Statsutskottets utlåtande Nr 169.
1
Nr 169.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättrade
avlöningsförhållanden för äldre subalternofficerare
och marinintendenter.
(lia avd.)
Uti en inom första kammaren av herr C. G. Y. Hammarskjöld väckt motion,
nr 103, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
hemställts,
att riksdagen måtte besluta att åt Konungen uppdraga att utan hinder aV
avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet för tiden intill dess
nytt avlöningsreglemente träder i kraft utfärda sådana bestämmelser, att
löjtnant eller marinintendent av 2. graden, som under tre år tillhört 6. löneklassen,
därest han prövas lämplig för befordran till beställning inom högre
lönegrad, skall uppflyttas till 7. löneklassen, att sålunda uppflyttad beställningshavare
fortfarande skall anses tillhöra 2. lönegraden samt att beställningshavare,
som enligt ovan uppflyttats till 7. löneklassen, skall äga att vid
tillträdande av högre beställning för omedelbar eller framtida uppflyttning till
högre löneklass i den nya beställningen räkna sig tillgodo den sammanlagda
tid intill sex år, varunder han tillhört 6. och 7. löneklasserna, räknat som örn
han vid tillträdandet av den högre beställningen tillhört 6. löneklassen, samt
att riksdagens vederbörande utskott måtte verkställa erforderlig omräkning
av följande anslag under fjärde huvudtiteln, nämligen
Anslaget till »Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.»
vid lantförsvaret; samt
Anslaget till »Avlöning till personal vid kårer och staber m. fl.» vid sjöförsvaret.
I avseende å vad motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet vill erinra örn att vissa frågor, som äga samband med ifrågavarande
motion, tidigare varit föremål för behandling av riksdagen.
Sålunda framhöll 1927 års riksdag i samband med frågan örn nytt avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat ro. fl. i försvarsväsendet (skrivelsen nr 55), att åtskilliga
jämkningar i gällande avlöningsbestämmelser syntes komma under omprövning
i samband med frågan örn dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna, ett spörsmål,
som enligt vad departementschefen i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag
framhållit, skulle komma att upptagas till prövning inom en nära framtid.
Vid sadant förhållande syntes även vissa i det militära avlöningsreglementet
ingående bestämmelser i avseende å såväl lönebelopp som i övrigt samtidigt
komma under förnyad granskning. På grund härav ansåg riksdagen, att ett
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 15 haft. (Nr 169.)
XJtskotteti
yttrande.
1120 30
2
Statsutskottets utlåtande Nr 169.
motionsvis framställt förslag om vidtagande av vissa ändringar i löneplanerna
och tjänstledighetsavdragen för den militära personalen icke borde för det dåvarande
upptagas till avgörande. Prövningen av dessa frågor syntes riksdagen
böra anstå till den i utsikt ställda allmänna lönerevisionen.
Jämväl vid 1929 års riksdag var en likartad fråga föremål för prövning.
Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 141 hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av avlöningsreglementet för officerare och
underofficerare, att lönebeloppet för de subalternofficerare, vilka under tre år
uppburit lön i 6. löneklassen, skulle — oavsett befordran till kapten ägt rum
eller icke — därefter utgå enligt i nämnda reglemente för 7. löneklassen upptagna
belopp. Med anledning av denna motion framhöll statsutskottet i sitt utlåtande
nr 91, att utskottet visserligen måste finna det vara beklagligt, att
befordringsförhållandena försämrats för vissa grupper av beställningshavare
genom det sätt, på vilket övergången till den nya härordningen blivit ordnad.
Då emellertid många olika faktorer inverkade på bedömandet av den i motionen
behandlade frågan och en allmän överarbetning av bl. a. gällande löneplan för
officerare syntes kunna förväntas komma att verkställas av 1928 års lönekommitté,
hade utskottet i likhet med försvarsväsendets lönenämnd, vars yttrande
av utskottet inhämtats, ansett, att motionen icke borde till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Utskottets i sådant hänseende gjorda hemställan bifölls av
riksdagen.
Under erinran örn vad sålunda förekommit och då några nya omständigheter,
som skulle kunna föranleda utskottet att nu intaga en annan ståndpunkt
till det i motionen väckta förslaget, icke tillkommit, samt utskottet fortfarande
förutsätter, att ifrågavarande spörsmål, på sätt ovan berörts, i ett större sammanhang
kommer under omprövning, lärer den nu väckta motionen icke böra
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet hemställer alltså,
att herr C. G. V. Hammarskjölds förevarande motion (I: 103)
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V.
Rydén, E. A. Lundell, C. G. V. Hammarskiöld, J. G. Walles och P. A. Bergström;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, O. Olsson i Kullenbergstorp,
P. M. Olsson i Blädinge, A. Alson Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren,
J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, A. Danielsson,
K. S. V. Ward, F. V. Sandwall och C. J. Högström.
Reservation:
av herr Hammarskjöld.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930^