14
Statsutskottets utlåtande Nr 74
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar beträffande personalorganisationen
för statens vatten/all sverk m. m. jämte en
i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 7 februari 1930 avlåten proposition, nr 168, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,
att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skall upptagas befattningen överingenjör vid statens vattenfallsverk med ett
arvode av 17,000 kronor;
att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande nya befattningar, nämligen
:
i löle lönegraden: mätaretekniker,
» 10:e » : förste kontorist;
samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk
utgå följande befattningar, nämligen:
ur 22:a lönegraden: kontorschef,
21 :a |
» |
: registrator, |
16:e |
» |
: mätaretekniker, |
12:e |
» |
: schaktmästare; |
dels fastställa antalet av följande befattningar vid statens vattenfallsverk
från och med den 1 juli 1930 på sätt här angives, nämligen:
Idefattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
överingenjör.................................................................... 1;
Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen:
revisor ............................................................................ 2
byråingenjör................................................................... 1
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
15
direktörsassistent vid kraftverk .................................... 4
distriktsingenjör............................................................... 6
förste byråingenjör ......................................................... 3
förste byrådirektör ......................................................... 3;
samt
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar må erfordras.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med denna proposition Ilar utskottet till behandling förehaft
en inom första kammaren av herr G. Lindhagen väckt motion, nr 282, vari
yrkats, att riksdagen icke måtte medgiva indragning av den behövliga nuvarande
kamerala notariebefattningen vid vattenfallsstyrelsens kameralbyrå
eller överföring av densamma från ordinarie stat till övergångsstat och att
riksdagen eventuellt måtte föreslå den obehövliga registratorsbefattningen
vid styrelsens administrativa byrå till sådan indragning respektive överföring.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt’ yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
Sedan åtskillig tid har frågan örn statens vattenfallsverks organisation
och personalbehov varit föremål för övervägande i syfte att utröna möjligheterna
till förenklingar och besparingar i organisationen.
Förslag i dylikt hänseende föreligga i vattenfallsstyrelsens skrivelser den
11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december 1928. Frånsett
uppförande å ordinarie stat av en befattning såsom kraftverksdirektör för
de norrländska kraftverken, varom 1929 års riksdag fattat beslut, hava de
av vattenfallsstyrelsen i dessa skrivelser framlagda förslagen angående ändringar
i statens vattenfallsverks organisation ännu icke varit föremål för
slutlig prövning. Förslagen — vilka avsågo dels indragning, dels ändring
i lönegradsplacering och förändring inom samma lönegrad, dels ock nyinrättande
av vissa ordinarie befattningar och vilka i sin helhet inneburo vissa
beskärningar av personalorganisationen — ansågos nämligen böra göras till
föremål för ytterligare granskning. Denna granskning uppdrogs åt två av
de sakkunniga, som enligt Kungl. Majits beslut den 31 december 1928 tillkallats
för att — var för sig, där ej för särskilt fall annorlunda bestämdes
— utföra undersökningar och avgiva förslag i huvudsakligt syfte att åstadkomma
ökad ekonomisering inom olika grenar av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).
De båda sakkunniga — generaldirektören A. E. M. Ericsson och disponenten
Wiking Johnsson — hava avgivit betänkande den 23 december 1929
i fråga örn statens vattenfallsverks organisation m. m.
Över detta betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits den 18 januari
16
>Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Vissa allmänna
spörsmål.
De lokala
myndigheternas
befogenhet.
1930 av vattenfallsstyrelsen samt den 1 februari 1930 av kommunikation sverkens
lönenämnd, varjämte skrifter i ärendet ingivits av befattningshavare
i verket.
Efter en översikt rörande tillkomsten av vattenfallsstyrelsens nuvarande
organisation hava ekonomisakkunniga i sitt betänkande till en början behandlat
vissa verket i dess helhet eller flera av dess förvaltningsgrenar
gemensamt berörande allmänna spörsmål, vilka av de sakkunniga under utredningsarbetet
uppmärksammats.
Ekonomisakkunniga hava först uppehållit sig vid frågan örn de lokala
myndigheternas befogenhet och därvid givit uttryck åt den allmänna uppfattningen,
att utvecklingen av vattenfallsverkets organisation syntes böra gå
i den riktningen, att ökad befogenhet lämnades åt de lokala myndigheterna.
Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande framfört i huvudsak följande synpunkter
i denna fråga:
Före kriget hade de lokala driftförvaltningarna varit synnerligen självständiga.
Yattenfallsverket hade vid denna tidpunkt varit mera en byggnadsän
en förvaltningsorganisation. Under krigsåren hade nya kraftverk i snabb
följd tagits i bruk samt distributionsrörelsen hastigt vuxit. Nuvarande centralorganisation
för kraftverken hade icke omedelbart kunnat skapas. Kraftverken
hade därför i stor utsträckning fått självständigt ordna alla sådana
angelägenheter, där decentralisering över huvud taget varit möjlig. Detta
hade i en del hänseenden lett till olikartad utveckling vid de särskilda
kraftverken.
På en punkt hade emellertid en sträng central kontroll upprätthållits,
nämligen beträffande kraftkontrakten, som med undantag för kontrakt med
småabonnenter undertecknats i vattenfallsstyrelsen. Detta hade varit oundgängligen
nödvändigt för att upprätthålla likformig behandling av vattenfallsverkets
abonnenter. Liksom nu hade däremot förhandlingarna örn och
upprättandet av kontrakten i stort sett överlämnats till lokalförvaltningarna.
Undertecknandet i Stockholm hade i många fall endast varit den slutliga
kontrollen.
Då förhållandena börjat stabiliseras år 1920, hade det varit nödvändigt
att genomföra en likformig förvaltning på alla väsentliga punkter. Redan
denna likformighet hade krävt en viss ökad centralisering. Förrådsrörelsen
hade successivt centraliserats. Större nybyggnader av linjer och transformatorstationer
hade lagts direkt under kraftverksbyrån för att kraftverken
skulle kunna ägna sig åt de mera jämnt återkommande arbetsuppgifterna.
Efter sammanknytningen av de olika kraftverken i mellersta Sverige hade
vid centralförvaltningen upprättats ett särskilt driftorgan för den gemensamma
krafthushållningen.
Centraliseringen hade måhända gjort sig mest märkbar beträffande anställning
och avskedande av personal. Lokalförvaltningarna hade haft stora
befogenheter i dessa frågor. När det efter år 1920 visat sig nödvändigt att
mycket starkt begränsa de anställdas antal, hade det blivit nödvändigt att
reglera frågan centralt. Tack vare den centrala ledningen hade det visat
sig möjligt att på kort tid anpassa antalet tjänstemän och arbetare efter
behovet.
Sedan ett par år hade emellertid mera stabila förhållanden inträtt och
därmed hade det varit möjligt att i viss omfattning giva de lokala förvalt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
17
ningsmyndiglieterna rätt att anställa och fastställa löner för tjänstemän,
ehuru det alltjämt finge anses rationellt, att dylik nyanställning effektivt
kontrollerades från den centrala ledningens sida.
Debatterna i riksdagen och tidningspressen under de senaste åtta åren
syntes till fullo utvisa nödvändigheten av likformighet beträffande kraftkontrakten.
Vattenfallsstyrelsen hade stått inför det problemet att i möjligaste mån
anpassa kraftkontrakten efter penningvärdets ändringar och dock icke frångå
sin praxis med mångåriga kontrakt. Detta hade givetvis väsentligt komplicerat
kontraktsbehandlingen.
Ville man å ena sidan bibehålla likformighet mellan olika avtal och å
andra sidan i möjligaste mån anpassa avtalen efter de många skiftningar
beträffande förutsättningarna, som förekomme, så åstadkommes detta enklast
därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga tidsmellanrum
med centralförvaltningen muntligen diskuterade föreliggande kraftfrågor och
att resultatet kontrollerades genom underskrift i vattenfallsstyrelsen. Men
det vore givet att, i den mån förhållandena stabiliserades och det bleve,
politiskt sett, lugn omkring kraftavsättningsfrågorna, ett mera decentraliserat
arbetssätt kunde tillämpas.
I den mån vare sig de sakkunniga, riksdagens revisorer eller andra kontrollorgan
gjort detaljanmärkningar mot vattenfallsverkets organisation, hade
dessa inriktats därpå, att styrelsen underlåtit att centralisera viss verksamhet
och fortfarande tillämpat ett mera decentraliserat arbetssätt. Lika visst
som man vid den framtida utvecklingen borde kunna på vissa håll övergå
till ett mera decentraliserat arbetssätt, lika ofrånkomligt syntes det, med de
krav på sträng likformighet, som ställdes från de kontrollerande statsorganens
sida, bliva att på andra håll gå till ökad centralisering. I stort sett
syntes kunna sägas, att de lokala förvaltningsorganens befogenhet inom
vattenfallsverket de facto vore större än inom statens övriga atfärsdrivande
verk, även om som en sista kontroll undertecknandet av affärshandlingar
skedde inom vattenfallsstyrelsen.
Aven lönenämnden har i sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet berört
denna fråga och därvid yttrat bland annat följande:
För sin del vill lönenämnden principiellt ansluta sig till den av de ekonomisakkunniga
uttalade uppfattningen, att den fortsatta utvecklingen av verkets
organisation bör gå ut på att åt de lokala myndigheterna delegera avgörandet
av sådana ärenden, som lämpligen kunna av dem handläggas. Därigenom
undvikes omgång i ärendenas behandling och onödig tyngd i den centrala
ledningens arbetssätt.
Olägenheterna med en alltför stark centralisering äro för övrigt, i synnerhet
för ett affärsverk sådant som statens vattenfallsverk, vilket för sin rörelses
utveckling måste stå i nära kontakt med allmänheten, alltför uppenbara för
att här behöva närmare belysas. Därest förvaltningen är alltför mycket
koncentrerad till huvudstaden och de lokala myndigheterna sakna erforderlig
befogenhet, löper man fara att den förhandlande allmänheten icke kommer
i nog direkt beröring med sådana verkets representanter, med vilka den kan
träffa mera ingående uppgörelser. Inom den industriella rörelsegren, statens
vattenfallsverk företräder, torde också just de personliga, omedelbara underhandlingarna
vara av särskild betydelse. Det synes då vara av vikt, att
vattenfallsstyrelsens representanter ute i landet äro utrustade med sådan
myndighet och så kvalificerade i övrigt, att de kunna föra dessa underhandlingar
så långt som det med bevarande av nödig enhet och överensstämmelse
i förvaltningen överhuvud taget kan vara förenligt.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 35 helft. (Nr 70 — 77.)
C54 30 2
IS
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Meli denna de lokala myndigheternas befogenhet bör icke få förhindra,
att en ständig samverkan upprätthålles mellan den centrala verksledningen
och de lokala förvaltningsorganen. Särskilt gäller detta beträffande frågor
av för landets näringsliv så ingripande betydelse som prissättningen av den
elektriska energien. Det synes vara en angelägenhet av största vikt, att
ledningen övar en ständig och fortlöpande kontroll just beträffande prissättningen
å den elektriska kraften i syfte att å ena sidan vinna största möjliga
likformighet vid prisregleringen och å andra sidan anpassa densamma efter
de växlande förutsättningarna för kraftförbrukningen inom olika delar av
landet. I detta sammanhang må ock erinras, att statens vattenfallsverk
oaktat den kraftiga utvecklingen under senare år alltjämt i mångt och mycket
är en organisation i vardande, som har att ständigt anpassa sig efter nya
förhållanden, och att de lokala organen ännu icke torde hava vunnit den
organisatoriska fasthet och styrka, som må krävas för mera självständigt
handlande i nu berörda hänseenden.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört vinnes såväl likformighet mellan
olika leveransavtal som ock avtalens anpassning efter de skiftande förutsättningarna
enklast därigenom, att vederbörande kraftverks direktör med lämpliga
tidsmellanrum med centralförvaltningen muntligen diskuterar föreliggande
kraftfrågor och att resultatet kontrolleras genom att avtalen underskrivas
i vattenfallsstyrelsen. Det vill synas lönenämnden, att en sådan
anordning innebär ett för kraftdistributionsfrågornas behandling lämpligt
arbetssätt för den närmaste framtiden, i avvaktan på den erfarenhet framtiden
härutinnan kan komma att erbjuda.
På ett område torde enligt nämndens förmenande en centralisation i ärendenas
behandling alltjämt böra bibehållas, nämligen med avseende å tilllämpningen
av gällande lönebestämmelser. En grundläggande princip vid
den senaste löneregleringens genomförande var att söka åstadkomma största
möjliga enhetlighet i löneförhållanden mellan olika grupper av befattningshavare
såväl inom vederbörande verk som ock mellan de olika verken inbördes.
Ett överlämnande i stor utsträckning åt de lokala förvaltningsorganen
att bestämma i hithörande frågor skulle lätt kunna leda till att
ett av syftena med det nya lönesystemet förfelades.
Inom lönenämnden Ilar på denna punkt avvikande mening anförts av ledamoten
Ernst Eriksson, som förklarat sig anse, att åtgärder för ökad befogenhet
åt de lokala myndigheterna icke borde vidtagas, och till stöd härför
anfört bland annat, att det syntes giva större trygghet för ett objektivt
bedömande av föreliggande frågor, örn dessa avgjordes av ett kollegium eller
efter utredning och föredragning av annan tjänsteman än om utredning
verkställdes och beslut fattades av en och samma person.
Departementschefen har efter redogörelse för utlåtandenas innehåll i nu
förevarande del anfört följande:
»Jag har ansett mig böra tämligen utförligt återgiva de gjorda uttalandena
i detta spörsmål, enär det givetvis är av stor vikt för ett rationellt bedrivande
av vattenfallsverkets verksamhet, att centralförvaltningens och lokalförvaltningarnas
inbördes befogenhet blir på ett lämpligt sätt avvägd. Principiellt
finner jag, lika med ekonomisakkunniga och lönenämnden, önskvärt
att efter den av kristiden framkallade starka centraliseringen utvecklingen
ledes i riktning mot att åt de lokala myndigheterna överlämnas avgörandet
av sådana ärenden, vilka lämpligen kunna självständigt handläggas av dessa
myndigheter.
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
19
Yad angår de betydelsefulla kraftförsäljningsfrågorna, måste man dock
härvid framgå med varsamhet. Annu hava enhetliga krafttaxor icke kunnat
fastställas, och även då så framdeles skett, kunna i många fall affärstransaktionens
omfattning och andra omständigheter föranleda särskild handläggning
av kraftförsäljningsärende. Allteftersom erfarenheten växer, förhållandena
stabiliseras och fasta taxor samt normer i övrigt bliva fastställda, lärer
emellertid befogenhet i begränsad utsträckning kunna tillerkännas lokalförvaltningarna
att själva träffa leveransavtal. Uppenbart är likväl att, såsom
för övrigt redan nu är förhållandet, all förberedande verksamhet för kraftavsättning
bör ske genom lokalförvaltningarna, vilka komma i direkt förbindelse
med allmänheten. Givetvis bör härvid i mån av behov samråd med
centralförvaltningen äga rum.
Beträffande vissa andra frågor, t. ex. när det gäller upphandling i större
skala av materialier, som äro behövliga för flera av verkets organ, kan en
jämförelsevis långt driven centralisation ofta vara av ekonomisk betydelse.
Likaså torde, på sätt lönenämnden framhållit, under alla förhållanden böra
iakttagas, att i frågor rörande tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser
en central handläggning alltjämt bibehålies i den utsträckning, som
erfordras för att säkerställa en möjligast enhetlig praxis på detta område.
Det bör naturligen i första hand ankomma på vatten fallsstyrelsen att
med ledning av här angivna riktlinjer bedöma och avgöra, på vilka områden
och i vilken omfattning ökad decentralisering bör komma till stånd. Jag
förutsätter att styrelsen, med beaktande av vad i förevarande sammanhang
uttalats i denna fråga, ägnar spörsmålet fortsatt uppmärksamhet samt vidtager
de åtgärder vilka därvid må finnas påkallade.
De sakkunniga hava vidare berört förråds- och upphandlingsväsendet inom
vattenfallsverket och därvid uttalat, bland annat, att det ville förefalla, som
om den med hithörande göromål sysselsatta personalen vore anmärkningsvärt
stor i förhållande till rörelsens omfattning. Beträffande uppliandlingsfrågornas
handläggning i styrelsen hade det förefallit de sakkunniga, som
örn någon koncentration av dessa ärenden skulle kunna med fördel äga rum.
Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke byggnadscentralförrådet
framdeles kunde upphöra att förvaltas såsom en särskild avdelning. Vid
besök i Trollhättan hade de sakkunniga undersökt arbetet vid kraftverkets
och kanalverkets förråd på platsen. Dessa förråd vore organiserade såsom
från varandra skilda avdelningar. De sakkunniga hade emellertid kommit till
den uppfattningen, att det riktigaste vore att helt sammanslå de båda förråden
.
I sitt utlåtande har vattenfallsstyrelsen bland annat lämnat en redogörelse
för resultatet av en av styrelsen under 1929 gjord utredning rörande förrådsoch
upphandlingsfrågornas ordnande, av vilken redogörelse här må återgivas
följande:
Den hittillsvarande organisationen vore naturligt uppkommen därav, att
verkets hela utveckling växt fram på tre olika avdelningar, kraftverken, kanalverken
och hyggnadsavdelningen. Det syntes vara ganska klart, att förrådsfrågornas
behandling för dessa olika områden krävde fackkunskap av helt
olika natur. Det vore då också tydligt, att man ej kunde sätta en gemensam
ledning för dessa områdens förrådsfrågor utan att utrusta densamma med
sakkunniga hjälpkrafter på de båda huvudområdena, byggnadsfacket och det
Förrädsoch
upphandlings
väsendet.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Andra
allmänna
spörsmål.
elektriska facket. En centralisation av alla förrådsfrågor, som förekomine på
de olika avdelningarna inom styrelsen, skulle därför fordra upprättande av
en självständig förrådsavdelning (byrå) med på olika områden sakkunniga
krafter samt nied direkt föredragning för generaldirektören. Det vore möjligt,
att en sådan anordning en gång framdeles kunde bliva lämplig. Men
nied hänsyn till förrådsrörelsens nuvarande omfattning oell till önskvärdheten
av att undvika omgång ansåge styrelsen, att man för närvarande borde inskränka
sig till att, nied bibehållande av de på kraftverks- och byggnadsbyråerna
befintliga specialkunniga krafterna, söka åvägabringa intimast möjliga
samverkan mellan de nuvarande förrådsorganen.
Erfarenheten hade visat, att man till undvikande av transporter oell lagringskostnader
finge billigaste pris genom en klok avvägning mellan »grosshandelsköp»
samt köp med mera begränsad omfattning. Inköpen borde därför
till en del verkställas genom styrelsens organ, till en del genom de
lokala organen. För att få klara gränser mellan de olika förrådsorganens
inköpsbefogenhet och de olika förrådens lagerhållning hade styrelsen därför
deri 9 januari 1930 utfärdat »Anvisningar beträffande statens vattenfallsverks
förrådsorganisation och dess verksamhet», som klart och tydligt angåve, hur
arbetsfördelningen mellan de olika förrådsorganen skulle ordnas för den närmaste
framtiden. Genom dessa anvisningar hade även inköpen ytterligare
centraliserats. De lokala driftverkens egna upphandlingar, vilkas tidigare omfattning
kunde uppskattas till omkring 10 % av det totala uppliandlingsbeloppet
för dem, skulle sålunda därigenom komma att successivt begränsas
till ungefär hälften mot förut.
Styrelsen förklarar, att med de åtgärder, som sålunda vidtagits, styrelsen
ansage förrådsfrågorna tillfredsställande ordnade för nuvarande förhållanden,
men att en ständig anpassning efter ändrade förhållanden naturligtvis
måste ske.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»När det gäller upphandlings- och förrådsfrågor torde, såsom jag nyss antytt,
av naturliga skäl en tämligen långt driven centralisation i ärendenas
handläggning ofta kunna vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktig. Härvid
förutsättes dock givetvis, att handläggningen är ordnad på sådant sätt,
att garanti vinnes för erforderlig sakkunskap beträffande de olika huvudgrenar
av verksamheten, som förrådsväsendet har till uppgift att tillgodose.
Det synes icke vara viteslutet, att framdeles åtgärder för en ytterligare ökad
koncentration av förråds- och upphandlingsväsendet inom vattenfallsverket
kunna visa sig påkallade, varvid måhända — såsom vattenfallsstyrelsen antytt
bör övervägas lämpligheten av att, i anslutning till den organisation
som råder inom telegrafverket och statens järnvägar, inrätta en särskild
byrå inom vattenfallsstyrelsen för dessa ärendens behandling. För närvarande
finner jag emellertid i likhet med vattenfallsstyrelsen icke anledning
att ifrågasätta särskilda åtgärder för ökad centralisering av förevarande
ärendens handläggning utöver dem, vilka nyligen genomförts med anledning
av den _ utav styrelsen verkställda utredningen i frågan och vilkas huvudsakliga
innebörd i det föregående angivits. Styrelsen torde dock alltjämt böra
ägna spörsmålet uppmärksamhet.»
Ekonomisakkunniga hava vidare uppehållit sig vid bland annat frågan örn
grunderna för avlöning åt icke-ordinarie personal vid vattenfallsverket
ävensom det med denna fråga i viss mån sammanhängande spörsmålet om
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid
Statsutskottets utlåtande Nr 74. 21
verket. Dessa spörsmål inverka emellertid icke på de förslag beträffande
verkets personalorganisation, som framlagts av de sakkunniga.
Yad härefter angår behandlingen av de sakkunnigas förslag beträffande
personalorganisationen vid vattenfallsverket, göres början med personalförhållandena
inom vattenfallsstyrelsen.
Med avseende å personaluppsättningen för kraftverksbyrån hava ekonomisakkunniga
yttrat följande:
»Efter de överläggningar, som de sakkunniga varit i tillfälle att hålla med
verkets chef och vid vilka även berörts frågan örn anordningen av arbetet
å kraftverksbyrån, hava de sakkunniga icke funnit anledning att framställa
något förslag rörande ändring i byråns organisation. Mot av vattenfallsstyrelsen
väckt förslag att överflytta en förste byråingenjörstjänst vid byrån
till kraftverksförvaltningen för Norrland och därvid utbyta densamma mot
en direktörsassistentbefattning är från de sakkunnigas sida icke något att
erinra. Ej heller finna de sakkunniga anledning motsätta sig, att en vakant
förste byråingenjörstjänst besiittes med ordinarie innehavare.»
Lönenämnden har icke framställt någon erinran mot vad sålunda föreslagits.
Departementschefen har yttrat följande:
»Såsom förut omnämnts, beslöts vid 1929 års riksdag inrättandet av en
ordinarie befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.
Detta beslut motiverades huvudsakligen med den starka utveckling, som
statens kraftverksrörelse i mellersta och övre Norrland på senare tid undergått,
en utveckling som kunde antagas komma att ytterligare fortgå, bland
annat genom de då planerade och sedermera av 1929 års riksdag beslutade
anläggningarna dels vid Porjus för utvidgning av kraftverket därstädes, dels
ock vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk. I samband
med förslaget rörande denna befattning omnämndes även vattenfallsstyrelsens
framställning örn förändring av en förste byråingenjörstjänst till
direktörsassistentbefattning. Sistnämnda förslag avsåg överflyttande till den
nya norrländska kraftverksförvaltningen av en befattning, vars innehavare
dittills tjänstgjort som biträde åt föreståndaren för den inom kraftverksbyrån
provisoriskt anordnade s. k. Norrlandsavdelningen. Med prövning av
sistberörda förslag ansågs emellertid kunna anstå i avvaktan på den blivande
granskningen av vattenfallsverkets personalbehov, detta särskilt med
hänsyn till att den nya kraftverksförvaltningen befanns böra under lämplig
övergångstid förläggas till Stockholm.
Behovet av ifrågavarande direktörsassistentbefattning synes mig vara till
fullo ådagalagt. På grund härav och då jag ej har något att erinra mot
att densamma kommer till stånd genom omändring av en förste byråingenjörsbefattning
å kraftverksbyrån, tillstyrker jag vattenfallsstyrelsens och de
sakkunnigas förslag i denna del.
Yad i ärendet anförts angående omfattningen av kraftverksbyråns uppgifter,
särskilt med hänsyn till den under senare år skedda och alltjämt
fortgående ökningen av kraftdistributionen, föranleder mig att i likhet med
de sakkunniga förorda, att någon annan ändring i byråns ordinarie personalbestånd
icke nu vidtages. Därest riksdagen biträder denna uppfattning,
har jag för avsikt att längre fram tillstyrka beslut om återbesättande
av den nu vakanta förste byråingeujörsbefattningen å byrån.»
Personalorga
nisationen.
Kraftverks
byrån.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Kanal- och
fastighetsbyrån.
Beträffande den centrala organisationen för handläggning av ärenden
rörande kanal- oell fastighetsförvaltningen yttrade vattenfallsstyrelsen i sin
förutnämnda skrivelse den 11 november 1926, att vid överläggning rörande
organisationen framkastats tanken på att indraga kanal- och fastighetsbyrån
och i huvudsak överlämna de denna byrå tillhörande ärendena till byggnadsbyrån,
varigenom en ny huvudavdelning av större omfattning skulle hildas.
I skrivelsen den 17 december 1928 återkom styrelsen till de sålunda berörda
spörsmålen och anförde"därvid, att styrelsen vid förnyat övervägande
av frågan hur de ärenden, kanal- och fastighetsbyrån handlade, skulle fortsättningsvis
behandlas, kommit till den bestämda slutsatsen, att det för den
tid, som nu kunde överblickas, vore både billigast och bäst att hava en särskild
föredragande för de grupper av ärenden, det här gällde. Styrelsen
ansåge sig därför ej böra föreslå någon ändring i förevarande avseende.
Beträffande den å byrån anställda personalen föreslog emellertid styrelsen
i sistnämnda, skrivelse, att den ordinarie byråingenjörstjänsten måtte sättas
på övergångsstat. Med all säkerhet bomme, anförde styrelsen, allt fortfarande
behov av en biträdande ingenjör att finnas vid byrån, men åtskilligt
talade för att denna befattning gjordes till extra.
Kommunikationsverkens lönenämnd berörde i sitt den 24 januari 1929 avgivna
yttrande även frågan örn kanal- och fastighetsbyrån. Enligt nämndens
mening borde ånyo undersökas, huruvida icke huvudparten av de ärenden,
som handlades å kanal- och fastighetsbyrån, skulle kunna överflyttas till
byggnadsbyrån och återstående ärenden på lämpligt sätt fördelas å övriga
byråer inom styrelsen, så att kanal- och fastighetsbyrån kunde vid den nuvarande
byråchefens avgång från tjänsten upphöra såsom självständig byrå.
Ekonomisakkunniga hava i denna fråga anfört följande:
»Redan under förarbetena till den år 1920 beslutade omorganisationen av
styrelsen gjorde sigfen viss tvekan gällande rörande det lämpligaste sättet
att anordna handläggningen inom styrelsen av de ärenden, som nu tillhöra
kanal- och fastighetsbyrån. Med hänsyn såväl härtill som till de uttalanden
i detta ämne, som nu gjorts av vattenfallsstyrelsen och lönenämnden, hava
de sakkunniga givetvis icke kunnat undgå att rikta sin uppmärksamhet på
frågan örn eventuell indragning av kanal- och fastighetsbyrån. Då den
ifrågavarande byråchefstjänsten för närvarande är besatt med ordinarie innehavare
och följaktligen någon ändring i organisationen på denna punkt svårligen
nu kan genomföras, hava de sakkunniga dock ansett sig icke böra
här närmare ingå på denna fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör
emellertid vid inträffande ledighet å byråchefstjänsten frågan, örn för deli
centrala handläggningen av ärendena rörande kanal- och fastighetsförvaltningen
erfordras en särskild byrå i styrelsen, göras till föremål för en ingående
utredning.
Mot det av styrelsen framförda förslaget, att den ordinarie byråingenjörstjänsten
å byrån överföres på övergångsstat för att möjliggöra tjänstens
utbyte mot en extra befattning, synes intet vara att erinra.»
Departementschefen har yttrat följande: 2
I likhet med ekonomisakkunniga och lönenämnden finner jag för min del
angeläget, att frågan om möjligheterna att indraga kanal- och fastighetsbyrån
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
23
samt överflytta där nu handlagda ärenden till andra byråer inom styrelsen
göres till föremål för mera ingående övervägande. Såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, gjorde sig redan från början en viss tvekan gällande
i fråga örn behovet av en särskild byrå för dessa ärenden, och vattenfallsstyrelsen
synes själv år 1926 icke hava varit helt främmande för tanken på
indragning av byrån. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört lärer emellertid
med denna frågas provning böra anstå till inträffande ledighet å befattningen
såsom chef för byrån.
I anslutning till vad vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga beträffande
den ordinarie byråingenjörstjänsten å förevarande byrå föreslagit, varemot
jag icke har något att erinra, lärer denna tjänst böra indragas och dess nuvarande
innehavare överflyttas till övergångsstat.»
A administrativa byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök,
förutom byråchefen, följande befattningshavare:
1 förste sekreterare 1 registrator
1 sekreterare 2 bokhållare
2 extra sekreterare 1 kansliskrivare
3 extra notarier 5 extra kanslibiträden.
En av de extra notarierna uppehåller en vakant ordinarie tjänst i notariegraden.
I skrivelsen den 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen:
Med hänsyn till omfattningen av de å byrån vilande ärendena av juridisk
natur kunde styrelsen icke förorda någon minskning i antalet av de ordinarie
befattningar, för vilka erfordrades juridisk utbildning. Däremot funné
styrelsen nu lämpligt, att registratorstjänsten förändrades till en notarietjänst
och överflyttades till kameralbyrån i samband därmed, att den å sistnämnda
byrå befintliga notarietjänsten överfördes på övergångsstat. Därjämte ansåge
styrelsen, att av de båda ordinarie bokhållarebefattningarna vid administrativa
byrån den ena, vars innehavare tjänstgjorde som bibliotekarie, borde överföras
till övergångsstat. Ifrågavarande befattningshavare skulle dock i fortsättningen
tills vidare användas för samma göromål, i den mån han icke
kunde överflyttas till annat lämpligt arbete.
Administrativa
byrån.
Lönenämnden meddelade i ett den 24 januari 1929 avgivet yttrande, att
beträffande den bokliållarbefattning, som enligt styrelsens förslag fortfarande
skulle bibehållas å ordinarie stat, blivit för lönenämnden upplyst, att
innehavaren sysselsattes dels med vården av styrelsens arkiv, dels med registreringsarbeten,
dels ock med biträde vid uppsättning av skrivelser. Under
erinran, att registratorerna vid de centrala ämbetsverken numera i allmänhet
icke placerades i högre lönegrad än i den 14:e, ansåge lönenämnden det
böra av vattenfallsstyrelsen närmare utredas, huruvida de mera kvalificerade
göromål, ifrågavarande befattningshavare hade att utföra, vore av den omfattning,
att för dessas utförande en befattningshavare med så hög löneställning
som bokhållares kunde anses erforderlig.
Beträffande personalorganisationen för administrativa byrån hava ekonomisakkunniga
anfört:
»På sätt framgår av förteckningen över den nu till byrån hörande personalen,
har den tidigare i Trollhättan placerade sekreteraren numera indragits.
24
Statsutskottets utlåtande Nr !d.
Vad i övrigt beträffar den juridiskt utbildade personalen å byrån, hava
de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en viss reduktion av denna
personal bör kunna genomföras. De sakkunniga Lava till en början ansett
tvekan kunna råda, huruvida icke den å byrån tjänstgörande extra sekreteraren
skulle kunna för framtiden undvaras. Vid överläggningar med verkets
ledning Ilar i detta sammanhang meddelats, att styrelsen har för avsikt
att i fortsättningen icke, såsom hittills i viss utsträckning skett, anlita juridisk
sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av styrelsens
talan i rättegångsmål. Under ‘förutsättning att sä blir fallet hava de sakkunniga
funnit sig icke böra framställa något förslag örn indragning av extra
sekreterartjänsten. Däremot synas två av de å byrån tjänstgörande notariernas
befattningar kunna undvaras. De sakkunniga föreslå därför, att två
extra notariebefattningar indragas, varemot den för byrån avsedda, vakanta
ordinarie notarietjänsten torde böra få kvarstå å staten och i vanlig ordning
återbesättas.
Vad härefter angår de av styrelsen framställda förslagen rörande förändringar
i personalbesättningen å byrån, hava de sakkunniga funnit sig
böra tillstyrka förslaget örn förändring av registratorsbefattningen till en
notarietjänst med placering å kameralbyrån. I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen
tänkt sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande registratorsexpeditionen
och arkivet skulle handhavas av en bokhållare i 17: e lönegraden.
Med anledning av lönenämndens nyss återgivna yttrande angående
denna befattningshavares löneställning anse de sakkunniga sig böra uttala,
att övervägande skäl synas tala för att någon sänkning av förevarande befattning
icke kommer till stånd. Avsikten lärer nämligen vara att taga den
ifrågavarande tjänstemannen i anspråk för biträde vid handläggningen av
vissa personalärenden och en del andra jämförelsevis kvalificerade göromål,
medan den egentliga diarieföringen huvudsakligen torde komma att ombesörjas
av ett kanslibiträde.
De sakkunniga få slutligen förorda det av vattenfallsstyrelsen väckta förslaget
örn indragning av den såsom bibliotekarie tjänstgörande bokhållarens
befattning.»
Med anledning av vad de sakkunniga sålunda uttalat och föreslagit har
vattenfallsstyrelsen i sitt nu avgivna utlåtande anfört huvudsakligen följande:
I
fråga örn det av de sakkunniga åberopade meddelandet från verkets
ledning, att vattenfallsstyrelsen hade för avsikt att i fortsättningen icke
anlita juridisk sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av
styrelsens talan i rättegångsmål, förelåge en missuppfattning. Styrelsen
syntes nog jämväl i framtiden bliva nödsakad att i växlande omfattning,
beroende på föreliggande arbetsuppgifter, anlita juridisk sakkunskap utanför
verket, även örn ifrågavarande extra sekreterare tills vidare bibeliölles.
Tillvaron av denna extra befattning vore emellertid givetvis ägnad att minska
behovet av dylika utomstående biträden, under det att kostnaderna för desamma
i händelse av befattningens indragning kunde med säkerhet förutses
bliva ökade med större årligt belopp än sekreterarens årslön. I administrativa
byråns arbetsbörda hade, sedan de sakkunniga gjorde sin undersökning,
inträtt en kraftig och för avsevärd tid framåt bestående ökning,
beroende dels på vissa stora affärsuppgörelser, som vore å bane, dels på
planerade nya vattenkraftsanläggningar. Den extra sekreteraren å denna
byrå kunde därför tills vidare icke undvaras.
Beträffande förslaget örn indragning av två extra notariebefattningar å
administrativa byrån finge styrelsen framhålla, att de båda tjänstemän, som
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
25
av de sakkunniga åsyftades, icke beklädde några extra befattningar utan
vore anställda såsom tillfälliga tjänstemän oell följaktligen kunde avskedas
när som keist, sedan behovet av dem upphört. För närvarande vore de
emellertid behövliga för arbetet å byrån, där de sysselsattes med handläggning
av lagfarts-, intecknings- och servitutsärenden rörande kraftverkens
understationer och ledningsnät, med upprättande av liggare över statens
vattenfallsverks samtliga fastigheter jämte därmed sammanhörande vattenrättsliga
förhållanden samt med diverse andra arbeten av juridisk natur.
För den händelse dessa göromål framdeles skulle undergå sådan minskning,
att ifrågavarande tjänstemän kunde undvaras, komme styrelsen givetvis att
då entlediga dem.
Med anledning av lönenämndens yttrande rörande den bokhållare, som
(uiligt styrelsens förslag skulle efter registratorns överflyttning till annan
befattning vid kameralbyrån handhava dennes arbetsuppgifter beträffande
styrelsens registratorskontor och arkiv, ville styrelsen framhålla, att styrelsen
avsåge att låta det egentliga diarieförings- och registreringsarbetet vid
nämnda kontor skötas av ett kanslibiträde under bokhållarens inseende,
varigenom denne skulle få bättre tid att jämväl ägna sig åt andra mera
kvalificerade göromål. Med hänsyn härtill skulle det snarare kunna ifrågasättas
att höja ifrågavarande tjänst till en förste bokhållarebefattning. Då
emellertid någon dylik befattning icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet
hörande tjänsteförteckningen för statens vattenfallsverk, syntes
styrelsen få återkomma till denna fråga i samband med den blivande revisionen
av avlöningsreglementet.
Lönenämnclen har i sitt nu avgivna utlåtande icke framställt erinran mot
de sakkunnigas förslag.
Departementschefen har i denna del anfört följande:
»Vad först beträffar administrativa byråns ordinarie personal med juridisk
utbildning, har jag av utredningen i ärendet kommit till den uppfattningen,
att de ifrågavarande ordinarie befattningarna — 1 förste sekreterarbefattning,
1 sekreterarbefattning samt 1 notariebefattning — icke kunna för framtiden
undvaras eller förändras och alltså böra bibehållas. Därest riksdagen
biträder denna mening, kommer jag att framdeles tillstyrka beslut om återbesättande
av den nu vakanta notarietjänsten.
I fråga örn den juridiskt utbildade personalen i övrigt torde böra beaktas,
att någon ökning i de juridiska ärendena för den närmaste framtiden synes
komma att uppstå bland annat med anledning av planerade nya vattenkraftsanläggningar
m. m. Med hänsyn härtill och till vad vattenfallsstyrelsen
i övrigt anfört lärer någon omedelbar reduktion av den med juridiska
ärenden sysselsatta personalen näppeligen kunna ifrågasättas. Beträffande
de två tillfälligt anställda icke-ordinarie notarierna, örn vilkas behövlighet
under någon längre tid jag icke känt mig övertygad, förutsätter jag emellertid,
att vattenfallsstyrelsen tillser, att ifrågavarande befattningar indragas
allt efter det omständigheterna sådant medgiva.
Mot det framställda förslaget om indragning av registratorstjäusten samt
denna befattnings utbyte mot en notariebefattning, avsedd för kameralbyrån,
har jag intet att erinra. Lika med de sakkunniga finner jag vidare lämpligt,
att vissa med registratorstjänsten hittills förenade mera kvalificerade
göromål övertagas av en bokhållare (17:e lönegraden). Till frågan om sistnämnda
befattning samt om indragning av den nu såsom bibliotekarie tjänstgörande
bokhållarens befattning återkommer jag längre fram i samband med
Erövning av frågan örn personalstat för vattenfallsverket, i vad angår sådana
efattningar, vilkas antal faststiilles av Kungl. Maj:t.»
Kameral
byrån.
26 Statsutskottets utlåtande Nr 74.
I avseende ä kameralbyrån — som är uppdelad på två avdelningar, räkenskapsavdelningen
oell kansliavdelningen — föreslog vattenfallsstyrelsen i sin
skrivelse den 11 november 1926, att den ena å revisionskontoret av räkenskapsavdelningen
placerade revisorsbefattningen borde vid uppkommande
vakans indragas, varjämte styrelsen ansåg, att en kansliskrivarbefattning vid
räkenskapsavdelningen komme att kunna avvaras oell eventuellt överflyttas
till annat tjänsteställe. Sekreterarbefattningen bade sedan år 1922 varit
vakant oell uppehållits på förordnande av en extra tjänsteman. Denna tjänst,
med vilken vore förenad föreståndarskapet för kameralbyråns kansliavdelning,
borde bibehållas såsom ordinarie befattning. Till följd av minskning
i de göromål, som avsetts för notarien och bokhållaren å kansliavdelningen,
komme det ej att kunna beredas full sysselsättning åt båda dessa tjänstemän,
varför ifrågavarande bokhållarbefattning borde vid uppkommande vakans
indragas.
I skrivelsen den 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande
kameralbyrån ytterligare följande:
Styrelsen ansåge, att antalet högre befattningar vid räkenskapsavdelningen
borde kunna inskränkas genom att, såsom i 1926 års utlåtande föreslagits,
en av revisorsbefattningarna överfördes till övergångsstat. Vad anginge
kameralbyråns kansliavdelning hade vattenfallsstyrelsen funnit sig böra föreslå
överförande till övergångsstat dels av en bokhållarbefattning, såsom i
1926 års utlåtande föreslagits, dels ock av notariebefattningen, den sistnämnda
i sammanhang därmed att registratorsbefattningen vid administrativa
byrån förändrades till en notarietjänst och överflyttades till kameralbyrån. Den
vakanta sekreterarbefattningen vid kameralbyrån borde på de i 1926 års utlåtande
anförda skäl besättas med ordinarie innehavare.
Ekonomisakkunniga hava beträffande kameralbyrån anfört följande:
»Vad först angår de förändringar i kameralbyråns organisation och personaluppsättning,
som sålunda föreslagits av vattenfallsstyrelsen, har den av
styrelsen ifrågasatta överflyttningen av en kansliskrivare från byråns räkenskap
savdelning till annan byrå redan genomförts. I övrigt få de sakkunniga
tillstyrka vad styrelsen föreslagit i syfte att minska personalen å byrån. De
sakkunniga förorda alltså, att en revisors-, en notarie- och en bokhållarbefattning
överföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet indragas.»
Vad beträffande kameralbyrån föreslagits har icke föranlett erinran från
lönenämndens sida.
Departementschefen har anfört följande:
»Det av vattenfallsstyrelsen framlagda och av de sakkunniga biträdda förslaget
örn indragning av en revisors- och en notarietjänst å kameralbyrån
har jag ansett mig böra tillstyrka. Till frågan örn indragning av en bokhållarbefattning
återkommer jag senare i samband med behandling av verkets
personalstat, såvitt angår befattningar i lägre lönegrad än den 21:a.
Vad sekreterartjänsten å byrån angår, finner jag av utredningen i ärendet
vara ådagalagt, att någon indragning av densamma icke bör ifrågakomma. Befattningen,
som nu är vakant och uppehälles på förordnande, lärer alltså böra
återbesättas med ordinarie innehavare.
Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av de administrativa och
kamerala byråernas göromål, vilka givetvis röna inflytande av den pågående
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
27
allmänna utvecklingen av vatten falls verkets rörelse, synas mig i varje fall
för närvarande icke kunna ifrågasättas några organisatoriska förändringar av
beskaffenhet att medföra indragning av kamrerartjänsten å kameralbyrån.»
I avseende å byggnadsbyrån, vilken alltsedan sin tillkomst år 1910 stått
på extra stat, gjorde vattenfallsstyrelsen i sina förenämnda skrivelser den
11 november 1926 och den 17 december 1928 framställning örn denna byrås
uppförande på ordinarie stat i viss omfattning under benämningen byggnadstekniska
byrån. Därvid skulle överingenjören tillsättas medelst förordnande
på viss tid och åtnjuta ett arvode av 17,000 kronor, varjämte pensionsunderlaget
för honom skulle fastställas till 8,000 kronor. Utom överingenjören
skulle emellertid för byråns räkning å den ordinarie staten icke
uppföras mera än en befattning, nämligen en förste byrådirektörstjänst. I
övrigt skulle byråns personal liksom hittills bestå endast av extra tjänstemän.
Lönenämnden har — så långt det för nämnden varit möjligt att bilda sig
en egen uppfattning i frågan — funnit styrelsens arbetsuppgifter på detta
område allt fortfarande vara av den omfattning, att de betingade vad styrelsen
föreslagit i fråga örn personaluppsättningen å förevarande byrå.
Eko nom isakkunniga hava beträffande personalorganisationen för byggnadsbyrån
yttrat, att det icke syntes föreligga anledning att motsätta sig förslaget
att på ordinarie stat uppföra chefen för den ifrågavarande byrån och
dennes närmaste man. Emellertid hava de sakkunniga föreslagit viss personalminskning
å byrån, vilket förslag sammanhänger med frågan örn det
s. k. byggnadscentralförrådets upphörande såsom särskild avdelning.
Departementschefen har beträffande byggnadsbyråns organisation för egen
del anfört följande:
»Under den första tiden av vattenfallsverkets kraftproducerande arbete försiggick
såsom bekant en synnerligen omfattande nybyggnadsverksamhet. Därefter
inträdde av naturliga skäl en viss avmattning i denna verksamhet, och
under ett antal år efter fullbordandet av de stora kraftstationsanläggningarna
vid Lilla Edet och Norrfors i deras första utbyggnadsstadier bär nybyggnadsarbetet
i stort sett varit inriktat på kompletteringsarbeten, av vilka dock
åtskilliga varit tämligen betydande.
Av allt att döma kommer emellertid under de närmaste åren en icke
oväsentlig ökning av nybyggnadsverksamheten att göra sig gällande, -lag
erinrar i sådant avseende i första hand örn de förslag beträffande vissa
stora nya kraftverksanläggningar, vilka framlagts i årets statsverksproposition.
Härtill komma åtskilliga antingen redan igångsatta eller ock planerade
arbeten för utvidgning eller komplettering av befintliga kraftverksanläggningar,
såsom vid Porjus, Sillre och Motala, ävensom de pågående arbetena
med veckoreglering av Göta älv samt förarbetena för Vänerns reglering.
Det är all anledning att antaga, att sålunda igångsatta eller planerade arbeten
måste för det växande kraftbehovets tillgodoseende längre fram folias
av ytterligare nyanläggnings- eller kompletteringsarbeten. Såvitt nu kan bedömas,
torde man alltså kunna räkna med en successivt fortgående nybyggnadsverksamhet
vid statens vattenfallsverk. Även för de i drift varande anläggningarna
torde för övrigt, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ett
permanent behov av byggnadsteknisk sakkunskap föreligga med avseende å
Byggnads
byrån.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
Kraftverken.
moderniserings- och underhållsarbeten m. m., liksom dylik sakkunskap tid
efter annan även gör sig gällande vid större vattenregleringar m. fl. företag.
Vid nu angivna förhållanden och då det givetvis för en insiktsfull ledning
av ifrågavarande, synnerligen betydelsefulla och i tekniskt avseende oftast
mycket krävande arbeten är av stor vikt att kunna förvärva och i konkurrens
med enskild verksamhet på motsvarande områden bibehålla framstående
krafter, linner jag goda skäl föreligga för att nu giva byggnadsbyråns
ledning den större fasthet i organisatoriskt hänseende, som skulle ligga
däri, att befattningarna såsom byråns chef samt såsom dennes närmaste
man uppföras på ordinarie stat.
På sätt i ärendet föreslagits, torde överingenjörens arvode böra fastställas
till nu utgående belopp, 17,000 kronor, vilket även överensstämmer
med vad som utgår till överingenjören vid statens järnvägar. Liksom för
sistnämnda befattning gäller, lärer tillsättandet böra ske för en tid av högst
sex år i sänder. Mot förslaget örn ett pensionsuuderlag för befattningen
av 8,000 kronor har jag intet att erinra. Till den framställning, som erfordras
för genomförande av sistnämnda förslag, återkommer jag i annat
sammanhang.
För överingenjörens närmaste man torde, jämväl i överensstämmelse med
vad i ärendet föreslagits, böra å ordinarie stat upptagas en förste byrådirektörsbefattning.
Att några andra befattningar än de här nämnda nu icke uppföras på
ordinarie stat tinner jag vara lämpligt med hänsyn till att byggnadsbyråns
personal bör kunna, såsom hittills skett, ständigt anpassas efter byggnadsverksamhetens
omfattning.
Mot den föreslagna nya benämningen byggnadstekniska byrån, som avser
att angiva att. byrån ej uteslutande sysslar med nybyggnadsuppgifter, har
jag intet att erinra.
Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, har jag funnit någon
ändring beträffande det s. k. byggnadscentralförrådet för närvarande icke
böra ske. Vid sådant förhållande kan jag ej biträda vad de sakkunniga
beträffande den nuvarande personalen å detta förråd ifrågasatt.»
Vid de verkställda utredningarna hava även berörts vissa frågor rörande
statens vattenfallsverks lokalförvaltningar.
Beträffande kraftverksförvaltningens lokalstat Ilar vattenfallsstyrelsen i sina
skrivelser den 11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december
1928, såvitt nu är ifråga, föreslagit allenast förändring av en ordinarie
distriktsingenjörsbefattning till en direktörsassistentbefattning vid Motala
kraftverk samt sänkning av befattningen såsom mätaretekniker från 16:e till
15:e lönegraden.
Mot dessa förslag hava ekonomisakkumiiga och lönenämnden icke framställt
erinran.
Här ifrågavarande förslag har även departementschefen funnit sig böra biträda.
Departementschefen har alltså tillstyrkt, att en distriktsingenjörsbefattning
förändras till en direktörsassistentbefattning i samma lönegrad
vid Motala kraftverk samt att den i tjänsteförteckningen under 16:e lönegraden
upptagna befattningen mätaretekniker nedflyttas till löre lönegraden.
Någon indragning eller ändring i övrigt beträffande ordinarie befattningar
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
29
vid de lokala kraftverksförvaltningarna Ilar departementschefen, nied hänsyn
till kraftverksrörelsens utveckling under senare år, lika litet som vattenfallsstyrelsen
och de sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta.
Vad angår kanal- och fastighetsförvaltningen i Trollhättan finnas vid
denna förvaltning för närvarande följande ordinarie befattningar inom 21 :a—
30:e lönegraden, nämligen 1 kanaldirektör, 1 direktörsassistent, 1 kontorschef,
1 förste kassör och 1 kanalinspektör av klass 1. Befattningen såsom
kanaldirektör liksom kontorschef stjärnsten äro vakanta.
I avseende å denna förvaltning innehåller propositionen de förslag, som
framgå av följande yttrande av departementschefen:
»Vad först angår den vakanta befattningen såsom kanaldirektör i Trollhättan,
har det icke från något håll ifrågasatts, att denna befattning skulle
indragas eller förändras. Då någon möjlighet härtill icke lärer föreligga,
synes denna befattning, såsom vattenfallsstyrelsen ock påyrkat, böra snarast
besättas med ordinarie innehavare.
_ I fråga örn övriga högre befattningar vid kanal- och fastighetsförvaltningen
biträder jag det i ärendet framlagda förslaget örn indragning av kontorschefstjänsten.
Då någon annan kontorschefsbefattning än den ifrågavarande
icke finnes vid vattenfallsverket, lärer denna befattningsgrupp böra
utgå ur tjänsteförteckningen. Beträffande befattningen såsom kanalinspektör
av klass 1 har jag i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga
icke funnit tillräckliga skäl att förorda denna tjänsts utbytande mot en
trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.
Beträffande lägre befattningar lärer av skäl, som från vattenfallsstyrelsens
sida anförts, i tjänsteförteckningen böra linder 10:e lönegraden upptagas
befattningen förste kontorist, medan däremot ur förteckningen bör under
12:e lönegraden utgå befattningen schaktmästare.»
Departementschefen har härefter lämnat följande sammanfattning beträffande
de av honom tillstyrkta personalförändringarna:
»Enligt vad i det föregående föreslagits, skulle såsom ny befattning av
den art, som avses i avlöningsreglementets 1 § 1 inom., tillkomma en överingenjörsbefattning.
I den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
skulle vidare införas två nya befattningsgrupper i följande lönegrader,
nämligen mätaretekniker i 15:e lönegraden samt förste kontorist i like
lönegraden.
A andra sidan skulle ur tjänsteförteckningen under vederbörliga lönegrader
uteslutas följande befattningsgrupper, nämligen kontorschef (22:a lönegraden),
registrator (21:a lönegraden), mätaretekniker (16:e lönegraden) och
schaktmästare (12:e lönegraden).
I det för närvarande fastställda antalet befattningar i 21:a—30:e lönegraderna
skulle följande ändringar vidtagas, nämligen:
antalet förste byrådirektörsbefattningar (30:e lönegraden) skulle ökas från
2 till 3,
antalet direktörsassistentbefattningar vid kraftverk (27:e lönegraden) skulle
ökas från 2 till 4,
antalet distriktsingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas från
7 till G,
antalet förste byråingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas
från 4 till 3,
Kanal- och
fastighetsförvaltningen
1
Trollhättan.
Samman
fattning.
Övergångsanordningar
m. m.
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
antalet
till 1,
byråingenjör sbefattningar (26:e lönegraden) skulle minskas från 2
antalet revisorsbefattningar (21 :a lönegraden) skulle minskas från 3 till 2.
"Vad angår notariebefattningar (21:a lönegraden), skulle visserligen en dylik
befattning indragas, men å andra sidan skulle tillkomma en ny notarietjänst,
varför antalet av dessa befattningar fortfarande skulle komma att
såsom nu utgöra 2.»
Vidkommande slutligen de för förslagens genomförande erforderliga övergångsanordningarna
m. m. Ilar departementschefen anfört följande:
»De av mig förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar vid statens
vattenfall sverk synas lämpligen böra genomföras den 1 juli 1930.
I fråga om befattningar, som skulle indragas, blir det, såsom av det före
gående framgår, i vissa fall erforderligt att uppföra vederbörande befattning
på övergångsstat. Det synes därför lämpligt, att Kungl. Maj:t jämväl med
avseende å befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit oell riksdagen,
efter förslag av vattenfallsstyrelsen årligen tills vidare bestämmer
övergångsstatens omfång.
Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att
utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna
ändringarna.
Ett bifall till de förordade förslagen medför ändringar dels i 5 § 1 mom. i
avlöningsreglementet för kommunikationsverken, dels ock i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen redan tidigare
lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i berörda, författningsrum
oell tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av de
beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.
Vidare erfordras ändringar i pensionslagen för kommunikationsverkeii
samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom
återkommer jag senare i dag.»
Med avseende å det i propositionen berörda, principiellt betydelsefulla
spörsmålet örn centralförvaltningens och de olika kraftverksledningarnas inbördes
befogenheter får utskottet uttala sin anslutning till de av departementschefen
anförda synpunkterna. Önskligt är visserligen, att utvecklingen
ledes i riktning mot största möjliga handlingsfrihet för de lokala myndigheterna,
något som bland annat bör ske för undvikande av en alltför tung
förvaltningsapparat. Härvidlag måste man dock framgå med försiktighet; i
all synnerhet gäller detta, såsom departementschefen ock framhållit, beti äflande
förekommande frågor örn leverans av energi och örn kraftpris i avvaktan
på mera fasta riktlinjer för en lämplig och för landets utveckling rationell
kraftförsäljningspolitik.
Ej heller de föreslagna ändringarna i verkets personalstater hava givit
utskottet anledning till erinran. I stort sett innebära desamma besparingar
och förenklingar, vilkas vidtagande ansetts möjliga med hänsyn till vunnen
erfarenhet örn föreliggande arbetsuppgifter inom verkets, i första hand själva
vattenfallsstyrelsens olika grenar.
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
31
Den föreslagna indragningen av notariebefattningen å vattenfallsstyrelsens
kameralbyrå och i samband härmed utbyte av registrator stjänsten å administrativa
byrån mot en ny notariebefattning å förstnämnda byrå har utskottet
ej velat motsätta sig. Utskottet har härvid ansett särskilt avseende
böra fästas vid att, enligt vad utskottet inhämtat, vissa göromål, som för
närvarande ankomma på administrativa byråns handläggning, skulle överflyttas
till kameralbyrån för handläggning av blivande innehavaren av den
nya notariebefattningen.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts proposition och avstyrkande av
den i ämnet väckta motionen får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,
ali i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen överingenjör
vid statens vattenfallsverk med ett arvode av 17,000 kronor;
att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande
nya befattningar, nämligen:
i 15:e lönegraden: mätaretekniker,
» 10:e » : förste kontorist;
samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk
utgå följande befattningar, nämligen:
ur 22:a lönegraden: kontorschef,
21 :a |
> |
: registrator, |
Ifve |
» |
: mätaretekniker, |
12:e |
» |
: schaktmästare; |
b) fastställa antalet av följande befattningar vid statens
vattenfallsverk från och med den 1 juli 1930 på sätt här angles,
nämligen:
Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
överingenjör ........................................ 1;
Befattningar, hänförliga till älta—30:e lönegraden i den vid
avlöningsreglementet fogade kjänstefat teckningen:
revisor ...................................................... 2
byråingenjör ............................................ 1
direktörsassistent vid kraftverk ............ 4
distriktsingenjör.................................... G
förste byråingenjör ................................ 3
förste byrådirektör................................... 3;
samt
32
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar må
erfordras;
II. att herr Lindhagens motion 1:282 ej må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 21 mars 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 72.