Statsutskottets utlåtande Nr 170.
1
» 170.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd av regelbunden luftfart m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl.
Maj:t under sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 35 av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag) att i avbidan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till understöd av
regelbunden luftfart m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag
av 546,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 7 februari 1930 till riksdagen avlåten
proposition nr 112, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
under åberopande av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa
1) till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag av
500,000 kronor;
2) till undersökning och kostnadsberäkning av en nattflygled Malmö—
Göteborg—norska gränsen ett extra reservationsanslag av 5,500 kronor;
3) för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart ett extra anslag
av 11,600 kronor;
4) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra anslag av 1,000 kronor;
5) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra anslag av 20,900 kronor;
samt
6) till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten ett extra förslagsanslag
av 7,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av förevarande proposition hava i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren, nr 249, av herr J. Nilsson i Malmö m. fl.
och den andra inom andra kammaren, nr 411, av herr A. Anderson i Råstock
m. fl., hemställts, att riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 112
angående understöd av regelbunden luftfart med sådan ändring att dels konBihang
till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 76 haft. (Nr 170.) 895 so
2
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Statsunderstöd
åt regelbunden
luftfart.
traktsförslagets § 2 erhåller den lydelse, som i motionerna angivits, och dels
extra reservationsanslaget till understöd av regelbunden luftfart upptages till
700,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Till understöd av regelbunden luftfart har under vart och ett av budgetåren
1925/1926—1929/1930 anvisats ett anslag av 500,000 kronor.
I skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) anförde riksdagen, att, därest såsom
sakkunniga myndigheter i olika länder ansåge sannolikt den civila lufttrafiken
även sedan det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport
gått till ända befunnes vara i behov av statsunderstöd och förslag om sådant
understöd för den svenska lufttrafiken bleve av Kungl. Majit för riksdagen
framlagt, riksdagen förutsatte, att därförinnan en allsidig utredning verkställts
i fråga örn huru staten ur i främsta rummet nationella, kommersiella
och postala hänseenden kunde tillföras största möjliga direkta och indirekta
fördelar av ett sådant understöd.
På grund av nyss omförmälda bemyndigande uppdrogs den 9 november
1928, enligt bemyndigande av Kungl. Majit, åt landshövdingen A. B. Gärde,
chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor, filosofie licentiaten L. Akselsson,
riksgäldsfullmäktigen A. Anderson i Råstock, t. f. professorn I. V.
Malmer och bankdirektören J. O. E. Rydbeck att i egenskap av sakkunniga
verkställa den av riksdagen begärda utredningen. De sakkunniga hava
sedermera den 30 september 1929 avgivit sitt betänkande.
I sitt betänkande framlägga de sakkunniga bland annat utredning beträffande
trafiklinjer och tidtabeller för den svenska luftfarten. Beträffande
kostnaden för dagtrafiklinjer hava de sakkunniga verkställt detaljerade beräkningar,
vilka huvudsakligen äro grundade på hittillsvarande erfarenheter
av aktiebolaget Aerotransports verksamhet. Kalkylen utvisar att vid
12 månaders trafik å leden Malmö—Amsterdam och 8 månaders trafik å
leden Stockholm—Helsingfors skulle uppstå en förlust av 489,800 kronor å
den förstnämnda linjen och av 212,300 kronor å den senare linjen. I enlighet
härmed föreslå de sakkunniga, att till subvention för upprätthållande av
lufttrafik å dessa linjer under angivna tider anvisas ett belopp av 700,000
kronor för år under fem år. Till stöd härför hava de sakkunniga anfört
bland annat följande: ''
Så länge endast dagtrafik kommer ifråga, blir förbindelsen till Västeuropa
den för oss utan all jämförelse viktigaste. För att medföra verklig nytta
måste den trafikeras året runt, och den kommer då att effektivt nedbringa
tidsutdräkten för passagerare och post från två dagar till en. Detta är enligt
de sakkunnigas mening en fördel av synnerligen stor betydelse för vårt land.
Full kommersiell nytta uppnås av den västeuropeiska linjen genom att den
utgår från Malmö i anslutning till nattågen från Stockholm, Göteborg och
Oslo samt framgår till Amsterdam, där anslutningslinjer till London och
Paris finnas. Såsom vid internationella linjer är vanligt bör denna linje
Statsutskottets utlåtande Nr 170. 3
trafikeras med Laiva antalet turer av Sverige och Laiva antalet turer av
annat land.
Av stor betydelse i ekonomiskt ocL politiskt avseende är även en flygförbindelse
med vårt östra grannland Finland, lämpligast upprätthållen å
sträckan Helsingfors—Stockholm. Önskvärt är givetvis att även denna linje
kan trafikeras hela året, men dels med hänsyn till de tekniska svårigheterna
under lsläggnings- och islossningsperioderna och dels med hänsyn till kostnaderna
ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå denna linje tillsvidare
trafikerad under 8 månader, förslagsvis 1 maj—31 oktober och 15 januari—
15 mars. . Samtrafikering med Finland förutsattes, och önskligt vore att den
svenska linjen kunde utstriickas ända till Reval.
. Med dessa båda nu nämnda linjer uppnås de viktigaste av de effektiva
tidsvinster, som överhuvud taget kunna uppnås med enbart dagflygtrafik.
De sakkunniga anse därför, att ett första svenskt flygprogram bör omfatta linjerna
Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors. Dessa linjer betjäna
hdct landets intressen och tillgodose i lika mån de olika delarnas intressen.
Såsom en olägenhet skulle kunna anföras, att Göteborg icke blir direkt
berörd av någon svensk flyglinje och Stockholm icke av den viktigaste av
dessa, kontinentlinjen. Orsaken härtill är emellertid objektivt välgrundad:
sa länge ekonomien ej är tillfredsställande, måste flygningen begränsas genom
kombination med nattågsförbindelserna; i grund och botten uppnås härmed
samma reella nytta - ehuru något mindre bekvämlighet — som vid linjer,
utgående från Stockholm och Göteborg.
Ekonomiskt taget gäller, att en utvidgning av rörelsens omfattning är nödvändig
för att överhuvud möjliggöra en rationell drift och så småningom
uppnå räntabilitet. Dessutom är deu nu utgående subventionen otillräcklig
för ett fortsättande av trafiken ens i hittillsvarande omfattning — rörelsen
har alltjämt gått med förlust — och det framstår såsom skäligen otänkbart
att kunna tillföra nytt enskilt kapital till verksamheten, örn nuvarande trafikoch
subventionsförhallanden skola bibehållas. Att vidhålla nuvarande ordning
för den statssubventionerade luftfarten framstår därför icke blott
såsom något ur trafiknyttans, ekonomiens och det tekniska framåtskridandets
synpunkt avgjort oändamålsenligt, utan jämväl såsom något praktiskt ta^et
rentav omöjligt.
Det är också nödvändigt att bereda luftfarten möjligheter till en organiskt
fortgående successiv utveckling. Faktiskt försiggår nu i hela Europa ett
uppbyggande av den kommersiella luftfarten, trots att den ekonomiska bärigheten
ännu är ofullkomlig. Det torde knappast vara vare sig ekonomiskt
klokt eller med vår nationella prestige förenligt att ställa oss helt utanför
denna utveckling. Säkerligen tillkommer inom få år ett europeiskt nattflygnät,
och det är ^ av. stor betydelse, att vi erhålla en god anslutning till
detta. Från olika håll ingångna förfrågningar visa, att man under förutsättning
av nordiskt intresse för saken är hågad att från början taga hänsyn
till de nordiska intressenas tillgodoseende på ändamålsenligt sätt.
Det ^ är därför utan tvivel nödvändigt, att Sverige nu fullföljer vad som
reda,n åtgjorts inom luftfarten, tar ställning till det fortgående uppbyggandet
av den europeiska luftfarten samt gör sig delaktigt däri genom egen lufttrafik
vilken dock, såsom förut visats, till en början kan lia en blott begränsad
omfattning men ändock göra stor nytta.
Den civila luftfarten representerar även ett icke oväsentligt tillskott till
landets försvarskraft. Den innebär en tillgång av högt kvalificerad flygare-,
mekaniker- och verkstadspersonal ävensom utrustning och anläggningar av
olika slag. Särskilt betydelsefull är utrustningen av flyghamnar, nödlandningsplatser
och flygleder, organiserandet av väderlekstjänst och radiotjänst
4
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
samt överhuvud hela den organisation, som civilflygningen för med sig.
Antalet i linjetrafik använda flygplan är visserligen litet, men förefintligheten
av denna trafik leder till ökat flygintresse, som kan framkalla såväl ökad
materielanskaffning som framförallt ökad flygareutbildning.
Av dessa skäl anse de sakkunniga en måttlig årlig insats av staten till
luftfartens stödjande under en övergångsperiod vara fullt motiverad.
Mot det program för våra utländska flygförbindelser, som här motiverats,
har, säga de sakkunniga, ofta anförts, att det icke i tillräcklig grad
tillgodoser svenska intressen, eftersom flygningen nästan helt verkställes
utom rikets gränser, men icke inom svenskt territorium. Häremot må till
en början genmälas, att flygning i luften ovanför svensk mark icke i och
för sig är något svenskt intresse, med mindre den medför påtaglig praktisk
nytta för de orter, den berör. Det väsentliga i denna fråga är, att på flygningens
nuvarande stadium några nämnvärda fördelar icke kunna uppnås
genom inomsvensk trafik, medan däremot flygningen kan ha ett mycket stort
värde genom att närma oss till andra länder. Och detta närmande åstadkommes
effektivast genom flygning, som till övervägande del går utom landets
gränser.
I fråga örn möjligheten att stanna med den svenska linjens ändpunkt i
Hamburg och lita till att främmande bolag i anslutning därtill trafikera
sträckorna bortom Hamburg anföres hurusom detta visserligen skulle
begränsa de svenska kostnaderna, förutsatt att även på sträckan Malmö—
Hamburg samtrafik upprättades och Sverige blott behövde upprätthålla
halva trafiken, såsom nu sker å linjen Malmö—Amsterdam. Emellertid
måste uppmärksammas, att upprätthållandet av den nordisk-västeuropeiska
flyglinjen i förstklassig form och med fullgod materiel är ett betydande
nordiskt intresse, och för att få ett tillräckligt inflytande på tidtabellen
och på linjens standard m. m. är det högst önskvärt, att Sverige, såsom
representant för Norden, deltar i trafiken i tillräckligt stor utsträckning.
Örn Sverige deltoge blott på en liten del av trafiklinjen, kunde lätt
riskeras, att trafikanordningarna icke bleve ordnade på ett för Sverige tillfredsställande
sätt. Även de många ombytena under resan till olika flygplan
och olika flygbolag skulle verka liinderligt för trafikens utveckling. Det
synes önskvärt, att Sverige understöder den idé, som ligger under namnet
Scandinavian Äir Express, vilket lancerats för denna linje. Amsterdam är
en viktig knutpunkt i den europeiska luftfarten och det samarbete med
Holland, som redan åstadkommits, är av värde. Dessa värden böra ej givas
till spillo. Utan att taga ståndpunkt till denna fråga för en längre period
framåt, måste det därför sägas, att det åtminstone tillsvidare är synnerligen
önskvärt och ekonomiskt väl försvarbart, att Sverige fortfar att deltaga i
trafiken på linjen Malmö—Amsterdam.
över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av åtskilliga ämbetsmyndigheter
och enskilda sammanslutningar.
Därvid har kommerskollegium, efter hörande av de auktoriserade handelskamrarna
i riket, för sin del anslutit sig till de sakkunnigas program för dagflygtrafikens
ordnande under den närmaste framtiden. Att dagflygningar med
kontinenten och Finland i enlighet med de sakkunnigas program för Sverige
äger det intresse, att fortsatt statsunderstöd för deras genomförande bör beviljas,
har kollegium funnit uppenbart. Den förhöjning av statsunderstödet,
som de sakkunniga föreslagit, finner kollegium vara väl motiverad med hänsyn
till den ökade trafiknytta, som dagflygningarnas utsträckande enligt de sakkunnigas
förslag över hela året eller, vad Finland beträffar, större delen därav
skulle komma att medföra.
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
5
Generalpoststyrelsen har anfört följande:
Såsom de sakkunniga framhållit, kommer den snabbhet i trafiken, som flygningen
skänker, till sin fulla rätt och når sin största betydelse på längre avstånd.
Det är därför av vikt, att Sverige anknytes till det kontinentala flyglinjenätet
på sådant sätt, att direkt flyganslutning erhålles till Europas viktigare
handelscentra. Genom dagflygningen Malmö—Hamburg—Amsterdam
har Sverige ernått en god sådan anknytning. Från Amsterdam har nämligen
erhållits direkta anslutningar till London och Paris. Dessutom har anslutning
i Hamburg ernåtts med flyglinjer till flera större städer i Mellaneuropa.
Regelbundenheten i flygtrafiken å Amsterdamlinjen under sommaren 1929
har varit tillfredsställande. Av 175 turer hava sålunda icke mindre än 171
(98 %) varit ur postal synpunkt »ändamålsenliga». Vid en tur erhölls flyganslutning
till London, men däremot icke till Paris. Posten till Paris befordrades
därför denna gång från Amsterdam med nattåg och framkom med en
dags i stället för ett dygns tidsvinst. Endast vid de återstående tre turerna,
då flygningen avbröts under vägen, uppstod ingen tidsvinst.
För att en luftpostförbindelse skall bliva till verklig nytta fordras emellertid,
att den uppehälles året runt med dagliga turer, och generalpoststyrelsen
anser därför genomförandet av de sakkunnigas förslag att anordna trafik i
sådan utsträckning å linjen Malmö—Amsterdam som ^ett verkligt framsteg.
Generalpoststyrelsen skulle gärna sett, att flygtrafik året runt hade kunnat
förverkligas även å linjen Stockholm—Helsingfors. Da sa emellertid av tekniska
skäl för närvarande icke lärer vara möjligt, får generalpoststyrelsen tillstyrka
de sakkunnigas förslag örn åtta månaders trafik årligen å denna linje.
Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat:
Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning är för vårt lands vidkommande understöd
åt den civila flygningen fullt berättigat, därest man kan räkna med, att
befordring med flygplan framdeles har utsikt att bliva ekonomiskt bärig.
Huruvida sådan förutsättning kan anses vara för handen, måste anses ovisst,
såsom beroende dels på att driftkostnaderna för luftfart skola genom tekniska
förbättringar kunna avsevärt nedbringas, dels på att förtroendet till luftfartens
säkerhet och regelbundenhet skall tillväxa, samt slutligen dels på att tillräckliga
avgifter för självkostnadernas täckande — åtminstone efter viss reduktion av
nuvarande mycket höga kostnader — skola kunna uttagas. Inom järnvägsstyrelsen
råder icke en enhetlig uppfattning i frågan, huruvida de sakkunnigas i
berörda hänseenden uttalade optimism har fullt berättigande.
Ifrågavarande luftlinjetrafik är starkt förlustbringande. För att densamma
skall kunna upprätthållas fordras, utom andra, förmåner,, att direkta årliga
understöd lämnas till belopp, betydligt överstigande linjernas egna trafikinkomster.
I vilken grad det kan bliva möjligt att genom höjning av grunderna
för avgiftsberäkningen förbättra luftfartens ekonomi är tills vidare ovisst.
Någon stor trafikbetydelse för landet med även kommersiellt värde har hittillsvarande
lufttrafik, enligt vad av de sakkunniga anföres, knappast hafi Sådan
betydelse skulle enligt de sakkunniga uppnås först vid regelbunden trafik under
hela eller åtminstone en större del av året och särskilt när trafiken kan gå även
på natten. Tydligt är, att de sakkunniga härvid tagit särskilt sikte på det kommersiella
värdet av snabbast möjliga postbefordring.
Ehuru det således måste anses ovisst, huruvida en luftbefordring å linjerna
Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors skall kunna utvecklas till
ekonomisk bärighet, vill styrelsen icke motsätta sig fortsatt och även ökat
anslag till linjernas upprätthållande, då fråga endast är örn att genom en relativt
mindre ökning av tidigare utgående understöd få ett större utbyte av luftlinjerna
och öppna möjligheter till en för framtiden förbättrad ekonomi för
desamma.
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
Styrelsen lfragasatter emellertid, att ett understöd med 700,000 kronor årligen
icke ställes i saker utsikt för så lång tid framåt som föreslagna fem år,
^d^stodets storlek såväl under denna försökstid som än mera för
efterföljande tid gores beroende av den blivande ekonomiska utvecklingen under
emarspenoden och av luftbolagets under denna ådagalagda strävan att genom
re^dtoTfnreatSardf 1°wrki.°kmhuSjållning Uppnå bästa möJHSa ekonomiska
resultat för en svensk luftfart. Till dessa åtgärder bör då även räknas en efter
driftkostnaderna genomford reglering av ersättningen för postgods.
Generaltullstyrelsen har icke funnit något att erinra mot de av de sakkunniga
väckta förslagen.
Statskontoret har framhållit att, därest med det beräknade anslagsbeloppet
trafiken verkligen kunde utsträckas å linjen Malmö—Amsterdam till 12 i stället
för nu omkring 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors till 8 från för
närvarande omkring 5 månader örn året, anslagsökningen från nuvarande
500,000 kronor med 200,000 kronor syntes ganska måttlig och att sålunda ur
denna synpunkt intet torde vara att erinra mot förslaget. En annan fråga vore
naturligtvis, huruvida ett så stort belopp som 700,000 kronor jämte övriga av
de sakkunniga föreslagna anslag för luftfart å tillhopa 85,000 kronor lämpligen
kunde inrymmas å riksstaten utan förfång för andra berättigade intressen.
Härom vore statskontoret icke i tillfälle att uttala sig.
Cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet hava icke haft
något att erinra mot den del av de sakkunnigas framställning, varom nu är
fråga.
Chefen för generalstaben har särskilt framhållit, att det ur militär synpunkt
vore önskvärt, att lufttrafik i första hand bomme till utförande inom landet.
Beträffande en sådan lufttrafik hade han vid upprepade tillfällen framhållit
betydelsen av en linje Stockholm—Luleå. Med hänsyn till den förebragta ekonomiska
utredningen ville chefen för generalstaben icke motsätta sig, att föreslaget
understöd lämnades den civila luftfarten för avsedda ändamål. Förberedelser
för lufttrafik inom landet borde omfatta en undersökning icke endast
av möjligheterna för de av de sakkunniga föreslagna linjerna utan även av
möjligheterna för en linje Stockholm—Luleå. Härvid syntes det av de sakkunniga
framlagda förslaget örn en huvudsakligen kommunal Norrlandslinje vara
värt beaktande.
Ingenjör svetenskapsakademien har anfört bland annat:
. Aktiebolaget Aerotransport hade på ett skickligt sätt fyllt uppgiften att
inom landet skapa förtroende för den reguljära trafikflygningen. Lufttrafiken
såsom den hittills bedrivits hade däremot icke varit av någon verklig betydelse
tor utvecklandet aven svensk flygteknik och flygindustri, anpassad efter nationella
förhållanden. Ej heller syntes sådan ekonomisk erfarenhet hava vunnits
som kunnat motivera en förhoppning örn definitiv förbättring mot räntabilitet
ferdén tidsperiod, nu förefintlig flygmateriel användes. En fortsättning av
trafik!bygningen i den omfattning, som den nu bedreves, och med samma slags
värdesyn‘:es ej kunna lämna några ytterligare erfarenheter av väsentligt
Man borde därför närmare utreda möjligheterna för tekniska förbättringar.
Igenom en dylik utredning borde undersökas, huruvida andra flygplanstyper
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
7
med större eller mindre lastkapacitet än de nuvarande skulle kunna ställa i utsikt
förbättringar i ekonomiskt hänseende.
Luftfartssakkunniga hade föreslagit trafikering av Helsingforslmjen under
två typiska vintermånader. Akademien ansåge detta förslag vara av stor betydelse.
Härigenom skulle nämligen värdefulla erfarenheter rörande karakteristiska
vinterförhållanden och därmed förknippade problem kunna vinnas. Akademien
hade förut framhållit, att vårt land erbjöde såväl trafiktekniska som
konstruktiva problem, vilka icke kunde förväntas bliva helt lösta genom utländsk
verksamhet på området. Ett självständigt systematiskt arbete på lösningen
av sådana problem syntes därför ofrånkomligt, örn vi skulle kunna tillgodogöra
oss den allmänna utveckling, som luftfarten i övrigt underginge.
Luftfartssakkunniga hade även föreslagit en successiv utökning av trafiken
på Amsterdamlinjen till att omfatta hela året. En utsträckning året runt av
denna trafikflygning komme att lämna nya erfarenheter, som bleve av betydelse
för den kommande utvecklingen, särskilt i vad som berörde regelbunden
trafik under de klimatologiska förhållanden, som vore att betrakta som mera
karakteristiska för vårt land.
Departementschef en har för egen del anfört bland annat följande.
I likhet med det stora flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna
delar jag också de sakkunnigas asikt att, örn statens understödjande av
luftfarten skall fortfara, tiden nu är inne att verksamheten inriktas på^ luftfartens
utsträckning under längre tidsperioder än hittills med syfte att så fort
ske kan komma fram till förbindelsernas upprätthållande under hela året för att
uppnå verklig kommersiell nytta särskilt genom regelbunden postbefordring.
Den statsfinansiella situationen har emellertid icke medgivit att för fortsatt
subvention av regelbunden luftfart räkna med det av de sakkunniga föreslagna
beloppet av 700,000 kronor utan har föranlett att för ändamålet kunnat avses
endast den nuvarande summan av 500,000 kronor. I detta sammanhang må
erinras, att det vid införandet av subvention åt luftfarten räknades med en
successiv minskning av subventionsbehovet och att luftfarten, samtidigt med att
den åtnjutit subvention enligt de av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade grunderna,
erhållit betydligt större bidrag av postmedel än man ursprungligen
tänkte sig. .
Det återstår då att undersöka, huruvida icke^ med det salunda tillgängliga
beloppet av 500,000 kronor nu angivna syften åtminstone delvis skola kunna
förverkligas. . .
Enär av de luftfartsleder, vilka trafikeras av aktiebolaget Aerotransport, linjen
från Malmö söderut är den för vårt land mest viktiga, kunde tänkas, att Sveriges
deltagande i Finlandstrafiken upphörde och den svenska luftfarten inskränktes
till leden Malmö—Amsterdam. Genom att det av de sakkunniga för
subvention av Finlandslinjen under 8 mannder beräknade beloppet av 212,300
kronor inbesparades, skulle det föreslagna understödet till Amsterdamlinjen a
489,800 kronor kunna i sin helhet utgå. En därigenom möjliggjord koncentration
av luftfartsrörelsen till Malmö skulle även medföra besparingar i bolagets
administration. Sverige har emellertid från början deltagit i luftfarten å Finlandslinjen,
och denna är av icke ringa betydelse för det kommersiella och kulturella
samarbetet med vårt östra grannland. Då därtill kommer, att trafikfrekvensen
å Finlandslinjen under det sistförflutna året visat en glädjande
stegring, anser jag mig icke kunna tillråda, att Sveriges deltagande i luftfarten
å denna’linje upphör, varigenom linjens upprätthållande skulle äventyras.
I stället kan ifrågasättas att anlita den av flera av de hörda myndigheterna
anvisade utvägen att låta den från Malmö utgående svenska linjen blott framgå
till Hamburg och söka anslutning till därifrån utgående linjer till London och
® Statsutskottets utlåtande Nr 170.
Paris Under förutsättning att halva antalet turer mellan Malmö och Hamburg
uttordes av ett främmande luftfartsbolag, skulle, genom att sträckan mellan
Hamburg och Amsterdam bortfölle, uppstå så stor minskning av subventionsbehovet,
att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av tiden för luftfarten
å Finlands- och Amsterdamlinjen kunde genomföras med ett subventionsbelopp
av 500,000 kronor. Såsom framgår av den här förut intagna redogörelsen
för de^ sakkunnigas betänkande, hava de sakkunniga på anförda
skäl tagit avstånd från omförmälda utväg, och det lär vara ovisst, örn erlorderhgt
samarbete kan erhållas för trafikering av enbart sträckan mellan
Malmö och Hamburg. Från aktiebolaget Aerotransports ledning har därjämte
framhållits, att det i många avseenden vöre ofördelaktigt, örn det samarbete med
det holländska bolaget a leden Malmö—Amsterdam, som under flera år till
bolagens ömsesidiga båtnad ägt rum, skulle upphöra. För att göra det möjligt
att med det mindre subventionsbeloppet utsträcka luftfarten å de för närvarande
trafikerade linjerna utöver de nuvarande perioderna, har bolaget i stället
erbjudit sig att söka få främmande luftfartsbolag att fullgöra mer än det av de
sakkunniga föreslagna halva antalet turer.
Vidare synes av en inom kommunikationsdepartementet verkställd granskning
av de kalkyler, vilka ligga till grund för de sakkunnigas beräkning av
subventionsbehovet, framgå att, med iakttagande av största sparsamhet i bolagets
förvaltning, kostnaderna för genomförande av det av de sakkunniga framlagda
programmet för dagflygning skulle kunna i viss mån nedbringas,
och att alltså, även vid en inskränkning i detta program, subventionsbeloppet
per flygkilometer kan sänkas något under vad de sakkunniga föreslagit.
_ Härvid må ej heller förbises de betydande ersättningar för postbefordran,
med vilka man med hänsyn till ifrågavarande transportmedels stora betydelse
för poströrelsen har anledning räkna.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att även med ett subventionsbelopp av
500,000 kronor möjlighet förefinnes att efter hand utsträcka lufttrafiken till
längre tidsperioder än för närvarande.
o Innan man kan bestämma, hur länge luftfarten skall under ett år utsträckas,
måste underhandlingar äga rum med vederbörande främmande luftfartsbolag.
Längden av trafikperioderna är även beroende på, i vad mån bolaget tillföres
inkomster av luftbefordrad post, så att statssubventionen per flygkilometer kan
minskas. Alldenstund bestämmandet av tiden för luftfarten följaktligen knappast
kan ske mer än för ett år i sänder, kan ifrågasättas att med bolaget sluta
blott för år gällande avtal. Bolaget har emellertid framhållit, att det är nödvändigt
att erhålla kontrakt för den av de sakkunniga föreslagna perioden av
fem ar, därest bolaget skall kunna rationellt och ekonomiskt ordna sm materialanskaffning
och verksamhet i övrigt samt erhålla nödigt kapitaltillskott. I enlighet
härmed har bolaget föreslagit att, örn endast det lägre subventionsbeloppet
erhölles, statsunderstöd skulle utgå under förutsättning att regelbunden luftfart
upprätthölles med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—
Amsterdam under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under
minst 5 månader per år. Bolaget skulle dock förplikta sig att söka utöka
trafikperioderna å respektive linjer ensamt eller genom samtrafikavtal med
främmande bolag. Därvid skulle bolaget, enär linjen Malmö—Amsterdam är
den för Sverige viktigaste, i första hand sträva efter att förbereda införandet
av trafik året runt på denna linje. Antalet turer, som skulle utföras av bolaget
med egna maskiner och egen personal, skulle utgöra å linjen Malmö—Amsterdam
minsta 180 enkelturer och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer
per år. Såsom understöd åt bolaget för nämnda trafikprestationer skulle
statsverket utbetala för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
9
Bolaget har meddelat, att en förutsättning för att bolaget skall kunna åtaga
sig nämnda åligganden är, att man följer de riktlinjer beträffande postbefordring
med flygplan, som uppdragits av de sakkunniga.
De av de sakkunniga och bolaget anförda skälen för att avtalet bör slutas
för en tid av fem år anser jag kunna godtagas. På det att man skall hava
garanti för att luftfarten verkligen utsträckes, och att bolaget icke inskränker
sig till att bibehålla det nuvarande trafikeringssättet, vilket, såsom av det föregående
framgår, icke längre kan anses ändamålsenligt, bör det ankomma på
Kungl. Majit att årligen, sedan bolaget fört underhandlingar med vederbörande
luftfartsbolag, bestämma, huru länge luftfarten under året skall fortgå. Därvid
bör läggas till grund en något lägre subvention per flygkilometer än de sakkunniga
föreslagit och hänsyn tagas till i vad mån svenska postverket eller utländska
postverk förklara sig komma under året låta luftbefordra post.
Därest bolaget ej skulle lyckas att efter underhandlingar med främmande
luftfartsbolag i lämplig omfattning utsträcka trafiken, torde detta giva Kungl.
Majit anledning att uppsäga avtalet och att taga under övervägande, huruvida
behövlig utsträckning kan ske på annat sätt. I ett sådant läge synes genom
underhandling med utländska luftfartsbolag särskilt böra undersökas, örn icke
tillfredsställande luftfartsförbindelser med Londpn och Paris kunna uppnås,
även örn den svenska linjen slutar i Hamburg. Över huvud taget bör Kungl.
Majit i angivna fall vara oförhindrad att med användande av anslag för understöd,
som av riksdagen beviljas, ordna trafiken på för landet mest tillfredsställande
sätt. Jag förutsätter att årligen för riksdagen anmäles, hur den regelbundna
luftfarten föregående år ägt rum och vilken subvention, som utgått
per flygkilometer.
De sakkunniga hava framhållit att, örn avtalet slutes med aktiebolaget
Aerotransport, som förutsättning borde uppställas, att bolaget genom aktieteckning
tillföres nytt kapital om minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets
sammanlagda kapital kommer att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.
Till följd av den nedsättning av det av de sakkunniga föreslagna subventionsbeloppet,
som måste äga rum, och de ändringar i avtalet, vilka i övrigt ansetts
nödvändiga, blir det måhända icke möjligt för bolaget att anskaffa så stort
nytt kapital. Detta lär icke heller vara behövligt, därest bolaget fortfarande
liksom hittills erhåller lån ur luftfartslånefonden för anskaffande av flygplan
och motorer. Under sådana förhållanden torde ett betydligt mindre kapitaltillskott
kunna vara tillfyllest. Däremot böra, innan nytt avtal slutes med bolaget,
dess tillgångar av opartisk sakkunnig värderas och aktiekapitalet därefter
nedskrivas till belopp, som motsvarar tillgångarnas verkliga värde.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att för understöd av regelbunden luftfart
för nästa budgetår anvisas ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor. Då
det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport gäller till utgången av
innevarande kalenderår, skulle en del av anslaget användas till understöd enligt
detta avtal.
Det av de sakkunniga föreslagna avtalet synes i väsentliga delar kunna godtagas.
Det torde icke vara något att erinra mot att den nuvarande detaljerade granskningen
av luftfartsmyndigheten före varje utbetalning av statsunderstöd upphör
och att preliminära utbetalningar av statsbidrag ske mot attest av den granskningsman,
som enligt avtalsförslaget skulle utses av Kungl. Majit för att följa
bolagets verksamhet. Däremot lär Kungl. Majit böra liksom hittills kunna bestämma
riktlinjerna för den statsunderstödda luftfarten samt i allmänhet föreskriva
åtgärder, som ur det allmännas synpunkt kunna befinnas önskvärda. Det
befogade häruti torde framgå av den omständigheten att enligt de kalkyler, som
10
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
Försöksflygningar
nattetid
för postbefordran.
framlagts av de sakkunniga, omkring 70 procent av det statsunderstödda företagets
inkomster härröra av subvention samt ersättning för postbefordran. Sålunda
beräkna de sakkunniga, att vid 12 månaders trafik å linjen Malmö—Amsterdam
av bolagets hela inkomst 29.3 % komma att inflyta från person- och
godstrafik samt 15.7 % av posttrafik och 55 % genom statsunderstöd. Vid 6
månaders trafik bliva motsvarande siffror 24.9 % samt 7.1 % och 68 %. Enligt
de sakkunnigas kalkyler skulle vid 8 månaders trafik å linjen Stockholm—
Helsingfors 26.7 % av inkomsten härröra från person- och godstrafik samt
10.6 % från posttrafik och 62.7 % från statssubvention. Vid 5 månaders trafik
bliva motsvarande siffror 23.6 % samt 5.7 % och 70.7 %.
De sakkunniga hava föreslagit viss begränsning av dispositionsrätten till
uppkommande vinst å rörelsen utöver 8 procent av det inbetalade aktiekapitalet.
Denna gräns synes lämpligen böra sättas vid sex procent.
Under tiden den 30 maj—28 juni 1929 hava försöksflygningar nattetid för
postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm—Malmö—Köpenhamn—Hamburg
—Amsterdam samt Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn—Berlin. Å vardera
linjen utfördes 22 turer fram och tillbaka. Vid flygningen å förstnämnda linje
användes lantflygplan och mellan Stockholm och Malmö följde flygplanen den
kortaste vägen över Småland. Enär någon ordnad lantflygplats icke finnes i
Stockholm, skedde start och landning å det omkring 17 kilometer norr om
Stockholm belägna Barkarby flygfält.
Generalpoststyrelsen har framställt förslag örn anordnande under år 1930
av fortsatta försök med nattpostflygningar. Kostnaderna härför — avsedda
att täckas av postverket — hava beräknats till 110,000 kronor.
Departementschefen har i detta ämne anfört bland annat följande:
Det kan givetvis ifrågasättas, om man bör offra ett så betydande belopp som
110,000 kronor på försök med nattpostflygningar utmed ostkusten — jag erinrar
örn den av de sakkunniga företrädda meningen, att en blivande nattflygled
mellan Stockholm och Malmö bör framgå över land, vilken mening onekligen
har vissa skäl för sig. Chefen för marinstaben hävdar emellertid den uppfattningen,
att nattluftlinjen bör läggas utmed ostkusten. Med hänsyn till av
honom anlagda synpunkter kan det vara av intresse att genom praktiska försök
söka utröna möjligheterna att upprätthålla regelbunden nattflygning med sistnämnda
linjesträckning. Därtill kommer, att Sveriges deltagande i nattpostflygningar
innevarande år uppgives vara en förutsättning för att man skall
kunna för nattpostflygning pröva en föreslagen ny linje från Malmö direkt till
Hannover, varifrån de redan trafikerade nattflyglederna till London och Paris
utgå. Avseende synes även böra fästas vid det av representanter för de nordiska
postverken gjorda uttalandet örn önskvärdheten att ytterligare försök med nattpostflygningar
anordnas sommaren år 1930. Jag finner mig därför böra tillstyrka,
att generalpoststyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet att träffa
avtal med aktiebolaget Aerotransport örn utförande av ifrågavarande nattpostflygningar.
Till följd av dessa flygningar måste visserligen det i postverkets av
Kungl. Majit fastställda stat för driftkostnader år 1930 upptagna anslaget för
luftpostbefordran å 200,000 kronor överskridas med omkring 50,000 kronor,
men detta torde kunna tillåtas, då generalpoststyrelsen anser sig kunna förutse,
att besparingar till motsvarande belopp sannolikt kunna göras å andra postbefordringsanslag.
Under den tid nattpostflygningar pågå, blir den post som sändes med dagflygplanen
väsentligen minskad till men för dagflygningens ekonomi. Därmed
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
11
försvåras möjligheten att, på sätt jag förut antytt, utsträcka tiden för dagflygningarna.
Det synes därför vara anledning att, sedan försöksflygningar
mellan Stockholm och Malmö nattetid såväl över land som längs ostkusten
utförts, upphöra med dylika flygningar tills den tid kommer, då
anordnandet av regelbundna nattflygningar året runt kan antagas vara
omedelbart förestående. För närvarande torde för luftpostbefordran tillgängliga
medel bäst användas för möjliggörande av dagtrafikens utsträckning. Det torde
varken vara lämpligt för postverket eller fördelaktigt för det statsunderstödda
företagets ekonomi, att blott under en del av året samtidigt bedrivas dag- och
nattflygningar.
Då riksdagen under en följd av år anvisat understöd till den av Aktiebolaget
Aerotransport bedrivna luftfartsverksamheten, har detta skett för att hjälpa
bolaget över dess första utvecklingsperiod i förhoppning att statsbidraget så
småningom skulle kunna helt bortfalla eller åtminstone efterhand minskas.
Under sådana förhållanden måste man ställa sig betänksam mot de sakkunnigas
förslag, att staten — utöver vissa i utsikt ställda högst betydande kostnader
för anläggning av fyrbelysta luftfartsleder m. m. — skulle för sagda femårsperiod
binda sig för ett så högt årligt subventionsbelopp som 700,000 kronor.
På linjen Malmö—Amsterdam förutsättes enligt de sakkunnigas förslag
övergång från halvårs- till helårstrafik och på linjen Stockholm—Helsingfors
den nuvarande trafikens utvidgning från 5 till 8 månader. Trots de betänkligheter,
som ur kostnadssynpunkt kunna hysas, måste dock även utskottet
— i likhet med det stora flertalet hörda myndigheter, däribland Stockholms,
Göteborgs och rikets övriga handelskamrar —- anse det sålunda framlagda
programmet i stort sett lämpligt utformat. En ökning av flygverksamheten
har ansetts vara önsklig för att möjliggöra en rationell drift och så småningom
kunna uppnå det läge av full räntabilitet, som bör vara dess självklara
mål. Uppmärksammas bör ock de svenska flyglinjernas betydelse för posttrafiken.
Framför allt gäller detta leden Malmö—Amsterdam för det fall att
den, såsom avsikten är, upprätthålles året runt. Enligt vad utskottet inhämtat,
är det nuvarande svenska utlandsportot osedvanligt högt i förhållande till vad
enligt gällande konvention i allmänhet må utgå. Viss fara föreligger för att
krav kunna resas på en sänkning av ifrågavarande svenska utlandsporto. Till
gendrivande av dessa krav har ansetts vara av värde att kunna åberopa de
uppoffringar, som från svensk sida göras för att genom reguljära utländska
luftfartsförbindelser, upprätthållna under svåra klimatiska förhållanden och
med stora kostnader, åstadkomma en snabb postbefordran.
Utskottet har dock ansett sig böra undersöka, huruvida ej denna plan kan
låta sig genomföra utan en så stor höjning av nu utgående anslag som den av
de sakkunniga förutsatta eller från 500,000 till 700,000 kronor. I detta avseende
får utskottet erinra, att enligt en inom kommunikationsdepartementet
företagen granskning av de sakkunnigas kalkyler en nedsättning av subventionsbehovet
ansetts möjlig. Enligt vad utskottet inhämtat, torde den av de
sakkunniga framlagda planen kunna åtminstone i huvudsak genomföras även
med en nedsättning av anslagsbeloppet från 700,000 kronor till 600,000 kronor.
I likhet nied vissa i ärendet hörda luftfarts- och även sjöfartssammanslut -
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 170.
ningar Ilar utskottet ej kunnat undgå att uppmärksamma, att vid genomförandet
av de sakkunnigas flygprogram de svenska luftlinjerna skulle komma
att så gott som helt gå fram över utländskt territorium, medan å andra sidan
ombesörjandet av flygningen å de svenska luftlederna skulle få ankomma å
utländska företagare. Detta har visserligen motiverats av nödvändigheten att
med det begränsade subventionsbelopp, som står till förfogande, inskränka den
svenska trafiken till de för vårt lands vidkommande viktigaste utlandsförbindelserna.
Som ett betydelsefullt nationellt framtidsintresse måste dock enligt
utskottets mening framstå, att även den inhemska flygtrafiken kan utvecklas.
Utskottet vill emellertid förutsätta, att såväl myndigheterna som vederbörande
svenska flygföretag hava sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet.
Särskilt måste vid uppgörandet av planerna för samarbetet med de utländska
flygföretag, som trafikera våra inomlandslinjer, största avseende fästas vid att
nämnda trafik uppfyller skäliga anspråk i fråga örn regelbundenhet, flygtider
samt lämpliga anslutningar till övriga luftlinjer m. m.
Till sist vill utskottet framhålla vikten av att vid slutande av avtal med
vederbörande flygföretag det tillses, att detta förfogar över tillräckligt kapital
för rörelsens bedrivande.
Med tillstyrkande alltså att ovan angivna belopp av 600,000 kronor nu anvisas
och med förmälan därjämte att propositionen, i de delar densamma påkallar
något riksdagens beslut, i övrigt ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av förevarande proposition och
de av herrar Nilsson i Malmö m. fl. samt Anderson i Råstock
m. fl. väckta motionerna (I: 249 och II: 411), för budgetåret
1930/1931 anvisa
a) till understöd av regelbunden luftfart ett
extra reservationsanslag av .............. 600,000 kronor
b) till undersökning och kostnadsberäkning av
en nattfly gled Malmö—Göteborg—norska
gränsen ett extra reservationsanslag av .... 5,500 »
c) för biträde vid handläggning av ärenden rörande
luftfart ett extra anslag av.......... 11,600 »
d) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra
anslag av.............................. 1,000 »
e) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra
anslag av .............................. 20,900 »
samt
f) till telegramkostnader för väderlekstjänst för
luftfarten ett extra förslaganslag av ...... 7,000 » .
Stockholm den 20 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
13
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V.
Rydén, E. A. Lundell, C. G. V. Hammarskjöld, J. G. Walles och I. Hj. E. Pauli;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, 0. Olsson i Kullenbergstorp,
P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren,
J. Olofsson i Digernäs, 0. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, A. Danielsson,
K. S. V. Ward, F. V. Sandwall och C. J. Högström.
Reservationer:
l:o av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Hydén, Hammarskjöld, Walles,
Pauli, Anderson i Råstock, Tärnkvist i Karlskrona, Holmgren, Nilsson i örebro,
Ward och Högström, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Då riksdagen--- 700,000 kronor.
På linjen---postbefordran.
I likhet med---luftlinjen m. m.
Med tillstyrkande alltså att det av motionärerna föreslagna beloppet 700,000
kronor nu anvisas och---hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av förevarande proposition och
de av herrar J. Nilsson i Malmö m. fl. samt Anderson i Råstock
m. fl. väckta motionerna (I: 249 och II: 411), anvisa
a) till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag
av 700,000 kronor,
b) ---,
c) ---,
d) ---,
e) ---,
f) ---»;
2:o) av herrar Nilsson i Gränebo och Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition;
3:o) av herr Rosén.