Statsutskottets utlåtande Nr 28.

7

tfr 28.

A.nkom till riksdagens kansli den 18 februari 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet
bland skolungdomen.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 24 januari 1930 avlåten proposition, nr 36, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att generalpoststyrelsen för fortsatt främjande av sparsamhet må, intill ett
belopp av 60,000 kronor och enligt nu gällande huvudgrunder, av postmedel
till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker
med postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts på grundval av generalpoststyrelsens
förslag till 1928 års riksdag avlåtna proposition nr 241 medgav riksdagen
(skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet finge,
intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning Kungl. Majit
bestämde, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.

Sedan generalpoststyrelsen till Kungl. Majit inkommit med förslag till
de åtgärder, som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928
anses erforderliga, bemyndigades styrelsen genom Kungl. Majits brev den
31 augusti 1928 att bedriva utdelningen av postsparbanksböcker i huvudsaklig
överensstämmelse med i styrelsens förslag angivna grunder.

I skrivelse den 21 december 1928 hemställde generalpoststyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå 1929 års riksdag medgiva, att styrelsen finge i
enahanda syfte och med samma begränsningar, som år 1928 beslutits, av
postmedel till skolungdomen i riket utdela penningbelopp insatta å motböcker
med postsparbanken, ävensom bemyndiga Kungl. Majit att för framtiden
i förekommande fall besluta rörande anslag för ifrågavarande ändamål.

Styrelsens förslag föranledde frågans upptagande i proposition den 15
februari 1929, nr 125. Vid ärendets aumiilan gjorde departementschefen till

8

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

statsrådsprotokollet vissa uttalanden rörande formerna för bedrivande av
postsparbankens skolsparkasserörelse. Sålunda förutsattes bland annat, att
postsparbankens ifrågavarande verksamhet skulle begränsas till områden,
vilka ej kunde betraktas såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank,
som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse för skolsparrörelsens
främjande. I den mån ortsbanken utvidgade sin ifrågavarande verksamhet,
borde postsparbanken få träda tillbaka för denna.

Riksdagen — som även hade att behandla vissa motionsvis väckta förslag
i ämnet — biföll (skrivelse nr 143) det i propositionen framförda förslaget
men uttalade samtidigt, att den för sin del funne olämpligt att kringskära
skolsparkasserörelsen genom sådana mot postsparbanken ensidigt riktade
direktiv, som i propositionen ifrågasatts. Riksdagen, som icke kunde finna,
att postsparbanksledningen frångått de allmänna riktlinjer, som vid 1928 års
riksdag uppdragits för ifrågavarande verksamhet, holle i likhet med motionärerna
före, att det borde ankomma på de lokala folkskolemyndigheterna
att fritt välja det organ för skolsparverksamheten, som med hänsyn till ortsförhållandena
kunde finnas mest ändamålsenligt.

Genom brev den 10 maj 1929 bemyndigade Kungl. Maj.t därefter generalpoststyrelsen
att för främjande av sparsamhet använda ett belopp av högst
50,000 kronor av postmedel för utdelning till skolungdom i riket av penningbelopp,
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.

I skrivelse den 28 december 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn medgivande att för fortsatt utdelning åt skolungdom av penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken använda ytterligare medel.
Därvid har styrelsen till en början lämnat en redogörelse för de åtgärder,
som vidtagits med anledning av 1929 års riksdags beslut i ämnet, samt däiefter
yttrat sig angående behovet av ytterligare åtgärder i förevarande syfte.
Därvid har generalpoststyrelsen uttalat, att det vore styrelsens bestämda
uppfattning såväl att postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker till
skolbarn hittills varit till det gagn för sparverksamheten, som man därmed
avsett, som även att denna verksamhet borde framgent och tillsvidare bedrivas.
Att nu avbryta densamma vore att sluta ett arbete, som endast
hunnit påbörjas, och rörande vars resultat man hade rätt att hysa de bästa
förhoppningar. Ett avbrott i denna verksamhet skulle utan tvivel ådraga
postsparbanken mycket och, enligt styrelsens förmenande, välgrundat klander
från skolor, där man redan uppbyggt en målmedvetet planlagd skolsparverksamliet
i förlitande på postsparbankens stöd.

På grund härav har generalpoststyrelsen icke blott funnit synnerligen
angeläget, att anslag för fortsatt skolsparverksamhet ställes till styrelsens
förfogande för år 1930, utan även ansett detta anslag böra något höjas utöver
det belopp, som tidigare för varje gång medgivits för ändamålet. I
sistberörda avseende har styrelsen föreslagit en höjning med 10,000 kronor
till 60,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

9

I detta sammanhang har generalpoststyrelsen slutligen understrukit, att
styrelsen vid sitt bedömande av föreliggande behov i ingen mån avsett någon
utökning av postsparbankens verksamhet till områden, där skolsparverksamhet
bedrives av enskilda sparbanker. Postsparbanken har, yttrar styrelsen,
vid senaste liksom vid nästföregående utdelning av postsparbanksböcker
varit angelägen tillse, att denna icke skedde till skolor, där efter vad banken
hade sig bekant enskild sparbank bedreve motsvarande verksamhet. I ganska
många fall hade det inträffat, att skolrådsordförande anmält vissa skolor för
utdelning men att enskild sparbank därefter öppnat verksamhet i sagda
skolor, innan postsparbanken hunnit vidtaga åtgärd. Postsparbanken hade
vid sådant förhållande givetvis och gärna undandragit sin medverkan även
örn den formellt sett måhända icke behövt göra detta med hänsyn till 1929
års riksdags beslut. Det syntes emellertid böra alltjämt få bero på den
lokala skolmyudiglieten att avgöra, med vilken sparinrättning den önskade
samarbeta.

Departementschefen har anfört följande:

»Med anledning av vad generalpoststyrelsen i ärendet anfört linner jag
mig böra tillstyrka, att på sätt styrelsen föreslagit anslag beviljas för förb
sättande även under år 1930 av ifrågavarande verksamhet enligt nu gällande
huvudgrunder.

Vad angår storleken av det belopp, som denna gång bör avses för ändamålet,
har jag icke funnit anledning till erinran mot styrelsens förslag, enligt
vilket nu skulle ställas till förfogande en till 60,000 kronor förhöjd summa.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att generalpoststyrelsen för fortsatt
främjande av sparsamhet må, intill ett belopp av 60,000
kronor och enligt nu gällande huvudgrunder, av postmedel till
skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker
med postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.

Stockholm den 18 februari 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 26.

Bihang till riksdagens protokoll 1930 ti sami. 18 haft. (Nr 26—28.) ags 30 2

Utskottets

yttrande.