Statsutskottets utlåtande Nr 55.

11

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
befrielse för kaptenen 0. P. B. Dahlström och
fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet.

(Ira avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition
(nr 77), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin
må intill ett belopp av 611 kronor 41 öre befrias från dem jämlikt regementskrigsrättens
vid Livregementets grenadjärer utslag den 10 maj 1928
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft
kompaniförråd, samt att nämnda belopp må ur vederbörliga
räkenskaper avskrivas.

Vid överlämnande den 25 oktober 1926 till Västmanlands regementes huvudförråd
av den vid regementets nionde kompani förvarade intendenturmaterielen
befanns brist föreligga i fråga örn dylik materiel. Sedan bristen gjorts
till föremål för undersökning vid Livregementets grenadjärer krigsrätt — som
efter Västmanlands regementes indragning jämlikt krigshovrättens beslut
hade att upptaga målet — förpliktade krigsrätten genom utslag den 10 maj
1928 kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin, den förre
i egenskap av kompanichef och den senare såsom kompaniadjutant vid kompaniet
i fråga, att, vilkendera bäst gälda gitte, till Kungl. Majit och kronan
utgiva ett belopp av 1,211 kronor 41 öre såsom ersättning för den bristande
materielen.

Krigsrättens utslag vann laga kraft.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 januari 1929, har
kaptenen Dahlström, med förmälan att av det utdömda beloppet till arméförvaltningens
kassa inbetalts 600 kronor, anhållit att av nåd varda befriad
från skyldighet att till kronan utgiva det enligt omförmälda utslag sålunda
återstående beloppet eller 611 kronor 41 öre.

Vidare har fanjunkaren Juhlin uti en till Kungl Majit ställd, den 23 fe -

12

Statsutskottets litlåtande Nr 55.

bruan 1929 dagtecknad skrift likaledes anhållit att av nåd erhålla befrielse
från att utgiva det resterande ersättningsbeloppet.

I den 26 februari 1929 över ansökningarna avgivet utlåtande har arméförvaltningens
intendentsdepartement, efter att hava lämnat en sammanfattning
av innehållet av de vid krigsrätten förda protokollen och övriga handlingar
i ärendet, framhållit att av en å departementet verkställd jämförelse mellan
förteckningen å den vid nionde kompaniet förkomna intendenturmaterielen
och den senast från förutvarande Västmanlands regemente till departementet
insända årsredogörelsen över intendenturmaterielen framgått, att årsredogörelsen,
där här ifrågavarande brist vore angiven såsom enda utgående behållning,
av vissa persedelslag upptoge ett färre antal persedlar än det
antal, som Dahlström och Juhlin ålagts att ersätta. Värdet av detta överskott
uppginge i enlighet med verkställd uträkning och med tillämpande av
samma grunder för prissättningen, som av krigsrätten använts i fråga örn
de förkomna persedlarna, till 108 kronor 81 öre. Då någon kvittning emellan
värdet å bristande och såsom överskott befintlig materiel förut ej skett vid
kompaniet, syntes det rättvist och billigt, att den summa, Dahlström och
Juhlin förpliktats utgiva, nedsattes med ovannämnda belopp.

Då emellertid ett efterskänkande av detta belopp icke torde kunna ske
utan riksdagens medverkan, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin befriades från
återbetalningsskyldighet av ovan omförmälta belopp, 108 kronor 81 öre, och
att kronans återstående fordran således nedsattes från 611 kronor 41 öre till
502 kronor 60 öre.

Beträffande frågan örn efterskänkande av jämväl sistnämnda belopp hade
intendentsdepartementet, ehuru departementet belijärtade de ömmande omständigheter,
som Dahlström anfört till stöd för sin ansökan örn befrielse
från återbetalningsskyldighet, likväl, med hänsyn till vikten av att arméns
dyrbara intendenturmateriel behörigen förvarades och vårdades samt då
prissättningen av de förkomna persedlarna skett i enlighet med den vid
regementet i detta avseende i allmänhet förut gällande praxis, funnit sig
förhindrat tillstyrka ansökningarna, såvitt de avsåge befrielse från betalningsskyldighet
av nämnda belopp.

Statskontoret, som härefter anmodats yttra sig i ärendet, har i utlåtande
den 18 sejotember 1929 anfört följande.

I likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement och på de av
departementet anförda skäl tillstyrkte statskontoret, att ett belopp av 108
kronor 81 öre av det utdömda ersättningsbeloppet efterskänktes.

Yad beträffade återstoden, 502 kronor 60 öre, av detta belopp efter avdrag
av inlevererade 600 kronor, underkände visserligen statskontoret ingalunda
betydelsen av de till stöd för intendentsdepartementets avstyrkande
av efterskänkandet av detta belopp anförda skäl, men det syntes dock statskontoret
kunna starkt ifrågasättas, örn icke i allt fall omständigheterna i
övervägande grad talade för att kronan billigtvis borde avstå från denna sin
fordran. Då kompaniförrådet i oktober 1926 avlämnats till huvudförrådet,
hade detta skett enligt sökanden Dahlströms obestridda uppgift kort efter
avslutade regements- och repetitionsövningar, under vilkas senare del kompaniet
deltagit i fälttjänstövningar, och under en brådska, som enligt vederbörande
bataljonschefs intyg försvårat kontrollen. En viss betydelse torde
även få tillmätas den av Dahlström påpekade omständigheten, att under de

Statsutskottets utlåtande Nr 55.

13

senare åren på kompaniet tjänstgjort ett stort antal icke därstädes stamanställt
underbefäl, och att ett flertal av dessa visat sig olämpliga såsom förmän
för de värnpliktiga beträffande särskilt persedelvård. För Dahlströms
vidkommande syntes ock en ej obetydlig vikt få läggas därpå, att den senast
anställde kompaniadjutanten förut endast gjort trupptjänst och »icke handhaft
någon expedition eller förråd» samt enligt bataljonschefens omdöme
icke varit sin uppgift fullt vuxen. Dessa omständigheter och vad i ärendet
i övrigt förekommit syntes statskontoret tala för att frågan örn ansvarighet
för den uppkomna bristen icke borde bedömas allt för strängt. Härtill
bomme, dels att Dahlström genom ^leverering av 600 kronor eller ungefär
hälften av det utdömda beloppet dock finge anses hava visat god vilja att
efter förmåga fullgöra ersättningsskyldigheten, dels ock att han, såsom av
handlingarna framginge, levde under små och bekymmersamma ekonomiska
förhållanden. Beträffande Juhlin hade statskontoret under hand inhämtat,
att han icke hade någon inkomst utöver sin avlöning såsom sergeant å övergångsstat
och för övrigt hade mycket knappa ekonomiska villkor.

På grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin måtte intill ett belopp
av 611 kronor 41 öre befrias från dem genom regementskrigsrättens vid Livregementets
grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft kompaniförråd.

På de av statskontoret anförda skäl har departementschefen funnit sig
böra tillstyrka, att Dahlström och Juhlin befriades från skyldigheten att
utgiva det belopp, 611 kronor 41 öre, vartill kronans fordran hos dem enligt
omförmälda krigsrättsutslag uppginge.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att kaptenen O. P. B. Dahlström
och fanjunkaren K. K. Juhlin må intill ett belopp av 611
kronor 41 öre befrias från dem jämlikt regementskrigsrättens
vid Livregementets grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i
av dem omhänderhaft kompaniförråd, samt att nämnda belopp
må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 14 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.