Statsutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förändring i avseende å löneställning och antal
av vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket
och statens järnvägar m. rn.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 7 februari 1930 avlåten proposition, nr 83, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,
att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fogade
tjänsteförteckningen skola upptagas följande nya befattningar, nämligen
vid postverket:
i 27:e lönegraden: kamrer;
vid telegrafverket:
i 26:e lönegraden: trafikinspektör,
i 15:e » : verkstadsmästare,
i 7:e » : förrådsförman;
samt att ur nämnda förteckning skall vid postverket i 26:e lönegraden
utgå befattningen kamrer;
dels fastställa antalet av följande befattningar från och med den 1 juli
1930 på sätt här angives, nämligen:
vid postverket:
kamrer .....................................
sekreterare i 26:e lönegraden
postmästare av klass 1 A........
» » » 1B........
sekreterare i 24:e lönegraden
notarie ......................................
revisor ....................................
...... 1
...... 6
..... 10
..... 32
...... 2
..... 8
..... 5;
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 26 haft. (Nr 44—47.) 59t 30 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 44
vid telegrafverket:
linjeingenjör...................
trafikinspektör...............
Överkontrollör...............
notarie ...........................
vid statens järnvägar:
förste maskiningenjör....
byråingenjör..................
maskiningenjör .............
maskininspektor............
notarie............................
21
1
2
8;
14
12
10
17
ii;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som
vid genomförande av förberörda ändringar må erfordras;
dels ock medgiva, att beträffande ordinarie manlig postassistent, som den
30 juni 1926 innehade anställning såsom extra ordinarie postassistent och
efter nämnda dag erhållit konstitutorial såsom ordinarie postexpeditör, må
i fråga örn placering i löneklass så anses, som örn vederbörande under den
tid, han innehaft ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra ordinarie
postassistent.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Förevarande proposition innefattar vissa framställningar, avseende förändring
i lönegradsplacering eller i det fastställda antalet av vissa ordinarie
befattningar vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar ävensom nyinrättande
av vissa befattningar vid telegrafverket m. m.
Postverket.
I skrivelse den 5 september 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn ändringar beträffande vissa befattningar hos styrelsen.
Utbytande
av en
kontrollörstjänst
å
generalpoststyrelsens
lia byrå
mot en
notarietjänst.
Till en början har styrelsen hemställt örn utbytande av en kontrollörsbefattning
(20:e lönegraden) å styrelsens första byrå mot en notarietjänst
(21:a lönegraden) å samma byrå.
Kommunikationsverkens lönenämnd har förordat bifall till styrelsens framställning
i denna del.
Även departementschefen har, med hänsyn till den av generalpoststyrelsen
förebragta utredningen rörande ökningen av arbetsbördan inom trafikavdelningen
å styrelsens första byrå, funnit sig böra biträda styrelsens förslag
örn utbyte av en kontrollörstjänst i 20:e lönegraden mot en notariebefattning
i 21 :a lönegraden.
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
3
Under framhållande att arbetet på styrelsens femte byrå på grund av
de därunder förlagda postgiro- och postsparbanksrörelsernas utomordentligt
kraftiga utveckling numera vore av sådan betydelsefull och maktpåliggande
beskaffenhet, att vissa befattningar därstädes syntes styrelsen
böra höjas i tjänstegrad, har styrelsen vidare i förevarande skrivelse framlagt
förslag i sådant hänseende.
Efter att hava lämnat en allmän redogörelse för arbetsmängden å byrån
samt för personaluppsättningen därstädes framhåller generalpoststyrelsen, att
det, med den utveckling postgirorörelsen och postsparbanken tagit och alltjämt
undergår, är helt naturligt att byråns ledning alltjämt måste syssla
med stora och invecklade spörsmål, ofta av stor ekonomisk räckvidd, ett
förhållande som icke kan vara ägnat att förvåna, enär byråns verksamhet
nästan uteslutande är av affärsdrivande beskaffenhet. Även örn byråchefen
personligen deltager i behandlingen av inom byrån förekommande ärenden
av större betydelse, är det enligt styrelsen självfallet, att hans närmaste män
var och en på sitt område måste erhålla ett ganska stort mått av självständighet.
Det måste därför av dem krävas en betydande personlig insats
och initiativkraft på området för byråns verksamhet.
Det är, yttrar styrelsen vidare, särskilt tre av byråns tjänstemän, vilka
under byråchefen bekläda ur olika synpunkter särdeles ansvarsfulla och arbetstyngda
befattningar. Dessa äro kamrern, sekreteraren och föreståndaren
för byråns korrespondensavdelning (kontrollör).
Styrelsen föreslår uppfattning av kamreraren från 26:e till 27:e lönegraden,
av sekreteraren från 24:e till 26:e lönegraden samt av föreståndaren för
femte byråns korrespondensavdelning, vilken nu såsom kontrollär är placerad
i 20:e lönegraden, till befattning såsom sekreterare i 24:e lönegraden.
Utom nu omförmälda förslag har styrelsen slutligen även framlagt förslag
örn förbättrad löneställning för föreståndaren för postgirokontorets bokföringsavdelning.
För denne tjänsteman, som nu befinner sig i kontrollörs ställning
(20:e lönegraden), har styrelsen föreslagit befattning i 21 :a lönegraden
med benämningen revisor.
Kommunikationsverkens lönenämnd har beträffande generalpoststyrelsens
förslag, i vad det avser befattningar å styrelsens femte byrå, anfört huvudsakligen
följande:
Lönenämnden hade i anledning av den föreliggande remissen avlagt besök
å byrån och därvid inhämtat närmare upplysningar rörande de särskilda,
till lönegradsuppflyttning föreslagna befattningshavarnas arbetsuppgifter.
Yad först kamrern beträffade, finge lönenämnden erinra därom, att nämnden
i utlåtande den 9 december 1925 över en då föreliggande framställning
från poststyrelsen yttrat sig rörande denne befattningshavares löneställning.
Nämnden hade då anfört bland annat, att nämnden ansåge poststyrelsens förslag
örn kamrersbefattningens hänförande till 27:e lönegraden innebära en
allt för hög placering av ifrågavarande tjänst, varvid tillika erinrats, att vid
intet av de övriga kommunikationsverken befattningen såsom kamrer eller
därmed likställd tjänst hänförts till så hög lönegrad som den 27:e. Nämnden
hade funnit kamrersbefattningen vid postverket skäligen böra inordnas
i samma lönegrad som befattningarna kameralintendent vid telegrafverket
och kamrer vid statens järnvägar eller sålunda i 26:e lönegraden.
Ändrad
lönegradsplacerlng
av
vissa befattningar
å
styrelsens
5:e byrå.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Lönenämnden hade ingalunda förbisett, att de ärenden, som kamrern å
poststyrelsens femte byrå hade att bereda och som huvudsakligen avsåge
postgirokontorets och postsparbankens medelsförvaltning och medelsplacering,
på grund av dessa rörelsegrenars utveckling blivit av alltmera krävande
och ansvarsfull art. I betraktande av den höjning i lönegradsställning, som
skett så sent som år 1926, syntes det dock nämnden icke förefinnas tillräcklig
anledning att vidtaga åtgärder för höjning i lönehänseende av denna
tjänst. Nämnden hade sålunda ansett sig icke kunna tillstyrka poststyrelsens
framställning i denna del.
Enligt styrelsens förslag skulle den å femte byrån anställde sekreteraren,
som närmast under byråchefen utövade funktionen som personal- och organisationschef,
uppflyttas från 24:e till 26:e lönegraden. Även nämnden hade
vid sitt besök å byrån i fråga kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande
befattningshavare numera måste anses väl lågt avlönad i förhållande
till sitt mycket betydelsefulla arbete inom byrån. Nämnden funne sig därför
böra . tillstyrka bifall till styrelsens förslag örn denna befattnings uppflyttning
i 26:e lönegraden.
Arbetet å femte byråns korrespondensavdelning avsåge huvudsakligen besvarande
av affärspost, såsom förfrågningar från giroinsättare rörande girokontons
ställning, begäran örn upplysningar rörande postgirots användande
m. m. Avdelningens föreståndare (nu kontrollör) sysselsattes emellertid, förutom
med ledningen av och deltagande i dessa arbeten på avdelningen, även
med uppsättande av andra å byrån förekommande skrivelser av mera omfattande
och krävande art. Yad poststyrelsen anfört till stöd för en höjning
i lönegrad av sagda kontrollör syntes lönenämnden förtjäna avseende. Att
hänföra nämnda tjänst till 24:e lönegraden måste dock enligt nämndens
mening utgöra en alltför hög lönegradsplacering. Närmast syntes 21 :a eller
22:a lönegraden böra komma i fråga. Örn ock vissa skäl kunde anföras för
en inplacering i sistnämnda lönegrad, hade dock nämnden ansett sig böra
stanna vid att förorda sagda kontrollör stjänsts utbytande mot en notariebefattning
i 21 :a lönegraden.
Yad slutligen anginge styrelsens hemställan örn inrättande å postgirokontoret
av en ny revisor stjänst utöver den där förut placerade, med uppgift för
innehavaren att vara personalchef å kontorets bokföringsavdelning, funne
nämnden vid det förhållandet, att även å byråns något mindre postsparbanksavdelning
funnes anställda tvenne revisorer, därav den ene såsom personalchef,
någon erinran icke vara att framställa mot detta styrelsens förslag,
varför nämnden finge biträda styrelsens hemställan örn utbyte av en kontrollörst
jäll st mot en revisorsbefattning i 21:a lönegraden.
I fråga örn löneställningen för den nuvarande kontrollörstjänsten på femte
byråns korrespondensavdelning har inom lönenämnden ledamoten Wold,
med instämmande av ledamoten Wallin, anfört avvikande mening och därvid
förklarat sig finna den av nämnden föreslagna placeringen i 21 :a lönegraden
vara avgjort för låg samt hemställt örn befattningens hänförande till 22:a
lönegraden med benämningen förste kontrollör.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Vad generalpoststyrelsen påvisat i fråga örn den utomordentligt kraftiga
utveckling, som postgiro- och postsparbanksrörelserna de senaste åren
undergått, synes mig utgöra goda skäl för uppflyttning i lönehänseende av
de befattningar å styrelsens femte byrå, vilkas innehavare till följd av denna
utveckling i första hand fått sin arbetsbörda och sitt ansvar ökade. General
-
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
5
poststyrelsens därutinnan framställda förslag hava i flertalet avseenden tillstyrkts
av lönenämnden. Beträffande befattningarna såsom kamrer och såsom
föreståndare för byråns korrespondensavdelning har nämnden intagit en från
styrelsens förslag avvikande ståndpunkt.
Yad kamrersbefattningen angår, har visserligen — såsom lönenämnden
påpekat — denna tjänst så sent som år 1926 uppflyttats från 24:e till 26:e
lönegraden. Den avsevärda tillväxt i omfattningen av byråns verksamhet,
som därefter skett, har dock självfallet måst medföra en väsentlig stegring
i arbete och framförallt i ansvar för denne befattningshavare, vilken är ställföreträdare
för byråns chef och närmast under honom handhar och svarar för
förvaltningen och placeringen av de i postgiro- och postsparbankskontorens
rörelse ingående, högst betydande kapitalbeloppen. I betraktande av sålunda
föreliggande förhållanden, vilka synas motivera en åtskillnad i
löneställning beträffande denna och motsvarande befattningar inom övriga
affärsverk, har jag ansett mig böra biträda generalpoststyrelsens förslag örn
uppflyttning av befattningen i fråga till 27:e lönegraden.
I fråga örn befattningen såsom föreståndare för femte byråns korrespondensavdelning
vill det synas som örn den av lönenämnden föreslagna placeringen
i 21:a lönegraden med benämningen notarie vore, åtminstone tillsvidare,
tillfyllest. Jag tillstyrker alltså, att en notarietjänst inrättas i utbyte
mot en kontrollörstjänst.
Yidkommande övriga här ifrågavarande befattningar biträder jag generalpoststyrelsens
av lönenämnden tillstyrkta förslag. Jag förordar sålunda sekreterartjänstens
uppflyttning från 24:e till 26:e lönegraden samt inrättande
av en ny revisorstjänst i 21:a lönegraden i utbyte mot den kontrollörsbefattning,
som nu inneliaves av personalchefen å postgirokontorets bokföringsavdelning.
Yid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt samt till mitt förut framställda
förslag örn utbyte av en kontrollörstjänst å första byrån mot en notariebefattning
skulle alltså i stället för kamrersbefattningen i 26:e lönegraden
upptagas en sådan befattning i 27:e lönegraden samt antalet av övriga nu
ifrågavarande befattningar vid postverket komma att utgöra, sekreterarbefattningar
i 26:e lönegraden 6 och i 24:e lönegraden 2, notariebefattningar 8
samt revisorsbefattningar 5.»
I skrivelse den 17 januari 1930 har generalpoststyrelsen vidare hemställt,
att antalet postmästarbefattningar av klass 1 A (25:e lönegraden) måtte från
och med den 1 juli 1930 ökas från 9 till 10 i och för hänförande av postkontoret
i Borås till klass 1 A.
Till stöd för förslaget har anförts, bland annat, att medan ökningen av
rörelsen varit jämförelsevis konstant vid flertalet postkontor, varför deras
inbördes ställning icke i särskilt hög grad rubbats, rörelsen vid postkontoret
i Borås emellertid nått en sådan omfattning, att generalpoststyrelsen
ansett det nödvändigt att, utan att avvakta en allmän omklassificering av
postkontoren, nu hemställa örn postmästarbefattningens vid postkontoret
uppflyttning i klass 1 A.
I utlåtande den 23 januari 1930 har Icommuni/cationsverkens lönenämtid anfört,
att nämnden med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat rörande
trafikrörelsens ökning vid Boråskontoret under de senaste åren ansåge sig
icke böra framställa erinran mot att kontoret uppflyttades till klass 1 A.
En ny postmästarbefattning
av klass 1 A.
Lönetursberäkning
för vissa
manliga
postassistenter.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Aven enligt departementschefens mening föreligga goda skäl att nu uppflytta
postkontoret i Borås från klass 1 B till klass 1 A. Departementschefen har
därför tillstyrkt generalpoststyrelsens förslag örn ökning av antalet postmästartjänster
i sistnämnda klass till 10 och örn samtidig minskning av
antalet postmästartjänster av klass 1 B till 32.
I detta sammanhang har departementschefen vidare anmält fråga örn viss
lönetursberäkning för manliga postassistenter, vilka tidigare innehaft postexpeditörstjänst.
I syfte att i någon mån motverka de olägenheter, som ur befordringssynpunkt
och därmed såväl i löne- som pensionshänseende kunde för de vid
postverket anställda extra ordinarie postassistenterna förutses uppkomma
genom nedskrivning av antalet postassistenter, beslöt 1926 års riksdag, att
vid postverket den 30 juni 1926 anställda extra ordinarie postassistenter
skulle kunna, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar funnes och vederbörande
därtill ansåges böra ifrågakomma, konstitueras till postexpeditörer
med rätt att därvid personligen placeras i 12:e lönegraden samt att inom
denna ram bibehållas vid den lön, de vid ordinarieblivandet innehade i den
extra ordinarie anställningen.
Efter det riksdagens nyss omförmälda beslut fattats, befordrades ett antal
förutvarande extra ordinarie postassistenter till ordinarie postexpeditörer,
därvid dessa befattningshavare med stöd av riksdagens beslut tillförsäkrades
de löneförmåner, de omedelbart före denna befordran innehade.
Sedan åtskilliga av ifrågavarande postexpeditörer genom generalpoststyrelsens
beslut den 30 oktober 1928 konstituerats till ordinarie postassistenter,
uppstod fråga örn lönetursberäkning för dessa tjänstemän. Därest befattningshavarna
i fråga —- vilka efter genomgången postelevkurs alltsedan juni
månad 1921 fullgjort postassistents göromål, först såsom aspiranter, därefter
såsom extra ordinarie tjänstemän samt slutligen i egenskap av ordinarie
postexpeditörer — direkt från extra ordinarie anställning befordrats till ordinarie
postassistentbefattning, skulle de jämlikt i avlöningsreglementets 11 §
meddelade bestämmelser örn rätt för icke-ordinarie befattningshavare att vid
befordran till ordinarie tjänst för löneklassplacering i viss utsträckning tillgodoräkna
förutgående likvärdig tjänstgöring varit berättigade till lön enligt
löneklass 16 med rätt tillika att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna
tid från och med den 1 juli 1927. Då de emellertid före befordringen
till postassistenter under någon tid innehaft ordinarie postexpeditörsbefattning,
befanns det tveksamt, huruvida nämnda bestämmelser kunde tillämpas
eller örn icke de i reglementets 12 § givna reglerna örn s. k. sneddning vid
befordran från lägre ordinarie tjänst till högre sådan tjänst borde i stället
lända till efterrättelse. Vid tillämpning av sistnämnda regler skulle tjänstemännen
visserligen från början placeras i samma löneklass, den 16:e, men
för uppflyttning i högre löneklass skulle de äga tillgodoräkna tid först från
och med den 1 juli 1928. I sistnämnda fall skulle de alltså få vänta ett år
längre på uppflyttning från 16:e till 17:e löneklasserna. Samma förhållande
skulle inträda vid uppflyttning till 18:e och 19:e löneklasserna.
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
7
Spörsmålet örn förevarande lönetursberäkning blev av generalpoststyrelsen
genom skrivelse den 6 november 1928 underställt Kungl. Maj.ts provning.
Därvid anförde styrelsen, att styrelsen funne det obilligt, att ifrågavarande
tjänstemän skulle erhålla en försämrad löneställning genom en anordning,
som vidtagits för att motverka de olägenheter, vilka blivit en följd av den
inträdda förseningen i tillträdandet av den ordinarie anställning, de vid sitt
inträde i postverket kunnat påräkna.
I avgivet utlåtande den 13 december 1928 anförde kommunikationsverkens
lönenämnd bland annat, att den funne giltiga skäl föreligga därtill, att de
ordinarie manliga postassistenter, som den 30 juni 1926 innehaft anställning
såsom extra ordinarie postassistenter och efter nämnda dag vunnit befordran
till ordinarie postexpeditörer, finge i fråga örn placering i löneklass så anses,
som örn de under den tid, de innehaft ordinarie postexpeditörsbefattning,
varit extra ordinarie postassistenter.
Lönenämndens ledamot N. A. Nilsson anförde avvikande mening och avstyrkte
på angivna skäl bifall till generalpoststyrelsens framställning.
Jämväl statskontoret avgav i ärendet infordrat utlåtande, dagtecknat den
22 januari 1929. Ämbetsverket anförde därvid att, ehuru den ifrågasatta
lönetursberäkningen skulle försätta ifrågavarande postassistenter i en i förhållande
till andra i förevarande avseende jämförbara befattningshavare särdeles
fördelaktig ställning, statskontoret dock med hänsyn till den ståndpunkt
statsmakterna redan tidigare intagit i fråga örn dessa tjänstemäns
löneställning och jämväl i övrigt till de av lönenämnden anförda särskilda
omständigheterna i detta fall funne sig ej böra motsätta sig åtgärd för beredande
av den ifrågasatta lönetursrätten.
Avvikande mening anfördes inom statskontoret av tva ledamöter, vilka
funno tillräckliga skäl icke föreligga för det avsedda medgivandet.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Såsom den här lämnade redogörelsen utvisar, beslöts vid 1926 års riksdag
i fråga örn vissa extra ordinarie postassistenter en särskild övergångsanordning
i syfte att i någon mån kompensera nämnda tjänstemän för de
olägenheter, som uppkommit genom en av organisatoriska förändringar inom
postverket föranledd försening i befordran till ordinarie postassistent. Genom
denna övergångsanordning har dock icke kunnat förhindras, att ifrågavarande
tjänstemän, vilka i avvaktan på befordran till ordinarie postassistenttjänst
sett sig föranlåtna att söka och jämväl erhållit ordinarie befattningar i lägre
grad (postexpeditörsbefattning), vid den omsider vunna befordringen till
ordinarie postassistent kommit i sämre ställning i lönehänseende än örn
befordran skett direkt från deras förut innehavda extra ordinarie anställning.
Generalpoststyrelsens omförmälda framställning avser att undanröja denna
ojämnhet i deras lönetursförhållanden, och det synes mig, att vägande billiglietsskäl
tala för ett bifall till denna framställning. Ett tillmötesgående av
styrelsens förslag lärer, såsom lönenämnden ock framhållit, icke kunna anses
innebära något avsteg från den reella innebörden i vad statsmakterna vid
sitt beslut år 1926 åsyftat. Ett beslut i avsedd riktning torde med hänsyn
härtill icke heller kunna befaras medföra några icke önskvärda konsekvenser
beträffande andra grupper av befattningshavare.
Vad angår den ekonomiska innebörden av förslaget må framhållas, att det
8
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Utbyte av
en överkontrollörstjänst
mot en befattning
som
trafikinspektör.
här galler inemot 80 tjänstemän, av vilka flertalet, liksom de av generalpoststyrelsen
i oktober 1928 till postexpeditörer konstituerade, avslutat postelevkurs
år 1921, medan några genomgått dylik kurs år 1922. De flesta
tjänstemännen i fråga hava numera befordrats till ordinarie postassistenter,
och de som ännu ej vunnit dylik befordran, torde sannolikt komma att konstitueras
till postassistenter under förra hälften av år 1930. Vid bifall till
förslaget örn förmånligare lönetursberäkning skulle en var av ifrågavarande
befattningshavare erhålla en total löneförbättring under tjänstetiden inom
15:e lönegraden av omkring 1,200 kronor, inberäknat dyrtidstillägg enligt nu
gällande grunder. Den sammanlagda kostnaden för staten skulle alltså uppgå
till ej fullt 100,000 kronor, vilket belopp skulle fördelas p& ett tiotal år
framåt. Härav torde framgå, att ett bifall till förslaget icke skulle medföra
någon kostnadsökning av nämnvärd betydelse för postverkets utgiftsstat.
På grund av vad jag här anfört vill jag tillstyrka, att medgivande lämnas
av innebörd, att beträffande ordinarie manlig postassistent, som den 30 juni
1926 var anställd såsom extra ordinarie postassistent och efter nämnda dag
erhållit konstitutorial såsom ordinarie postexpeditör, må i fråga örn placering
i löneklass så anses, som örn vederbörande under den tid, han innehaft
ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra ordinarie postassistent.
Med hänsyn till avlöningsreglementets avfattning torde riksdagens medgivande
härutinnan böra inhämtas.»
Telegrafverket.
Från telegrafstyrelsen föreligga framställningar örn nyinrättande och ändring
i lönegradsplacering av vissa befattningar, avseende såväl styrelsen som
lokalförvaltningarna.
I likhet med vad som ansågs vara fallet med vissa vid 1929 års riksdagbeslutade
förändringar i telegrafverkets personalorganisation, har departementschefen
funnit de nu föreslagna ändringarna härutinnan vara väsentligen
betingade av den starka utveckling, som verkets rörelse under den
senaste tiden undergått. Med hänsyn härtill har departementschefen ansett
de ifrågasatta ändringarna icke lämpligen böra anstå i avvaktan på
avsedd besparingsgranskning.
I skrivelse den 27 augusti 1930 har telegrafstyrelsen hemställt örn vissa
ändringar i fråga om sådana befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl.
Maj:t och riksdagen, d. v. s. befattningar i högre lönegrad än den 20:e.
Till en början har föreslagits utbyte av en överkontrollörstjänst (24:e
lönegraden) vid Stockholms telefonstation mot en ny befattning i 26:e lönegraden
med benämningen trafikinspektör. Till stöd för detta förslag har
telegrafstyrelsen hänvisat till de krav, som den väldiga, ständigt ökade trafiken
ställde på innehavaren av ifrågavarande tjänst.
Kommani kati ensi; erkens lönenämnd har biträtt telegrafstyrelsens hemställan
örn befattningens uppflyttning i 26:e lönegraden och har ansett sig icke böra
framställa någon erinran mot den föreslagna tjänstetiteln.
Aven departementschefen har funnit den förebragta utredningen innefatta
övertygande skäl för en förbättrad löneställning för den av de nuvarande
överkontrollörsbefattningarna vid Stockholms rikstelefonstation, vilken
avsåges för telefondirektörens närmaste man och ställföreträdare och vars
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
9
rätta handhavande ställde betydande krav på sin innehavare. Mot förslaget
att utbyta denna tjänst mot en befattning i 26:e lönegraden med benämningen
trafikinspektör hade han intet att erinra. Samtidigt med uppförande
av denna nya befattning borde, såsom telegrafstyrelsen jämväl förutsatt,
antalet överkontrollörstj kuster minskas från 3 till 2.
Telegrafstyrelsen har vidare gjort framställning örn inrättande av ytterligare
en linjeingenjörsbefattning (26:e lönegraden).
Lönenämnden har i detta avseende anfört, att enär det här vore fråga örn
befattningar, som syntes under alla förhållanden bliva behövliga för framtiden,
och då styrelsen numera förfogade över fullt kvalificerade aspiranter
till desamma, lönenämnden ville förorda bifall till styrelsens ifrågavarande
förslag. I enlighet härmed skulle antalet linjeingenjörstjänster vid telegrafverket
komma att ökas till 21.
Telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag, som förutsätter ökning av antalet
linjeingenjörsbefattningar från 20 till 21, har departementschefen ansett
sig böra biträda.
Telegrafstyrelsen har i förevarande skrivelse slutligen hemställt örn inrättande
av två nya ordinarie notariebefattningar (21 :a lönegraden), avsedda
den ena för ekonomi- och kanslibyråns statistiska avdelning och den andra
för förrådsbyrån.
Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens ifrågavarande
förslag.
Departementschefen har anfört följande:
»Med hänsyn till den blivande granskning av telegrafverkets personalorganisation
lir besparingssynpunkt, varom jag inledningsvis erinrat, har jag
icke kunnat undgå att hysa en viss tvekan i fråga örn lämpligheten av att nu
uppföra ifrågavarande befattningar å ordinarie stat. Av skäl, som jag i
nämnda sammanhang antytt, och i betraktande även av att de för kommunikationsverken
gällande pensionsbestämmelserna göra det ur billighetssynpunkt
önskvärt, att befattningar som kunna anses vara av permanent
karaktär icke alltför länge bibehållas såsom icke-ordinarie, har jag dock ansett
mig kunna tillstyrka telegrafstyrelsens förslag. Vid godkännande av
detta förslag bör antalet notariebefattningar vid telegrafverket ökas från 6
till 8.»
I skrivelse den 27 september 1929 har telegrafstyrelsen vidare i fråga örn
sådana befattningar vid telegrafverket, vilkas antal enligt avlöningsreglementet
fastställes av Kungl. Majit, gjort framställning örn att i den såsom bilaga till
avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen måtte bland de för tjänstemän
vid telegrafverket avsedda befattningarna uppföras två nya befattningsgrupper,
nämligen förrådsförman i 7:e lönegraden och verkstadsmästare i
löle lönegraden.
Lönenämnden har förordat bifall till telegrafstyrelsens ifrågavarande framställning.
En ny linjeingenjörstjänst.
Två nya
ordinarie
notariebefattningar
-
Inrättande
av två nya
befattningsgrupper.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Indragning
av vissa
befattningar.
Användning
av trafikbiträden
för
konduktörsgöromål
ä
trafiksvaga
bandelar.
Även departementschefen har funnit övertygande skäl vara förebragta för
inrättande såväl av en ny befattningsgrupp i 7:e lönegraden, med benämningen
förrådsförman och avsedd för befordran av förrådsmästares närmaste
man vid distriktsförråd samt av föreståndare vid större sektionsförråd, som
ock av en dylik grupp i 15:e lönegraden med benämningen verkstadsmästare,
avsedd att tillgodose behovet av en befälsbefattning i lägre grad än verkmästare
vid telegrafverkets verkstad. Departementschefen har alltså tillstyrkt
bifall till telegrafstyrelsens förevarande framställning.
Statens järnvägar.
I skrivelse den 7 november 1929 har järnvägsstyrelsen framställt förslag
örn indragning av vissa befattningar vid statens järnvägar, nämligen en byråingenjörs-
och en notariebefattning samt en maskininspektorsbefattning.
Mot styrelsens ifrågavarande förslag har departementschefen icke haft något
att erinra. Vid bifall till förslaget borde minskning ske i antalet byråingenjörstjänster
från 13 till 12, i antalet notarietjänster från 12 till 11 samt i antalet
maskininspektorsbefattningar från 18 till 17.
I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att riksdagen år 1928
i samband med beslut örn vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation
bemyndigade Kungl. Majit att, i den mån så prövades lämpligt, dels vid uppkommande
ledighet å befattning inom 21:a—27:e lönegraderna av kommunikationsverkens
avlöningsreglemente antingen tills vidare hålla densamma
vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels
ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma
lönegrad. Det förutsattes härvid, att anmälan örn dylikt utbyte skulle göras
vid nästkommande riksdag.
Med anledning härav har departementschefen meddelat, att Kungl. Majit
den 19 april 1929 medgivit utbyte av en förste maskiningenjörsbefattning
mot en maskiningenjörsbefattning. Efter detta utbyte uppgår antalet av
ifrågavarande tjänster till 14 respektive 10.
I anledning av ett uttalande av statens järnvägars revisorer har järnvägsstyrelsen,
enligt Kungl. Majits beslut, i skrivelse den 6 september 1928 framlagt
av styrelsen verkställd utredning angående de åtgärder, som kunde
vidtagas i fråga örn användande av billigare arbetskraft för trafikarbetet vid
trafiksvaga bandelar.
Av denna utredning framgår i huvudsak följande.
För stationsarbetet har sedan länge använts möjligast billiga arbetskraft
därigenom att antalet fullt utrustade stationer inskränkts till de i
trafikhänseende största platserna, medan i övrigt håll- och lastplatser anordnats
med kvinnlig platsvakt eller utan någon som helst bemanning.
Konduktörsgöromålen å de trafiksvaga bandelarna ombesörjas av
konduktörer eller, å vissa bandelar, av tjänstemän av lägre grad, vilka förordnats
att bestrida konduktörstjänst mot åtnjutande av vikariatsersättning.
Förutom det vanliga konduktörsarbetet, såsom säkerhetstjänst, biljettgransk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
11
ning och godsvårdartjänst m. m., har konduktören att ombesörja biljettförsäljning
åt resande från håll- och lastplatser utan bemanning. På grund
av den i regel ringa trafikmängden med varje tåg och tågens jämförelsevis
långa gångtid mellan trafikplatserna blir arbetsmängden per tidsenhet avsevärt
mindre å de trafiksvaga bandelarna än å linjer med större trafik, vartill
kommer, att arbetet i regel är av ganska enkel art, då trafiken å ifrågavarande
bandelar är av huvudsakligen lokal natur.
Järnvägsstyrelsen — som funnit ändrade bestämmelser rörande stationsarbetet
icke vara erforderliga — har i fråga örn konduktörsgöromålen i anslutning
till den framlagda utredningen hemställt, att Kungl. Majit måtte
förklara, att dessa göromål å sådana bandelar, som av styrelsen prövas
vara trafiksvaga, skola handhavas av tjänstemän inom 6:e lönegraden eller
närmare bestämt av trafikbiträden, varigenom skulle undvikas tillskapande
av en ny befattning för ändamålet.
Kommunikationsver ketts lönenämnd har i utlåtande den 21 december 1928 —
efter framhållande av att förevarande framställning vore att se som ett led
i strävandena att avveckla överkvalificerad arbetskraft och genomföra rationella
arbetsmetoder vid statens järnvägar — anfört följande:
För egen del vill lönenämnden framhålla, att man vid ett följdriktigt tilllämpande
av de utav Kungl. Majit angivna riktlinjerna för personalbesparing
inom statens järnvägars förvaltning framför allt bör se till, att vid nybesättande
av befattningar å nya linjer personalbeståndet anpassas efter arbetskvantiteterna
och arbetets kvalitetsgrad. Alldeles särskilt synes omsorgen
böra ägnas åt detta förhållande, då, såsom här är fallet, det gäller att ordna
driften å bandelar, vilka på långt när icke kunna förränta det i dem nedlagda
kapitalet. Det synes nämnden uppenbart, att liksom man exempelvis
inom stationstjänsten i stor utsträckning utbytt tjänster i högre lönegrad
mot befattningar i lägre, motsvarande åtgärder böra kunna vidtagas i fråga
örn tågbemanningen medelst personal i lägre grad än konduktör.
Det lärer icke kunna bestridas, att tjänståliggandena även för tågpersonalen
kunna vara i så hög grad växlande å de olika linjerna, att användning
av personal med den relativt höga löneställning, som konduktörspersonalen
intager, icke är av sakliga grunder motiverad, utan att även här ett
överflyttande av arbetsuppgifterna på personal i lägre löneställning kan och
bör äga rum.
Med hänsyn till det anförda anser sig lönenämnden böra såsom sm mening
uttala, att en sådan anordning lämpligen bör vidtagas med avseende å
tågbemanningen å de trafiksvaga bandelarna, att konduktörsgöromålen därstädes
uppdragas åt befattningshavare i lägre lönegrad än konduktörs. Att
för fullgörande av ifrågavarande göromål användes personal i trafikbiträdes
tjänsteställning, synes nämnden icke giva anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts har lönenämnden förordat bifall till järnvägsstyrelsens
föreliggande framställning.
Nämndens ledamot Ernst Eriksson har, med instämmande av ledamoten
Wall in. anmält avvikande mening och därvid anfört bland annat följande:
Trafikavdelningens tågpersonal är redan förut uppdelad i två grader, tågmästare
och konduktörer, och tjänstgöringen mellan dessa grader fördelas
med hänsyn till tjänstens vikt deli ansvar. Det synes mig som örn någon
ytterligare uppdelning av tjänstemännen icke är motiverad. Den gradskill
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
nåd som kan ytterligare finnas i tjänstgöringen å olika tåg och olika banlinjer,
bör kunna regleras genom en avvägning av antalet samtidigt tjänstgörande
tjänstemän. Så har hittills skett och så synes det allt fortfarande
böra ordnas.
Det måste emellertid i detta sammanhang uppmärksammas, att tågbefälhavarna
å de trafiksvaga bandelarna åläggas en hel del arbetsuppgifter, som
å andra bandelar utföras av stationernas personal. Vid uppehållet å stationen
har salunda tågbefälhavaren att svara för allt som hör samman med
trafiksäkerheten. Dessutom ålägges tågpersonalen även i viss utsträckning
försäljning av biljetter. Det blir sålunda ett ökat ansvar såväl i järnvägs
tekniskt som i ekonomiskt hänseende, som härvid ålägges konduktörspersonalen
å de trafiksvaga bandelarna, i utbyte mot den större kvantitet av
andra göromål, som å andra linjer åvilar konduktörspersonalen. Jag måste
därför anse det vara fullkomligt oberättigat, att konduktörstjänsterna å de
trafiksvaga bandelarna nedflyttas till lägre lönegrad.
Det måste också ifrågasättas, huruvida det är klokt ur statens synpunkt
att tillmäta åt här ifrågavarande tjänstemän en alltför låg löneställning. Vår
svenska järnvägspersonal har ju genom sitt plikttrogna och målmedvetna fullgörande
av sin tjänst blivit uppställd såsom ett föredöme framför andra
länders personal. I alldeles särskild grad har detta ansetts vara fallet beträffande
tågpersonalen.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Till en början vill jag erinra, att Kungl. Hajd under senare tid meddelat
årliga beslut, innefattande bemyndigande för järnvägsstyrelsen att, i den
mån så prövas lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning inom
högst 20:e lönegraden utbyta den lediga befattningen mot tjänst inom lägre
lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot
annan av samma lönegrad.
”Vad den föreliggande frågan angår, finner även jag angeläget, att åtgärder
vidtagas för att i möjligaste mån nedbringa driftkostnaderna för trafiksvaga
bandelar. Järnvägsstyrelsens i sådant syfte framställda förslag att å dylika
bandelar för konduktörsgöromål använda trafikbiträden (6:e lönegraden) i
stället för konduktörer (8:e lönegraden) finner jag vara lämpligt. Därest
riksdagen ej har något att erinra mot det framlagda förslaget, vars genomförande
ej synes påkalla ändringar i gällande avlöningsförfattningar, har jag
därför för avsikt att föreslå Kungl. Majit att låta utfärda bestämmelser i
huvudsaklig enlighet med vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt.
Enligt vad jag inhämtat avses den ifrågasatta anordningen att i första hand
komma till användning å delar av inlandsbanan samt vissa norrländska tvärbanor.
A redan beslutade men ännu ej färdigställda bandelar i Norrland skulle
tågbemanningen framdeles ordnas på samma sätt. Enligt verkställda beräkningar
skulle för konduktörstjänsten å dessa linjer erfordras sammanlagt 16
tjänstemän. Den årliga besparing, som skulle vinnas genom tjänstens bestridande
av trafikbiträden i stället för av konduktörer, skulle vid nämnda
antal befattningshavare uppgå till omkring 6,700 kronor årligen.»
Övergångsanordningar m. m.
I fråga örn övergångsanordningar m. m. har departementschefen slutligen
anfört följande:
»De av mig förordade ändringarna beträffande vissa tjänster vid postverket,
telegrafverket och statens järnvägar synas lämpligen böra genomföras den
1 juli 1930.
/Statsutskottets utlåtande Nr 44. 13
Med avseende å den föreslagna förbättrade lönegradsplaceringen av vissa
befattningar i generalpoststyrelsen Ilar styrelsen ifrågasatt att, då det här
gällde uppflyttning av tjänster på grund av det desamma redan åvilande
arbetet, tjänsternas respektive innehavare borde direkt konstitueras å de
högre tjänster, mot vilka utbyte kunde komma att ske. Avsikten härmed
torde vara, att å ifrågavarande tjänstemän skulle analogivis tillämpas enahanda
bestämmelser i fråga örn placering i löneklass i de nya befattningarna
m. m., som i avd. A, punkt 2 av kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 214) meddelats
i fråga örn vissa år 1925 till 26:e lönegraden uppflyttade befattningshavare,
tillhörande förutvarande 15:e lönegraden vid kommunikationsverken.
De föreslagna nya tjänsterna skulle följaktligen icke komma att ledigförklaras.
Härutinnan har lönenämnden anfört, att nämnden icke kunde finna den
sålunda föreslagna ordningen för tjänstetillsättningen vara av omständigheterna
motiverad. Att märka är, framhåller nämnden, att de föreslagna nya
tjänsterna ansetts erforderliga på grund av rörelsens tillväxt under de senaste
åren, vadan förhållandena i förevarande fall icke kunna sägas vara
analoga med dem, som legat till grund för bestämmelserna i nyssnämnda
författningsrum. Enligt nämndens mening böra ifrågavarande tjänster tillsättas
efter ansökan i vanlig ordning.
I förevarande avseende delar jag den uppfattning, som uttalats av lönenämnden.
Jag finner sålunda icke anledning föreligga att på denna punkt
förorda särskilt medgivande. Ett förfaringssätt, motsvarande det som i enlighet
med denna ståndpunkt bör tillämpas beträffande befattningarna i generalpoststyrelsen,
lärer även böra lända till efterrättelse i fråga örn de avsedda
tjänsteförändringarna vid telegrafverket. Beträffande den nya postmästartjänsten
av klass 1 A synas mig förhållandena däremot vara i någon man
annorlunda, och jag finner övervägande skäl tala för att — i anslutning till
vad som tillämpats vid senast verkställda omklassificering .av postkontor —
nuvarande innehavaren av postraästartjänsten i Borås direkt konstitueras
på den nya befattningen. Särskilt medgivande av riksdagen i detta avseende
lärer dock ej påkallas.
Därest i övrigt särskilda övergångsanordningar skulle visa sig vara erforderliga,
torde sådana få beslutas av Kungl. Majit.
De ändringar i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
som föranledas av ett bifall till vad jag i det föregående förordat, lärer
Kungl. Majit — enligt av riksdagen redan tidigare lämnat bemyndigande —
äga utfärda.
De föreslagna förändringarna påkalla även vissa ändringar i den vid kommunikationsverkens
pensionslag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom
skall jag i annat sammanhang återkomma.»
Vad först angår postverket har Kungl. Majits härutinnan framställda förslag
ej givit utskottet anledning till erinran i vidare mån än beträffande
den ifrågasatta uppflyttningen av kamrerarebefattningen å femte byrån (för
postgiro- och postsparbanksärenden) från 2G:e till 27:e lönegraden. Utskottet
delar lönenämndens uttalade uppfattning, att för närvarande tillräcklig anledning
ej föreligger för ytterligare höjning av nämnda tjänst utöver den år
1926 vidtagna.
Beträffande den begärda rätten till särskild lönetursberäkning för en
grupp manliga postassistenter, som med hänsyn till de ogynnsamma befordringsförhållandena
inom postverket tidigare inplacerats i ordinarie post
-
Utskottets
yttrande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
expeditörsgrad (d. v. s. befattning i en lägre lönegrad än postassistentbefattning)
får utskottet framhålla, att den nu gjorda framställningen allenast
innebär, att dessa ej skola i löneavseende bliva mindre förmånligt ställda
än örn de utan inplacering i nyss nämnda lägre ordinarie lönegrad direkt
från innehavd befattning som extra ordinarie postassistent befordrats till
ordinarie postassistenter. Billigbetsskäl synas utskottet tala för ett bifall
till förslaget. Med den utformning, gällande avlöningsbestämmelser i förevarande
avseende erhållit, erfordras emellertid riksdagens medgivande
härtill.
Utskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna i fråga örn vissa befattningars
lönegradsplacering m. m. vid telegrafverket och statens järnvägar.
Ej heller den föreslagna anordningen beträffande konduktörsgöromålens
bestridande å vissa trafiksvaga bandelar har givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag örn uppflyttning av
en kamreraretjänst vid postverket i 27:e lönegraden besluta,
med tillämpning från och med den 1 juli 1930,
att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen skola upptagas
följande nya befattningar, nämligen
vid telegrafverket:
i 26:e lönegraden: trafikinspektör,
i lo:e » : verkstadsmästare,
i 7:e » : förrådsförman;
b) fastställa antalet av följande befattningar från och med
den 1 juli 1930 på sätt här angives, nämligen:
vid postverket:
sekreterare i 26:e lönegraden.................................................. 6
postmästare av klass 1 A......................................................... 10
» » » 1 B........................................................ 32
sekreterare i 24:e lönegraden................................................... 2
notarie ...................................................................................... 8
revisor ...................................................................................... 5j
vid telegrafverket:
linjeingenjör .............................................................................. 21
trafikinspektör.......................................................................... 1
Överkontrollör ........................................................................... 2
notarie ...... 8;
Statsutskottets utlåtande Nr 44. 15
vid statens järnvägar:
förste maskiningenjör............................................................... 14
byråingenjör ...... 12
maskiningenjör.......................................................................... 10
maskininspektor ........................ 17
notarie ..................................................... 11;
c) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar må
erfordras; samt
d) medgiva, att beträffande ordinarie manlig postassistent,
som den 30 juni 1926 innehade anställning såsom extra ordinarie
postassistent och efter nämnda dag erhållit konstitutorial såsom
ordinarie postexpeditör, må i fråga örn placering i löneklass
så anses, som örn vederbörande under den tid, han innehaft
ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra ordinarie postassistent.
Stockholm den 14 mars 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KV ARN ZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Bergqvist, E. J. G. Bosén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, K. V.
Bydén, E. A. Lundell, P. A. Bergström, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. W.
Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
P. Nilsson i Bonarp. L. J. Carlsson-FrÖsterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
A. Danielsson, O. Andersson i Höör och J. Jönsson i Revinge.
Reservation:
av herrar Olof Olsson, Bosén, Bydén, Bergström, Björck, Anderson i Råstock,
Carlsson-Frosterud, Wigforss, Eriksson i Stockholm och Andersson i Höör,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Vad först —--medgivande härtill.
Utskottet tillstyrker--— statens järnvägar.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Ifråga om den föreslagna anordningen beträffande konduktörsgöromålens
bestridande å vissa trafiksvaga bandelar, anser utskottet emellertid att med
frågans avgörande bör anstå, intill dess efter tillkomsten av ett nytt avlöningsreglemente
säkrare möjlighet finnes att bedöma, huruvida den ifrågasatta
anordningen må prövas skälig och lämplig. Utskottet finner en sådan
ståndpunkt påkallad jämväl på grund därav, att formuleringen rörande den
ifrågasatta anordningens omfattning synes allt för svävande för att kunna
av riksdagen godtagas.»