4

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
gäldandet av staten åliggande kommunala
och andra utskylder för vissa försvarsväsendets fastigheten''.

(Ira avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
(nr 135), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
godkänna de av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade
grunder för gäldandet under innevarande och nästkommande budgetår av staten
åliggande kommunala och andra utskylder, avseende vissa försvarsväsendets
fastigheter.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Under framhållande av att kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370) medfört en utökning av kronans skyldighet att erlägga kommunalskatt,
har arméförvaltningen i skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1929
gjort framställning, i syfte att medel måtte ställas till förfogande för gäldandet
av vissa skatteutgifter för kronan tillhörande, under lantförsvarets förvaltning
stående fastigheter. Med anledning av vad arméförvaltningen i berörda skrivelse
anfört, hava marinförvaltningen och flygstyrelsen anbefallts att avgiva
yttranden i ämnet, såvitt anginge nämnda myndigheters förvaltningsområden.
Sedan dessa yttranden inkommit, hava, efter erhållen remiss, riksräkenskapsverket
och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet.

Arméförvaltningen har i nyssberörda skrivelse indelat lantförsvarets fastigheter
i skattehänseende i följande fyra gruppen

1) Fastigheter, som jämlikt 5 § 1 mom. c) i kommunalskattelagen den 28
september 1928 vore fria från kommunalskatt, såsom kasernetablissemang,
vaktstugor m. m. 2) Fastigheter, förut redovisade under arrende-, jordskyldsoch
tomtöresmedlen samt Järvafältets arrendemedel, d. v. s. uthyrningsfastigheter
samt jordbruks- och skogsfastigheter. 3) Tjänstebostäder. 4) Fastigheter
för fristående industriella anläggningar, såsom Åkers krutbruk, Karl Gustafs
stads gevärsfaktori, arméns centrala beklädnadsverkstad m. fl.

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

0

För gäldande av skatter, åvilande under 1) och 2) upptagna fastigheter,
har arméförvaltningen ansett hyggnadsanslaget i framtiden kunde komma
till användning, att för fastigheterna under 2) så alltjämt borde äga rum, men
att för fastigheterna under 1) en omläggning vore önskvärd. Beträffande fastigheterna
under 3) har anförts, att skatterna för innevarande och framtida
budgetår borde gäldas av avlöningsanslaget, i den mån icke — i vad avsåge
framtida budgetår — annat anslag ställdes till förfogande. Vad anginge fastigheterna
under 4), har slutligen framhållits, att för täckande av dem åvilande
skatter för nästkommande och framtida budgetår måste ifrågakomma antingen
en höjning av hyggnadsanslaget eller ock anvisande av ett särskilt skatteanslag.

Därest särskilt skatteanslag icke anvisades, skulle således för framtiden
skatterna för lantförsvarets fastigheter komma att gäldas ur två anslag, nämligen
hyggnadsanslaget — i nödig utsträckning höjt — beträffande fastigheterna
under 1), 2) och 4) samt avlöningsanslaget i fråga örn fastigheterna
under 3). Anvisades åter ett särskilt anslag, syntes detsamma enligt arméförvaltningens
mening lämpligen böra omfatta skatterna för fastigheterna under
1), 3) och 4), vilka, i motsats mot fastigheterna under 2), hade det gemensamt,
att inkomster därifrån icke tillfördes hyggnadsanslaget. Beträffande fastigheterna
under 2) vore någon förändring icke nödig.

Därest ett för ifrågavarande ändamål avsett förslagsanslag skulle komma
till stånd, borde detsamma enligt arméförvaltningens åsikt begränsas till sådana
lantförsvarets fastigheter, som icke utgjordes av uthyrnings- eller jordbrukson
skogsfastigheter.

Arméförvaltningen har ansett sig böra för sin del förorda anordningen med
ett särskilt förslagsanslag, begränsat på ovan angivet sätt.

Marinförvaltningen och flygstyrelsen hava uti sina i ämnet avgivna utlåtanden
framhållit, att det av arméförvaltningen framställda förslaget örn gäldandet
av skatter för lantförsvarets fastigheter med fördel kunde tillämpas även beträffande
bestridandet av utgifter för skatter för marinens respektive flygvapnets
fastigheter.

I utlåtande den 21 januari 1930 har riksräkenskapsverket förklarat sig icke
hava något att erinra mot de av arméförvaltningen, marinförvaltningen och
flygstyrelsen gemensamt omfattade förslagen rörande gäldandet av de under
innevarande och följande budgetår förfallande skatterna, utom såvitt anginge
de skatter, som belöpte å fastigheter för fristående industriella anläggningar.
Beträffande sistberörda skatter har riksräkenskapsverket uttalat den meningen,
att dessa såväl under innevarande som följande budgetår rätteligen borde avföras
bland vederbörande industriella anläggningars driftkostnader. I fråga
om anvisande för framtiden under fjärde huvudtiteln av särskilda skatteanslag
har riksräkenskapsverket i övrigt endast gjort den erinran, att anslagsbeloppen
för de olika försvarsgrenarna lämpligen borde sammanföras till ett gemensamt
förslagsanslag, varå skulle avföras samtliga hithörande skatter utom sådana'',
som belöpte å uthyrnings-, jordbruks- och skogsfastigheter samt fastigheter för
fristående industriella anläggningar.

I sitt den 22 januari 1930 avgivna utlåtande har statskontoret i fråga örn

6

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

fastigheterna för fristående industriella anläggningar funnit riktigast, att den
på taxeringen av desamma grundade kommunalskatten inginge bland omkostnaderna
för anläggningarnas drift, d. v. s. avfördes å vederbörande tillverkningsanslag.
På så sätt skulle en anslagsbelastning åstadkommas, som enligt
ämbetsverkets mening bättre utvisade de verkliga kostnaderna för materielens
framställande.

Beträffande tjänstebostäder^ har statskontoret på anförda skäl icke funnit
lämpligt, att avlöningsanslagen disponeras för bestridande av å sagda bostäder
belöpande kommunalskatt utan föreslagit, att för ändamålet hos riksdagen utverkades
ett särskilt anslag att i riksstaten upptagas under fjärde huvudtiteln,
avdelning »5. Gemensamma anslag». Det sålunda ifrågasatta nya anslaget,
som borde få karaktären av förslagsanslag, syntes med ledning av de inkomna
uppgifterna kunna beräknas till 95,000 kronor och torde förslagsvis kunna benämnas
»Kommunalutskylder för till tjänstebostäder upplåtna fastigheter».

De på innevarande budgetår belöpande utgifterna av sist omförmälda slag
syntes statskontoret med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 27 juni 1929,
nr 189, kunna gäldas av sjunde huvudtitelns förslagsanslag till staten åliggande
kommunala och andra utskylder.

De på övriga fastigheter belöpande skatter och andra, avgifter syntes vid
bifall till vad statskontoret föreslagit kunna gäldas av samma medel, som hittills
bestritt desamma.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Yad först angår bestridandet av de skatteutgifter, som belöpa å försvarsväsendets
såsom tjänstebostäder upplåtna fastigheter, har statskontoret visserligen
ansett berörda utgifter för innevarande budgetår författningsenligt kunna
avföras å det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till staten
åliggande kommunala och andra utskylder. Då emellertid dessa utgifter enligt
de upplysningar, som lämnats av vederbörande myndigheter, uppgå till en
summa, vilken högst väsentligt överstiger det under nyssnämnda anslag i riksstaten
upptagna beloppet av 40,000 kronor, har jag, efter samråd med chefen
för finansdepartementet, funnit det vara lämpligare, att ifrågavarande utgifter,
i överensstämmelse med vad de övriga myndigheterna härutinnan föreslagit, för
innevarande budgetår bestridas av de anslag, till vilka inkomsterna av nu avsedda
fastigheter inflyta, d. v. s. respektive försvarsgrenars ordinarie avlöningsanslag.
På enahanda sätt torde här berörda skatteutgifter böra bestridas jämväl
under budgetåret 1930/1931. I samband med uppgörandet av förslag till riksstat
för budgetåret 1931/1932 torde böra tagas under övervägande det förut omförmälda
förslaget örn uppförande under fjärde huvudtiteln av ett särskilt, för
de tre försvarsgrenarna gemensamt skatteanslag av förslagsanslags natur.

Vidkommande härefter skatterna för sådana försvarsväsendet tillhöriga
fastigheter, som äro att hänföra till fristående industriella anläggningar, delar
jag den av statskontoret och riksräkenskapsverket uttalade meningen och anser
sålunda, att utgifterna härför lämpligen böra ingå bland omkostnaderna för
anläggningarnas drift.

Beträffande övriga i myndigheternas framställningar avsedda utskylder

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

ifrågasätter jag icke nu någon ändring av hittills tillämpade grunder för gäldandet
av dessa kostnader.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det av riksräkenskapsverket
föreslagna tillvägagångssättet i fråga örn redovisningen av här avsedda
skatteutgifter, får med tillstyrkande jämväl i övrigt av vad departementschefen
i ärendet förordat, hemställa,

att riksdagen må godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden den 21 februari 1930 förordade
grunder för gäldandet under innevarande och nästkommande
budgetår av staten åliggande kommunala och andra utskylder,
avseende vissa försvarsväsendets fastigheter.

Stockholm den 14 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.