Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930!1931
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,
innefattande anslagen till socialdepartementet.

(3:e avd.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Kungl.
Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att

dels från och med den 1 juli 1930 från övergångsstat till ordinarie stat
för socialdepartementet återföra den å förstnämnda stat uppförda kanslirådsbefattningen; dels

godkänna de av departementschefen i sagda statsrådsprotokoll förordade
förslagen till ordinarie avlöningsstat och till övergångsstat för socialdepartementet; dels

ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp, 245,500
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 6—14 i statsrådsprotokollet.

I 1926 ars statsverksproposition framlades för riksdagen förslag örn indragningar
av personal i statsdepartementen m. m. i syfte huvudsakligen
att ernå besparingar i förvaltningskostnaderna.

Beträffande socialdepartementet innebar det under femte huvudtiteln
(punkt 1) framlagda förslaget, att i avseende å de ordinarie tjänsterna
följande reduceringar skulle vidtagas, nämligen av kansliråd från 5 till 3, av
förste kanslisekreterare från 6 till 4, av andre kanslisekreterare från 4 till 3,
av kanslibiträden från 3 till 2 och av expeditionsvakter likaledes från 3 till 2.
Sammanlagt skulle sålunda minskningen av antalet ordinarie tjänster utgöra 7,
därav 2 kanslirådstjänster.

Av de till indragning föreslagna två kanslirådstjänsterna avsåg den ena
befattningen såsom föreståndare för departementets regeringsrättsbyrå; in *)

Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 haft. (Nr Ö.) sol ao 1

Departementets
avdelning
av Kungl.
Maj:ts kansli.

[1-°)]

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dragningen av denna tjänst — ävensom av en förste kanslisekreterarbefattning
— sammanhängde med de ändringar beträffande föredragningen i regeringsrätten,
vilka ingingo såsom ett led i Kungl. Maj:ts förevarande organisationsförslag.
Den andra kanslirådsbefattningen ansågs kunna uteslutas såsom
följd av samtidigt ifrågasatt decentralisering i lämplig omfattning av handläggningen
av vissa ärenden samt under förutsättning av viss omgruppering
av ärendena mellan departementets byråer. Yidkommande decentraliseringen
framhölls, att inom socialdepartementet påginge utredning angående möjligligheten
av att till medicinalstyrelsens avgörande överlämna frågor örn utnämning
av provinsialläkare och överläkare vid hospital och asyler samt
örn tilldelande av apoteksprivilegier. Därutöver ansågos en del grupper av
såväl till sin art som med avseende å handläggningens omfattning mindre
betydande ärenden kunna avskiljas från Kungl. Maj:ts handläggning.

I den skrivelse (nr 245), vari 1926 års riksdag anmälde sina beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts förenämnda organisationsförslag jämte i ämnet
väckta motioner, anförde riksdagen beträffande de av Kungl. Majit sålunda
för socialdepartementets del ifrågasatta decentralisationsåtgärderna, att riksdagen
med anledning av den igångsatta utredningen icke velat för det dåvarande
uttala något omdöme örn desamma. Riksdagen hade emellertid icke
kunnat undgå att ställa sig något tveksam gentemot omfattningen av de
föreslagna personalindragningarna, allra helst som riksdagen icke på frågans
dåvarande stadium vore fullt övertygad örn lämpligheten av samtliga de
åtgärder. till lättande av arbetsbördan, som man i form av decentralisation
avsett skola vidtagas. Särskilt gällde detta i fråga örn utnämning till högre
tjänster. Efter övervägande av de på saken inverkande omständigheterna
hade riksdagen likväl icke, med undantag för vad sålunda anförts beträffande
vissa utnämningsfrågor ävensom för frågor örn tilldelande av apoteksprivilegier,
velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag, i avseende å vilket riksdagen icke
funnit skäl vidtaga annan avvikelse än som följde av riksdagens — från
Kungl. Maj:ts förslag i viss omfattning avvikande — beslut i fråga örn
regeringsrättsföredragningens anordnande, nämligen Att den av Kungl. Majit
föreslagna ordinarie staten för socialdepartementet utökades med en förste
kanslisekreterarbefattning.

Riksdagens beslut innebar överförande å övergångsstat av bland annat
två kanslirådstjänster inom socialdepartementet. Då Kungl. Majit genom
brev den 18 juni 1926 fastställde av riksdagen godkända avlönings- och
övergångsstater för departementet, vidtog Kungl. Majit emellertid, med stöd
av riksdagens bemyndigande beträffande övergången till den nya organisationen,
härutinnan den ändringen, att endast en kanslirådsbefattning överfördes
till övergångsstat, medan den andra tjänsten överflyttades till indragningsstat.
Den befattningshavare, som överfördes till övergångsstat, var
enligt av Kungl. Majit i samma brev meddelat beslut kanslirådet å departementets
dåvarande andra byrå — byrån för hälso- och sjukvårdsärenden.

I avseende å departementets ordinarie personal har efter år 1926 icke
vidtagits annan ändring än att i samband med 1927 års riksdags beslut an -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

gående viss omändring beträffande statsdepartementens registratorstjänster
m. m. den dåvarande registratorstjänsten i departementet från och med den
1 juli 1927 överflyttats till övergångsstat.

1928 års riksdag fastställde följande stater för socialdepartementet, att
tillämpas från och med budgetåret 1928/1929:

A- Ordinarie avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 175,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård ........................................................................ 6.000

Summa kronor 226,400

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ........................................................ kronor 19,100

I enlighet därmed uppfördes det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli i riksstaten för budgetåret
1928/1929 med ett belopp av (226,400 + 19,100) 245,500 kronor.

Efter den år 1926 genomförda personalorganisationen handläggas socialdepartementets
mål och ärenden — frånsett de till statssekreterarens avdelning
och regeringsrättsbyrån hörande — å tre byråer, nämligen byrån för
sociala ärenden i allmänhet samt för ärenden angående hälso- och sjukvård,
byrån för lantregering och kommunala ärenden samt byrån för fattigvårdsoch
barnavårdsärenden. Av dessa byråer har byrån för lantregering och
kommunala ärenden — oaktat kraftigt ökad arbetsbörda, bland annat på grund
av att enligt regeringsrättens beslut till behandling av Kungl. Majit i statsrådet
överförts de talrika besvärsmålen angående länsstyrelses beslut rörande
lön åt fjärdingsman — samma ordinarie personal, frånsett biträdespersonal,
som före omorganisationen, nämligen 1 kansliråd, 1 förste kanslisekreterare
och 1 andre kanslisekreterare. A fattigvårds- och barnavårdsbyrån är motsvarande
personal ävenledes densamma som före personalindragningarna,
nämligen 1 kansliråd, tillika statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör,
samt 1 förste kanslisekreterare, tillika assistent hos nämnde inspektör. Till
följd av det starkt växande arbetet å sistnämnda byrå — orsakat icke minst
av den ökade omfattning, vari råd, upplysningar och yttranden inhämtas
från inspektionen — har förutom byråns vanliga personal en av departementets
andre kanslisekreterare under senare tid haft sin huvudsakliga
tjänstgöring förlagd till denna byrå. Yad angår byrån för sociala ärenden i
allmänhet samt för hälso- och sjuJcvårdsärenden, består denna för närvarande
i realiteten av två självständigt arbetande avdelningar med var sin chef, i
det att den ena — för sociala ärenden i allmänhet — förestås av ett kansliråd
å ordinarie stat, medan den andra — för hälso- och sjukvårdsärenden
— står under ledning av det å övergångsstat uppförda kanslirådet. Dessa
två avdelningar motsvara alltså i själva verket de båda förutvarande byråerna
för sociala ärenden i allmänhet samt för ärenden angående hälso- och sjuk -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

vård. Medan de två byråerna före omorganisationen vardera disponerade
1 förste och 1 andre kanslisekreterare, är byråpersonalen däremot för närvarande
reducerad till 1 förste kanslisekreterare, indelad till tjänstgöring å
förenämnda avdelning för sociala ärenden i allmänhet, samt 1 andre kanslisekreterare
med arbetsuppgifter hänförliga till hälso- och sjukvårdsärenden.

Efter det departementschefen erinrat örn vad sålunda förekommit, har
departementschefen (sid. 9—11) återgivit sitt anförande i sistlidet års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 1) beträffande frågan, huru beredningen
och föredragningen av ärendena angående hälso- och sjukvård borde
ordnas, sedan i början av budgetåret 1930/1931 det å övergångsstat kvarstående
kanslirådet uppnådde pensionsåldern.

Departementschefen ansåg, att det, såvitt då kunde bedömas, vore ofrånkomligt,
att medicinalärendena i fortsättningen handlades å en särskild byrå
under en egen byråchef, ehuru man åtminstone tills vidare syntes kunna
åtnöja sig med den reducerade byråpersonal i övrigt, som efter 1926 års
tjänstindragningar stöde till förfogande.

Då det emellertid möjligen kunde ur olika synpunkter anses önskvärt att
under ännu någon tid inhämta erfarenhet angående lämpligheten av den nuvarande
byråorganisationen, i vad den avsåge handläggningen av sociala ärenden
i allmänhet samt av hälso- och sjukvårdsärenden, och följaktligen även
dröja med uppförandet å departementets ordinarie avlöningsstat av en kanslirådstjänst
såsom ersättning för den å övergångsstat uppförda kanslirådsbefattningen,
ansåg departementschefen sig böra ifrågasätta ett fortsatt bibehållande
även under budgetåret 1929/1930 av dåvarande personalorganisation.
Detta förutsatte emellertid, att det till övergångsstat överförda kanslirådet
efter uppnådd pensionsålder kvarstode i tjänst under nämnda budgetår.
Därtill vore ifrågavarande befattningshavare villig.

Därest nyss avsedda kansliråd skulle hava avgått vid uppnådd pensionsålder,
hade, anförde departementschefen vidare, övergångsstatens slutsumma
kunnat minskas. På grund av den uppfattning, departementschefen uttalat,
fann han sig emellertid böra utgå från att någon ändring av departementets
övergångsstat icke skedde under budgetperioden 1929/1930. A andra sidan
syntes, under förutsättning att den sålunda avsedda anordningen läte sig
genomföra, icke behöva för berörda budgetår ifrågasättas någon höjning av
sistnämnda stat.

I sin skrivelse den 5 juni 1929, nr 291, lämnade riksdagen utan erinran
vad som i statsverkspropositionen anförts i anslutning till förslaget örn bibehållande
i tjänst under budgetåret 1929/1930 av det å övergångsstat uppförda
kanslirådet även efter den tidpunkt, då han uppnådde pensionsåldern,
samt upptog för budgetåret 1929/1930 det ordinarie förslagsanslaget till
socialdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp,
245,500 kronor, samtidigt med att departementets ordinarie avlöningsstat
och övergångsstat bibehöllos vid den lydelse, de erhållit från och med
perioden 1928/1929.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Sedan innehavaren av den å socialdepartementets övergångsstat uppförda
kanslirådsbefattningen förklarat sig villig att kvarstå i tjänst till och med
den 30 juni 1930, har Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1929 förklarat
sig vilja låta med avsked för nämnde tjänsteman anstå intill sagda den 30
juni.

Vid beräknande av behovet av medel under förevarande anslag för budgetåret
1930/1931 har departementschefen till en början framhållit, att arbetets
omfattning, såväl vad angår socialdepartementet i dess helhet som beträffande
de till medicinalväsendet hörande grupperna, visade en betydande
stegring, samt därefter anfört följande:

»Riktigheten av den förra året av mig uttalade uppfattningen örn att medicinalärendena
i fortsättningen ofrånkomligen måste såsom hittills handläggas
å en särskild avdelning under en egen byråchef har således bekräftats av erfarenheten
under det gångna året. De förutsättningar i fråga örn decentralisation
av stora grupper av ärenden, från vilka man år 1926 utgick vid prövningen
av personalbehovet, kunde icke förverkligas. Någon inskränkning i
de nu arbetande tjänstemännens antal synes alltså icke möjlig. Då den för
innevarande budgetår tillämpade provisoriska anordningen med bibehållande
i tjänst av den i pensionsåldern inträdde innehavaren av kanslirådsbefattningen
å övergångsstat icke vidare bör påräknas, torde därför fran och med
nästa budgetår nämnda befattning böra återföras till den ordinarie staten,
en åtgärd, som ju icke medför ökade statsutgifter.

Utöver i nu angivna hänseende anser jag mig icke beträffande nästa budgetår
böra ifrågasätta någon ändring i avseende å socialdepartementets personal.
Jag vill emellertid erinra örn att riksdagen vid behandlingen förra
året (skrivelse nr 289) av ett framlagt förslag rörande vissa besparingsåtgärder
i avseende å socialstyrelsens organisation (proposition nr 206/ ansåg sig i
huvudsak böra uppskjuta ett ståndpunktstagande till förslaget, till dess vissa
spörsmål kunde erhålla sin lösning i samband därmed. Bland dessa spörsmål
omnämnde riksdagen en motionsvis framkommen fråga örn förflyttning till
socialstyrelsen av fattigvårds- och barnavårdsärendenas handläggning och
överförande i samband därmed från socialdepartementet av den för dessa
ärenden inom departementet anlitade personalen, främst fattigvårds- och
barnavårdsinspektören.

I samband med behandlingen av socialstyrelsens medelsbehov för nästa
budgetår kommer jag att närmare beröra sistnämnda fråga. Redan här
vill jag emellertid nämna, att förberedande åtgärder vidtagits för utredning
av ifrågavarande spörsmål, som dock lämpligen synes böra bedömas i
samband med vissa andra frågor rörande omfattningen av socialstyrelsens
arbetsområde, vilka äro beroende av blivande lagstiftning eller av annan
orsak ännu svävande. Den ändring beträffande socialdepartementets personalbestånd,
som en överflyttning av fattigvårds- och barnavårdsärendenas centrala
handläggning skulle medföra, lärer därför icke kunna inverka på
anslagsbehov och personalstater för budgetåret 1930/1931. Huru än handläggningen
av sagda ärendesgrupper framdeles kommer att ordnas, kan detta
för övrigt icke komma att inskränka omfattningen av de ärenden, som det
tillkommer den — nu å två skilda avdelningar arbetande — byrån för sociala
ärenden i allmänhet samt för hälso- oell sjukvårdsärenden att handlägga.»

Departementschefen har vidare erinrat, att, såsom chefen för justitiedepartementet
anfört, portvaktssysslan i kanslihuset från och med den 1 ok -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

tober 1929 icke vidare innehades av en befattningshavare i socialdepartementet
utan av en expeditionsvakt i justitiedepartementet, samt att i följd
härav det med nyssnämnda syssla förenade arvodet — 400 kronor för år —
från berörda tidpunkt bestredes från det under andra huvudtiteln uppförda
anslaget till justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. Med
hänsyn härtill skulle kunna ifragasättas att från och med nästa budgetår med
400 kronor minska vederbörande delpost under posten till avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. inom den ordinarie staten för socialdepartementet.
Då emellertid denna delpost sedan flera år vore synnerligen
hårt belastad, har någon dylik reducering ansetts icke kunna vidtagas.

Vid bifall till Kungl. Majis förslag örn återförande av den nu å övergångsstat
uppförda kanslirådsbefattningen till den ordinarie staten skulle
staterna för socialdepartementet från och med budgetåret 1930/1931 erhålla
följande utseende:

A Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 186,600

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,200
Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård.............................................................................. 0 oqO

Summa kronor 237,800

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag............................................................ kronor 7,700

Anslaget till socialdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli skulle,
såsom av det föregående framgår, i avseende å storleken icke beröras av
den föreslagna överflyttningen av belopp mellan de båda staterna utan fortfarande
upptagas till 245,500 kronor.

Såsom av redogörelsen i ärendet framgår, innebär Kungl. Maj:ts förevarande
förslag om återförande till ordinarie stat från och med nästkommande budgetårs
ingång av den nu å övergångsstat uppförda kanslirådsbefattningen ett
upphävande i viss mån av den organisation av socialdepartementet, som
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning genomfördes
vid 1926 års riksdag.

Visserligen lämnade sistlidet års riksdag efter utskottets förslag utan
erinran Kungl. Majis då gjorda framställning örn bibehållande i tjänst under
innevarande budgetår av ifrågavarande å övergångsstat uppförda befattningshavare,
men därmed får givetvis icke tagas för självfallet, att riksdagen frångick
sin förut i likhet med Kungl. Majit intagna ståndpunkt, att befattningen
ifråga bör kunna genom organisatoriska förändringar inom departementet
indragas.

Aven örn utskottet funnit vissa omständigheter hava anförts, som kunna
anses tala för Kungl. Majis i nu ifrågavarande hänseende framlagda förslag,
har utskottet dock i betraktande av den korta tid, som förflutit, sedan riksdagen
i enlighet med Kungl. Majis förslag beslöt indragning av berörda be -

7

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

fattning, ansett ytterligare erfarenhet om den nya organisationens verkningar
böra vinnas, innan en åtgärd sådan som den av Kungl. Majit nu ifrågasätta
vidtages. Med hänsyn härtill har det synts utskottet försiktigast, att
riksdagen nu icke binder sig för en förstärkning av departementets ordinarie
personal genom att återföra ifrågavarande kanslirådsbefattnmg till ordinarie
stat. Då utskottet emellertid med hänsyn till departementets nuvarande
arbetsbörda funnit medel erforderliga jämväl under nästkommande
budgetår för avlönande av en befattningshavare i kansliråds tjänsteställning
å avdelningen för hälso- och sjukvårdsärenden, vill utskottet förorda, att det
härför nödiga beloppet, 10,020 kronor, (29:e löneklassen) anvisas såsom extra
anslag till förstärkning av departementets arbetskrafter. I den man medel
erfordras för befattningshavarens uppflyttning i löneklass, synes det icke
vara påkallat att därtill anvisa särskilda anslagsmedel, utan medgivande
synes lämpligen böra lämnas, att vad som eventuellt kan erfordras för avlöningsförhöjningar
får utgå av departementets förslagsanslag till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare m. m. „

Vad Kungl. Majit i övrigt under förevarande punkt föreslagit, har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat, skulle departementets ordinarie
avlöningsstat, nu slutande å 226,400 kronor, bibehållas oförändrad,
under det att övergångsstaten skulle, i överensstämmelse med vad Kung .
Majit föreslagit, upptagas med 7,700 kronor. Det ordinarie förslagsanslaget
till socialdepartementets avdelning av Kungl. Majits kansli, nu 240,000
kronor, skulle alltså bestämmas till 234,100 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Majits förslag, i vad det avser återförande
från och med den 1 juli 1930 från övergångsstat till ordinarie
stat för socialdepartementet av den å förstnämnda stat uppförda
kanslirådsbefattningen;

b) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat och
till övergångsstat för socialdepartementet, att tillämpas från
och med den 1 juli 1930:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.....

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag.................................................;..........

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektor

för fattigvård och barnavård.......................................

Summa kronor

Kronor.

175,200

45,200

6,000

226,400

B- Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag........................

kronor 7,700

Ersättning
för inspektions-
och
upplysningsarbete
med
avseende d
spädbarnsoch
förlossningshem.

[2-]

° Statsutskottets utlåtande Nr 5.

c) minska det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, nu 245,500 kronor, med 11 400
kronor till 234,100 kronor;

d) till förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning
av Kungl. Maf.ts kansli bevilja för budgetåret 1930/1931
ett extra anslag av 10,020 kronor; samt

eLmedgiva’ möjligen erforderliga medel till avlöningsförhöjningar
åt den befattningshavare, som må komma att anställas
med anlitande av det under d) omförmälda anslaget,
må utgå av förslagsanslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m.

. 2:o) Kuilgl- Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 2) att till ersättning för
inspektions- och upplysningsarbete med avseende å spädbarns- och förlossningshem
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 15—19 i
statsrådsprotokollet.

I 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 1) begärdes
höjning av det ordinarie anslaget till socialdepartementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli med 3,000 kronor eller från 245,500 till 248,500 kronor.

Den sålunda äskade höjningen sammanhängde med förslag örn anordnande
av särskild kontroll m. m. i avseende å spädbarns- och förlossningshem.
Vid frågans anmälan till 1929 års statsverksproposition yttrade departementschefen
därom bland annat, att en på initiativ av statens inspektör
för fattigvård och barnavård igångsatt allmän undersökning rörande förhållandena
vid privata förlossnings- och spädbarnshem redan genom sina dittills
föreliggande resultat syntes hava ådagalagt, att betänkliga missförhållanden
i många fall vöre rådande vid dylika hem ej blott i avseende å beskaffenheten
av den vård, som i hemmen lämnades mödrar och barn, utan även på
grund av där mångenstädes förekommande hänsynslösa utnyttjande i vinningssyfte
av det nödläge, varuti mödrarna, ofta fattiga eller ensamstående,
befunne sig.

I skrivelse den 5 juni 1929, nr 291, anförde riksdagen, bland annat, att
riksdagen behjärtade de synpunkter, som föranlett ifrågavarande medelsäskande,
samt att riksdagen holle före, att undersökningen i fråga skyndsamt
borde slutföras och att erforderliga föreskrifter borde åvägabringas i
syfte att uppnå en fortlöpande betryggande kontroll å ifrågavarande område.
Enligt riksdagens mening talade starka sakliga skäl för att de fortsatta
undersökningarna och bearbetningen av dessas resultat bedreves under nära
samverkan mellan medicinalstyrelsen samt statens inspektör för fattigvård
och barnavård.

Mot storleken av det för ändamålet i fråga beräknade beloppet syntes
riksdagen icke vara något att erinra. Med hänsyn till anslagsbehovets tillfälliga
karaktär ansåge riksdagen emellertid, att beloppet borde utgå såsom

Statsutskottets utlåtande Nr ö. 9

ett extra anslag, att ställas till Kungl. Majits förfogande och användas på
sätt Kungl. Majit funne lämpligt.

I avseende å den framtida fortlöpande kontrollen ville riksdagen slutligen
hava uttalat, att densamma med hänsyn till beskaffenheten av den verksamhet,
som skulle bliva föremål för övervakning, torde böra normalt genomföras
med anlitande av vederbörande tjänsteläkare efter direktiv från medicinalstyrelsen.

I anslutning till det anförda anmälde riksdagen bland annat, att riksdagen
till beredande av ersättning för inspektions- och upplysningsarbete i avseende
å verksamheten vid spädbarns- och förlossningshem för budgetåret
1929/1930 anvisat ett extra anslag av 3,000 kronor.

Sedan statens inspektör för fattigvård och barnavård enligt uppdrag framlagt
förslag rörande grunder för användande av berörda anslag å 3,000 kronor
till ifrågasatta sociala inspektioner, bemyndigade Kungl. Majit genom brev
den 27 juli 1929 chefen för socialdepartementet att tillkalla en eller — därest
så skulle finnas erforderligt — flera personer för att i egenskap av sociala
experter, efter samråd med statens inspektör för fattigvård och barnavård,
deltaga i inspektions- och upplysningsarbete i avseende å verksamheten vid
spädbarns- och förlossningshem under budgetåret 1929/1930.

Därjämte lämnades föreskrifter rörande dagarvode samt ersättning för
telefonsamtal m. m.

Till bestridande av dagarvoden och expenskostnader anvisades ett belopp
av högst 2,500 kronor att utgå ur förevarande anslag av 3,000 kronor. Slutligen
meddelades stadganden i fråga örn experts gottgörelse för av uppdraget
föranledda resor. På grund av det chefen för socialdepartementet genom
nyssberörda brev den 27 juli 1929 givna bemyndigandet uppdrog departementschefen
samma dag åt ledamoten av Malmö barnavårdsnämnd, kyrkoherden
K. H. V. Isberg att i egenskap av social expert deltaga i förevarande
inspektions- och upplysningsarbete.

Yid anmälan av nu förevarande anslagsäskande har departementschefen
anfört, att den engångsundersökning, som igångsatts av tjänsteläkarna och
den sociala experten, ännu icke kunnat lämna material vare sig i den omfattning
eller i det bearbetade skick, att det kunde tjäna som underlag för ett
ståndpunktstagande i avseende å riktlinjerna för en fortlöpande statlig kontroll
m. m. beträffande förevarande spädbarns- och förlossningshem. Härtill
komme, att denna fråga syntes böra prövas i samband med behandlingen
av det av vederbörande sakkunniga den 26 september 1929 avgivna betänkande
angående moderskapsskydd, vilken behandling icke komme att företagas
vid årets riksdag. På grund härav syntes den nu pågående undersökningen
av och provisoriska kontrollen över spädbarns- och förlossningshemmen
böra fortsättas jämväl under nästa budgetår. Aven ur synpunkten av
att inspektionsverksamheten under sin fortgång givetvis i många fall ledde
till avlägsnande av missförhållanden syntes det icke välbetänkt att avbryta
densamma.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Social styrelsen.

Social styrelsens verksamhet.

[3 o. 4.]

Förlikningsmän
för medling
i arbetstvister
m. m.

[5.]

Arbets domstolen.

[6.]

Särskilda
skiljedomare i
arbetstvister.

[7-]

Offentliga
arbetsförmedlingen

i riket.

[8.]

I anslutning till vad utskottet uttalade i samband med behandlingen av
förevarande anslagskrav vid 1929 års riksdag, finner sig utskottet böra uttrycka
sin bestämda förväntan, att den nu pågående undersökningen av
spädbarns- och förlossningshemmen under instundande budgetår slutföres i
syfte att frågan om den fortlöpande kontrollens anordning må bliva föremål
för prövning av 1931 års riksdag.

Då storleken av det äskade anslagsbeloppet icke givit utskottet anledning
till erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ersättning för inspektions- och upplysningsarbete nied
avseende å spädbarns- och förlossningshem för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Sociala verk och inrättningar.

3:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget
till socialstyrelsen (punkt 3) samt extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet
(punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

4:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 5) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 24)
i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förlilcningsmän för medling i arbetstvister m. m.
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
95,000 kronor.

5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 24—28) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till arbetsdomstolen för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra förslagsanslag av 51,000 kronor.

6:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) och under hänvisning till
vad statsrådsprotokollet (sid. 28) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till särskilda skiljedomare i arbetstvister för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 8) att till offentliga arbetsförmedlingen
i riket m. m., att utgå enligt av departementschefen i stats -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

11

rådsprotokollet över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade
grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 240,000
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 28—31 i åberopade statsrådsprotokollet.

Från och med år 1906 har riksdagen beviljat extra förslagsanslag till befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket. Sedan
ett antal år tillbaka hava vidare beviljats medel till bidrag till resekostnader
för medellösa arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete
å annan ort än där de vistas. Rubriken i riksstaten för anslag till sistnämnda
ändamål var under senare tid medellösa arbetssökandes resor. För ernående av
budgetteknisk förenkling hava från och med budgetåret 1927/1928 medel till
nyssberörda två ändamål i riksstaten anvisats under ett gemensamt anslag med
rubriken offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. Sistnämnda anslag beräknades
för sagda period till 240,000 kronor. Dess storlek har därefter —
med hänsyn till belastningssiffrorna för de särskilda budgetåren — ansetts
kunna lämnas oförändrad, detta ehuru ett i 1928 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 7) framlagt och av riksdagen godkänt förslag örn
statligt understöd till specialanordningar för arbetsförmedling åt ungdom
beräknades kunna verka ökning i belastningen med högst 10,000 kronor,
med vilket belopp understödet till sådana anordningar sammanlagt, för år
räknat, skulle tills vidare få utgå.

Gällande föreskrifter angående understöd av statsmedel till befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen återfinnas i kungörelse
den 30 juni 1916 (nr 320) med däri genom kungörelser den 16 maj 1918
(nr 278) och den 8 juni 1928 (nr 193) gjorda ändringar.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär viss utvidgning av möjligheterna
att från anslaget lämna understöd åt den offentliga arbetsförmedlingen.
Beträffande denna fråga har socialstyrelsen anfört i huvudsak följande: Statens

arbetslöshetskommission hade, efter samråd med styrelsen, på
hösten åren 1927 och 1928 föranstaltat, att tjänstemän vid arbetsförmedlingen
i några fall blivit satta i tillfälle att beresa sina verksamhetsområden. Dessa
resor, som åsyftat att söka uppspåra det så att säga latenta behovet av arbetskraft
på landsbygden och att anvisa sålunda vunna arbetstillfällen åt
arbetslösa, hade närmast utgjort ett led i kommissionens strävanden att söka
motverka arbetslöshet. Resorna hade också bekostats av kommissionen. De
hade lett till goda, i vissa fall utmärkta resultat.

Uppenbart vore emellertid, att dylika resor kunde vara välbehövliga jämväl
ur synpunkten av den offentliga arbetsförmedlingens egna uppgifter.
I allt fall funne styrelsen det önskvärt, att styrelsen kunde bereda tjänstemän
vid den offentliga arbetsförmedlingen tillfälle att, då skäl därtill förefunnes,
i förmedlingssyfte beresa sina verksamhetsområden.

Dylika resor borde enligt sakens natur i regel åsyfta att tillgodose landsbygdens
behov av arbetskraft. Styrelsen, som författningsenligt ägde disponera
medel ur arbetsförmedlingsanslaget bland annat till bestridande av
kostnader »för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling

12

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

för landsbygdens behov», ansåge sig med hänsyn därtill redan nu med stöd
av dessa bestämmelser behörig att bestrida kostnaderna för resor av ifrågavarande
slag. Innan så skedde, hade styrelsen emellertid velat anmäla
denna sin uppfattning, för den händelse Kungl. Maj:t skulle pröva saken
vara av beskaffenhet att lämpligen böra bringas till riksdagens kännedom.

Örn spörsmålet i allt fall skulle föranleda framställning till riksdagen,
kunde det förtjäna övervägas, örn ej styrelsens behörighet i sammanhang
därmed borde utvidgas därhän, att styrelsen, efter prövning i varje särskilt
fall, finge bevilja den offentliga arbetsförmedlingen ersättning ur arbetsförmedlingsanslaget
för resor, som dess tjänstemän prövades böra företaga i
förmedlingssyfte jämväl i fall, där resorna ej avsåge landsbygden.

liese- och traktamentsersättningen, som borde utgå under hänsyn tagen
till vederbörande tjänstemans tjänsteställning, syntes lämpligen böra beräknas
högst enligt de grunder, som angåves i klass II C i gällande resereglemente.

Departementschefen har i frågan uttalat, att lian ansåge den sålunda föreslagna
utvidgningen för bidrags lämnande praktisk och lämplig och har därför
tillstyrkt en ändring av gällande bidragsbestämmelser i sådant hänseende.
Kåtten till dylikt statligt understöd syntes emellertid — såsom socialstyrelsen
även förutsatt — böra erhålla en begränsad omfattning. Sålunda borde frågor
örn understöd av ifrågavarande slag samt beloppet därav prövas ur skälighetssynpunkt
samt från fall till fall. Å andra sidan syntes förmånen av understöd
böra kunna tillgodonjutas både då resorna avsett arbetsförmedling å landet
och då de åsyftat dylik förmedling i stad. Understödet borde utgå med
ledning av den rese- och traktamentsersättning, som till befattningshavaren
utbetalats, dock under iakttagande att gottgörelse icke finge lämnas med högre
belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle kunnat utgå
för resa i statens ärende och i intet fall efter förmånligare grunder än dem,
som vore förenade med rese- och traktamentsklass IIC av samma reglemente.
Föreskrifterna i ämnet borde utfärdas av Kungl. Maj:t att träda i tillämpning
från och med den 1 juli 1930.

Beträffande anslagets användning i övrigt har någon ändring icke ifrågasatts.

Vad angår anslagets belopp för nästkommande budgetår, har departementschefen
uttalat, att anslaget i avvaktan på erfarenhet örn de konsekvenser
för belastningen, som ett genomförande av den föreslagna utvidgningen av
rätten till understöd för arbetsförmedlingsanstalterna komme att medföra,
syntes böra uppföras med samma belopp som för närvarande eller 240,000
kronor.

Mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag örn utvidgad dispositionsrätt till
ifrågavarande anslag har utskottet icke kunnat undgå att hysa viss tveksamhet.
Då emellertid den föreslagna utvidgningen är avsedd att tillgodose
vissa praktiska krav, som göra sig gällande vid den offentliga arbetsförmedlingens
bedrivande, har utskottet icke velat motsätta sig framställningen.
Med hänsyn till svårigheten av att överblicka de ekonomiska konsekvenserna
av ett bifall till förslaget har utskottet dock funnit försiktigheten bjuda,

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 13

att visst begränsat belopp ställes till socialstyrelsens förfogande för ändamålet.
Utskottet får förorda, att nämnda belopp bestämmes till högst 2,000
kronor för nästkommande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft något att
erinra mot storleken av det under förevarande punkt äskade an slagsbeloppet,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m.,
att utgå enligt av utskottet förordade ändrade grunder, för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 240,000
kronor.

8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till bekämpande av
arbetslösheten (punkt 9) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

9:o) I fråga örn två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 108, inom
första kammaren av herr G. Möller m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 186, av herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. angående anslag
till utförande av produktiva offentliga arbeten kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

10:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 10) att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen skall
från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på följande sätt:

Lönegrad

9 yrkesinspektörer.................................................................................... B 28

1 skogs- och flottledsinspektör............................................................... B 27

1 yrkesinspektris .................................................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter ................................................................. B 21

2 yrkesinspektrisassistenter.................................................................... B 18

18 underinspektörer ........................................................................... B 16;

dels föreskriva, att av riksdagen i''samband med lönereglering godkända särskilda
bestämmelser beträffande yrkesinspektör skola från och med den 1
juli 1930 i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande befattningen såsom
skogs- och flottledsinspektör;

dels godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tillämpas från och
med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 282,400

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 2,000

Kontorskostnader m. m....................................................................... 17,100

Bekämpande
av arbetslösheten.

[9.]

Motioner
angående
anslag till
utförande av
produktiva
arbeten.

Yrkesinspek tionen.

[10.]

Summa kronor 301,500

14

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dels oclc lioja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen, nu
291,500 kronor, med 10,000 kronor till 301,500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 38—52 i
statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen är i gällande riksstat
uppfört med 291,500 kronor. Genom brev den 12 juni 1925 Ilar Kungl. Maj:t
bestämt antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen från och med
den 1 juli 1925 på följande sätt.

Befattning Lönegrad

9 yrkesinspektörer................................................................................... B 28

1 yrkesinspektris ................................................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter .................................................................. B 21

2 yrkesinspektrisassistenter ................................................................. B 18

18 underinspektörer ................................................................................ B 16

Vidare har Kungl. Maj:t genom samma brev fastställt följande stat för
yrkesinspektionen att tillämpas från och med budgetåret 1925/1926:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 272,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 2,000

Kontorskostnader m. m.......................................................................... 17,100

Summa kronor 291,500

Utöver det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen har alltsedan den
nuvarande yrkesinspektionens tillkomst eller från och med år 1913 för varje
budgetperiod varit anvisat ett extra anslag till upprätthållande av inspektioner^
verksamhet. Sistnämnda anslag har från och med budgetperioden
1927/1928 varit upptaget med 74,800 kronor. Från detta anslag utgår från
och med år 1920 bland annat avlöning till en specialinspektör, vilkens huvudsakliga
uppgift är att öva tillsyn över skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden.

För användningen av det för löpande budgetår anvisade anslaget har
Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1929 fastställt följande stat.

Kronor.

Avlöningar samt vikariats- och övertidsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare ävensom ersättning till experter och för tillfällig

skrivhjälp, högst .................................................................................... 59,040

Förstärkning av den i yrkesinspektionens ordinarie stat upptagna anslagsposten
till kontorskostnader m. m., förslagsvis........................... 15,760

Summa kronor 74,800

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär dels uppförande å ordinarie
stat i lönegraden B 27 av omförmälda specialinspektör under benämningen

15

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

skogs- och fiottledsinspektör — nu tillhörande lönegraden B 24 dels ock
anställande såsom biträde åt inspektören av en extra assistent med avlöning
enligt 20:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits bör beträffande det ordinarie anslaget
till yrkesinspektionen enligt vanliga anslagsberäkningsprinciper en ökning ske
av den i den ordinarie staten för yrkesinspektionen ingående anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu å 272,400 kronor, med 10,000
kronor, ungefärligen motsvarande lönen i näst högsta löneklassen för lönegraden
B 27, varigenom posten skulle komma att uppgå till 282,400 kronor.
Statens slutsumma, nu 291,500 kronor, skulle på grund härav ökas till 301,500
kronor, med vilket belopp alltså det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen
från och med nästkommande budgetar upptagits.

Det nuvarande extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet bör vid bifall
till samma förslag å ena sidan minskas med det belopp å 8,124 kronor, som
motsvarar det för specialinspektörens nuvarande avlöning upptagna beloppet,
men å andra sidan ökas med det belopp, som behöves för avlöning till en
extra ordinarie assistent i 20:e lönegraden, eller 5,304 kronor. Anslaget,
som för innevarande budgetår är upptaget till 74,800 kronor, skulle i följd
härav kunna nedsättas med (8,124 — 5,304) 2,820 kronor och alltså i avrundat
tal upptagas till 72,000 kronor.

I fråga örn anslag till yrkesinspektionens verksamhet har framställning
gjorts under nästföljande punkt.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herrar E. Ericsson i Sörsjön
och N. Olsson i Ködningsberg väckt motion, nr 315, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 75,400 kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Vid 1929 års riksdag väcktes av ledamöter i riksdagens andra kammare
en motion, vari föreslogs, att befattningen som skogs- och llottledsinspektör
skulle uppföras å ordinarie stat och i lönehänseende likställas med mspektörsbefattning.
Motionärerna framhöllo därvid, att det var av stor vikt att
genom tryggande i lönehänseende av denna inspektörsbefattning kunna
för densamma få bibehålla en person med. de kvalifikationer för denna
tjänst, som den nuvarande innehavaren ansågs vara i besittning av. Därigenom
erhåller uppenbarligen också vilket måste anses riktigt - inspektören
en fastare och mera oberoende ställning, icke allenast gentemot
de lokala tillsyningsorganen, utan även ifråga om förhållandet mellan arbetare
och arbetsgivare. ,

Ehuru förenämnda motion ej föranledde någon åtgärd från riksdagens
sida på sätt som motionärerna föreslagit, är det dock med tillfredsställelse
som nu kan konstateras, att den ändå möjligen medverkat till att Kungl.
Majit till innevarande års riksdag hemställer, att befattningen som skogsoch
flottledsinspektör uppföres å ordinarie stat.

Förutom den nu nämnda motionen väcktes även en annan motion av
samma ledamöter i andra kammaren, i vilken föreslogs, att riksdagen skulle
besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

16

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

till stärkande av skogs- oell fiottledshiirbärgeslagen samt den i samband
därmed utövade yrkesinspektionens effektivitet samt fortast möjligt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.
Den av motionärerna begärda utredningen blev också av riksdagen beslutad.

En av de viktigaste förutsättningarna för att en lagstiftning, som tillkommit
i syfte att tillrättalägga missförhållandena å ett visst område, skall
kunna ernå detta ligger nog däri, att man på samma gång skapar organ,
vilkas uppgift är att utöva kontroll över efterlevnaden av lagen. Utan sådan
kontroll bli lagstiftningar ofta endast paragrafer utan egentligt värde oell
alldeles särskilt är detta förhållandet på de områden, där gynnsamma betingelser
för lagens saboterande äro tillfinnandes.

Orsaken till att den år 1919 tillkommna skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen
ej fyllt sin uppgift på sätt, som enligt lagens mening var ämnat,
är nog att söka i den bristande kontrolllen över dess efterlevnad, varigenom
det getts möjlighet att i stor utsträckning sätta den ur funktion och sålunda
undkomma verkningarna av densamma. Den bristande kontrollen återigen
bär sin grund däri att tillräcklig inspektionspersonal för kontrollens utövande
ej ställts till förfogande. För att förstå detta, torde behöva erinras
därom, att i vårt land tages årligen till användning cirka 10,000 härbärgen
enbart för _ skogsdrivningarna. Men då man ställer detta vid sidan av det
jämförelsevis ringa antal härbärgen, som årligen bliva föremål för inspektion,
är det ej svårt att därur utläsa den brist, som ifråga örn inspektionens effektivitet
föreligger. Till stöd för detta åberopas tillgänglig officiell redogörelse
över förrättad inspektion av härbärgen och stallar under åren 1921—1927,
av vilken framgår, att i medeltal under dessa år inspekterades endast 441
härbärgen och 259 stallar.

Den hittills utförda inspektionen har på grund av otillräcklig inspektionspersonal
huvudsakligen skett efter därom till skogs- och flottledsinspektören
från arbetarhåll inkommen anmälan. Men det är ej tillfyllest, att inspektion
av härbärgen sker endast i sådana fall, då anmälan gjorts. Skall syftet med
denna lagstiftning vinnas, så är det av utomordentligt stor vikt, att inspektion
av härbärgen kommer till utförande i långt större utsträckning än som
tidigare varit fallet. Anmälan bör alltså inte ensamt vara förutsättningen
för att inspektion skall komma ifråga, utan bör i detta hänseende en omläggning
ske på så sätt, att en fortlöpande inspektion kommer till utförande
oberoende av huruvida anmälan därom skett eller ej, och för detta erfordras,
att nödigt antal assistenter ställes till skogs- och flottledsinspektörens
förfogande. Det är så mycket mer skäl därtill, som erfarenheten visar, att
det inte är uteslutande de mest bristfälliga härbärgena, som anmälas för
inspektion, utan exempel kunna framdragas, vilka bestyrka riktigheten av
att härbärgen i ännu mera bristfälligt skick än sådana, som efter skedd anmälan
blivit av vederbörande myndighet förklarade otjänliga och hälsofarliga
och med anledning därav utdömda, komma till användning. På grund av
vissa inverkande orsaker är ett sådant tillstånd möjligt.

Skogsarbetaibefolkningen har under en längre tid levat under ett snart
sagt olidligt ekonomiskt betryck. Föreliggande officiella siffror utvisa, att
gruppen skogsarbetare är den enda arbetargrupp i vårt land, som fått sina
reallöner försämrade sedan år 1913. Därjämte förmärkes också en alltmera
tilltagande arbetslöshet inom de egentliga skogsarbetarområdena i landet.

Skogsarbetsgivarna utöva genom den makt, som kapital, förfogandet över
produktionsmedlen samt en effektiv organisation förlänar dem över de av
skogsarbetet för sin utkomst beroende, en ekonomisk press, som inte endast
håller dessa nere i ett tillstånd av ekonomisk utarmning, utan denna makt
medverkar också till att sätta skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen ur

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

17

funktion, och att denna lags annars mycket lovvärda syfte att bereda skogsarbetarna
tjänliga bostäder äventyras. Sålunda är det möjligt att genom
utnyttjandet av dessa ekonomiska maktmedel komma utom lagens räckvidd,
vilket skulle kunna förhindras, om kontrollen över dess efterlevnad skärptes.
Det är nämligen så, att många skogsarbetare av rädsla för repressalier från
skogsarbetsgivarnas sida draga sig för att anmäla ett härbärge för inspektion,
huru befogat detta annars kunde vara. Följden kan nämligen bliva
den, att när ett hälsovådligt härbärge anmälts och detta medfört härbärgets
utdömande, vilket åsamkat arbetsgivaren kostnader för reparation eller nybyggnad,
så yppa sig sedermera svårigheter för dem, som tagit detta initiativ
att hos arbetsgivaren få utföra något mera arbete. Arbetskraften har efter ett
sådant tilltag blivit mindre begärlig än den möjligen tidigare varit. Alla
arbetsgivare kunna dock inte brytas över en kam med avseende å villigheten
eller ovilligheten att ställa sig till efterrättelse skogs- och flottledshärbärgeslagens
föreskrifter. Medan mot den ena inga större anmärkningar
kunna göras, är det däremot påtagligt, att en annan utnyttjar alla till buds
stående medel för att undkomma lagens verkningar. Sålunda kan man
konstatera, att med nuvarande ineffektiva kontroll över lagens efterlevnad,
beror det i många fall ej så mycket på lagens innebörd utan fastmer på
sämre eller bättre vilja hos vederbörande arbetsgivare vilka härbärgen, som
komma att tillhandahållas. Det är påtagligt att rättvisa måste skipas
även i detta hänseende, ty det kan icke vara riktigt att den, som visar
uppenbar likgiltighet för lagens helgd, skall formligen åtnjuta en örn än
självtilldelad premiering genom utnyttjandet av de ekonomiska maktresurserna,
medan en annan med större respekt för lagen av denna anledning
inte kan tillgodogöra sig samma ekonomiska fördel som den andre. Skall
skogs- och flottledshärbärgeslagens syfte nås, så måste den lucka, som den
nuvarande bristande kontrollen över lagens efterlevnad onekligen utgör,
tilltäppas. Biträden till nödigt antal måste därför ställas till skogs- och
flottledsinspektörens förfogande, varigenom det ges möjlighet att utföra en
fortlöpande inspektion av härbärgen och stallar i skogarna. Anmälan bör
alltså inte ensamt utgöra förutsättningen för att inspektionen skall komma
till stånd.

Därjämte torde det även vara så, att inspektionen måste forceras i hastigare
tempo under tiden efter sedan avverkningsplatserna för kommande
säsong äro kända samt härbärgen och stallar iordningställda. Ehuru det
visserligen i många fall är nödvändigt, så torde det dock vara mindre lämpligt
att förrätta flertalet inspektioner under vintertiden sedan manskapet
inflyttat, utan bör inspektion i största möjliga omfattning utföras innan inflyttning
skett.

I ovannämnda motion vid 1929 års riksdag föreslogs, att fyra biträden
eller underinspektörer voro nödvändiga för att en verkligt effektiv inspektion
skulle kunna ske, men i den till årets riksdag avlämnade statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln föreslår Kungl. Maj:t att endast en
assistent flir denna inspektionsverksamhet skall tillsättas.

I skrivelse av den 28 september 1929 har socialstyrelsen med avseende
å åtgärder till höjande av skogs- oell fiottledshärbärgeslagarnas effektivitet
framhållit, att en ökad inspektionsverksamhet, vilken är nödvändig för
vinnande av denna effektivitet, ofrånkomligen förutsätter en förstärkning
av den personal, som är anförtrodd att utföra inspektions verksamheten,
samt att den erforderliga personalökningen bör komma till stånd genom
en förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter å hithörande område.
Styrelsen föreslår i anslutning härtill, dels att hos skogs- och flottledsinspektören
från och med den 1 juli 1930 tillsvidare anställes en assistent å extra

Bihang till riksdagens protokoll Wiil). 6 sami. f) haft. (Nr B.) lini au 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

stat, dels ock att styrelsen måtte beredas möjlighet att till ytterligare biträde
åt nämnda inspektör tillsvidare under en tid av fem månader årligen anställa
en extra befattningshavare. Ehuru detta förslag till utökning av personal
för inspektionsverksamheten inte kan anses tillfyllest för utövande av den
nödvändiga kontrollen över lagens efterlevnad, och som till hälften understiger
den personalutökning, som motionärerna vid 1929 års riksdag ansågo
vara behövlig, så innebär ju socialstyrelsens förslag en förbättring jämförd
med Kungl. Majits förslag.

Då någon utökning av personal för ifrågavarande inspektionsverksamhet
utöver det av socialstyrelsen föreslagna antalet knappast kan vara möjligt
ernå vid innevarande riksdag, vilja undertecknade stanna vid detta förslag
och varmt förorda detsamma till antagande. Genom den ehuru ringa utökning
av inspektionspersonal, som förslaget innebär, nödvändiggöres emellertid
att det under femte huvudtiteln upptagna extra anslaget till yrkesinspektionens
verksamhet liöjes från 72,000 kronor till 75,400 kronor.»

I likhet med departementschefen anser utskottet den av socialstyrelsen
förebragta utredningen rörande den tillsynsverksamhet, som äger rum enligt
skogs- och fiottledshärbärgeslagarna, giva vid handen, att denna verksamhet
icke för närvarande kan utövas i den omfattning, som med hänsyn till
lagarnas syfte och verksamhetens betydelse måste anses önskvärd. För
höjande av inspektionens effektivitet torde för den skull åtgärder böra
vidtagas.

Kungl. Majit har nu i berörda hänseende föreslagit, att skogs- och fiottledsinspektören
måtte tilldelas kvalificerat biträde vid fullgörande av honom
åliggande arbetsuppgifter. Enligt Kungl. Majits förslag skulle detta biträde
utgöras av en extra assistent med avlöning enligt 20:e lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän. Socialstyrelsen har emellertid ansett denna förstärkning
icke vara till fyllest utan har därjämte hemställt, att medel måtte beredas
för anställande av ytterligare ett biträde åt nämnde inspektör tillsvidare
under en tid av fem månader årligen. Såsom av förenämnda motion
framgår, har denna mening ock omfattats av motionärerna.

Utskottet ansluter sig ävenledes till den uppfattningen, att för vinnande
av nödig effektivitet av nu ifrågavarande inspektionsverksamhet den av socialstyrelsen
föreslagna och av motionärerna förordade arbetsförstärkningen är
erforderlig. Mot den föreslagna placeringen av assistentbefattningen har
utskottet för sin del icke haft något att erinra, och det synes utskottet, att
lönen till den för tjänstgöring under viss del av året avsedda befattningshavaren
bör, i överensstämmelse med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd
föreslagit, bestämmas att utgå enligt löle lönegraden för extra ordinarie
tjänstemän. Vid bifall till detta utskottets förslag erfordras en höjning
av det av Kungl. Majit äskade anslaget till yrkesinspektionens verksamhet.
Denna höjning har synts utskottet böra bestämmas till i avrundat
tal 3,000 kronor.

Vad angår Kungl. Majits förslag om uppförande å ordinarie stat av befattningen
såsom skogs- och flottledsinspektör, har utskottet med den erfarenhet,
som numera vunnits angående nämnde inspektörs verksamhet, funnit
skäl föreligga för tillerkännande åt honom av den fastare ställning, som

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

19

särskilda hänseenden tillkommer ordinarie befattningshavare. Utskottet tillstyrker
alltså Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Beträffande lönegradsplaceringen
för befattningshavaren ifråga har utskottet dock, med beaktande
jämväl av vad lönenämnden i ärendet anfört, ansett sig böra föreslå en lägre
lönegrad än Kungl. Maj:ts förslag innebär. Även med hänsyn tagen till de
tjänsteåligganden, som under senare åren pålagts skogs- och flottledsinspektören
— nu å extra stat placerad i lönegraden B 24 — har utskottet ansett
en lön enligt lönegraden B 26 vara tillfyllest. — Vid bifall härtill kan anslagsposten
för avlöningar till ordinarie tjänstemän nedsättas med i runt tal
500 kronor eller till 281,900 kronor och ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen
bestämmas till 301,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och under nästföljande punkt hemställer örn anslag till yrkesinspektionens
verksamhet, får alltså nu hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen
skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt
på följande sätt:

Lönegrad

9 yrkesinspektörer ..................................................>••• B 28

1 skogs- och flottledsinspektör................................... B 26

1 yrkesinspektris ........................................................... B 26

9 yrkesinspektörsassistenter.......................................... B 21

2 yrkesinspektrisassistenter.......................................... B 18

18 underinspektörer......................................................... B 16

b) föreskriva, att av riksdagen i samband med lönereglering
godkända särskilda bestämmelser beträffande yrkesinspektör
skola från och med den 1 juli 1930 i tillämpliga delar
gälla jämväl beträffande befattningen såsom skogs- och flottledsinspektör; c)

godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tilllämpas
från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...........................

Kontorskostnader m. ..............................................

Kronor.

281,900

2,000

17,100

Summa kronor 301,000

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen,
nu 291,500 kronor, med 9,500 kronor till 301,000 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till yrkesinspek- Yrkesinspektionens
verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 72,000 Verksamhtt.
kronor. [11.]

Föreningen
för arbetarskydd
i
Stockholm.

[12.]

Utskottets

yttrande.

Arbetsrädet.

[13.]

20 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
herrar Ericssons i Sörsjön och Olssons i Rödningsberg motion
II: 315 till yrkesinspektionens verksamhet förbudgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 75,000 kronor.

12:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 12) att till föreningen
för arbetarskydd i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 6,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 53—56 i
statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1907 har föreningen för arbetarskydd i Stockholm åtnjutit
statsbidrag. Detta bidrag har till och med budgetåret 1925/1926 uttryckligen
anvisats såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en av föreningen
anordnad permanent utställning härstädes av skyddsanordningar mot olycksfall
och ohälsa i arbetet. Beträffande bidragets belopp under tiden till och
med budgetåret 1928/1929 må hänvisas till den redogörelse, som i detta hänseende
lämnats i statsverkspropositionen till 1929 års riksdag (femte huvudtiteln,
punkt 10).

Anslaget, som för innevarande budgetår höjdes från 3,000 till 6,000 kronor,
har nu för nästkommande budgetår föreslagits att utgå med oförändrat
belopp.

Utskottet har uppmärksammat, att av de bidrag, ifrågavarande förening
för år 1929 fått mottaga från enskilda sammanslutningar, det från ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening utgående beloppet utgjort allenast
600 kronor. Detta belopp har synts utskottet anmärkningsvärt ringa, då
det borde ligga i nämnda förenings intresse att effektivt understödja den
verksamhet, föreningen för arbetarskydd främjar.

Under uttalande härav får utskottet, som icke haft något att erinra mot
storleken av det nu föreslagna anslagsbeloppet, hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till föreningen för arbetarskydd i Stockholm för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor.

13:o) Beträffande Kungl. Majlis förslag angående anslag till arbetsrädet
(punkt 13) kommer utskottet att framdeles linder riksdagen avgiva utlåtande;
vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

21

14:o) Kungl. Majit laar föreslagit riksdagen (punkt 14) att till upplysningsverksamhet
i emigrationsfrågor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
anslag av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 68—77 i statsrådsprotokollet.

Upplysnings~
verksamhet 1
emigrations’
frågor.

[14.]

Genom remiss den 5 december 1914 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen
att inkomma med utredning och förslag till förändrad lagstiftning
rörande emigrationen ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i
övrigt, vilka kunde finnas påkallade.

Innan detta uppdrag hunnit fullgöras, anhöll riksdagen genom skrivelse
den 30 maj 1923 (nr 203), att Kungl. Majit måtte låta närmare undersöka
på vad sätt staten lämpligen borde stödja de emigrerande medborgarna och
medverka till att minska deras risker för den framtida utkomsten i det
främmande landet. Genom beslut den 15 juni samma år anbefallde Kungl.
Majit socialstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag i det av
riksdagen sålunda angivna hänseendet.

Den 14 januari 1928 inkom härefter socialstyrelsen i anledning av de
sålunda erhållna uppdragen med betänkande och förslag rörande vissa åtgärder
beträffande emigrationen. De i nämnda betänkande framlagda förslagen
innefatta dels ny lagstiftning angående utvandrares befordran m. m.,
dels åtgärder till förbättrad upplysningstjänst beträffande utvandring och
dels anordningar för eller stöd åt hjälpverksamhet för svenska invandrare i
främmande länder.

Över socialstyrelsens berörda betänkande inhämtades yttranden från länsstyrelserna
samt beskickningar och konsulat i vissa transoceana länder ävensom
från ett antal andra myndigheter och korporationer. De sålunda infordrade
yttrandena förelågo under hösten 1928.

Departementschefen har nu anfört, att han vid det övervägande, han då
ägnat frågan, kommit till den uppfattningen, att endast den del av betänkandet,
som avsåg upplysningsverksamhet i utvandringsfrågor, omedelbart
borde föranleda åtgärder. I fråga örn den gällande emigrationslagstiftningen
förelåge visserligen en del brister, men innan ny lagstiftning genomfördes,
syntes det böra undersökas, huruvida desamma icke kunde i administrativ
väg avhjälpas. Spörsmålet örn hjälpverksamhet i främmande länder hade
befunnits alltjämt vara alltför outrett i viktiga hänseenden, för att några
positiva åtgärder skulle kunna ifrågasättas. •

Med denna ståndpunkt har departementschefen inskränkt sig till att i
korthet redogöra för vad socialstyrelsens förslag och de däröver avgivna utlåtandena
innehålla beträffande den ifrågasatta upplysningsverksamheten.

För innehållet härav må hänvisas till sid. 69 och 70 i statsrådsprotokollet.

Sedan härefter, bland annat, upplysts, att ett större antal sakkunniga
eller för berörda fråga intresserade personer ur olika kretsar kallats till
sammanträde inför departementschefen för överläggning i ämnet, har departementschefen
meddelat, att han genom skrivelse den 18 april 1929 hänvänt

22

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

sig till institutet för svensk utlandstjänst — vilken institution har till uppgift
att förmedla anställning utomlands för högskolebildade och därmed
jämförliga personer — och riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet
med anhållan om upplysning under hand, huruvida och under vilka
förutsättningar nämnda institutioner ägde möjlighet och vore villiga att
tjänstgöra såsom organ för upplysningsverksamhet av i en upprättad promemoria
skisserad beskaffenhet.

Efter det svar härå lämnats (sid. 72 och 73 i statsrådsprotokollet) samt
inom socialdepartementet utarbetats en den 11 november 1929 dagtecknad
promemoria i ämnet, anmodades socialstyrelsen den 16 i samma månad att
avgiva förnyat yttrande i frågan. Styrelsens yttrande återfinnes å sid. 74—
76 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har sammanfattat sin ståndpunkt till spörsmålet sålunda
:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att det råder en ganska allmän
mening därom att en upplysningsverksamhet i rent objektiva former rörande
förhållanden, som sammanhänga med emigrationen, ur olika synpunkter måste
vara till gagn och att den därför bör utsträckas att avse även andra kategorier
än deni, som nu i sådant syfte tillgodoses. Till denna uppfattning har
jag redan under ett tidigare skede av ärendets behandling i princip anslutit
mig. Det måste ur alla synpunkter vara önskvärt, att de svenskar, som
bestämma sig för att utvandra till främmande land, varit i tillfälle att fatta
sitt beslut under så fullständig kännedom som möjligt örn de förhållanden,
som de ha att möta i det nya hemlandet, i den trakt där de ämna slå sig ner
och i sitt yrke. Långt ifrån att en dylik upplysningsverksamhet kan väntas i
stort sett uppmuntra till utvandring, är det väl snarare sannolikt, att de upplysningar,
som kunna lämnas, ofta bliva sådana, att förut befintliga, mera obestämda
förhoppningar på förbättrade villkor i utlandet efterträdas av en viss betänksamhet.
Emellertid må här ytterligare understrykas vad som under ärendets
behandling gång på gång betonats, nämligen att en upplysningsverksamhet
sådan som den nu ifrågasatta endast bör avse att tillhandagå med faktiska
uppgifter och att den således bör vara fullkomligt opartisk och objektiv.
Härmed sammanhänger även, att de upplysningar som lämnas böra vara
grundade på så fullständiga och väl kontrollerade uppgifter som möjligt.
Några råd i ena eller andra riktningen böra icke lämnas, och några speciella
anställningar i utlandet böra icke förmedlas.

Då jag sålunda anser, att en upplysningsverksamhet i nu antytt syfte
bör komma till stånd, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till den uppfattning
i fråga om verksamhetens anordnande, som framlagts i socialstyrelsens
sista utlåtande. Sålunda anser jag det obetingat vara att föredraga, att
verksamheten icke bedrives av statliga organ och i statens namn. Det gjorda
erbjudandet från institutet för svensk utlandstjänst synes alltså böra antagas.
Givetvis hade det med hänsyn till effektiviteten av verksamheten
varit önskvärt, att det årsbelopp örn 25,000 kronor, som institutets styrelse
ansett nödvändigt för en effektiv upplysningsverksamhet, kunnat ställas till
förfogande. Ur andra synpunkter torde det emellertid vara lämpligt, att
verksamheten till en början bedrives mera försöksvis för att sedermera utvecklas,
så vida erfarenheten kan därtill föranleda. Jag anser mig således
böra tillstyrka ett anslag å allenast 10,000 kronor. Huruvida den begränsning
i verksamheten, som måste följa av anslagsbeloppets nedskärning, bör ske
på sätt som ifrågasatts i socialdepartementets promemoria, det vill säga så

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

23

att verksamheten inskränkes till vissa länder av särskild betydelse i förevarande
sammanhang, eller — såsom socialstyrelsen förordat pa sådant
sätt att verksamheten avser alla invandringsländer men att materialanskaffningen
och bearbetningen därav verkställes i mera begränsad omfattning,
är en fråga, till vilken det först efter närmare vunnen erfarenhet torde vara
lämpligt att taga ståndpunkt. I denna liksom i andra punkter torde det
kunna överlåtas åt institutets styrelse att träffa avgörande. I likhet med
socialstyrelsen anser jag nämligen, att några i detalj gående direktiv för
institutets verksamhet icke på nuvarande stadium böra lämnas; liksom socialstyrelsen
vill i detta sammanhang också jag erinra, att vissa ledamöter i
institutets styrelse ävensom revisorerna utses av chefen för socialdepartementet,
vartill kommer, att då institutets stadgar inkomma till Kungl. Majit
för godkännande, granskning därav bör ske med beaktande även av förevarande
förslag. Bidraget skulle enligt det anförda lämnas under allenast
det villkor, att institutet förbunde sig att, i den mån så vore möjligt utan
intrång på institutets nuvarande verksamhet samt utan att kostnaderna överskrede
statsanslaget, tillmötesgå hänvändelser örn upplysningar i emigrationsfrågor
jämväl från personer tillhörande andra kategorier än dem, för vilka
institutets informationstjänst hittills varit avsedd, ävensom insamla material
för dylik upplysningsverksamhet. Dessutom torde böra föreskrivas, att institutets
styrelse skall hava att årligen till chefen för socialdepartementet
saint socialstyrelsen avgiva berättelse över sin verksamhet i förevarande hänseende.
»

Emigrationsfrågan har såsom bekant sedan länge varit föremål för statsmakternas
intresse. Vidlyftiga utredningar hava verkställts på detta område,
men de brister, som vidlåda den gällande emigrationslagstiftningen, hava
ännu icke avhjälpts. Delvis sammanhänger detta för visso därmed, att förhållandena
på området i hög grad växla från tid till annan. Vad som vid
en tidpunkt framstått som det främsta intresset har sålunda vid en annan
tidpunkt fått träda i bakgrunden.

Av de i socialstyrelsens betänkande den 14 januari 1928 framlagda förslagen
örn dels ny lagstiftning angående utvandrares befordran m. m. dels
åtgärder till förbättrad upplysningstjänst beträffande utvandring och dels
anordningar för eller stöd åt hjälpverksamhet för svenska invandrare i främmande
länder har Kungl. Majit nu pa anförda skäl ansett, att endast den
del av betänkandet, som avser upplysningsverksamhet i utvandringsfrågor,
bör föranleda omedelbara åtgärder.

Ehuru utskottet behjärtat syftet med de i detta avseende redan vidtagna
och nu föreslagna åtgärderna, har utskottet dock icke kunnat undgå att ställa
sig synnerligen tveksamt mot att staten — särskilt under nuvarande konjunkturer
— skulle i enlighet med Kungl. Majits förslag till enskild institutions
förfogande ställa medel för verksamheten ifråga. Det har förefallit utskottet
angeläget, att, innan man slår in på den av Kungl. Majit anvisade
vägen för upplysningsarbetets bedrivande, ytterligare undersökning verkställes,
huruvida det icke vore möjligt att genom en ändamålsenlig organisation
av arbetet hos vederbörande statsorgan åstadkomma, att denna verksamhet
bedrives genom något av statens ämbetsverk. Utskottet vill erinra
örn, att 1923 års riksdag beträffande frågan, huruvida statens rådgivande och

Utskottet*

yttrande.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

byggnads byrå.

[15.]

Riks för

säkring sanstaltens

verksamhet

[16.]

övervakande verksamhet på nu berörda område bör utövas av en för ändamålet
särskilt utsedd kommission eller, vilket riksdagen för sin del fann under
då förhandenvarande förhållanden lämpligast, genom utvidgning av något redan
då befintligt statligt organs, väl företrädesvis socialstyrelsens, uppgifter, ansåg
denna fråga böra bero på resultaten av den av riksdagen då föreslagna
undersökningen.

I betraktande härav och med hänsyn till de konsekvenser i kostnadshänseende
ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag otvivelaktigt komme att medföra,
har utskottet funnit sig för närvarande böra avstyrka förslaget ifråga.
Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må vinna
riksdagens bifall.

15:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens byggnadsbyrå
(punkt 15) samt en beträffande denna fråga inom andra kammaren
av herr K. Ward väckt motion, nr 202, kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen anmäla.

16:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 16) att till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,405,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 82 — 89 i
statsrådsprotokollet.

För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet har riksdagen
i enlighet med Kungl. Majits förslag för budgetåret 1929/1930 beviljat, utöver
det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 1,385,000 kronor.
Motsvarande anslag utgjorde för budgetåret 1926/1927 1,346,000 kronor, för
budgetåret 1927/1928 1,325,000 kronor samt för budgetåret 1928/1929 1,360,000
kronor.

För användningen av de för budgetåret 1929/1930 anvisade medlen till
förevarande ändamål har Kungl. Majit genom brev den 14 juni 1929 fastställt
följande stat (för jämförelse angivas inom parentes de belopp, som
voro upptagna i staten för budgetåret 1928/1929):

1929/1930 (1928/1929)

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,
personliga lönetillägg m. m., högst kronor 865,000 (860,000)

hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och
städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,
rättegångskostnader, kostnad för läkarundersökning
och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare eller av
annat anslag bekostas, samt andra dylika

tStatsutskottets utlåtande Nr 5. 25

1929/1930 (1928/1929)

kostnader, tryckningskostnader samt kostnader
för prenumeration å tidningar och tidskrifter,
inköp av böcker, anskaffande och
underhåll av inventarier, för skrivmaterialier,
telefoner och telegram, annonsering m. m.,

förslagsvis ........................... kronor 220,000 *) (220,000)

kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,
förslagsvis ............................................. » 300,000 (280,000)

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder (däri inberäknat avlöning
till en icke-ordinarie befattningshavare i 21
lönegraden, avdelning B, i löneplanen och
ett extra ordinarie skrivbiträde ävensom arvoden
och ersättning till särskilda ledamöter
jämte suppleanter vid behandling inom anstalten
av frågor rörande fondförvaltningen),

förslagsvis ........................................................ » 16,500 (16,500)

Summa kronor 1,401,500 (1,376,500)

Såsom framgår av de anförda siffrorna, överstiger statens slutsumma med
16,500 kronor det beviljade anslaget. Detta sammanhänger därmed, att
utöver det extra anslaget till upprätthållande av anstaltens verksamhet för
varje budgetår till anstalten utbetalas visst belopp av anstaltens olycksfallsförsäkringsfonds
medel såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr
med förvaltningen av nämnda fond. Berörda belopp är genom brev den 6
maj 1927 tillsvidare fixerat till 16,500 kronor.

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär, att samtliga fyra poster i
staten skulle höjas för nästkommande budgetår.

Anslagsposten omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder föreslås höjd från 16,500 kronor till 22,000 kronor, vilken ökning
väsentligen är betingad dels av anstaltens ökade arbete med fondförvaltningen,
dels av vederbörande befattningshavares rätt till avlöningsförhöjning,
dels ock av de ständigt växande förvaringsavgifterna för deponerade värdehandlingar.
Höjningen kommer att i viss mån motsvaras av en besparing å
anslagsposten till avlöningar m. m. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i
denna del förutsätter, att det belopp av 16,500 kronor, som enligt förut
omförmälda brev den 6 maj 1927 för närvarande för varje budgetår skall
från riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond utbetalas till anstalten
såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr med fondförvaltningen,
från och med nästa budgetår höjes till 22,000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar m. m. har föreslagits att höjas med 6,000
kronor eller från 865,(XX) kronor till 871,000 kronor. Denna höjning beror
dels på beräknade avlöningsförhöjningar, dels ökade personalkostnader till
följd av borttagandet från och med den 1 januari 1929 av bestämmelserna

*) I detta belopp ingår ett belopp av 500 kronor, som i staten för budgetåret 1928/1929
såsom särskild anslagspost upptogs för kostnader för läkarundersökning lii. m.

26

Statsutskottets utlåtande Nr O.

Utskottet*

yttrande.

Förs ikring sr
Adeta
verksamhet.

[17.]

i olycksfallsförsäkringslagen om elen s. k. karenstiden, dels ock att lagen den
14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar ansetts medföra
i någon mån ökat personalbehov.

Posten till hyra m. m., som för innevarande budgetår är upptagen till

220,000 kronor, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag ökas till 224,000 kronor.
Höjningen är i huvudsak föranledd därav, att man under nästa budgetår
ansett sig böra räkna med ökade resekostnads- och traktamentsersättningar,
vilka utgifter bestridas från förevarande anslagspost.

Slutligen har anslagsposten till kostnad för ortsombuden m. m. med hänsyn,
bland annat, till den slutliga belastningssiffran för budgetåret 1928/1929
föreslagits att höjas från 300,000 kronor till 310,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts sålunda framlagda förslag skulle den extra staten
för riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1930/1931 beräknas till 1,427,000
kronor. Av detta belopp skall emellertid, i överensstämmelse med vad förut
anförts, en summa av 22,000 kronor motsvaras av omkostnaderna för förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens fonder samt bestridas av olycksfallsförsäkringsfondens
medel. Det extra förslagsanslaget till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet har alltså beräknats till 1,405,000 kronor.

Utskottet, som funnit den föreslagna höjningen av förevarande anslag
tillfyllest motiverad, får alltså hemställa,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,405,000
kronor.

17:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 17) att till försäkringsrådets
verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 44,600 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 89—91 i åberopade statsrådsprotokollet.

För budgetåret 1928/1929 anvisades, utöver det ordinarie förslagsanslaget
till försäkringsrådet, ett extra förslagsanslag av 41,600 kronor för upprätthållande
av rådets verksamhet. I riksstaten för budgetåret 1929/1930 är för
samma ändamål upptaget ett extra förslagsanslag av 44,600 kronor.

Genom beslut den 14 juni 1929 har Kungl. Majit fastställt följande stat

för användningen av sistnämnda anslag:

avlöningar och vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare,
högst.................................................................... kronor 20,400

ersättning till sakkunniga, arvode till suppleant för ledamot i
försäkringsrådet, vilken representerar arbetsgivarna eller

arbetarna, m. m., förslagsvis .................................................. » 15,500

resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis ............ » 1,000

kostnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å tidskrifter,

för inköp av böcker, för anskaffning och underhåll av inventarier
m. m., förslagsvis...................................................... » 7,700

Summa kronor 44,600

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

27

Beträffande ifrågavarande anslag innebär Kungl. Majda förevarande förslag,
att anslagsposten till ersättning till sakkunniga m. m. skulle med hänsyn
till storleken av det för budgetåret 1928/1929 för ifrågavarande ändamål utbetalade
beloppet ävensom till den alltjämt fortgående ökningen av antalet
besvärsmål höjas för nästa budgetår med 2,000 kronor eller från 15,500 kronor
till 17,500 kronor.

På grund av besparing å anslaget i dess helhet för budgetåret 1928/1929
har dock anslaget, oaktat höjningen av sagda anslagspost, ansetts kunna
bibehållas vid dess nuvarande belopp, 44,600 kronor.

Mot den föreslagna höjningen av anslagsposten till ersättning åt sak- utskottets
kunniga m. m., vilken, som nämnts, icke föranleder någon ökning av anslaget Jttrandei
dess helhet, har utskottet icke haft något att erinra. Utskottet delar de
av departementschefen uttalade betänkligheterna i fråga örn den på senare
år starkt stegrade balansen av oavgjorda mål hos försäkringsrådet, men
anser i likhet med departementschefen och försäkringsrådet, att erfarenheterna
av den senast gjorda personalökningen böra avvaktas, innan några
ytterligare åtgärder vidtagas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt runi, till försäkringsrådets verksamhet för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 44,600 kronor.

18:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 18) att höja det ordinarie Kostnader enförslagsanslaget
till kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycks- lagen om förfall
i arbete m. m., nu 240,000 kronor, med 15,000 kronor till 255,000 säkring för

olycksfall t

kronor. arbete m. m.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 91—93 i statsrådsprotokollet.

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande
av kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete m. m. avser huvudsakligen medel, som skola av statsverket förskjutas
i anledning av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet sätt erlägga
honom påförda försäkringsavgifter.

Enligt bestämmelserna i § 4 mom. 5 av förordningen den 31 mars 1922
(nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete åligger det anstalten
att särskilt för varje län uppgöra förteckningar över de avgifter, vilka
icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt överlämna dessa förteckningar
till vederbörande länsstyrelser. Sedan detta skett, hava länsstyrelserna att
från ifrågavarande anslag låta till riksförsäkringsanstalten utanordna avgifternas
belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning.

Vid indrivningen inflytande belopp tillgodoföras sedermera samma anslag
(kungörelse den 31 mars 1922, nr 132, § 2).

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Dödsfallsersättningar
i
anledning av
livförsäkring
i samband
med lån ur
statens egnahemslånefond.

[19.]

Till och med budgetåret 1928/1929 hade motsvarande anslag rubriken kostnader
enligt 19 och 37 §§ i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Genom lag den 24 maj 1928 (nr 135) örn ändring i vissa delar av olycksfallsförsäkringslagen
blevo emellertid ditintills gällande särbestämmelser beträffande
den s. k. karenstiden upphävda, varvid 37 § i olycksfallsförsäkringslagen
förklarades skola upphöra att gälla. Förstnämnda lag trädde i kraft
den 1 januari 1929, dock att anspråk, som grundades å olycksfall, vilket
inträffat dessförinnan, skulle bedömas enligt äldre lag.

Från och med den 1 januari 1929 bestridas i följd härav från förevarande
anslag i huvudsak endast kostnaderna enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen
men därjämte de kostnader, som enligt nyssnämnda övergångsbestämmelse
till 1928 års lagändring ännu kunna drabba statsverket därigenom att
riksförsäkringsanstalten i anledning av olycksfall, som inträffat senast den
31 december 1928, i arbetsgivares ställe utgiver vissa ersättningar i sådana
fall, som avsågos i den numera upphävda 37 §.

Ifrågavarande anslag — som på grund av berörda lagändring från och
med innevarande budgetår erhållit sin nuvarande rubrik — beräknades för
budgetåret 1926/1927 till 100,000 kronor, för budgetåret 1927/1928 till 125,000
kronor samt för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 till 240,000
kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att i samband med borttagande ur
olycksfallsförsäkringslagen av särbestämmelserna rörande karenstiden premierna
till riksförsäkringsanstalten blivit höjda från och med 1 januari 1929.
Ökningen i restantierna av denna anledning — vilken ökning endast i mindre
omfattning gjort sig gällande under budgetåret 1928/1929 — har i de för
1929 års statsverksproposition av riksförsäkringsanstalten uppgjorda beräkningarna
uppskattats till 50,000 kronor för budgetåret 1929/1930. För budgetåret
1930/1931 har av samma anledning räknats med en ytterligare ökning
i restantierna av 50,000 kronor, varav emellertid så stor del antages inflyta
vid indrivningarna, att endast en summa motsvarande 30 % av beloppet
eller alltså 15,000 kronor beräknas komma att slutligen belasta anslaget.

På grund härav föreslås ifrågavarande anslag att för budgetåret 1930/1931
höjas nied 15,000 kronor till 255,000 kronor.

Utskottet, som ej funnit något att erinra mot den av Kungl. Majit föreslagna
höjningen av förevarande anslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i
arbete rn. m., nu 240,000 kronor, med 15,000 kronor till 255,000
kronor.

19:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till dödsfallsersättningar
i anledning av livförsäkring i samband med lån ur statens
egnahemslånefond för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 93 och 94 i statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

29

Till bestridande av riksförsäkringsanstaltens dödsfallsersättningar i anledning
av livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond bär
sedan ett flertal år i riksstaten upptagits ett extra förslagsanslag. Ändamålet
med anslaget är att sätta anstalten i tillfälle att jämlikt bestämmelserna
i kungörelse den 30 juni 1920 (nr 509) angående särskilda villkor och
bestämmelser för livförsäkring å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond,
utbetala ifrågavarande dödsfallsersättningar, innan de premier
influtit, som enligt beräkningarna skola täcka dödsfallsersättningarna.

Anslaget beräknades för budgetåret 1927/1928 — liksom för de två närmast
föregående budgetåren — till 5,000 kronor men har från och med budgetåret
1928/1929 nedsatts till 3,000 kronor.

Då anslaget under de senaste åren anlitats endast i mycket obetydlig
omfattning, har detsamma ansetts kunna nedsättas till nu föreslaget belopp.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till dödsfallsersättningar i anledning av
livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

1,000 kronor.

20:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 20) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till statens bidrag till fiskares försäkring, nu 50,000
kronor, med 10,000 kronor till 60,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 94 och 95 i statsrådsprotokollet.

Förslagsanslaget till bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring
har för de tre senast förflutna budgetperioderna utgått med respektive
40,000, 45,000 och 45,000 kronor samt för budgetåret 1929/1930 upptagits
till 50,000 kronor.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av att antalet försäkrade
fiskare ökats.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Majlis förslag, får
hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till statens
bidrag till fiskares försäkring, nu 50,000 kronor, med 10,000
kronor till 60,000 kronor.

21:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget
till sjukkasseväsendets befrämjande (punkt 21) samt extra förslagsanslaget
till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd (punkt 22), kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat
härigenom för riksdagen

anmäla.

Statens bidrag
till
fiskares
försäkring.
[20.]

Utskottets

yttrande

Sjukkasseväsendets
befrämjande.

Sjukkassor,
som meddela
moderskaps -understöd

[21 o. 22.]

30

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Pensions -s ty reisen.

[23.]

22:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 23)

dels medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och chef för pensionsstyrelsen
må från och med den 1 juli 1930 i avlöningsreglementet den 22
juni 1921 (nr 451 ; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas bland
de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid mot arvode för år räknat av 19,000 kronor;

dels och godkänna följande stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas från
och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 618,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 21,000

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare....................................... 1,000

Summa kronor 640,000

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen, nu

638.000 kronor, med 2,000 kronor till 640,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 98—100 i
statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen är i riksstaten för
innevarande budgetår upptaget till 638,000 kronor, vilket belopp överensstämmer
med slutsumman av den för styrelsen gällande, genom Kungl. Maj:ts
brev den 29 maj 1925 fastställda staten.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hade vid tidpunkten för statsverkspropositionens
avlåtande fråga uppkommit om viss ändring i denna
stat på grund därav, att styrelsens chef anmält sin avsikt vara att begära
avsked från befattningen på lämplig tidpunkt i början av år 1930.

Avlöningen till generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen utgår i
form av lön enligt lönegraden A 3 i gällande avlöningsreglemente, d. v. s.
med 17,040 kronor örn året. Härtill kommer från anslaget till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. ett årligt belopp örn 4,000 kronor, vilket tillerkänts
honom såsom en personlig löneförmån i hans egenskap av förste innehavare
av ifrågavarande befattning. Befattningen är för närvarande en av de chefsbefattningar,
som skola tillsättas genom fullmakt.

Kungl. Majit har nu, såsom nämnts, föreslagit, att chefsbefattningen hos
pensionsstyrelsen måtte från och med den 1 juli 1930 upptagas bland de
i 5 § 1 morn., första stycket, i avlöningsreglementet omförmälda befattningar,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, med ett årligt arvode av

19.000 kronor. Det personliga lönetillägget förutsättes därvid skola bortfalla.
Tiden för förordnandet föreslås, i överensstämmelse med vad som i
allmänhet gäller för övriga befattningar av enahanda art, till sex år.

Beträffande staten för pensionsstyrelsen föranleder ett bifall tillKungl.Majits
förslag, att anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle höjas

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

31

i runt tal med 2,000 kronor eller till 618,000 kronor. I följd härav skulle
ock det ordinarie anslaget till styrelsen höjas med samma belopp eller till

640,000 kronor. I övrigt har anledning icke synts föreligga till ändring av
styrelsens stat eller till ökning av det ordinarie anslaget.

Utskottet, som i likhet med departementschefen ansett skäl föreligga för
ändrad tjänsteställning för chefen för pensionsstyrelsen, har funnit sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och
chef för pensionsstyrelsen må från och med den 1 juli 1930 i
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270)
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas bland
de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka tillsättas
genom förordnande på viss tid mot arvode för år räknat
av 19,000 kronor;

b) godkänna följande stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas
från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 618,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 21,000

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ............ 1,000

Summa kronor 640,000

samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till pensionsstyrelsen,
nu 638,000 kronor, med 2,000 kronor till 640,000 kronor.

23:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 24) att till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 650,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 101—105 i statsrådsprotokollet. I

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att
riksdagen måtte till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret
1929/1930 anvisa ett extra förslagsanslag av 657,000 kronor.

Beloppets storlek hade därvid beräknats under förutsättning att riksdagen
godkände Kungl. Majits samtidigt framlagda förslag att från och med budgetåret
1929/1930 höja det belopp, som av den allmänna pensionsförsäkringsfondens
medel varje budgetår utbetalades till pensionsstyrelsen såsom ersättning
till statsverket för styrelsens bestyr med fondens förvaltning, från

50,000 kronor till 65,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså under budgetåret 1929/1930 ett belopp av 722,000
kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet
m. m.

Utskottets

yttrande.

Pensionsstyrelsens

verksamhet
m. m.

[24.]

32

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Sistnämnda belopp hade i statsverkspropositionen beräknats på följande
sätt:

lönetillägg till generaldirektören.............................................. kronor 4,000

ersättning till sakkunniga hos styrelsen.................................... > 5,000

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
hos styrelsen m. m., förslagsvis....................... » 356,000

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis................. » 90,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis ................................................................................ » 140,000

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, förslagsvis .................................................. > 6,000

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis ................................................................................» 28,000

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis ................................................................... » 26,000

tryckningskostnader, förslagsvis .............................................. » 45,000

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner, förslagsvis.
.................................................................................... » 11,000

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ... » 11,000

Summa kronor 722,000

Riksdagen biföll vad Kungl. Majit sålunda föreslagit såväl beträffande
ersättningen till pensionsstyrelsen från den allmänna pensionsförsäkringsfonden
som ock beträffande här ifrågavarande anslag. Genom brev den 27
juni 1929 har Kungl. Majit därefter fastställt stat för pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. i enlighet med riksdagens beslut, vilken stat alltså slutar
på (657,000 + 65,000) 722,000 kronor. I staten bestämdes de olika anslagsposternas
belopp i enlighet med nyss återgivna beräkning.

Enligt Kungl. Majits nu framlagda förslag skulle den extra staten för
pensionsstyrelsens verksamhet m. m. komma att uppgå till ett sammanlagt
belopp av 723,000 kronor, motsvarande slutsumman i den nuvarande staten
— 722,000 kronor — okad med 10,000 kronor, utgörande höjning av posten
till avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., men minskad dels med det för lönetillägg till generaldirektören nu
upptagna beloppet 4,000 kronor, dels ock med 5,000 kronor, motsvarande
sänkning av posten till resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsens
ombud.

Från omförmälda summa av 723,000 kronor har emellertid ansetts böra
avräknas ett belopp av 8,000 kronor, motsvarande vad som kan antagas inflyta
till anslaget för pensionsstyrelsens verksamhet m. m. såsom bidrag till bestridande
av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen. Därjämte
skulle enligt Kungl. Majits förslag avdragas ett lielopp av 65,000 kronor, som
liksom för innevarande budgetår borde tillföras anslaget såsom ersättning
för pensionsstyrelsens arbete med den allmänna fondförvaltningen. På
grund härav har anslaget för nästa budgetår föreslagits till (723,000 —

8,000 — 65,000) 650,000 kronor eller till 7,000 kronor mindre än för löpande
budgetår.

Statsutskottets utlåtande Nr 3.

33

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herrar 0. Olsson i Kullenbergstorp och F. 0. Ericson i
Boxholm vackt motion, nr 197, däri hemställts, att riksdagen, vid bifall till
vad Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 24) hemställt, ville uttala
sig förutsätta, att åtgärder böra av Kungl. Majit vidtagas i syfte åvägabringa,
att pensionsfondfullmäktige vid medelsplaceringar i enskilda bankinstitut
likställa Jordbrukarbanken med de nu av fullmäktige anlitade bankföretagen.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

^Tinder punkt 24 i statsverkspropositionen femte huvudtitel hemställer
Kungl. Majit bland annat, att för bestridande av kostnaderna för den del
av pensionsstyrelsens verksamhet, som avser förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden,
ett belopp av 65,000-kronor måtte av fondmedel förbudgetåret
1930—1931 utbetalas till pensionsstyrelsen. Någon anledning till
erinran mot detta Kungl. Majits förslag synes oss icke föreligga. Yid
behandlingen av detta spörsmål anse vi dock av riksdagen bör uppmärksammas,
att i samband med fondförvaltningen pensionsstyrelsen och dess
fondfullmäktige,'' i enlighet med av Kungl. Majit lämnat bemyndigande, äga
att i enskilda banker placera penningmedel till betydande belopp. Ifrågavarande
medgivande är av Kungl. Majit lämnat med hänsyn till att fondmedlen
i största möjliga omfattning böra göras räntebärande, och skulle
eljest medlen, i avbidan på fast placering, innestå i riksbanken utan någon
som helst räntegottgörelse.

Evad det gäller medelsplaceringen i enskilda banker har av Kungl. Majit
till pensionsfondfullmäktige icke lämnats annan föreskrift än att medlen skola
placeras i bank, vars bolagsordning blivit av Kungl. Majit fastställd samt
vars grund- och reservfonder skola irppgå till ett sammanlagt belopp av
minst 5 miljoner kronor.

Yid verkställandet av medelsplaceringarna i de enskilda bankerna hava
pensionsfondfullmäktige koncentrerat dessa på de fyra storbankerna (Skand.
Kredit A.-B., Sv. Handelsbanken, Stockholms ensk. bank och Göteborgsbanken)
samt Stockholms Intecknings Garanti A.-B. I ett par fall hava
mindre belopp dessutom placerats i andra bankföretag.

Då riksdagen föregående år hade att taga ställning till en del A.-B. Jordbrukarbanken
berörande spörsmål, framfördes i riksdagen motionsvis yrkande
örn, att riksdagen skulle uttala sig för, att åtgärder skulle av Kungl. Majit
vidtagas i syfte att de statliga monopolföretagen skulle hava sina kontanta
penningmedel innestående i den statsägda Jordbrukarbanken. Bankoutskottet,
som behandlade ifrågavarande motioner, uttalade, att ifrågavarande företags
medelsplaceringar borde av företagens ledningar bedömas från rent affärsmässiga
utgångspunkter, vadan det icke synts bankoutskottet lämpligt att
riksdagen meddelade några direktiv i sådant hänseende. Emellertid framhölls
i utlåtandet, att det syntes utskottet, att vid rent affärsmässigt bedömande
medelsplacering i Jordbrukarbanken borde tagas under övervägande
likaväl som placering i annan bank.

Vad i detta fall anfördes rörande affärsmässiga utgångspunkter vid fattandet
av beslut örn medelsplaceringar, kan icke i samma omfattning gälla
beträffande pensionsförsäkringsfonden. För förvaltningen av nämnda fond
hava nämligen fondfullmäktige att i första hand följa de förvaltningen fastställda
bestämmelserna. Inom ramen av dessa hava sedan fondfullmäktige
att på bästa sätt handhava förvaltningen. Att härvid även affärsmässiga
synpunkter böra beaktas iir naturligt. Det kan dock ifrågasättas, huruvida
några sådana synpunkter kunnat giva anledning till fondfullmäktiges åtgärd

Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 3 haft. (Nr 5.) goi 3o 3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

att icke godtaga den av staten själv ägda Jordbrukarbanken såsom ett av
de bankinstitut, vari fondens medel placeras. Då staten själv äger denna
bank, borde ur ren säkerhetssynpunkt densamma kunna fullt likställas med
de nu anlitade bankerna, och de ränteförmåner, som erhållas hos dessa,
torde även kunna erhållas hos Jordbrukarbanken. Motiven för pensionsfondfullmäktiges
åtgärd torde följaktligen vara att söka i andra orsaker.

Det belopp, pension sförsäkringsfonden har innestående i enskilda banker,
torde i allmänhet överstiga tio millioner kronor, varför lätt inses den synnerliga
betydelse för de gynnade bankinstituten, som ifrågavarande insättningar
lia. Det skulle då också starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke de
statliga myndigheterna borde verkställa sådana fördelaktiga placeringar i det
av staten själv ägda bankföretaget. Då det emellertid kan vara för pensionsfondfullmäktige
fördelaktigt att hava möjlighet knyta förbindelser med även
andra banker än den statsägda, vilja vi icke gå så långt som att framställa
ett yrkande örn, att samtliga pensionsförsäkringsfondens i enskilda banker
placerade medel skola innestå i Jordbrukarbanken, utan inskränka oss till,
att samma förmånliga ställning, som nu tillkommer endast de fem nämnda
bankerna, även bör komma Jordbrukarbanken till del.

En ytterligare omständighet, som synes oss böra i detta sammanhang
beaktas, är Jordbrukar bankens ställning såsom en kreditinstitution för det
svenska jordbruket. I dessa tider, då jordbrukets ekonomiskt svåra förhållanden
äro allmänt kända och särskilda åtgärder från statens sida övervägas
för detsammas stödjande, är det naturligt, att starka krav ställas även
å Jordbrukarbanken såsom det enskilda kreditinstitut, som härvid i främsta
rummet anlitas. Klart är, att Jordbrukarbanken vid sin kreditgivning bör
förfara med den största varsamhet och att statsmakterna böra tillse att icke
onödiga risker tagas utan i dess ställe en sund bankrörelse bedrives. Det
torde dock ankomma på andra härför avsedda myndigheter att reglera omfattningen
av Jordbrukarbankens rörelse, vadan pensionsfondfullmäktige icke
torde hava anledning att ingå i ett övervägande av hithörande förhållanden.
I dess ställe torde det, med hänsyn tagen till pensionsförsäkringsfondens
kapitalbildning genom sammanskott av kapital av landets samtliga invånare,
bland vilka den svenska jordbrukareklassen utgör en betydande del, endast
vara rättvist att någon del även placeras så, att den blir stödjande för denna
samhällsgrupp.»

Mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framlagda förslag har utskottet
icke haft något att erinra.

Yad angår det motionsvis framställda yrkandet därom, att fullmäktige för
pensionsförsäkringsfonden vid medelsplaceringar i enskilda bankinstitut
måtte likställa jordbrukarbanken med de nu av fullmäktige anlitade bankföretagen,
har utskottet, med beaktande av jordbrukarbankens ställning, funnit
skäl anförda till, att sagda bank icke försättes i ogynnsammare läge än övriga
av fullmäktige anlitade bankföretag, och på denna grund ansett sig böra
biträda motionärernas yrkande.

Utskottet hemställer alltså,

I:o) att riksdagen må till pensionsstyrelsens verksamhet m, m.
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

650,000 kronor; samt

II:o) att riksdagen må med bifall till herrar Olssons i
Kullenbergstorp och Ericsons i Boxholm ovanberörda motion,
II: 197, uttala, att riksdagen förutsätter, att åtgärder av Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

35

Maj:t vidtagas i syfte att åvägabringa, att fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
beträffande medelsplaceringar i enskilda
bankinstitut likställa jordbrukarbanken med de hittills av fullmäktige
anlitade bankföretagen.

24:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 25) att dels till statens
kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 43,000,000
kronor, dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden
för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på
frivilliga avgifter grundade försäkringen.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 105—112 i statsrådsprotokollet.

Enligt 10 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides
kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till
3/4 av staten och till */4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller
i fråga om understöd, som i enlighet med 33 § i nämnda lag utgå till personer,
vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla pensionstillägg.

Genom lag den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda
lag vissa kategorier av personer, som på grund av särskilda övergångsförhållanden
ej innefattats under den ursprungliga lagen. Å andra
sidan gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt
lagen den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning
därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt,
bestämdes till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat
belopp.

Efter år 1915 hava vidtagits vissa ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring
och lagen örn övergångsbestämmelser, vilka ändringar medfört
ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda de
omförmälda lagarna.

Härutinnan må hänvisas till den redogörelse, som finnes införd i 1926
års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 31, sid. 90).

Anslag för statens andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring hade för innevarande budgetår
av pensionsstyrelsen äskats med 41.4 miljoner kronor, varav 100,000 kronor
beräknats för styrelsens s. k. sjukvårdande uppgifter, d. v. s. för sådana
åtgärder till förebyggande eller hävande av invaliditet, som avses i 8 och
12 §§ i pensionsförsäkringslagen. I en senare ingiven promemoria från
pensionsstyrelsen anfördes, att det begärda anslagsbeloppet kunde nedsättas
med 300,000 kronor. Kungl. Majit och riksdagen sänkte emellertid på av
departementschefen anförda skäl (femte huvudtiteln sid. 95) anslaget av statsmedel
med ytterligare 100,000 kronor eller till 41 miljoner kronor.

Statens kostnad
för pensionstillägg

och understöd
enligt lagen
om allmän
pensionsförsäkring.

[25.]

36

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Åtgärder till
förebyggande
och hävande
av invaliditet.

[26.]

Efter att hava redogjort för pensionsstyrelsens beräkning av anslagsbehovet
för nästkommande budgetår har departementschefen för egen del anfört
i huvudsak följande:

»Vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga i fjolårets statsverksproposition
anförde jag, att det uppenbarligen icke vore lämpligt att, medan
pensionsförsäkringskommitténs utredningsarbete pågår, vidtaga några modifikationer
vare sig i materiellt eller i organisatoriskt hänseende av gällande
regler angående försäkringen och att man för den skull vid anslagsberäkningen
hade att utgå från försäkringstekniska kalkyler rörande medelsbehovet
under ifrågavarande tid med tillämpning av sagda regler. Vad sålunda
anförts, äger tillämpning även detta år. Pensionsförsäkringskommitténs
arbete pågår alltjämt, och resultaten därav kunna icke föreligga å
sådan tid, att de kunna få inverkan på storleken av statens utgifter för pensionsförsäkringen
under nästa budgetår.

Följaktligen bör man vid anslagsberäkningen utgå från pensionsstyrelsens
uppskattning. Mot den omläggning av beräkningsgrunderna, som nu skett,
synes mig intet vara att erinra, detta särskilt med hänsyn därtill, att erfarenhet
nu vunnits från flera år av i huvudsak oförändrade lagbestämmelser och relativt
konstant inkomstnivå. Det vill emellertid synas, som örn anslagshöjningen
skulle kunna begränsas till samma belopp som förra budgetåret eller

2.000. 000 kronor, i följd varav anslaget skulle komma att utgå med jämnt

43.000. 000 kronor. I detta belopp skulle då ingå en summa av 1U0,000 kronor,
avsedd till bidrag från statsverket till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.
Såsom jag torde få tillfälle att under nästföljande punkt närmare
utveckla, anser jag nämligen, att jämväl under nästkommande budgetår bör
till detta ändamål utgå bidrag av statsmedel med sistnämnda belopp.

I det av mig förordade anslagsbeloppet torde även kunna ingå statens
utgifter för den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och får alltså hemställa,
att riksdagen må

a) till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 43,000,000 kronor; samt

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden
för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

25:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 26) att av det förslagsanslag,
som kan komma att för budgetåret 1930/1931 beviljas till statens
kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,
må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt
de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 113—120 i åberopade statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1914 hava varje år statsmedel ställts till pensionsstyrelsens
förfogande för vidtagande jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit med -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

37

delades, av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Från och
med år 1921 hava för sådant ändamål kommit till användning jämväl överskottsmedel
ur pensionsförsäkringsfonden. Rörande de belopp, som under de
särskilda åren anvisats, och de grunder, som därvid tillämpats, har en utförlig
redogörelse lämnats i förra årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, sid.
105). Här må endast erinras, attavpensionsförsäkringsfondens överskottsmedel
vid särskilda tillfällen överförts avsevärda belopp att bokföras såsom en särskild
fond, benämnd fonden för sjukvårdande uppgifter, men förvaltas tillsammans med
den allmänna pensionsförsäkringsfonden. Bidraget av statsmedel till den sjukvårdande
verksamheten har alltsedan 1 januari 1923 utgått efter 100,000 kronor
för varje år, respektive budgetår. — Hen sjukvårdande verksamheten sönderfaller
i två delar, nämligen dels den s. k. individuella verksamheten, d. v. s.
vård, yrkesutbildning m. m. åt av styrelsen utsedda personer, vilka kunna
väntas komma att genom dylika åtgärder återvinna eller bibehålla arbetsförmågan,
och dels annan verksamhet, som avser att i pensionsförsäkringens
intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Kostnaderna
för den individuella verksamheten hava enligt pensionsstyrelsen
från verksamhetens början till och med juni 1929 uppgått till 9,273,762 kronor
10 öre, därav för budgetåret 1928/1929 1,309,426 kronor 81 öre. Kostnaderna
för annan än individuell verksamhet utgjorde för nyssnämnda budgetår 174,635
kronor. I vad den individuella verksamheten avser sjukvård, lämnas den
huvudsakligen dels på vissa väsentligen med medel från pensionsförsäkringsfonden
upprättade kuranstalter, dels på särskilda vid allmänna lasarett enligt
avtal med pensionsstyrelsen upprättade sjukvårdsavdelningar.

Under förevarande punkt har departementschefen redogjort för framkommet
förslag att inom ramen för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet
anordna en försöksverksamhet i syfte att uppnå vidgad erfarenhet rörande
organiserad folktandvård.

I statsrådsprotokollet har härvid omnämnts, att tillkallade sakkunniga den
30 april 1928 avlämnat betänkande angående ordnande av folktandvård, vilket
betänkande jämte däröver avgivna yttranden överlämnats till de jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 mars 1929 tillkallade sakkunniga för
utredning rörande den slutna kroppssjukvården i riket. Enligt vad sistnämnda
sakkunniga meddelat, borde emellertid frågan örn genomförande av
en ordnad folktandvård eller vidtagande av åtgärder för att förbereda ett
genomförande därav icke lämpligen upptagas till fristående behandling.
Med hänsyn till sjukvårdssakkunnigas sålunda uttalade uppfattning har det
synts nu icke böra ifrågakomma att till definitivt avgörande upptaga förslaget
om folktandvårdens ordnande, men departementschefen har ansett, att
av de medel, som från pensionsförsäkringsfonden avsatts till bestridande av
kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga
eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan, visst belopp bör
för innevarande budgetår ställas till pensionsstyrelsens förfogande såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för försöksverksamhet på folktandvårdens
område. Departementschefen har vidare uttalat, att, örn resultaten

38

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets
yttrande.

Ersättning till
postverket för
pensionsutb
et alnina ar.

[27.]

av verksamheten bleve gynnsamma, medel även under nästa budgetår borde
för ändamålet på motsvarande sätt anvisas.

Vad slutligen angår storleken av det belopp av statsmedel, som för nästa
budgetår bör ställas till pensionsstyrelsens förfogande till åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet, har det synts departementschefen
uppenbart, att det nu lika litet som tidigare kunde vara lämpligt att, medan
kommittéutredningen angående pensionsförsäkringen påginge, vidtaga någon
ändring i den ställning, som statsmakterna under de senare åren intagit till
frågan örn bidrag av statsmedel till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Departementschefen har för den skull förordat, att för nästa budgetår
måtte till dylika åtgärder beräknas ett belopp av högst 100,000 kronor, att
utgå av anslaget till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt
lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Beträffande frågan örn disponerande för åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet av ett belopp å högst 100,000 kronor av anslaget till
statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän
pensionsförsäkring ansluter sig utskottet till den av departementschefen uttalade
uppfattningen, att avvikelse nu icke bör ske från den av statsmakterna
beträffande statens understödjande av ifrågavarande verksamhet under senare
åren intagna ståndpunkten. Beloppet i fråga bör sålunda bestämmas i överensstämmelse
med det föreliggande förslaget. Utskottet har dock vid prövning
av detta spörsmål ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke, vid jämförelse
mellan sagda belopp och de medel, som för ändamålet bestridas ur pensionsförsäkringsfonden,
sistnämnda medel tagas i anspråk i alltför stor omfattning.

Vad angår spörsmålet örn användande av fondmedel för försöksverksamhet
på folktandvårdens område, vill utskottet framhålla, att det synes utskottet
ock kunna ifrågasättas, huruvida icke genom utökning av styrelsens sjukvårdsverksamhet
jämväl till detta område verksamheten i fråga måste anses
erhålla en alltför stor omfattning. Utskottet förutsätter, att denna fråga
kommer att prövas ej blott av de den 12 mars 1929 tillkallade sjukvårdssakkunniga
utan jämväl av pensionsutredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som för
budgetåret 1930/1931 beviljas till statens kostnad för pensionstillägg
och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,
må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp
av högst 100,000 kronor.

26:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 27) att till ersättning
till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra förslagsanslag av 265,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 121 i statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

39

För ifrågavarande ändamål har 1929 års riksdag för innevarande budgetar
anvisat ett extra förslagsanslag av 245,000 kronor. Nu föreslagen höjning
av anslaget till 265,000 kronor är grundad på vissa inom pensionsstyrelsen
och generalpoststyrelsen gjorda beräkningar rörande antalet pensionsutbetalningar
under år 1930.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer
alltså,

att riksdagen ina till ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 265,000 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 28) att till ersättning
till häradsskrivarna för pensionsförteckningar för budgetåret 1930/1931 an- varna fBr
visa ett extra förslagsanslag av 54,000 kronor. yensions Utredningen

i ämnet återfinnes å sid. 122 i statsrådsprotokollet. j?

För beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande av de i
14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningarna hava
förslagsanslag av riksdagen beviljats från och med år 1914. Under en följd
av år har anslaget upptagits till 50,000 kronor.

Med anledning av att antalet personer, som skola upptagas i ifrågavarande
förteckningar, enligt gjorda beräkningar, kommer att ökas, har anslaget
för nästkommande budgetår ansetts böra höjas till 54,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteckningar
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 54,000 kronor.

28:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 29) att

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
förslaget till stat för statens tvångsarbetsanstalter, att tillämpas från och med
budgetåret 1930/1931;

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter,
nu 613,400 kronor, med 5,100 kronor till 608,300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 123—136
i statsrådsprotokollet. I

I enlighet med Kungl. Majits förslag har 1929 års riksdag höjt det
ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter från 588,000 kronor
med 25,400 kronor till 613,400 kronor.

I samband därmed har riksdagen godkänt följande stat för statens tvångsarbetsanstalten
att tillämpas från och med budgetåret 1929/1930:

Statens

tvångsarbets anstalter.

[29.]

40

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat.

A. Avlöningsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

k i- • ''ii ,. . Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 181,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20 000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 65,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..................................................... 4 000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag......................................... 105,700

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 144 400

Summa kronor 613,400

Till bestridande av statens kostnader för alkoholister vid de med respektive
tvångsarbetsanstalter förenade alkoholistanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona
har riksdagen för budgetåret 1929/1930 beviljat ett extra anslag av

27.000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Av sistnämnda
belopp hava 25,000 kronor avsetts för alkoholistanstalten vid Svartsjö och

2.000 kronor för alkoholistanstalten i Landskrona.

Vad först avlöning sstaten för tvångsarbetsanstalterna angår, har Kungl.
Maj:t icke föreslagit ändring i någon av de i staten ingående posterna.

Vidkommande däremot omkostnadsstaten föreslås ökning av anslaget till
övriga kostnader för driften vid Svartsjöanstalten med 5,800 kronor, medan
motsvarande anslag till Landskronaanstalten ansetts kunna nedsättas med
10,900 kronor.

Beräkningen för budgetåret 1930/1931 av anslagsposten till övriga kostnader
för driften vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie
staten för statens tvångsarbetsanstalter är baserad på kalkyler för en detaljerad
omkostnadsstat, gemensam för förstnämnda tvångsarbetsanstalt och
alkoholistanstalten vid Svartsjö, vilken stats utgifts- och inkomstposter beräknats
väsentligen med ledning av de verkliga utgifterna och inkomsterna
under budgetåret 1928/1929.

Det belopp av statsmedel, som för budgetåret 1930/1931 skulle erfordras
för driften av tvångsarbetsanstalten och den därmed förenade alkoholistanstalten
vid Svartsjö, har uppskattats till 136,500 kronor. Av sagda belopp
hava 111,500 kronor ansetts böra komma å tvångsarbetsanstalten och samma
belopp som för budgetåret 1929/1930 eller 25,000 kronor å alkoholistanstalten.
Sistnämnda belopp anses böra såsom en fast post upptagas å inkomstsidan

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

41

i den gemensamma omkostnadsstaten för de båda anstalterna vid Svartsjö
samt bestridas från ett särskilt anslag till statens vårdanstalter för alkoholister
vid Svartsjö och i Landskrona. Sistnämnda anslag — vilket liksom för
innevarande budgetår synts böra utgå av rusdrycksmedelsfonden — behandlas
under punkt 32 i statsrådsprotokollet. För täckande av återstoden av det
erforderliga statsbidraget har anslagsposten till övriga kostnader för driften
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö inom den ordinarie staten för statens
tvångsarbetsanstalter från och med nästa budgetår upptagits till 111,500
kronor.

Beträffande omkostnadsstaten, i vad den avser Landskronaanstalten, har
beräknats, att såsom statens tillskott för nästkommande budgetår skulle
krävas ett belopp av 135,500 kronor. Av det erforderliga statsbidraget har
ett belopp av 2,000 kronor ansetts böra bestridas från det extra anslag till
kostnader för vårdanstalterna för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona,
vilket i det följande kommer att behandlas, samt såsom en fast post upptagas
å inkomstsidan i den blivande detaljerade omkostnadsstaten för de
båda anstalterna i Landskrona.

Den återstående delen av beloppet, 135,500 kronor, eller 133,500 kronor
har föreslagits att täckas på det sätt, att anslagsposten till övriga kostnader
för driften inom den ordinarie staten för tvångsarbetsanstalterna beträffande
anstalten i Landskrona upptages till sist angivna summa.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sålunda den ordinarie staten för statens
tvångsarbetsanstalter från och med budgetåret 1930/1931 erhålla följande

utseende:

Stat.

A. Avlöningsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 181,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 20,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 48,000

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................ 65,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 45,300

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag ........................................ 111,500

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag......................................... 133,500

Summa kronor 608,300

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 117, inom

42

Statsutskottets utlåtande Nr: 5.

Utskottet*

yttrande.

Utvidgning
av tvångsarbetsanstalten
i
Landskrona.

[30.]

Frälsningsarméns
räddningshem.

[31-]

första kammaren av herr TJ. Leander m. fl. oell den andra, nr 217, inom
andra kammaren av herrar H. Weibull och A. Vougt, däri hemställts, det
riksdagen ville medgiva, att direktören vid statens tvångsarbetsanstalt i
Landskrona måtte från och nied den 1 juli 1930 komma i åtnjutande av en
tillfällig löneförbättring av 960 kronor per år.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Vad Kungl. Majit i skilda hänseenden föreslagit under förevarande punkt,
har icke föranlett till erinran från utskottets sida.

Vad däremot motionärernas yrkande angår, vill utskottet framhålla, att
enligt utskottets mening frågan örn eventuell ändrad placering i lönehänseende
för direktören vid Landskronaanstalten — vare sig genom lönetillägg
eller annorledes — icke kan bedömas, förrän det väntade förslaget till ny
lösdrivarlagstiftning blivit slutligt prövat. Med hänsyn härtill och i betraktande
av de konsekvenser, ett bifall till motionärernas förslag skulle
kunna komma att medföra, får utskottet avstyrka förslaget ifråga.

Utskottet hemställer alltså,

I:o) att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade förslaget
till stat för statens tvångsarbetsanstalten att tillämpas från
och med budgetåret 1930/1931; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens
tvångsarbetsanstalten, nu 613,400 kronor, med 5,100 kronor till
608,300 kronor; ävensom

Illo) att herrar Leanders m. fl. samt Weibulls och Vougts
motioner, I: 117 och II: 217, icke må vinna riksdagens bifall.

29:o) Beträffande Kungl. Majis förslag angående anslag till utvidgning
av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. (punkt 30) kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

30:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis därom gjorda framställning
(punkt 31) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.
137 och 138) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till frälsningsarméns räddningshem för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

43

31 :o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 138 och 139) i ämnet innehåller, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö
och i Landskrona för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av

27,000 kronor.

32:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 33) att

dels godkänna följande stat för statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister,
att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 65,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., jörslagsanslag 21,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag............. 35,000

Summa kronor 121,000

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt å
Yenngarn för alkoholister, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
nu 123,000 kronor, med 2,000 kronor till 121,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 139—143 i statsrådsprotokollet. I

I huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 28) framlagt förslag har riksdagen
beslutat, bland annat, att statens vårdanstalt för alkoholister skall från och
med den 1 juli 1927 vara definitivt förlagd till Yenngarn. I samband därmed
bestämde riksdagen, att anstalten skulle från samma tidpunkt uppföras
på ordinarie stat och att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning å befattningshavare vid
anstalten. Från och med budgetåret 1927/1928 har även i riksstaten uppförts
ett ordinarie förslagsanslag med rubriken statens vårdanstalt å Venngarn
för alkoholister. Anslaget var upptaget för budgetåret 1927/1928 till 129,700
kronor och för budgetåret 1928/1929 till 127,000 kronor. I riksstaten för
innevarande budgettermin är anslaget bestämt till 123,000 kronor, att utgå
av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Rörande anslagets användning har riksdagen godkänt följande stat, att
tillämpas från och med budgetåret 1929/1930.

Statens vårdanstalter
för
alkoholister
vid Svartsjö
och i Landskrona.

[32.]

Statens
vårdanstalt å
Venngarn för
alkoholister.

[33.]

Utskottets

yttrande.

44

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat.

Avlöningar

Avlöningar

A. Avlöningsstat.

till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...........................

till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

Kronor.

65.000

21.000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.........................................

37,000

Summa kronor 120,000

Genom beslut den 27 juni 1929 har Kungl. Majit fastställt detaljerad omkostnadsstat
för anstalten, att lända till efterrättelse under budgetåret
1929/1930. Denna omkostnadsstat slutar å ett belopp av 112,000 kronor,
varav 75,000 kronor beräknas inflyta såsom vårdavgifter, beklädnadsavgifter,
kassaöverskott å jordbruks- och verkstadsdrift, hyror samt ersättning för
försäljning av bränsle och elektrisk energi och återstoden, 37,000 kronor,
utgör statens tillskott, att utgå från den i förutberörda ordinarie stat till
samma belopp upptagna anslagsposten till övriga kostnader för driften.

Kungl. Majis förslag beträffande avlöningsstaten innebär ingen ändring
av nu utgående belopp.

Omkostnadsstaten har däremot, såsom av det föregående framgår, ansetts
kunna minskas med 2,000 kronor, i följd varav föreslagits nedsättning av
anslaget till ifrågavarande anstalt med sistnämnda belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majis förslag, får
alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för statens vårdanstalt å Venngarn
för alkoholister, att tillämpas från och med budgetåret

1930/1931:

Stat.

A. AvlÖningSStat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 65,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..

förslagsanslag.................................................................. 21,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag .................. 35,000

Summa kronor 121,000

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens vårdanstalt
å Venngarn för alkoholister, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, nu 123,000 kronor, med 2,000 kronor
till 121,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr u.

45

33:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 34) att för anordnande Paviljong vid
av en paviljong vid statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister i huvud- s anstalt å
saklig överensstämmelse med av arkitekten A. Tengelin uppgjorda, den 20 Venngarn för
september 1929 dagtecknade ritningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett alkoko^erextra
reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, *-av 134,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 144—153 i
statsrådsprotokollet.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att den ifrågavarande paviljongen, som
beräknats för 28 vårdplatser, avsetts att uppföras i trä för att i görligaste
mån nedbringa kostnaderna för densammas anordnande.

Avsikten är att bedriva arbetena i sådan takt, att byggnaden kan vara
färdig omkring den 1 juli 1931.

Med hänsyn till sistnämnda omständighet har hela det erforderliga anslaget
ansetts böra anvisas för budgetåret 1930/1931 men det oaktat erhålla
karaktär av reservationsanslag.

I analogi med vad som skett i vissa liknande fall har föreslagits, att anslaget
måtte bestridas från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har platsbristen å de allmänna utskottets
anstalterna för manliga alkoholister samt avsaknaden av möjlighet att å TttrandeYenngarn
i önskvärd mån särskilja olika kategorier av klientelet och därigenom
erhålla önskvärd individualisering av vården föranlett framläggandet av förevarande
förslag örn uppförande av en ny paviljong vid Yenngarn. Örn nödvändigheten
av en dylik utvidgning och förbättring av Yenngarnsanstalten
har utskottet ock blivit övertygat.

Enligt det framlagda byggnadsförslaget skulle den nya paviljongen uppföras
av trä. Om lämpligheten härav har utskottet dock icke kunnat undgå
att hysa tveksamhet. Då det gäller uppförande av nybyggnader vid en anstalt
sådan som den ifrågavarande, där en del av de intagna tidvis måste hållas
instängda, synes eldfaresynpunkten i hög grad böra beaktas. På grund
härav och efter ingående överläggningar, bland annat med arkitekten hos
byggnadsstyrelsen A. Tengelin, som uppgjort ritningarna till paviljongen,
har utskottet kommit till den bestämda uppfattningen, att en nybyggnad av sten
vid anstalten måste anses äga så stora företräden framför en träbyggnad, att
utskottet funnit sig böra förorda det förstnämnda alternativets genomförande.
Visserligen ställa sig byggnadskostnaderna vid bifall till utskottets
förslag högre än vid uppförandet av en träbyggnad, men för
denna merkostnad, som, enligt vad under överläggningarna framkommit, bör
kunna begränsas till 31,000 kronor, synes till fullo erhållas vederlag genom
de fördelar en byggnad av sten i stället för av trä måste anses skänka,
bland annat därigenom att underhållskostnaderna för en stenbyggnad ställa
sig obetingat lägre än motsvarande kostnader för en träbyggnad. För möjliggörande
av att paviljongen i fråga må kunna uppföras på sätt utskottet

46

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

sålunda förordat, får alltså utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra
mot vad Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, tillstyrka, att ett belopp
av 165.000 kronor för ändamålet beviljas.

Under hänvisning till det anförda hemställer förty utskottet,

att riksdagen må för anordnande av en paviljong vid statens
vårdanstalt å Venngarn för alkoholister i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten A. Tengelin uppgjorda, den 20
september 1929 dagtecknade ritningar med däri av utskottet
förordad ändring för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av 165,000 kronor.

Ov riga anslag
till alkoholistvården.

[35.]

34:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 35) att
dels till främjande av nykterlietsnämndernas verksamhet m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor;

dels till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000
kronor;

dels till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

dels till resor vid tvångsinternering av alkoholister för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor;

dels till interneringskostnader i vissa fall för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor;

samtliga anslag att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel;
dels ock medgiva, att av nyssnämnda anslag till bidrag till erkända och
enskilda alkoholistanstalters driftkostnader må kunna till erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog för vård av kvinnliga alkoholister samt, därest
denna anstalt nedlägges, efter särskild prövning av Kungl. Majit till annan
erkänd alkoholistanstalt med samma syfte för budgetåret 1930/1931 utgå
bidrag till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av 1 krona för dag
och vårdplats än även ett belopp för vårddag, som med 1 krona understiger
det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 153—165 i åberopade statsrådsprotokollet.

Är 1921 beviljade riksdagen (skrivelse nr 382) med anledning av väckta
motioner till understöd åt nykterhetsnämnderna samt till åtgärder avseende
att främja den uppgift, som åligger dessa nämnder, dels å tilläggsstat för
år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 50,000 kronor, dels ock å 1922 års riksstat
ett förslagsanslag, högst, å 100,000 kronor, bägge anslagen att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel. Av det förra anslaget återgick ett belopp
av 25,974 kronor, vilket ej disponerades. Det senare anslaget åter fick
enligt särskilda medgivanden disponeras för de avsedda ändamålen jämväl
under de följande åren.

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

47

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen till 1926
års riksdag (femte huvudtiteln, punkt 26) har nämnda års riksdag (skrivelse
nr 270)

dels till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. beviljat
ett anslag, att utgå enligt av Kungl. Majit fastställda grunder, av 150,000
kronor och därav för budgetåret 1926/1927 såsom extra reservationsanslag
anvisat 45,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel;

dels till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader för budgetåret
1926/1927 anvisat ett extra förslagsanslag av 135,000 kronor;

dels till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret
1926/1927 anvisat ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

dels till anordnande av erkända alkoholistanstalter för budgetåret 1926/1927
anvisat ett extra reservationsanslag av 15,000 kronor;

dels [ock bland annat medgivit, att av nyssnämnda anslag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader skulle kunna till erkända
alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog för budgetåret 1926/1927 utgå bidrag
till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av en krona för dag och vårdplats
än även ett belopp för vårddag, som med en krona understege det
till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Riksdagens beslut beträffande ifrågavarande anslag ävensom övriga i riksstaten
uppförda medel till alkoholistvården innebar viss omläggning av den
statliga verksamheten med avseende å denna vård. Denna omläggning skedde
i syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning av lagstiftningen rörande
alkoholistvården än tidigare. Beträffande den närmare innebörden av denna
omläggning må hänvisas till statsverkspropositionen till 1926 års riksdag
(femte huvudtiteln, sid. 43—67 samt 76—83) ävensom till riksdagens förenämnda
skrivelse nr 270 år 1926.

I årets statsverksproposition har i stora drag erinrats örn de huvudsakliga
riktlinjerna för omläggningen ävensom vad i samband därmed yttrades
i 1926 års statsverksproposition och riksdagsskrivelse.

1 sistberörda skrivelse framhöll riksdagen bland annat, att riksdagen ansett
sig böra i huvudsak godtaga vad som i statsverkspropositionen föreslagits
för avhjälpande av de brister, som påtagligen vore till finnandes i
avseende å tillämpningen av lagstiftningen angående alkoholistvården. Då
det syntes vara nödvändigt att den av nykterhetsnämnderna bedrivna verksamheten
planlades för en ej alltför kort period, hade riksdagen icke velat
motsätta sig att medel till främjande av denna verksamhet beviljades fölen
tid av fyra år.

Till samtliga omförmälda ändamål, för vilka anslag uppfördes för budgetåret
1926/1927, hava anslag även anvisats för vart och ett av de tre därpå
följande budgetåren, dock att för innevarande budgetår intet anslag anvisats
till bidrag till anordnande, av erkända alkoholistanstalter. För budgetåren
1927/1928 och 1928/1929 uppfördes anslaget härtill med samma belopp som
för 1926/1927 eller med 15,000 kronor.

Av det utav 1926 års riksdag beviljade anslaget å 150,000 kronor till fram -

48

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

jaerde av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. Ilar — såsom särskilda reservationsanslag
— utöver förut berörda belopp av 45,000 kronor för perioden
1926/1927 anvisats ett belopp av 35,000 kronor för vart och ett av budgetåren
1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930, vadan anslaget numera i sin helhet
blivit ställt till disposition.

Anslaget till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
utgick även under budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 med 135,000
kronor, men höjdes för budgetåret 1929/1930 till 150,000 kronor. I samband
härmed ma erinras, att medgivande i fråga örn tillämpning av vissa
särskilda beräkningsgrunder för driftbidrag åt erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog av innehåll, motsvarande det som för budgetåret
1926/1927 lämnades av 1926 års riksdag, av senare riksdagar givits i avseende
å de därpå följande budgetperioderna.

Anslaget till statens kostnader för farliga alkoholister har under de tre
budgetåren 1927/1928—1929/1930 bibehållits vid samma belopp som det för
perioden 1926/1927 beviljade eller 5,000 kronor.

Förevarande an slagskomplex har från och med budgetåret 1928/1929 utökats
med två anslag, nämligen med dels ett extra förslagsanslag till resor
vid tvång sinternering av alkoholister och dels ett dylikt anslag till interneringskostnader
i vissa fall. Det förra anslaget har varje gång uppförts med 10,000
kronor, det senare med 4,000 kronor.

Av de tidigare i komplexet ingående anslagen utgick före budgetåret
1928/1929 endast anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet
m. m. av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Från och med sistnämnda
period hava samtliga tidigare anslag ävensom de då för första gången anvisade
anslagen anvisats att utgå av samma fond.

Beträffande tillkomsten av nyssnämnda två nya anslag ävensom anledningen
till den vidtagna förändringen med avseende å sättet för hithörande
kostnaders gäldande får utskottet hänvisa till statsverkspropositionen till
1928 års riksdag (femte huvudtiteln, sid. 136—143), till vederbörande vid
samma riksdag väckta motioner (I: 86 och I: 190 samt II: 170 och II: 326)
ävensom till 1928 års riksdags skrivelse nr 5 A punkt 22.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 september 1929 har socialstyrelsen
lämnat en redogörelse för dispositionen av de medel, som från och med år
1921 anvisats till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., vilken
redogörelse återfinnes å sid. 158 i statsrådsprotokollet, samt framlagt följande
plan (sid. 160) för medels disponerande för ifrågavarande ändamål under
budgetåret 1930/1931.

Kronor.

Konferenser och kurser samt resebidrag ............................................... 8,000

Tidskrift för nykterhetsnämnderna................................................. 4,000

Understöd åt nykterhetsnämndssammanslutningar................................. 8,000

» » nykterhetsnämnder ............................................ 15,000

Tjänsteman i socialstyrelsen ............................................................... 8,000

Summa kronor 43,000

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

49

Vid bedömande av förevarande anslagsfråga bär departementschefen till
en början framhållit, bland annat, att vid beviljandet år 1926 för en fyraårsperiod
framåt av anslaget å 150,000 kronor till främjande av nykterhetsnämndernas
verksamhet m. m. såväl av Kungl. Maj.t i statsverkspropositionen
som från riksdagens sida uttryckligen knöts en förhoppning, att
detta endast skulle hava karaktären av en provisorisk anordning och att
medel till ändamålet alltså icke skulle behöva efter periodens utgång ställas
till förfogande.

Då det löpande budgetåret utgör det sista inom fyraårsperioden, gäller
det därför att taga definitiv ställning till spörsmålet, huruvida från statsverket
även efter denna periods utgång bör utgå medel till understödjande
av nykterlietsnämndernas verksamhet. I likhet med socialstyrelsen har departementschefen
funnit, att denna fråga bör slutligt avgöras först samtidigt
med att ståndpunkt intages till ifrågasatt revision av vissa delar av alkoholistvårdslagstidningen.
Departementschefen har vidare anslutit sig till
styrelsens uppfattning, att statligt understöd till främjande av nykterhetsnämndernas
verksamhet m. m. bör såsom ett provisorium utgå även under
budgetåret 1930/1931 samt godtagit den av styrelsen upprättade planen för
medlens disponerande, med undantag därav att av socialstyrelsen ifrågasatt
löneförhöjning för den för hithörande ärenden avsedde tjänstemannen icke
ansetts böra ifrågakomma. I enlighet härmed skulle det av socialstyrelsen
för nästa budgetår beräknade totalbeloppet av 43,000 kronor kunna reduceras
med i runt tal 500 kronor. Denna omständighet har dock icke ansetts utgöra
tillräcklig anledning att minska på det av socialstyrelsen, under förutsättning
att befintlig reservation på omkring 3,000 kronor finge anlitas,
begärda anslaget av 40,000 kronor. Anslaget har i analogi med det år
1926 till motsvarande syfte beviljade synts böra erhålla natur av reservationsanslag.

Anslaget till bidrag till erlända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
har av departementschefen beräknats till samma belopp som för innevarande
budgetår, eller 150,000 kronor. Departementschefen har härvid
uttalat, att driftbidrag till erkända alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog
även för nästkommande budgetår böra få utgå enligt de grunder, som under
en följd av budgetterminer tillämpats. Därest denna anstalt skulle nedläggas,
bör enligt departementschefen efter Kungl. Maj:ts beprövande motsvarande
förmån kunna beredas annan allmän anstalt, som kan komma
att bedriva dylik verksamhet.

Yad beträffar anslaget till statens kostnader för farliga alkoholister, baldera
för nästkommande budgetår upptagits med oförändrat belopp, 5,000
kronor.

Till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter hava för åren
1916—1922, för budgetåret 1923/1924 ävensom för var och en av budgetperioderna
1924/1925, 1926/1927, 1927/1928 och 1928/1929 anvisats särskilda
reservationsanslag. Dessa hava utgjort för vart och ett av åren 1916—1918

30,000 kronor, för vart och ett av åren 1919—1922 ävensom budgetåren

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) 6oi 8o 4

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

Utskottets

yttrande.

50

1923/1924 oell 1924/1925 10,000 kronor samt för vart och ett av de tre senast
förflutna budgetåren 15,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 beviljades
med hänsyn till förefintliga reservationer icke några medel för ändamålet
(se riksdagens skrivelse nr 5 A år 1929, punkt 28).

Socialstyrelsen har framhållit, att för närvarande under anslaget funnes
reservationer till ett belopp av omkring 33,700 kronor. Härav syntes, enligt
vad som kunde bedömas, komma att utanordnas ett belopp av omkring
3,500 kronor under den närmaste tiden (Hemmet Älvgården). Den återstående
behållningen bleve alltså omkring 30,000 kronor.

Under åberopande av den rådande bristen på vårdplatser har styrelsen
hemställt örn en förstärkning av de till ändamålet disponibla medlen genom
äskande för nästa budgetår av ett anslag å 15,000 kronor.

Med hänvisning bland annat till det föreliggande förslaget örn utvidgning
av den statliga alkoholistanstalten vid Venngarn har departementschefen
emellertid uttalat, att förberörda belopp å 30,000 kronor borde vara tillräckligt
för att inom ramen av gällande bestämmelser tillgodose behovet av
medel till statsbidrag för budgetperioderna 1929/1930 och 1930/1931. Departementschefen
har därför avstyrkt socialstyrelsens förslag örn uppförande i
riksstaten för sistnämnda budgetår av ett anslag å 15,000 kronor till bidrag
till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Anslagen till resor vid tvångsinternering av alkoholister samt till interneringskostnader
i vissa fall hava föreslagits att upptagas med oförändrade
belopp, eller med 10,000 respektive 4,000 kronor.

Samtliga de under förevarande punkt behandlade anslagen skulle jämväl
under budgetåret 1930/1931 utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 109, i första kammaren
av herr J. Bergman m. fl. och den andra, nr 183, inom andra kammaren av
herr A. Olsson i Gävle m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
om höjning till 120,000 kronor av det å femte huvudtiteln under avdelningen
alkoholistvård upptagna reservationsanslaget å 40,000 kronor till befrämjande
av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. under budgetåret 1930/1931,

dels ock en av herr A. Petrén inom första kammaren väckt motion, nr 25,
vari hemställts, att riksdagen måtte å riksstaten för budgetåret 1930/1931 å
femte huvudtiteln under avdelningen Alkoholistvård uppföra ett reservationsanslag
å 15,000 kronor till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.

De beslut örn anslag till alkoholistvården, som fattades år 1926, inneburo,
såsom i statsrådsprotokollet erinrats, en viss omläggning av verksamheten
på detta område i syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning av
hithörande lagstiftning. Beträffande anslaget å 150,000 kronor till främjande

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

51

av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. uttalades emellertid den förhoppningen,
att dylika medel icke skulle bliva erforderliga efter utgången
av den fyraårsperiod, varför anslaget beviljades. Då berörda period går till
ända med utgången av innevarande budgetår, gäller det för den skull att avgöra,
huruvida även därefter understöd bör utgå från statsverket för understödjande
av nykterhetsnämndernas verksamhet.

I likhet med departementschefen har utskottet härvid funnit, att ett definitivt
ståndpunktstagande till denna fråga lämpligen bör uppskjutas i avvaktan
på resultatet av pågående revision av alkoholistvårdlagstiftningen.
Då emellertid de gynnsamma erfarenheterna från den efter 1926 bedrivna
verksamheten otvivelaktigt giva vid handen, att statligt understöd till främjande
av nykterhetsnämndernas verksamhet bör utgå även under nästkommande
budgetår, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att medel för ändamålet
beviljas. Kungl. Maj:t har nu i detta hänseende — under förutsättning
att beräknad reservation å 3,000 kronor må tagas i anspråk — äskat ett
belopp av 40,000 kronor, under det att, såsom förut nämnts, motionsvis
ifrågasatts, att beloppet måtte bestämmas till 120,000 kronor.

Vid prövning av vad sålunda föreslagits, har utskottet funnit starka skäl
tala för, att en höjning vidtages i det av Kungl. Maj:t begärda beloppet.
Utskottet har funnit ådagalagt, att ifrågavarande anslag i viktiga avseenden
möjliggjort ett betydligt effektivare arbete på alkoholistvårdens område än
som tidigare kunnat bedrivas. I ovanberörda motioner, I: 109 och II: 183,
har, som det synts utskottet, med fog framhållits åtskilliga omständigheter,
som göra ett ökat understöd från statens sida motiverat. Sålunda har påpekats,
att kännedomen örn den rätta tillämpningen av alkoholistvårdslagstiftningen
ännu vore mycket bristfällig hos många av landets nykterhetsnämnder,
att därför upplysningsverksamhet i olika former vore i hög grad
av behovet påkallad samt att nämnderna i många fall saknade erforderliga
medel för verksamhetens bedrivande.

Utan att uttala sig örn storleken av de belopp, som böra tillerkännas de
olika verksamhetsgrenarna, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att till
främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. under nästkommande
budgetår anslås ett belopp av 60,000 kronor, att av Kungl. Majit efter förslag
av socialstyrelsen fördelas. Anslaget torde — liksom övriga här ifrågavarande
anslag till alkoholistvården — utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Detta utskottets förslag innebär vid jämförelse med det av Kungl.
Majit äskade beloppet en höjning av anslaget med 50 procent.

Under erinran om att enligt bestämmelsen i § 2 i kungörelsen den 12
november 1926, nr 456, angående understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder
understöd ej må överstiga 500 kronor och ej heller halva belopjret
av de utgifter, som nämnden visar sig hava under vederbörande år
ått vidkännas för fullgörande av sina uppgifter, vill utskottet i detta sammanhang
ifrågasätta, huruvida det icke bör tagas under övervägande, att
understöd må utgå till nämnderna i mindre bärkraftiga kommuner med större
andel än berörda stadgande medgiver.

52

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vad härefter angår anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter
har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, departementschefen
avstyrkt socialstyrelsens förslag örn uppförande i riksstaten för budgetåret
1930/1931 av ett anslag å 15,000 kronor för detta ändamål. Såsom skäl
för sitt ståndpunktstagande härutinnan har departementschefen anfört, att
till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter för innevarande
och nästa budgetperiod i form av reservationer å tidigare disponibelt anslag
finnes tillgängligt ett belopp av omkring 30,000 kronor samt att förslagframlagts
örn utvidgning av den statliga alkoholistanstalten vid Venngarn,
vilket skulle betyda en utökning inom en nära framtid av vårdmöjligheterna
för manliga alkoholister å allmänna anstalter med 28 platser.

Motionsvis har emellertid, såsom förut angivits, yrkats att ett dylikt anslag
å 15,000 kronor måtte uppföras å riksstaten.

Då utskottet nu haft att taga ställning till berörda spörsmål, har utskottet,
som beaktat, att jämväl departementschefen ansett tillgången på vårdplatser
vid erkända alkoholistanstalter väl knapp, av skäl, socialstyrelsen och motionären
anfört, icke velat motsätta sig, att anslag till nyssnämnda belopp anvisas
för nästkommande budgetår. Utskottet får i detta sammanhang erinra
därom, att ledningen för hemmet Gunnarskog ifrågasatt, att hemmets verksamhet
under närmaste tiden skulle upphöra. Skulle så ske, torde annan
anstalt böra anordnas för samma ändamål, så att vård må kunna beredas
även för kvinnliga alkoholister. Enligt utskottets mening är bristen på vårdplatser
å allmänna alkoholistanstalter nu så kännbar, att de tillfällen att öka
platsantalet, som kunna yppa sig och befinnas lämpliga, vare sig fråga är
om ordnandet av nya eller utvidgandet av redan befintliga erkända anstalter,
böra tillvaratagas.

Då utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må,

I:o) i anledning av Kungl. Majis förevarande förslag samt
herrar Bergmans m. fl. och Olssons i Gävle m. fl. motioner, 1:109
och II: 183, ävensom med bifall till herr Petréns motion, I: 25,

a) till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslagav
60,000 kronor;

b) till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 150,000 kronor;

c) till statens kostnader för farliga alkoholister m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor;

d) till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

15,000 kronor;

e) till resor vid tvång sinternering av alkoholister för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor; samt

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

53

f) till interneringsJcostnader i vissa fall förbudgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor;

samtliga anslag att utgå av statsverkets fond av rusdrycksrnedel;
ävensom

II:o) medgiva, att av nyssnämnda anslag till, bidrag till erkända
och enskilda alkoliolistanstalters driftkostnader må kunna
till erkända alkoliolistanstalten Hemmet Gunnarskog för vård
av kvinnliga alkoholister samt, därest denna anstalt nedlägges,
efter särskild prövning av Kungl. Majit till annan erkänd
alkoholistanstalt med samma syfte för budgetaret 1930/1931
utgå bidrag till driftkostnaderna med ej mindre ett belopp av
1 krona för dag och vårdplats än aven ett belopp för vårddag,
som med 1 krona understiger det till övriga erkända
alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

35:o) I enlighet med Kungl. Majis föreslag (punkt 36) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till statsinspéktion av fattigvård och barnavård för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 49,650 kronor.

36:o) Med anledning av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt
37) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 167 och 168) i
ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
fattigvård och barnavård i allmänhet, nu 1,750,000 kronor, med

50,000 kronor till 1,700,000 kronor.

37:o) På grund av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 38)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 168—170) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 16,500 kronor.

38:o) Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen
(punkt 39) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 170—174) i
ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 110,000
kronor.

Statsinspektion
av
fattigvård och
barnavård.

[36.J

Fattigvård

och

barnavård i
allmänhet.

[37.]

Svenska

fattigvårds och barnavårdsför

bundet.

[38.]

Bidrag
till driftkostnaderna

vid arbetshem.

[39.]

54

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Barnhusen.

[40.]

Skydds uppfostran.

[41.]

Framställning
från
Stockholms
kyrkliga
skyddshemsförening.

39:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie anslaget till
barnhusen (punkt 40) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

40:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 41) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran, nu 440,000
kronor, med 40,000 kronor till 480,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra m. m. samt ersättning
för icke belagda platser m. m. i en planerad nybyggnad vid ett av Stockholms
kyrkliga skyddshemsförening anordnat skyddshem för flickor, ävensom
i ett nytt dylikt skyddshem, avsett att anordnas av Stockholms stadsmission,
allt i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 angivna grunder;

dels och medgiva, att för anordnande av ifrågavarande skyddshemsavdelning
och skyddshem må, i huvudsak på de i avtalsförslagen angivna villkoren,
beviljas lån till Stockholms kyrkliga skyddshemsförening med högst

82,000 kronor och till Stockholms stadsmission med högst 100,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 223—235
i statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1925/1926 har under femte huvudtiteln varit
uppfört ett ordinarie förslagsanslag till skyddsuppfostran.

Från detta anslag bestridas dels till barnavårdsnämnder och skyddshem
utgående statsbidrag jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131) örn statsbidrag
till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m., dels
de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar för
icke belagda platser, vilka enligt av riksdagen godkända avtal med vissa
enskilda institutioner örn anordnande av skyddshem skola bestridas av statsmedel,
dels bidrag — till belojDp av 41,100 kronor — till avlöningar åt vissa
befattningshavare vid ett av dessa skyddshem, nämligen åkerbrukskolonien
Hall, dels ock arvode till skyddshemsinspektören. En närmare redogörelse
i dessa hänseenden återfinnes i 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 40).

Innan departementschefen gått in på frågan örn anslagsbehovet för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1930/1931, har departementschefen till behandling
upptagit föreliggande förslag från Stockholms kyrkliga skyddshemsförening
och Stockholms stadsmission örn utvidgning av de skyddshem
av den i 43 § 2 och 3 mom. i lagen om samhällets barnavård avsedda beskaffenhet,
vilka enligt med staten redan träffade avtal drivas av dessa institutioner.

Härvid har först redogörelse lämnats för det från Stockholms kyrkliga
skyddshemsförening inkomna förslaget och för den med nämnda förening redan
träffade överenskommelsen i förenämnda ämne.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

55

I skrivelse den 17 april 1928, nr 116, i anledning av Kungl. Majis proposition
nr 67 angående lån för anordnande av skyddshem för flickor nr. m.
anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen bland utgifter för kapitalökning
under rubriken fonden för låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag
till lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m. ett belopp
av 245,000 kronor, därav 100,000 kronor avsetts till lån åt Stockholms
kyrkliga skyddshemsförening för inrättande av ett skyddshem för högst 20
sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i förenämnda lag.

Sedan Kungl. Maji därefter genom beslut den 10 augusti 1928 godkänt
plan för berörda skyddshem, har Kungl. Maji genom brev den 24 november
1928 fastställt överenskommelse mellan Kungl. Maji och kronan samt
Stockholms kyrkliga skyddshemsförening rörande skyddshemmets anordnande
å fastigheten med beteckningen V4 mantal Hornö nr 1 med undantag
för avsöndrade områden (Hornö l1) i Vallby socken av Uppsala län.
Hemmet har i december 1928 öppnats för sin verksamhet. Het innefattar
20 platser.

I skrivelse, dagtecknad i augusti 1929, har skyddshemsföreningen anfört,
att det visat sig icke vara möjligt att för det lånfångna beloppet erhålla en
i alla avseenden lämplig egendom med fullt tillräckliga byggnader eller att
å en i övrigt lämplig egendom verkställa alla de nybyggnader och nyinredningar,
som egentligen vore behövliga för en fullt rationell skötsel av anstalten.
Samtidigt med att föreningen gjort hemställan örn anslag för avhjälpande
av vissa angivna brister, har föreningen emellertid ock framlagt
en plan för verksamhetens utvidgning. En särskild omständighet hade nämligen
föranlett styrelsen att överväga, huruvida icke en i visst avseende ny
form av skyddshem borde försöksvis upprättas. Bland de flickor, som mottagits
som elever på Hornö, befunne sig icke mindre än 5 unga mödrar,
varjämte för en sjätte inträde begärts. Dessa mödrar skulle således under
en tidrymd av 2, kanske 3 år leva fullständigt skilda från sina barn och
sannolikt som en följd härav förlora en stor del av sitt intresse och sina
moderskänslor för dem.

Styrelsen hade tänkt sig, att en särskild byggnad skulle uppföras, där 8
mödrar med barn skulle mottagas. Varje mor skulle för sig och sitt barn
hava ett eget rum. På dagen skulle barnen vistas i ett dagrum med veranda,
och en av mödrarna skulle i tur och ordning och under överinseende av
detta nya lilla hems ledarinna, som naturligen borde vara väl kunnig i barnavård,
tillse och vårda dem, medan de övriga mödrarna deltoge i de vanliga
arbetena inom skyddshemmet.

Ekonomiskt sett behövde driften av detta nya hem icke kräva särskilda
anordningar. Mödrarna skulle mottagas som andra skyddshemselever, och
vanliga avgifter från vederbörande barnavårdsnämnd skulle alltså utgå jämte
statsbidraget. Vad barnen beträffade, Ange de barnavårdsnämnder, som ville
begagna sig av den utväg, som här erbjödes, till skyddshemmet erlägga en
avgift, motsvarande vanlig fosterlega.

Skyddshemsföreningen har framlagt förslagsritningar dels till reparation
och nyinredning av en på Hornö befintlig gammal byggnad i avsikt att där

Framställning
från
Stockholms
stadsmission.

56 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

bereda plats för en rättarbostad om två rum och kök, gästrum och bagarstuga,
rum för strykning och mangling samt en arbetssal för vävnad, dels
till en ny skyddshemsbyggnad med 8 elevrum, 2 lärarinnerum, sjukrum,
dagrum, arbetssal, kök med utrymme för måltidernas intagande, badrum,
isoleringsrum och källare. Enligt infordrat kostnadsförslag skulle kostnaden
för de föreslagna arbetenas utförande komma att uppgå till 70,000
kronor, vartill för inköp av möbler till den nya byggnaden bomme 12,000
kronor.

I enlighet härmed har förslag till avtal mellan Kungl. Maj.t och kronan
samt skyddshemsföreningen upprättats angående ytterligare ett lån av statsmedel
till föreningen å högst 82,000 kronor för ifrågavarande reparations
verkställande m. m. samt för uppförande av en nybyggnad vid skyddshemmet
ifråga.

I avtalsförslaget, som finnes intaget å sid. 226 och 227 i statsrådsprotokollet,
bestämmes, bland annat, att nybyggnaden är avsedd för 8 elever, i
första hand unga mödrar med barn, vilka mödrar omhändertagits för skyddshemsvård
enligt 43 § 2 mom. barnavårdslagen, ävensom eljest, i mån av utrymme,
flickor, som avses i sagda lagrum. Vidare stadgas, bland annat, följande: Staten

erlägger för den nya delen av skyddshemmet en årlig hyra, motsvarande
det räntebelopp, föreningen har att å det enligt avtalet erhållna
statslånet for år erlägga, jämte två procent å nedlagda byggnadskostnader för
den nya byggnaden som ersättning för underhåll och värdeminskning. Härvid
må nämnda byggnadskostnader beräknas till högst 70,000 kronor.

Föreningen äger för varje i den nya delen av skyddshemmet intagen elev
eller villkorligt utskriven elev, som varit intagen i sagda del av skyddshemmet
uppbara den skyddshem savgift och det statsbidrag, vartill skyddshem
i allmänhet äro berättigade. Härutöver äger föreningen att för varje intaget
barn av vederbörande barnavårdsnämnd uppbära ett belopp, som föreningens
styrelse ager bestämma, men bör detta belopp icke överstiga skälig fosterlega.

»kulle skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter för
skyddshemmet i dess helhet — avgifter för barn till å skyddshemmet intagna
mödrar däri icke inberäknade — icke uppgå till sammanlagt 1 200
kronor årligen för varje elev, erhåller föreningen fyllnad av statsmedel. ’

Därest. underhallsdagarnas antal vid den nya delen av hemmet under
något år icke uppgår till 2,920 (=8 X 365), är föreningen berättigad till ersättning
av statsmedel med 1 krona 6o öre x —k ,r '''') för varje dag, var med

det verkliga antalet underhåll sdagar understigit 2,920. Härvid skall, i
fråga örn mödrar med barn, moder och barn anses som en elev. I

I statsrådsprotokollet har härefter behandlats det från Stockholms stadsmission
inkomna förslaget till utvidgning av det skyddshem av i 43 § 3 mom.
i lagen örn samhällets barnavård avsedd beskaffenhet, som drives av Stockholms
stadsmission enligt med staten träffat avtal.

I skrivelse den 19 maj 1926, nr 235, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 124 angående anslag till skyddsuppfostran m. m. anmälde riksdagen,
bland annat, att riksdagen bland utgifter för kapitalökning under
rubriken låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag till lån till Stock -

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 57

holms stadsmission för anordnande av ifrågavarande skyddshem ett belopp
av 145,000 kronor.

Genom brev den 26 november 1926 fastställde Kungl. Majit därefter överenskommelse
mellan Kungl. Majit och kronan samt stadsmissionen rörande
skyddshemmets anordnande.

För ändamålet tillerkändes stadsmissionen genom berörda överenskommelse
förut omförmälda lån av statsmedel å högst 145,000 kronor, av vilket
belopp 105,000 kronor avsågo uppförandet av erforderliga byggnader för
skyddshemmet, 10,000 kronor inköp av inventarier samt 30,000 kronor fastigheten
med åbyggnader och inventarier, mot det att till säkerhet för lånet
lämnades inteckningar å lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshemsfastigheten.

I sin förenämnda skrivelse den 17 april 1928, nr 116, har riksdagen vidare
anmält, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda proposition
nr 67 medgivit, att för anordnande av berörda skyddshem finge till Stockholms
stadsmission, utöver förut erhållet lån, beviljas ett lån å ytterligare

10,000 kronor att utgå av det av riksdagen samtidigt anvisade reservationsanslaget
å 245,000 kronor till lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m.

Genom brev den 1 juni 1928 fastställde därefter Kungl. Majit överenskommelse
mellan Kungl. Majit och kronan samt stadsmissionen att gälla
såsom tillägg till förberörda genom brev den 26 november 1926 fastställda
överenskommelse.

Hemmet, som är beläget i Skarvik i Södermanlands län, öppnade i december
1927 sin verksamhet.

I skrivelse till Kungl. Majit har styrelsen för Stockholms stadsmission
nu anfört, bland annat, att, då hemmet vore det enda i sitt slag för hela
Sverige och då klientelet vore av sådan art, att utskrivning av elev sällan
kunde förekomma före fyllda 20 eller 21 år, det syntes styrelsen oundgängligen
nödvändigt, att verksamheten utbyggdes med ytterligare ett hem. Detta
vore erforderligt även ur den synpunkten, att man på det nuvarande hemmet
nödgades mottaga flickor ur mycket skilda åldersklasser, från 8 upp till 20 år.
Det nya hemmet måste nybyggas. Byggnadskostnaderna jämte kostnader
för inventarier, planering m. m. syntes enligt säkra kalkyler från föregående
bygge icke komma att understiga 140,000 kronor. Av egna medel såge sig
stadsmissionen icke i stånd att insätta mer än 40,000 kronor i företaget,
varför ett statslån på 100,000 kronor vore nödvändigt för planens realiserande.
Hemmet borde kunna inrättas för 25 elever och den sammanlagda
platssiffran å såväl det gamla som det nya hemmet skulle härigenom bliva 50.

I det förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan, som upprättats
och återfinnes å sid. 230 och 231 i statsrådsprotokollet, stadgas, att Stockholms
stadsmission för uppförande och inredande m. m. av ytterligare ett
skyddshem för högst 25 sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 3 mom.
barnavårdslagen, skulle erhålla ett statslån å högst 100,000 kronor. I avtalsförslaget
återfinnes vidare i huvudsak likartade bestämmelser som i avtalet
med förenämnda skyddshemsförening.

58

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet»

yttrande.

Departementschefen har tillstyrkt, att avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med de föreliggande förslagen måtte åvägabringas samt i anslutning
härtill förordat, att Stockholms kyrkliga skyddshemsförening och Stockholms
stadsmission måtte tilldelas de i förslagen till avtal omförmälda statslånen
å respektive 82,000 kronor och 100,000 kronor.

I enlighet med vad statskontoret i avgivet utlåtande föreslagit hava lånebeloppen
ansetts böra i riksstaten upptagas såsom ett gemensamt reservationsanslag
att utgå av lånemedel bland utgifter för kapitalökning under
rubriken »Låneunderstöd».

Till de skyddshem, vilka enligt de sålunda föreslagna avtalen skulle komma
till stånd, hava enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 maj 1925 om
statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m.
statsbidrag beräknats utgå från det under riksstatens femte huvudtitel upptagna
ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran. Från samma anslag
hava ansetts böra utgå även de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel
samt de ersättningar för icke belagda platser, vilka enligt berörda avtalsförslag
skola bestridas av statsmedel, såsom för närvarande sker enligt de
av riksdagen tidigare godkända avtalen av motsvarande slag. Hemställan i
sistnämnda hänseenden har synts böra göras hos riksdagen. Ett bifall till
vad sålunda föreslagits har emellertid icke ansetts påkalla höjning av nämnda
anslag för budgetåret 1930/1931.

Slutligen har i statsrådsprotokollet behandlats frågan om beloppet av anslaget
till skyddsuppfostran för budgetåret 1930/1931.

För vartdera av budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 var ifrågavarande
anslag upptaget till 466,000 kronor. På grund av belastningssiffran för budgetåret
1926/1927 sänktes anslaget för budgetåret 1928/1929 till 380,000 kronor.

För innevarande budgetår höjdes anslaget till 440,000 kronor. Enligt beräkningar,
som återfinnas å sid. 234 och 235 i statsrådsprotokollet, har anslaget
för nästkommande budgetår ansetts böra höjas med 40,000 kronor
till 480,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen har synts utskottet till fullo ådagalägga,
att det tillgängliga antalet platser å de skyddshem, varom nu är
fråga, är otillräckligt. Behovet av att ett ytterligare antal dylika platser
beredes lärer för den skull vara uppenbart. Vad särskilt angår den föreslagna
utvidgningen av Stockholms kyrkliga skyddshemsförenings verksamhet,
vilken icke kommer att medföra någon ökning i statens bidragsskyldigliet
eller inkräkta på verksamheten i övrigt, har utskottet i likhet med departementschefen
funnit denna utvidgning innebära stora fördelar för såväl de
unga mödrarnas uppfostran som en rationell vård av deras barn. Utskottet,
som icke funnit något att erinra mot de framlagda avtalsförslagen eller mot
beräkningen av det anslag, varom fråga är, har alltså ansett sig böra biträda
vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit och hemställer sålunda,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran,
nu 440,000 kronor, med 40,000 kronor till 480,000 kronor;

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

59

b) medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra m. m.
samt ersättning för icke belagda platser m. m. i en planerad
nybyggnad vid ett av Stockholms kyrkliga skyddshemsförening
anordnat skyddshem för flickor, ävensom i ett nytt dylikt skyddshem,
avsett att anordnas av Stockholms stadsmission, allt i
enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 3 januari 1930 angivna grunder; samt

c) medgiva, att för anordnande av ifrågavarande skyddshemsavdelning
och skyddshem må, i huvudsak på de i avtalsförslagen
angivna villkoren, beviljas lån till Stockholms kyrkliga
skyddshemsförening med högst 82,000 kronor och till Stockholms
stadsmission med högst 100,000 kronor.

Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

41:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 42) att Medicinal dels

besluta, att antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen skall styren.
från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på följande sätt: L ‘J

Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet..............—

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt 5 § i av -

löningsreglementet ................................................................................... —

2 byråchefer............................................................................................... B 30

5 medicinalråd............................................................................................... B 30

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket ............................................. B 29

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning............................ B 26

1 sekreterare (å medicinalbyrån)................................................................. B 26

1 kamrerare .................................................................................................. B 24

3 sekreterare............................................................................................... B 24

1 kassör ...................................................................................................... B 21

3 notarier .................................................................................................... B 21

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet ................................................... B 20

1 kansliskrivare............................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................................................. B 7

4 kanslibiträden......................................................................*..................... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................... B 5

4 kontorsbiträden....................................................................................... B 4

1 skrivbiträde ............................................................................................. B 2

Anni. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterarelinsten sänkes vid inträdande
ledighet till lönegraden B 24.

Anin. 2. Kassörsbefattningen i lönegraden B 21 utbytes vid inträffande ledighet mot
en likabenämnd befattning i lönegraden B 11.

Anm. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande ledighet mot en kontorsbiträdesbefattning.

60

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie
avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret
1930/1931;

dels oek höja det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen, nu
344,400 kronor, med 24,600 kronor till 369,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 236—246 i statsrådsprotokollet.

Före budgetåret 1928/1929 var det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen
uppfört med ett belopp av 366,000 kronor. Därjämte var i riksstaten
upptaget ett extra anslag till medicinalstyrelsens verksamhet å 23,000
kronor. Från och med nämnda budgetår hava anslagen nedsatts till 344,400,
respektive 21,000 kronor. Denna minskning har möjliggjorts genom vissa förenklingar
och besparingar i avseende å medicinalstyrelsens organisation,
varom förslag av Kungl. Maj:t framlades i proposition nr 122 till 1928 års
riksdag och som vunno riksdagens godkännande (skrivelse nr 241). Kungl.
Maj:ts förslag var i sin tur i väsentliga delar grundat på ett av 1926 års
besparingssakkunniga den 26 november 1927 avgivet betänkande.

Bland de frågor, som under behandlingen av spörsmålet örn besparingar
i medicinalstyrelsens organisation utförligt diskuterades, var även den, huruvida
den särskilda avdelning för apoteksärenden, vilken alltsedan år 1920
funnits inom medicinalstyrelsen, skulle kunna indragas eller sammanslås
med någon annan byrå. För behandlingen ur besparingssynpunkt av denna
fråga redogjordes utförligt vid äskandet av anslag till medicinalstyrelsen i
1929 års statsverksproposition. Till den då lämnade redogörelsen (femte
huvudtiteln, sid. 182; 186—187; 195) torde få hänvisas. Här må endast erinras,
att det resultat, vartill departementschefen —- sedan besparingssakkunniga
frånträtt sin tidigare, motsatta ståndpunkt — i likhet med medicinalstyrelsen
kom, var, att verkligt behov förelåge av att apoteksbyrån bibehölles
såsom självständig avdelning under en chef, vilken genom speciell utbildning
hade förutsättningar att fullt behärska det stora fackområde, som
apoteksväsendet och detsamma närstående frågor representera. Departementschefen
ansåg för den skull, att apoteksbyrån fortfarande borde äga
bestånd. Mot denna uppfattning uttalade riksdagen icke någon erinran.

I enlighet härmed utgår för närvarande från det extra anslaget till medicinalstyrelsens
verksamhet avlöning till en byråchef, en s. k. apotekaramanuens
och ett extra ordinarie kontorsbiträde, samtliga tjänstgörande å
apoteksbyrån. A denna byrå tjänstgör därjämte en å medicinalstyrelsens
ordinarie stat uppförd notarie.

Enligt Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag skulle apoteksbyrån från och
med nästkommande budgetår uppföras å ordinarie stat. Detta föranleder
dels ändring av förteckningen å styrelsens ordinarie tjänstemän, dels uteslutande
av det extra anslaget till medicinalstyrelsens verksamhet, dels ock
ökning av anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän samt till
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet, veteri -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

61

närrådet m. m. Den förra posten skulle ökas med 12,500 kronor och den
senare med 8,500 kronor.

Vidare innebär Kungl. Maj:ts förslag, att till avlöning för en från och
med ingången av år 1931 inrättad befattning såsom inspektör för sinnesslöanstalterna
för nästkommande budgetår skulle beräknas ett belopp av 1,750
kronor — därav arvode 1,000 kronor oell ersättning för minskad avlöning
750 kronor — att utgå från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare, vetenskapliga rådet, veterinärrådet m. m. samt att föi utökning
av medicinalstyrelsens vetenskapliga rad med en medlem, föieträdande
pediatrik och barnavård, samma anslagspost måtte ökas med ytterligare

1,000 kronor.

Kungl. Majit har i detta sammanhang föreslagit, att medicinalstyrelsens
veterinärråd i dess nuvarande form och sammansättning skulle upphöra och
det vetenskapliga rådet i stället utökas med medlemmar, som tillförde medicinalstyrelsen
erforderlig sakkunskap inom vederbörliga vetenskapsgrenar
och verksamhetsfält å det veterinära området. En dylik omorganisation
har åtminstone icke tills vidare ansetts kräva ökade medel till vetenskapliga
rådet. Däremot har föreslagits, att benämningen å vederbörande post inom
styrelsens ordinarie stat genom uteslutande av »veterinärrådet» från och
med nästa budgetår ändlös till »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
vetenskapliga rådet m. m.». I anslutning härtill föreslås ock att
ifrågavarande delpost under sagda huvudpost från samma tidpunkt benämnes
»vetenskapliga rådet».

Slutligen har föreslagits, att två icke-ordinarie expeditionsvakter hos medicinalstyrelsen
beredas avlöning såsom extra ordinarie expeditionsvaktei,
vilket beräknats medföra en höjning av posten till avlöningar till icke-oidinarie
befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m. med 816 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså posten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän inom den ordinarie staten från och med budgetåret 1930/1931
höjas med 12,500 kronor eller från 239,200 till 251,700 kronor samt posten
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet m. m.
under samma stat från och med sagda budgetår ökas med (8,500 + 1,750 +

1,000 + 816) 12,066 kronor eller från 86,100 till, i avrundat tal, 98,200
kronor. Slutsumman för den ordinarie staten i vilken även ingår en
post å 1,000 kronor till arvode till generaldirektörens ställföreträdare —
skulle alltså bliva 350,900 kronor.

Övergångsstaten för nästkommaande budgetår har ansetts böra upptagas
till oförändrat belopp, 25,300 kronor.

Styrelsens ordinarie avlöningsstat skulle salunda fran och med budgetaret
1930/1931 erhålla följande utseende.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .........................

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet
m. m., förslagsanslag................................................................v v.

251,700

1,000

98,200

Summa kronor 350,900

62

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Vid beräkningen av anslaget för innevarande budgetår har avdrag gjorts
nied belopp motsvarande lönen — i runt tal 7,200 kronor — för en å övergångsstat
uppförd notarie, detta med hänsyn till att innehavaren av notariebefattningen
bestritt stadigvarande förordnande å tjänst inom annat ämbetsverk.
Då anledning ansetts föreligga till antagande, att lönen vid ifrågavarande
notariebefattning icke heller efter ingången av nästa budgetår behöver
belasta det ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen, har från och med budgetåret
1930/1931 detta anslag synts kunna beräknas till (350,900 + 25,300 —
7,200) 369,000 kronor.

Vidkommande först Kungl. Maj:ts förslag om överförande från och med
nästa budgetårs ingång av medicinalstyrelsens apoteksbyrå till ordinarie
stat har utskottet funnit de åligganden, som numera påvila chefen för sagda
byrå, vara av den omfattning och art, att skäl tala för att bereda innehavaren
av befattningen i fråga ordinarie anställning. En härför talande omständighet
synes ock ligga däri, att förevarande tjänsteman är den, vilken inom
styrelsen närmast har att handlägga de på apotekens ekonomi djupt ingripande
ärenden, som beröra revideringar av medicinaltaxan och i samband
därmed stående, alltjämt aktuella frågor angående nedbringande av läkemedelspriserna.
Härtill kommer, att man vid tjänstens ordinarieblivande kan
förvänta, att innehavaren av befattningen kommer att betrakta densamma
såsom en sluttjänst och sålunda icke som en övergångspost, avsedd att
meritera för erhållande av privilegium å något av de större apoteken. Utskottet
biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Vad däremot angår förslaget örn arvode m. m. till en inspektör för vissa
sinnesslöanstalter, har utskottet icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet
mot en uppdelning av inspektionsverksamheten på det område, varom här
är fråga. Utskottet förutsätter, att frågan örn centralisering av denna verksamhet
tages under förnyat övervägande. I avvaktan härå har utskottet
emellertid ansett sig icke böra motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag örn beräknande
av visst årsarvode och ersättning för mistade löneförmåner åt inspektören,
dock att årsarvodet synts utskottet böra begränsas till 1,500 kronor
och ersättningen för mistade löneförmåner nedsättes till 1,200 kronor.
Vid bifall härtill kan posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. reduceras med 400 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär Kungl. Maj:ts förslag
vidare, bland annat, höjning av den i nyssnämnda post ingående delposten
för bestridande av kostnaderna för vetenskapliga rådet och veterinärrådet,
nu 18,000 kronor, med 1,000 kronor till 19,000 kronor. Detta förslag
är föranlett av att vetenskapliga rådet utökats nied en medlem, företrädande
pediatrik och barnavård. Aven örn utskottet jämväl här hyst tveksamhet
örn nödvändigheten av denna utökning, har utskottet dock, vid det
förhållande att ifrågavarande medlem redan är utsedd, icke velat motsätta
sig förslaget ifråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

63

I övrigt Ilar Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran,
dock att utskottet med hänsyn till ett av Kungl. Majit den 7 mars
1930 meddelat beslut om en å övergångsstat uppförd notaries överflyttning
till ordinarie stat funnit övergångsstaten böra minskas med 7,200 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt på
följande sätt:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt

5 § i avlöningsreglementet.........................................

2 byråchefer .......................................................................

5 medicinalråd ...................................................................

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket.....................

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning......

1 sekreterare (å medicinalbyrån) .......................................

1 kamrerare..........................................................................

3 sekreterare ........................................................................

1 kassör................................................................................

3 notarier..................................<.........................................

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet.......................

1 kansliskrivare ................................................................

1 förste expeditionsvakt......................................................

4 kanslibiträden .................................................................

2 expeditionsvakter ...........................................................

4 kontorsbiträden .............................................................

1 skrivbiträde.......................................................................

Anm. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterare ansten sänkes vid
inträffande ledighet till lönegraden B 24.

Anm. 3. Kassörsbefattningen i lönegraden B 21 utbytes vid inträffande
ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 11.

Anm. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande ledighet
mot en kontorsbiträdesbefattning.

B 30
B 30
B 29
B 26
B 26
B 24
B 24
B 21
B 21
B 20
B 11
B 7
B 7
B 5
B 4
B 2

b) besluta, att å övergångsstat skola från och med den 1 juli
1930 vara upptagna följande befattningar, nämligen:

Lönegrad.

1 byråveterinär
1 ombudsman

B 26
B 24

c) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat och
övergångsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med
budgetåret 1930/1931:

64

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 251,700

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare............... 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga
rådet m. m., förslagsanslag........................... 97,800

Summa kronor 350,500

Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ............................................... 18,100

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen,
nu 344,400 kronor, med 24,200 kronor till 368,600 kronor.

Sinnessjuk- 42:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 43) att till sinnessjuknämnden.
nämnden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av8,000kronor.

L -J Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 247—253 i statsrådsprotokollet.

Enligt 2 § i den av 1929 års riksdag antagna sinnessjuklagen, vilken
promulgerats den 19 september 1929 (nr 321), skola vissa i lagen närmare
angivna frågor angående utskrivning från sinnessjukhus m. m. behandlas av
en särskild nämnd, sinnessjuknämnden. Denna nämnd skall bestå av fem
ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen är självskriven ledamot av nämnden.
Övriga ledamöter ävensom en eller flera suppleanter för envar av ledamöterna
utses av Konungen för en tid av fem kalenderår. Av de särskilt
utsedda ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare.
Av de båda övriga må ingendera vara läkare och skall den ene vara eller
hava varit ordinarie innehavare av domarämbete. Suppleant för särskilt utsedd
ledamot skall uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.
Suppleant för chefen för medicinalstyrelsen skall vara läkare men må ej
vara sinnessjukläkare.

Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet äro meddelade i en
av Kungl. Majit den 19 september 1929 (nr 330) för nämnden utfärdad instruktion.

Beträffande nu ifrågavarande förslag har i statsrådsprotokollet till en början
lämnats en redogörelse för en inom socialdepartementet upprättad promemoria
rörande de årliga kostnaderna för sinnessjuknämndens verksamhet.
I denna promemoria har i huvudsak anförts följande:

1926 års sinnessjuksakkunniga — vilka i sitt den 2 juni 1927 avgivna
betänkande med förslag till lag örn sinnessjuka och örn undersökning angående
sinnesbeskaffenhet m. m. föreslagit inrättande av en självständig
sinnessjuknämnd — hade hemställt, att nämndens ordförande skulle äga
uppbära ett arvode av 1,000 kronor samt envar av nämndens övriga ledamöter
ett arvode av 750 kronor. Enligt Kungl. Majits proposition den 8
februari, 1929 (nr 89) angående vissa med förslag till sinnessjuklag m. m.
sammanhängande frågor skulle nämnden inordnas i medicinalstyrelsen, och
till var och en av de särskilt förordnade ledamöterna skulle utgå arvode
efter 40 kronor per sammanträde eller med samma belopp som gällde för
ledamöter av styrelsens vetenskapliga råd. Då man räknade med 25 sammanträden
örn året, skulle årsarvodet komma att uppgå till 1,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

65

Da enligt sinnessjuklagen nämnden erhållit den av de sakkunniga föreslagna
självständiga ställningen, syntes man i viss mån böra återgå till avlöning
i form av årsarvode. Därför talade också, att det förutsattes, att
ledamöterna skulle även mellan sammanträdena utföra ett avsevärt arbete.
På sätt nyligen bestämts beträffande de sakkunniga hos pensionsstyrelsen
syntes det emellertid vara lämpligt att låta viss del av avlöningen utgå i
form av ersättning för varje sammanträde. Beloppet av årsarvodet syntes
i avbidan på erfarenhet om arbetets blivande omfång icke böra sättas lägre
än till 500 kronor örn året, vartill borde komma ett dagarvode av 20 kronor
för sammanträdesdag. Då antalet sammanträden, såsom nämnts, beräknats
till 25, skulle sammanlagda ersättningen för varje ledamot komma att uppgå
till [500 + (25 X 20)] 1,000 kronor örn året. För ordföranden tillkomme vissa
särskilda arbetsuppgifter, varjämte på honom ankomme att svara för arbetets
behöriga gång. Fördenskull föresloges, att arvodet till ordföranden höjdes
åtminstone till 1,000 kronor årligen jämte dagarvode enligt nyss angivna
grunder. Nämnda års- och dagarvoden syntes böra utgå såväl då ledamot
eller ordförande vore tjänsteman hos medicinalstyrelsen eller eljest anställd
i statens tjänst, som då så icke vore förhållandet.

I nämndens instruktion förutsattes, att ordförande och ledamot skulle
kunna för olika i densamma angivna ändamål företaga resor till annan ort
än Stockholm. För dylika resor syntes, jämte ersättning enligt resereglemente!
efter samma rese- och traktamentsklass, till vilken medlemmarna av
styrelsens vetenskapliga råd vore hänförda, böra utgå dagarvode med det
nyss angivna beloppet av 20 kronor för förrättningsdag.

Ersättningen till suppleanterna syntes böra utgå i form av dagarvode med
det i omförmälda proposition beräknade beloppet 40 kronor per dag. Sammanlagda
nettokostnaden för ersättningen till suppleanter syntes icke behöva
beräknas till mer än 500 kronor årligen. Summan av utgifter till ledamöter
och suppleanter —• oavsett arvode vid förrättningar utom Stockholm —
skulle alltså bliva (4 X 500) 2,000 + 1,000 + (5 X 25 X 20) 2,500 + 500 kronor
eller 6,000 kronor.

Hos nämnden skulle vara anställd en sekreterare med huvudsaklig uppgift
att föredraga alla på nämndens prövning ankommande ärenden, att föra
protokoll vid nämndens sammanträden samt att draga försorg örn erforderlig
expedition. Sekreteraren syntes, såsom anfördes i nyssnämnda proposition,
så vitt nu kunde beräknas, icke komma att bliva sysselsatt med göromål
mer än högst linder en tid, som motsvarade 3 arbetsdagar i veckan, sammanträdesdagarna
inberäknade. Med hänsyn därtill syntes sekreteraren böra
anställas som extra ordinarie tjänsteman med avlöning i form av årsarvode.
Då i propositionen hade förutsatts, att ifrågavarande tjänsteman skulle, örn
han tillika bleve föredragande i medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd
och alltså ordinarie befattningshavare i medicinalstyrelsen — en fråga som
icke då kunde lösas — placeras i lönegraden B 28, syntes arvodet lämpligen
böra bestämmas till ungefär hälften av lönen enligt nämnda lönegrad, eller
till 5,000 kronor årligen, vartill borde komma dyrtidstillägg enligt de grunder,
som gällde för nyreglerade verk.

För renskrift och därmed jämförligt arbete syntes, åtminstone för det första
året, kunna anlitas personal i medicinalstyrelsens skrivcentral, varför något
särskilt belopp icke nu syntes behöva beräknas härför.

I vissa fall kunde, såsom antytts, nämnden komma att sammanträda utom
Stockholm. Vidare kunde ledamot av nämnden erhålla uppdrag att utom
Stockholm verkställa viss undersökning. Slutligen kunde ledamot av nämnden
eller nämndens sekreterare erhålla uppdrag att å nämndens vägnar övervara
av nämnden påkallat förhör vid domstol angående å sinnessjukhus in Iiihang

till riksdagens protokoll Idot). 6 sami. f) höft. (Nr 5.) ooi so 5

66

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

tagen person. De rese- och arvodeskostnader, som för dylika fall kunde
uppkomma, syntes tills vidare överslagsvis böra beräknas till 2,000 kronor
årligen.

För nämndens expenser syntes böra upptagas ett belopp av 1,000 kronor.
Med några lokalkostnader för nämnden syntes, då lokal skulle tillhandahållas
nämnden genom medicinalstyrelsen, icke vara att räkna. De årliga
kostnaderna för nämnden — inräknat dyrtidstillägg till sekreteraren — skulle
alltså bliva:

Arvoden till ledamöter och suppleanter ............... kronor 6,000

Arvode till sekreteraren jämte dyrtidstillägg ...... » 5,700

Resekostnader............................................................ » 2,000

Expenser m. m......................................................... » 1,000

Summa kronor 14,700

Sinnessjuknämnden skulle träda i verksamhet den 1 januari 1931. Ett
anslag — förslagsvis under rubriken sinnessjuknämnden — syntes för nu
ifrågavarande ändamål böra från och med budgetåret 1930/1931 upptagas
under riksstatens femte huvudtitel. För berörda budgetår torde, i enlighet
med nyss antydda beräkningar, anslaget böra upptagas till hälften av (14,700
— 700) 14,000 kronor eller 7,000 kronor och givas formen av extra anslag.
Med hänsyn till att anslaget även vore avsett för bestridande av resekostnader,
torde detsamma böra erhålla förslagsanslags natur. Det syntes böra
ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid fastställa stat rörande användningen
av anslaget i huvudsaklig anslutning till de i promemorian sålunda
angivna riktlinjerna.

Över nämnda promemoria hava medicinalstyrelsen och statskontoret avgivit
särskilda utlåtanden (sid. 250 och 251 i statsrådsprotokollet).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Med hänsyn till svårigheterna att för närvarande beräkna omfattningen
av det arbete, som kan komma att åligga sinnessjuknämnden, synes det mig
lämpligt att, i varje fall tills vidare, på sätt i omförmälda promemoria föreslagits
bestämma avlöningen till ordföranden och övriga ledamöter i nämnden
att utgå delvis i form av årsarvode och delvis i form av dagarvode för varje
dag, då sammanträde med nämnden bevistats. De i nämnda hänseenden i
promemorian föreslagna arvodesbeloppen, mot vilka de hörda myndigheterna
icke haft något att erinra, anser jag mig böra förorda.

Ej heller mot de ifrågasatta arvodena till suppleanterna har jag något
att invända.

Yad härefter beträffar frågan örn avlöning till sekreteraren kan jag på de
av statskontoret anförda skälen icke för närvarande ansluta mig till medicinalstyrelsens
förslag örn inrättande av en för sinnessjuknämnden och rättspsykiatriska
nämnden gemensam sekreterartjänst. Med anledning av vad
medicinalstyrelsen anfört angående svårigheterna att för det i promemorian
föreslagna årsarvodet av 5,000 kronor erhålla en väl kvalificerad sekreterare, må
erinras att, medan enligt 1926 års sakkunnigas stadgeförslag det skulle åligga
sekreteraren att föredraga alla på nämnden ankommande ärenden, det enligt

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

67

den numera av Kungl. Majit utfärdade instruktionen för nämnden åligger
sekreteraren att föredraga på nämnden ankommande ärenden, i den mån ej
ordföranden annorledes bestämmer. Möjlighet finnes således att, örn så
skulle visa sig erforderligt, bereda sekreteraren viss lättnad i arbetet genom
någon minskning av hans föredragningsskyldighet. Yad medicinalstyrelsen
anfört synes mig emellertid böra föranleda, att det föreslagna arvodet något
höjes, förslagsvis till 6,000 kronor. Å detta arvode lärer böra utgå dyrtidstillägg
enligt de för nyreglerade verk gällande grunderna.

Ersättningar och arvoden under resor för sammanträden, undersökningar
och domstolsförhör utom Stockholm torde böra utgå enligt de i promemorian
angivna grunderna. Det sammanlagda årliga beloppet av ifrågavarande resekostnader
har i promemorian uppskattats till 2,000 kronor, medan medicinalstyrelsen
räknat med ett belopp av 3,000 kronor. Jag ansluter mig i denna
del till styrelsens förslag.

För expenser m. rn. torde det, på sätt i promemorian föreslagits, vara tillräckligt
att för närvarande räkna med ett belopp av 1,000 kronor. Jag utgår
därvid från att medicinalstyrelsens ämbetslokaler kunna utan särskild kostnad
anlitas för nämndens behov.

För renskrift och expeditionsgöromål har i promemorian icke beräknats
särskilt belopp. Detta synes mig också riktigt, då kostnaderna härför lämpligen
torde kunna bestridas från den i medicinalstyrelsens avlöningsstat
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Därest denna post i följd härav skulle visa sig otillräcklig, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att av tillgängliga medel anvisa erforderligt
belopp till förstärkning av posten. I avbidan på erfarenhet härutinnan
synes alltså denna post för närvarande icke böra höjas.

I enlighet med det anförda skulle kostnaderna för sinnessjuknämnden
för helt budgetår räknat — frånsett dyrtidstillägget till sekreteraren — kunna

uppskattas på följande sätt.

Arvoden till ledamöter och suppleanter .................................... kronor 6,000

Arvode till sekreteraren ............................................................... » 6,000

Resekostnader................................................................................. » 3,000

Expenser m. m............................................................................... » 1,000

Summa kronor 16,000

Kostnaderna för sinnessjuknämnden skulle således komma att uppgå
till sammanlagt 16,000 kronor årligen. Dessa kostnader torde, såsom i
promemorian föreslagits, böra bestridas från ett nytt under femte huvudtiteln
uppfört extra förslagsanslag med rubriken sinnessjuknämnden. Då
nämnden skall träda i verksamhet först den 1 januari 1931, torde anslagsbehovet
för nästa budgetår icke behöva beräknas till högre belopp än 8,000
kronor.» I

I likhet med departementschefen har utskottet ansett lämpligt, att avlöningen
till ordföranden och övriga ledamöter i sinnessjuknämnden be -

Utskottets

yttrande.

68

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

bakterio logiska laboratorium.

[44.]

stämmes att utgå delvis i form av årsarvode och delvis i form av dagarvode
för de dagar, då sammanträde med nämnden bevistats. Mot de föreslagna
arvodesbeloppen har utskottet ej heller funnit skäl till erinran. — De ifrågasatta
arvodena till suppleanterna tillstyrker ock utskottet.

Beträffande däremot frågan örn sekreterarens arvode har utskottet, innan
närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av den arbetsbörda, som
kan komma att påvila honom, funnit arvodet böra bestämmas till ett lägre
belopp än Kungl. Majit ifrågasatt. Utskottet vill för sin del föreslå, att
sagda arvode bestämmes till samma belopp som medicinalrådsassistentens
avlöning eller 4,200 kronor. Likaså har det synts utskottet, att posten
för resekostnader bör i avvaktan på erfarenhet örn den kommande belastningen
å denna post reduceras till 2,000 kronor.

I övrigt har utskottet icke haft något att erinra mot vad Kungl. Majit
föreslagit.

Vid bifall till utskottets förslag kan det för nästkommande budgetår för
ifrågavarande ändamål äskade anslaget nedsättas till 6,600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till sinnessjuknämnden för budgetåret 1930''
1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 6,600 kronor.

43:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 44) att

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 3 januari 1930 förordade förslaget till stat för statens bakteriologiska
laboratorium, att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska
laboratorium, nu 152,800 kronor, med 23,000 kronor till 175,800 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 253—257 i statsrådsprotokollet.

I samband med genomförande från och med den 1 juli 1926 av definitiv
lönereglering för befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium
fastställdes för laboratoriet följande stat, att gälla från och med ingången av

budgetåret 1926/1927.

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 40,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1 200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 66,000

.. . B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften .................................................................. 65,000

Summa kronor 172,800

För budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 uppfördes också i riksstaten ett
ordinarie förslagsanslag under rubriken statens bakteriologiska laboratorium
med ett belopp, motsvarande statens slutsumma eller 172,800 kronor.

Kungl. Majit fastställer — på sätt vid behandlingen avförslaget angående
den nu gällande staten förutsattes (se 1926 års statsverksproposition, femte

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

69

huvudtiteln, sid. 137) — för varje budgetperiod en detaljerad omkostnadsstat
i avseende å användningen av den i staten upptagna posten till övriga
kostnader för driften. På inkomstsidan har därvid uppförts på grund av beredning
av vaccin, tillverkning av sera m. m. inflytande medel.

För budgetåret 1928/1929 (se femte huvudtiteln, punkt 43) vidtogs sådan
ändring, att posten till övriga kostnader för driften sänktes med 20,000
kronor eller till 45,000 kronor. Såsom motiv härför framhölls huvudsakligen,
att inkomsten av beredning av vaccin, tillverkning av sera m. m. inom den
detaljerade omkostnadsstaten syntes kunna beräknas 20,000 kronor högre än
tidigare. Den ordinarie statens slutsumma bestämdes i anslutning härtill
från och med budgetåret 1928/1929 till 152,800 kronor, och anslaget till
statens bakteriologiska laboratorium är även för innevarande budgetperiod
upptaget till detta belopp.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innefattar vissa ändringar i avseende
å den ordinarie staten för och anslaget till statens bakteriologiska
laboratorium från och med nästa budgetår.

För överflyttning av kostnaderna för lönerna m. m. för två å laboratoriet
numera anställda extra ordinarie kanslibiträden från anslagsposten till övriga
kostnader för driften till anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. har sålunda föreslagits, att sistberörda post måtte
ökas med 6,000 kronor till 72,000 kronor. Höjningen motväges emellertid
av en minskning med 5,000 kronor av posten till övriga kostnader för
driften.

Sistnämnda post har dock å andra sidan av andra orsaker ansetts böra höjas.
Till stöd härför har framhållits, att nettoutgifterna under laboratoriets omkostnadsstat
under de senaste åren ökats, vilket ansetts sammanhänga med att
stegringen av laboratoriets inkomster av serum- och vaccinförsäljning samt
av influtna avgifter för vissa prov m. m. relativt sett icke varit stor, medan
å andra sidan laboratoriets arbetsuppgifter betydligt ökat i omfattning.
Ökningen av anslagsposten har emellertid — med hänsyn bland annat till
omförmälda överflyttning av lönerna för två extra ordinarie kanslibiträden
till anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare m. m. — ansetts kunna
begränsas till 17,000 kronor och posten har alltså upptagits till 62,000
kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sålunda den ordinarie staten för statens
bakteriologiska laboratorium från och med budgetåret 1930/1931 erhålla

följande utseende:

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 40,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................... 1,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 72,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.......................................... 62,000

Summa kronor 175,800

70

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Statens
farmaceutiska
laboratorium.

[45.]

Förste
provinsialläkare
och
provinsialläkare.

[46.]

Det ordinarie anslaget till statens bakteriologiska laboratorium skulle i
enlighet härmed höjas med 23,000 kronor eller från 152,800 kronor till
175,800 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
alltså hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 3 januari 1930 förordade förslaget
till stat för statens bakteriologiska laboratorium, att tillämpas
från och med budgetåret 1930/1931; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till statens bakteriologiska
laboratorium, nu 152,800 kronor, med 23,000 kronor till 175,800
kronor.

44:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 258) i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 24,500 kronor.

45:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 46) att

dels bestämma antalet provinsialläkare från och med den 1 juli 1930 till
306 och från och med den 1 januari 1931 till 311;

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till stat för
förste provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas från och med budgetåret
1930/1931;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 2,942,500 kronor, med 81,000 kronor till 3,023,500
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 258—262 i statsrådsprotokollet.

Genom beslut vid 1926 års riksdag genomfördes definitiv lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Beträffande grunderna för
denna lönereglering må hänvisas till Kungl. Maj :ts proposition nr 74 och
riksdagens skrivelse nr 191 nämnda år.

I samband med löneregleringen uppfördes i riksstaten under rubriken
förste provinsialläkare och provinsialläkare ett ordinarie förslagsanslag med
ett belopp, motsvarande slutsumman i den av riksdagen godkända nja staten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vid löneregleringen bestämdes antalet förste provinsialläkare till 24 och
antalet provinsialläkare till 271.

I enlighet med riksdagens beslut har Kungl. Majit den 21 maj 1926 utfärdat
avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

71

(sv. förf.-saml. nr 177). Genom brev den 29 juni 1926 bär Kungl. Majit
vidare fastställt fördelning av provinsialläkartjänsterna i riket å de i nyssnämnda
avlöningsreglemente uti löneplanen under avdelning B upptagna
lönegrupperna för provinsialläkare, vilken fördelning länder till efterrättelse
från och nied ingången av budgetåret 1926/1927.

Jämlikt beslut av 1927, 1928 oell 1929 års riksdagar Ilar antalet provinsialläkare
ökats, i samband varmed vidtagits såväl ändringar av den i staten
upptagna anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare
som höjning av här ifrågavarande anslag. Avén av annan
anledning hava de båda sista åren vissa ändringar skett i dessa hänseenden.
Den därefter från och med ingången av budgetåret 1929/1930 gällande
staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare är av följande lydelse:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag
................................................................................................ 2,677,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
...................................................................................... 53,300

Summa kronor 2,942,500.

Det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
är i anslutning härtill i riksstaten för budgetåret 1929/1930 uppfört
med 2,942,500 kronor.

Den för nästkommande budgetår föreslagna staten för förste provinsial -

läkare och provinsialläkare är av följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsmJakare och provinsialläkare, förslagsanslag
......................................................................................... 2,758,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare ................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
................................................................. 53,300

Summa kronor 3,023,500

Mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som avser fullföljande av 1916
års provinsialläkarkommittés på sin tid framlagda plan i fråga om antalet
ordinarie provinsialläkardistrikt, har utskottet icke funnit skäl till erinran
och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bestämma antalet provinsialläkare från och med den
1 juli 1930 till 306 och från och med den 1 januari 1931 till
311;

Utskottets

yttrande.

72

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Flyttningsbidrag
åt vissa
provinsialläkare.

[47.]

Tillfälliga
lönetillägg
åt vissa
provinsialläkare.

[48.]

T) yr Vid stillä g g
åt vissa extra
provinsialläkare.

[49.]

Utbildningskurs
för rättsob
ducenter.

Statens

sinnessjuk hus.

[50 o. 51.]

Motioner om
ökning av
sjukvårdspersonalen

vid statens
sinnessjukhus.

b) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade förslaget
till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931; samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 2,942,500 kronor, med 81,000
kronor till 3,023,500 kronor.

46:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 47) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare förbudgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor,

47:o) På grund av Kungl. Majis därom gjorda framställning (punkt 48)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 263 och 264) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 4,200 kronor.

48:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majis förslag (punkt 49) får
utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000
kronor.

49:o) Beträffande Kungl. Majis förslag om anslag till utbildningskurs för
rättsobducenter (punkt 50) samt till statens sinnessjukhus (punkt 51) kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen

anmäla,

50:o) Beträffande två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 37, inom
första kammaren av herr E. Berling och den andra, nr 84, inom andra kammaren
av herrar G. Karlsson i Vadstena och J. H. Blomquist, ävensom en av
sistnämnda motionärer väckt motion, nr 303, angående ökning av personalen
vid statens sinnessjukhus kommer utskottet att framdeles tinder riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

73

51:o) Beträffande Kungl. Majda förslag angående anslag till liospitalsbyggnader
(punkt 52) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

52:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 53) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa, nu 625,000 kronor,
med 135,000 kronor till 760,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 303—305 i statsrådsprotokollet.

Under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, äro uppförda särskilda ordinarie förslagsanslag till vissa slag av
icke statliga vårdanstalter, nämligen anstalter för obildbara sinnesslöa, anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och epileptikeranstalter.

Statsbidrag till ifrågavarande anstalter utgå enligt grunder, som innefattas
dels i kungörelse av den 24 oktober 1919 (nr 658) angående understöd
av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa, med däri genom kungörelser
den 11 april 1924 (nr 146) och den 18 juni 1927 (nr 210) gjorda
ändringar, dels ock i kungörelse av den 24 oktober 1919 (nr 659) angående
understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro
fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter, med däri genom kungörelser den
9 november 1922 (nr 526), den 11 april 1924 (nr 147) och den 18 juni 1927
(nr 211) gjorda ändringar.

Beträffande statsbidragens belopp och de ändringar, som härutinnan vidtagits,
må hänvisas till de redogörelser i ämnet, som lämnats vad angår
tiden till och med år 1926 i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag
(femte huvudtiteln, punkt 63) och vad angår tiden därefter i 1928 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, sid. 199). Här må endast erinras, att
statsbidragen utgå med vissa för olika kategorier av å anstalterna intagna
sinnesslöa och fallandesjuka bestämda belopp för halvår, respektive lästermin.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning har belastningen under
budgetåret 1928/1929 utgjort, för anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa
733,866 kronor, för anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, som
icke äro fallandesjuka, 791,038 kronor, samt för anslaget till epileptikeranstalter
162,202 kronor.

De nu föreslagna förhöjningarna av berörda anslag äro föranledda av att
antalet bidragsberiittigade platser ökats.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot beräkningen av förevarande
och de under de två nästföljande punkterna äskade anslagen till anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, samt till epileptikeranstalter.

Utskottet hemställer alltså under denna punkt,

Hospilals byggnader.

[52.]

Anstalter för
obildbara
sinnesslöa.

[53.]

Utskottets

yttrande

74

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

att riksdagen må lioja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för obildbara sinnesslöa, nu 625,000 kronor, med 135,000
kronor till 760,000 kronor.

Anstalter för
bildbara sinnesslöa,
som
icke äro
fallandesjuka.

[54.]

53:o) Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört,
får utskottet i överensstämmelse med vad Kungl. Majit föreslagit (punkt
54) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, nu
750,000 kronor, med 70,000 kronor till 820,000 kronor.

Epileptiker anstalter.

[55.]

54:o) Under åberopande av vad utskottet anfört under punkt 52, får utskottet
i enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 55) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter,
nu 145,000 kronor, med 30,000 kronor till
175,000 kronor.

Statens
uppf ostrings
anstalt för
sinnesslöa
gossar.

[56.]

Till upprätthållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för
■sinnesslöa gossar å Salbohed har 1929 års riksdag, i anledning av Kungl.
Majits framställning, för budgetåret 1929/1930 anvisat dels till avlöningar
och vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 27,000 kronor, dels ock
till bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 30,400
kronor.

Genom brev den 10 maj 1929 har Kungl. Majit fastställt avlönings- och
omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1929/1930.

Avlöningsstaten har följande utseende:

55:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 56) att för budgetåret
1930/1931 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 27,200 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett extra
förslagsanslag av 34,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 306—310
i statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 75

Avlöningsstat.

Lön

Pen-

Tjänst-

Oredu-

cerat

»löne-

avgift

Redu-

cerat

görings-

pen-

ningar

Summa

belopp

svarande

belopp

belopp

1

Efter 5 år kan lönen böjas

med 400 kronor, efter 10

1 föreståndare..............

2,300

100

2,200

1,200

3,400

år med ytterligare 400
\ kronor och efter 15 år

med än ytterligare 400

1 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor, efter 10

1 lärare.......................

1,600

50

1,550

1,000

2,550

år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år

med än ytterligare 300
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 250 kronor, efter 10

1 räkenskapsförare ......

1,400

50

1,350

800

2,150\

år med ytterligare 250

1 lärarinna..................

1,400

50

1,350

800

2,150/

\ kronor och efter 15 år
med än ytterligare 250

1 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 arbetsledare..............

1,000

25

975

500

1,475\

med 100 kronor och efter

5

5,000

125

4,875

2,500

7,375/

10 år med ytterligare 100
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 50 kronor och efter

1 husmoder.................

700

25

675

—

675

10 år med ytterligare 50
\ kronor. Därjämte fri kost

I och tvätt samt möblerad

Till vikariatsersättnin-

I bostad.

gar, extra personal,
tjänstepersonal och

7,225

ålderstillägg..............

—

—

—

—

Summa kronor

—

_

—

—

27,000

Anmärkningar.

1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad eller hyresersättning, fri uppvärmning
(eller bränsle) samt, om elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av
bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp
för dag, vartill kosthållet för henne beräknats.

3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
hö avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär, att avlöningsstaten skulle
höjas till 27,200 kronor. Denna ökning är föranledd av motsedda kostnader
för ålderstillägg åt vissa befattningshavare.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat
skulle denna för nästkommande budgetår erhålla följande utseende (för jämförelse
angivas motsvarande poster i nu gällande omkostnadsstat):

76

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Utgifter.

Utspisning för personalen (6 st. å kronor 1: 50 per dag), för-slagsvis ............................................. . . /

Stat för

1929/1930

Beräkning för

1930/1931

3,285

3.285

Utspisning för eleverna (55 st. å 80 öre per dag), förslags-vis .............................................

16,060

16,060

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis

6,000

_

6,000

_

Undervisning, förslagsvis ....................................

500

_

500

__

Hälso- och. sjukvård, förslagsvis ..............

2,800

_

2,200

_

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis

9,100

_

8,500

_

Renhållning, förslagsvis ..........................

1,000

_

1,000

_

Byggnader, förslagsvis............

3,000

_

3,000

_

Inventarier, förslagsvis ....................

l) 2,000

_

7,000

_

Arbetens bedrivande, förslagsvis ...

400

400

_

Elevbelöningar, förslagsvis......................

550

_

550

_

Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis ......

350

_

350

__

Expenser och diverse, förslagsvis....................................

S,955

—

8,755

—

Summa kronor

54.000

57,600

Inkomster.

Avgifter för 4 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis......

Avgifter för 51 icke-epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis

3.200

3,200

20,400

_

20,400

_

Statens tillskott, förslagsvis ...............................................

30,400

—

34,000

—

Summa kronor

54,000

_

57,600

— |

*) Av detta belopp avsågos 1,000 kronor till bestridande av kostnaderna för inläggning
av linoleummattor i vissa av anstaltens lokaler.

Såsom av sammanställningen framgår, skulle vid bifall till Kungl. Maj:ts
förslag posten för inventarier böjas med 5,000 kronor, under det att posterna
för hälso- och sjukvård, eldning, belysning och elektrisk kraft samt expenser
och diverse skulle minskas med respektive 600, 600 och 200 kronor.

Vad angår posten för hälso- och sjukvård må erinras, att sjukvården vid
Salbohedsanstalten ansetts böra handhavas av överläkaren vid Badanstalten
mot ett arvode av — frånsett ersättning för resor enligt gällande resereglemente
— 1,200 kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag beträffande avlönings- och omkostnadsstaten
för Salbohedsanstalten hava icke föranlett erinran från utskottets sida.
Vad angår det för handhavande av sjukvården vid sagda anstalt ifrågasatta
arvodet till överläkaren å Salaanstalten, har detta synts utskottet väl avvägt.
Förutom fria resor eller ersättning för resor i förekommande fall torde
sålunda överläkarens ersättning för handhavande av nämnda sjukvård böra
bestämmas till 1,200 kronor. Ersättning härutöver — i form av traktamente
eller eljest — bör sålunda icke få ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa

a) till avlöningar oell vikariatsersättning ar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av
27,200 kronor; samt

b) till Indrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 34,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

77

56:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 57) att för budgetåret
1930/1931 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 12,400 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett extra
förslagsanslag av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 311—314 i statsrådsprotokollet.

Till uppehållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa
flickor i Vänersborg har 1929 års riksdag, i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag, för budgetåret 1929/1930 anvisat dels till avlöningar och
vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 12,400 kronor, dels ock till
bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Genom brev den 10 maj 1929 har Kungl. Maj:t fastställt avlöningsoch
omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1929/1930. Avlöningsstaten
är av följande utseende:

Avlöningsstat.

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Oredu-

cerat

belopp

Pen-

sions-

avgift

mot-

svarande

Kedu-

cerat

belopp

Summa

belopp

1 föreståndarinna.........

1,650

50

1,600

800

2,400

1 handarbetslärarinna...

1,150

50

1,100

650

1,7501

1 d:o...........................

1,150

50

1,100

650

1,7501

1,000

25

975

500

1,475

Personligt lönetillägg åt
föreståndarinnan Elin

Gunnarsson...............

—

—

—

—

300

Till vikariatser3ättnin-

gar, extra personal,
tjänstepersonal och
ålderstillägg samt för
förande av räkenska-

perna .....................

—

—

—

—

4,725

Summa kronor

—

—

—

12,400

Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300
kronor oell efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 10
år med ytterligare 200
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 200
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
kronor.

Anmärkning ar:

1. Föreståndarinna, handarbetslärarinna och vaktmästare erhålla fri bostad, fri uppvärmning
samt elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas
dock av befattningshavaren.

2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd
pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

Statens uppfostringsanstalt
för
sinnesslöa
flickor.

[57.]

Utskottets

yttrande.

78 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Beträffande avlöningsstaten har någon ändring icke ifrågasatts för nästkommande
budgetår.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat
skulle denna stat för sagda budgetår erhålla följande utseende (för jämförelse
angivas även motsvarande belopp i den för budgetåret 1929/1930 fastställda
staten):

Omkostnadsstat.

Stat för

Beräkning för

1929/1930.

1930/1931.

Utgifter.

Utspisning för personal (6 st. å kronor 1:20 per dag),

förslagsvis ...............................

2,845

—

2,630

_

Utspisning för eleverna (36 st. å 65 öre per dag), för-

slagsvis ...............................................

9,855

—

8,540

—

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis ...........

1,600

—

1,600

—

Undervisning, förslagsvis .............................................

200

—

200

—

Hälso- och sjukvård, förslagsvis.................. .....

2,000

—

2,000

—

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis ..

3,500

—

3,500

—

Renhållning, förslagsvis...............................................

900

—

900

—

Byggnader, » ..........................

2,800

—

4,000

—

Inventarier, » ......................

1,000

—

1,000

—

Arbetens bedrivande, förslagsvis ...............................

550

—

550

—

Elevbelöningar, » .............

360

—

360

—

Idrotts- och lekmateriel, »

100

—

100

—

Expenser och diverse, » ..................................

1,890

—

1,420

—

Summa kronor

27,600

—

26,800

Inkomster.

Avgifter för 6 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis

6,400

_

4,800

_

Avgifter för 30 icke epileptiska elever å 400 kronor, för-

slagsvis ........................................

11,200

—

12,000

—

Statens tillskott, förslagsvis..........................................

10,000

—

10,000

—

Summa kronor

27,600

—

26,800

—

Yad utgiftssidan beträffar, innebär det nu föreliggande förslaget, att med
hänsyn till nedsatta utspisningskostnader för personal och elever — för personalen
från kronor 1: 30 till 1: 20 per dag och för eleverna från 75 öre till 65
öre per dag — anslagsposterna för sagda ändamål skulle nedsättas från 2,845
respektive 9,855 kronor till 2,630 respektive 8,540 kronor, att posten för
byggnader skulle höjas från 2,800 kronor till 4,000 kronor samt att posten
för expenser skulle nedsättas från 1,890 kronor till 1,420 kronor.

I fråga örn omkostnadsstaten har sådan ändring föreslagits, att den högre
vårdavgiften skulle beräknas endast för 6 i stället för nu för 8 elever och den
lägre avgiften för 30 i stället för nu för 28 elever.

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får utskottet hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

79

att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa

a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m.. viå statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 12,400
kronor; samt

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

57:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 58)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 314 och 315) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt spetälskesjukas familjer m. m. för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

58:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn anslag till bidrag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter (punkt 59) kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

59:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 60) att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna
för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 3,700,000 kronor, med 600,000 kronor
till 4,300,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för anslagets användning.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 317—321
i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter
var för budgetåren 1926/1927, 1927/1928 och 1928/1929
upptaget till 2,950,000, respektive 3,200,000 och 3,500,000 kronor och är i
riksstaten för budgetperioden 1929/1930 uppfört med 3,700,000 kronor.

De jämlikt riksdagens beslut stadgade villkoren för åtnjutande av bidrag
från nämnda anslag innefattas i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med
däri genom kungörelser den 7 juli 1921 (nr 384), den 11 april 1924 (nr 145)
och den 6 juni 1929 (nr 121) gjorda ändringar.

Beträffande bidragsbeloppens storlek och de förändringar, som härutinnan
vidtagits under de senaste åren m. m., må hänvisas till den redogörelse,
som i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt
72) lämnats i ämnet. Här må endast erinras, att bidragen utgå med vissa
bestämda belopp för varje underhållsdag å de olika slagen av anstalter.

Vidare är att märka, att riksdagen — i samband med beviljande av statsbidrag
till uppförande av s. k. centralsanatorier i Norrbottens och Jämtlands
län samt till, bland annat, utvidgning av centralsanatorium i Västerbottens

Understöd åt
spetälskesjukas familjer

rrv. m.

[58.]

Bidrag till
uppförande
eller inrättande
av
tuberkulossjukvårdsanstalter.

[59.]

Bidrag till
driftkostnaderna
för
tuberkulossjukvårdsanstalter.

[60.]

80

Statsutskottet» utlåtande Nr 5.

län — medgivit, att driftkostnadsbidrag till nämnda anstalter Hnge under
bestämd kortare tid utgå enligt vissa förmånligare grunder än de eljest gällande.
Då emellertid dessa byggnadsarbeten ännu icke äro fullbordade, bär
driftbidrag enligt nämnda grunder hittills ej utbetalats.

Innan departementschefen ingått på spörsmålet örn behovet av medel till
ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, har departementschefen till behandling
upptagit en uppkommen fråga örn viss ändring i sättet för utbetalande
av driftbidragen till tuberkulossjukvårdsanstalter.

Enligt § 4 i 1918 års kungörelse angående ifrågavarande bidrag utbetalas
bidragen till vederbörande anstalter halvårsvis i efterskott.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift har emellertid Västlcustsanatoriernas
samorganisation hemställt örn sådan ändring av gällande bestämmelser, att
driftbidragen till de tre kustsanatorierna å Styrsö, vid Apelviken och i Barkåkra
finge utbetalas Qvartalsvis i efterskott. Till stöd för framställningen
har anförts, att, medan flertalet tuberkulossjukvårdsanstalter vore länsanstalter,
berörda kustsanatorier ägdes och dreves av enskilda föreningar, som
till sitt förfogande hade mycket begränsade rörelsekapital. Bestämmelserna
örn driftbidragens utbetalning halvårsvis beredde därför dessa föreningar
stora svårigheter med uppehållande av kustsanatoriernas drift under årets
andra och fjärde kvartal. Ofta måste föreningarna under nämnda kvartal
upptaga tillfälliga lån, vilka återbetalades så snart statsbidragen under därpå
följande kvartal lyftats. Därest statsbidragen finge uppbäras kvartalsvis,
skulle dessa olägenheter bortfalla.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen häröver avgivit utlåtande den
28 november 1928. Styrelsen har däri förklarat sig icke hava något att erinra
mot bifall till framställningen men framhållit, att under det budgetår,
varunder den ifrågasatta ändringen skulle börja att tillämpas, belastningen
å vederbörande anslag bomme att ökas med ett belopp motsvarande driftbidraget
för ett kvartal till berörda anstalter eller med omkring 110,000
kronor.

Även statskontoret har i ett den 14 december 1928 avgivet utlåtande tillstyrkt
framställningen.

I fråga örn den sålunda föreslagna förändringen i sättet för utbetalande
av driftbidragen till tuberkulossjukvårdsanstalter har departementschefen anfört
följande:

»Då den föreslagna ändringen för kustsanatoriernas del säkerligen skulle
vara till stor fördel och densamma för statsverket ur kostnadssynpunkt
huvudsakligen skulle medföra allenast en förskjutning i belastningen av de
olika årens anslag, anser jag mig böra förorda den föreliggande framställningen.
Ändringen lärer allenast böra avse nuvarande eller blivande anstalter,
som med hänsyn till där lämnad behandling — oberoende av anstaltens
läge — kunna hänföras till kustsanatoriernas kategori, medan motsvarande
anledning till ändrade utbetalningsföreskrifter beträffande andra anstalter
icke förefinnes. Såsom medicinalstyrelsen påpekat, skulle ändringen för

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

81

budgetåret 1930/1931 komma att medföra en kostnadsökning motsvarande
driftbidraget för ett kvartal till ifrågavarande anstalter. De driftbidrag, som
avse tiden 1 januari—31 mars 1931, komma nämligen vid bifall till ändringsförslaget
att belasta anslaget för budgetåret 1930/1931, under det att de med
nu gällande bestämmelser först skulle falla på budgetåret 1931/1932.

I övrigt förutsätter jag — i likhet med medicinalstyrelsen och i enlighet
med uttalanden av 1924 och 1926 års riksdagar — att statsbidrag av ifrågavarande
slag även under nästkommande budgetår skola utgå efter nu gällande
grunder. Vad angår förut berörda centralsanatorier i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län skall driftbidrag givetvis utgå i överensstämmelse
med riksdagens i ämnet fattade särskilda beslut. En från Jämtlands läns
landsting inkommen framställning örn ändring i de särskilda grunderna för
driftbidrag till centralsanatoriet i länet torde jag få tillfälle att senare i
annat sammanhang behandla. Ett blivande ställningstagande därtill torde
icke komma att inverka på anslagsbelastningen för nästa budgetår.»

Vad beträffar behovet av anslag för budgetåret 1930/1931 till driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalterna har departementschefen anfört:

»Medicinalstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nämnda budgetår under
förutsättning av maximibeläggning till ett belopp av 4,382,174 kronor 5 öre.
På anförda skäl har styrelsen ansett sig kunna förorda en nedsättning av
detta belopp till 4,200,000 kronor, vilket motsvarar en reduktion av maximisiffran
med 4.18 %. Såsom framgår av det föregående, räknades vid behandlingen
i 1929 års statsverksproposition av frågan örn anslagsbehovet för
innevarande budgetår allenast med en reduktion av 2 %. Med hänsyn till
vad medicinalstyrelsen anfört synes nedsättningen för nästa budgetår kunna
göras något större, dock enligt min mening icke större än till ungefär 3 %.
I följd härav skulle anslaget för budgetåret 1930/1931 kunna upptagas till
omkring 4,250,000 kronor. Emellertid torde det erfarenhetsmässigt kunna
förväntas, att färdigställandet av vissa i medicinalstyrelsens kalkyler medtagna
nya anstalter kommer att i någon män fördröjas, så att vårdbidrag
därtill icke, såsom medicinalstyrelsen beräknat, kommer att under budgetåret
1930/1931 utgå för helt år. Ett återförande av anslagssumman till det
av medicinalstyrelsen förordade beloppet 4,200,000 kronor synes på denna
grund vara berättigat. Till sistnämnda belopp bör emellertid läggas ett belopp
av omkring 110,000 kronor, motsvarande den beräknade tillfälliga belastningsökningen
vid bifall till förslaget om ändring i sättet för utbetalning av driftbidragen
till kustsanatorierna. Det erforderliga bidragsbeloppet skulle alltså
— med viss avrundning nedåt — kunna uppskattas till 4,300,000 kronor.»

Vad angår den under förevarande punkt föreslagna ändringen i sättet
för utbetalande av driftbidrag till kustsanatorierna, har utskottet funnit vad
som till stöd härför anförts motivera en dylik åtgärd. Utskottet tillstyrker
alltså den av departementschefen förordade ändringen härutinnan.

Då anledning till jämkning av det av Kungl. Majit under förevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 häjt. (Nr 5.)

Utskottets

yttrande.

C01 30 G

Folk sanatorierna.

[61.]

Trissa

arbeten vid
Österåsens
folksanatorium.

[62.]

82 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

punkt äskade anslagsbeloppet icke synts utskottet föreligga, får utskottet
alltså hemställa,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna
för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu 3,700,000 kronor,
med 600,000 kronor till 4,300,000 kronor;

samt

b) godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändringen i
grunderna för anslagets användning.

60:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 61)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 321 och 322) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till folksanatorierna för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra anslag av 150,000 kronor.

61 :o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 62) att till vissa arbeten
vid Österåsens folksanatorium för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 145,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 322—330 i statsrådsprotokollet. I

I skrivelse den 20 september 1927 hemställde överstyrelsen för folksanatorierna,
att för utförande av vissa ändrings- och förbättringsarbeten
inom folksanatorierna vid Österåsen, Hålahult och Spenshult måtte beviljas
ett anslag av 850,000 kronor, att utgå med 450,000 kronor under budgetåret
1928/1929 samt med 200,000 kronor under vardera av budgetperioderna
1929/1930 och 1930/1931.

Vid anmälan den 4 januari 1928 av berörda skrivelse — statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, punkt 60 — anförde föredragande departementschefen,
att de ifrågasatta arbetena i stor omfattning syntes vara av den beskaffenhet,
att de inom en nära framtid borde komma till utförande för att
sätta sanatorierna i tidsenligt skick. Med hänsyn till de krav, som ett bifall
till av departementschefen på andra punkter framställda förslag komme
att ställa å statskassan, ansåg denne sig emellertid i avseende å budgetåret
1928/1929 blott kunna i inskränkt omfattning tillstyrka bidrag till förevarande
ändamål. Endast i vad förslaget avsåge modernisering av köksavdelningen
vid Österåsens sanatorium, vilket arbete syntes vara av den
brådskande beskaffenhet, att det borde i första rummet komma till utförande,
fann departementschefen sålunda medel för budgetåret i fråga kunna
avses. Kostnaderna för detta arbetes utförande hade i överstyrelsens framställning
beräknats komma att uppgå till 150,610 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

83

Med hänsyn till att förslaget rörande arbeten för modernisering m. m. av
köksavdelningen vid Österåsens sanatorium då vore föremål för granskning
av 1927 års besparingsnämnd blev emellertid — på departementschefens förslag
— vederbörligt belopp för verkställande av arbetena i fråga endast förberedelsevis
beräknat i riksstatsförslaget för perioden 1928/1929.

Sedan 1927 års besparingsnämnd den 31 januari 1928 avgivit det begärda
utlåtandet, avlät Kungl. Majit den 17 februari samma år proposition, nr 85,
till riksdagen, uti vilken proposition — förutom annat, som i detta sammanhang
ej är av intresse — hemställdes, att till vissa arbeten inom köksavdelningen
vid Österåsens folksanatorium måtte för budgetåret 1928/1929 anvisas
ett extra reservationsanslag av 140,000 kronor.

I skrivelse den 17 april 1928, nr 115, anmälde riksdagen, bland annat, att
riksdagen i anledning av propositionen och en i ämnet väckt motion till
vissa arbeten inom köksavdelningen vid ifrågavarande sanatorium anvisat ett
extra reservationsanslag av 145,000 kronor.

De arbeten vid österåsens sanatorium, vilkas utförande nu ifrågasatts, äro
det sista ledet i genomförandet av den plan, som uppgjorts för att sätta
nämnda anstalt i tidsenligt skick. Kostnaderna belöpa sig å 215,670 kronor.

Med hänsyn till de synnerligen betydande utgifter, som för bidrag till
anordnande av tuberkulossjukvårdsanstalter — och särskilt för uppförande av
centralsanatorier inom Västerbottens och Norrbottens län — i följd av tidigare
riksdagsbeslut torde komma att drabba statsverket under nästa budgetår, har departementschefen
emellertid ansett sig nödsakad att beträffande bidrag till här
förevarande arbeten för nämnda period förorda en begränsning till sådana arbeten,
vilka äro mest trängande och vilka även böra utföras i ett sammanhang.
Vid granskning av de föreslagna arbetena ur nu angivna synpunkter har departementschefen
funnit, att med bidrag till uppförande av ett nytt boställshus
samt till reparation och modernisering av ett gammalt boställshus ännu bör
kunna något anstå. Däremot har bidrag redan för nästa budgetår’’ synts
böra utgå till verkställande av planerade arbeten med dels ändringar och tillbyggnader
av vårdpaviljongernas sanitäravdelningar, dels reparation av dagrummen
och dels omläggning av värmesystemet. Bidrag i här förordade fall
hava ansetts böra — i form av särskilt reservationsanslag — utgå med det
belopp, vartill de sammanlagda kostnaderna för arbetenas utförande beräknats
eller (51,000 + 3,270 + 92,100) 146,370 kronor, lämpligen avrundat till

145,000 kronor.

De ändrings- m. fl. arbeten vid Österåsens sanatorium, vartill medel för
nästkommande budgetår äskas, hava synts utskottet av behovet påkallade
och av beskaffenhet att snarast böra komma till utförande.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag härutinnan får alltså
utskottet, som icke haft något att erinra mot de för ändamålet beräknade
kostnaderna, hemställa,

att riksdagen må till vissa arbeten vid Österåsens follcsanatorium
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 145,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

84

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Understödjande
aldis
pens ärverksamhet.

[63.]

Utskottets

yttrande.

Behandling
av medellösa
lupuspatienter
från
landsorten.

[64.]

62:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 63) att till understödjande
av dispensärverksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 450,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 330—332 i statsrådsprotokollet.

Till statsbidrag för understödjande av dispensärverksamhet har riksdagen
beviljat extra förslagsanslag alltsedan år 1914. För budgetåren 1927/1928
och 1928/1929 utgjorde anslaget 380,000 kronor, respektive 390,000 kronor.
I riksstaten för budgetperioden 1929/1930 är anslaget uppfört med 420,000
kronor.

Gällande föreskrifter för användningen av anslag till förevarande ändamål
äro — i anslutning till av riksdagen godkända grunder — meddelade i kungörelse
den 8 maj 1925 (nr 329) med däri genom kungörelse den 10 maj
1929 (nr 84) gjord ändring. Genom berörda ändring infördes ett stadgande
av innebörd att, där ett centralt organ inrättats för ledning av flera till
statsbidrag berättigade dispensärers verksamhet, statsbidrag må kunna utgå
även till bestridande av å sådant organ direkt belöpande utgifter i samma
utsträckning och på enahanda villkor, som gälla i avseende å dispensär.

I detta sammanhang må även bringas i erinran, att Kungl. Majit genom
brev sistnämnda dag — samtidigt med att anslaget för budgetåret 1929/1930
ställdes till medicinalstyrelsens förfogande — anbefallde styrelsen att på
lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet på betydelsen av frågan,
huruvida och i vad mån genom central ledning av dispensärvård och liknande
omvårdnad av tuberkulossjuka — exempelvis genom s. k. tuberkulosnämnd
— kunde vinnas fördelar ur vårdsynpunkt samt besparingar såsom
följd av effektivare utnyttjande av anställd personal eller på annat sätt.

Den nu föreslagna anslagsökningen är föranledd av, att anslaget överskridits.
Belastningen för budgetåret 1928/1929 utgör omkring 445,000
kronor.

Då utskottet icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits förslag, får
utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till understödjande av dispensärverksamhet
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

450,000 kronor.

63:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 64) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 332) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten, nu 70,000
kronor, med 10,000 kronor till 60,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

85

64:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 65) angående höjning av
det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för vissa patienter vid
radiumhemmet i Stockholm kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

65:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 66) att till bidrag till
uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 333 och 334 i statsrådsprotokollet.

Anslag till bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus
hava i riksstaten upptagits från och med år 1921.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 7 september
1920 (nr 667) med däri genom kungörelse den 18 juni 1927 (nr 257) gjord
ändring.

Anslaget, som städse haft karaktären av förslagsanslag, utgick för budgetåret
1928/1929 med 750,000 kronor och är i riksstaten för budgetåret 1929/1930
upptaget till 600,000 kronor.

I jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade anslaget innebär
sålunda Kungl. Majits förevarande förslag en nedsättning av anslaget med

100,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må till bidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra förslagsanslag av 500,000 kronor.

66:o) På grund av Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 67)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 334 och 335) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 750,000 kronor.

67:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 68) att till bidrag till
uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 335—339 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1927 har riksdagen beviljat medel till bidrag till uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka. Sålunda anvisade riksdagen för nämnda
ändamål för budgetåret 1927/1928 ett extra förslagsanslag av 225,000 kronor,
för budgetåret 1928/1929 ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor och
för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Bidrag till
resor för
vissa patienter
vid
radiumhemmet
i
Stockholm.

[65.]

Bidrag till
uppförande,
inrättande
eller inlösen
av epidemisjukhus.

[66.]

Bidrag till
driften av
epidemisjukhus.

[67.]

Bidrag till
uppförande
m. m. av hem
för kroniskt
sjuka.
[68.]

86

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 27 juni 1927
(nr 245) med däri genom kungörelse den 10 maj 1929 (nr 83) gjord ändring.
Rörande det huvudsakligaste innehållet i 1927 års kungörelse lämnades en
i-edogörelse i den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen, femte
huvudtiteln, sid. 266—267, till vilken redogörelse må hänvisas. Här må
endast framhållas dels att enligt § 2 mom. 2 i 1927 års kungörelse statsbidrag
icke må sammanlagt utgå för flera sjukplatser än: för stad, som icke
deltager i landsting, en på varje tal av tvåtusen av stadens invånare och för
landstingsområde en på varje tusental av landstingsområdets invånare, dock
att i intetdera fallet vid beräkning av det antal sjukplatser, för vilket statsbidrag
sålunda högst må sammanlagt utgå, hänsyn skall tagas till anstalter,
som äro avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka
från viss eller vissa kommuner eller från visst landstingsområde, dels och
att statsbidrag icke kan utgå för anstalter, som anordnats före den 1 januari
1927.

Efter inhämtande av riksdagens medgivande i ämnet (se 1929 års statsverksproposition,
femte huvudtiteln, sid. 309, och riksdagens skrivelse den
3 maj 1929 nr 5 A, punkt 59) har emellertid Kungl. Majit genom brev till
vissa länsstyrelser den 10 maj 1929 förklarat, att för anordnandet av vissa
före 1926 års utgång inrättade landstingsanstalter för kroniskt sjuka finge
i den utsträckning brevet angåve utgå statsbidrag från ifrågavarande anslag
med hälften av de belopp, som jämlikt gällande bestämmelser kunnat för
ändamålet i statsbidrag utbetalas, därest anstalterna anordnats efter ingången
av år 1927. I sammanhang därmed har Kungl. Majit genom omförmälda
kungörelse den 10 maj 1929 — likaledes efter hörande av 1929 års riksdag
— gjort ett tillägg till förenämnda § 2 mom. 2, däri förordnats, att vid beräkning
av det antal sjukplatser, för vilket statsbidrag enligt 1927 års kungörelse
högst må sammanlagt utgå inom visst landstingsområde, hänsyn
skall tagas till de platser för vård av kroniskt sjuka, vilka icke innefattas
under bestämmelserna i sistnämnda kungörelse men för vilka likväl, enligt
särskilt av Kungl. Majit i enlighet med av riksdagen lämnat medgivande
fattat beslut, bidrag må hava utgått från ifrågavarande anslag.

Det av riksdagen för budgetåret 1929/1930 beviljade anslaget av 200,000
kronor ställdes genom brev till medicinalstyrelsen den 10 maj 1929 till
styrelsens förfogande att användas i enlighet med de i brevet och nyssnämnda
kungörelser meddelade föreskrifterna. Därvid framhöll Kungl. Majit
för medicinalstyrelsen angelägenheten av att det vid handläggning av ärenden
angående statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem för kroniskt
sjuka toges under övervägande dels huruvida hem, till vilket bidrag ifrågasattes,
skulle erhålla en för rationell drift lämplig storlek, dels oclc, vad anginge
hem inom landstingsområde, huruvida och med vilket platsantal hemmet
— ur synpunkten dels av en i möjligaste män jämn fördelning å landstingsområdets
samtliga invånare av det genom gällande folkmängd sregel begränsade
antalet statsunderstödda sjukplatser för ifrågavarande ändamål, dels
ock av platsens lämplighet ur kommunikationssynpunkt — borde ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

87

Vid anmälan av frågan om anslag för nu ifrågavarande ändamål för nästkommande
budgetår bar departementschefen anfört följande:

»Då systemet med statsbidrag för uppförande eller inrättande av hem för
kroniskt sjuka samt till driften av sådana hem infördes och det därvid bestämdes,
att bidrag skulle kunna utgå såväl till landsting som till kommuner
och kommunalförbund, föranleddes detta tydligen därav, att man var
oviss örn, i vilken utsträckning benägenhet skulle finnas för inrättande av
dylika hem, och alltså ville understödja strävanden från olika håll i dylikt
hänseende. Emellertid har det visat sig, att intresset för upprättandet av
hem för kroniskt sjuka inom stora delar av riket varit mycket livligt, så att
till och med på sina håll viss konkurrens örn statsbidragen uppstått mellan
landsting å ena sidan och kommuner eller kommunsammanslutningar å den
andra sidan eller mellan kommuner eller kommunsammanslutningar inbördes.
En granskning av upprättade förteckningar över de hem, till vilka
byggnads- eller driftbidrag lämnats, ger också vid handen, att följden blivit
olikheter i förevarande hänseende, som knappast kunna anses betingade av
sakens natur. Inom somliga landstingsområden förekomma sålunda övervägande
landstingsanstalter, under det att i andra län bidrag utgått till
kommunala hem i sådan utsträckning, att med hänsyn till gällande s. k.
folkmängdsregel utrymme knappast finnes för några för större områden avsedda,
av landsting eller kommunalförbund anordnade, statsunderstödda anstalter.
Dessa förhållanden voro anledningen till den anmaning, som Kungl.
Majit, på sätt nyss anförts, i brev den 10 maj 1929 riktade till medicinalstyrelsen.
Då saken är av stor vikt, har jag här ytterligare velat fästa uppmärksamheten
på berörda förhållanden. Det vill synas, som örn länsstyrelserna
efter samråd med medicinalstyrelsen borde kunna, där så icke redan
skett, påkalla landstingens och kommunernas intresse för ett mera
rationellt ordnande av frågan inom de särskilda landstingsområdena.

Beträffande härefter anslagsberäkningen för nästa budgetår, lärer man,
vad angår de av medicinalstyrelsen omförmälda statsbidrag örn tillhopa högst

374,000 kronor, vilka beviljats under budgetåret 1927/1928 men icke hunnit
då utbetalas, av i 1929 års statsverksproposition anförda skäl (femte huvudtiteln
sid. 316—317) böra utgå från att desamma avföras från det för berörda
budgetår anvisade förslagsanslaget till uppförande m. m. av hem för
kroniskt sjuka. I följd härav torde, på sätt medicinalstyrelsen också gjort,
vid beräkning av här ifrågavarande anslagsbehov kunna bortses från detta
belopp. Statens kostnader under nästa budgetår för anordnande av hem for
kroniskt sjuka har av medicinalstyrelsen beräknats till dels 102,oOO kronor
för statsbidrag till vid tidpunkten för ingivande av styrelsens skrivelse antingen
redan av Kungl. Majit beviljade eller av medicinalstyrelsen tillstå rkta,
men av Kungl. Majit ännu icke slutgiltigt behandlade ansökningar om dylikt
bidrag och dels 189,000 kronor för statsbidrag till av medicinalstyrelsen vid
samma tidpunkt ännu icke slutgiltigt behandlade bidragsansökningar, vilka
syntes vara av beskaffenhet att kunna bifallas. Mot dessa beiäkningar bär
jag icke någon erinran att framställa.

88

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Bidrag
till driften
av hem för
kroniskt
sjuka.

[69.]

Vad beträffar medicinalstyrelsens uppskattning av medelsbehovet för anordnande
av sådana anstalter, för vilka anskaffningsbidrag ännu icke begärts,
får jag erinra, att styrelsens beräkning uppgjorts före landstingens
lagtima sammanträden år 1929. Med hänsyn därtill hava till komplettering
av denna beräkning efter avslutande av nämnda sammanträden införskaffats
uppgifter rörande av landstingen fattade beslut beträffande upprättande av
hem för kroniskt sjuka. Med ledning av de från landstingen erhållna uppgifterna
har inom socialdepartementet beräknats, att i nu avsedda fall statsbidrag
under budgetåret 1930/1931 skulle kunna komma att erfordras för i runt
tal 40 sjukplatser i nyuppförda byggnader samt för 70 platser i av vederbörande
landsting inredda, för ändamålet inköpta byggnader. För samtliga
nämnda platser, rörande vilka beslut av landstingen redan fattats, skulle
alltså beräknas bidrag med ett sammanlagt belopp av (40 X 1,500 + 70 X 1,000)

130,000 kronor. Det torde emellertid vara nödvändigt, att utöver detta belopp
ytterligare medel beräknas, nämligen för mötande av krav på bidrag
till hem, vilka kunna komma att anordnas av kommuner eller kommunalförbund
eller som må beslutas av landsting år 1930 och som kunna bliva
färdiga till avsyning före utgången av budgetåret 1930/1931. För sistnämnda
ändamål beräknades i fjolårets statsverksproposition ett belopp av 30,000
kronor, och med samma summa synes böra räknas för nästkommande budgetår.
Anslagsbehovet för sist omförmälda två anstaltsgrupper skulle således
kunna uppskattas till sammanlagt 160,000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså anslaget för anskaffningsbidrag under
nästa budgetår böra upptagas till (102,500 + 189,000 + 160,000) 451,500
eller, i avrundat tal, till 450,000 kronor.»

Utskottet delar departementschefens mening därom, att länsstyrelserna
böra, där så icke redan skett, efter samråd med medicinalstyrelsen påkalla
landstingens och kommunernas intresse för ett mera rationellt ordnande av
frågan örn uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka.

Under uttalande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot beräkningen av nu ifrågavarande anslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till bidrag till uppförande m. m. av hem för
kroniskt sjuka för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 450,000 kronor.

68:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 69) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.
339 och 340) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 750,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

89

69:o) Kungl. Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 70) att Kliniker vid

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen sjukvårds- vanföreanstalanstalterna,
underavdelningen vanföreanstalter, uppförda ordinarie förslags- r7n ]
anslaget till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och
Hälsingborg, under samma avdelning och underavdelning med rubriken kliniker
vid vanföreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 160,000
kronor;

dels och godkänna de av departementschefen förordade grunderna för sistnämnda
anslags användning.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 341—343 i
statsrådsprotokollet.

I riksstaten för innevarande budgetår äro följande för vanföreväsendet
avsedda ordinarie förslagsanslag uppförda med här angivna belopp, nämligen
till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
med 136,000 kronor, till polikliniker vid nämnda vanföreanstalter
med 15,000 kronor, till underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra
med 70,000 kronor samt till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade
undervisningsanstalterna för vanföra m. m. med 140,000 kronorIfrågavarande
anslag voro för budgetåret 1928/1929 upptagna till respektive
124,000, 15,000, 70,000 och 123,000 kronor.

Gällande grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag äro
godkända av 1924 års riksdag och av Kungl. Maj:t fastställda genom brev
den 11 april 1924. De innebära, att statsbidrag från anslagen må tills vidare

utgå med följande belopp:

till vanföreanstalternas kliniker, per dag och patient........... kronor 2:15

» poliklinikerna, per anstalt och kvartal.............................. » 1,250: —

» skol- och uppfostringshemmen, per dag och elev............ » 2: —

» undervisningsanstalternas interna elever, per elev och

månad .............................................................................. » 54: —

» undervisningsanstalternas externa elever, per elev och

månad, högst ................... » 21: —

Tillika finnas bestämmelser meddelade angående det högsta antal vårdplatser
å kliniker samt skol- och uppfostringshem, för vilket statsbidrag må
utgå vid de särskilda anstalterna.

I 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 64) framlades
förslag om viss minskning av bidragen till ifrågavarande kliniker samt skolock
uppfosfringsliem. I betraktande av att bidragen så nyligen som genom
beslut av 1924 års riksdag undergått sänkning ansåg emellertid 1927 års
riksdag, att bidragen icke åter borde beskäras (riksdagens skrivelse nr 5 A,
punkt 56).

I samband med beslutet örn inrättande av en ny vanföreanstalt i Härnösand
förutsattes, att statsbidrag till dess drivande skulle utgå efter samma

90

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

grunder, som gällde beträffande de redan befintliga vanföreanstalterna.
Med hänsyn härtill hava benämningarna av ifrågavarande anslag ansetts böra
ändras så att därav framginge, att anslagen ej enbart vore avsedda för de förut
befintliga anstalterna. Anslaget till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
anordnade undervisningsanstalterna för vanföra m. m. syntes i detta
samband böra erhålla en beteckning, som bättre än den nuvarande angåve
dessa undervisningsanstalters speciella karaktär och samtidigt utvisade skillnaden
mellan ifrågavarande undervisningsanstalter samt skol- och uppfostringshemmen
för vanföra. De fyra anslagen syntes framdeles böra benämnas
kliniker vid vanföreanstalter, polikliniker vid vanföreanstalter, skol- och
uppfostringshem för vanföra samt yrkesskolor för vanföra m. m.

Det först nämnda av dessa anslag har nu föreslagits att höjas med 24,000
kronor. Anledningen härtill är, att antalet klinikplatser vid vanföreanstalterna
i Stockholm och Hälsingborg ökats eller komme att ökas. Någon höjning
av anslaget på grund av Härnösandsanstaltens tillkomst har däremot ansetts
icke vara behövlig.

Anslagen till polikliniker vid vanföreanstalterna och till underhåll av skolocli
uppfostringshem för vanföra hava ansetts böra bibehållas vid sina nuvarande
belopp å respektive 15,000 och 70,000 kronor. Visserligen har belastningen
å sistnämnda anslag under budgetåret 1928/1929 allenast utgjort
58,774 kronor, men då under hösten 1929 tillkommit 5 nya platser vid skoloch
uppfostringsavdelningen å vanföreanstalten i Stockholm, vore en ökning
av utgifterna å detta anslag att förutse.

I samband med utvidgningen av vanföreanstalten i Göteborg hade avsetts,
att platsantalet å därvarande yrkesskolor skulle ökas med 30. Ehuru Kungl.
Majit ännu icke medgivit statsbidrag för dessa nya elevplatser, borde man
räkna med att belastningen å anslaget till yrkesskolor för vanföra (undervisningsanstalter
för vanföra) såsom en följd av platsökningen kunde komma
att stiga med omkring 15,000 kronor. Då utgifterna å anslaget under den
senast förflutna budgetterminen uppgått till omkring 150,000 kronor, syntes
anslaget för nästa budgetperiod böra upptagas till lägst sistnämnda belopp.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran vare sig mot de föreslagna
förändringarna i avseende å rubrikerna å förevarande och de under punkterna
70—72 här nedan omförmälda anslagen eller mot storleken av de
äskade anslagsbeloppen och grunderna för deras användning, får alltså under
denna punkt hemställa,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda
ordinarie förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, under samma
avdelning och underavdelning med rubriken kliniker vid van -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

91

föreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 160,000
kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för
sistnämnda anslags användning.

70:o) Under åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt Polikliniker
anfört, får utskottet hemställa, Anstalter?

att riksdagen må, [71.]

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda
ordinarie förslagsanslaget till polikliniker vid vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, under samma
avdelning och underavdelning med rubriken polikliniker vid
vanföreanstalter uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 15,000
kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för
sistnämnda anslags användning.

71:o) Under hänvisning till vad utskottet under punkt 69 anfört hemställer
utskottet,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda
ordinarie förslagsanslaget till underhåll av skol- och uppfostringshem
för vanföra, under samma avdelning och underavdelning
med rubriken skol- och uppf Östr ing shem för vanföra
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 70,000 kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna
för sistnämnda anslags användning.

Skol■ och
uppfostringsringshem
för
vanföra.

[72.]

72:o) Under åberopande av vad utskottet under punkt 69 anfört, får
utskottet hemställa,

att riksdagen må,

a) med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
sjukvårdsanstalterna, underavdelningen vanföreanstalter, uppförda
ordinarie förslagsanslaget till de i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg inrättade undervisningsanstalterna för vanföra
m. m., under samma avdelning och underavdelning med
rubriken yrkesskolor för vanföra m. m. uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av 150,000 kronor; samt

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade grunderna för
sistnämnda anslags användning.

Yrkesskolor
för vanföra
ra. ra.

[73.]

92

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vanföreanstalt
i
Härnösand.

[74.]

73:o) Kungl. Majit lian föreslagit riksdagen (punkt 74) att till vanföreanstalt
i Härnösand för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 475,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 344—347 i statsrådsprotokollet.

Med bifall till en den 22 februari 1927 avlåten proposition, nr 137, beslöt
riksdagen, bland annat, att dels medgiva, att det för Hemsö kustartillerikår
ursprungligen avsedda kasernetablissementet i Härnösand finge för en beräknad
kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten K. Giiettler i augusti 1926 för
ett såsom alternativ betecknat förslag uppgjorda ritningar, dels och till vanföreanstalt
i Härnösand för budgetåret 1927/1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 75,000 kronor.

För budgetåret 1928/1929 beviljades ett fortsatt anslag för ändamålet å

200.000 kronor. Därvid beräknades, att återstoden av den kalkylerade kostnadssumman
skulle fördelas på budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Sedan med en för den blivande anstaltens skötande bildad förening
— föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland — träffats överenskommelse
örn anstaltens drivande, anbefallde Kungl. Majit genom brev den 16 mars
1928 byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen och föreningen
för bistånd åt vanföra i Norrland låta i huvudsaklig överensstämmelse med
av arkitekten Giiettler i augusti 1926 uppgjorda ritningar för en kostnad av
högst 960,000 kronor utföra erforderliga byggnadsarbeten för ifrågavarande
kasernetablissements omändring till vanföreanstalt, därvid byggnadsstyrelsen
skulle äga att efter samråd med medicinalstyrelsen och nyssnämnda förening
företaga de smärre ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga
eller lämpliga och av medicinalstyrelsen efter föreningens hörande godkändes
samt icke medförde ökning av kostnaden.

I överensstämmelse med förslag från medicinalstyrelsen äskades i 1929
års statsverksproposition fortsättningsvis ett extra reservationsanslag av

450.000 kronor till vanföreanstalt i Härnösand. Riksdagen biföll detta
förslag (skrivelse nr 5 A, punkt 63). Genom beslut den 10 maj 1929 ställde
Kungl. Majit det sålunda beviljade anslaget till byggnadsstyrelsens förfogande.

I skrivelse den 18 april 1929 hade emellertid byggnadsstyrelsen anmält,
att anbud införskaffats å utförandet av byggnads- och planeringsarbetena m. m.
i enlighet med ett av arkitekten Giiettler upprättat, reviderat förslag, åskådliggjort
å av honom upprättade nya, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929
dagtecknade ritningar. Vidare hade efter verkställda specialutredningar upprättats
ritningar och kostnadsberäkningar m. m. rörande värme- och sanitärtekniska
installationer, maskinell utrustning, elektriska anläggningar och kylanläggning.
De sålunda verkställda närmare utredningarna hade givit vid
handen, att det icke vore möjligt att begränsa kostnaderna för byggnadsföretaget
till det av riksdagen godkända beloppet av 960,000 kronor, trots
att avsevärda inskränkningar och förenklingar beträffande själva byggnads -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

93

arbetet genomförts i det reviderade förslaget. Enligt en i byggnadsstyrelsens
skrivelse framlagd kostnadsberäkning skulle ombyggnadsföretaget kräva ett
sammanlagt belopp av 1,204,000 kronor, i vilket belopp dock inräknats närmare
angivna belopp för utförande av vissa kompletterande, såsom nödvändiga
ansedda arbeten och anordningar.

Med anledning av innehållet i byggnadsstyrelsens ifrågavarande skrivelse
föreslog Kungl. Majit uti en den 10 maj 1929 avlåten proposition, nr 237,
riksdagen att — med ändring av vad 1927 års riksdag bestämt — medgiva,
att omändringen till vanföreanstalt av ifrågavarande kasernetablissement
finge ske i huvudsaklig överensstämmelse med förberörda av arkitekten
Guettler upprättade, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929 dagtecknade
ritningar och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor. I denna
proposition återfinnes en sammanfattande redogörelse för ärendets tidigare
behandling, till vilken redogörelse må hänvisas.

Sedan riksdagen i skrivelse den 1 juni 1929, nr 271, anmält, att riksdagen
med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter ansett sig böra
bifalla Kungl. Majits ifrågavarande förslag, har Kungl. Majit genom brev
den 14 juni 1929 föreskrivit, att etablissementets omändring till vanföreanstalt
skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse med sistberörda ritningar
och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor. I samband därmed
har stadgats, att det skulle åligga byggnadsstyrelsen att beträffande utförande
av omändringsarbetena — utöver vad i sådant hänseende i brevet den 16
mars 1928 föreskrivits — vidtaga alla de åtgärder, vilka utan åsidosättande
av det med omändringen avsedda ändamålet vore ägnade att begränsa kostnaderna
för arbetenas utförande. Härvid hade styrelsen särskilt att taga
under omprövning, huruvida icke i anslutning till den uppfattning i ämnet,
som kommit till synes i den till 1927 års riksdag avlåtna propositionen nr 137
(s. 31), det i styrelsens skrivelse den 18 april 1929 till administrationskostnader,
arkitekt- och kontrollantarvode m. m. beräknade beloppet av 79,000
kronor skulle kunna något reduceras, och hade byggnadsstyrelsen att i samband
med äskande av fortsatt anslag till ifrågavarande omändringsarbetens
utförande inkomma med redogörelse för de åtgärder, styrelsen i det angivna
besparingssyftet vidtagit eller avsåge att vidtaga.

Av det sålunda anförda framgår, att av de beräknade kostnadeima för
vanföreanstaltens uppförande hittills anvisats 725,000 kronor och att det nu
äskade anslaget alltså utgör slutbeloppet för anstaltens färdigställande.

Förevarande förslag har utskottet ansett sig böra tillstyrka. Utskottet
vill emellertid på given anledning hava uttalat, att enligt utskottets mening
arkitektarvodet synes hava beräknats väl högt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 475,000
kronor.

Utskottets

yttrande.

94

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Bidrag till
resor för vanföra
jämte
vårdare.

[75.]

Utskottets

yttrande.

Eugenia hemmet.

[76.]

74:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 75)

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra
jämte vårdare, nu 120,000 kronor, med 10,000 kronor till 130,000 kronor;

dels ock godkänna den av departementschefen förordade ändringen i grunderna
för anslagets användning.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 348 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget för bidrag till resor för vanföra jämte vårdare
var i riksstaten för budgetåret 1926/1927 uppfört med 90,000 kronor.

Bestämmelser rörande ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i kungörelse
den 1 december 1914 (nr 459) med däri genom kungörelser den 29
augusti 1919 (nr 578) och den 7 maj 1926 (nr 173) gjorda ändringar.

I överensstämmelse med beslut av 1927 års riksdag hava genom kungörelse
den 6 maj 1927 (nr 150) bestämmelserna utsträckts att från och med
den 1 juli 1927 i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande resor, som av vanföra
jämte vårdare företagas till och från anstalten Eugeniahemmet i Stockholm.
På grund av den därigenom motsedda ökningen i utgifterna från
anslaget samt belastningssiffran för budgetåret 1925/1926 blev anslaget från
och med budgetåret 1927/1928 höjt till 105,000 kronor.

Med hänsyn till belastningssiffran för perioden 1927/1928 — 123,877 kronor
— ävensom till väntad ökning under budgetåret 1929/1930 av antalet klinikpatienter
vid vanföreanstalterna höjdes anslaget från och med sistnämnda
budgetår till 120,000 kronor.

Den nu äskade förhöjningen är föranledd av ökade utgifter å anslaget.

Vad beträffar den föreslagna ändringen i anslagets användning, avser
denna, att statsbidrag av här ifrågavarande slag må kunna utgå redan under
nästa budgetår även för resor till den blivande vanföreanstalten i Härnösand
eller i samband med densamma anordnat skol- och uppfostringsliem.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
alltså hemställa,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor
för vanföra jämte vårdare, nu 120,000 kronor, med 10,000 kronor
till 130,000 kronor;

samt

b) godkänna den av departementschefen i statrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändringen i
grunderna för anslagets användning.

75:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 76)
och linder hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 349) i ämnet innehåller,
hemställer utskottet,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

95

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till Eugeniahemmet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 5,000 kronor.

76:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 77) oell
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 351 och 352) i ämnet
innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
förslagsanslag av 60,000 kronor.

77:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 78) att till bidrag för
anställning av distriktssköterskor, att utgå enligt av departementschefen förordade
ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 220,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 353—355 i statsrådsprotokollet.

Riksdagen har alltsedan år 1919 anvisat ett extra förslagsanslag till
beredande av bidrag för anställning av distriktssköterskor. För vartdera av
budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har anslaget uppförts med 190,000 kronor
men höjdes för innevarande period till 195,000 kronor.

Bestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor
hava meddelats genom kungörelse den 30 april 1920 (nr 234). I denna författning
hava därefter ändringar vidtagits genom kungörelser den 26 september
1921 (nr 556), den 23 januari 1922 (nr 50), den 8 juni 1923 (nr 196)
och den 8 maj 1925 (nr 330). Därjämte har genom kungörelse den 16 oktober
1925 (nr 418) föreskrivits viss ändring i övergångsbestämmelserna till
författningen i fråga. Statsbidragets belopp är 500 kronor örn året för
varje distriktssköterskebefattning; dock utgår bidrag allenast för tid, då
befattningen uppehälles av ordinarie innehavare eller av vikarie med viss
minimikompetens.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget sammanhänger med att antalet
bidragsberättigade sjuksköterskebefattningar ökats.

Det föreliggande förslaget innebär ock, att villkoren för statsbidrag till
avlöning åt distriktssköterskor skulle från och med år 1931 skärpas på det
sätt, att de komme att jämväl innefatta skyldighet för distriktssköterska att,
där fattigvårdssamhälle inom sköterskedistriktet det krävde, biträda den, som
vid allmän sjukvårdsanstalt handhade hjälpverksamhet för sinnessjuka.

Vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit riksdagen, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka och hemställer alltså,

att riksdagen må till bidrag för anställning av distriktssköterskor•,
att utgå enligt av departementschefen i statsrådspro -

Lindring
i mindre
bemedlade
patienters å
landsbygden
sjukvårdskostnader.

[77.]

Bidrag för
anställning
av distriktssköterskor.

[78.]

Utskottets

yttrande.

96

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Dyrtidslijälp
åt distriktssköterskor.

[79.]

Utskottets

yttrande.

tokollet över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade
grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 220,000 kronor.

78:o) Kungl. Majit Ilar föreslagit riksdagen (punkt 79) att till dyrtidslijälp åt
distriktssköterskor, att utgå enligt av departementschefen förordade ändrade
grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,500
kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 355 och
356 åberopade statsrådsprotokollet.

Dyrtidslijälp åt distriktssköterskor har utgått alltsedan år 1920. Anslagen
för detta ändamål utgjorde till en början 100,000 kronor för år, men med
hänsyn till minskad belastning har successiv anslagsnedsättning ägt rum.
För vartdera av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har anslaget uppförts
med endast 2,000 kronor. I riksstaten för innevarande period är anslagsbeloppet
ytterligare sänkt till 1,500 kronor.

Nuvarande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidslijälp äro
innefattade uti kungörelse den 7 maj 1926 (nr 172) med däri genom kungörelse
den 6 maj 1927 (nr 148) gjord ändring. Till sitt innehåll motsvara
bestämmelserna de under en följande punkt (82) omförmälda föreskrifterna
örn dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl. Sålunda undantagas från dyrtidshjälps
åtnjutande distriktssköterskor och barnmorskor, vilka under näst
föregående kalenderår haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad,
av 1,500 kronor eller därutöver. Dyrtidshjälpen utgår med det belopp, varmed
den inkomst — dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad — som distriktssköterska,
respektive barnmorska, åtnjutit under näst föregående kalenderår,
understiger 1,500 kronor, dock i intet fall med högre belopp än
200 kronor.

Den nu föreslagna ändringen i villkoren för dyrtidshjälpens utgående
innebär, att vid uppskattning av distriktssköterskas inkomst jämväl skall
bortses från sådant särskilt statsbidrag (ödemarkstillägg) enligt kungörelsen
den 15 juni 1923 (nr 227) angående statsbidrag till åtgärder för åstadkommande
av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden med däri sedermera
gjorda tillägg, som distriktssköterska inom ödemarksområde må hava
uppburit för samma år.

Den föreslagna ändringen i grunderna för ifrågavarande dyrtidshjälps åtnjutande
Ilar utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Då storleken av det äskade anslaget — utgörande samma belopp, som för
innevarande budgetår anvisats — ej heller givit utskottet anledning till
erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, att
utgå enligt av departementschefen i statsrådprotokollet över
socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade grunder,
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
1,500 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

97

79:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 80) oell under hänvisning till
vad statsrådsprotokollet (sid. 356—358) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till stipendier för deltagande i kurs för utbildande
av instrulctionsslcötersTcor och husmödrar vid sjukhus för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor.

80:o) I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 81)
och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid. 358—360) i ämnet
innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och
reservbarnmorskor för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 690,000 kronor.

81:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 82) att till dyrtidshjälp
åt distriktsbarnmorskor m. fl., att utgå enligt av departementschefen förordade
ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 360—362 i
statsrådsprotokollet.

Till dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa av kommun fast anställda
barnmorskor hava anslag beviljats från och med år 1920. Anslagsbeloppet
utgjorde till en början 400,000 kronor för år men har sedermera
successivt minskats. För budgetåret 1925/1926 utgjorde anslaget 250,000
kronor.

Ett av Kungl. Majit för 1926 års riksdag (proposition nr 20) framlagt och
av riksdagen godkänt förslag rörande bland annat höjning av löneförmånerna
för distriktsbarnmorskor beräknades medföra en minskning i kostnaderna
för dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., så att dessa kostnader skulle
kunna nedbringas till ett årsbelopp av omkring 100,000 kronor. För vartdera
av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har i anslutning till denna
beräkning anslaget upptagits till 100,000 kronor. För budgetåret 1929/1930
har anslaget — i anslutning till vissa av medicinalstyrelsen gjorda belastningsberäkningar
(se 1929 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,
punkt 75) — uppförts med 115,000 kronor.

Nu gällande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidshjälp
äro innefattade i kungörelse den 18 juni 1926 (nr 239) med däri genom
kungörelse den 6 maj 1927 (nr 149) gjord ändring. Enligt dessa bestämmelser
skall, bland annat, från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas barnmorska,
som näst föregående kalenderår haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel
ej inberäknad, av 1,500 kronor eller därutöver. På grund av denna
bestämmelse uteslutas från dyrtidstillägg de flesta distriktsbarnmorskor, och

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 käft. (Nr 5.) goi so 7

Stipendier
för deltagande
i kurs för
utbildande av
instruktionssköterskor
och
husmödrar
vid sjukhus.

[80.]

Bidrag till
avlöning åt
distriktsbarnmorskor
och
reservbarnmorskor.

[81.]

Dyrtidshjälp
åt distriktsbarnmorskor

m. fi.

[82.]

98

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

Utskottets

yttrande.

Skyddskoppympning
en.

[83.]

kungörelsen kar alltså huvudsakligen betydelse för de kommunalt anställda
barnmorskorna. Vidare är stadgat, att dyrtidshjälp av statsmedel utgår med
det belopp, varmed den inkomst — dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad
— som barnmorska åtnjutit under näst föregående kalenderår, understiger
1,500 kronor, dock i intet fall med högre belopp än 200 kronor.

Utgifterna från förenämnda, för budgetåret 1927/1928 anvisade anslag utgjorde
142,679 kronor. Från motsvarande anslag för budgetåret 1928/1929
hava 109,377 kronor utanordnats.

Enligt ett av medicinalstyrelsen nu framlagt förslag skulle bestämmelserna
örn rätt att erhålla dyrtidshjälp ändras så, att dyrtidshjälp komme att
utgå med det belopp, varmed den inkomst — dyrtidshjälp och ödemarJcstillägg
av statsmedel ej inberäknade — som barnmorska åtnjutit under näst föregående
kalenderår, understege 1,500 kronor, dock i intet fall med högre
belopp än 200 kronor. För ernående av det med styrelsens förslag avsedda
syftet har departementschefen emellertid ansett ändring av motsvarande innehåll
böra ske även beträffande förenämnda stadgande örn att barnmorskor,
som komma över viss inkomstgräns, äro helt uteslutna från dyrtidshjälp av
statsmedel. Ifrågavarande stadganden i kungörelsen angående dyrtidshjälp
böra alltså enligt departementschefens mening jämkas så, att ödemarkstilllägg
av statsmedel i intet fall skall medräknas vid årsinkomstens bestämmande.

Under hänvisning till utskottets under punkt 78 här ovan gjorda uttalande
angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor får utskottet, som ej
heller haft något att erinra mot förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distr iktebär timor skor m. fl.,
att utgå enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade ändrade grunder,
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

82:o) Kungl. Hajd har föreslagit riksdagen (punkt 83) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till skyddskoppympningen, nu 120,000 kronor, med
20,000 kronor till 140,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 363 och 364 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till skyddskoppympningen var i riksstaterna
för budgetåren 1924/1925 och 1925/1926 uppfört med 290,000 kronor. Utgifterna
från anslaget uppgingo för förstnämnda budgetår till 242,086 kronor.

Genom proposition nr 104 till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Majit
riksdagen att antaga förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa delar av
lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning. Detta förslag avsåg
bland annat vissa åtgärder i syfte att nedbringa statens utgifter för skyddskoppympning
och efterbesiktning av ympade. Riksdagen biföll Kungl. Majis
förslag, vilket trädde i kraft den 1 januari 1927.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

99

De sålunda beslutade åtgärderna väntades komma att medföra en kostnadsminskning,
som jämte beräknad utgiftsminskning på grund av det år
1925 utfärdade nja resereglementets verkningar antogs komma att uppgå
till omkring 100,000 kronor för år räknat. Med ledning av denna beräkning
sänktes anslaget för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 med respektive
50,000 kronor och 100,000 kronor i förhållande till belastningssiffran (242,086
kronor) för budgetperioden 1925/1926 och upptogs alltså för budgetperioden
1927/1928 till 140,000 kronor. Med samma belopp upptogs anslaget för
budgetåret 1928/1929. För innevarande budgetår utgör anslaget 120,000
kronor.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av den genomsnittliga
belastningen å detsamma under de två senast förflutna budgetåren.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddskoppympningen,
nu 120,000 kronor, med 20,000 kronor till 140,000
kronor.

83:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 84) att till förbättrad
sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 31,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 365—367 i
statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår beviljat ett extra
reservationsanslag å 44,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 31,000 kronor.

84:o) I enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit riksdagen (punkt 85) och
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 368—372) i ämnet innehåller,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till sjuktransporter med flygplan för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor.

85:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 86) att till vissa anordningar
för sjuktransporter med flygplan i Boden för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 7,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 372—374 i statsrådsprotokollet.

Utskottets

yttrande.

Förbättrad
sjukvård
inom rikets
ödemarksområden.

[84.]

Sjuktransporter

med flygplan.

[85.]

Vissa

anordningar
för sjuktransporter

med flygplan
i Boden.

[86.]

100

Statsutskottets utlåtande Nr ö.

Utskottets

yttrande.

Understöd åt
J. Henriksson
för odling
av ''medicinalväxter
m. vfi.

[87.]

Då utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majis förevarande förslag,
hemställer utskottet alltså,

att riksdagen må till vissa anordningar för sjuktransporter med
flygplan i Boden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 7,500 kronor.

86:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 87) att till understöd
åt J. Henriksson för odling av medicinalväxter m. m. för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 2,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 375 och
376 i statsrådsprotokollet.

Under tiden 1913—1923 har staten årligen lämnat bidrag till en av rektorn
J. Henriksson i Rostock bedriven verksamhet för odling av frön för uppdragande
av medicinalväxter ävensom för meddelande av undervisning i
medicinalväxters odling och insamlande. Medan under de första åren Kungl.
Majit beviljade understöden av tillgängliga medel, anvisade riksdagen, på
därom av Kungl. Majit gjorda framställningar, från och med år 1918 till
och med budgetåret 1923/1924 särskilda anslag för ändamålet, vilka anslag
från och med år 1919 till och med år 1922 utgingo med 3,000 kronor för år.
I riksstaten för budgetåret 1923/1924 upptogs för samma ändamål ett anslag
av 2,500 kronor avsett för Henrikssons verksamhet under kalenderåret 1923.
Från och med budgetåret 1924/1925 har av allmänna sparsamhetsskäl något
statsunderstöd till ifrågavarande verksamhet icke mera äskats hos riksdagen.

I vid 1926, 1927 och 1929 års riksdagar väckta motioner hemställdes, att
understöd för verksamheten måtte beviljas Henriksson, men dessa motioner
tillstyrktes icke av de utskott, vilka behandlade motionerna, och vunno ej
heller riksdagens bifall. Denna ståndpunkt föranleddes emellertid av särskilda
omständigheter. Sålunda framhöll 1926 års jordbruksutskott vid behandling
av denna fråga (se utskottets utlåtande nr 29), att det lämpligast
borde ankomma på Kungl. Majit att efter vederbörlig framställning pröva,
huruvida verksamheten jämväl i fortsättningen borde av staten understödjas,
samt att Kungl. Majit icke syntes sakna möjlighet att av till disposition
stående medel anvisa det belopp, som kunde befinnas skäligt, eller eventuellt
göra den framställning i ämnet till riksdagen, som kunde anses av
förhållandena betingad. 1927 års jordbruksutskott uttalade i samma fråga
(se utskottets utlåtande nr 57), att utskottet alltjämt skänkte den av Henriksson
bedrivna verksamheten sitt erkännande men att en av Henriksson i ämnet
gjord framställning icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd, vid vilket
förhållande utskottet icke ville föreslå beviljande av bidrag. Slutligen anförde
1929 års statsutskott vid behandling av den i ämnet väckta motionen
(se utskottets utlåtande nr 5 A, punkt 79), att enligt vad utskottet inhämtat
Henriksson från och med den 1 april 1929 erhållit anställning i privat tjänst
och där beretts tillfälle att fortsätta sin verksamhet. Vid sådant förhållande

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

101

funne utskottet, som för visso skänkte den av Henriksson bedrivna verksamheten
sitt erkännande, det icke vara nödigt, att staten ånyo trädde
understödjande emellan för verksamhetens fortsatta bedrivande.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av nu förevarande anslagsäskande har
departementschefen anfört följande:

»Den verksamhet för odling och insamling av medicinalväxter m. m., vilken
under en lång följd av år bedrivits av rektorn Henriksson, synes mig vara
av den betydelse för det allmänna, att den bör — på sätt tidigare skett —
av staten ekonomiskt understödjas. I verksamheten ingår även att lämna
muntliga och skriftliga råd och upplysningar i ämnet, att där så önskas
däri hålla föreläsningar samt att sommartid leda en kurs i medicinalväxtodling.
Jag får därför förorda, att för nästa budgetår för ändamålet i riksstaten
upptages ett extra anslag, vars storlek dock torde kunna begränsas
till 2,000 kronor. För anslagets utgående synas böra i huvudsak gälla av
medicinalstyrelsen föreslagna villkor, vilka överensstämma med av Kungl.
Maj:t i sådant hänseende förut meddelade föreskrifter.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att medel för främjande av den
verksamhet, varom här är fråga, ånyo beredas å riksstaten. Då storleken
av det äskade anslagsbeloppet ej heller givit utskottet anledning till erinran,
får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må till understöd åt J. Henriksson för odling
av medicinalväxter rn. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 2,000 kronor.

Överståthållarämbetet och landsstaten.

87:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående ordinarie förslagsanslaget
till Överståthållarämbetet (punkt 88) kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

88:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 75, inom första
kammaren av herrar G. W. Roos och 31. Hellberg och den andra, nr 135,
inom andra kammaren av herrar B. Christenson och G. A. Björkman har
hemställts, att riksdagen ville för sin del förklara, att den för landshövding,
som den 30 juni 1925 var innehavare av dylik befattning, medgivna rätten
att under vissa förutsättningar intill den 1 juli 1930 bibehålla av honom
vid förstnämnda tidpunkt innehavda uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär
i dylikt bolag må utsträckas att gälla tillsvidare, intill dess nya allmänna
bestämmelser angående civil tjänstemans rätt att med sin befattning förena
enskilt uppdrag varda gällande, dock längst till den 1 juli 1932.

Utskottets

yttrande.

Överståth
allar änib etet.

[88.]

Motioner
angående
landshövdings
rätt att bibehålla
uppdrag
såsom ordförande
eller
ledamot i
styrelse för
bankaktiebolag
eller
solidariskt
bankbolag
771. m.

102

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Befattningshavare
vid
länsstyrelserna.

[89.]

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen nr 75 i första kammaren.

Såsom i motionerna erinrats, beslöt 1925 års riksdag i samband med den
då genomförda löneregleringen för landshövdingarna att av billighetsskäl
medgiva, att den, som den 30 juni 1925 vore innehavare av landshövdingebefattning,
finge i den utsträckning, förhållandena det tilläto, med ämbetet
förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag, dock högst
intill den 1 juli 1930.

Enligt motionärernas förslag skulle den sålunda för ifrågavarande förmåns
åtnjutande fixerade tidpunkten utsträckas att gälla tillsvidare, intill dess nya
allmänna bestämmelser angående civil tjänstemans rätt att med sin befattning
förena enskilt upjrdrag varda gällande, dock högst intill den 1 juli 1932.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för ett frångående av 1925 års
riksdags beslut och får alltså hemställa,

att herrar Boos’ och Hellbergs samt Christensons och
Björkmans ovanberörda motioner, I: 75 och II: 135, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

89:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 89) att

dels besluta, att vid länsstyrelsen i Stockholms län skall från och med
den 1 juli 1930 inrättas en befattning såsom länsnotarie av lia klass;

dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen till ordinarie
avlöningsstat samt till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna,
att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,
nu 4,046,600 kronor, med 35,600 kronor till 4,082,200 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 378—398 i
statsrådsprotokollet.

Av det nu uppförda ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
motsvarar ett belopp av 4,035,500 kronor slutsumman av den för
befattningshavare vid länsstyrelserna från och med budgetåret 1929/1930
gällande ordinarie avlöningsstaten, medan återstoden eller 11,100 kronor motsvarar
slutsumman av den från och med samma budgetår gällande övergångsstaten
för befattningshavare vid länsstyrelserna.

Ben av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare
vid länsstyrelserna, vilken av Kungl. Majit fastställts genom brev den 10 maj
1929, är av följande utseende:

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

103

Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........................

Yikariatsersättningar, förslagsanslag......................................................

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag.......................................................................................

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag................................>......................................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
...................................................................................................

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................

Summa kronor

Kronor.

2,660,000

50.000

124,000

61,500

1,125,000

15.000
4,035,500.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle ändringar vidtagas i avseende
å anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till personligt lönetillägg
till landssekreterare och landskamrerare och till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. Därjämte har föreslagits, att visst belopp
till bestridande av ersättningar till sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna
m. m. skall i form av särskild anslagspost inordnas under nyssnämnda
stat samt följaktligen även bestridas från förevarande ordinarie förslagsanslag.

Den ifrågsatta ändringen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänsteman är föranledd därav, att en länsnotarie av l:a klass (lönegraden
B 24) föreslagits till inrättande vid länsstyrelsen i Stockholms län. Yid
bifall härtill skulle sagda anslagspost höjas med 8,580 kronor till 2,668,580
kronor, eller i avrundat tal 2,668,600 kronor.

Beträffande härefter anslagsposten till personligt lönetillägg till landssekreterare
och landskamrerare innebar 1925 års beslut i samband med löneregleringen
för befattningshavare vid länsstyrelserna, att ordinarie landssekreterare
eller ordinarie landskamrerare, som övergått till den nya lönestaten
och vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen,
i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna
sportler överstigit vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning,
för budgetåret 1925/1926, skulle tilldelas personligt lönetillägg,
motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med
iakttagande att det sålunda bestämda personliga lönetillägget skulle avskrivas
med en niondel från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å
det ursprungliga beloppet från och med den 1 juli 192 i o. s. v., sa att hela
beloppet vore avskrivet med utgången av juni manad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall enligt gällande
grunder det särskilda personliga lönetillägget minskas, i den mån tjänstemannens
avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver
den nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till
den nya lönestaten.

Denna anslagspost, som med hänsyn till sin natur årligen undergått minskning
och med vilken man endast behöver räkna till och med budgetåret

104

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1933/1934, har för nästkommande budgetår synts kunna ytterligare nedsättas
med samma belopjD, varmed nedsättning ägde rum för innevarande budgetår,
eller alltså med 15,500 kronor. På grund härav har anslagsposten nu upptagits
till 46,000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. rn. be-''
stämdes fran och med budgetåret 1928/1929 till 1,125,000 kronor, vilket innebar
en höjning i förhållande till föregående budgetår. Höjningen förorsakades
huvudsakligen därav, att medlen för avlönande av icke-ordinarie personal
vid länsstyrelserna från och med budgetåret 1928/1929 skulle i sin
helhet beräknas inom anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna i
stället för att, såsom dittills varit fallet, uppdelas på nämnda anslag och
femte huvudtitelns allmänna expensanslag. Det förutsattes, att den närmare
fördelningen av anslagspostens belopp skulle ankomma på Kungl. Majit i
samband med anvisande från anslagsposten av medel till de särskilda länsstyrelserna,
därvid ett belopp av förslagsvis 40,000 kronor borde reserveras
till Kungl. Maj:ts disposition för mötande av eventuella behov av anslagsförstärkningar
under löpande budgetår.

Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, utgör emellertid summorna
av de hittills under budgetåret anvisade beloppen 1,120,840 kronor. Skillnaden
mellan detta belopp och anslagspostens totalbelopp utgör 4,160 kronor.
Sistnämnda summa utgör alltså hela det belopp, som nu står till Kungl.
Maj:ts disposition för mötande av de krav, som av särskilda anledningar
kunna uppkomma på förstärkning under löpande budgetår av de till länsstyrelsernas
förfogande ställda beloppen.

Efter att hava angivit, att länsstyrelserna för avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. för nästkommande budgetår begärt tillhopa 1,252,575
kronor, har departementschefen i fråga örn höjning av denna anslagspost
anfört följande:

»Den ökning detta belopp innebär i förhållande till anslagspostens nuvarande
belopp bär i stor utsträckning angivits vara påkallad därav, att länsstyrelserna
genom författningar av skilda slag belastats med nya arbetsuppgifter.
I första hand hava — förutom den nya lagstiftningen på vägväsendets
område — åberopats lagstiftningen örn trafikförsäkring å motorfordon
och lagen örn tillsyn över de stiftelser, av vilka den förstnämnda trätt i tilllämpning
fran och med den 1 juli 1929 och den andra från och med den
1 januari innevarande år. Vidare hava av tidigare författningar, som successivt
ökat länsstyrelsernas arbetsbörda, åberopats brandstadgan, lagen örn
samhällets barnavård, lagen örn polisväsendet i riket, lagen örn rätt i vissa
fall för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
lagen örn delning av jord på landet, kungörelsen med vissa bestämmelser
angående skjutvapen och ammunition, kommunalskattelagen och därmed
sammanhängande författningar, med Hera. Därjämte har påpekats, bland
annat, att antalet automobilärenden till följd av automobiltrafikens uppsving
kraftigt ökats.

Vad angår frågan örn medel till de nya arbetskrafter hos länsstyrelserna,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

105

som erfordras på grund av vägorganisationens omläggning, får jag erinra, att
chefen för kommunikationsdepartementet, på sätt närmare framgår av protokollet
över kommunikationsärenden för denna dag angående anslagen till
kommunikationsdepartementet, givit sitt förord till statskontorets förslag, att
det ökade anslagsbehovet för nyssnämnda ändamål skulle tillgodoses ur anslag
under sjätte huvudtiteln. I anledning härav torde vid bedömande av
frågan örn storleken av ifrågavarande anslagspost hänsyn ej behöva tagas
till berörda kostnader.

Jag ber att härefter få närmare ingå på frågan angående storleken av det
belopp, vartill förevarande anslagspost bör upptagas för nästkommande budgetår.
Yad då först angår anslagsbehovet för grundavlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare vid länsstyrelserna biträder jag efter granskning
av länsstyrelsernas medelsäskanden statskontorets åsikt, att det för innevarande
budgetår utgående beloppet å omkring (1,035,000 + 34,840 + 1,000)

1,071,000 kronor bör vara tillräckligt för tillgodoseende av detta behov. Den
mindre höjning, som på vissa håll må böra äga rum, torde sålunda kunna
kompenseras genom motsvarande nedsättningar hos andra länsstyrelser. Någon
höjning av det till fördelning på länsstyrelserna avsedda beloppet finner jag
därför ej motiverad. Jag har härvid tagit hänsyn även till den ökning i utgifterna
under ifrågavarande anslagspost, som kan föranledas av mitt förslag
i det följande angående beredande av möjlighet för landsfogdarna med flera
att anlita sakkunniga biträden vid inventeringsförrättningar. I detta sammanhang
må understrykas det av statskontoret påpekade förhållandet, att de
faktiska utgifterna till grundavlöningar för budgetåret 1928/1929 ej uppgått till
mer än 1,003,218 kronor. Att jag det oaktat funnit någon sänkning av summan
av anvisade belopp icke böra företagas, beror på den ökning i länsstyrelsernas
arbetsbörda, som under senare år tillkomna författningar medfört eller komma
att medföra. Vad härefter anslagsbehovet till avlöning sförhöjning ar beträffar,
torde behov av ändring i det för detta ändamål nu beräknade beloppet, 50,000
kronor, icke finnas. Under nu nämnda förutsättningar skulle alltså, örn ifrågavarande
anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
bibehålies vid oförändrat belopp, 1,125,000 kronor, till Kungl. Maj:ts disposition
för mötande av oförutsedda behov stå ett belopp av allenast 4,000 kronor.
Som förut berörts har det ursprungligen förutsatts, att denna reservation
skulle utgöra omkring 40,000 kronor. Jag finner lämpligt, att reservationens
storlek alltjämt uppgår till sistnämnda belopp, och föreslår som följd härav
en ökning för detta ändamål av förevarande anslagspost med 36,000 kronor
eller till 1,161,000 kronor.»

Såsom ovan antytts, innebär det föreliggande förslaget slutligen, att visst
belopp, förslagsvis 10,000 kronor, skulle ställas till förfogande för bestridande
av ersättningar till sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna eller
befattningshavare, som förordnats att i landsfogdes ställe förrätta inventeringar,
att utgå i form av särskild anslagspost linder den ordinarie avlöningsstaten
till befattningshavare vid länsstyrelserna. I fråga örn den närmare
utredningen härutinnan tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 390—397
i statsrådsprotokollet.

106

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Vid bifall till råd sålunda i skilda hänseenden förordats skulle staten för
befattningshavare vid länsstyrelserna från och nied den 1 juli 1930 erhålla

följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 2,668,600

Yikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare oell landskamrerare, förslagsanslag
.......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.......................................................................................... 46,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................. 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. 11., förslagsanslag.
.................................. 10,000

Summa kronor 4,074,600.

Den för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande övergångsstaten,
som fastställts av Kungl. Majit genom brev den 10 maj 1929, är av följande
lydelse:

Tjänst-

.

Lön

görings-

penningar

Summa

1 lanträntmästare i Blekinge

län....................................

2.500

1.000

o, 500

]

1 lanträntmästare i Västernorr-lands län...........................

2,500

1,300

3.800

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 lanträntmästare i Norrbot-

( med 500 kronor.

tens län ..........................

2.500

1.300

3,800

i

''

Summa kronor

7,500

3,600

11,100

Sedan innehavaren av lanträntmästarbefattningen i Blekinge län numera
avlidit, bör från och med budgetåret 1930/1931 nämnda befattning uteslutas
ur övergångsstaten och statens slutsumma nedsättas med 3,500 kronor till
7,600 kronor, därav lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,600 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle anslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna för nästkommande budgetår bestämmas till (4,074,600 +
7,600) 4,082,200 kronor och alltså ökas med 35,600 kronor i förhållande till
nuvarande beloppet 4,046,600 kronor.

Vid prövning av förevarande anslagsäskande har utskottet i likhet med
statskontoret kommit till den uppfattningen, att en besparingsundersökning
för länsstyrelsernas vidkommande snarast bör igångsättas.

Såsom skäl för sin mening härutinnan har statskontoret åberopat det nu
föreliggande, omfattande anslagskravet från länsstyrelsernas sida samt alldeles
särskilt den väntade ökningen i länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Först
genom en dylik undersökning kunde det enligt statskontorets förmenande
bliva utrönt, i vad mån tillkomsten av de nya ämbetsuppgifterna för läns -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

107

styrelserna krävde anställande av ytterligare personal, oell statskontoret funne
sig dessförinnan böra motsätta sig inrättandet av nya ordinarie befattningar.
Till denna statskontorets mening ansluter sig utskottet. Utskottet kan sålunda
icke tillstyrka det nu framlagda förslaget örn nyinrättande av en länsnotarietjänst
av l:a klass i Stockholms län.

Slutligen torde ock i detta sammanhang böra beaktas, att tillräckliga motiv
icke synas föreligga för ett frångående av den förut av riksdagen hävdade
åsikten, att frågan örn inrättandet av nya ordinarie befattningar bör på en
gång upptagas till prövning beträffande samtliga länsstyrelser.

På grund av den ställning, utskottet sålunda intagit till berörda fråga,
lärer anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän för nästkommande
budgetår böra upptagas med oförändrat belopp, 2,660,000 kronor.

Yad däremot angår beräkningen av anslagsposterna till personligt lönetillägg
till landssekreterare och landskamrerare samt till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare, har utskottet ansett sig böra biträda Kungl.
Majlis förslag härutinnan.

Då utskottet slutligen funnit framställningen örn medels anvisande för
anlitande i större omfattning, än vad hittills varit fallet, av sakkunniga inventeringsbiträden
åt landsfogdarna m. fi. välbetänkt samt icke haft något
att erinra mot storleken av det härför äskade beloppet eller mot vad Kungl.
Majit i övrigt föreslagit, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Majits förslag örn inrättande vid länsstyrelsen
i Stockholms län från och med den 1 juli 1930 av en befattning
såsom länsnotarie av lia klass;

b) godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat samt
till övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att
tillämpas från och med budgetåret 1930/1931:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 2,660,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................. 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,
förslagsanslag .......................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,
förslagsanslag .......................................... 46,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag............................................................... 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.......... 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna

m. fl., förslagsanslag ...................... 10,000

Summa kronor 4,066,000

108

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Fögderiförvaltningarna.

Vikariatstrsättning
ar
vid fögderiförvaltningarna.

[90o.91.]

Ortstillägg till
landsfogden
i Göteborgs
och Bohus
län.

[92.]

Ersättning åt
lappfogdar
m. m.

[93.]

Övergångsstat.

Tjänst-

'' '' -.......

Lön

görings-

penningar

Summa

1 lanträntmästare i Väster-

norrlands län..................

2,500

1,300

3.800

1 Efter 5 år kan lö-

1 lanträntmästare i Norr-bottens län...................

2,500

1,300

3.800

/ nen höjas med

1 500 kronor.

Summa kronor

5,000

2,600

7,600

samt

e) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna, nu 4,046,600 kronor, med 27,000 kronor till
4,073,600 kronor.

90:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående dels ordinarie förslagsanslaget
till fögderiförvaltningarna (punkt 90) och dels ordinarie förslagsanslaget
till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna (punkt 91) kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen
anmäla.

91 :o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 92) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 399 och 400) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 200 kronor.

92:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 93) att till ersättning
åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,600 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 400—402 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1891 har riksdagen anvisat extra anslag till ersättning åt
juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och
lappförmän m. m. Förevarande anslag, som under senare år haft rubriken
ersättning åt lappfogdar m. m., har reservationsanslags karaktär. Anslagsbeloppet
utgjorde från och med år 1921 till och med budgetåret 1926/1927
— inräknat ett å tilläggsstat för år 1921 beviljat förstärkningsanslag —
43,550 kronor för år. I samband med beslut vid 1927 års riksdag örn medgivande
av visst provisoriskt avlöningstillägg åt lappfogdarna samt örn beräknande
av medel för ökning av expensersättningen till nämnda tjänstemän
höjdes anslaget för perioden 1927/1928 till 46,350 kronor (se 1927 års statsverksproposition,
femte huvudtiteln, punkt 86, samt riksdagens skrivelse
nr 5 A, punkt 77).

Anslaget, som för budgetåret 1928/1929 upptogs till 48,500 kronor, är för
innevarande budgetperiod uppfört med 50,600 kronor. Anslagsbehovet beräknades
på följande sätt.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

109

Kronor

Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500)................................................... 22,000

Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Jämtlands län och. till var

och en av de två lappfogdarna i Norrbottens län (3 X 500)............ 1,500

Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens
län ................................................................................................ 3,600

Gottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivmaterialier,

blanketter o. d. (4 X 300) .................................................................... 1,200

Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge ............................. 6,300

Ersättning och gratifikation åt ordningsmän inom lappbyarna och åt

lappförmän ............................................................. 14,500

Summa kronor 49,100

Med hänsyn väsentligen till önskvärdheten att erhålla viss marginal å
anslaget — särskilt sistnämnda post är svår att exakt beräkna — höjdes
ifrågavarande summa med 1,500 kronor till 50,600 kronor.

För budgetåret 1930/1931 hava nu från förevarande anslag beräknats utgifter
i huvudsak till samma ändamål och med enahanda belopp som för
innevarande budgetår. Dock har icke upptagits något belopp till provisoriskt
avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens norra lappfogdedistrikt,
enär den under år 1929 förordnade innehavaren av tjänsten i nämnda distrikt,
i motsats till sin företrädare, icke berättigats att uppbära dylikt tillägg. Det
motsvarande gäller lappfogdebefattningen i Jämtlands län. Den tidigare
tjänstinnehavaren har den 31 december 1929 erhållit avsked, och hans efterträdare
har icke tillerkänts avlöningstillägg. Anslaget har alltså av dessa
skäl ansetts kunna reduceras med sammanlagt 1,000 kronor.

Då emellertid å andra sidan viss ersättning — högst 800 kronor — ansetts
böra beredas lappfogden i Västerbottens län för hållande av skrivbiträde
å lappfogdekontoret, har anslaget för nästkommande budgetår synts
böra bestämmas till (50,600 —1,000 + 800) 50,400 kronor. Denna obetydliga
divergens har dock icke synts departementschefen utgöra anledning till
ändring av anslagets nuvarande belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet, får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ersättning åt lappfogdar m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,600
kronor.

93:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 94) att till kostnader i
anledning av val av landstingsmän m. fl. år 1930 för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 403 i statsrådsprotokollet.

I riksstaten för budgetåret 1926/1927 upptogs ett extra förslagsanslag å

70,000 kronor till bestridande av de kostnader för anlitande vid länsstyrelserna
av extra arbetskrafter m. m., som kunde uppstå i samband med

Utskottets

yttrande.

Kostnader i
anledning av
val av
landstingsmän
m. fl.
Ar 1930.

[94.]

Ilo

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

förrättande år 1926 av allmänna val av landstingsman samt kommunal- och
municipalfullmäktige (se 1926 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,
punkt 101 samt riksdagens skrivelse nr 5 Å, punkt 81, samma år). Kostnaderna
för valens kungörande bestredos då till största delen från annat
anslag.

Under år 1930 skola förrättas nya allmänna val av nyss omförmälda slag.

I anledning härav har ett anslag för ändamålet ansetts böra anvisas å
budgeten för perioden 1930/1931. Med ledning av vissa från länsstyrelserna
infordrade uppgifter angående kostnaderna år 1926 ävensom angående de
belopp, som för nästa år ansetts erforderliga därför, har anslaget synts böra
uppföras med 100,000 kronor. Härvid har förutsatts, att från anslaget skulle
bestridas såväl kostnaderna för extra personal hos länsstyrelserna och för
förhyrande, där så erfordrades, av särskild lokal för röstsammanräkningarna
och liknande kostnader som även — i analogi med vad som föreskrevs i
fråga örn 1928 års andrakammarval — utgifterna för valens kungörande.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till kostnader i anledning av val av landstingsmän
m. fl. år 1930 för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra förslagsanslag av 100,000 kronor.

Polisväsendet.

Polisväsendet 94:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 95) att till polisväsen*
det i riket för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,190,000

Lyö-J kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 403—413 i
statsrådsprotokollet.

De med 1925 års omorganisation av polisväsendet sammanhängande anslagsfrågorna
behandlades av Kungl. Majit i den till nämnda års riksdag
avlåtna propositionen nr 59 och av riksdagen i skrivelse nr 266, därvid riksdagen
åberopade innehållet i andra särskilda utskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 4. På sätt närmare framgår av dessa handlingar, ansågs
för budgetåret 1925/1926 böra upptagas ett anslag till »polisväsendet i
riket» med ett belopp av 1,480,000 kronor för användning i huvudsaklig
överensstämmelse med i nyssnämnda utskottsutlåtande angivna eller förordade
grunder.

Nämnda anslag var i riksstaten för budgetåret 1926/1927 upptaget med

1.750.000 kronor. För budgetåret 1927/1928 var anslaget upptaget till

1.640.000 kronor och för budgetperioden 1928/1929 till 1,800,000 kronor.
I riksstaten för budgetåret 1929/1930 är anslaget uppfört med 1,960,000
kronor.

De utgifter till olika ändamål, som skulle bestridas från anslaget till
polisväsendet i riket, beräknades för budgetåret 1929/1930 på sätt framgår
av följande tablå:

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

lil

Den lokala polisorganisationen å landsbygden.................... kronor

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman
å landsbygden.............................................................. »

Landstingens polisväsen............................................................ »

Reservpolisorganisationen........................................................ »

Kriminalpolisorganisationen..................................................... »

Polisskola ..................................................................................

Tidningen »Polisunderrättelser» .............................................

Centralbyrån för fingeravtryck ................................................

Gränskontroll............................................................................

Till användning enligt förut gällande grunder ............... »

350.000

42.000
46,250

261,900

240.000

60.000
60,000

24.000

30.000

845.000

Summa kronor 1,959,150

Anslaget avrundades uppåt till 1,960,000 kronor.

Vid behandlingen av frågan örn anslag till polisväsendet i riket för nästkommande
budgetår har någon ändring icke ifrågasatts beträffande posterna
retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman å landsbygden,
landstingens polisväsen, kriminalpolisorganisationen, polisskola, centralbyrån för
fingeravtryck och gränskontroll. Dessa poster hava sålunda för budgetåret
1930/1931 upptagits med samma belopp som för innevarande år.

Yad angår posten den lokala polisorganisationen å landsbygden har denna
post, med hänsyn till att statsbidraget enligt den av riksdagen godtagna
planen för genomförande av 1925 års polislagstiftning skulle ökas med 70,000
kronor för vart och ett av vissa övergångsår, föreslagits att höjas från 350,000
kronor till 420,000 kronor.

I fråga örn posten till reservpolisorganisationen är ock en ökning ifrågasatt.
Ökningen är föranledd av att Stockholm och Jönköping på grund av
stegring av folkmängden äro skyldiga tillhandahålla ytterligare 1 reservpolisman
vardera. Någon annan anledning till ändring av förevarande anslagspost
än nyss angivna förhållanden har ej ansetts föreligga. Posten har följaktligen
för nästa budgetår beräknats till (261,900 + 2,400) 264,300 kronor.

Även anslagsposten för utgivande av tidningen »Polisunderrättelser» har
föreslagits att höjas med ett mindre belopp eller 5,000 kronor. Denna ökning
är beroende på att nytt avtal träffats mellan arbetsgivare och arbetare
inom boktryckerifacket.

Yad slutligen beträffar beräkningen av det belopp av anslaget till polisväsendet,
som bör utgå enligt förut gällande grunder, har detta med hänsyn
till storleken av utgifterna från sagda anslag under budgetåret 1928/1929
ansetts böra bestämmas till 995,000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle beräkningen av anslaget till polisväsendet
i riket för budgetåret 1930/1931 te sig på sätt framgår av följande tablå:

Den lokala polisorganisationen å landsbygden ..................... kronor 420,000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjär dingsmän

å landsbygden..................................................... » 42,000

Landstingens polisväsen............................................................ » 46,250

112

Statsutskottets utlåtande Nr J.

Utskottets

yttrande.

Vissa ersättningar
åt
befattningshavare
vid
polis- och
åklagarväsendet.

[96.]

Reservpolisorganisationen..............................................

......... kronor 264,300

Kriminalpolisorganisationen..........................................

........... » 240,000

Polisskola..........................................................................

.......... » 60,000

Tidningen »Polisunderrättelser» ..................................

.......... » 65,000

Centralbyrån för fingeravtryck......................................

......... » 24.000

Gränskontroll..................................................................

.......... » 30,000

Till användning enligt förut gällande grunder..........

......... » 995,000

Summa kronor 2,186,550

Med någon avrundning har anslaget med dessa utgångspunkter ansetts
kunna bestämmas till 2,190,000 kronor, vilket belopp, i jämförelse med anslaget
för budgetåret 1929/1930 å 1,960,000 kronor, innebär en ökning med

230,000 kronor.

Yad Kungl. Majit under förevarande punkt i skilda hänseenden föreslagit
riksdagen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till •polisväsendet i rilcet för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,190,000 kronor.

95:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 96) att till vissa ersättningar
åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, att utgå enligt
av departementschefen förordade ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 870,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 413—415 i
statsrådsprotokollet.

Anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och
åklagarväsendet, som för första gången upptogs i riksstaten för budgetåret
1925/1926, har för budgetåret 1928/1929 beräknats till 725,000 kronor och för
innevarande budgetår uppskattats till 800,000 kronor.

Angående anslagets användning äro bestämmelser meddelade i kungörelse
den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polisoch
åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m.
Därjämte bestridas från och med budgetåret 1926/1927 från förevarande anslag
jämväl de ersättningar, som tillkomma landsfiskalerna jämlikt kungörelsen
den 17 september 1851 (nr 31) angående ersättning till länsmän och
nämndemän i de fall, då flera härader hava gemensam tingstad i brottmål.

Kungörelsen den 26 juni 1925 har två gånger undergått ändring, varigenom
ramen för anslagets användning något utvidgats. Sålunda har genom
kungörelse den 7 maj 1926 (nr 176) landsfiskal tillerkänts resekostnadsersättning
för tjänsteresa, företagen för verkställande av inventering hos landsfiskalen
underställt exekutionsbiträde. Vidare har genom kungörelse den
19 september 1929 (nr 339) — i samband med utfärdande av ny sinnessjuklag
— landsfiskal tillerkänts ersättning för tjänsteresa för åtgärd, som ankommer

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

113

på honom enligt nämnda lag. Sistberörda kungörelse träder dock först i
tillämpning samtidigt med den nja sinnessjuklagen eller den 1 januari 1931.

Fråga Ilar nu uppkommit örn en ytterligare ändring i 1925 års berörda
kungörelse.

Enligt nämnda kungörelse utgår resekostnadsersättning till landsfiskal,
bland annat, för tjänsteresa, som företagits för undersökning eller utredning
enligt lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården eller lagen den 6 juni 1924
örn samhällets barnavård eller för handräckning enligt någon av dessa
lagar.

Det nu föreliggande förslaget innebär, att i kungörelsen skulle intagas
stadgande örn rätt för landsfiskal att uppbära motsvarande ersättning jämväl
för tjänsteresor i och för undersökningar och utredningar i frågor rörande
mantalsskrivning.

Vad denna fråga beträffar, har departementschefen anfört följande:

»För min del finner jag det skäligt, att landsfiskal för ifrågavarande resor
tillerkännes enahanda rätt till resekostnadsersättning, som han enligt de för
anslaget fastställda grunderna åtnjuter för vissa andra tjänsteresor för närliggande
ändamål, särskilt i fattigvårds- och barnavårdsärenden. Av omförmälda
från landsfiskalerna infordrade uppgifter framgår med tydlighet, att
nämnda befattningshavares kostnader för resor i mantalsskrivningsärenden
flerstädes uppgå till avsevärda belopp. En påtaglig stegring har därutinnan
inträffat under senare år, delvis beroende på de ändringar i fattigvårdslagen,
som vidtagits för att minska antalet fattigvårdsprocesser. De skäl, som av
några länsstyrelser anförts emot förevarande förslag, synas mig icke böra
vara avgörande. Frågan synes icke äga den principiella eller praktiska betydelse
eller det sammanhang med spörsmålet örn lönereglering för landsfiskalerna,
att den ej kan avgöras utan samband med dylik reglering. Införandet
av rätt för landsfiskalerna till resekostnadsersättning i nu avsedda
fall skulle säkerligen också medföra gynnsamma verkningar beträffande mantalsskrivningsärendenas
behandling. Jag tillstyrker därför bifall till framställningen.
Ratten till ifrågavarande förmån torde böra tillerkännas landsfiskalerna
från och med ingången av nästa budgetår. Det lärer ankomma
på Kungl. Majit att vid bifall till detta förslag utfärda föreskrift i ämnet.»

I fråga om anslagsberäkningen har departementschefen anfört, att belastningen
å anslaget under sistförfluten budgetåret utgjort 839,046 kronor.
Anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 syntes böra beräknas med utgångsP
un k t från nämnda belopp samt med hänsynstagande dels till den kostnadsökning
som föranleddes av förenämnda kungörelse den 19 september 1929,
dels ock till den föreslagna ändringen i grunderna för anslagets användning.
Kostnaderna för ersättning till landsfiskal för tjänsteresor för vidtagande av
åtgärder enligt sinnessjuklagen hade tidigare (se Kungl. Majis proposition
nr 89/1929 sid. 47) beräknats till 5,000 kronor för budgetår. Då, såsom
nyss nämnts, sistnämnda kungörelse komme att träda i kraft först den 1
januari 1931, kunde densamma för nästa budgetår antagas medföra en merutgift
av allenast 2,500 kronor. Kostnaderna för ersättande av landsfiskalernas
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) 601 30 8

114

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Särskild polisverksamhet

för uppdagande
av
olovlig införsel
av
spritdrycker
m. m.

[97.]

Utbildningskurs
i kriminalteknik

m. m.

[98.]

tjänsteresor i mantalssbrivningsärenden läte sig icke med någon bestämdhet
beräkna, men syntes med ledning av från landsfiskalerna infordrade uppgifter
kunna approximativt uppskattas till 30,000 kronor för budgetår. På grund
liärav borde förevarande anslag för nästkommande budgetår upptagas till
(839,046 + 2,500 + 30,000) 871,546 kronor eller i avrundat tal 870,000 kronor.

I likhet med departementschefen har utskottet ansett skäligt, att sådan
ändring vidtages i kungörelsen den 26 juni 1925 angående ersättning åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet
föranledda utgifter m. m., att landsfiskal må för resor, varom nu är fråga,
tillerkännas samma rätt till resekostnadsersättning, som han enligt de för
anslaget fastställda grunderna äger uppbära för vissa andra tjänsteresor för
närliggande ändamål. Enligt utskottets mening synes berörda fråga, såsom
ock departementschefen framhållit, icke äga det sammanhang med spörsmålet
örn landsfiskalernas lönereglering, att den ej kan avgöras utan samband med
dylik reglering.

Utskottet, som sålunda funnit sig böra förorda genomförandet av ifrågavarande
ändring i grunderna för anslagets användning och icke haft något
att erinra mot beräkningen av anslaget för nästkommande budgetår, får
alltså hemställa,

att riksdagen må till vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet, att utgå enligt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 3 januari
1930 förordade ändrade grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 870,000 kronor.

96:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till särskild polisverksamhet
för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. (punkt
97) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket
utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

97:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 98) att till utbildningskurs
i kriminalteknik m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 31,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 418—434 i statsrådsprotokollet.

Sedan chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 9 november 1928 tillkallat dels nuvarande hovrättspresidenten K. J. D.
Schlyter att inom socialdepartementet biträda med utredning av frågan örn
förbättrad utbildning i kriminaltekniska och andra hänseenden för landsfogdar
och landsfiskaler ävensom rörande ändrade behörighetsvillkor för
sistnämnda befattningshavare, dels ock landsfiskalen E. W. Ohlin att såsom
representant för landsfiskalskåren biträda vid utredningens verkställande,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

115

hava till Kungl. Majit inkomna framställningar i detta ämne överlämnats till
Schlyter för att av honom bearbetas vid fullgörande av hans sakkunniguppdrag.
I anledning därav har Schlyter efter samråd med Ohlin och med
hans instämmande med skrivelse den 15 oktober 1929 i avbidan på utredningens
slutförande framlagt förslag örn anordnande av en huvudsakligen
för nuvarande och blivande åklagare och ledare av brottmålsundersökningar
avsedd utbildningskurs i kriminal teknik m. m., som vore avsedd att årligen
återkomma.

Det av presidenten Schlyter föreslagna programmet för dylika kurser är
följande:

Gemensamt för hela landet anordnas tills vidare några år framåt i Stockholm
genom statens försorg en kurs, omfattande omkring 6 veckor och förlagd
till tiden 1 juli—15 augusti. För den händelse Stockholms högskolas
stats- och rättsvetenskapliga fakultet är villig åtaga sig kursens anordnande,
lämnas detta uppdrag åt fakulteten. Denna bör i så fäll utse en huvudledare
för kursen samt den eller de biträdande lärare, som kunna anses
erforderliga. Huvudledaren handhar all undervisning med undantag av undervisning
i rättsmedicin, som meddelas å Karolinska institutets rättsmedicinska
institution. Ät fakulteten anförtros att närmare bestämma, vilka olika
ämnen kursen bör omfatta, undervisningens form och dylikt. Kursen bör
lämpligen omfatta dels för alla kursdeltagare gemensamma föreläsningar,
hållna i högskolans lokaler, och dels praktiska övningar, delvis förlagda till
polishuset, vid vilka övningar kursdeltagarna uppdelas i parallellavdelningar
örn högst 30 medlemmar. Till deltagande i denna kurs skulle i första hand
av länsstyrelserna i vart och ett av rikets 24 län utses en tjänstgörande
landsfiskal, som därom hos länsstyrelsen gjort ansökning och som av länsstyrelsen
anses skickad att tillgodogöra sig undervisningen. Det förutsättes,
att länsstyrelserna företrädesvis böra utse yngre landsfiskaler, som kunna
bliva lämpliga såsom åklagare vid en eventuell omorganisation av landsfiskalskåren.
Skulle i något län ingen landsfiskal vara villig eller lämplig
att mottaga förordnande till kursen, bör länsstyrelsen i stället kunna utse
någon lämplig extra landsfiskal eller landsfiskalsaspirant, därvid bör fordras,
att vederbörande avlagt för erhållande av landsfiskalstjänst erforderlig examen.
Eventuellt kan i dylikt fall en annan länsstyrelse få utse flera deltagare.
Dessutom skulle var och en av länsstyrelserna i 6 län, som Kungl. Majit varje
år bestämmer, äga att till deltagande i kursen förordna en därtill villig kriminalkonstapel
bland de i 6 § i lagen örn polisväsendet i riket omförmälda
kriminalpolismän, som äro avsedda företrädesvis för tjänstgöring på landsbygden.
För dessa 30 deltagare skulle kursen närmast anordnas, och för
dem skulle av statsmedel utgå stipendier samt arvoden till lärarna. Härutöver
borde varje år efter ansökning hos fakulteten eller socialdepartementet
tillträde till kursen mot en till kursens ledare utgående avgift beredas
ett begränsat antal, lämpligen högst 30, ytterligare deltagare. Även
för dem, som på detta sätt skulle erhålla tillträde till kursen, torde böra uppställas
krav på tidigare tjänstgöring eller någon avlagd examen eller tentamen,
t. ex. beträffande juris studerande tentamen i straffrätt. Till dessa platser
borde emellertid i första hand komma i åtanke åklagare eller polismän i städerna,
vilka av kommunala organ blfvit utsedda att på kommuns bekostnad
deltaga i kursen. — Schlyters tanke hade varit, att örn detta program genomfördes,
under loppet av 5 ä 6 år kursen skulle hinna genomgås av så stort
antal åklagare på landsbygden, att om under tiden en arbetsfördelning genomfördes
mellan sådana landsfiskaler, som uteslutande syssla med åklagar- och

116

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

polisverksamhet, oell sådana som handhava uppbörds- och indrivningsväsendet,
efter nämnda tidrymd åklagarväsendet på landsbygden, åtminstone i
södra och mellersta Sverige, i huvudsak skulle omkänderhavas av personer,
som erhållit den med kursen avsedda utbildningen.

Yad därefter angår kostnaderna för de sålunda föreslagna kurserna, har
presidenten Schlyter i sin skrivelse framlagt följande kostnadsberäkning.

För anskaffande av vissa erforderliga materialier kan enligt införskaffade
upplysningar beräknas ett belopp av omkring 2,000 kronor. Detta är emellertid
till väsentlig del en engångskostnad, varför denna del av kostnaden följande
år torde komma att uppgå till vida lägre belopp. Arvode till kursens lärare
skulle dels utgå av statsmedel och dels utgöras av inflytande kursavgifter.
Då omfattningen av huvudledarens arbete delvis beror på deltagarnas antal,
skulle ersättningen till honom lämpligen kunna ordnas så, att han av statsmedel
uppbär 1,500 kronor, motsvarande 50 kronor för varje statsstipendierad
deltagare, samt av var och en av de övriga deltagarna en kursavgift av likaledes
50 kronor. Sammanlagda arvodet skulle då, örn kursen erhåller 60
deltagare, uppgå till 3,000 kronor men stanna vid mindre belopp, i den mån
färre än 30 avgiftsskyldiga deltaga i kursen. Dock torde under första året,
då kursen skall organiseras, huvudledaren böra av staten garanteras ett sammanlagt
arvode av 3,000 kronor, även för den händelse de extra deltagarna
skulle bliva färre än 30. Läraren i rättsmedicin skulle, uteslutande av statsmedel,
uppbära ett arvode av 500 kronor.

Yid avvägande av det stipendium, som bör utgå till de av länsstyrelserna
utsedda 30 deltagarna, utgår Schlyter från att dessa deltagare böra åtnjuta
ersättning för resekostnad, ersättning för det avdrag å dem tillkommande
avlöningsförmåner, som de på grund av tjänstledighet under kurstiden måste
vidkännas, samt dessutom någon ersättning för av vistelsen i Stockholm föranledda
utgifter. Reselius hind se rsätt ning torde för landsfiskalernas del i en
lighet med resereglemente^ böra utgå efter II klass biljettpris och för extra
landsfiskaler, aspiranter och kriminalkonstaplar efter priserna för resa i III
klass. Örn man utgår från att en landsfiskal från varje län kommer att förordnas,
skulle resekostnaden för dessa komma att uppgå till omkring 1,375
kronor. Kesekostnaden för sex kriminalkonstaplar upptages till Vt av resekostnaden
i III klass för en person för varje län, således omkring 225 kronor.
Landsfiskal skall vid ledighet till sin vikarie avstå tillhopa omkring 200
kronor i månaden av honom tillkommande tjänstgöringspenningar, förvaltningsbidrag
och dyrtidstillägg, således för 6 veckor omkring 300 kronor.
För 24 landsfiskaler skulle således i detta hänseende utbetalas ersättning
för mistade avlöningsförmåner med omkring 7,200 kronor. Örn i stället för
landsfiskaler extra landsfiskaler eller aspiranter komma att förordnas, kan
den ersättning för förlorade avlöningsförmåner, som även i detta fäll efter
länsstyrelsernas beprövande bör utgå, bliva väsentligt lägre. Motsvarande
ersättningsbelopp till 6 kriminalkonstaplar torde approximativt kunna beräknas
till 900 kronor. Vad slutligen angår den ersättning, som bör utgå för
utgifter i Stockholm, anser Schlyter denna böra bestämmas till 10 kronor örn
dagen för landsfiskaler samt 8 kronor örn dagen för de övriga av ifrågavarande
deltagare eller således för 42 dagar i normala fall omkring 12,100
kronor. Till vaktmästare, städning och dylikt i högskolans lokaler, som förutsättas
gratis upplåtna, bör reserveras ett belopp av förslagsvis 200 kronor.

Med den sålunda gjorda beräkningen skulle således kostnaden första året
för den ifrågasatta kursen uppgå till följande belopp:

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

117

Kronor.

Materialier ............................................................................................. 2,000: —

Arvoden åt lärare (1,500 + 500).......................................................... 2,000: —

Resekostnader (1,375 + 225)................................................................. 1,600: —

Ersättningar för förlorade avlöningsförmåner (7,200 + 900)............ 8,100: —

Ersättning för utgifter i Stockholm .................................................. 12,100: —

Diverse kostnader ............ 200: —

eller således till bojia kronor 26,000

Härutöver skulle ytterligare någon kostnad uppstå för statsverket genom
utbetalande av andel i avlöningen åt dem, som under kursdeltagarnas tjänstledighet
förordnas till deras vikarier. Den förestående kostnaden, 26,000
kronor, torde böra täckas genom motsvarande böjning av det under samma
huvudtitel upptagna förslagsanslaget till polisväsendet i riket.

Över presidenten Schlyters ifrågavarande förslag hava yttranden infordrats
från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län — av vilka
myndigheter flertalet bifogat yttranden från vederbörande landsfogdar —
från statskontoret, från kanslern för rikets universitet efter hörande av karolinska
mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, från Stockholms högskolas
styrelse och dess stats- och rättsvetenskapliga fakultet. Härjämte
hava yttranden inkommit från styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler,
styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler samt vissa lokala sammanslutningar
av landsfiskaler eller extra landsstatstjänstemän.

I fråga örn innebörden av dessa yttranden får utskottet hänvisa till sid.
423—428 i statsrådsprotokollet.

För möjliggörande av en närmare uppfattning rörande den undervisning,
som skulle lämnas vid de ifrågasatta kurserna, har departementschefen anmodat
två på området sakkunniga personer, länsnotarien i Jämtlands län
E. Fontell och doktor Harry Söderman att uppgöra ett preliminärt förslag
till plan för en kurs av den av Schlyter föreslagna omfattningen. Den av
Fontell och Söderman med anledning härav uppgjorda, helt preliminära
planen upptager ett flertal iimnen med angivande av den tid, som skulle
ägnas däråt dels i form av föreläsningar, dels såsom seminarieövningar.

Förslagsplanen i fråga återfinnes å sid. 428 och 429 i statsrådsprotokollet.

Beträffande presidenten Schlyters förslag har departementschefen anfört
följande:

»Förslaget synes mig vara ägnat att i betydlig utsträckning avhjälpa en
av de svåraste bristerna i nu rådande förhållanden. Denna uppfattning
har också kommit till synes i de avgivna utlåtandena, i vilka så gott som
allmänt förordats anordnande av kurser i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget. Visserligen är det sant, att dessa kurser, såsom från en del
håll påpekats, skulle bliva så korta, att några mera djupgående kunskaper
knappast därvid kunna inhämtas. Kurserna skulle dock medföra den väsentliga
fördelen, att landsfiskaler och andra, då de hava att verkställa den
första undersökningen rörande ett brott, icke stå handfallna inför den på -

118

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

komna uppgiften utan åtminstone äga insikt örn det förfarande, som erfordras
för att förebygga, att spår utplånas eller indicier förstöras, innan mera kompetent
undersökningspersonal hinner komma tillstädes. En annan anmärkning,
som icke kan frånkännas visst berättigande, är, att kurserna med det föreslagna
antalet deltagare icke på lång tid skulle kunna bereda utbildning åt
annat än ett mindre antal av åklagarna på landsbygden och kriminalpolispersonalen.
Emellertid må beaktas, att det under alla förhållanden måste
anses innebära en fördel, att inom varje län finnas åtminstone några tjänstemän,
vilka erhållit ifrågavarande utbildning och vilka alltså vid förekommande
behov även inom andra delar av länet än deras egna tjänsteområden skulle
kunna utan dröjsmål anlitas, där så prövades nödigt.

Ehuru man icke får göra sig alltför stora förhoppningar örn verkningarna
av de föreslagna kurserna, finner jag likväl på de i det föregående anförda
skälen, att dylika kurser böra genom statens försorg anordnas, till en början
försöksvis under nästa budgetår. Beträffande kursernas omfattning, programmet
för desamma, sättet för utseende av deltagare m. m. kan jag i huvudsak
ansluta mig till presidenten Schlyters förslag. Börande vissa särskilda punkter
må emellertid anföras följande.

Vid kursernas anordnande torde man böra noggrant fasthålla, att de böra
få en i möjligaste mån praktisk karaktär. Vidare bör man hålla i åtanke,
att meningen med kurserna icke på något sätt kan vara att genom desamma
ersätta eller begränsa landsfiskalsexamen. Örn man under kurserna skulle
försöka medhinna undervisning i alla de ämnen, som tarvas för utbildande
av dugliga åklagare och polischefer, skulle antingen kurserna bliva för långvariga
för att lämpa sig för deltagande av tjänstgörande landsfiskaler eller
ock undervisningen bliva av så ytlig beskaffenhet, att den medförde ringa
eller intet gagn. Det gäller här endast att undanröja särskilt väsentliga
brister i den nuvarande polisorganisationen. Av vad sålunda anförts följer,
att kurserna icke, såsom från något håll föreslagits, böra omfatta så rent
teoretiska ämnen som straffrätt och processrätt. Detta utesluter naturligen
icke att, för den händelse kurserna, såsom jag i det följande kommer att
förorda, anordnas vid Stockholms högskola, viss kontakt lämpligen bör sökas
med den vid högskolan i dylika ämnen meddelade undervisningen.

Vad angår den lämpligaste förläggningen av kurserna hava, såsom av det
föregående framgått, meningarna varit ganska delade. Då på sina håll ett
förläggande av kurserna till Stockholms högskola kraftigt avstyrkts, torde
detta emellertid oftast hava berott på ett missförstånd. Det rör sig här örn
en ren lämplighetsfråga, och kursernas innehåll är avsett att bliva detsamma,
var än kurserna komma att förläggas. Detsamma gäller även lärarkrafterna;
det synes varken möjligt eller lämpligt att för sådant ändamål anlita lärare
vid högskolan. De skäl, som tala för en förläggning dit, äro enligt mitt förmenande
huvudsakligen, att man därigenom utan särskild kostnad skulle vinna
en noggrann och sakkunnig tillsyn över kurserna samt lämpliga lokaler för
desamma. Vidare bör uppmärksammas, att det får anses önskvärt, att juris
studerande vid högskolan, i den mån plats å kurserna kan beredas, begagna sig

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

119

av tillfället att erhålla någon kännedom i här behandlade ämnen. I detta sammanhang
är att märka, att på stats- och rättsvetenskapliga fakultetens initiativ
dylik kurs för juris studerande redan där förekommit, och att det ifrågasatts
att vid högskolan ordna en samling av erforderligt undervisningsmaterial.
Härtill kommer slutligen, att det visat sig möta bestämda svårigheter att
anordna kurserna i deras helhet i anslutning till polisskolan.

På sålunda anförda skäl biträder jag den uppfattningen, att kurserna böra
anordnas vid Stockholms högskola. Härav torde följa, att de skola stå under
tillsyn av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten därstädes, lämpligen genom
en av densamma utsedd inspektor, därvid fakulteten bör hava att granska
förslag till undervisningsplan. Det torde däremot böra förbehållas Kungl.
Majit att fastställa undervisningsplanen samt att utse erforderliga lärare vid
kurserna ävensom att förordna kursledare.

Även med den förordade förläggningen av kurserna till Stockholms högskola
bör man givetvis i erforderlig omfattning utnyttja de lärarkrafter och
det undervisningsmaterial, som finnas vid polisskolan. Enligt vad jag inhämtat,
torde några svårigheter härutinnan icke behöva möta under förutsättning
att undervisningen, i den mån den anknytes till polisskolan, ställes
tinder dennas ledning. I vilken omfattning kursdeltagarna böra deltaga i
praktiskt polisarbete är ett spörsmål, som torde få upptagas till övervägande,
sedan klarhet vunnits örn de allmänna dragen av undervisningsplanen.

Den huvudsakliga undervisningen lärer böra ankomma på en person med
praktisk och teoretisk skolning i kriminalteknik och närliggande ämnen. I
vad mån för speciella ämnen särskilda lärare böra anlitas är en fråga, som
icke för närvarande kan slutligt avgöras. Såsom torde komma att framgå
av det följande, spelar detta spörsmål icke någon väsentlig roll i ekonomiskt
hänseende. Till kursledare bör förordnas någon av lärarna.

Delade meningar hava även kommit till synes i frågan huruvida vid avslutande
av en kurs betygssättning av deltagarna skall förekomma. Vad
angår de deltagare, som — visserligen efter frivillig anmälan — skulle
erhålla förordnande att deltaga i kursen, torde det icke vara lämpligt att
meddela betyg, utan torde endast intyg böra utfärdas, huruvida vederbörande
nöjaktigt bevistat kursen eller icke. Annorlunda kan möjligen förhållandet
ställa sig beträffande dem, som endast efter egen anmälan genomgått kurserna.
Även detta spörsmål torde emellertid tills vidare hållas öppet.

Då kurserna anordnas på statens bekostnad, bör av dem, som på grund
av erhållet förordnande deltaga däri, fordras, att de nöjaktigt bevista kursen.
Till kontroll häröver synas böra meddelas vissa bestämmelser angående rätt
att lyfta stipendium och resebidrag. I sådant hänseende torde, i analogi med
vad som gäller exempelvis rörande stipendier för deltagande i medicinska
fortsättningskurser m. m., föreskrivas, att stipendiebelopp ma utbetalas nied
hälften vid kursens början och andra hälften sedan den av stats- och rättsvetenskapliga
fakulteten utsedde inspektor!! med ledning av nyssnämnda
intyg från kursledaren prövat och godkänt stipendiatens deltagande i kursen.

120

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Godkänt deltagande i kurs skulle även vara förutsättning för utfående av
tillerkänt resebidrag.

Yad angår kursdeltagarnas antal och sättet för deras utseende föreligger
frågan, huruvida nian bör, såsom förslagsställaren förordat, utgå från att
till deltagande i kursen under första året skall utses en åklagare från varje
län och därutöver visst antal kriminalpolismän eller örn kursdeltagarna redan
från början skola fördelas på olika delar av landet, allt efter behovet i skilda
hänseenden. Med min uppfattning örn kursernas rätta natur och betydelsen
därav följer, att jag anser det böra i första hand eftersträvas, att i varje län
finnes åtminstone en åklagare med den avsedda utbildningen. Jag ansluter
mig därför till presidenten Schlyters förslag. Beträffande senare kurser bör
det däremot, såsom även förslagsställaren torde hava avsett, ifrågakomma att
lämna visst företräde åt län av större omfattning och med större antal landsfiskaler
eller att koncentrera deltagandet på de delar av landet, där särskilt
starkt behov framträtt.

En sak, som i detta sammanhang bör övervägas, är huruvida, såsom i
ett yttrande föreslagits, landsfogdar böra äga möjlighet att närvara vid kursen.
Jag förordar, att en dylik möjlighet beredes på det sätt, att det antal platser
å kursen, som skulle förbehållas åklagare på landet, utfylles genom landsfiskaler
eller landsfogdar.

Liksom det beträffande landsfiskaler bör tillses, att till deltagande i kurserna
i första hand ifrågakomma sådana, som kunna antagas komma att med
framgång aspirera på ombildade åklagartjänster efter en blivande reform
härutinnan, bör det emellertid naturligen beträffande landsfogdarna iakttagas,
att deltagandet begränsas till sådana, som ännu hava en längre tid att tjänstgöra,
något som för närvarande endast gäller beträffande ett ringa antal av dem.

En annan framställd anmärkning avser fördelningen över huvud av kursplatserna
mellan åklagare och kriminalpolismän. Av det förut anförda
lärer följa, att enligt min mening vid första årets kurs 24 platser, en för
varje län, reserveras för åklagare, så att endast 6 platser i den obligatoriska
kursen skulle stå öppna för kriminalpolismän. Beträffande senare kurser
däremot bör det övervägas att jämka nyssnämnda siffror i förhållande till
varandra. Endast erfarenheten torde i detta fall kunna lämna nödigt material
för ett slutligt bedömande. Jämväl frågan örn lämpligaste tiden på året för
kurserna torde tills vidare få hållas öppen.

Såsom redan antytts, böra de landsfiskaler, vilka skulle förordnas att deltaga
i kurserna, utses bland de aspiranter, vilka frivilligt anmält sig, på det
sätt att länsstyrelsen utväljer den eller dem, som anses kunna bäst tillgodogöra
sig kursen och vilkas deltagande däri är ur allmän synpunkt mest
önskvärt. Vad angår deltagarna i den helt frivilliga kursen torde de efter motsvarande
grunder böra inom ramen för platstillgången utses av chefen för
socialdepartementet. Redan i detta sammanhang må anmärkas, att jag ur
olika synpunkter icke kan anse lämpligt, att av de frivilliga kursdeltagarna
skulle utkrävas en avgift, avsedd att delvis täcka avlöningen åt lärarkrafterna.
Därest dessa avgifter bortfalla, torde de önskemål, som framförts av för -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

121

eningen Sveriges stadsfiskal, bliva i viss omfattning tillgodosedda. Att
helt likställa stadsfiskalerna med landsfiskalerna låter sig naturligen icke
göra, då kurserna framför allt föranledas av ett behov av förbättrad polisorganisation
på landsbygden.

Aven enligt min mening bör dagersättningen under vistelsen i Stockholm
till de statsstipendierade kursdeltagarna bestämmas högre än enligt det föreliggande
förslaget. En enkel linje att följa i detta avseende är att låta traktamentet
utgå i enlighet med bestämmelserna i resereglemente! Enligt detta
utgår traktamente för dygn med 19 kronor för landsfogde och 13 kronor för
landsfiskal. Med landsfiskaler synas i förevarande hänseende böra likställas
de, som innehava stadigvarande förordnande på vakanssatta landsfiskalstjänster
eller som eljest enligt gällande bestämmelser uppehålla landsfiskalstjänst
mot åtnjutande av full avlöning. Traktamentet enligt lägsta traktamentsklassen
i resereglementet utgör 10 kronor för dygn; detta belopp torde
böra utgå till statsstipendierade kursdeltagare, som ej på grund av sin tjänsteställning
vid resor i tjänsten hava rätt till högre ersättning.

Till landsfogdar, landsfiskaler och sådana landsfiskalsvikarier, som nyss
nämnts, torde i enlighet med förslaget därjämte böra utgå ersättning för
mistade avlöningsförmåner och förvaltningsbidrag. Jämväl andra statsstipendierade
deltagare än de nu nämnda böra uppbära ersättning för förlorade
avlöningsförmåner enligt länsstyrelsens beprövande i varje särskilt fall.

I förhållande till den tidigare kostnadsberäkningen medför vad sålunda
förordats beträffande storleken av dagersättning åt landsfiskalerna och andra
förordnade kursdeltagare en sammanlagd kostnadshöjning med omkring 3,500
kronor. Örn, såsom i det föregående ifrågasatts, även landsfogdar skulle förordnas
att deltaga i kursen, skulle kostnaden för varje landsfogde komma
att uppgå till omkring 1,200 kronor.

Vad angår kostnadsberäkningen i övrigt må anföras följande. I överensstämmelse
med det föregående torde hela det avsedda arvodet åt huvudläraren
böra utgå av statsmedel, varför den beräknade posten till arvoden åt
lärare bör höjas med 1,500 kronor. Därest en del av de uppgifter, som i första
hand tänkts skola ankomma på huvudläraren, skulle komma att överlämnas
till speciallärare, synes detta knappast behöva medföra någon total kostnadsökning
utan endast en överflyttning av viss del av huvudlärarens arvode
på andra vederbörande lärarkrafter. Däremot torde man böra beräkna visst
mindre belopp för anlitande — på sätt i det föregående föreslagits — av
lärare vid polisskolan för undervisning i speciella iimnen, demonstrationer,
praktiska övningar o. s. v. För sådana ändamål torde böra upptagas ett
belopp av 500 kronor. Därest, såsom jag nu förordat, kurserna bliva avgiftsfria
även för icke statsstipendierade deltagare, innebär detta för högskolans
lärjungar, särskilt örn dessa få en viss förmånsrätt att uttagas till kursdeltagare,
en sådan fördel, att det torde kunna förutsättas, att någon särskild
kostnad för städning, belysning och uppvärmning av erforderliga lokaler

122

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

icke kommer att debiteras kurserna. Det för sådant ändamål upptagna beloppet
av 200 kronor synes följaktligen kunna bortgå.

Därest man icke räknar med att landsfogdar komma att deltaga i kursen,
något som i varje fall för närvarande sällan torde ifrågakomma, skulle — oavsett
vikariatsersättningar — kostnaderna för kursen under det första året

kunna beräknas till följande belopp:

Kronor.

materialier (väsentligen engångskostnad)................................................... 2,000

arvoden åt lärare (3,000 + 500 + 500) ...................................... ............... 4,000

resekostnader................................................................................................ 1,600

ersättningar för förlorade avlöningsförmåner......................................... 8,100

ersättning för utgifter i Stockholm (12,100 + 3,500) .............................. 15,600

Summa kronor 31,300

Då anslaget för ändamålet torde böra erhålla förslagsanslags karaktär,
synes detsamma kunna något avrundas, förslagsvis till 31,000 kronor.

Slutligen vill jag anmäla, att jag förvissat mig örn att stats- och rättsvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola icke har något att erinra mot
de jämkningar, som här föreslagits i förhållande till presidenten Schlyters
förslag och fakultetens yttrande däröver.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt
motion, nr 78, vari hemställts, att riksdagen ville besluta att till utbildningskurs
i kriminalteknik m. m. för åklagare och polismän såväl i städerna som
på landsbygden för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
45,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Av den i förevarande ämne lämnade utredningen har utskottet kommit
till den uppfattningen, att, även örn vissa anmärkningar hava framställts
mot det framlagda förslaget, övervägande skäl dock tala för anordnande
genom statens försorg av de kurser, varom här är fråga, till en början försöksvis
under nästkommande budgetår. Utskottet vill alltså, i likhet med
vad som kommit till synes i flertalet av de i ärendet avgivna yttrandena,
uttala sig för, att medel för anordnande av en dylik kurs under det kommande
budgetåret ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Yad i ärendet förordats beträffande kursernas omfattning, programmet för
desamma, sättet för utseende av deltagare m. m., har icke föranlett erinran
från utskottets sida. Utskottet har sålunda icke funnit skäl föreligga, att
statsbidrag tillerkännes stadsfiskalerna, och kan alltså ej biträda motionärens
yrkande.

Även i avseende å de uppgjorda kostnadsberäkningarna har utskottet
ansett sig kunna i huvudsak biträda det av Kungl. Majit framlagda förslaget,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

123

I ett hänseende har utskottet dock funnit sig böra förorda en avvikelse från
detsamma. Detta gäller dagsersättningen under vistelsen i Stockholm till
de statsstipendierade kursdeltagarna. Jämlikt Kungl. Maj:ts förslag skulle
denna ersättning utgå i enlighet med bestämmelserna i resereglemente! och
sålunda för dygn utgöra 19 kronor för landsfogde och 13 kronor för landsfiskal
och skulle med landsfiskaler i förevarande hänseende likställas de,
som innehava stadigvarande förordnande på vakanssatta landsfiskalstjänster
eller som eljest enligt gällande bestämmelser uppehålla landsfiskalstjänst
mot åtnjutande av full avlöning. Till statsstipendierade kursdeltagare, som
ej på grund av sin tjänsteställning vid resor i tjänsten hade rätt till högre
traktamente, skulle ersättningen utgå med 10 kronor för dygn. Utskottet kar
icke funnit tillräckliga motiv för en dylik differentiering av kursdeltagarnas
ersättning, utan utskottet har för sin del ansett, att ersättningen bör utgå
med enahanda belopp till varje kursdeltagare, oavsett vilken befattningsliavargrupp,
han tillhör, samt att sagda ersättning bör bestämmas till 13 kronor
för dygn. Den sålunda förordade ändringen i Kungl. Maj:ts förslag synes
icke böra föranleda jämkning av det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet.

Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herr K. J. Ekmans ovanberörda
motion, I: 78, i vad densamma skiljer sig från Kungl. Majlis
förslag, till utbildningskurs i kriminaltelcnik m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 31,000 kronor.

Diverse.

98:o) Beträffande Kungl. Majda förslag (punkt 99) angående anslag till
utgifter för gammalsvenskbyborna kommer utskottet att framdeles.under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

99:o) I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 100) hemställer utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu 525,000 kronor, med 25,000
kronor till 500,000 kronor.

100:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Marits förslag (puukt 101)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 437 och 438) i ämnet
innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.

Utgifter
för gammalsvenskbyborna.

[99.]

Rese- och
traktamentsp
eunina ar.

[100.]

Utredning

angående

allmänna

pensionsför säkringen.

[101.]

124

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Skrivmaterialier

och expenser,
ved m. m.

[102.]

Motion om
anslag till
hindrande av
inom

Korpilombolo
socken genom
smittosam
hästsjukdom
uppkommen
nöd.

Tillfällig
löneförbättring
för
viss personal
inom den
civila statsförvaltningen.

Dyrtid stillägg
åt
befattningshavare
i
statens tjänst.

[103 och
“ 104.]

Trycknings kostnader.

[105.]

Utskottets

yttrande.

101 :o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 102)
och under åberopande av vad statsrådsprotokollet (sid. 438 och 439) i ämnet
innehåller, hemställer utskottet,

'' att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till

sTcrivmaterialier och expenser, reel m. m-, nu 1,175,000 kronor,
med 175,000 kronor till 1,000,000 kronor.

102:o) Beträffande en inom andra kammaren av herr 0. W. Lövgren väckt
motion, nr 267, örn anslag till hindrande av inom Korpilombolo socken
genom smittosam hästsjukdom uppkommen nöd kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

103:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till tillfällig löneförbättring
för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt 103)
samt till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (punkt 104) kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

104:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 105) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu 260,123 kronor, med
1,201 kronor till 261,324 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 440 i statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr A. Thorberg väckt motion,
nr 110, vari föreslagits, att riksdagen ville besluta öka det under femte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till tryckningskostnader med 2,000 kronor
samt i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att publikationen Yrkesinspektionens
verksamhet fortfarande måtte utgivas i väsentligen samma skick som
hittills.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Yad angår motionärens yrkande, har utskottet visserligen icke kunnat
undgå att finna de i motionen anförda skälen värda beaktande. Då det
emellertid synts utskottet i första hand böra ankomma på Kungl. Majit att

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

125

taga ställning till frågan, huruvida och i vilken omfattning den ifrågavarande
publikationens utgivande bör återupptagas, och kostnaderna härför torde
kunna bestridas utan höjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget, har
utskottet funnit sig icke böra biträda motionen.

Då Kungl. Majlis förslag icke föranlett erinran från utskottets sida, får
utskottet alltså hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majis förslag
och med avslag å herr Thorbergs motion, 1:110, i vad densamma
avser anslag till nu ifrågavarande ändamål, höja det
ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu 260,123
kronor, med 1,201 kronor till 261,324 kronor; dock att i anslaget
må göras den jämkning, som kan erfordras för utjämnande
av huvudtitelns slutsumma; samt

Illo) att vad i övrigt i motionen yrkats må anses besvarat
genom vad utskottet anfört.

Övriga ordinarie anslag.

105:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår äro uppförda under femte huvudtiteln, har någon ändring icke
ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under femte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1930/1931 uppföras med oförändrade belopp.
Stockholm den 28 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar ,7. L. Widell, Olof Olsson, O. Bergqvist, E. J.
G. Rosén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, P. A. Bergström, K. E.
Andersson i Eliantorp, G. Kobb, O. A. Ernfors, I. Hj. E. Pauli och K. A. W.
Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona,
B. Esson Holmgren, .7. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte, O. Andersson i Höör,
G. Strindlund, P. C. Jonsson i Eskilstuna och G. Persson i Falla;

med undantag därav att i behandlingen av punkterna 89—105 deltagit herr
V. V. Sandivall i stället för herr Järte.

Övriga

ordinarie

anslag.

126

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Reservationer:

vid punkt 10 (yrkesinspektionen) av herrar Bergqvist, Svensson i Kompersmåla,
Ernfors, Anderson i Råstock, Holmgren och Järte, vilka ansett, att utskottets
hemställan bort hava följande lydelse:

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid yrkesinspektionen
skall från och med den 1 juli 1930 vara bestämt
på följande sätt:

Lönegrad.

1 skogs- och flottledsinspektör............................................. B 27

b) föreskriva, att-------skogs- och flottleds inspektör; c)

godkänna följande stat för yrkesinspektionen, att tilllämpas
från och med budgetåret 1930/1931:

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 282,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................................. 2,000

Kontorskostnader m. m................................................. 17,100

Summa kronor 301,500

samt

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen,
nu 291,500 kronor, med 10,000 kronor till 301,500 kronor;

vid punkt 23 (pensionsstyrelsens verksamhet) av herr Kobb;

vid punkt 89 (befattningshavare vid länsstyrelserna) av herrar Widell,
Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Anderson i Råstock, Jansson i Falun och
Sandwall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Vid prövning av förevarande anslagsäskande har utskottet uppmärksammat,
att statskontoret ansett tidpunkten nu vara lämpad för igångsättande av en
besparingsundersökning för länsstyrelsernas vidkommande.

Utskottet delar för visso den uppfattningen, att besparingsarbetet inom
statsförvaltningen snarast må utsträckas till länsstyrelserna och med hänsyn
härtill kan givetvis ifrågasättas lämpligheten av att, intill dess detta arbete
verkställts och länsstyrelsernas organisation underkastats prövning av statsmakterna,
vid denna förvaltningsgren inrätta nya ordinarie befattningar.

Emellertid har utskottet, som, vad det nu framlagda förslaget örn inrättande
av en ny ordinarie tjänst hos länsstyrelsen i Stockholms län angår,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

127

sökt bilda sig ett omdöme om den arbetsbörda, som påvilar länsstyrelsen
i sagda län, icke kunnat undgå att finna styrkt, att behov av trängande och
stadigvarande art föreligger för inrättande av en ny tjänst å ordinarie stat
därstädes. Aven med beaktande av de skäl, som under senare år anförts
mot inrättande av nya ordinarie tjänster vid länsstyrelserna, har utskottet
sålunda ansett de för Kungl. Maj:ts förslag i nu angivna hänseende framlagda
motiven vara av den art, att förslaget ifråga rimligtvis icke kan avböjas.
Utskottet tillstyrker alltså sådan ändring i 1925 års riksdags beslut
örn antalet ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, att en länsnotarietjänst
av l:a klass (lönegraden B 24) må från och med nästkommande budgetår
nyinrättas i Stockholms län.

Yad angår beräkningen av anslagsposterna till personligt lönetillägg till
landssekreterare och landskamrerare samt till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare, har utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan.

Då utskottet-----alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att vid länsstyrelsen i Stockholms län skall från
och med den 1 juli 1930 inrättas en befattning såsom länsnotarie
av Ira klass;

b) godkänna de av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1930 förordade
förslagen till ordinarie avlöningsstat samt till övergångsstat för
befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från och
med budgetåret 1930/1931; samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare
viel länsstyrelserna, nu 4,046,600 kronor, med 35,600 kronor till
4,082,200 kronor. »

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

.... .

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen .......................................................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag ....................................................................

234,100

3

Förstärkning av arbetskrafterna å departementets av-

delning av Kungl. Maj:ts kansli ...............................

10,02oj

4

Ersättning för inspektions- och upplysningsarbete med

avseende å spädbarns- och förlossningshem ............

3,000[

Säger för departementet

258,100

1 3,020

B. Sociala verk och inrättningar.

Socialstyrelsen:

1

Socialstyrelsen, förslagsanslag ....................................

* 331,600

2

Socialstyrelsens verksamhet ........................................

* 208,000

Arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.:

3

Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m.,

förslagsanslag ............................................................

95,000

4

Arbetsdomstolen, förslagsanslag....................................

51,000

5

Särskilda skiljedomare i arbetstvister, förslagsanslag

4,000

6

Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., förslags-

anslag ........................................................................

240,000

7

Bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ...

*2,000,000

8

Yrkesinspektionen, förslagsanslag................................

301,000

9

Yrkesinspektionens verksamhet....................................

75,000

10

Föreningen för arbetarskydd i Stockholm ................

6,000

11

Arbetsrådet, förslagsanslag............................................

* 56,000

12

Sveriges deltagande i den internationella arbetsorga-

nisationens konferens, förslagsanslag ....................

20,000

13

Statens byggnadsbyrå....................................................

* 20,000

321,000

2,547,000

Olycksfallsförsäkring:

14

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag........................

245,200

15

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag

1,405,000

16

Försäkringsrådet, förslagsanslag....................................

83,600

17

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag ............

44,600

18

Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m., förslagsanslag................

255,000

19

Dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i

samband med lån ur statens egnahemslånefond,

förslagsanslag ............................................................

1,000

20

Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

60,000

643,800

| 1,450,600

* Av Kungl. Maj:t löreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 5 haft. {Nr 5.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Sjukförsäkring:

21

Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ........

*3,670,000

22

Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för-

slagsanslag ...............................................................

* 210,000

Allmänna pensionsförsäkringen:

23

Pensionsstyrelsen, förslagsanslag ................................

640,000

24

Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag

650,000

25

Statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslags-

anslag ........................................................................

43,000,000

26

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar,

förslagsanslag ............................................................

265,000

27

Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck-

ningar, förslagsanslag................................................

54,000

640,000

43,969,000

Åtgärder beträffande lösdrivare m. fl.:

28

Statens tvångsarbetsanstalter, förslagsanslag................

608,300

29

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona

m. m., reservationsanslag ........................................

* 43,000

30

Frälsningsarméns räddningshem ................................

6,000

Alkoholistvård:

608,300

49,000

31

Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö

och i Landskrona, att utgå av statsverkets fond

av rusdrycksmedel...................................................

27,000

32

Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............................................................

121,000

33

Paviljong vid statens vårdanstalt å Venngarn för

alkoholister, reservationsanslag, att utgå av stats-

|

verkets fond av rusdrycksmedel ............................

165,0001

34

Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet

m. m., reservationsanslag, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel ........................................

60,000

35

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader, förslagsanslag, att utgå av stats-

verkets fond av rusdrycksmedel ............................

150,000

36

Statens kostnader för farliga alkoholister m. m., för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............................................................

5,000

37

Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel ........................................................

15,000

38

Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslags-

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-

medel ........................................................................

10,000

39

Interneringskostnader i vissa fall, förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

4,000

121,000|

436,000

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Fattigvård och barnavård:

40

Statsinspektion av fattigvård och barnavård ............

49,650

41

Fattigvård och barnavård i allmänhet, förslagsanslag

1,700,000

42

Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag

100,000

43

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ........

16,500

44

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslags-

anslag ........................................................................

110,000

45

Barnhusen ...................................................................

* 115,830

46

Skyddsuppfostran, förslagsanslag ................................

• 480,000

2,395,830

176,150

Säger för sociala verk och inrättningar

8,731,530

49,045,75oj

C. Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.

|

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen m. m.:

1

Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ................................

368,600

2

Sinnessjuknämnden, förslagsanslag ............................

6,600

Statsmedicinska anstalten:

3

Statens bakteriologiska labora-

torium, förslagsanslag ............ 175,800

4

Statens rättskemiska laboratorium,

förslagsanslag............................ 26,250

5

Statens farmaceutiska laborato-

rium ........................................ 24,500

202,050

24,500

Provinsialläkarstaten:

6

Förste provinsialläkare och pro-

vinsialläkare, förslagsanslag ... 3,023,500

7

Flyttningsbidrag åt vissa provin-

sialläkare, förslagsanslag ....... 2,000

8

Tillfälliga lönetillägg åt vissa

provinsialläkare........................ 4,200

9

Avlöning åt civila läkarstipen-

diater, förslagsanslag................ 5,000

10

Bidrag till extra provinsialläkares

avlönande, förslagsanslag ........ 20,000

11

Dyrtidstillägg åt vissa extra pro-

vinsialläkare, förslagsanslag .... 1,000

12

Utbildningskurs för rättsobdu-

center, förslagsanslag................ *10,000

3,048,500

17,200

3,619,150

48,300

* Av Kungl. Maj:t löreslaget belopp, varom utlåtande tramdeles kommer att avgivas.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Sjukvårdsanstalterna.

Sinnessj ukvårdsanstalterna:

13

Statens sinnessjukhus, förslags-

anslag....................................*

10,300,000

14

Hospitalsbyggnader, reserva-

tionsanslag............................

* 4,700,000

15

Bidrag till sinnessjukvården i

Stockholm, Göteborg och
Malmö, för slag samlag ........

1,300,000

16

Anstalter för obildbara sinnes-

slöa, förslagsanslag ............

760,000

17

Anstalter för bildbara sinnes-

slöa, som icke äro fallande-sjuka, förslagsanslag............

820,000

18

Epileptikeranstalter, förslags-

anslag....................................

175,000

19

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sin-nesslöa gossar ....................

27,200

20

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid statens uppfostrings-anstalt för sinnesslöa gossar,
förslagsanslag........................

34,000

21

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sin-nesslöa flickor ....................

12,400

22

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid statens uppfostrings-anstalt för sinnesslöa flickor,
förslagsanslag........................

10,000

13,355,000

4,783,600

Övriga egentliga sjukvårdsanstal-

ter:

23

Lasaretts underhåll ................

15,774

24

Underhåll av Järvsö sjukhus

för spetälska.......................

23,500

25

Understöd åt spetälskesjukas

familier m. m.....................

3,000

26

Bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulos-sjukvårdsanstalter, reserva-tionsanslag ............................

*1,400,000

27

Bidrag till driftkostnaderna för

tuberkulossjukvårdsanstal-ter, förslagsanslag................

4,300,000

Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

28

Bidrag till resor för vissa

patienter vid kustsanato-rierna, förslagsanslag ........

65,000

29

Folksanatorierna ....................

150,000

30

Vissa arbeten vid Österåsens

folksanatorium, reservations-anslag....................................

145,000

31

Understödjande av dispensär-

verksamhet, förslagsanslag..

450,000

32

Behandling av medellösa lupus-

patienter från landsorten,
förslagsanslag........................

60,000

33

Radiumhemmets i Stockholm

poliklinik ............................

15,000

34

Radiumhemmets i Stockholm

klinik, förslagsanslag............

25,000

35

Bidrag till resor för vissa

patienter vid radiumhemmet
i Stockholm, förslagsanslag

* 70,000

36

Bidrag till uppförande, inrät-

tande eller inlösen av epide-misjukhus, förslagsanslag ....

500,000

37

Bidrag till driften av epidemi-

sjukhus, förslagsanslag.......

750,000

38

Bidrag till uppförande m. m.

av hem för kroniskt sjuka,
reservationsanslag ................

450,000

39

Bidrag till driften av hem för

kroniskt sjuka, förslagsanslag

750,000

4,574,274

4,598,000

Vanföreanstalter:

: 40

Kliniker vid vanföreanstalter,

förslagsanslag........................

160,000

i 41

Polikliniker vid vanföreanstal-

ter, förslagsanslag................

15,000

42

Skol- och uppfostringshem för

vanföra, förslagsanslag ........

70,000

43

Yrkesskolor för vanföra m. m.,

förslagsanslag........................

150,000

44

Vanföreanstalt i Härnösand,

reservationsanslag ................

475,000

45

Bidrag till resor för vanföra

jämte vårdare, förslagsanslag

130,000

46

Eugeniahemmet........................

5,000

525,000

480,000

18,454,274

9,861,600

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

&

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

Hälsovård i allmänhet.

47

Allmän hälso- och sjukvård, förslagsanslag....................

800,000

48

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, förslagsanslag ............................

60,000

49

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ....

24,000

50

Bidrag för anställning av distriktssköterskor, förslags-

''

anslag ............................................................................

220,000

51

Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag ........

1,500

52

Stipendier för deltagande i kurs för utbildande av

i

instruktionssköterskor och husmödrar vid sjukhus

4,000

| 53

Bidrag till avlöning åt distriktsharnmorskor och re-

servbarnmorskor, förslagsanslag ................................

690,000

I 54

Dyrtidshjälp åt distriktsharnmorskor m. fl., förslagsanslag

100,000

I DD

Barnmorskeundervisningenoch barnbördshusen, förslags-

anslag ...........................................................................

105,000

56

Skyddskoppympningen, förslagsanslag ............................

140,000

57

Karantänsanstalten på Känsö ........................................

17,600

58

Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag........

12,000

59

Svenska läkarsällskapet....................................................

1,500

60

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag

6,750

61

Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,

reservationsanslag ........................................................

31,000

62

Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag ........

45,000

63

Vissa anordningar för sjuktransporter med flygplan i

Boden, reservationsanslag ............................................

7,500

64

Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinal-

växter m. m.................................................................

2,000

1,106,850

1,161,000

Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården

23,180,274

11,070,900

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

i 1

Överståthållarämbetet, förslagsanslag ............................

* 137,422

2

Landshövdingarna ............................................................

509,000

3

Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag....

4,073,600

4

Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ............................

* 2,375,000

5

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, förslags-

anslag ............................................................................

* 300,000

6

Ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län

200

7

Ersättning åt lappfogdar m. m., reservationsanslag........

50,600

8

Kostnader i anledning av val av landstingsman m. fl.

år 1930, förslagsanslag ...............................................

100,000

Säger för Överståthållarämbetet och landsstaten

7,395,022

150,800

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

7

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

E. Polisväsendet.

1

Polisväsendet i riket, förslagsanslag................................

2,190,000

2

Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och

åklagarväsendet, förslagsanslag....................................

870,000

3

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker m. m., att utgå av statsver-

kets fond av rusdrycksmedel ....................................

* 135,000

4

Utbildningskurs i kriminalteknik m. m., förslagsanslag

31,000

Säger för polisväsendet

3,226,000

F. Diverse.

1

Utgifter för gammalsvenskbyborna, reservationsanslag

* 250,000

2

Ålderstillägg, förslagsanslag ............................................

400,000

3

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........

500,000

4

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

vationsanslag ................................................................

150,000

5

Utredning angående allmänna pensionsförsäkringen,

reservationsanslag .......................................................

100,000

6

Extra utgifter, reservationsanslag....................................

100,000

7

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

1,000,000

8

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen, förslagsanslag ....................

* 523,000

9

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slagsanslag ....................................................................

*5,250,000

10

Tryckningskostnader, förslagsanslag................................

261,324

Säger för diverse

2,411,324

6,123,000

Summa

41,976,250

69,629,470

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.