anförande — där de ej uttryckligen hölles särskilda —
begagnade den gemensamma beteckningen kronotorpare.

Statsutskottets utlåtande Nr 82. 11

Utredningen i ärendet har, framhåller departementschefen, visat, att på
sina håll svårigheter uppstått i fråga örn beredande av skolundervisning för
kronoparkskolonisters och kronotorpares barn, ävensom att denna angelägenhet
förorsakat och fortfarande förorsakade skoldistrikten betydande särskilda
kostnader. De flesta härav berörda skoldistrikten vore också hårt skattetyngda
och i ekonomiskt hänseende mindre bärkraftiga. Härtill komme
vidare, att kolonisationen även i andra hänseenden, t. ex. i fråga örn fattigvård,
medfört ökade utgifter för kommunerna utan motsvarande ökning i
inkomster genom skattebidrag från kolonisterna. Från flera hall ^ itsordades
också, att kolonisationen framkallat bekymmer inom kommunerna, så att
dessa ansåge sig icke kunna utan särskild hjälp från statens sida sörja för
kolonistbarnens skolundervisning, i synnerhet som kolonaten upprättades utan
någon kommunernas medverkan och understundom mot deras vilja och önskan.

Det understöd, som genom § 29 av gällande kungörelse angående allmänna
grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna
tillförsäkrats vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd
huvudsakligen för kolonisters barn — genom upplåtande under nyttjanderätt
från kronopark av för ändamålet erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande
å rot av erforderligt virke — hade genom ovanberörda beslut
av 1928 års riksdag utsträckts att gälla jämväl skola, avsedd huvudsakligen
för skogstorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn. Sådant understöd
borde givetvis även utgå för skola, avsedd huvudsakligen för kronotorpares
barn, vartill särskilt medgivande av riksdagen torde böra inhämtas.

Emellertid visade den nu föreliggande undersökningen, att enbart ett sådant
understöd som det nyss berörda icke vore tillräckligt.

I de i ärendet avgivna yttrandena hade från flera håll understrukits, att
kolonisternas och kronotorparnas skolfråga i största möjliga utsträckning
borde lösas enligt andra linjer än genom nybyggnader, nämligen dels genom
utnyttjande av de möjligheter, som kunde stå till buds hyresvägen, dels ock
genom ökade bidrag till inackordering samt i vissa fall även till skolskjutsar.

Bidrag från anslagen till inackordering och skolskjutsar kunde redan nu
erhållas för här ifrågavarande ändamål och hade också vid flera tillfällen med
gott resultat kommit till användning. De besparingar i kostnader för skollokaler,
som genom ett anlitande av dessa anslag kunde åvägabringas både
för statsverket och för det enskilda skoldistriktet, gjorde en användning i
första hand av dessa utvägar synnerligen önskvärd. Någon förhöjning av
det till bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn utgående
anslaget, vilket under punkt 204 av 1930 års åttonde huvudtitel föreslagits
skola för budgetåret 1930/1931 upptagas med ett belopp av 00,000 kronor,
torde icke av denna anledning vara erforderlig.

Det för bidrag till inackordering nu utgående anslaget vore för närvarande
avsett för skoldistrikt inom Jämtlands och Västerbottens län samt Norrbottens
län med undantag av rikets nordligaste gränsorter. Förslag hade nu

12 Statsutskottets utlåtande Nr 82.

framställts om att rätten till bidrag från anslaget till inackordering skulle
utsträckas till att omfatta jämväl skoldistrikt inom Kopparbergs, Gävleborgs
och Västernorrlands län. Anslaget till inackorderingsbidrag’utginge
för innevarande budgetår med ett belopp av 315,000 kronor, och under
punkt 203 av 1930 års åttonde huvudtitel hade föreslagits, att anslaget skulle
upptagas med samma belopp jämväl för budgetåret 1930/1931. Vägande
skäl hade enligt departementschefens mening anförts till förmån för en utsträckning
av denna bidragsverksamhet även till skoldistrikt inom Kopparbergs,
Gävleborgs och Västernorrlands län. Då departementschefen emellertid
av budgetära skäl sett sig förhindrad att för sistnämnda budgetår föreslå
en ökning av anslaget, ansåg han sig nu icke böra förorda en sådan utsträckning,
som nyss sagts, enär detta ju skulle leda till en minskning av understöden
till de skoldistrikt, som för närvarande vore berättigade till bidrag
från detta anslag. Han har dock förklarat sig förutsätta, att frågan om
en utsträckning av anslagets giltighet skulle inom en snar framtid kunna
ånyo upptagas till prövning. Dessförinnan borde likväl genom överstyrelsens
försorg en närmare utredning ske rörande den merkostnad för statsverket,
som härav kunde föranledas.

Emellertid komme alltid, framhåller departementschefen, ett antal fall att
återstå, då ingen av de i det föregående angivna utvägarna kunde visa sig
lämplig eller ändamålsenlig, utan vederbörande skoldistrikt bleve nödsakade
att antingen genom förhyrning eller nybyggnad sörja för här ifrågavarande
befolknings behov av skollokaler och lärarbostäder. Detta komme givetvis
att medföra stora och — särskilt för skoldistrikt av den ringa ekonomiska
bärkraft, varom här som oftast vore fråga — även synnerligen kännbara
utgifter. Departementschefen har därför ansett sig böra ansluta sig till de
framkomna förslagen om att i dylika fall särskilt statsbidrag för skollokalers
och lärarbostäders anskaffande ävensom till en första uppsättning av inventarier
och undervisningsmateriel bör utgå.

Departementschefen anför vidare, att, såsom skolöverstyrelsen och domänstyrelsen
framhållit, starka skäl talade för att det sålunda ifrågasatta statsunderstödet
skulle utgå ej enligt vissa på förhand fixerade normer utan efter
prövning i varje särskilt fall av alla på frågan inverkande faktorer. Till
denna uppfattning har departementschefen ansett sig böra uttala sin anslutning.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för anslagets utgående,
torde det, framhåller departementschefen, framdeles få ankomma på
Kungl Majit att efter vederbörandes hörande utfärda. Dessa bestämmelser
torde i huvudsak böra få det innehåll, som av skolöverstvrelsen angivits i
dess utlåtande den 13 juli 1926.

Vad beträffade storleken av det anslag, som för ändamålet kunde bliva
erforderligt för budgetåret 1930/1931, hade, anför departementschefen, skolöverstyrelsen
utan att verkställa några närmare kalkyler beräknat, att ifråga -

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

varande understödsverksamhet första året skulle kräva ett anslag av 50,000
kronor. Överstyrelsen hade föreslagit, att detta anslag måtte erhålla karaktären
av förslagsanslag. Enligt departementschefens mening vöre det icke
lämpligt, att ett anslag för sådana ändamål, örn vilka här vore fråga, gaves
förslagsanslags natur, utan anslaget borde rätteligen, såsom fallet vore med
andra liknande anslag under åttonde huvudtiteln, erhålla beteckningen av
reservationsanslag. Med hänsyn emellertid till svårigheten att, innan närmare
erfarenhet vunnits, med någon säkerhet uppskatta anslagsbehovets
storlek har departementschefen dock förordat, att anslaget under det första
året, d. v. s. budgetåret 1930/1931, upptages såsom förslagsanslag. Då något
behov av statsbidrag till skolhusbyggnader, enligt vad av utredningen framgått,
åtminstone tills vidare icke förelåge inom Kopparbergs och Gävleborgs
län och de skolanläggningar, för vilka bidrag kunna komma ifråga inom
de övriga länen, i regel torde vara av mindre omfattning, har departementschefen
ansett anslagets belopp lämpligen kunna bestämmas till 30,000 kronor
för budgetåret 1930/1931.

Föreliggande förslag, som tillkommit på initiativ från riksdagens sida,
avser att staten skulle lämna särskilt ekonomiskt understöd åt de skoldistrikt
i Norrland och Dalarna, som nödgats inrätta skolor i anledning av kronoparkskolonisation
eller upplåtelser av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenheter.
Statsunderstöd skulle enligt förslaget utgå — utom i form av kost
nadsfri upplåtelse av mark och tillhandahållande av virke å rot med

kontanta belopp antingen för uppförande av skolhus och lärarbostäder eller
såsom hyresbidrag ävensom för anskaffande av den första uppsättningen
av inventarier och undervisningsmateriell. Däremot skulle skoldistrikten
själva svara för lokalernas underhåll, uppvärmning, belysning och städning,
och skolorna skulle ingå i det kommunala skolväsendet. Någon fixerad
skala för understödets utmätande skulle icke fastställas, utan det skulle ankomma
på Kungl. Majit att efter omständigheterna i varje särskilt fall bestämma
understödets storlek. Det anses icke uteslutet att i vissa fall hela
kostnaden för lokalers anskaffande skulle bestridas av statsmedel.

Enligt utskottets mening hava starka skäl anförts för den här ifrågasätta
statliga understödsverksamheten. Det förhållandet, att det i nu omhandlade
fall merendels gäller kommuner med svag ekonomi, synes motivera statsåtgärder
i den föreslagna riktningen, vartill såsom ytterligare ett billighetsskäl
kommer, att förevarande skolanläggningar, åtminstone där det är fråga
örn kronoparkskolonisation, föranletts väsentligen genom av staten vidtagna
dispositioner. De grunder, som enligt vad ovan angivits skulle gälla för
statsbidragens utgående, förefalla utskottet lämpliga.

Utskottet kan alltså icke dela den uppfattning, som kommit till uttryck
i ovannämnda motion, att frågan, huruvida statsbidrag av här förevarande
slag må tillkomma ett skoldistrikt, skulle prövas utan hänsyn till vederbö -

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 82.

rande skoldistrikts ekonomiska ställning. Med den ståndpunkt, motionären
härutinnan intager, får statsbidraget karaktären av ett ekonomiskt vederlag,
vartill skoldistrikten skulle vara berättigade på grund av merkostnader, som
förorsakats dem genom statens åtgöranden. En sådan princip anser utskottet
icke kunna godtagas, så länge ännu folkskoleväsendet enligt gällande
lagstiftning är en angelägenhet, örn vilken vederbörande kommun i första
rummet har att draga försorg, i det att kommunen har att svara för att
de barn, som äro bosatta inom dess område, erhålla stadgad undervisning.
I enlighet härmed kunna ifrågavarande statsbidrag icke betraktas annat än
såsom rena understöd, vilka böra utgå endast i sådana fall, där behov av
ekonomisk hjälp kan anses föreligga. Utskottet finner sig följaktligen böra
avstyrka motionen i nu berörda del.

Mot det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet å 30,000 kronor har
utskottet intet att erinra. I likhet med departementschefen anser utskottet,
att det erforderliga riksstatsanslaget rätteligen bör hava reservationsanslags
natur. Med hänsyn emellertid till svårigheten att första året med någon
tillförlitlighet beräkna vad som för ändamålet kan vara nödigt, finner sig
utskottet kunna tillstyrka, att anslaget för budgetåret 1930/1931 erhåller
karaktären av förslagsanslag. Utskottet förutsätter emellertid, att något
mera avsevärt anslagsöverskridande icke må förekomma.

Vad beträffar frågan om inackorderingsanslagets utsträckande till skoldistrikt
inom Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län, vill utskottet
fiamhålla angelägenheten av att den av departementschefen härutinnan i
utsikt ställda utredningen verkställes på sådant sätt, att förslag i ämnet kan
föreläggas 1931 års riksdag.

„ Då utskottet i övrigt icke funnit anledning till erinran i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag, hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) medgiva, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning,
huruvida och i vad mån understöd må lämnas vederbörande
skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen
för kronotorpares barn, genom avgiftsfritt upplåtande
under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet
erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande å rot av
erforderligt virke,

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å herr Olssons i Mora ovannämnda motion (II: 439), i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, till särskilt understöd
åt skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och
Dalarna på grund av kronoparkskolonisation eller upplåtelse
av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenheter för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 30,000
kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de

Statsutskottets utlåtande Nr 82. 15

grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 februari 1930 angivits, samt
enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.

Stockholm den 28 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 81.