Statsutskottets utlåtande Nr ZW,

1

-gun raoanOTiS lelajIolabaJajhav doo -ellenö] .lobiiiaodhsnoe-iaq Jloqjsifagaia

Juina ; g/liaggiiln/somijiq
\aoi)uii)nm daiyofoJnq aa (o
•aiöliaonno amdlnfimuinB (Inda fiadmild ndaiJuaqjnoJoiboT uob bara Va
.J''ifnrf(.odmuib/n .nduiaiuVid iö''t JhitenBbråy obnmayjjn atloridooJS i adolnia
oi- böla oaloinmitJaaaoTOYö gifdnabuvmi i ilin /mgniniobvfiagoiadaiol mosuovi;
fini abrnninklod i bJJtmraoi JlnaliiJ nogrronoyl JqaM sunil vn moa .''tofnilJdh

-lija no!» bom rödgrind i Jama .etriNr 197. lii va doo J;vigan 6SGI [nät o •löl

ncrioelfiTvja born mimi Isen JqaM .Igna5I moa ,oaIoairfiodaaoiOYö omm

; noge itmöiloonfio doo xiobnolamusdidijj;

bom Hélaacaimna Hada mi'' riksdagens kauslii eje» 3f);iaaj.}$$

nrinnmiln oh iaea oslo malå Jaemrxvv ö giWnabuvad i Jos mida pä migmlomyl

oaifibao-iöi tola op i ie JmqaLsTfty möt -jöi naim lo. yn moa ,''löhning

Utlåtandej *, ''a^mdmng^av [Kungli Maifös proposition till riksdagen

''} fö_ . ■ . angående uppföranderav nytt kliniskt sjukhus i Stockholn}

m. m. jämte tre i ämnet väckta motioner. , -r

-0''jqabmeJÄl8 i JeJ ne monna erans a no vå oo -lod netebo vn oom mimmo i iian

;‘ioalemmr>Jaou isog-B-jbog jsgaMsbn&l floo -m j^ifoaOJ

lil ncrieb-ifislå abfisanölrrto JoJaoraaJmqebii.tsnrat>i''iloo iöi noioilo va eli Jin

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret, 1930/1931 .hår Kungl,
Maj:t under åttonde huvudtiteln, (punkten 115 av det vid. propositionen fogade
; utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ^alruna
dag),; föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, aom
kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av nytt kliniskt sjukhus i
Stockholm m, m., för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor,.(|,7 7|, lf, m -ICr>riaitr-1 rr/ijiuilob ve obnmögqqn
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 14 mars
1930 dagtecknad proposition, nr 232, som hänvisats, dill,, statsutskottet-för
förberedande behandling,, under åberopande, av bilagt utdrag, ay„ statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,.föreslagit riksdagen
att dels besluta

att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset/samt flya lokaler
för karolinska-institutets teoretiska institutioner1 skola uppföras å det så kallade
Norrbaokaområdet, Vilket äv 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits;-''"

■: ätt i deri första hyggnadsetappen i -huvudsaklig öVererisstämnlelse med äv
arkitekten Ö. Westman Upprättade ritningar och kostnadsförslag skola inbyggas: a)

följande kliniker nied polikliniker, nämligen én medicinsk, eh'' kirurgisk,
1 en radioterapeutisk, ''eri oftälmologisk, en otO-lafybgologisk och1 eli öbstetrisk-gynekologisk
klinik, ävensom ett röntgéndiagnoktiskt institut;

b) följande-för klinikerna gemensamma inrättnibgår, lläbiiigeh isöléringsåVdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratoriet-, badavdélnirig, gyinriastikävdélhiögj,
apotek, desinfektionsavdolning, kök och matsalar, tvättinrättning, bögrav Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 90 höft. (Nr 197.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

ningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning;
samt

c) en patologisk institution;

att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras cancerföreningens
i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,
ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som av Hans Maj:t Konungen tillsatt kommitté i betänkande den
23 maj 1929 angivit och av honom godkänts, samt i enlighet med den närmare
överenskommelse, som Kungl. Majit må träffa med styrelserna för
jubileumsfonden och cancerföreningen;

att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skall sammanslås med
Karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna,
grunder, som av chefen för försvarsdepartementet förordats;

att överenskommelse må träffas rörande samarbetet för sjukhusets uppförande
och drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting
i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet
förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser;

att de av chefen för ecklesiastikdepartementet omförmälda åtgärderna för
Norrbackaområdets ianspråktagande, för markutbyte och för reglering av
tomtgränsen skola vidtagas; samt

att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med
av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet förordade grunder;

dels och i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten i första
etappen anvisa ett extra reservationsanslag av 14,213,505 kronor, varav för
budgetåret 1930/1931 300,000 kronor att användas till förberedande arbeten,
uppgörande av definitiva ritningar m. m., av vilket sistnämnda belopp högst

30,000 kronor må disponeras för förberedande arbeten för en ny väntö reanstal
t å Norrbackaområdet.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herrar Olof Olsson och K. G. Westman
väckt motion, nr, 333, vari hemställts, att riksdagen, med förklarande att
den icke finner sig beredd att nu taga slutgiltig ställning till det föreliggande
förslaget, i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att skyndsam
utredning verkställes, huruvida och under vilka villkor överenskommelse
må kunna träffas med Stockholms stad örn förläggande av den kliniska
undervisningen inom Karolinska institutet till stadens sjukvårdsinrättningar,
och att denna utredning och därav föranledda förslag föreläggas riksdagen
till omprövning antingen tillsammans med det nu föreliggande eller, därest
utredningen skulle visa, att den i motionen förordade lösningen blir för
statsverket förmånligare, ensamt, samt att de teoretiska institutionernas bygg -

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

3

nadsfråga måtte så utredas, att riksdagen kan bilda sig en mening såväl
örn denna frågas samband med det kliniska sjukhuset som ock örn de anslagskrav,
vilka under den närmaste tiden för nämnda institutioner äro att
förvänta från karolinska institutet;

dels en inom första kammaren av herr I. Holmgren väckt motion, nr 341,
vari hemställts, att riksdagen, under uttalande att det föreliggande förslaget
till kliniskt sjukhus icke kunnat godtagas, ville besluta hos Kungl. Majit
hemställa om skyndsamt framläggande av nytt förslag till sådant sjukhus
med beaktande av de synpunkter och önskemål, som i motionen framhållits
för vinnande av en mera ändamålsenlig och ekonomisk planläggning av
byggnader och organisation;

dels ock en inom andra kammaren av herrar O. Carlström och A. Pehrsson
i Bramstorp väckt motion, nr 520, vari hemställts, att riksdagen med avslag
å Kungl. Majits proposition nr 232 måtte hos Kungl. Majit hemställa örn
förnyad utredning rörande det karolinska sjukhuset. Den nya utredningen
borde särskilt beakta nödvändigheten att åstadkomma besparingar för statens
del genom

a) ett bättre samarbete med Stockholms stad. Med hänsyn till detta samarbete
borde särskilt undersökas möjligheterna att vid stadens sjukhus helt
eller delvis på ett tillfredsställande sätt ordna den medicinska undervisningen,
t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, vilka för
närvarande tillämpades i Lund,

b) nedbringandet av själva byggnadskostnaderna eventuellt genom tillämpandet
av andra och billigare principer för planläggningen än de, på vilka
det föreliggande förslaget byggde för de nyanläggningar, vilka slutligen
visade sig erforderliga.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionerna.

Alltifrån Karolinska institutets tillkomst har den praktiska utbildning, som
de studerande skola förvärva genom tjänstgöring å sjukhus och kliniker,
till huvudsaklig del varit förlagd till serafimerlasarettet. För att göra serafimerlasarettet
fullt ägnat att tillgodose såväl sjukvårdens som undervisningens
behov, vidtogs under åren 1888—1893 en fullständig ombyggnad och utvidgning
av lasarettet. Trots det omfattande nydaningsarbete, som då kom
till utförande, visade det sig emellertid snart, att lasarettets lokaler voro
otillräckliga, samt att utvecklingsmöjligheter saknades. En del smärre omoch
tillbyggnader hava visserligen sedermera vidtagits, men härigenom hava
allenast de mest trängande kraven kunna tillgodoses. I den mån den medicinska
undervisningen såsom en följd av läkarvetenskapens storartade utveckling
allt mer och mer specialiserats, har behov av specialkliniker framträtt.
Då dessa icke alla kunnat inrymmas å serafimerlasarettet, har man
måst tillgripa den utvägen, att förlägga den kliniska undervisningen i en

4

Statsutskottet# ut lä tande Xr 197.

del vi k liga ämne)) till vissa andra, av hufudstadens sjukhus. Den kliniska
undervisningen, vilken .ursprungligen var.koncomrerad till serafimerlasarettet,
är salund^ för närvarande, uppdelad på ficke mindre äp 1() olika sjukyårdsanstalter.
■‘-.''u/ — .

.Medan karolinska institutet är en ren statsinstitution,;är serafimerlasarettet
ur rättslig synpunkt att anse såsom en . enskild .stiftelse, som har till ändamål
att utöva, sjukvårdande; verksamhet samt , att .bereda de, studerande den
praktiska utbildning, sorn deras tjänstgöring. å sjukhus och kliniker avser
att; bibringa. Sjukhusets, verksamhet handhaves i enlighet med en av Kungl.
Majit, don 14 december IDOG fastställd, stadga. Enligt denna besörja* lasarettets
förvaltning av en särskild styrelse (direktion),:.sopa utgöres,,av sex
ledamöter, nämligen en ordförande och ,en vice ordförande,, förordnade av
Kungl- Maj;t, , två av karolinska institutets professorer,, i medicin och kirurgi
såsom självskrivna samt .två. medlemmar, utsedda för fyra år i sänder, den
ene av Stockholms; stadsfullmäktige och dea andre av Stockholms läns
landsting. ..-.u-iO ema.foihm-i; ;.m .lorn: ,:

För verksamhetens bedrivande har lasarettet att tillgå inflytande legosängsaygiftor,
; avkastningen av. fonderna, statsanslag samt anslag från Stockholms
stad och.lån- Statens bidrag motiveras av dels den betydelse lasarettet har för
undervisningen, dels den sjukvårdande verksamhet lasarettet utövar i fråga
örn sjuka från alla delar av landet. Stadens och länets intressen äro knutna
till den prestation, lasarettet lämnar dessa båda intressenter i form av .dels
klinisk sjukvård, dels. poliklinisk vård åt deras hemortsberättigade invånare.
Enligt lasarettsdirektionens beslut den. 28 mars 1887, bär sålunda,Stockholms
stad tillförsäkrats att allt framgent få vid lasarettet disponera 200 sängplatser
å klinikerna. Detta åtagande tillkom såsom gottgörelse;för det kontanta bidrag
å ,244,600 kronor, som staden lämnade för utförande, av ovan örn förmälda
ombyggnadsarbeten å lasarettet under åren 1888—-1893., Stockholms
län, som bidrog till dessa ombyggnadsarbeten med ett belopp av 50,000 kronor,
har enligt direktionens beslut tillerkänts rätt att såsom ersättning härför
för all framtid disponera 40 vårdplatser å lasarettet.

Enhgt gällande avtal skola de 2Ö0 platser, som allt framgent skola finnas
å lasarettet tillgängbga: för Stockholms stads sjukvård, så fördelas,, att 100
platser skola: vara avsedda för medellösa personer, och de övriga för betalande,
patienter. För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar
Stockholms stad en dagavgift, motsvarande lasarettets självkostnad. För
de betalande patienterna erhåller : lasarettet en legosän gea vgift, motsvarande
den; för allmän säl å stadens sjukhus.'' fastställda, för närvarande uppgående
till 2 kronor 50 öre per dag.

Enligt det-mellan Stockholms län och serafimerlasarettet numera gällande
avtalet skola för sjuka från länet å lasarettet .tillhandahållas,; förutom nyss
nämnda i 40 vårdplatser, ytterligare'' 60 sängar. Ersättning för vården skall
utgå med; deni för värjo år beräknade; verkliga sjukvårdskostnaden ;å läsa -

Staisutékotiete utlåtande Nr 197.

5

rette!. (lock nied iakttagande att i avseende å 40 äv'' de'' sångal*, son- äro
tågna''i anspråk; i kostn afl éö icke'' idb eräknas tltgifternä: för fästighetérhås
underhåll11 och emera. >a-o inne giljom i

Äg de 450 sängår,5 soln Enligt beräkning'' skola kunna tillhandahållas'' å
se rall ni ari n såret tet, disponera sålunda staden och länet - 300,: tädan lasarettet
förfogat" Öyér 150" Sängar1 för vård av sinka från andra delar äv lähdet.''
I yerklighéteå ät''dock detta1 séharé1 Mngantäl Större, i; debatt varken stadén
eller länet på grund äv den''Storå'' tillströmningen av patienter från riket i
övrigt kunnat helt- lifnvilja sina ackord. oncmc.ifooj )■■.> hg

Frågäh örn beredande av bättre lokaler för Sefafiiherlasaréttet''Ilar ''sedan
länge ''varit ''föremål för utredning: Härvid har från sakkunnigt''håll städse
gjorts gällande, att de lokaler, över vilka lasarettet disponerar, numera icke
betinna sig i'' ett: sådant skick,1 att lasarettet på ett tillfredsställande sätt kail
fylla sin dubbla uppgift i dea medicinska undervisningens och i sjukvårdens
tjänst.Vidare bär ''framhållits de störa olägenheter; söm ur såVäl under-''
visningens söni"dén vetenskapliga forskningens synpunkt äro förenade nied
att dén medicinska undervisningen .är splittrad på ''ett flertal Sjukvårds-''’
anstalter, belägna pa vitt skilda platser i staden.

Redan år 1912 tillsatte serafiirierlasäreftefs direktion och karolinska institutets
lärarkollegium en kommitté roed uppdrag c» att lämna utredning; angående''
omfattning, och anordning av för undervisningen vid karolinska
institutet'' erforderliga kliniska och poliklihiska institutioner samt angående
storleken ö‘ch läget äv det område, "Söm kunde krävas för uppförande äv
nybyggnader till inrymmande av dylika kliniker och eventuellt frän dem
oskiljaktiga teoretiska institutioner».

Denna kommitté/ den s. k. serafimerlasarettskommittén, avgav i december
1914 ett utlåtande, vilket av lasarettsdirektiönen'' överlämnades till Kungl.
Maj:! den 31 mars 1915. Enligt kommitténs förslag borde én förflyttning
av serafimerlasarettet komma till stånd, samt. en ny klinisk centralanstalt
uppföras på annan plats, i Stockholm. För ändamålet, ifrågasattes, att den
s. k. Smedsbacken på Norra Djurgården skulle tågås i anspråk, därvid den
erforderliga tomtarealeii beräknades till 180,000 kvadratmeter, örn & tomten
allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Därest tomten
tillika skulle rymma karolinska institutets övriga institutioner gick kommitténs
förslag ut på att tomten skulle utökas med ytterligare 32,000 kvadratmeter.

Mede anledning av uppkommen fråga örn nybyggnad även för garnisonssjukhuset
i Stockholm tillkallades år 1917 särskilda sakkunniga för att inom
lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande av utredning, huruvida
ett samarbete emellan (oventuellt en sammanslagning1 av) garnisonssjukhuset
och serafimerlasarettet och till äventyrs vissa till andra sjukhus förlagda
kliniker; där '' undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet,
kunde med fördel åvägabringas. Dessa sakkunniga (gamisonssjukhuskommittén)
avgåvo sitt betänkande''den 11 mars 1918.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en sammanslagning av garnisonssjukhuset
och serafimerlasarettet i överensstämmelse med vissa närmare
angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda ömsesidiga
fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplexet ifrågasattes ett tomtområde
å Ladugårdsgärde. För serafimerlasarettets behov beräknades i
enlighet med det av serafimerlasarettskommittén upprättade förslaget ett
utrymme av 180,000 kvadratmeter, däri inbegripet byggnad för den patologiska
institutionen. För karolinska institutets övriga teoretiska institutioner
ansågs erforderligt ett tomtområde örn 32,000 kvadratmeter och för garnisonssjukhuset
minst 20,000 kvadratmeter. Den sålunda angivna arealen cirka
40 tunnland borde för framtida utvidgningar ökas till cirka 60 tunnland.

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning
från karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl.
Majit påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner
och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni
1919 särskilda sakkunniga att biträda med utredning av karolinska institutets
och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor i hela deras vidd. Vid anmälan
av detta ärende yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland
annat i fråga örn samarbete med Stockholms stad följande:

Vid denna utredning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om ett
ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å de
tilltänkta nybyggnadernas uppförande och underhåll m. m. Jag erinrar, att
en motsvarande samverkan äger rum beträffande de sjukvårdsanstalter i
Uppsala och Lund, å vilka därvarande medicinska fakulteters kliniska undervisning
försiggår. Förhållandena vid de båda universiteten äro emellertid
härutinnan icke ensartade. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten
i Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av universitetet.
Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid medverkat
till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget har åtagit
sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas täckande
som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det kliniska
arbetet å de Malmöhus iåns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna i
Lund. Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis bekostats av
statsmedel och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna
bestritts till hälften av staten och till hälften av landstinget.
Overläkartjänsterna vid sjukhusets huvudavdelningar bestridas av professorer
inom medicinska fakulteten i Lund, och å universitetets stat uppförda
amanuenser kunna anställas till biträde såväl vid den kliniska undervisningen
som vid sjukvården. Särskilt den i Lund tillämpade anordningen
har visat sig vara för båda de i saken intresserade parterna i hög grad
förmånlig.

I en den 17 juni 1921 dagtecknad skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
gjorde dessa sakkunniga •— i det följande benämnda sjukhusbyggnadssakkunniga
— vissa framställningar rörande fortgången och fullföljandet
av det dem lämnade uppdraget.

Beträffande förläggningsplatsen för det tilltänkta nya sjukhuset framhöllo

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

7

de sakkunniga, att det mål, som måste eftersträvas, vore att samla alla
karolinska institutets institutioner och kliniker till ett organiskt helt. För
dylikt ändamål vore det nödvändigt att såsom ett oeftergivligt krav på en
lämplig tomt uppställa den fordran, att tomten vore tillräckligt stor för att
till densamma skulle kunna förläggas karolinska institutets samtliga kliniker
och teoretiska institutioner samt, örn utredningen skulle visa detta vara
önskvärt, även ett nytt garnisonssjukhus.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som vore förenade med uppförandet
av ett kliniskt centralsjukhus, föreslogo sjukhusbyggnadssakkunniga
till en början, att den stora planen skulle förverkligas i flera etapper, varvid
de teoretiska institutionerna borde få träda tillbaka för de sämre lottade
klinikerna. Av dessa borde i första hand endast de kliniker erhålla nybyggnader,
som på grund av sjukvårdens och undervisningens krav kunde sägas
vara i trängande behov av sådana. Övriga kliniker skulle tillsvidare få fortsätta
sin verksamhet inom sina nuvarande lokaler och först vid ett senare
tillfälle, då sjukhusbehovet krävde ytterligare nybyggnader, komma i åtanke.
Samtidigt härmed eller först i en än senare, tredje etapp — beroende huvudsakligen
av ekonomiska skäl, som ej läte sig överskådas — skulle byggas
även nya teoretiska institutioner.

Efter av sjukhusbyggnadssakkunniga gjord framställning bemyndigade
Kungl. Majit genom beslut den 21 april 1922 de sakkunniga att låta utföra
ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus, avsett att förläggas
omedelbart söder örn den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde.

Med skrivelse den 24 september 1925 framlade härefter sjukhusbyggnadssakkunniga
sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus,
förlagt till Ladugårdsgärde. Rörande byggnadsföretagets utförande
hade de sakkunniga utarbetat två olika alternativ till frågans lösning. Enligt
det ena förslaget, betecknat såsom alternativ I, skulle i en första byggnadsetapp
uppföras allenast sex kliniker: en medicinsk klinik, en kirurgisk
klinik, en ögonklinik, en öronklinik, en radiologisk klinik samt en förloss
nings- och kvinnoklinik ävensom isoleringsavdelning. Antalet vårdplatser
beräknades till sammanlagt 679 samt, därest garnisonssjukhuset anslöts till
den första byggnadsetappen, till 825. På sätt de sakkunniga tidigare föreslagit,
skulle sedermera i en andra etapp följa de för karolinska institutets
verksamhet erforderliga kliniker, som icke medtagits i den första etappen,
nämligen ytterligare en medicinsk och en kirurgisk klinik samt en nervklinik,
en klinik för sinnessjukdomar, två barnkliniker, en ortopedisk (vanföre-)
klinik och en hud- och könsklinik. I den tredje etappen — möjligen redan
i den andra — skulle karolinska institutet i trängre bemärkelse, d. v. s. de till
institutets tomt å Kungsholmen nu förlagda teoretiska institutionerna, förflyttas
intill det nya sjukhuset, varmed hela byggnadsplanen skulle vara slutförd.

De sakkunnigas med alternativ II betecknade förslag avsåg, att till en
början skulle uppföras ett kliniskt sjukhus med nio kliniker, nämligen två

8

StätsHtisJcoitets utlåtande Nr 197.

tnedMnska.ocbvtvå kHshWgiskk, MtaUeerpien Ögonklinik,»-» en öronklinik, en
radiologisk klinik,»»en förlossnings* öeh kvinnoklinik, en''.nervklinik Isamt
isoléringisaidelning; ^Samttmnlagda antalet sängar enligt alternativ Ii skulle
uppgå till 1.U47 samt. nied tillägg av lil* sängar féti garnisonssjukhuset,
till; 1,1-54. Därefter skulle ett vidare1 utbyggande av Sjukhuset.1 och de 4eöieL
tiska institutionerna komma till stånd, i den män förhållandena det medgåve:

Enligt alternativ I skulle det nuvarande serafimerlasarettet alltjämt bibehållas;
samt ’för »sådant ändamål underkastas en mera genomgripande reparation.
''Alternativ. Il däremot utgick från den förutsättningen,''att serafimerlasarettet,
; »så .snart de enligt detta alternativ »ifrågasatta klinikerna blivit
utbyggda och tågna i anspråk, skulle kunna nedlägga »sin»»verksamhet. I
följd» härav skulle de ombyggnadsarbeten, -Som å nuvarande serafimerlasarettet
måst utföras,» kunna begränsas till »det minsta möjliga. »• »

Sjukhusbyggnadssakkunniga förordade för sin del, att uppförandet av det
nya kliniska ''sjukhuset»måtte ske enligt alternativ 11. JodaunrÅTrr »ris miss
Do sakkunniga lämnade vidare en sammanfattning av byggnadskostnadorna
för »de olika » alternativen och deras fördelning på» de olika1 parterna.
"ilin!''- -- aivi'', g i- etiil lisö - . [i; I». xmiucioiToåe va a snibb;?:

Alternativ I, omfattande i första etappen; 825 .»sängar, skulle draga en
kostnad av 23,235,000 kronor, alltså 28,163 kronor per säng;

» ’Av dessa; kostnader skulle falla pågå f
staten för garnisonssjukhuset (140 • »t», {;u v,;;]..-,,

sängar) ..... , ..... kronor 4,111,798

staten för halva kliniska sjukhuset’,

(595 sängar) . . V'': Vi?’. :!v..v!jl 8.378.492

staden för halva kliniska sjukhuset . : . . . :

enskilda och halvenskilda sängarna (84 sängar)

!/

*i i,i\ a

un M-.

kronor 12,490,290
»'' 8,378.492

2,365;692

kronor'' 23,234,474

Alternativ 11, örn hittande 1,154 sängar, »skulle draga en kostnad av

26,480,000 kronor, alltså 22,946 kronor per säng.

Av dessa kostnader skulle falla på:
staten för garnisonssjukhuset (107

sängar)......................... kronor 2,455,222:— .

staten för serafimerlasarettet (452

sängar).................. » 10,371,592:— kronor 12,826,814: —

staden (400 sängar) . . . . . .................. . » 9,178,400: —

länet (60 sängar) . . . . . ....... . i". ,!!J. » 1,376,760: —

enskilda och halvenskilda sängarna (135 sängar) .» ; . . » 3,097,710:—-

kronor 26,479,084:- -

Med hänsyn till att sjukhusbyggnadssakkunniga förordade, att det nya
kliniska sjukhuset skulle utbyggas i ett hastigare tempo än ursprungligen
avsetts samt i följd härav de ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet,
som borde vidtagas, kunde avsevärt begränsas, framlade de sakkunniga i

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

9

sin skrivelse. idert 2.4 september 1925 förslag örn att dvlika arbeten skulle
utföras’ för en kostnad av allenast 615,200 kronor, därav staten skulle gälda
tre '' sjättédelär eller 307,600 kronor samt Stöckbölms stad två sjättedelar
eller 205,066 kronor oell Stockholms län en sjättedel eller 102,534 kronor,

I proposition, den 19, mars, lÖ26, iir 216,; föreslog Iunigl,- . Maj:t, att riks!-dagen måtte ■ till '' ändringsarbeten å nuvarande seratimerlasarettet. i huvudsaklig’
öVerénsstänkmelsd med Sjukhusbyggnads3akkunnigas nyssbferördä förslag
för budgetåret 1926/1927 anvisa étt extra''reservationsanslag .‘av 307,600
kronor, under förutsättning,, alt ett lika stort,belopp för samma ändamål
beviljades ,av Stockholms stad, och Stockhplms läns landsting. 1 samma
proposition; lämnades därjämte en närmare : redogörelse för frågan örn uppförande
av ett nytt undervisningssjukhus i Stockholm.

I skrivelse dea 5 juni 1926, nr, 345, anmälde i riksdagen sitt‘ beslut nied
anledning; arv förenämnda proposition. Därvid anförde riksdagen bland annat
följande: , L ..oroo/V -mim;/-

Det förslag, söm från sjnkhusbyggnadssakkunnigäs sida föreligger angående
liva lokaler för serafimerlasarettet, är avönsynnerligoii omfattande
räckvidd, och innebär högst betydande anspråk, på statens ekonomiska medverkan.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt
sig, att den stora frågan örn ett., nytt,.kliniskt sjukhus och nya lokaler för
en medicinsk högskola skall hänskjutås till förnyad utredning. Riksdagen
finner éli dylik skyndsam utredning synnerligen Oneklig, och bör givetvis
därvid i främsta rummet beaktas synpunkten alf söka nedbringa kostnaderna
till skäliga., proportioner. I samband; härmed torde, likaledes i besparingssyfte,
böra, .tågås;; i; övervägande, huruvida, icke i förhållande till det föreliggande
förslaget utrymmena i de olika,klinikerna kunna i vissa fall begränsas
och ytterligare inskränkningar kunna göras särskilt i avseende å laborato,-rier och andra för de mediöinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda
anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade1 nya
utredningen torde jämväl frågan om garnisonssjukhusets sammanförande
med serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt
råd den finansiella sidan av saken,angår. .

Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska
undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen
anser lika med departementschefen fullt riktigt, att Md genomförande av
den ifrågasätta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms
stad, cn anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett
mäste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen
angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen
från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där
enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverketmåste
anses vara oeftergivliga. Aven härutinnan synes en förnyad utredning erj
forderlig i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen
hilva väsentligt, bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra
tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga
örn nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, i tillämpligå delar kunna tjäna till ledning.

Departementschefen bär från förutsättningen av nybyggnader för en ny

10

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit
föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.
Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas en förnyad noggrann
undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att
riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å
Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken
här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande. Däremot
vill det synas riksdagen som örn — förutom de av departementschefen
omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande fältrittklubbens
bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen komma
under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i utredningen
beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade tomtvärdet, då
ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga kostnaderna
för sjukhusbygget.

Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl.
Maj.ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september
1925 avgivna förslag för budgetåret 1926/1927 anvisat ett extra reservationsanslag
av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp
för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns
landsting.

Genom beslut den 24 augusti 1926 förordnade Kungl. Majit, att frågan
örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler
för karolinska institutet skulle hänskjutas till en särskild utredningskommission,
som skulle hava att — med beaktande av de utav riksdagen i förberörda
skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa
förnyad utredning i ifrågavarande ämnen. Härvid föreskrev Kungl.
Majit bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt
till Kungl. Majit inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya
sjukhuset och karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet
att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade
sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet
utsedda representanter.

På därom gjord framställning erhöll kommissionen den 15 oktober 1926
bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar
jämväl med av Stockholms län utsedda representanter.

Efter verkställd utredning överlämnade sjukhuskommissionen med skrivelse
den 26 januari 1927 till Kungl. Majit ett utlåtande, vilket innefattade dels
förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och
nya lokaler för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete
med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och
drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels och förslag örn verkställande
av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset förordade kommissionen,
att det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken måtte tagas i anspråk. Under

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

11

hänvisning till en bifogad karta hemställde kommissionen i sitt utlåtande,
att den del av ifrågavarande område, som å kartan närmare angivits med
heldragen svart linje och i areal innehölle omkring 565,000 kvm., måtte
upplåtas för ändamålet. Kommissionen framhöll tillika, att, som ett intill
Norrbackaområdet beläget område, vilket å kartan utmärkts med streckad
svart linje, i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidgning av
sjukhusområdet, syntes berörda område, vilket utgjorde en del av Solna
komministerboställe och i areal innehölle omkring 43,000 kvm., icke borde
utnyttjas för annat ändamål än det dåvarande, utan att undersökning
blivit verkställd örn lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta
område ställdes till det kliniska sjukhusets och karolinska institutets disposition.

I utlåtandet lämnade kommissionen vidare en redogörelse för de huvudgrunder,
som enligt kommissionens förmenande borde bliva fastställda för
ett samarbete med Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet
och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Slutligen behandlades frågan örn vidtagandet av vissa ombyggnadsarbeten
å det nuvarande serafimerlasarettet.

Beträffande de tre huvudfrågor, som varit föremål för sjukhuskommissionens
behandling i omförmälda utlåtande, gjorde kommissionen följande
sammanfattande hemställan,

I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas
det å upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbackaområdet,
utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring
565,000 kvadratmeter;

II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av
sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa
platser jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med
iakttagande av att kostnaderna ej få överstiga, vad det skulle kosta staden
respektive länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet
uppfört nytt sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola
även ingå kostnaderna för själva sjukhustomten i så måtto, att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av
den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest
de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas
å det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

12

Statsutskottets utlåtande Kr 197.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäkna! kostnaderna för
poliklinikerna, bestridas sålunda: .3 b/h i no ebammimt'':! vc Ion aob ros

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas Iegosängsavgifteh
av vederbörande fåkigyäf assamhälle, landsting eller koninmn.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster hlivå; täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. ni., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider: vL-j em- ehtöt-j.i rriivj

a) statsverket vad, som belöper å antalet vårddagar för garnison ena sjuka ■

b) Stockholms stad, respektive .Stockholms län. och övriga län vad sorn.
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga''den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag: samt

e) statsverket vad som återstår eller vad sorn sålunda kan anses vara betingat
av sjukhusets karaktär ay undervisningssjukhus.

III) att de av direktionen över serafimerlasarettet I skrivelse till kommissionen
av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet
med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad''av
6,199,700 kronor;

att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,
som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal, enskilda
sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära
tillägg i sjukvårdsaygifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt ruin och 2 kronor i halvenskilt ruin;

samt chri lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 2,800,000 kronor, eller, om tillstånd lämnades jämväl
till inredande av nyss berörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda
fallen med ränta. I

I proposition till 1927 års riksdag (nr 223). föreslog Kungl. Majit, att riksdagen
måtte medgiva:

dels att det s. k. Korrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs
kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet
nr 1, Falkonärbostället, och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i
areal innehållande omkring 559,000 kvm., .hnge med den huvudsakliga
sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats
för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya
lokaler för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga om samarbete
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet
och drivandet av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde anses
förenliga med statens intressen;

dels oclc att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande
serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,
som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen
den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000 kronor, att

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

13

-amorteras under; högst 30 4a, mot säkerhet i inteckning, i lasarettets fastighet
nr B i kvarteret Pilträdet :! Stockholms stad, ävensom ali fastigheten linge
för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar a tillhopa
2ö(),(JU0 kronor, för. ett sämmardagt belopp av högst 2,950,000 kronor,
i båda fallen jämte ränta. ;>;;-P:rv;?»: i : oo mn

I sin skrivelse den 14 maj .1.927 (nr 192), varl riksdagen anmälde, sitt
beslut med .anledning av omförmälda. proposition,. anförde riksdagen, bland
annat följande: .... ojf; • r ,acuvf;-!

Av de ^områden; • som: ifrågasätta såsom ! förläggningsplats för det nya
-kliniska sjukhuset:;torde det s. k. Norrbackäområdet -— såvitt den. nu före.
liggande utredningen giver, vid handen — enligt riksdagens mening erbjuda
de största fördelarna. Visserligen kunna jämväl mot detta område ur åtskilliga
synpunkter erinringar göras, men å andra sidan har vad sjukhuskommissionen
anfört till förmån för sitt förslag synts riksdagen vara så
tungt vägande, att riksdagen icke tvekat lämna det äv Kungl. Majit
begärda, medgivande till områdets upplåtande för uppförande av ett nytt
kliniskt sjukhus. Härvid förutsätter emellertid riksdagen, att, innan andra
åtgärder vidtagas för områdets tagande i anspråk för det avsedda ändamålet
än uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar, preliminära
överenskommelser träffas i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nyä sjukhuset,

Beträffande frågan örn ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet
har riksdagen av den föreliggande utredningen övertygats om nödvändigheten
av att vissa ändrings- och reparationsarbeten vid lasarettet komma till
utförande och med hänsyn till att, enligt planen för det nya sjukhusets utbyggande,
serafimerlasarettet skulle fortbestå såsom sjukhus under en avsevärd
tid framåt., har riksdagen ej heller något att erinra mot den omfattning,
..som givits åt ombyggnadsarbetena enligt Kungl. Majits förslag. Beträffande
frågan om anskaffande av medel till bestridande av kostnaderna
för ombyggnaden har riksdagen jämväl härutinnan ansett sig böra bifalla
Kungl. Maj:ts förslag.

Till vad i övrigt i denna fråga från departementschefens sida anförts,
vill riksdagen ansluta isig, därvid emellertid riksdagen förutsätter, att icke
några arbeten för nu ifrågavarande ombyggnad påbörjas, innan överenskommelse
träffats med Stockholms stad och Stockholms län rörande stadens
respektive länets deltagande i de kostnader, som av ombyggnadsarbetena
dagen föranledas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde, riksdagen, att riksdagen
medgivit,

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående äv del uV den Karlbergs
kungsgård tillhöriga s. k. : S.olnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet
nr 1, Falkenärsbostället och Fogdevreten ,nr 1 i Solna socken och i
areal innehållande omkring 559,000 kvm. finge med den huvudsakliga sträckning,
;Som Utmärkts å. i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggnings
plats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och jaja lokaler
för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga örn samarbete mellan

14

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkännas;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande
serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,
som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen
den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000
kronor, att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning i
lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom
att fastigheten finge för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar
å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000
kronor jämte ränta.

Sedan riksdagen sålunda medgivit, att det s. k. Norrbackaområdet finge
upplåtas till förläggningsplats för det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset
m. m., uppdrog Kungl. Majit den 20 maj 1927 åt 1926 års sjukhuskommission
att uppgöra och för Kungl. Majit framlägga förslag till nämnda områdes
disposition som förläggningsplats för sjukhuset och för nya lokaler
för karolinska institutet, ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för
uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål. Vid detta uppdrags
fullgörande skulle kommissionen särskilt taga under övervägande de
av vissa myndigheter under ärendets tidigare behandling framställda erinringar.
Tillika erhöll kommissionen i uppdrag att till Kungl. Majit inkomma
med yttrande och förslag i fråga örn de åtgärder, som från statens sida
betingades för Norrbackaområdets ianspråktagande för angivna ändamål.
I sammanhang härmed uppdrog Kungl. Majit åt direktionen över serafimerlasarettet
att, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra förslag till
överenskommelse med Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns
landsting rörande stadens respektive länets deltagande i de kostnader, som
föranleddes av omförmälda byggnadsarbeten å serafimerlasarettet, samt underställa
detta förslag Kungl. Majits prövning och fastställelse.

Med föranledande av sistberörda bemyndigande lät därefter direktionen
över serafimerlasarettet, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra
förslag till överenskommelser dels med Stockholms stadsfullmäktige, dels
ock med Stockholms läns landsting rörande stadens respektive länets deltagande
i de kostnader, som föranleddes av de ifrågasatta byggnadsarbetena
å lasarettet. Med skrivelse den 5 december 1927 underställde direktionen
dessa förslag Kungl. Majits prövning samt gjorde därvid framställning
dels om utförande av de utav sjukhuskommissionen föreslagna ombyggnadsarbetena
vid lasarettet, dels ock örn åtgärder för bestridande av kostnaderna
för dessa arbeten.

Genom beslut den 22 december 1927 godkände Kungl. Majit de upprättade
förslagen till avtal mellan direktionen över serafimerlasarettet och
Stockholms läns landsting samt mellan direktionen och Stockholms stads -

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

15

fullmäktige. I samband härmed bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen att
vidtaga åtgärder för utförandet å lasarettet av byggnadsarbeten i huvudsaklig
överensstämmelse med det av direktionen den 6 december 1926 till
sjukhuskommissionen avgivna förslaget för en kostnad, ej överstigande

3,200,000 kronor, därav 138,700 kronor för anordnande av enskilda sjukrum
å den kirurgiska kliniken och 3,061,300 kronor för övriga arbeten. Vidare
medgav Kungl. Majit, dels att till bestridande av kostnaden för dessa arbeten
direktionen finge upptaga lån, att amorteras under trettio år, å 3,200,000
kronor och som säkerhet för lånebeloppet med ränta lägga, jämte redan
gällande inteckningar i lasarettets fastighet nr 8. i kvarteret Pilträdet i
Stockholm å 250,000 kronor, inteckningar å 2,950,000 kronor, för vilket
belopp med sex procent ränta samma fastighet finge ytterligare pantförskrivas,
dels och att till täckande av annuiteten å den del av lånet, som vore avsedd
till anordnande av enskilda rum å kirurgiska kliniken, 138,700 kronor,
finge för vård å dessa rum uppbäras, utöver fastställd sjukvårdsavgift, högst
3 kronor per dag för sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt
rum.

Med skrivelse den 24 oktober 1928 framlade sjukhuskommissionen sitt
definitiva betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm m. m.

Kommissionen utgår från att det stora målet vid lösande av karolinska
institutets byggnadsfråga bör vara att till en enhet sammanföra institutets
nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att samtliga dessa skola förläggas till det tomtområde
vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut ställts till förfogande.
Såväl det kliniska sjukhuset som de teoretiska institutionerna föreslås skola
uppföras av staten och, vad angår sjukhusklinikerna, i samarbete med Stockholms
stad och län. Då det givetvis skulle vara förenat med stora kostnader
att på en gång låta utföra alla erforderliga byggnadsarbeten, föreslår
kommissionen, att dessa uppdelas på tre etapper. I den första etappen
skulle huvuddelen av det kliniska sjukhuset, som föreslås skola’ benämnas
karolinska sjukhuset, komma till utförande. I denna etapp skulle enligt förslaget
ingå dels en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk
(ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) och en obstetrisk-gynekologisk
(förlossnings- och kvinno-) klinik samt under viss förutsättning
även en pediatrisk (barn-) klinik, dels ett röntgendiagnostiskt institut,
dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar: isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar,
tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
samt ångpanneanläggning. Enligt förslaget skulle den radioterapeutiska
kliniken med bidrag från Konung Gustaf V:s jubileumsfond och
cancerföreningen avsevärt utvidgas och förvandlas till en centralanstalt för

16

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

radioterapi:;: I dea'' farsta!etäp.pen skalle ären garnisonssjukhuset1 i Stockholm
i överflyttas- i till : det nya* sjukhuset och .direkt anslutas tili detsamma.
Plata. ■ skulle .vidare reserveras: för; uppförande- av en> vanföreanstalt i-Omedelbar;
anslutning ; till sjukhuset. : Av. '' karolinska institutets ''teoretiska . institutioner
skulle? i den första etappen medtagas allenast, en patologisk institution.
■ ■ v>\ -lorand ■ ii >H.;; 10. t: dori n odini1:! guri i A ,ni ■

Den andra byggnadsetappeh skulle; omfatta återstående sjukhuskliniker,
nämligeh en medicinsk,; en kirurgisk, en neurologisk :{nervj)pén psykiatrisk
(sinnessjuk^, en pediatrisk ibarn-i samt en dorman)- svfiiidologisk daid- och
köns-}-; klinik. ävensom en (kostetrisk gynekologisk klinik. Den tredje byggmwlsei
appell slutligeu skulle-omfatta karolinska institutets teoretiska institutioner
— med undantag.för :en redan i: första etappen medtagen patologisk institution
r— samt de för. institutets förvaltning och; bibliotek avsedda, lokalerna.
Kommissionen framhåller, att det i framtiden; kan bliva; nödvändigt att helt
eller delvis omkasta; byggnadsföljden i de båda senare etapperna. Detaljerat
förslag har av kommissionen; uppgjorts allenast beträffande de i; första etappen
ingående klinikerna och inrättningarna.

•; Enligt de verkställda kostnådsberäkningarna uppgår totalsumman för uppförande
av de kliniker och övriga byggnader, som skulle medtagas i doreta
byggnadsetappen till 24,339,077 kronor utan och till 26,513,300 kronor med
den pediatriska kliniken. Härför, skulle vinnas i förra fallet 729 allmänna
vårdplatser, varav 100 platserna garnisonsavdelningen och 114 platser ä enskilda
och halvenskilda rum, varav.8 ågarnisonsavdelmngen. Kostnaden per
säng för ett sjukhus, som även skall tjänstgöra som anstalt för medicinsk undervisning
och forskning, måste, framhåller kommissionen, ovillkorligen ställa sig
högre än för ett vanligt lasarett. Den ökning i anläggningskostnaden, -som föranledes
av. denna sjukhusets .undervisningsuppgift, beräknas av kommissionen
till 5,848,832 kronor. Dragés detta belopp från ovan angivna 24,339,077
kronor, återstå 18,490,245 kronor, vilket skulle .motsvara de egentliga sjukhuskostnaderna.
Kommissionen uppskattar vidare kostnaderna för de enskilda
vårdplatserna till två gånger , den beräknade kostnaden för de allmänna.
platserna och kommer så fram till en kostnad örn 19,484 kronor för
var och en av de .allmänna platserna och om 38,968 kronor för var och en
av de enskilda.

Av de allmänna vårdplatserna äro 315 avsedda att tillförsäkras. Stockholms
stad mot en beräknad ersättning: av 18,000 kronor per plats eller
sammanlagt 0,670,000 kronor, motsvarande de kostnader staden beräknats i
annat fall få underkasta sig för anskaffandet av ett lika stort antal, platser
i eget''sjukhus. Ytterligare 110 allmänna .platser skulle på samma sätt oförbehållas
. åti Stockholms län mot ; eli ersättning av 17,0.00 kronor per plåts
eller sammanlagt 1,870,000 kronor. Dessa ersättningar skulle likvideras
med medel, som staden, respektive . landstinget, skulle upplåna och i sin
ordning utlåna till. staten för att . därefter i, vederbörlig- ordning; själva amor -

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

17

tern. De årliga annuiteterna skulle fördelas på vederbörandes vårddagar i
form av så kallad platskostnadsavgift, vid 40-årigt, 4 7* procents amorteringslån
belöpande sig till per dag och säng för staden 2 kronor 68 öre
och för landstinget 2 kronor 53 öre.

För anordnandet av de 204 allmänna vårdplatser, vilka skulle vara tillgängliga
för patienter från bela landet, beräknas kostnaderna uppgå till
3,974,736 kronor. Staten skulle ansvara för dessa platsers anordnande, men
respektive sjukvårdsområden skulle vara pliktiga att erlägga en platskostnadsavgift
om 2 kronor 50 öre för varje där vårdad patient.

Byggnadskostnaderna för de sjukavdelningar, som innehålla enskilda och
halvenskilda rum, föreslås skola gäldas med lånemedel samt förräntas och
amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de enskilda vårdplatserna
uppgå till 106 samt kostnaden för anordnande av varje dylik plats, som
nämnts, beräknats till 38,968 kronor, skulle ett amorteringslån örn 4,130,608
kronor vara behövligt.

Sammanlagda kostnaden för inrättandet av garnisonens 108 vårdplatser,
varav 8 platser för officerare och vederlikar, beräknas uppgå till 2,104,272
kronor och skulle bestridas av staten.

I sin helhet skulle statens bidrag för utbyggandet av sjukhuset i första
etappen komma att belöpa sig till 12,668,469 kronor, varav 6,589,461 kronor
beräknas utgöras av kostnader för de undervisnings- och forskningslokaler,
som måste finnas å sjukhuset, ävensom särskilda merutgifter för sjukhusområdets
planering samt utgifter för uppförande av vissa personalbostäder.
Kommissionen räknar med en åttaårig byggnadstid, på vilken sålunda kostnaderna
för sjukhuset skulle fördelas.

Sjukhuskommissionens betänkande har för yttrande remitterats till vissa
myndigheter och institutioner. Dylika yttranden hava inkommit från medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, chefen för generalstaben,
arméförvaltningen — åtföljt av yttranden från chefläkaren å garnisonssjukhuset
i Stockholm samt föreståndarna för dess tandpoliklinik och apotek —,
marinförvaltningen — åtföljt av yttranden från stationsbefälhavaren och
förste läkaren vid flottans station i Stockholm samt av P. M. från chefen
för marinstaben —, chefen för östra arméfördelningen, universitetskanslern
— åtföljt dels av utlåtande från karolinska institutets lärarkollegium jämte
protokollsutdrag, innefattande bland annat särskilda yttranden av professorerna
Hj. Forssner och H. Marcus, dels ock särskild skrivelse från professor

I. Holmgren —, Överståthållarämbetet''—- åtföljt av yttranden från Stockholms
stads myndigheter —, länsstyrelsen i Stockholms län — åtföljt av
yttrande från Stockholms läns landsting —, statens sjukvårdskommitté,
svenska landstingsförbundet, cancerföreningen och föreningen för bistånd åt
lytta och vanföra i Stockholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 90 käft. (Nr 197.)

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Såsom av statsrådsprotokollet närmare framgår, kar departementschefen
i huvudsak anslutit sig till det av sjukhuskommissionen framlagda
förslaget.

Sjukhuskommissionens förslag rörande vilka kliniker skulle medtagas i
den första byggnadsetappen har departementschefen förklarat sig kunna
helt godtaga. Även de av kommissionen föreslagna för klinikerna gemensamma
inrättningarna torde med ett undantag höra ingå i denna etapp.
Undantaget avsåge den djurexperimentella avdelningen, vilken givetvis
vore av stor betydelse ur forskningssynpunkt men som enligt departementschefens
mening knappast kunde anses vara absolut oundgänglig.

Vad anginge frågan örn uppförande av en pediatrisk klinik i första
etappen hade sjukhuskommissionen, erinrar härefter departementschefen,
gjort detta beroende av örn medel härför kunna erhållas från allmänna
barnhuset. Med anledning härav har departementschefen i korthet redogjort
för det nuvarande läget av frågan örn allmänna barnhusets omorganisation,
som varit aktuell under flera år. På sätt framginge av
årets statsverksproposition, bilagan femte huvudtiteln, punkt 45, hade
riksdagens yttrande påkallats i ärende rörande omorganisation av allmänna
barnhusets verksamhet. I sammanhang härmed hade riksdagen
även berette tillfälle att yttra sig rörande förefintligt förslag till uppgörelse
mellan barnhuset och Stockholms stad angående barnhuset tillhörig
egendom, en uppgörelse, som innefattades i ett förslag till avtal
mellan staden och barnhuset. Enligt detta avtalsförslag skulle bland
annat barnhuset till staden försälja fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret
Mimer i Vasastaden i Stockholm till ett pris av 3,065,000 kronor och med
tillträde till fastigheterna den 1 juli 1932. I sagda, vid Norrtullsgatan
belägna fastigheter funnes inrymd en av karolinska institutets pediatriska
kliniker. Barnhusdirektionen hade vid uppgörande av omförmälda avtalsförslag
utgått från att alltjämt två pediatriska kliniker erfordrades och
hade föreslagit försäljning till staden av Mimer-fastigheterna till lägre
pris än som stått till huds från annan köpare för att möjliggöra för Kungl.
Majit att genom uppgörelse med staden sörja för driftens upprätthållande
vid den i fastigheterna inrymda pediatriska kliniken, intill dess karolinska
sjukhuset blivit färdigt.

Vid föredragning av nu ifrågavarande ärende rörande omläggningen av
allmänna barnhusets verksamhet hade chefen för socialdepartementet förklarat
sig hysa tvekan örn lämpligheten att sälja fastigheterna i kvarteret
Mimer till staden för det avtalade''priset. För slutligt ställningstagande
till denna fråga fordrades emellertid enligt departementschefens förmenande
en utredning rörande behovet jämväl i fortsättningen av två pediatriska
kliniker i Stockholm samt angående olika möjligheter att tillgodose
ifrågavarande behov. Då departementschefen vore ense med chefen för
socialdepartementet därom, att en undersökning av i honom antydd rikt -

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

19

ning borde komma till stånd, hade han för avsikt att begära Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla en person att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet
verkställa omförmälda utredning. Denna undersökning
borde sättas i gång snarast möjligt, då förevarande angelägenhet
borde vara slutgiltigt ordnad till den 1 juli 1932. Utredningen borde
klarlägga, huruvida alltjämt behov förelåge av två pediatriska professurer
vid institutet eller örn undervisningen knnd^ anses tillräckligt tillgodosedd
med en professur, eventuellt förstärkt med en biträdande lärare.
Därjämte borde undersökas de möjligheter, som under sålunda uppkommande
olika alternativ förelåge för tillgodoseende efter den 1 juli 1932 av
den pediatriska undervisningens behov av kliniker. Därest detta befunnes
större än vad som kunde tillgodoses vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,
borde genom förhandlingar med vederbörande myndigheter i Stockholms
stad utrönas i vad mån, på vad sätt och under vilka villkor staden
kunde tillhandahålla ytterligare erforderligt klinikmaterial. Med hänsyn
till vad sålunda anförts angående läget av barnhusets organisationsfråga
torde det vara uppenbart, att beslut nu ej kunde fattas örn
uppförande av en pediatrisk klinik å Norrbaekaorn rådet. Resultaten av
den planerade utredningen måste givetvis avvaktas, innan något som
helst avgörande i förevarande fråga kan träffas. Framhållas borde emellertid,
att något hinder icke mötte att, så snart klarhet i nu avhandlade spörsmål
vunnits, fatta beslut örn klinikens omedelbara uppförande, så mycket
mindre som bidrag härtill skulle erhållas genom ovan omförmälda fastigheters
försäljning till Stockholms stad.

Departementschefen har ansett, att i den första byggnadsetappen böra
uppföras:

dels en medicinsk, en kirurgisk, en radio-terapeutisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik;

dels ett röntgendiagnostiskt institut;

dels följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
samt ångpanneanläggning;

dels ock en patologisk institution.

Vad angår de i den andra etappen föreslagna klinikerna har lärarkollegiet
vid karolinska institutet framhållit, att något behov av en obstetrisk-gynekologisk
klinik icke förefunnes, enär den å allmänna barnbördshuset
befintliga kliniken vore fullt modern. Enligt vad departementschefen
inhämtat berodde kommissionens förslag örn medtagande av
en dylik klinik i den andra byggnadsetappen på ett förbiseende. Under
dylika förhållanden borde givetvis icke för denna klinik planeras nya lokaler.
Att i annan mån än nu skett ingå på de i andra och tredje etapperna

20

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

planerade byggnaderna har departementschefen i likhet med sjukhuskommissionen
icke ansett nödvändigt eller lämpligt.

Beträffande storleken av de i den första byggnadsetappen ingående klinikerna
har departementschefen helt anslutit sig till sjukhuskommissionens
förslag härutinnan, mot vilket icke några erinringar framkommit i
de avgivna yttrandena.

Vad anginge lösningen av sköterskefrågan och de åtgärder, som lämpligen
borde företagas för att tillgodose behovet av sjukvårdspersonal vid
det nya sjukhuset, torde det, anför departementschefen härefter, såsom
sjukhuskommissionen och lärarkollegiet framhölle, vara erforderligt, att
under byggnadstiden denna fråga upptoges till närmare utredning. Att
för tillgodoseende av behovet av sköterskepersonal söka samarbete med
styrelsen för Sophiahemmet syntes i princip riktigt och välbetänkt. Ett
liknande samarbete, som för närvarande förefunnes mellan Stockholms
stads och Böda korset, torde hava lämnat synnerligen goda resultat.

Det av departementschefen framlagda förslaget till avtal med Stockholms
stad och Stockholms län — i vilket förslag, byggande på ett av kommissionen
framlagt förslag, hänsyn tagits till de i ärendet avgivna yttrandena
— är av följande lydelse:

1) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju
ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande,
karolinska institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två
och Stockholms läns landsting en.

3) Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas
på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla

Stockholms stad Stockholms län.

å medicinska kliniken......

40 vårdplatser

» kirurgiska » ......

........ 75

1

15 »

» ögon- » ......

........30

»

10

» öron- » ......

........25

35

» obstetriska » ......

......... 60

»

5 »

» gynekologiska » ......

........30

- »

» radioterapeutiska kliniken . .

........30

»

5

Summa 315 vårdplatser

110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden
eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade
vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning
att hinder härför icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal
vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes
under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara
därtill berättigad.

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

21

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver
förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet
skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antal
platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken
till 10.

4) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor
och länet ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka
byggnad skostnader och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild
ersättning utgå med belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden,
dock högst det belopp staden —länet — skulle behöva vidkännas för
utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

5) Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande
å sjukhuset (stadens totala platskostnadsDidrag, 18,000x315 =
5,670,000 kronor; länets totala platskostnadsbidrag, 17,000x110= 1,870,000
kronor) skall betalas på följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet
erforderliga medel. Stadens — länets ■— bidrag skall fördelas per
byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid
hänsyn skall tågås till det antal vårdplatser staden ■— länet — erhåller i
förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens —- länets — totala platskostnadsbidrag ställas till
karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under
en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden
-— länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala,
under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift
för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna
platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på
stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas
sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114,975 vårddagar. Annuiteten
å amorteringslånet, fördelad på 114,975 vårddagar, skall utgöra
stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall
beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40,150 vårddagar.
Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40,150 vårddagar, skall utgöra
länets platskostnadsavgift per vårddag.

Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet —
tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken
staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets
— egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet —- tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång
belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden —
länet — äga uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering
å stadens — länets — lån till sjukhuset.

6) Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn,
i vilken omfattning stadens •— länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

7) Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras
staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives,
disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men
erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

8) Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift,
vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor om nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stock -

22

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

holms stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som
beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande
avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad
som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock
med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga
vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna
sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från
staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges
av staten.

9) Erforderlig mark för Norrtullsvägens breddning och för eventuell huvudgata
i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn
och när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.

Departementschefen har vidare funnit sig i princip böra förorda
det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget beträffande samarbete
med jubileumsfonden och cancerföreningen för utökande av karolinska
sjukhusets radioterapeutiska klinik. Även i fråga örn förslaget, att kliniken
skulle erhålla namnet Konung Gustaf V :s jubileumsklinik och att
själva vårdavdelningarna skulle benämnas radiumhemmet, har departementschefen
instämt med sjukhuskommissionen. Av stor betydelse vore
givetvis, huru samarbetet mellan staten och jubileumsfonden (cancerföreningen)
i detalj skulle organiseras. Underhandlingar härom mellan representanter
för staten samt för jubileumsfondens och cancerföreningens
styrelser borde i enlighet med från dessa gjord framställning komma till
stånd.

Departementschefen har förordat, att karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik med bidrag från jubileumsfonden och cancerföreningen
utvidgas till att omfatta 100 allmänna och 13 enskilda vårdplatser i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhuskommissionens förslag och de riktlinjer,
som av Hans Majestät Konungen tillsatt kommitté angivit och av
honom sedermera godkänts samt i enlighet med den närmare överenskommelse,
som Kungl. Majit må träffa med styrelserna för jubileumsfonden
och cancerföreningen.

Chefen för försvarsdepartementet har förordat det av sjukhuskommissionen
framlagda förslaget i fråga örn garnisonssjukhusets sammanföring
med karolinska sjukhuset ävensom de av kommissionen föreslagna allmänna
bestämmelserna rörande denna sammanföring.

I fråga örn vanföreanstalten har departementschefen framhållit, att då
densamma genom sin ortopediska klinik vore behövlig för undervisningen
och det givetvis ur undervisningssynpunkt vore fördelaktigt, att denna klinik
så nära som möjligt anslötes till övriga sjukhuskliniker, departementschefen

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

23

ansåge sig kunna godtaga sjukhuskommissionens förslag, att byggnadsplats
för anstalten i fråga på vissa villkor reserverades å Norrbackaområdet. Vad
beträffade den av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm
gjorda framställningen angående statsbidrag till uppförande av ny anstalt å
området syntes departementschefen denna i huvudsak vara av beskaffenhet
att böra bifallas. Då emellertid vissa med framställningen sammanhängande
detaljer, avseende bl. a. markdispositionerna, ännu tarvade närmare utredning,
vore departementschefen icke beredd att nu framlägga slutligt förslag
i ämnet. Däremot syntes det lämpligt, att det erforderliga utredningsarbetet
med det snaraste fullföljdes, så att definitivt förslag örn uppförande av ny
vanföreanstalt kunde föreläggas nästkommande års riksdag. För underlättande
härav torde redan för budgetåret 1930/1931 vissa medel böra anvisas.
I sådant hänseende har departementschefen föreslagit, att ■— därest riksdagen
för budgetåret 1930/1931 anvisade anslag till förberedande arbeten,
uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet
— av nämnda anslag ett belopp av högst 30,000 kronor finge,
för den händelse riksdagen icke däremot framställde någon erinran, få disponeras
för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å berörda område,
att sedermera ersättas av anslag som för budgetåret 1931/1932 torde komma
att begäras av riksdagen för uppförande av en ny vanföreanstalt därstädes.
Nämnda belopp torde för avsett ändamål böra ställas till ifrågavarande förenings
förfogande.

För Norrbackaområdets ianspråktagande erforderliga åtgärder angående
kronolägenheter och arrendekontrakt torde enligt departementschefens
mening böra uppdragas åt domänstyrelsen. För avstående av de i Norrbackaområdet
ingående kronolägenheterna samt för mistade arrendeinkomster
från Solnaskogen borde domänfonden tillgodoföras ersättning
eller nedskrivas med ett mot fastigheternas taxeringsvärde svarande belopp.
I likhet med domänstyrelsen ansåge departementschefen, att svenska
jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län borde erhålla kontant
ersättning för avstående av dispositionsrätten till det så kallade
skjutbaneområdet, men att den fordrade ersättningen vöre oskäligt hög.
Örn icke överenskommelse med sagda avdelning örn skälig gottgörelse kunde
träffas, borde dispositionsrätten till området i fråga exproprieras, varvid
den erforderliga gottgörelsen borde utgå av de för sjukbusanläggningen
beviljade medlen. De närmare underhandlingarna härom ävensom örn de
av sjukhuskommissionen omnämnda tomtregleringarna med Solna kommun
och Solna församling samt Eugeniahemmet, vilka även enligt departementschefens
mening syntes önskvärda, torde böra anförtros åt den
byggnadskommitté, som departementschefen ämnade föreslå skola tillsättas
för handhavande av karolinska sjukhusets nybyggnad. Denna
byggnadskommitté borde lämpligen bestå av tre av Kungl. Majit tillsatta
ledamöter, nämligen en läkare, en arkitekt och en i ekonomiska

24

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

ting särskilt förfaren person samt eventuellt därjämte en representant
för vardera Stockkolms stad ock Stockkolms län. För kommitténs verksamket
korde gälla särskild av Kungl. Majit fastställd instruktion. Byggnadskommittén
torde köra åligga att såväl tekniskt som ekonomiskt omkänderkava
de arketen, som vore förenade med planläggningen oell utförandet
av karolinska sjukhuset. Kommittén korde sålunda omkesörja
upprättande av definitiva ritningar, kostnadsförslag ock arbetsplan
samt underställa desamma Kungl. Maj:ts prövning. Mindre ändringar
i den fastställda planen torde, därest de icke medförde ökade kostnader,
kunna företagas av kommittén. I kommitténs åligganden korde även
ingå att träffa nödiga överenskommelser angående tomtområdets ianspråktagande
oell angående av sjukhuskommissionen omförmälda tomtregleringar.
Kommittén korde vidare äga rätt att anställa arkitekt, sekreterare,
kassaförvaltare, kontrollanter ock övrig för dess verksamhet erforderlig
personal. Be direkta kostnaderna för en dylik kommitté torde bliva
rätt avsevärda. Samtliga utgifter för den nu förordade byggnadskommitténs
verksamhet borde bestridas av de för sjukhusanläggningen beviljade
medlen.

De av sjukhuskommissionen föreslagna anordningarna ock dispositionen
av de i sjukhusanläggningen ingående olika byggnaderna har departementschefen,
i likhet med de myndigheter, som yttrat sig i frågan, förklarat
sig kunna i stort sett godtaga. De framkomna detaljanmärkningarna
mot byggnadsförslaget torde böra tagas under omprövning vid uppgörandet
av de definitiva ritningarna. Det torde böra ankomma på byggnadskommittén
att ytterligare utreda hithörande förhållanden.

En av sjukhuskommissionen verkställd sammanställning av kostnadsberäkningarna
för uppförandet av de i första byggnadsetappen ingående
byggnaderna giver följande resultat:

A. Byggnadskostnader (två byggnader, avsedda till bo städer

för direktör och professorer, ej medräknade1) kronor 15,788,000
Del i jubileumskliniken .......................... kronor 914,200

B. Kostnader för panncentral, uppvärmnings- och ven tilationsanläggningar,

desinfektions-, steriliserings-
och maskintvättanläggningar, gas-, kall -

och varmvattens- samt avloppsledningar med tillbehör
(inre ledningar till förenämnda tvenne bostadsbyggnader
ej medräknade) ................ » 3,328,500

Del i jubileumskliniken............................ » 166,900

C. Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga, kondensvatten,
gas-, kall- och varmvatten (yttre ledningar
till förenämnda tvenne bostadsbyggnader

ej medräknade) .................................. » 480,300

Del i jubileumskliniken .......................... » 20,000

1 Kostnaderna för uppförandet av dessa bostadsbyggnader torde lämpligen, på sätt i
det följande kommer att beröras, böra bestridas av lånemedel.

Statsutskottets utlåtande Nr 197. 25

D. a) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
utanför tomten.......................... kronor 98,000

b) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
inom tomten jämte övriga rörgravar ...... » 162,000

B. Köksanläggning ................................... » 164,550

F. Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk

svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning
(ledningar för ovannämnda tvenne

bostadsbyggnader ej medräknade) .............. » 1,337,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 91,200

G. Kylanläggning .................................... » 188,500

H. Väg utanför tomten .............................. » 465,000

I. Vägar inom tomten, terrasseringar m. m......... » 850,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 25,000

K. Tomtens iordningställande ........................ » 200,000

L. Stängsel och grindar ............................ » 45,000

M. Administration, arvoden och kontroll samt oförutsedda
utgifter, huvudsakligen gällande byggnader » 2,189,150

Kronor 26,513,300

Kostnaderna för uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, som
enligt kommissionens förslag skulle medtagas i första byggnadsetappen,
uppgå alltså till sammanlagt 26,513,300 kronor. I denna summa ingå då
jämväl kostnaderna för uppförandet av en pediatrisk klinik. Enligt vad
tidigare framhållits, bör emellertid denna klinik medtagas i första byggnadsetappen
endast under förutsättning att bidrag till dess uppförande
erhålles från allmänna barnhusets medel. Med hänsyn härtill har kommissionen
icke för närvarande ansett sig böra räkna med de på denna klinik
belöpande kostnaderna, beräknade till 2,174,223 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för den föreslagna sjukhusanläggningen
komma alltså, efter avdrag av kostnaderna för pediatriska kliniken, att
enligt de verkställda beräkningarna uppgå till ett belopp av (26,513,300—
2,174,223 =) 24,339,077 kronor.

För att kunna beräkna vad kostnaden för anordnandet av varje sängplats
belöper sig till, böra alltså från sist angivna totalkostnad för sjukhusets
uppförande, 24,339,077 kr., fråndragas följande poster:

1) Kostnader för undervisnings- och forskningslokaler ........ 2,799,800

2) Kostnader för diverse arbeten, föranledda av sjukhusets uppgift
samt tomtens läge och beskaffenhet

a) yttre arbeten ............................ kronor 563,000

b) halva kostnaden för inre vägar, planeringar,
tomtens iordningställande samt en sjättedel
av kostnaden för kulvert, huvudrörledningar,
spillvattenledningar, elektriska

huvudledningar m. m. ävensom hela kostnaden
för vattentorn och vänthall........ » 765,333

3) Kostnader för halva apoteket samt för två

vaktmästarebostäder vid patologiska institutionen
........................................ » 150,000

4) Administration, arvoden, oförutsedda utgifter

m. m......................................... » 119,549 1,597,882

5) Kostnader för poliklinikerna ................................ 1,451,150

Kronor 5,848,832

26

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Därest sistnämnda belopp dragés från den ovan beräknade totalkostnaden,
återstår ett belopp av (24,339,077 —- 5,848,832 =) 18,490,245 kronor.
Detta belopp kan anses motsvara den egentliga sjukhuskostnaden. Fördelas
denna på det antal vårdplatser, sjukhuset kommer att inrymma,
erhålles en vårdplatskostnad, som är jämförlig med motsvarande kostnad
vid ett större, på specialavdelningar uppdelat länslasarett eller kommunalt
sjukhus.

Enligt kommissionens förslag kommer antalet vårdplatser å sjukhuset
att uppgå till sammanlagt 843, därav 737 allmänna vårdplatser och 106
enskilda. Som kostnaden för anordnandet av en enskild vårdplats ställer
sig avsevärt dyrare än motsvarande kostnad för en allmän vårdplats
samt å en enskild vårdavdelning i allmänhet skola finnas 12 å 13 vårdplatser,
men å en allmän vårdavdelning i regel dubbelt så många eller
25, har kommissionen funnit sig böra beräkna kostnaden för en enskild
vårdplats till två gånger den beräknade kostnaden för en allmän vårdplats.
Genom att dividera förenämnda belopp, 18,490,245 kronor, med det
sålunda beräknade antalet vårdplatser [737 allmänna + (106 X 2 =) 212
enskilda =] 949, erhålles en kostnad av 19,484 kronor för allmän och
38,968 kronor för enskild vårdplats.

I fråga örn sjukhusbyggnadsföretagets finansiering har kommissionen
framlagt följande

tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.

Byggnadsår

Anslag från
riksdagen

Anslag från
Stockholms
stad

Anslag från
Stockholms
län

Genom lån
(106 enskilda
vårdplatser)

Summa

1.......

300,000

—

—

—

300,000

2

1,500,000

—

—

—

1,500,000

3.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

4.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

5.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

6.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

7.......

2,000,000

1,270,000

270,000

700,000

4,240,000

8.......

868,469

—

—

630,608

1,499,077

12,668,469

5,670,000

1,870,000

4,130,608

24,339,077

Vad angår utrustningskostnaderna hava år 1925 verkställda kostnadsberäkningar
för inventarier till ett nytt kliniskt sjukhus givit till resultat
en kostnad av 3,783 kronor 50 öre per plats. Efter samma beräkningsgrund
skulle för karolinska sjukhusets 900 sängplatser erfordras ett belopp
av i runt tal 3,500,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för utrustning
av patologiska institutionen, vilka i enlighet med omförmälda kostnadsberäkning
upptagits till 80,000 kronor. De sammanlagda utgifterna
för inventariers anskaffning skulle sålunda utgöra cirka 3,600,000 kronor.

Utredningen angående karolinska sjukhusets driftkostnader har givit
till resultat en på 4,013,899 kronor balanserande inkomst- och utgiftsstat,

Statsutskottets utlåtande Nr 197. 27

däri den brist, som skulle täckas av statsverket, beräknats till 559,922 kronor
för år.

Beträffande jubileumsklinikens utrustning liava detaljerade beräkningar
gjorts, vilka sluta på en summa av 697,975 kronor 72 öre, varav
649,385 kronor för möbler m. m., 25,150 kronor 47 öre för linne, glas, porslin,
diverse och 27,440 kronor 25 öre för instrument.

För kliniken i fråga har även upprättats ett förslag till inkomst- och utgiftsstat,
balanserande å ett belopp av 669,409 kronor. Den brist, som skulle
täckas av statsverket, har här beräknats till 194,449 kronor för år.

De av sjukhuskommissionen gjorda beräkningarna av kostnaderna för
den nya sjukhusanläggningen, vilka beräkningar i det stora hela vitsordats
av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, hava, förklarar departementschefen,
icke givit anledning till någon egentlig erinran från hans
sida. Då han emellertid tidigare förordat viss inskränkning i byggnadsprogrammet
i den första etappen, innebärande att djurexperimentell a\ -delning och emanationslaboratorium ej skola medtagas i denna etapp, borde
den av kommissionen beräknade kostnadssumman för sjukhusanläggningen
(utan pediatrisk klinik) minskas med kostnaderna för omförmälda
institutioner, för statens räkning utgörande ett sammanlagt belopp av
260,568 kronor. Droges detta belopp från den av sjukhuskommissionen beräknade
kostnadssumman 24,339,077 kronor, återstode 24,078,509 kronor, vilket
sålunda skulle utgöra totalkostnaden för den av departementschefen
förordade utbyggnaden av karolinska sjukhuset i den första etappen, däri
ej inberäknade cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag till jubileumskliniken
m. m., samt ej heller kostnaderna för bostadshusen för klinikcheferna,
vilka kostnader helt horde gäldas med lån och förräntas och
amorteras av influtna hyresbelopp.

Departementschefen förklarar sig därvid hava utgått ifrån att den ersättning,
som skulle tillkomma svenska jägarförbundets avdelning för Stockholms
stad och län för avstående av dispositionsrätten till skjutbaneområdet
i Solnaskogen, borde kunna bestridas av det för oförutsedda ändamål
m. m. av sjukhuskommissionen beräknade beloppet. Härifrån torde
även böra bestridas de för byggnadskommitténs verksamhet erforderliga
utgifterna. I annat sammanhang hade departementschefen med anledning
av vissa detaljanmärkningar mot sjukhuskommissionens förslag förordat,
att detsamma i vissa delar i samband med definitiva ritningars uppgörande
skulle underkastas en granskning, varvid möjligheterna till reduceringar
och besparingar borde noga beaktas. Med anledning härav kunde
förväntas, att den angivna kostnadssumman ytterligare kunde i någon
mån nedbringas.

Den sålunda beräknade kostnaden för karolinska sjukhuset vore, framhåller
departementschefen, onekligen avsevärd. Emellertid vöre det helt
naturligt, att kostnaderna för en anläggning som den nu ifrågavarande,

28

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

vilken skulle tjäna såväl sjukvårdens som undervisningens ock den medicinska
forskningens intressen, måste kliva ketydande. Fördelades den
beräknade totalkostnaden 24,078,509 kronor på de 843 vårdplatserna (från
de av jubileumsfonden och cancerföreningen bekostade platserna bortsåges
i detta sammanhang), erkölles en kostnad örn 28,563 kronor per
vårdplats mot 28,163 kronor enligt alternativ I av sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag år 1925. Sålunda i stort sett samma kostnad per vårdplats.
Därvid borde emellertid ikågkommas, att för karolinska sjukhuset
ett avsevärt belopp, nämligen icke mindre än 563,000 kronor, måste
offras på vägar och ledningar utanför tomtgränsen, och att enbart tomtens
iordningställande samt vägar och terrasseringar inom densamma beräknades
draga en kostnad av 1,075,000 kronor, medan motsvarande kostnader
för »gärdes-sjukhuset» vore relativt obetydliga. Toges hänsyn till
dessa förhållanden, bleve tydligen själva byggnadskostnaderna per plats
lägre enligt Norrbackaförslaget än enligt »gärdesförslaget». De dryga utgifterna
för Norrbackaområdets iordningställande kompenserades därigenom,
att tomtvärdet där vore relativt lågt, enligt byggnadsstyrelsens värderingar
16 kronor per kvm., mot 50 kronor per kvm. å Ladugårdsgärde. Enligt
Djurgårdskommissionens beräkningar kunde sistnämnda tomtvärde för
närvarande skattas till 138 kronor per kvm. Den i första etappen bebyggda
delen av Norrbackaområdet skulle utgöra 245,000 kvm. och motsvarande
areal enligt gärdesförslaget 212,400 kvm. Med utgångspunkt från dessa
arealsiffror och de ovan anförda tomtvärdena skulle den i första etappen
bebyggda delen av Norrbackaområdet äga ett sammanlagt värde av cirka
4 millioner kronor, medan den i första etappen bebyggda gärdestomten
skulle vara värd cirka 10,500,000 kronor enligt byggnadsstyrelsens värdering
och icke mindre än 29 millioner kronor enligt Djurgårdskommissionens
värdering. Sjukhusets förläggning till Norrbackaområdet hade sålunda,
trots de betydande kostnaderna för områdets iordningställande,
medfört en avsevärd besparing.

Den ovan anförda kostnaden per vårdplats vore givetvis icke ägnad att
utan vidare läggas till grund för jämförelser med motsvarande kostnader
för icke kliniska sjukhus, i det att det kliniska sjukhuset avsevärt fördyrades
på grund av de med undervisningen och forskningen förenade kraven
och kostnaderna. Sjukhuskommissionen beräknade, som nämnts, att av
totalkostnaden för karolinska sjukhuset icke mindre än 5,848,832 kronor direkt
betingades av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter samt
av de stora merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande. Denna
summa borde på grund av de av departementschefen förordade inskränkningarna
i byggnadsprogrammet reduceras med 260,568 kronor och sålunda
utgöra 5,588,264 kronor. Droges detta belopp från den beräknade totalkostnaden,
återstode ett belopp av (24,078,509 — 5,588,264 =) 18,490,245 kronor.
Fördelades denna summa på var och en av de 843 vårdplatserna, erhölles

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

29

en kostnad om 21,934 kronor per vårdplats, vilket torde få anses motsvara
eller i allt fall föga överskrida den numera vanliga kostnaden vid uppförande
av större på ett flertal specialavdelningar uppdelade lasarett. Till
jämförelse borde nämnas, att de genom akademiska sjukhusets i Uppsala
ny-, till- och ombyggnad åren 1919—1927 nyvunna platserna enligt av professor
Gunnar Nyström verkställda beräkningar efter vissa av honom företagna
avdrag kostat omkring 20,000—24,000 kronor per plats, samt att vid
flera av de under det senaste decenniet nybyggda landsortslasaretten kostnaden
per plats uppgått till över 20,000 kronor. Centrallasarettet i Mörby
(öppnat år 1922) kostade sålunda över 30,000 kronor och Karlskrona lasarett
(öppnat år 1923) cirka 27,000 kronor per plats. Härvid borde emellertid
framhållas, att dessa sjukhus uppfördes under kristid.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att en planerad sjukhusbyggnad
i Stockholms stad, å den tomt, där Maria sjukhus nu läge,
beräknats draga en kostnad av cirka 18,000 kronor per plats, inklusive kostnader
för tomtens iordningställande. Emellertid hade högst obetydliga
kostnader behövt upptagas för omförmälda ändamål, medan för karolinska
sjukhuset, som nämnts, avsevärda belopp måst offras härför. Toges hänsyn
härtill, torde kostnaderna per plats för de båda sjukhusen bliva något
så när överensstämmande.

Av vad nu anförts torde framgå, att, ehuru kostnaderna för karolinska
sjukhuset, även örn man bortsåge från de på undervisningen och
forskningen kommande kostnaderna, givetvis vore synnerligen stora, dessa
kostnader ungefär motsvarade vad jämställda sjukhus betinga.

Beträffande finansieringen av karolinska sjukhusets uppförande har
departementschefen förklarat sig med ett par undantag kunna godtaga
vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit. Dessa undantag avsåge
finansieringen av de enskilda rummen samt av de allmänna vårdplatser,
som skulle vara tillgängliga för hela riket.

Den av sjukhuskommissionen förordade principen, att kostnaderna för
uppförandet av de sjukavdelningar, som innehölle enskilda och h alvens
hildam m, i största möjliga utsträckning borde gäldas med lånemedel
samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter, ansåge
departementschefen riktig. Däremot kunde han i likhet med medicinalstyrelsen
och Stockholms stads hälsovårdsnämnd icke godtaga kommissionens
beräkningar av kostnaderna för de enskilda rummen. Kommissionen hade
härvid utgått från att kostnaden för en enskild vårdplats skulle vara dubbelt
så stor som för en allmän. Detta antagande torde emellertid knappast
vara riktigt. Ty även örn den enskilda vårdavdelningen upptoge dubbelt så
stor plats inom sjukhuset som en allmän vårdavdelning med lika många
platser, kunde dock den enskilda vårdavdelningen knappast beräknas taga
i anspråk väsentligt större del av ekonomi-, administrations- och personallokalerna
än den allmänna vårdavdelningen. Under sådana förhållanden

30

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

kunde det tydligen icke anses rättvist, att de enskilda vårdplatserna skola
helt förränta och amortera det stora belopp, sjukhuskommissionen föreslagit.
Vårdavgifterna skulle ju i dylikt fall bliva synnerligen betungande,
så mycket mer som, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit, därutöver
särskild ersättning för den lämnade vården skulle utgå till vederbörande
läkare. Med hänsyn till rättvisans krav och för att vårdavgifterna å sjukhuset
icke skulle bliva alltför höga i förhållande till andra sjukhus torde
man sålunda lämpligen böra räkna amortering och förräntning icke på hela
det av sjukhuskommissionen föreslagna beloppet utan allenast på en del
av detsamma. Vid övervägande av de olika alternativ, som härvid erbjöde
sig, hade departementschefen ansett sig böra förorda det system,
som härutinnan på sin tid föreslogs av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
och enligt vilket de enskilda vårdplatserna skulle deltaga i byggnadskostnaderna
med ett belopp motsvarande den genomsnittliga kostnaden per
vårdplats för hela sjukhuset, d. v. s. i förevarande fall 21,934 kronor. Sammanlagt
borde sålunda de 106 enskilda vårdplatserna bidraga till gäldande
av byggnadskostnaderna med (106 X 21,934=) 2,325,004 kronor, å vilket
belopp amorteringslån sålunda borde upptagas.

Med nu omförmälda princip för kostnadsfördelningen finge de enskilda
vårdplatserna svara för den större delen av platsernas verkliga kostnad,
och vårdavgiften skulle, enligt vad företagna beräkningar gåve vid handen,
kunna sättas till cirka 18 kronor för enskilt och 12 kronor för lialvenskilt
rum, vartill i båda fallen skulle komma särskild ersättning till
läkaren. Till jämförelse borde nämnas, att patientavgifterna å Stockholms
stads sjukhus utgjorde för patient från staden å enskilt rum 12 kronor 50
öre och å halvenskilt rum 6 kronor samt för annan patient respektive 20
kronor och 13 kronor.

Statens kostnader för karolinska sjukhusets uppförande skulle på grund
av vad sålunda föreslagits ökas med vid pass 1,8 millioner kronor. Denna
ökning syntes motiverad endast under förutsättning, att bestämda fördelar
vunnes. Så syntes här vara fallet. Först och främst hade en rättvisare
kostnadsfördelning åstadkommits. Vidare hade möjliggjorts för
ekonomiskt mindre välsituerade patienter, som av vissa skäl icke lämpligen
kunde eller ville vårdas å allmän sal, att erhålla vård å halvenskilt
eller enskilt rum till rimlig kostnad. Det kunde också förväntas,
att beläggningen å dessa rum härigenom skulle bliva tillfredsställande,
och i längden torde det bliva mera ekonomiskt fördelaktigt för staten med
fullbelagda enskilda avdelningar och relativt låg patientavgift än med
ofullständigt belagda avdelningar och hög avgift.

Departementschefens andra anmärkning mot sjukhuskommissionens
finansieringsplan avsåge förslaget, att vederbörande sjukvårdsområden —
frånsett Stockholms stad och län — för varje i området hemmahörande
patient, som vårdades å karolinska sjukhuset, till detta skulle erlägga en
platskostnadsavgift av 2 kronor 50 öre per dag som bidrag till

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

31

förräntning och amortering av byggnadskostnaderna för de 204 platser,,
som skulle stå till förfogande för liela riket. I likhet med svenska
landstingsförbundets styrelse, medicinalstyrelsen och statens sjukvårdskommitté
ansåge departementschefen dylika platskostnadsbidrag oberättigade.
Att Stockholms stad och län, i enlighet med vad tidigare
anförts, skulle lämna bidrag till karolinska sjukhusets uppförande,
vore fullt riktigt, då de ju finge tillgång till ett efter förefintligt behov
avpassat antal sjukplatser fördelade å olika kliniker, vilka platser
staden och länet kunde räkna med som sina egna. De övriga sjukvårdsområdena
däremot skulle, såsom landstingsförbundets styrelse framhölle,.
allenast tillsammantagna få disponera över visst antal platser icke direkt
avvägt efter varje områdes behov, och patienter från de olika sjukvårdsområdena
skulle i allmänhet nödgas företaga långa, kostsamma resor för
att erhålla vård å sjukhuset. På grund härav borde någon platskostnadsavgift
från ifrågavarande områden icke utgå, utan byggnadskostnaderna
för de omförmälda 204 vårdplatserna borde helt bestridas av staten.

Med hänsyn till den föreslagna ändringen för finansieringen av deenskilda
rummen komme, som nämnts, statens kostnader för sjukhusanläggningen
att ökas. Droges från totalkostnaden, 24,078,509 kronor, bidragen
från Stockholms stad och län, tillhopa 7,540,000 kronor, och de enskilda
platsernas andel i byggnadskostnaden, 2,325,004 kronor, återstode
14,213,505 kronor. Denna summa skulle representera statens kostnader för
karolinska sjukhusets utbyggnad i första etappen. Härav komme, örn man
räknade med den genomsnittliga platskostnaden på garnisonsavdelningen
(108 X 21,934 =) 2,368,872 kronor och på de 204 platserna, som skulle vara
tillgängliga för sjuka från hela riket (21,934 X 204 =) 4,474,536 kronor.
Det återstående beloppet (14,213,505 — 2,368,872 — 4,474,536=) 7,370,097 kronor
skulle huvudsakligen utgöra kostnaderna för undervisnings- och forskningslokaler,
merutgifter för tomten, bidrag till anordnande av enskilda
rum m. m.

Örn man godtoge sjukhuskommissionens beräkning, att uppförandet av
de i första etappen ingående byggnaderna skall draga en tid av cirka 8-år, torde byggnadskostnaden lämpligen höra fördelas på följande sätt.

Budgetår

Anslag av
staten,
kronor

Anslag av
Stockholms
stad,
kronor

Anslag av
Stockholms
läns landsting,
kronor

Genom lån
(106 enskilda
vårdplatser),
kronor

Summa

kronor

1930/1931

300,000

_

_

—

300,000

1931,1932

1,500,000

—

—

—

1,500,000

1932/1933

2,300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1933/1934

2,300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1934 1935

2,300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1935/1936

2,300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1936/1937

2,300,000

1,270,000

270,000

400,000

4,240,000

1937/1938

913,505

—

325,004

1,238,509

14,213,505

5,070.000

1,870,000

2,325,004

24,078,509

32

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Till dessa kostnader lomme dessutom kostnader för utrustning, beräknade
till cirka 3,600,000 kronor och avsedda att fördelas i vederbörlig proportion
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad anginge frågan örn finansierandet av karolinska sjukhusets drift
kunde departementschefen i likhet med svenska landstingsförbundets styrelse,
medicinalstyrelsen och statens sjukvårdskommitté, icke godtaga
sjukhuskommissionens förslag beträffande driftbidrag från andra sjukvårdsområden
än Stockholms stad och län. Vad landstingsförbundets
styrelse härutinnan föreslagit syntes departementschefen riktigt och torde
böra realiseras. I enlighet härmed skulle för de 204 patienter från hela
riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift, motsvarande
avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid landets lasarett. Beträffande
dels patienter, som insjuknat i huvudstaden eller i Stockholms län
och sökte vård å karolinska sjukhuset, dels patienter, som av vederbörande
lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av vård, som ej stöde att
få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget lämna vårdbidrag
örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden av vårdavgiften
skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot skulle själva
gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system, som i stort
sett innebure tillämpning av redan på förevarande område praktiserat
förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning av
vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen
föreslagit, utan allenast reglera förhållandena mellan patienterna och
vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, örn detta system kunde lagfästas, men departementschefen
hade ej ansett sig böra nu föreslå detta med hänsyn till att
lång tid förflöte, innan sjukhuset stöde färdigt, och att statens sjukvårdskommitté
dessförinnan kunde förväntas framlägga förslag rörande uppdelningen
av sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avsåge specialvård.

Att i driftkalkylen poliklinikavgifterna upptoges som inkomst ansåge
departementschefen, med godtagande av de i motiveringen till inkomstoch
utgiftsstaten anförda skälen, riktigt. Denna kalkyl rönte icke inflytande
av de förändrade grunder för sjukhusbyggets finansiering, departementschefen
förordat. I fråga örn de enskilda vårdplatserna skulle ju
enligt föreslagen ändring inkomsterna bliva cirka 100,000 kronor lägre än
som beräknats, men utgifterna för räntor och amortering samtidigt minskas
med samma belopp, varför slutresultatet skulle förbliva oförändrat.

Enligt driftkalkylen skulle dagkostnaden vid sjukhuset uppgå till 9
kronor 28 öre per dag eller ungefär 1 krona högre än vid Stockholms stads
sjukhus och övriga större specialuppdelade sjukvårdsinrättningar. Det
behövliga statsbidraget till täckande av kostnaderna för sjukhusets drift
skulle uppgå till cirka 560,000 kronor per år.

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

33

I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att karolinska institutet, landets
största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av bättre, rymligare
och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att kunna meddela
en fullgod läkarutbildning. Häremot har, såvitt utskottet kunnat finna,
icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna tillmätas betydelse.
Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess förut återgivna
uttalanden och beslut örn förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 och 1927
årens riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning»
örn ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola
»synnerligen önsklig» och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.

Även i fråga örn sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas,
kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning.
Såväl från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som
handhaft frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enhetstanken,
d. v. s. önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner,
teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet
är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande
anläggning. Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslutning,
då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats för uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska
institutet» upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande
naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma
och ganska dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande.

Utskottet, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till
frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokalförhållanden
för karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet
av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt, icke
av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt,
riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har utskottet, av
vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfattning
örn det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsförhållanden
för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av
frågan bör ske efter enhetstankens princip.

Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i herrar Carlströms och
Pehrssons i Bramstorp motion (II: 520) och även i herrar Olof Olssons och
Westmans motion (1:333) dess berättigande eller nödvändighet dragits i
tvivelsmål. Häremot stå enhälliga uttalanden av karolinska institutets lärarkollegium
vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett
flertal offentliga utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter
onämnda. Utskottet vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning
av enhetstankens betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande
i frågan och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl, propo Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 90 käft. (Nr 197.) 3

Utskottets

yttrande.

34

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

sitionen. Då det göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd,
kan därför utskottet ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna
av den nuvarande splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling
betingade behovet av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna
och klinikerna synas utskottet tvärtom på ett auktoritativt sätt
klarlagda. I jämförelse härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt
riktning, utan närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll,
väga lätt.

Då utskottet från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande
förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna,
vill utskottet ytterligare betona, att utskottet finner de skäl, som
anförts för ett omedelbart avgörande av karolinska institutets byggnadsfråga
så starka, att utskottet anser ett vidare undanskjutande av denna
fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan
utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt
bestämda fördelar framför Kungl. Maj:ts förslag.

Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt
tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad
lösa lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket,
dels ock skapa bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial
för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat örn
1926 års riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse
med Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga
delar det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning, samt velat
göra gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens
anvisningar till efterrättelse.

Utskottet vill då först med några ord beröra innebörden av detta system.
Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast
bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i den kungl, propositionen angives, har
staten delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda
nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften
av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare
år lämnat bidrag till driftkostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av
utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad,
som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna
för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid
barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes
— yttrar departementschefen — vara den, att staten bestrider byggnadsoch
underhållskostnaderna för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar,
som betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter,
samt täcker sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro
behövliga för undervisningen men ej krävas för sjukvårdsområdets eget
behov.

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

35

Utskottet vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga
efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt
ekonomiskt fördelaktigare. Men utskottet har icke kunnat finna ådagalagt,
att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Utskottet
har undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon
av stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och kliniker,
som för karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt
den uppfattning, vartill utskottet kommit vid dessa överväganden, står någon
tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning skulle
kunna inrjunmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen i
sådant hänseende framkastade förslagen synas utskottet icke vara av den
beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och
alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörande.
Utskottet vill tillägga, att även om man frånginge enhetsprincipen så till
vida, att karolinska institutets teoretiska institutioner förlädes till annan
plats än klinikerna, utskottet håller före, att det skulle möta stora svårigheter
att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna
tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande
anstalter.

Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke
närmare dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen
torde även böra beaktas, att, då kommissionen hade att taga slutgiltig ståndpunkt
till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag av år 1925, efterföljts av 1927 års riksdags
beslut örn upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom
spörsmålet i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade
skäl att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen och
med staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande
knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhuslänslinjen,
då denna väl icke kan tänkas tillämpad under annan förutsättning,
än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare.

En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av ''någon
annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfrågan.
Enligt utskottets mening tala starka skäl för ett nedläggande av det
nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla full beläggning
med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt särskilt
militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under
sådana förhållanden synes det utskottet vara en lycklig lösning av detta
sjukvårdsproblem, att samordna den militära sjukvården i Stockholm med
det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt.
De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära
myndigheter, förefalla utskottet icke vara bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets
användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den

36

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

medicinska sakkunskapen. Om man alltså i likhet med utskottet utgår från
att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det utskottet
uteslutet, att en dylik samorganisation skulle kunna inordnas i det
kommunala sjukhusväsendet på ett sådant sätt, att såväl statens, d. v. s.
de speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens
intressen kunde i tillbörlig grad tillgodoses.

Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej
skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt
genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets
behov, synes utskottet dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de trakter,
där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar en stark
tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet i landet
med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det utskottet ej heller
befogat att i tillkomsten av det njm kliniska sjukhuset se ett hinder för
utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsformerna
komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på erforderligt
sätt komplettera varandra.

I fråga örn det förslag till avtal med staden och länet, som av Kungl.
Maj:t framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det utskottet obestridligt
att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för
staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas tidigare
förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas
till omkring 15,300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det

18,000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden
svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräknande
av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu framlagda
förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt synes det
nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan säga, att
staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för att icke
genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde alltså
med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av 1926
års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge
statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.

Vad utskottet nu senast anfört innebär emellertid icke, att utskottet anser
det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill återkommer
utskottet i det följande.

I kritiken mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande det s. k. karolinska
sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje utredning
saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov och kostnaderna
för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav vill utskottet
framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnadsföretag,
vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid,
utredningen i ämnet pågått — mera än 10 år — har det aldrig varit fråga

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

37

örn annat än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och
häremot har varken från karolinska institutets, Kungl. Maj:ts eller riksdagens
sida framförts någon erinran. Även institutets teoretiska professorer
hava enhälligt ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur,
att fullständiga nybyggnader för de teoretiska institutionerna komma att
kräva ganska avsevärda kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar
för ett byggnadsföretag, som ligger så långt i framtiden som detta, torde
vara skäligen meningslöst. Då de, som vid institutet bära ansvaret för den
teoretiska utbildningen, samfällt förordat frågans lösning på föreslaget
sätt, måste det förutsättas, att de också gjort klart för sig, att de teoretiska
institutionerna tills vidare kunna hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader.
Utskottet kan därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon
större betydelse.

Utskottet anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar,
som framställts mot Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår själva
byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. Westman
upprättade ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll
i och för sig.

I fråga örn byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen
beräknade kostnadssumman utgör 24,339,077 kronor och att departementschefen
genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och emanationslaboratoriet
kunnat minska detta belopp till 24,078,509 kronor. I sistnämnda
summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt
ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda
kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och
amorteras av inflytande hyresmedel.

Mot byggnadsförslaget hava särskilt i herr Holmgrens motion (I: 341)
riktats åtskilliga anmärkningar, och motionären har påkallat uppskov med
frågans avgörande, för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas
riksdagen till nedbringande av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig
planläggning av byggnaderna.

Utskottet kan visserligen icke i allo dela de av herr Holmgren framförda
synpunkterna — sålunda synes utskottet den av honom mot den radioterapeutiska
kliniken riktade kritiken icke befogad, örn hänsyn tages till utvecklingen
på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna
del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd
tid framåt. Men i övrigt torde åtskilligt av vad i herr Holmgrens motion
anförts vara värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas.
Även utskottet har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och
håller före, att man med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma.
Utskottet kan emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning
ett positivt avgörande i frågan uppskjutes. Enligt vad utskottet
förvissat sig örn, äro de nu äskade 300,000 kronorna väsentligen avsedda

38

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

för sådana förberedande arbeten — planering av tomten, väg- och ledningsarbeten
m. m. —, som kunna komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga
byggnadsförslaget kommer att te sig. Utskottet anser därför, att
ett avgörande av frågan nu kan ske, oberoende av själva byggnadsförslaget.
I avseende å detta vill utskottet föreslå, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit anhåller, att Kungl. Majit låter verkställa en överarbetning
av nämnda förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt
nedbringas. En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande
av ändamålsenligheten; tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka,
om ej vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen
bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med
hänsyn till sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag.

Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och
Stockholms stad resp. län är sådant, att det nu bör av riksdagen godkännas,
har utskottet ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt utskottets mening
hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset
tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än som
skett. Härigenom skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen
och dess drift givetvis kommit att ställa sig billigare. Under
de hittills med staden förda förhandlingarna har visserligen från stadens
sida framhållits, att staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhuset
såsom förläggningsplats för en del av sin sjukvård. Men utskottet
kan icke frigöra sig från tanken, att nya överväganden av denna
sak möjligen skulle kunna giva ett annat resultat. Staden står veterligen
för närvarande inför nödvändigheten att på flera av sina sjukvårdsinrättningar,
bl. a. det Norrbackaområdet relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga
omfattande ny- och ombyggnader. Enligt utskottets tanke borde det
icke vara uteslutet, att staden vid nya förhandlingar kunde finna med sin
fördel förenligt att i samband med inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet
på en eller annan av sina nuvarande sjukvårdsinrättningar belägga
ett större antal platser på det blivande kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet.
Med hänsyn till vad nu anförts, synes det utskottet att, då i allt fall
en överarbetning av byggnadsförslaget av utskottet förutsatts, jämsides med
denna överarbetning nya underhandlingar i ämnet lämpligen borde upptagas
med staden, så att bägge dessa frågor kunde samtidigt på nytt föreläggas
1931 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det icke vara tillrådligt,
att riksdagen nu fastslår omfattningen av första etappens utbyggnader
utan låter anstå härmed till nästkommande riksdag, då detta spörsmål uppenbarligen
måste bedömas med hänsyn tagen till resultatet av de nya förhandlingarna
med staden. Detsamma gäller naturligtvis även frågorna om
byggnadsföretagets finansering och beviljandet av för anläggningen erforderligt
totalbelopp. Däremot torde vad utskottet nu föreslagit icke utgöra

39

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

hinder för ett godkännande vid denna riksdag av Kungl. Maj:ts förslag i
övrigt, vilket utskottet anser sig böra förorda.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herr Holmgrens ovannämnda motion (I: 341) samt med
avslag å herrar Olssons och Westmans samt Carlströms och
Pehrssons ovannämnda motioner (I: 333 och II: 520),

I. besluta

I. att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner skola uppföras å det så kallade Norrbackaområdet,
vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits;

2) att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skall
sammanslås med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse
med de allmänna grunder, som av chefen för
försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 mars 1930 förordats;

3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma
statsrådsprotokoll omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets
ianspråktagande för markutbyte och för reglering
av tomtgränsen skola vidtagas;

II. till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor, av vilket belopp högst 30,000 kronor
må disponeras för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt
å Norr backaområdet,

III. i anledning av herr I. Holmgrens motion, I: 341, i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes
dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en
överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för karolinska
sjukhuset, i syfte att kostnaderna för byggnaderna
må avsevärt nedbringas,

dels ock låta upptaga nya förhandlingar med Stockholms
stad rörande samarbete för sjukhusets uppförande och
drift i syfte att staden må å sjukhuset belägga ett större
antal platser än enligt det nu förevarande avtalsförslaget
samt för 1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill
dessa förhandlingar kunna giva anledning.

Stockholm den 27 maj 1930.

På Statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

40

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G.
Bosén, K. V. Bydén, C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskjöld och A. Thelin;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. Elson Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,
S. Persson i Fritorp och P. C. Jonsson i Eskilstuna.

Reservationer:

1) av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo,
Bosén, Rydén, Olsson i Kullenbergstorp och Jonsson i Eskilstuna, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Enligt utskottets uppfattning förhåller det sig otvivelaktigt så, att Karolinska
institutet för sin kliniska undervisning är i behov av bättre, rymligare
och mera modernt inrättade och utrustade lokaler, och detta behov
synes det vara nödvändigt att snarast möjligt tillfredsställa.

Emellertid har utskottet vid granskning av det nu framlagda förslaget
i likhet med motionärerna funnit, att detsamma måste anses vara behäftat
med vissa allvarliga brister.

Till en början må framhållas, att, ehuru 1926 års riksdag uttryckligen
begärt, att vid frågans förnyade prövning möjligheterna till en överenskommelse
med Stockholms stad enligt det s. k. Malmöhuslänssystemet måtte
undersökas, någon verklig utredning härutinnan icke företagits eller i varje
fall icke framlagts för riksdagen. Med hänsyn till att en lösning av frågan
på denna väg säkerligen måste komma att för staten ställa sig ekonomiskt
fördelaktigare än det nu föreliggande förslaget, samtidigt som den sannolikt
skulle bättre tillförsäkra institutet ett fullgott sjukmaterial för den
kliniska undervisningen, måste avsaknaden av utredning härutinnan betecknas
som en betänklig svaghet i Kungl. Maj:ts förslag.

För att klargöra den grundväsentliga skillnaden i nyss berörda avseende
mellan det nu föreliggande förslaget och en anordning, baserad på samverkan
mellan staten och vederbörande kommun enligt den princip, som är
den bärande i Malmöhuslänssystemet, vill utskottet först med några ord
beröra innebörden av detta system.

Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast
bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i den kungl, propositionen angives har
staten delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda
nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

41

av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare år
lämnat bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av
utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad,
som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna
för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdägarna vid
barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes
— yttrar departementschefen — vara den, att staten bestrider byggnadsoch
underhållskostnaderna för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar,
som betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter,
samt täcker sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro
behövliga för undervisningen men ej krävas för sjukvårdsområdets eget
behov.

I stället för att gå denna väg, där vardera parten, staten och kommunen,
har att bära den ekonomiska bördan i mån av vederbörandes speciella behov
och intressen, bygger Kungl. Maj:ts förslag på helt andra förutsättningar.
Där inträder staten såsom sjukhusföretagare med äganderätt till
tomt och byggnader och med huvudansvaret för sjukhusets drift och ekonomiska
förvaltning, under det att sjukvårdsområdet, av vars vårdbehov
det hela i allt fall naturligen måste bliva beroende, behåller ställningen av
blott nyttjanderättshavare till ett relativt ringa antal vårdplatser och därtill,
enligt dess egen förklaring, utan att dess deltagande betingats av något sjukvårdsområdets
eget verkliga intresse.

Följden härav har blivit vad man kunnat vänta, nämligen att på staten
lagts huvudparten av kostnaderna. Frånsett tomtvärdet — den i första
etappen bebyggda delen av Norrbackaområdet skulle enligt verkställda beräkningar
äga ett värde av omkring 4 miljoner kronor — skulle statens
andel i anläggningskostnaderna utgöra 14,213,505 kronor av de 24,078,509
kronor, vartill totalkostnaden uppskattats. Härtill komma utrustningskostnaderna,
örn vilkas fördelning mellan stat och kommun närmare utredning
saknas, samt driftskostnader. Det erforderliga årliga statsbidraget till täckande
av sistberörda kostnader har uppskattats till omkring 560,000 kronor.

Utskottet kan icke undgå att hysa allvarliga betänkligheter mot ett förslag,
som för statsverket medför dylika ekonomiska konsekvenser. Örn man
därtill tar i betraktande den fara för bristande tillgång till för den kliniska
undervisningen lämpligt och tillräckligt sjukmaterial, som ligger däri, att
anläggningen icke väsentligen grundas på det egna sjukvårdsområdets behov,
måste utskottet, i likhet med vad i herrar Olof Olssons och Westmans samt
Carlströms och Pehrssons i Bramstorp motioner (I: 333 och II: 520) framhållits,
finna det nödvändigt, att, innan riksdagen tager definitiv ståndpunkt
till frågan om ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm, en undersökning kommer
till stånd rörande möjligheterna till ett samarbete med Stockholms
stad efter andra, ur det allmännas synpunkt gynnsammare linjer än Kungl.
Maj:ts nu framlagda förslag erbjuder. För ett sådant samarbete kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 90 haft. (Nr 197.) 4

42

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

olika vägar tänkas framkomliga. Utskottet vill här angiva tvenne, som utskottet
haft under övervägande och som torde vara förtjänta att närmare
utredas. Den ena vore, att den kliniska undervisningen vid karolinska institutet
även hädanefter, fastän under bättre förhållanden med avseende på
utrymmen och utrustning, inrymdes vid någon av stadens nuvarande eller
blivande sjukvårdsinrättningar. Huruvida härför lämplig och tillräckligt
stor tomt kan stå till buds, undandrager sig givetvis nu utskottets bedömande.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
av att utredningen i denna del inriktas på att örn möjligt söka förverkliga
den så kallade enhetstanken, vid vilken karolinska institutet självt
fäst stor vikt, men att, örn detta visar sig vara ogörligt, det torde böra tagas
i övervägande, huruvida det skulle lända några för undervisningen och
forskningen verkligt vitala intressen till men, därest den så kallade enhetstanken
ej genomföres i sin fulla utsträckning. Med den utredning, som
härutinnan för närvarande föreligger, kan utskottet ej känna sig övertygat
örn att någon svårare olägenhet skulle uppkomma, därest vissa av de teoretiska
institutionerna eller vissa av klinikerna bleve förlagda till annan
plats än de övriga, endast huvudmassan av dessa institutioner och kliniker
sammanhölies. Det bör ihågkommas, att i en stad sådan som Stockholm
med dess sig alltjämt utvecklande kommunikationsväsende avståndsfrågan
måste komma att spela en alltmera underordnad roll. Vid bedömande av
möjligheterna att bereda plats för karolinska institutets institutioner och
kliniker i samband med någon stadens sjukvårdsinrättning är det också
nödvändigt att uppmärksamma, att utrymmesfrågan i hög grad är beroende
av byggnadssättet. Särskilt när det gäller de teoretiska institutionerna,
borde det enligt utskottets meuing vara möjligt att förskaffa dessa fullt
tillräckliga och lämpliga arbetslokaler med anlitande av ett byggnadssätt,
som ställer mindre anspråk på tomtutrymme.

Den andra utvägen, som enligt utskottets förmenande borde bliva föremål
för undersökning, tar sikte på de planer på örn- och nybyggnader av
vissa stadens sjukvårdsinrättningar, vilka, efter vad utskottet har sig bekant,
för närvarande äro aktuella. Måhända kan det vid inledda underhandlingar
med staden komma att visa sig möjligt att lösa frågan på det sättet, att
staden befinnes villig att, i stället för att fullfölja dessa planer, helt eller
delvis nedlägga sjukvårdsverksamheten vid någon av sina nuvarande sjukvårdsanstalter,
t. ex. Sabbatsberg, i fråga örn vilket utarbetade planer på
vittomfattande ny- och ombyggnader föreligga, samt förflytta denna verksamhet
till Norrbackaområdet, antingen så att staden där ställer sig såsom
sjukhusföretagare eller så att staden övertager ett större antal sjukvårdsplatser
än för närvarande avsetts. En sådan anordning skulle uppenbarligen
såväl för staten som för kommunen erbjuda bestämda fördelar. För
båda kontrahenterna komme den för visso att ställa sig billigare, än örn de
nödgades att var för sig lösa sin byggnadsfråga. Härtill bleve å ena sidan

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

43

staten, d. v. s. i detta fall karolinska institutet, garanterat ett fullgott och
tillräckligt kliniskt sjukmaterial och å andra sidan kommunen tillförsäkrad
framstående och erfarna läkarkrafter för en avsevärd del av sin sjukvård.
Huruvida denna utväg skall visa sig framkomlig, är det naturligtvis omöjligt
för utskottet att bedöma; men den synes innebära ett uppslag till frågans
lösning både i enhetstankens och samarbetets tecken, värt att taga
vara på.

Utskottet anser alltså, att ett riksdagens slutliga ställningstagande bör
föregås av undersökningar och förhandlingar med Stockholms stad i nu angivna
hänseenden.

Skulle det tilläventyrs visa sig möta oöverstigliga hinder att vinna en för
staten förmånligare lösning av frågan på detta sätt, synes den i Kungl.
Maj:ts förslag anvisade utvägen böra tagas under övervägande. Sådant
detta förslag föreligger, synes det dock icke kunna oförändrat vinna godkännande.

Utskottet måste nämligen finna de anmärkningar, som särskilt i herr
Holmgrens motion (I: 341) men även i herrar Olssons och Westmans samt
Carlströms och Pehrssons motioner (I: 333 och II: 520) riktats mot själva
byggnadsförslaget, väl befogade i så måtto, att detta förslag synes i och för
sig alltför dyrbart. Utskottet avser icke härmed att i allo ansluta sig till
de av herr Holmgren framförda detaljanmärkningarna. Men örn man erinrar
sig den vikt, som 1926 års riksdag lade på nödvändigheten av att
vid den förnyade utredningen vidtaga besparingar, särskilt i fråga örn utrymmena
i de olika klinikerna och i avseende å laboratorie- och andra för
vetenskapliga undersökningar avsedda lokaler, måste man säga sig, att dessa
riksdagens önskemål knappast blivit tillräckligt beaktade i det nu föreliggande
förslaget. Enligt det vid 1926 års riksdag dryftade förslaget skulle
jämlikt det billigaste alternativet statens byggnadskostnader belöpa sig till
12,490,290 kronor; enligt det nuvarande förslaget utgöra de 14,213,505 kronor.
Kostnaden per vårdplats utgjorde i det förra förslaget 28,163 kronor,
men är i det senare 28,563 kronor. De kostnader, som betingas av det nya
sjukhusets uppgift att vara tillika en undervisnings- och forskningsanstalt,
uppskattas i det nuvarande förslaget till icke mindre än omkring 7 millioner
kronor. Och likväl är här icke fråga örn mer än första etappens utbyggnader.
Beträffande de båda följande etappernas kostnader saknas i
Kungl. Maj:ts förslag varje utredning eller ens approximativ beräkning.
Särskilt må påpekas, att klarhet icke föreligger, huruvida de teoretiska institutionerna,
vilkas nuvarande lokaler äro av en relativt hög ålder och som
enligt förslaget skulle komma i sista etappen, verkligen kunna under den
långa väntetiden på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin uppgift utan några
mera omfattande ändringar än de till dem upplåtna lokalerna.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet under alla förhållanden
finner det nuvarande byggnadsförslaget böra undergå en omarbetning, i syfte

44

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

att kostnaderna för de nya byggnaderna nedbringas och dessa eventuellt
göras mera ändamålsenliga.

Såväl berörda överarbetning som den av utskottet i övrigt förordade förnyade
undersökningen rörande samarbete med Stockholms stad bör tydligen
bedrivas med den största skyndsamhet, så att ett avgörande icke onödigtvis
uppehälles. Örn möjligt bör den nya utredningens resultat föreligga
till 1931 års riksdag.

Utskottet föreslår, att riksdagen hos Kungl. Maj :t gör framställning härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herrar Holmgrens, Olof Olssons och Westmans samt
Carlströms och Pehrssons i Bramstorp ovannämnda motioner
(I: 341, I: 333 och II: 520), i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta skyndsamt verkställa
och örn möjligt till 1931 års riksdag framlägga dels en överarbetning
av det nu framlagda förslaget till nya byggnader
för ett kliniskt sjukhus i Stockholm i syfte att kostnaderna
för de nya byggnaderna må avsevärt nedbringas och dessas
planläggning eventuellt göras mera ändamålsenlig, dels ock
en utredning rörande möjligheterna att lösa förevarande
byggnadsfråga genom samarbete med Stockholms stad på
annat sätt än enligt föreliggande förslag. >

2) av herr Hammarskjöld.

Stockholm 1930, Ivar Hjeggströms Boktryckeri A. B.

801984