Statsutskottets utlåtande Nr 187.

1

Nr 187.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till socialstyrelsen m. m.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/31 har Kungl. Majit
under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet, föreslagit
riksdagen (punkterna 3 och 4 av det vid propositionen fogade utdrag —
av statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag) att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, i riksstaten beräkna

dels det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen till oförändrat belopp,
331,600 kronor;

dels ock till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 ett extra
anslag av 208,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930
dagtecknad proposition, nr 260, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

ej mindre under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen socialstyrelsen,

dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen med oförändrat
belopp, 331,600 kronor,

dels ock till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 202,700 kronor,

än även medgiva, att byråassistenten för sjöfartsärenden hos socialstyrelsen
Erik Axel Fredrik Eggert må, räknat från och med den 1 juli 1929, placeras
i 27 :e löneklassen av den i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, intagna löneplanen.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 0 sami. 8^ haft. (Nr 187.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen är i riksstaten för budgetåret
1929/1930 uppfört nied 331,600 kronor och det extra anslaget till socialstyrelsens
verksamhet är i samma stat upptaget till 138,000 kronor.

Genom proposition, nr 206, den 25 februari 1929 framlade Kungl. Maj .t
för nämnda års riksdag förslag till ändrad organisation av styrelsen. Enligt
detta förslag, som grundade sig på ett av besparingssakkunniga avgivet betänkande
i ämnet, skulle uppkomma en besparing, som vid fullt genomförd omorganisation
frånsett dyrtidstillägg skulle bliva omkring 23,100 kronor. Emellertid
ansåg riksdagen, att -— utom i viss ringa del - Kungl. Maj.ts berörda
förslag icke borde genomföras.

De skäl, som i riksdagens skrivelse (nr 289) anfördes för denna ståndpunkt,
voro huvudsakligen följande. Vissa frågor förelage, vilka vore av den art, att
de borde erhålla sin definitiva lösning i samband med det pågående besparingsarbetet
inom statsförvaltningen. Därvid syftade riksdagen närmast på motionsvis
framkommet spörsmål örn förläggning till socialstyrelsen av fattigvårdsärendena,
vilka nu jämte barnavårdsärendena handläggas å en särskild byrå inom
socialdepartementet. En annan fråga, som i detta sammanhang skjutits på framtiden
men som enligt riksdagens mening bort upptagas till definitiv behandling,
utgjorde spörsmålet örn den lämpliga förläggningen av den statliga bränslekontrollens
ledning. Riksdagen ansåge, att ifrågavarande göromål, som för närvarande
ombesörjas av socialstyrelsen, icke ägde någon samhörighet med uppgifterna
å styrelsens andra byråer eller med styrelsens arbete i övrigt. En naturlig
anknytning till övriga förvaltningsuppgifter på samma gång som vissa
praktiska fördelar syntes kunna vinnas, örn den ifrågavarande verksamheten i
stället förlädes till byggnadsstyrelsen. Ett ytterligare skäl för ett uppskov
med besparingsförslagets avgörande hade riksdagen ansett ligga i det förhållandet,
att de för revision av lösdrivarlagstiftningen år 1927 tillsatta sakkunnigas
förslag inom den närmaste tiden syntes vara att förvänta och att genomförandet
av detta förslag också kunde komma att öva inverkan på omfattningen
av socialstyrelsens arbetsuppgifter. Oavsett huru det kunde förhålla sig därmed,
syntes definitiv ståndpunkt till det framlagda besparingsförslaget ej böra
tagas, förrän kännedom vunnits om nyssnämnda sakkunnigas förslag. Vissa
andra frågor örn ändring i området för socialstyrelsens ämbetsbefattning, exempelvis
sjukkasseväsendets och yrkesinspektionens bortflyttande från socialstyrelsen,
ävensom frågan örn de framtida formerna för arbetslöshetens bekämpande
syntes dock i varje fall kunna prövas fristående för sig och icke behöva föregripas
av ett nytt förslag i avseende å besparingar inom socialstyrelsen.

Det bör tilläggas, att ett i nyss avsedda motion framställt förslag örn skrivelse
till Kungl. Majit med begäran om utredning i frågan om fattigvårdsinspektionens
överflyttning till socialstyrelsen förföll på grund av kamrarnas
skiljaktiga beslut rörande frågan om en skrivelse i ämnet.borde innehålla anhållan
örn utredning huruvida en dylik omflyttning borde ske, vilket var första

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 3

kammarens uppfattning, eller — enligt andra kammarens mening — allenast
huru överförandet skulle ske.

Vid anmälan den 3 januari 1930 till årets statsverksproposition av frågan
örn behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål under
budgetåret 1930/1931 erinrade chefen för socialdepartementet örn innehållet i
riksdagens skrivelse (nr 289) i anledning av berörda proposition samt framhöll
beträffande de av riksdagen däri anförda omständigheterna följande.

För utredning beträffande lämpligheten av en överflyttning till socialstyrelsen
av fattigvårds- och barnavårdsinspekionen och den centrala handläggningen
i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden vore vissa förberedande
åtgärder igångsatta. Även örn en dylik överflyttning skulle komma till stånd,
syntes detta ej kunna ske förrän i samband med ordnandet av vissa andra
spörsmål rörande socialstyrelsens arbetsområde, vilka vore beroende av blivande
lagstiftning eller av annan orsak ännu svävande. Det syntes nämligen nödvändigt
att redan förberedelsevis i ett sammanhang överväga föreliggande frågor
örn ändringar inom socialstyrelsens arbetsområde, i det att förutsättningarna
för en överflyttning och sättet därför tydligen bleve helt olika, om styrelsen
även i andra hänseenden erhölle nya eller vidgade uppgifter eller örn tvärtom
stora delar av dess förvaltningsområde överflyttades till annat ämbetsverk. I
nyss återgivna riksdagssuttalanden hade erinrats örn flera sålunda svävande
frågor. Det av riksdagen i dylikt sammanhang omförmälda förslaget angående
ny lagstiftning såsom ersättning för gällande lösdrivarlag hade nu framlagts
av de tillkallade sakkunniga, och enligt detta förslag skulle socialstyrelsen bliva
tillsynsmyndighet över anstalterna för tillrättaförande av och skyddsåtgärder
beträffande de kategorier, som avsåges med denna lagstiftning. Tillika skulle
över dessa personer hos styrelsen föras ett centralregister. Det vore departementschefens
förhoppning, att efter vederbörlig remiss till lagrådet förslag i
ämnet skulle kunna föreläggas 1930 års riksdag. Därvid ämnade departementschefen
föreslå, att den nya lagen skulle träda i kraft tidigast den 1 juli 1931,
i följd varav några anslagsäskanden på grund av själva lagstiftningen icke
skulle behöva föreläggas 1930 års riksdag. Örn man sålunda redan vid denna
riksdag kunde fatta ståndpunkt i princip till förslaget i vad anginge nya uppgifter
för socialstyrelsen, syntes med hänsyn till sagda tid för ikraftträdandet
frågan om de bestående konsekvenserna i organisationshänseende för socialstyrelsens
del likväl icke behöva prövas förrän efter det riksdagen tagit ståndpunkt
till lagstiftningsförslaget, eller alltså vid 1931 års riksdag.

Dessutom hade nyligen avlämnats ett av tillkallade sakkunniga utarbetat
betänkande rörande ändrad lagstiftning örn alkoholistvård. Rörande denna lagstiftning
vore socialstyrelsen redan nu tillsynsmyndighet, varav omedelbart
följde, att förslaget vore av beskaffenhet att inverka på styrelsens arbete. Detta
förslag kunde icke framläggas förrän vid 1931 års riksdag, då det samtidigt
syntes bliva anledning att pröva de administrativa konsekvenserna därav, bland
annat för socialstyrelsen. Därigenom skulle dessa organisationsfrågor komma att

4 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

behandlas i nära sammanhang beträffande alkoholister och lösdrivare m. fl., vilket
syntes i hög grad önskvärt.

Vidare hade tillkallade sakkunniga i oktober 1929 framlagt betänkande
rörande en reformerad sjukförsäkring. Ett genomförande av förslaget — varom
proposition såvitt möjligt komme att framläggas för 1930 års riksdag — skulle
otvivelaktigt åtminstone under en ganska lång tid väsentligt öka arbetet med
den statliga tillsynen över sjukkassorna. Detta kunde komma att inverka på bedömandet
av frågan örn förläggningen av denna tillsyn, varför denna fråga
lämpligen borde upptagas först efter det spörsmålet örn själva sjukförsäknngsreformen
prövats.

Vad därefter anginge den av riksdagen även omnämnda frågan rörande
bränslekontrollens förläggning hade departementschefen ansett det i och för
sig vara lämpligast, att frågan om en överflyttning därav bedömdes samtidigt
med nyssnämnda spörsmål om ändringar i socialstyrelsens organisation med anledning
av ny lagstiftning rörande alkoholister och lösdrivare samt örn sjukförsäkring
eller alltså först år 1931. Ett ytterligare skäl för att med prövningen
av frågan örn bränslekontrollens överföring lata något ansta vore att, då
byggnadsstyrelsens organisation ännu icke varit föremål för besparingsgranskning,
det syntes lämpligt, att spörsmålet örn bränslekontrollens införlivande
med nämnda ämbetsverk komme under övrvägande i samband med en sådan
granskning.

Än vidare förtjänade erinras, att socialstyrelsen enligt Kungl. Maj: ts uppdrag
hade att inkomma med utredning rörande ändrad ordning för den industriella
lönestatistiken. Eörslag i detta hänseende symtes vara att vänta under loppet
av år 1930. I samband med prövningen av detta förslag syntes jämväl uppkomma
vissa organiationsfrågor.

På sålunda anförda skäl ansåg sig departementschefen i statsverkspropositionen
böra för nästa budgetår räkna med en oförändrad organisation av socialstyrelsen
och ifrågasatte därför icke någon ändring i den för styrelsen nu gällande
ordinarie staten. Ävenledes ansåg departementschefen det böra anstå med
prövning av frågan om ändrade former för bestridande av avlöningen till vissa
tjänstemän hos socialstyrelsen, vilkas lön för närvarande utgår flan andra anslag
än det ordinarie anslaget till socialstjrrelsen och det extra anslaget till
socialstyrelsens verksamhet.

Sedan Kungl. Maj:t beslutit för riksdagen framlägga dels förslag till ändrad
lagstiftning rörande sjukförsäkring (proposition nr 154), dels och förslag
till vanartslag avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag (proposition nr 240), har
departementschefen upptagit förevarande anslagsfragor till närmare provning.

Det ordina- Vad då först angår det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen, framme
anslasretgår av det nyss anförda, att detta anslag för närvarande är i riksstaten upp^tyrelsen.
’ taget tiU 331,600 kronor, å vilket belopp jämväl den ordinarie staten för
socialstyrelsen slutar. Socialstyrelsen har icke beträffande detta anslag ifraga -

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 0

satt någon ändring för nästa budgetår. Ej heller påkallas sådan ändring av de
omförmälda förslagen till vanartslag och till ändrad sjukkasselagstiftning. a
icke heller i övrigt förefinnes någon anledning att vidtaga förändring betra -fande det ordinarie anslaget till socialstyrelsen, har detta anslag i enlighet med
den i statsverkspropositionen gjorda beräkningen ansetts böra i nksstaten for
budgetåret 1930/1931 upptagas nied oförändrat belopp, 331,600 kronor.

Departementschefen har härefter övergått till närmare behandling av fi&gan
örn anslag till socialstyrelsens verksamhet för budgetaret 1930/1901. socialstyrel Härvid

har närmast till granskning upptagits frågan örn behov av ökad perso- smarerknal
för förberedandet av sjukkassereformens genomförande.

På sätt förut antytts, har Kungl. Maj* den 28 februari 1930 beslut* att till

genom förande.

i cl isciti lvu uu wv“j '' ■ " _ . . • stärlcnma för

riksdagen avlåta proposition (nr 154) med förslag till lag örn ändring i vissa j-örbere^an(ie

delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar m. midén- avjukkassena
proposition har Kungl. Maj :t framlagt förslag till omorganisation av det frivilliga
sjukkasseväsendet i väsentlig anslutning till sjukförsäkringssakkunmgas
den 11 oktober 1929 i ämnet framlagda förslag. Enligt såväl sakkunnig- som
propositionsförslaget skall den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari
1931. Medan emellertid enligt sakkunnigförslaget bestämts en övergångstic
av 2 år räknat från dagen för ikraftträdandet, har övergångstiden enligt Kungl.

Maj :ts förslag bestämts till 3 ar räknat fran samma dag.

I skrivelse den 12 mars 1930 har socialstyrelsen avgivit förslag angående
den ökning i personalkostnaderna i form av höjning av anslaget till socialstyrelsens
verksamhet, som omorganisationen i fråga skulle kräva.

Innan departementschefen redogjort för innehållet i denna skrivelse, har departementschefen
i korthet erinrat om huru de särskilda arbetsuppgifter, som
det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till sjukkassereform antogs komma
att medföra för socialstyrelsen, ansågos lämpligast böra vinna handläggning.

Det i berörda hänseende framlagda förslaget återfinnes i den till 1927 års riksdag
avlåtna propositionen nr 199. Förslaget anslöt sig i stort sett till vissa av
generaldirektören Huss i promemoria av den 7 mars 1927 härför angivna huvud -

grunder.

Emellertid blev det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation
av sjukkasseväsendet icke av riksdagen antaget. På grund härav ingick
naturligen riksdagen icke heller på någon prövning av Kungl. Maj:ts förslag
rörande den av sjukkassereformens genomförande betingade ökningen av
socialstyrelsens personal (riksdagens skrivelse nr 271 ar 1927).

I sin skrivelse den 12 mars 1930 framhåller socialstyrelsen till en början, att
det nu framlagda förslaget till sjukkasselagstiftning ginge vida längre och
förutsatte en långt grundligare omgestaltning av liela den nuvarande sjukkasserörelsen,
än vad särskilt 1927 ars förslag innefattade. Såsom en följd
därav ställde reformen även vida större krav på tillsynsmyndighetens initiativ

6

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

och direkta medverkan i omorganisationsarbetet. Det gällde ju, yttrar styrelsen,
ingenting mindre än en så gott som fullständig omstöpning av själva formerna
för den nuvarande sjukkasseverksamheten.

På grund av vad i skrivelsen anförts (sid. 9 och 10 i statsrådsprotokollet)
och under åberopande av vad i ämnet yttrats i promemorian den 7 mars 1927 har
socialstyrelsen förordat en sådan anordning, att planläggningen och ledningen
närmast under verkets chef av hela omorganisationsarbetet anförtros åt den befattningshavare,
byråchefen å socialstyrelsens tredje byrå, till vars ämbetsuppgift
redan nu hör handläggningen av frågor rörande såväl sjukkasseväsendet
som understödsföreningarna. Denna anordning syntes enligt styrelsen vara bäst
ägnad att gagna sjukkasserörelsen samt att i största möjliga utsträckning förebygga
eller utjämna eventuellt framträdande motsättningar och åvägabringa en
harmonisk samverkan olika sjukkasseorganisationer emellan till uppnående av
gemensamma mål. Det vore ock enligt styrelsen en given fördel, att hela arbetet
för sjukkasseväsendet och dess utveckling på detta sätt kunde ledas efter fullt
enhetliga linjer.

Rörande avlöningen till byråchefen å sjukkassebyrån har socialstyrelsen
yttrat, att det syntes oundgängligt att, såsom redan år 1927 framhållits, ledaren
av omorganisationsarbetet tillerkändes ett lämpligt tillägg till den till honom
författningsenligt utgående avlöningen. Det syntes nämligen knappast kunna
anses skäligt, att en statens befattningshavare utan ersättning ålades de väsentligt
ökade arbetsuppgifter, varom här vore fråga.

Beträffande tilläggsarvodets storlek hade i promemorian år 1927 hemställts,
att detsamma måtte fastställas till 2,000 kronor. Mot detta belopp hade icke
framställts någon invändning vare sig av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
vilken yttrat sig i ämnet, eller av föredragande departementschefen.
Emellertid torde den då ifrågasatta ersättningen icke kunna betraktas såsom
skälig gottgörelse för en sa betydande ökning i arbete och framför allt ansvar,
som nu skulle åläggas befattningshavaren ifråga. I sådant hänseende finge till
en början erinras, att övergångstiden nu skulle utgöra tre år emot fyra enligt
1927 års förslag, varav följde, att arbetet måste i högre grad forceras.

Därtill komme ej blott, att den föreslagna sjukkassereformen krävde tillsynsmyndighetens
medverkan i betydligt större utstäckning än 1927 års förslag, än
även att planen för övergångsförfarandet icke blivit i detalj i förslaget utformad.
Vid förslagets utarbetande hade tvärtom förutsatts, att de närmare anvisningar
som i detta hänseende kunde anses erforderliga, skulle utfärdas av tillsynsmyndigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande
tilläggsarvode måtte bestämmas till 4,000 kronor för budgetår räknat.
Rörande detta arvode yttrar styrelsen, att det icke syntes skäligt föreskriva att

på sätt hemställts beträffande motsvarande ersättningsbelopp i propositionen
nr 199 till 1927 års riksdag — arvodet skulle fastställas först i slutet av varje

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

budgetår. En sådan anordning vore heller icke behövlig, då den stora omfattningen
och maktpåliggande beskaffenheten av det arbete, som bomme att avila

ledaren av omorganisationen, syntes ligga i öppen dag. .

I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att den betydande utvidgning
av tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter, som sjukkassereformen komme
att medföra, torde nödvändiggöra vissa omläggningar och förenklingar av
sättet för ärendenas handläggning å sjukkassebyrån. Genom den ändring av
§ 18 i den för styrelsen gällande instruktionen, som vidtagits genom Kung .
Majlis kungörelse den 27 juni 1929 (nr 214), funnes numera möjlighet att överlämna
beslutanderätten rörande vissa grupper av ärenden till byråchef eller
annan tjänsteman. Styrelsen komme emellertid att taga under overvagan e
jämväl andra åtgärder för åstadkommande av förenklingar i arbetsformerna oc
förbehölle sig att i sinom tid få till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till därav
påkallade ändringar i instruktionen.

Rörande behovet av särskilda kvalificerade befattningshavare för organisationsarbetets
genomförande uttalar sig styrelsen - efter en erinran örn beräkningarna
i berörda hänseende i 1927 års proposition — på följande satt:

Till åtskillnad från 1927 års reformförslag förutsatte den nu framlagda propositionen
tillsynsmyndighetens medverkan i mycket stor utsträckning i och
för beräkning, uppdelning och disposition av sjukkassornas fonder och vid de
i många fall synnerligen invecklade och ömtåliga uppgörelserna olika sjukkassor
och sjukkasseavdelningar emellan. Väsentligen för fyllande av denna uppgift
syntes det önskvärt att för organisationsarbetet kunna påräkna en i lönegraden
B 28 placerad befattningshavare med betydande kvalifikationer och erfarenhet.
Med hänsyn till de krav, som även i andra avseenden måste ställas
på det omfattande och ömtåliga arbetets utförande, ansåge styrelsen ytterligare
en befattningshavare i samma lönegrad erforderligt. Därjämte vöre, utöver
nämnda båda befattningar, en kvalificerad arbetskraft, placerad i lönegraden
B 21, av behovet påkallad.

Kostnaderna för ifrågavarande tre befattningshavare skulle, frånsett dyrtidstillägg
och eventuella löneklassuppflyttningar, komma att uppgå till (9,060 +
9,060 + 6,048) 24,168 kronor per år. Jämte det ifrågasatta tillägget å 4,000
kronor till byråchefens ordinarie lön skulle då kostnaden för samtliga fasta

kvalificerade arbetskrafter belöpa sig till 28,168 kronor för år.

Arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till experter
och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter hava av
socialstyrelsen — i överensstämmelse med Kungl. Maj :ts i förenämnda proposition
nr 199 till 1927 års riksdag framlagda förslag — ansetts kunna uppskattas

till 25,000 kronor.

I anslutning härtill hava samtliga kostnader för omorganisationen — frånsett
dyrtidstillägg, löneförhöjningar, rese- och traktamentsersättningar samt
expenser — i socialstyrelsens skrivelse upptagits till (28,168 + 25,000) 53,168
kronor eller i avrundat tal 54,000 kronor för år.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Rörande den tidpunkt, från vilken ifrågavarande förstärkning av socialstyrelsens
arbetskrafter skulle bliva erforderlig, har socialstyrelsen uttalat sig
på följande sätt.

Behovet av ökade arbetskrafter komme uppenbarligen att föreligga redan
från början av budgetåret 1930/1931. Hela det så betydelsefulla arbetet med
uppgörande av allmänna riktlinjer för avvecklingen, utarbetande av nödiga
författningar och anvisningar, fastställande av normalstadgar och normaltariffer,
formulär o. s. v. måste nämligen föreligga i allt väsentligt färdigt, då
lagstiftningen den 1 januari 1931 trädde i kraft. Därtill komme den verksamhet
med meddalande av råd och upplysningar, som utgjorde en av de viktigaste
och mest maktpåliggande av tillsynsmyndighetens funktioner. Det kunde ock
förutses, att redan detta första år personalen komme att i icke ringa utsträckning
nodgas företaga resor ute i orterna för deltagande i sammanträden och
överläggningar med representanter för sjukkassor och deras sammanslutningar,
meddelande av muntliga råd och upplysningar m. m.

I följd härav skulle för nu ifrågavarande personalförstärkning under budgetåret
1930/1931 erfordras ett belopp av 54,000 kronor.

Departementschefen har i detta avseende anfört bland annat följande:

»Innan jag ingår på ett bedömande av de från socialstj^relsens sida gjorda
berakmngarna rörande ökade personalkostnader för genomförande av den
föreslagna omorganisationen av den frivilliga sjukförsäkringen, ber jag få
redogöra för storleken av den personal, som för närvarande finnes anställd
å styrelsens byrå för sjukkasseväsendet m. m. (tredje byrån). Denna personal
utgöres av följande befattningshavare:

A. Ordinarie personal.

1 byråchef ............

1 sekreterare och inspektörsassistent
1 aktuarie............

1 kansliskrivare .........

2 kanslibiträden .........

3 kontorsbiträden.........

B. Icke ordinarie personal.

Lönegrad.

2 förste amanuenser med heltidstjänstgöring.......... 17

1 amanuens .... ,,

•...... lo

3 e. o. skrivbiträden.............. 2

Det torde vara uppenbart, att den föreslagna omorganisationen på ifrågavarande
område kommer att under de närmaste åren kräva ett omfattande
arbete och sålunda medföra en betydande ökning av den arbetsbörda, som nu

Lönegrad.

B 30
B 24
B 21
Bil
B 7
B 4

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

9

påvilar styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över sjukkasseväsendet. De
uppgifter, som i avseende härå meddelats i det föregående, torde giva en tydlig
uppfattning därom.

Enligt det av socialstyrelsen framlagda förslaget rörande handhavande av
de å socialstyrelsen ankommande uppgifterna för omorganisationen skulle ledningen
närmast under socialstyrelsens chef åvila byråchefen å tredje byrån.
Detta förslag, som överensstämmer med vad som föreslogs i 1927 års berörda
proposition i ämnet, finner jag lämpligt, då på detta sätt goda utsikter
torde finnas för att hela arbetet beträffande sjukkasseväsendet och dess utveckling
kommer att ledas efter enhetliga linjer. I likhet med socialstyrelsen
anser jag skäligt, att nämnde byråchef för det såväl kvalitativt som kvantitativt
betydande arbete, som sålunda skulle komma att åvila honom, under
övergångstiden erhåller särskilt tilläggsarvode utöver den ordinarie lönen.
Arvodet torde lämpligen böra bestämmas av Kungl. Majit efter budgetårets
slut, då arbetets omfattning kan närmare överblickas. Medel för ändamålet
synas böra bestridas från socialstyrelsens extra anslag, vilket alltså bör avvägas
med hänsyn härtill. För budgetåret 1930/1931 synes mig tillsvidare
böra för ändamålet beräknas ett belopp av 3,000 kronor.

Mot socialstyrelsens förslag att personalen å socialstyrelsens sjukkassebyrå
skulle förstärkas med tre kvalificerade befattningshavare å extra stat har jag
icke något att erinra. Socialstyrelsen har ansett, att av dessa befattningshavare
två skulle placeras i lönegraden B 28 och en i lönegraden B 21. Enligt mitt förmenande
synes allenast den av befattningshavarna, vilken skall tjänstgöra såsom
byråchefens närmaste man, böra erhålla placering i lönegraden B 28. Jag
förordar därför, att — i överensstämmelse med vad som föreslogs år 1927 — de
ifrågavarande befattningshavarna placeras, en i lönegraden B 28, en i lönegraden
B 24 och en i lönegraden B 21. Arvoden och ersättningar till befattningshavare
i övrigt samt till experter och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga
erforderliga utgifter torde i anslutning till 1927 års beräkningar i ämnet
böra, på sätt socialstyrelsen föreslagit, uppskattas till ett sammanlagt årsbelopp
av 25,000 kronor. Vid bifall till vad jag här förordat skulle den totala kostnaden
för omorganisationsarbetet, på sätt i det föregående angivits, uppgå till
i avrundat tal 50,000 kronor. I likhet med vad år 1927 föreslogs, förutsätter jag
vid den nu föreliggande beräkningen, att rese- och traktamentsersättning till de
för omorganisationen anställda befattningshavarna skola liksom för styrelsens
övriga tjänstemän utgå från femte huvudtitelns allmänna anslag till rese- och
traktamentspenningar samt att de expenser, som komma att påkallas av arbetet
med omorganisationen, skola gäldas av samma huvudtitels allmänna anslag till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle aliså anslaget till socialstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1930/1931 höjas med ett belopp av 50,000 kronor.»

10

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Personalförstärkning
för
förberedande
av vanartslagens
genomförande.

Omfattningen
av socialstyrelsens

bränslekontrollerande

verksamhet
m. m.

Såsom förut antytts, har Kungl. Majit i proposition nr 240 framlagt förslag
till vanartslag, avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag.

Vid bifall till sagda förslag har för förstärkning av socialstyrelsens arbetskrafter
beräknats ett belopp av 15,000 kronor.

Beträffande socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet bär departementschefen
uttalat, att han, såsom av det redan anförda framginge, icke hade
för avsikt att nu taga ställning till spörsmålet, huruvida socialstyrelsens avdelning
för bränslekontroll framdeles borde överflyttas till annan myndighet
eller ej utan utgått från att avdelningen i varje fall under nästa budgetår skulle
vara förlagd till socialstyrelsen.

Däremot bar departementschefen till behandling upptagit frågan angående
omfattningen av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet och därmed
sammanhängande spörsmål samt därvid lämnat en redogörelse rörande förenämnda
avdelnings tillkomst, organisation och verksamhet.

Genom brev den 29 april 1921 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att
från och med den 1 juli samma år tills vidare ej mindre anordna kontroll över
bränsleförbrukningen inom av statsverket disponerade byggnader och lokaler
med undantag för dem, som disponerades av arméförvaltningen, marinförvaltningen
samt järnvägsstyrelsen, än även, i den mån förhållandena sådant medgåve,
på särskild framställning av landsting eller andra kommuner tillhandagå
dem vid utövande av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem tillhöriga inrättningar.

För handläggning av de i anledning därav på socialstyrelsens prövning ankommande
ärenden anställdes i styrelsen från och med sistnämnda dag en byråassistent
(sedermera förste byråingenjör), en byråingenjör och ett kvinnligt
biträde (sedermera kontorsbiträdet).

Därmed trädde socialstyrelsens avdelning för bränslekontroll i funktion.
Ifrågavarande befattningshavare äro icke-ordinarie tjänstemän och äro numera
i lönehänseende placerade, förste byråingenjören i lönegraden B 24, byråingenjören
i lönegraden B 21 och kontorsbiträdet i 4:e lönegraden. Avlöningarna
bestridas från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

Genom beslut den 22 juni 1923 föreskrev sedermera Kungl. Majit, att socialstyrelsens
ifrågavarande uppdrag skulle från och med den 1 juli 1923 omfatta
dylik kontroll inom av riksdagen och dess verk använda byggnader och
lokaler.

Sedan svenska landstingsförbundets styrelse i skrivelse den 17 december 1924
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga nödiga åtgärder för att landstingen
för samtliga eller flertalet av dem tillhöriga eller av dem understödda anstalter
måtte efter särskilt gjord framställning kunna påräkna statsverkets bistånd
vid utövandet av kontroll över bränsleförbrukningen vid respektive värmeanlägg -

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 11

ningar, verkställdes utredning härom genom socialstyrelsen, varefter frågan
underställdes 1927 års riksdag.

Genom brev den 2 december 1927 meddelade Kungl. Maj:t ändrade bestämmelser
beträffande socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet m. m. I brevet
föreskrevs — med ändring av de i det föregående omförmälda breven den 29 april
1921 och den 22 juni 1923 — att socialstyrelsen genom nämnda brev meddelade
uppdrag skulle från och med den 1 januari 1928 tills vidare till och med den
31 december 1930 dels beträffande ifrågavarande av statsverket samt av riksdagen
och dess verk disponerade byggnader och lokaler, i regel avse allenast
sådana, i vilka centraluppvärmning funnes anordnad, dels och i fråga örn landstingens
inrättningar omfatta av tolv till verksamheten anslutna landsting ägda
eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter
och dövstumskolor.

Därjämte föreskrev Kungl. Majit, att de belopp, som nämnda tolv landsting
förbundit sig att för vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930
årsvis i förskott erlägga såsom bidrag till ifrågavarande verksamhet, skulle före
utgången av respektive åren 1927, 1928 och 1929 insättas å statsverkets giroräkning
i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidare anbefallde Kungl. Majit statskontoret att ej mindre efter ingången
av vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930 av de sålunda förskottsvis
erlagda beloppen, utgörande för varje år tillhopa 19,000 kronor, dels uppdebitera
hälften av nämnda belopp eller 9,500 kronor å det löpande budgetårets
under femte huvudtiteln uppförda anslag till socialstyrelsens verksamhet,
till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt till rese- och
traktamentspenningar på det sätt, att extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet
tillgodofördes ett belopp av 6,400 kronor, förslagsanslaget till dyrtidstillägg
tillgodofördes ett belopp av 1,000 kronor samt förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar tillgodofördes ett belopp av 2,100 kronor,
dels ock redovisa återstående belopp 9,500 kronor såsom »Diverse medel», än
även efter ingången av vart och ett av budgetåren 1928/29, 1929/30 och 1930/31
på enahanda sätt uppdebitera sistnämnda belopp å omförmälda tre anslag.

Genom särskilt brev den 2 december 1927 angående användningen för tiden
1 januari—30 juni 1928 av anslag till socialstyrelsens verksamhet medgav
gav Kungl. Majit vidare, att hos socialstyrelsen skulle med avlöning från
nämnda anslag från och med den 1 januari tills vidare till och med den 30 juni
1928 vara anställda bland annat en inspektör (för bränslekontroll) i lönegraden
B 26 och en underinspektör (för bränslekontroll) i löle lönegraden. Nämnda
två befattningshavare hava alltsedan 1928 års början varit anställda hos socialstyrelsen
med tjänstgöring å dess avdelning för bränslekontroll och med avlöning
från nämnda anslag.

Statens kostnader för socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet rörande
landstingsanläggningar behövde för budgetåret 1927/1928 allenast beräknas
till 250 kronor motsvarande ett hal vårsbelopp, men måste från och med

12

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

budgetåret 1928/1929 beräknas för helt budgetår eller till 500 kronor. På grund
därav har i anslagen till socialstyrelsens verksamhet för budgetåren 1928/1929
och 1929/1930 beräknats ett belopp av 500 kronor motsvarande statens kostnad
för helt budgetår för sagda verksamhet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande.

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att socialstyrelsens bränslekontrollerande
verksamhet är reglerad allenast till och med utgången av kalenderåret
1930. Frågan örn omfattningen av nämnda verksamhet för tid därefter torde
därför nu böra underställas riksdagens prövning.

Vad då först beträffar bränslekontrollen inom byggnader och lokaler disponerade
av statsverket eller av riksdagen och dess verk, så förutsätter jag, att
denna verksamhet tillsvidare bör oförändrad fortgå och alltså i regel endast
avse sådana byggnader och lokaler, i vilka centraluppvärmning är anordnad.

Vad härefter angår bränslekontrollen rörande landsting sanläggning ar erinrar
jag, att förberedande åtgärder för fortsättande av berörda kontroll redan
vidtagits. Sålunda beslöt Kungl. Majit den 27 juni 1929 på därom av socialstyrelsen
gjord framställning att uppdraga åt styrelsen att från samtliga landsting
söka införskaffa förklaringar innefattande förbindelse för dem att till
bestridande av kostnaderna för fortsatt anordnande genom statsverkets försorg,
i huvudsaklig överensstämmelse med i styrelsens utlåtande den 13 mars 1925
angivna riktlinjer, av kontroll över av landstinget ägda eller rmderstödda, centraluppvärmda
lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter och dövstumskolor
för vart och ett av åren 1931, 1932 och 1933 årsvis i förskott erlägga bidrag med
det belopp, som enligt den i det föregående omförmälda tabellen skulle utgöra
landstingets lägsta anslutningsavgift.

Efter fullgörande av nämnda uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse den
18 november 1929 överlämnat från respektive landsting i ämnet erhållna uppgifter.
Av dessa framgår, att 13 landsting förklarat sig villiga att på i beslutet
den 27 juni 1929 avsett sätt under åren 1931—1933 bidraga till kostnaderna för
ifrågavarande verksamhet, medan övriga 12 landsting icke ansett sig böra lämna
dylika bidrag. Av förstnämnda landsting äro de flesta redan för närvarande
anslutna till verksamheten.

Den tid som förflutit, sedan socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet
utsträcktes till att omfatta även landstingsanläggningar, är allt för kort
för att medgiva några bestämda omdömen örn värdet av denna verksamhet.
Från flera av de landsting, där kontrollverksamheten bedrivits, har emellertid
framhållits, att densamma medfört bränslebesparing och jämväl i övrigt visat
sig ändamålsenlig. Den omständigheten att nu 13 landsting förklarat sig villiga
att under treårsperioden 1931—1933 erlägga bidrag för verksamhetens fortsättande
torde också i sin mån utgöra ett bevis för att densamma hittills varit
till nytta. Verksamheten synes mig därför böra under nämnda tid få fortgå under
samma former som den från början erhållit. Ett ytterligare skäl härför

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

13

utgör det förhållandet, att de med verksamheten förenade kostnaderna under
nästa treårsperiod torde kunna helt täckas av landstingen själva.

De årliga bidrag, som förenämnda 13 landsting förbundit sig att utgiva för
ändamålet, uppgå nämligen till sammanlagt 22,050 kronor, och statens kostnader
för bränslekontroll hos dessa landsting under tiden 1931—1933 torde böra
uppskattas till ungefärligen samma belopp. Att kostnaderna för denna verksamhet,
som för närvarande uppgå till 19,500 kronor, måste för nästa treårsperiod
beräknas till högre belopp, beror dels därpå, att innehavarna av de två
tjänster, vilka i anledning av den utvidgade kontrollverksamheten inrättades
från och med den 1 januari 1928, med ingången av år 1931 bliva berättigade
till upp flyttning i högre löneklass, dels ock därpå, att den något större anslutningen
från landstingens sida kan antagas komma att medföra ökade kostnader
för tjänsteresor. Utgifterna för löner och dyrtidstillägg torde approximativt
kunna uppskattas till 16,500 kronor och utgifterna för resekostnader till 5,550
kronor eller tillhopa 22,050 kronor. Då enligt denna beräkning från och
med den 1 januari 1931 anslaget till socialstyrelsens verksamhet icke mera
skulle behöva förstärkas på grund av styrelsens bränslekontroll beträffande
landstingsanläggningar, skulle anslaget av denna anledning kunna för budgetåret
1930/1931 nedsättas med omkring 250 kronor.

Vad angår redovisningen av de belopp, som landstingen skulle hava att erlägga
för bränslekontrollen, torde det böra få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela föreskrifter därom i huvudsaklig anslutning till de genom brev den
2 december 1927 i sådant hänseende meddelade bestämmelserna.»

En översikt av den inverkan de utav departementschefen i det föregående Sammanfatframlagda
förslagens genomförande skulle hava i avseende å storleken av tanb^^j^s''
anslaget till socialstyrelsens verksamhet giver följande resultat. Med utgångs- rörande anpunkt
från nuvarande anslagsbeloppet, 138,000 kronor, skulle i höjande riktning
verka de olika förslagen örn förstärkning av arbetskrafterna inom social- sens verkstyrelsen
på grund av dels styrelsens arbete med förberedelserna för den nya samhet.
vanartslagens genomförande, dels ock styrelsens befattning med genomförandet
av en blivande omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet m. m. De
härav föranledda merkostnaderna skulle tillhopa uppgå till (15,000 + 50,000)

65,000 kronor. Från sistnämnda summa bör emellertid dragas det belopp av
250 kronor, som vid bifall till förslaget i fråga örn socialstyrelsens bränslekontrollerande
verksamhet skulle inbesparas i avseende å budgetåret 1930/1931.
Nettoökningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet skulle således för
sistnämnda budgetår belöpa sig till 64,750 kronor mot 70,000 enligt den i
statsverkspropositionen gjorda överslagsberäkningen härutinnan. Anslaget till
socialstyrelsens verksamhet har följaktligen ansetts böra för budgetåret 1930/

1931 uppföras med (138.000 + 64,750) 202,750 kronor eller i avrundat tal
202,700 kronor.

Placering1
löneklass t
byräassistenten

Eggert.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

i Till behandling har slutligen upptagits uppkommen fråga angående placering
i löneklass av byråassistenten för sjötartsärenden hos socialstyrelsen Erik Axel
Fredrik Eggert.

Byråassistentbefattningen för sjöfartsärenden inrättades från och med den
1 januari 1915 i samband med tillkomsten av lagen den 16 oktober 1914 örn
tillsyn å fartyg. Alltsedan år 1915 hava ärenden rörande förhållanden, som
äro av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall
eller ohälsa, handlagts av kommerskollegium under samverkan i vissa
avseenden med socialstyrelsen, därvid sistnämnda ämbetsverk regelmässigt
företrätts av omförmälde byråassistent. Denne handhar emellertid även andra
göromål, och hans arbetsuppgifter hava under årens lopp utvidgats. Sålunda
har han att inom socialstyrelsen taga närmaste befattningen med tillsynen
rörande lastning och lossning av fartyg. Brån och med år 1920 har för byråassistenten
genom lagen örn arbetstiden å svenska fartyg tillkommit en ny
ärendesgrupp av ganska ömtålig natur, i det han sedan nämnda tidpunkt
deltagit i behandlingen av samtliga de ärenden rörande denna lags tolkning
och tillämpning, vilkas handläggning enligt gällande bestämmelser ankommit
på kommerskollegium. Sedan sistnämnda år har vidare byråassistentens medverkan
i stor utsträckning påkallats vid handläggning inom styrelsen av ärenden
rörande platsförmedling för sjömän.

Ehuru kommerskollegium sålunda länge i samråd med socialstyrelsen handlagt
omförmälda sjöfartsärenden, tillkom dock intill 1 juli 1929 beslutanderätten
i dessa ärenden formellt sett kommerskollegium allena. Genom kungörelse
den 27 juni 1929 (nr 208) föreskrev emellertid Kungl. Majit, att ifrågavarande
ärenden skulle handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen
gemensamt. Genom kungörelse nyssnämnda den 27 juni 1929 (nr 214) förordnade
Kungl. Maj :t vidare om vissa ändringar i den för socialstyrelsen gällande
instruktionen. Sålunda föreskrevs i 18 § av nämnda instruktion att, i likhet
med vad som redan förut gällde inom kommerskollegium samt inom vissa
andra verk, socialstyrelsen skulle äga överlämna åt ledamot eller annan tjänsteman
hos styrelsen att utan föregående föredragning avgöra visst ärende eller
viss grupp av ärenden. Därjämte stadgades i 15 §, att, därest såväl socialstyrelsen
som kommerskollegium med stöd av de för ämbetsverken gällande instruktioner
åt ledamot eller annan tjänsteman överlämnade den på vederbörande
ämbetsverk ankommande beslutanderätten beträffande viss grupp av sådana
ärenden, som omnämndes i förenämnda kungörelse den 27 juni 1929 (nr 208),
ärende tillhörande dylik grupp finge avgöras av verkens sålunda utsedda repre-’
sentanter gemensamt, örn dessa vore om beslutet ense, men att ärendet i motsatt
fall skulle hänskjutas till ämbetsverkens gemensamma prövning i eljest
gällande ordning. En med sistnämnda föreskrift analog bestämmelse intogs
också i den för kommerskollegium utfärdade nya instruktionen av sistnämnda
dag (nr 222). Samtliga ifrågavarande författningar skulle träda i kraft den
1 juli 1929.

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

15

Byråassistenten för sjöfartsärenden har under tiden 1 januari 1915 — 30
juni 1929 avlönats från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet, för
tiden till och med utgången av år 1921 såsom tjänsteman i dåvarande andra
normalgraden och för tiden därefter enligt nuvarande lönegraden B 24 i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I proposition nr 206 till 1929 års riksdag föreslog departementschefen, att
befattningen såsom byråassistent skulle från och med den 1 juli 1929 uppföras
å socialstyrelsens ordinarie stat samt placeras i lönegraden B 26. Till stöd härför
framhöll departementschefen bland annat den självständiga och ansvarsfulla
ställning, som byråassistenten hädanefter skulle komma att erhålla. Departementschefen
utgick därvid från att kungörelser av i huvudsak nyss angivna
innebörd skulle komma att utfärdas, att socialstyrelsen med tillämpning
av de nya bestämmelserna skulle komma att å byråassistenten överlåta avgörandet
av vissa på hans handläggning ankommande ärenden samt att som följd
därav byråassistenten i det stora flertalet av de ärenden, vilka hädanefter skulle
komma att avgöras av socialstyrelsen och kommerskollegium gemensamt, komme
att ensam fatta beslut å socialstyrelsens vägnar.

Sedan riksdagen godkänt Kungl. Haj:ts förslag i ämnet, uppfördes från och
med den 1 juli 1929 å socialstyrelsens ordinarie stat en befattning såsom byråassistent
för sjöfartsärenden med placering i lönegraden B 26.

Genom beslut den 27 juni 1929 utnämnde Kungl. Maj:t Eggert, vilken
alltsedan tjänstens tillkomst den 1 januari 1915 tjänstgjort såsom byråassistent
för sjöfarsärenden hos styrelsen, till innehavare av den nyinrättade ordinarie
befattningen.

Härefter uppdrog socialstyrelsen åt Eggert att å socialstyrelsens vägnar
ensam fatta beslut i de sjöfartsärenden, vilka enligt de nya bestämmelserna
skulle komma att avgöras av kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt
och vilka enligt dessa bestämmelser skulle kunna avgöras av verkets
representanter, därest dessa vore om beslutet ense. I

I skrivelse den 4 juli 1929 inhämtade socialstyrelsen statskontorets yttrande
rörande den löneklass, vari Eggert borde av styrelsen placeras i egenskap av
ordinarie byråassistent.

Statskontoret avgav det begärda yttrandet i skrivelse den 9 augusti 1929,
däri statskontoret — under hänvisning till departementschefens i propositionen
nr 206 gjorda uttalande angående byråassistentens placerande i lönegrad —
anförde, att Eggerts tidigare tjänstgöring icke syntes kunna anses likvärdig
med hans nya tjänst oell att han följaktligen icke syntes kunna förklaras berättigad
att tillgodoräkna densamma för uppflyttning i högre löneklass.

Med anledning härav erhöll Eggert jämlikt 10 § avlöningsreglementet av
socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 såsom ordinarie byråassistent
avlöning enligt 26:e löneklassen, d. v. s. lägsta löneklassen i lönegraden B 26.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Härefter gjorde socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 21 september
1929 framställning ifråga om Eggerts placering i löneklass. I skrivelsen, varmed
styrelsen överlämnade avskrifter av omförmälda mellan styrelsen och
statskontoret växlade skrifter, anförde styrelsen bland annat följande.

Eggert hade i egenskap av byråassistent å extra stat alltsedan den 1 januari
1924 varit placerad i 26 :e löneklassen. Det hade icke med tillämpning av
gällande bestämmelser i avlöningsreglementet visat sig möjligt att i omedelbart
samband med hans utnämning till ordinarie byråassistent bereda honom
en förbättrad löneställning. På grund av de pensionsavgifter han i egenskap
av ordinarie tjänsteman hade att erlägga hade tvärtom lians faktiska löneinkomst
minskats efter utnämningen. Vidare hade han erhållit sämre löneplacering
än som skulle varit förhållandet, därest byråassistentsbefatfningen från
och med den 1 juli 1929 uppförts å ordinarie stat i lönegraden B 24. I sistnämnda
fall skulle nämligen Eggert på grund av bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet
omedelbart hava kommit i åtnjutande av lön enligt 27 :e
löneklassen, varemot han nu enligt avlöningsreglementet blott kunnat placeras
i 26 :e löneklassen och först den 1 juli 1932 skulle bliva berättigad till uppfattning
i 27 :e löneklassen.

Enligt styrelsens uppfattning hade Eggerts tjänstgöring såsom byråassistent
å extra stat alltsedan den 1 januari 1920 varit likvärdig med hans nuvarande
tjänstgöring.

Under åberopande härav samt under förklaring tillika, att det torde få
anses skäligt, att en tjänsteman vid befordran till högre tjänst erhölle förbättrade
avlöningsförmåner, har socialstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte hos riksdagen utverka rätt för Eggert att för placering i löneklass i
sin nuvarande befattning, räknat från och med den 1 juli 1929, av sin föregående
tjänstgöring i styrelsen tillgodoräkna tiden från och med den 1 januari
1920, i den mån samma tid överstege tre år.

I häröver den 16 november 1929 avgivet utlåtande har majoriteten inom
allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört bland annat, att skillnaden i
arbetsuppgifter före och efter Eggerts uppförande å ordinarie stat icke vore
större, än att hänsyn vid löneklassplaceringen inom 26 :e lönegraden borde
kunna tagas till hans tidigare tjänstgöring hos socialstyrelsen. I betraktande
av att denna tjänstgöring för tiden efter år 1920 i stort sett icke undergått
någon förändring, syntes Eggert kunna få i enlighet med bestämmelserna i
11 § av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen för löneklassplacering
inom 26 le lönegraden tillgodoräknas tjänstetiden hos styrelsen efter
ingången av år 1920, med avdrag av tre år. Det torde emellertid ankomma
på socialstyrelsen att härutinnan fatta beslut. Av vad lönenämnden sålunda
anfört följde, att nämnden ansåge någon framställning till riksdagen i förevarande
löneärende icke böra ifrågakomma.

Tre reservanter inom lönenämnden yttrade, att de -— med instämmande i
majoritetens uttalande att någon framställning i ämnet till riksdagen icke borde

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

17

ifrågakomma — i likhet med statskontoret ansett Eggert på grund av gällande
bestämmelser icke kunna för placering i löneklass inom 26:e lönegraden tillgodoräknas
tjänstetid före den 1 juli 1929.

Den 31 januari 1930 förklarade Kungl. Maj:t att, enär det ankomme på
socialstyrelsen att i första hand besluta i berörda ämne, Kungl. Majit funne
styrelsens nämnda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare
åtgärd.

I anledning härav upptogs frågan örn Eggerts löneplacering den 6 februari
1930 till förnyad behandling inom socialstyrelsen och beslöt styrelsen därvid,
att vad i ärendet förekommit icke skulle föranleda ändring i den löneplacering,
som enligt 10 § i avlönings reglementet tillämpats å Eggert •och att denne
följaktligen fortfarande skulle från och med den 1 juli 1929 vara placerad i
26 :e löneklassen.

I skrivelse den 10 februari 1930 förnyade härefter socialstyrelsen sin förenämnda
den 21 september 1929 gjorda framställning rörande Eggert.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»I likhet med lönenämndens majoritet anser jag den förändring, som från
och med den 1 juli 1929 inträtt i byråassistentens för sjöfartsärenden tjänsteställning,
vara av övervägande formell natur. Med hänsyn därtill synas vissa
skäl tala för att Eggert -—- på sätt nämnda majoritet ansett — borde med
tillämpning av 11 § avlöningsreglementet berättigas att för placering i löneklass
tillgodoräkna sin tjänstgöring såsom byråassistent alltsedan år 1920,
allenast med avdrag för en tid av tre år. Då emellertid ett beslut örn dylikt
tillgodoräknande ur prejudikatsynpunkt skulle kunna vara i viss mån betänkligt,
anser jag mig icke böra tillstyrka framställning till riksdagen i sådant
hänseende.

Den löneklassplacering Eggert såsom ordinarie byråassistent erhållit från
och med den 1 juli 1929 synes mig dock vara alltför oförmånlig. I sådant
hänseende har socialstyrelsen påpekat, att Eggert genom befordringen till
ordinarie byråassistent och oaktat tjänstens uppflyttning från lönegraden B
24 till lönegraden B 26 å ena sidan icke erhållit någon uppflyttning i löneklass
utan fått kvarstå i 26 :e löneklassen och alltså på grund av nu utgående
pensionsavgifter faktiskt fått vidkännas en inkomstminskning samt å
andra sidan fått en ofördelaktigare löneplacering än den han skulle hava
erhållit, därest byråassistentbefattningen vid dess överförande å ordinarie stat
hänfört till den lägre lönegraden B 24. I detta fall skulle Eggert nämligen hava
av socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 placerats i 27 :e löneklassen.
Då en sådan verkan av befattningens placerande i lönegraden B 26 givetvis
icke varit avsedd och näppeligen kan anses rimlig, finner jag Eggert böra
berättigas att räknat från och med befordringen till byråassistent åtnjuta
lön enligt sistnämnda löneklass, varigenom hans omedelbara löneplacering
skulle bliva densamma, som örn befattningen blivit hänförd till lönegraden
B 24. Då ett beslut örn en dylik löneplacering förutsätter riksdagens medver Biliang

till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 84 haft. (Nr 187.) 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Utskottets

yttrande.

kan, ämnar jag i det följande göra hemställan örn inhämtande av riksdagens
medgivande därtill. Jag utgår härvid från att, därest riksdagen lämnar dylikt
medgivande, Eggert må kunna för framtida uppflyttning till högre löneklass,
räknat från och med den 1 juli 1929, tillgodoräkna tjänstetid enligt de
allmänna i 10 § avlöningsreglementet gällande bestämmelserna.»

Såsom nämnts, innebär Kungl. Maj:ts förevarande förslag i fråga örn ordinarie
anslaget till socialstyrelsen icke någon ändring av anslagsbeloppet. Utskottet
har ej heller för sin del funnit skäl föreligga för anslagets beräknande
till annat belopp än det, varmed anslaget nu är uppfört i riksstaten.

Vad angår det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet, skulle detta vid
bifall till Kungl. Maj:ts förslag höjas från 138,000 kronor till 202,700 kronor.
Höjningen är föranledd dels av Kungl. Maj:ts i proposition nr 154 framlagda
förslag angående omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet och dels
av Kungl. Maj :ts proposition nr 240 med förslag till lag örn åtgärder mot vanartigt
levnadssätt (vanartslag) m. m.

Sedan numera nämnda båda förslag av riksdagen avslagits, synes det av
Kungl. Maj :t äskade anslaget för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet
böra upptagas med samma belopp, som för innevarande budgetår anvisats, eller
138,000 kronor.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda
förslag beträffande omfattningen av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet
m. m., avseende denna verksamhets fortsättande efter utgången av innevarande
år, har förslaget härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.

Då utskottet slutligen med hänsyn till förekomna omständigheter funnit sig
böra tillstyrka den för byråassistenten Eggert föreslagna löneklassplaceringen,
får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

I:o) under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och
inrättningar, underavdelningen socialstyrelsen,

a) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen
med oförändrat belopp,'' 331,600 kronor,

h) till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 138,000 kronor; samt

II:o) medgiva, att byråassistenten för sjöfartsärenden hos
socialstyrelsen Erik Axel Eredrik Eggert må, räknat från och
med den 1 juli 1929, placeras i 27:e löneklassen av den i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, intagna löneplanen.

Stockholm den 26 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

19

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén, E. A. Lundell,
C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskiöld, G. Kobb, O. A. Enfors och K. A. W.
Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F.son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,
O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.