Statsutskottets utlåtande Nr 70.
1
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående
försäljning av till statens järnvägars torvpulverfabrik
vid Hästhagens mosse hörande mark
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 31 januari 1930 avlåten proposition, nr 64, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Majit,
under] åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva
att, efter nedläggande av driften vid statens järnvägars torvpulverfabrik vid
Hästhagens mosse, till nämnda anläggning hörande mark, byggnader och
inventarier må försäljas på villkor, som av Kungl. Majit godkännas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
föreliaft en inom andra kammaren av herr P. M. Olsson i Blädinge m. fl.
väckt motion, nr 389, i vilken hemställts, att riksdagen ville besluta dels
avslå Kungl. Majits proposition nr 64 och dels att torvpulverfabrikationen
å Hästhagen må, i avvaktan på att den planerade elektrifieringen av södra
stambanan fullbordas, fortsättas senast till och med år 1933.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Efter framställning av järnvägsstyrelsen och sedan försökseldning med
torvpulver å statens järnvägar under någon tid pågått i mindre omfattning,
anmäldes i proposition nr 161 till 1916 års riksdag ett av järnvägsstyrelsen
framlagt förslag rörande anordnande av försöksdrift i större skala med
torvpulvereldning å lokomotiv. Denna försöksdrift var avsedd att äga rum
å linjen Falköping—Nässjö, där lokomotiven till samtliga tåg skulle drivas
med pulverbränsle. För ändamålet skulle enligt förslaget inköpas Hästhagens
mosse i närheten av Vislanda järnvägsstation, å vilken mosse skulle
för statens järnvägars räkning anläggas en torvpulverfabrik.
Kostnaderna för ifrågavarande anläggning, däri inbegripet utgifter för
omändring av erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning, beräknades
uppgå till ett belopp av 1,300,000 kronor, fördelat på följande poster:
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 35 haft. (Nr 10 — 77.) 654 80 1
•7
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
Kronor.
Inköp och planering av mosse ........................... |
........................... 165,000 |
— |
Anläggning av torvpulverfabrik .......................... |
......................... 800,000 |
— |
Patentavgift ........................................................... |
........................... 25,000 |
— |
Spår från Vislanda till mossen ........................... |
.......................... 50,000 |
— |
Utrustning av 18 lokomotiv med apparater för torvpulvereldning 260,000 |
— |
|
Summa kronor 1.300,000 |
— |
Enligt förslaget skulle viel torvpulverfabrikationens upphörande efter slutavverkning
av mossen till anläggningen hörande mark, byggnader och inventarier
försäljas.
I överensstämmelse med nu omförmälda förslag hemställde Kungl. Majit
i berörda proposition, bland annat, att för anläggande av ifrågavande torvpulverfabrik
samt till omändring av erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning
måtte anvisas ett anslag för år 1917 av 1,300,000 kronor, att
utgå av lånemedel, samt att järnvägsstyrelsen måtte bemyndigas att vid
torvpulverfabrikationens avslutande försälja till anläggningen hörande mark,
byggnader och inventarier.
Riksdagen biföll (skrivelser nr 186 och 275) förslaget örn anslag för torvpulverfabrikens
anläggande men fann detta anslag böra endast till en mindre
del utgå av lånemedel. Genom upplåning syntes allenast böra täckas de
belopp, till vilka efter fabrikationens avslutande den inköpta torvmossen och
själva fabriksanläggningen kunde värderas, ävensom kostnaden för omändring
av det för torvpulvereldningens genomförande erforderliga antalet lokomotiv,
vilka belopp beräknades till sammanlagt 390,000 kronor. Återstoden
eller 910,000 kronor anvisades alltså av riksdagen att utgå av andra statsinkomster
än lånemedel. Beträffande förslaget örn bemyndigande för järnvägsstyrelsen
att försälja till anläggningen hörande mark m. m. fann riksdagen
beslut i denna fråga böra tills vidare anstå.
För anläggningen hava för en kostnad av omkring 187,000 kronor inköpts
vissa fastigheter i Vislanda socken, omfattande en areal av tillhopa cirka
339 hektar, varav på själva mossen jämte fast mark för vissa byggnader
m. m. belöpa 215 hektar samt på Hästhagens gård med underlydande torp
124 hektar. I arealen ingår åker med 29 hektar och skog med 75 hektar.
Järnvägsstyrelsen har nu gjort framställning örn bemyndigande att nedlägga
driften vid torvpulverfabriken samt örn utverkande av riksdagens medgivande
till försäljning av de till företaget hörande, för ändamålet inköpta
fastigheterna.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom den lämnade redogörelsen visar, har ifrågavarande tillverkning avsetts
att utgöra en försöksdrift i stor skala i syfte att praktiskt utröna möjligheterna
för tillgodogörande av torv i pulverform såsom lokomotivbränsle.
Vid anläggningens tillkomst ansåg man sig — uppenbarligen delvis under
intrycket av då rådande krisförhållanden å bränslemarknaden — hava grundad
anledning antaga att försöket skulle, i varje fall i ekonomiskt hänseende^
Statsutskottets utlåtande Nr }().
3
giva tillfredsställande resultat. Denna förhoppning har emellertid under
den tid av nio år, varunder försöket nu pågått, visat sig icke kunna infrias.
Det är huvudsakligen två skäl, vilka — i den mån erfarenheter samlats
och möjlighet därigenom beretts till ett allsidigt bedömande av frågan —
föranlett järnvägsstyrelsen att påyrka torvpulvertillverkningens nedläggande.
Det ena av dessa huvudskäl tager sikte på själva pulverframställningen och
dennas utfall i ekonomiskt avseende, medan det andra hänför sig dels till
en del av torvpulvereldningens handliavande föranledda merkostnader i jämförelse
med vanlig stenkolseldning, dels ock till vissa med torvpulverdriften
förenade rent trafiktekniska olägenheter.
.1 förstnämnda avseende giver den förebragta utredningen vid handen, att
fabriken under sin tillvaro icke något år lämnat tillräcklig avkastning för
anläggningens förräntning och amortering samt endast ett år inbringat så
mycket, att de rena driftkostnaderna kunnat täckas och viss avskrivning å
värdet av då inneliggande halvfabrikat möjliggjorts. Vid bedömande av
frågan örn fortsatt drift får visserligen icke förbises, att det ekonomiska utfallet
av fabriksrörelsen till stor del är avhängigt av så svårberäkneliga faktorer
som väderleksförhållandena och prisläget å stenkol. I avseende härå
må omnämnas, att det ekonomiska resultatet av fabrikationen under det nu
snart tilländalupna verksamhetsåret tack vare såväl någon stegring i inköpspriset
å stenkol — detta pris utgjorde, eif Malmö, den 1 oktober 1928 1K kronor
1 öre och den 1 oktober 1929 21 kronor 59 öre per ton — som ock den för
lufttorkning av torv ovanligt gynnsamma väderleken under sommaren 1929
väntas bliva något bättre än under de närmast föregående åren. Den direkta
driftkostnadsförlusten beräknas nämligen, enligt vad jag inhämtat, för innevarande
räkenskapsår komma att stanna vid omkring 13,000 kronor. Aven
med beaktande av nyssberörda faktorers växlande inverkan lärer dock den
erfarenhet, som vunnits under den jämförelsevis långa försökstiden, vara av
beskaffenhet att giva stöd för järnvägsstyrelsens bestämda uppfattning
om osannolikheten av att torvpulverfabrikationen skall kunna, åtminstone
mera kontinuerligt, med de genom pulverleveranser inflytande inkomsterna
ens täcka sina egna driftkostnader, än mindre därutöver förränta och
amortera anläggningskostnaderna. Härför måste i varje fall förutsättas omkastningar
av prisförhållandena å stenkolsmarknaden av en betydenhet, varmed
man näppeligen har anledning att räkna. Då under fabriksrörelsens
bedrivande redan gjorts stora ansträngningar för nedbringande av tillverkningskostnaderna,
vilket även vitsordats av statens järnvägars överrevisorer,
lärer man icke heller kunna räkna med att på denna väg vinna nämnvärd
förbättring i det ekonomiska utbytet av tillverkningen.
De av järnvägsstyrelsen åsyftade merkostnader i tågdriften, som förorsakas
av torvpulvereldningen i jämförelse med stenkolseldning, hänföra sig,
enligt vad jag inhämtat, bland annat till utgifter för underhåll medelst
slipersved av ångtryck å lokomotiven och för reparation samt periodiska
revisioner, provning och upprensningar av de särskilda anordningarna för
torvpulvereldning ävensom till vissa personalkostnader. Ifrågavarande extra
kostnader hava beräknats till omkring 25,000 kronor årligen, vilket belopp
jämte uppskattad genomsnittlig driftförlust ingär i den i järnvägsstyrelsens
skrivelse den 0 februari 1929 angivna årliga merkostnadssumman av 52,000
kronor. Delvis äro de åsyftade merkostnaderna för tågdriften föranledda av
nödvändigheten att å försökslinjen uppehålla blandad stenkols- och torvpulverdrift,
ett förhållande som i sin tur orsakas av att fabrikens kapacitet
icke, såsom vid anläggningens beslutande förutsattes, kunnat uppbringas till
den årsproduktion som skulle erfordras för odelad torvpulverdrift.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
Till nu omförmälda, av torvpulvertillverkningen oell torvpulvereldningen
föranledda ekonomiska förluster komma slutligen vissa av järnvägsstyrelsen
påpekade trafiktekniska olägenheter, vilka enligt styrelsens mening äro av
den art, att de icke böra underskattas och av vilka särskilt den ringa driftsäkerheten
hos torvpulvereldade lokomotiv synes mig förtjäna beaktande.
I betraktande av samtliga nu berörda förhållanden och icke minst med
hänsyn till de praktiska olägenheter, som visat sig vara förbundna med
torvpulvrets användande för tågtrafiken, har jag lika med järnvägsstyrelsen
måst finna starka skäl tala för att ifrågavarande försöksdrift ej
längre fortsattes utan att denna för statsbaneföretaget förlustbringande
rörelse helt nedlägges. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet
och under hänvisning till resultatet av den utredning, som verkställts av
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, finner jag tillräcklig
anledning ej föreligga att för andra syften än statens järnvägars fortfarande
i statens hand bibehålla och vidmakthålla fabriksanläggningen. Yid sådant
förhållande och då de för anläggningen inköpta fastigheterna efter torvpulvertillverkningens
upphörande icke synas vara erforderliga för något statligt
ändamål, tillstyrker jag att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, såväl
fastigheterna som samtliga därå befintliga anläggningar m. m. efter rörelsens
nedläggande försäljas. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
Inställandet av fabriksdriften lärer lämpligen böra ske först sedan nu
inneliggande lager av lufttorkad torv omvandlats till torvpulver och denna
produkt levererats för konsumtion. Däremot bör ny torvupptagning givetvis
icke vidare äga rum. Enligt vad jag inhämtat, beräknas denna avverkning
av inneliggande halvfabrikat taga en tid av 8 ä 9 månader. Rörelsen skulle
alltså komma att fortsättas till oktober eller november månad 1930. Därefter
böra fastigheterna med där uppförda anläggningar avyttras så snart
ske kan. Givetvis bör dock försäljningen icke forceras utan ske så, att möjligast
fördelaktiga villkor därvid uppnäs. Försäljningsvillkoren torde böra
underställas Kungl. Maj:ts prövning och godkännande.
I fråga örn sättet för återbetalning av det för fabriksanläggningens upprättande
beviljade statsanslaget Ilar jag ansett mig böra biträda järnvägsstyrelsens
av riksräkenskapsverket tillstyrkta förslag. Detta förslag innebär,
att för återbetalningen i första hand skulle användas det belopp, som vid
tillverkningens nedläggande finnes avsatt av statens järnvägars drivmedel
för amortering av anläggningskostnaden, efter avdrag för vad av nämnda
avsättning tagits i anspråk för täckande av den ur järnvägarnas förlagsmedel
bestridda delen av kostnaden. Efter berörda avdrag utgjorde det avsatta
beloppet, såsom förut omnämnts, vid utgången av år 1929 närmare 355,000
kronor. Genom avsättningar under år 1930 intill tiden för nedläggandet
torde summan kunna beräknas stiga med omkring 30,000 kronor till inemot
385,000 kronor. Ytterligare skulle för återbetalningen användas dels till
reparationsfond avsatta medel, omkring 100,000 kronor, dels ock det uppskattade
realisationsvärdet av fastigheter och anläggningar, omkring 125,000
kronor,, eller tillhopa cirka 225,000 kronor. Härtill kommer den inkomst,
som vinnes genom leverans av pulver efter förädling av nu inneliggande
halvfabrikat och som torde kunna uppskattas till omkring 25,000 kronor.
Den för återbetalning till förfogande stående totalsumman skulle sålunda
kunna uppskattas till omkring 635,000 kronor. Då det anvisade statsanslaget
utgjort 1,300,000 kronor, skulle alltså det belopp, för vilket täckning saknas,
uPPgå till omkring 665,000 kronor. Enligt förslaget skulle sistnämnda
belopp påföras statens järnvägars stenkolsförlag. Med utgångspunkt från
ett genomsnittligt lager av omkring 350,000 ton skulle ett sådant förfarande
medföra en höjning av det bokförda lagervärdet med omkring 1 krona 90
Statsutskottets utlåtande Nr 70. 5
öre per tori. Då stenkolsförlaget för närvarande är bokfört till ett pris av
något över 11 kronor per ton och senaste inköpspriset utgjort omkring 21
kronor 50 öre per ton, skulle åtgärden endast i ringa män närma bokföringsvärdet
till den prisnivå, vid vilken nyanskaffning kan beräknas ske.
Därest riksdagen icke uttalar erinran mot vad nu förordats i fråga om
återbetalning av det för torvpulverfabriken anvisade statsanslaget, bär jag
för avsikt att längre fram tillstyrka meddelande av bestämmelser i enlighet
med detta förslag. På sätt riksräkenskapsverket förutsatt, bör återbetalningen
äga rum sedan efter fabrikationens upphörande försäljning av fastigheterna
m. m. kommit till stånd. Först då kan storleken av det belopp,
som behöver påföras stenkolsförlaget, exakt angivas. Vid återbetalning av
anslaget bör, såsom riksräkenskapsverket framhållit, den del därav som utgått
av lånemedel eller 390,000 kronor ställas till riksgäldskontorets förfogande,
varefter detta belopp i sinom tid torde komma att redovisas i riksstaten
såsom återbetalning av lånemedel. Återstoden av anslaget eller 910,000
kronor bör inlevereras till statskontoret och å riksstatens inkomstsida redovisas
bland i anspråk tagna kapitaltillgångar.
Då det av Kungl. Majit senast meddelade beslutet örn uppehållande av
driften vid torvpulverfabriken avser tiden till och med den 31 mars 1930,
vill jag slutligen framhålla önskvärdheten av att ett avgörande i den föreliggande
frågan äger rum före denna tidpunkt.»
Utskottet måste, i likhet med departementschefen, filina av utredningen
i ärendet ådagalagt, att statens järnvägar ej böra fortsätta med ifrågavarande
försökstillverkning av torvpulver för användning som lokomotivbränsle.
Självfallet måste dock vid ett beslut örn nedläggning av den snart tioåriga
fabriksdriften hänsyn också tagas till den arbetarstam, som därav haft sitt
uppehälle. Departementschefen har räknat med att verksamheten skulle
kunna fortgå till inemot slutet av år 1930. Utskottet vill för sin del tillstyrka,
att ifrågavarande avvecklingsperiod utsträckes över år 1931 till lämplig
tidpunkt under förra delen av år 1932.
Hästhagens mosse utgör enligt till utskottet meddelade uppgifter såväl
genom sitt läge invid södra stambanan som genom sin storlek och den därå
befintliga torvens goda beskaffenhet en bland de värdefullaste torvmossarna
inom landet. På grund härav vill utskottet ifrågasätta, huruvida mossen,
sedan den genom omständigheterna kommit i statens hand, nu bör avyttras.
Enligt utskottets mening vore fördelaktigast, örn staten i samband
med en blivande försäljning av själva fabriksanläggningen jämte, övrig för
torvupptagning befintlig teknisk utrustning kunde bibehålla äganderätten
till själva mossen, dock med förbehållen rätt för en eventuell ny företagare
till fortsatt torvtäkt å mossen och på villkor i övrigt som Kungl. Majit
godkänner. Under alla förhållanden synes dock lämpligast att själva Hästhagens
gård jämte tillhörande jordbruk och skogsmark snarast försäljes
såsom ej längre för statens järnvägar eller annat statligt ändamål behövlig.
Under framhållande av här angivna synpunkter, som i sin mån innebära
ett tillmötesgående av de motiousvis framförda önskemålen, får utskottet
hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande proposition
oell den av herr Olsson i Blädinge m. 11. i ämnet
Utskottets
yttrande•
6
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
väckta motionen (II: 389), må medgiva, att statens järnvägars
torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse tillhörande mark, byggnader
och inventarier må i den utsträckning, utskottet angivit,
och under iakttagande i övrigt av vad ovan anförts, försäljas.
Stockholm den 21 mars 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. E. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L.
Widell, E. J. G. Rosén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I.
Asplund, J. G. Walles, P. A. Bergström, K. E. Andersson i Eliantorp, A. Thelin
och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
P. 1/. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren,
J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och
O. Andersson i Höör.
Reservation
av herr Asplund, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Utskottet måste----— — lokomotivbränsle.
Självfallet måste---—--av år 1932.
Hästhagens mosse--—--avyttras. Uteslutet är ju icke, att det
inom en närmare framtid kan befinnas lämpligt att utnyttja ifrågavarande
mosse, exempelvis för en fast ångkraftcentral, ansluten till statens kraftledningsnät.
Enligt utskottets mening vore därför fördelaktigast, örn staten i
samband med en blivande försäljning av jordegendomen i övrigt kunde bibehålla
äganderätten till själva mossen jämte fabriksanläggningen och övrig för
torvupptagning befintlig teknisk utrustning, dock med förbehållen rätt--
— -— — — behövlig.
Under framhållande av —----får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och den av herr Olsson i Blädinge m. fl. i ämnet
väckta motionen (II: 389), må medgiva, att statens järnvägars
torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse tillhörande Hästhagens
gård jämte jordbruk och skogsmark må i den utsträckning, utskottet
angivit, och under iakttagande i övrigt av vad ovan
anförts, försäljas.