Statsutskottets utlåtande Nr ''SOt.

t

Nr 201.

Afl korn till riksdagens kansli elén 2 juni 1030 kl. 4 e''. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att
utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

(3:e och 4:e avd.)

Uti Iva likalydande motioner, väckta, den ena, nr 28, inom första kammaren
av herr G. Möller m. 11. och den andra, nr 73, inom andra kammaren av herr
V. A. Hansson i Stockholm m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta i
skrivelse till Kungl. Maj :t • anhålla örn utredning angående möjligheterna att
utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten och att Kungl. Majit därefter för
riksdagen framlägger förslag i ärendet.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Den otillräckliga arbetstillgång, som under en längre tid förefunnits i landet
och ännu är för handen, gör det till en bjudande nödvändighet att alla
möjligheter att öka landets ekonomiskt lönande produktion tillvaratagas. I
den mån staten kan medverka härtill utan att åsidosätta sunda ekonomiska
principer bör detta givetvis ske.

Från skilda delar av Norrland meddelas om svårigheter att bereda befolkningen
en tillfredsställande utkomst. I motsats till på många andra håll i
landet, där de produktiva möjligheterna redan synas vara utnyttjade, anses
Norrland ännu kunna bjuda på en rik ekonomisk utveckling. Detta gäller
alla de områden av näringslivet, vilka baseras på tillvaron av naturtillgångar
i dessa trakter, alltså skogsbruk, jordbruk och bergsbruk.

Vad det norrländska bergsbruket beträffar pågår som bekant en betydande
exploateiing för export av i Norrbotten befintliga järnmalmstillgångar. Ett
utnyttjande i ännu större skala av dessa tillgångar för försäljning på utlandet
torde icke vara ändamålsenligt, och frågan örn förädling inom landet
av järnmalm från Norrbotten är ännu svävande. Annorlunda är däremot
förhållandet med avseende på de i de norra delarna av Västerbottens län
under de senare åren gjorda upptäckterna av svavelkis, kopparmalm, guldoch
silverförande arsenikmalm ävensom zink- och blymalmer med växlande
halter av silver. Malmtillgångarna synas vara förhållandevis betydande och
ge löften örn tillkomsten av en helt ny Bergslag. Exploateringen av fyndigheterna
är för något år sedan påbörjad av ett enskilt bolag, Skellefteå
gruvaktiebolag, vilket är ägare till bl. a. Bolidens malmfält. Bolaget har anlagt
järnvägsförbindelse mellan detta malmfält och statsbanan Bastuträsk—
Skeleftehamn . arnt vid banans ändpunkt uppfört ett smältverk, Rönnskär,

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 0 sami. 01, haft. (Nr SOI—202.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr; ,201.

vilket inom kort kommer att tagas i bruk för sitt ändamål. Den mycket betydande
kapitalinvesteringen i gruvföretag, järnvägslinjer och smältverk tyder
på högt ställda förväntningar på det västerbottniska bergsbrukets möjligheter.

Inom det till arealen synnerligen vidsträckta malmförande området är staten
ägare till åtskilliga fyndigheter dels ensam och dels tillsammans med
enskilda gruvintressenter. Statens malmtillgångar anses delvis vara av stort
värde och en exploatering ekonomiskt lönande örn transportförhållandena
nöjaktigt ordnas. Men medan enskilda gruvägare påbörjat brytningen av
malmen eller vidtagit anstalter för gruvdrifts igångsättande, har arbetet på
statens gruvegendom hittills begränsats till uteslutande geologiska undersökningar.

Vid 1927 års riksdag var frågan örn utnyttjande av statens gruvegendom
i Västerbotten föremål för riksdagens behandling i anledning av en av Kungl.
Maj:t framlagd proposition, nr 230, vilken utmynnade i förslag till ett avtal
mellan staten och Skellefteå gruvaktiebolag, enligt vilket staten skulle till
gruvbolaget för en tid av 60 år överlåta utnyttjningsrätten av sin ifrågavarande
gruvegendom. Propositionen blev emellertid av riksdagen avslagen efter avstyrkande
av statsutskottet, som bl. a. anförde:

''Såsom motionsvis framhållits, hava undersökningarna av ovannämnda fyndigheter
ännu icke fortskridit så långt, att något mera tillförlitligt liegrepp
om deras omfattning och värde kunnat vinnas. Att under sådana förhållanden
nu fatta beslut för så lång framtid örn dispositionsrätten över ifrågavarande
gruvegendom synes utskottet icke vara välbetänkt och detta i all synnerhet
som staten enligt avtalet skulle bliva så gott som helt utestängd från möjligheten
till inflytande över att fyndigheterna på ett rationellt sätt exploateras.
Överhuvud hava inga garantier lämnats för att ifrågavarande mineraltillgångar
för framtiden nyttiggöras på ett lämpligt sätt. Härtill kommer att grunderna
för beräkningen av det staten tillkommande vederlaget för upplåtelsen av gruvfälten
synas för staten mindre fördelaktiga.’

I en av de av statsutskottet åberopade motionerna, 11:474, hemställdes,
förutom örn avslag å den kungliga propositionen, örn framläggande av nytt
förslag till utnyttjande av statens gruvegendom i Skelleftefältet, som bättre
än det då föreliggande tillgodosåge statens fiskaliska intressen och gåve staten
möjlighet att öva inflytande på gruvegendomens utnyttjande. Denna del av
motionsyrkandet blev icke föremål för någon riksdagens åtgärd och hade
alltså förfallit. Något nytt förslag örn hur statens malmtillgångar skola tillvaratagas
har sedermera icke förelagts riksdagen och veterligt icke heller varit
föremål för förberedande överväganden.

Då en förändring i läget sedan 1927 i vissa avseenden ägt rum, bör tidpunkten
vara inne att på nytt upptaga frågan till behandling. De av Statens
geologiska undersökning utförda malmletnings- och undersökningsarbetena
ha fortsatt även under de tre sista åren och en överblick i stora drag
bör ha vunnits örn beskaffenheten av statens gruvegendom. Ett av de skäl,

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

3

solli anfördes för avslag a 1927 års kungliga proposition, nämligen de då
verkställda undersökningarnas otillräcklighet, äger därför icke längre samma
styrka. ''Även på annat sätt har läget förändrats sedan år 1927. I den kungliga
propositionen hade frågan örn en järnvägslinje från norra stambanan
genom det malmförande området väster örn denna skjutits undan till en
oviss framtid med betonande av att järnvägsfrågan saknade aktualitet. I
förutnämnda motion framhölls detta som en svaghet i den kungliga propositionen,
enär tillkomsten av järnvägslinjen utgör förutsättningen för att statens
gruvegendom överhuvud skall kunna exploateras. Utvecklingen av Skellefteå
gruvaktiebolags verksamhet tyder på att järnvägsfrågan rätt snart kommer-
att tränga sig fram tili lösning. Malmtillgångarna öster örn stambanan
kunna vid ändamålsenlig brytning knappast tillgodose smältverkets hela behov
och därtill kommer att en effektiv guldutvinning ur Bolidemalmen uppges
-r ara beroende av att denna malm uppblandas med andra kopparrika malmsorter,
av vilka de mera betydande tillgångarna ligga väster örn stambanan, alltså
inom det område, där en järnvägslinje för malmtransporterna blir erforderlig.
Statens fyndigheter innehålla malm av för nyssnämnda blandning lämplig
sammansättning och äro delvis gynnsammare belägna än huvuddelen av de
enskilda gruvintressenternas fyndigheter med motsvarande malmsorter.

De malmer, som finnas i Västerbotten, äro av mycket olikartad sammansättning.
En del av dem äro högvärdiga och ge rikt metallutbyte, för vilket
avsättningssvårigheter icke torde föreligga. För biprodukter och en del malmsorter
torde däremot avsättning kunna vinnas först genom upparbetande av
marknad för dem. Det är känt, att de enskilda gruvägarna ägna mycken
omsorg åt denna sak, och de anstalter, som vidtagits för gruvbrytning och
malmförädling, tyda på en optimistisk bedömning av hithörande förhållanden.
Aven gruvägaren staten bör ägna uppmärksamhet åt marknadsläget och dess
utveckling och utnyttja de möjligheter till näringslivets förkovran, som tilläventyrs
kunna erbjuda sig. I elen mån statens gruvegendom kan tjäna
detta ändamål, bör den givetvis göras produktiv, och detta är alldeles särskilt
påkallat i en tid, då tillvaron av en kännbar arbetslöshet nödvändiggör de största
ansträngningar för att bereda medborgarna sysselsättning och utkomst.»

I likhet med motionärerna anser utskottet, att en förnyad utredning rörande
de här ifrågavarande fyndigheterna bör komma till stånd. I främsta rummet
synes denna böra avse erhållande av en möjligast uttömmande kännedom rörande
malmtillgångarnas sammansättning och brytningsvärde samt angående de med
en eventuell drift sammanhängande frågorna örn kapitalinvestering, transportförhållanden,
avsättningsmöjligheter o. s. v. Vidare synes en plan böra utarbetas
angående själva formen för fyndigheternas utnyttjande. I detta sammanhang
böra olika vägar undersökas och framför allt det sätt och de villkor utredas,
på vilka gruvdriften lämpligast kunde överlämnas åt enskilda. Huruvida
det förslag till en anordning av sistnämnda art, som innehölls i Kungl. Maj:ts

Utskottet»

yttrande.

4 Stqtsutskotiels utlåtande Nr Sidi.

förslag till 1927 års riksdag, bär i huvudsak följas eller icke, må utredningen
visa.

Med åberopande av det anförda vill utskottet på det sätt biträda motionärernas
yrkande, att utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av herrar Möllers m. £1. och Hanssons
i Stockholm m. fl. förevarande motioner, 1: 28 och II: 73,
må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående
brytningsvärdet av statens gruvegendom i Västerbotten, ävensom
rörande förutsättningarna och formen för utnyttjandet av
denna egendom, samt att Kungl. Majit därefter för riksdagen
framlägger förslag i ärendet.

Stockholm iden 2 juni 1931).

På statsutskottets vägnar:

£. K. KVARNZELIUS.

Vid förestående arendes slutbehandling inom utskottet heva närvarit:

från första kammaren: herrar 8. B. Kvarnzdiys, J. L. Widell, O. Bergqvist, J.
Nilsson i Malmö, K- V. Bydén, C- 1■ Asplund, Oscar Olsson, J. G. Walles, K- B.
Andersson i Eliantorp, O. A. Ernfors, D. Hansén och K. A. S. Nylander.

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, 8.
Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:so)i
Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järle, O. Andersson i
Höör, F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Reservation

av herrar Nilssom i Malmö, Bydén, Asplund, Oscar Olsson, Walles, Anderson
i Råstock, Janssom i Falun, Carlsson-Frosterud, Wigforss och Andersson i
Höör, beträffande motiveringen.