Statsutskottets utlåtande Nr 167.

1

Sr 167.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2.15 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar
angående anslag till hamnar och farleder''
jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har
Kungl. Majit under sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 26 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag) att
till statens fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 115—125 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta motioner, nämligen

nr 27 inom första kammaren av herr J. Clementson, vilken föreslagit, att
riksdagen måtte besluta uppmuddring av Hanö hamn, att detta arbete hänföres
till statens fiskehamnar, grupp I, samt att det begärda anslaget till
statens fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 måtte ökas med ett extra reservationsanslag
av 37,000 kronor;

nr 59 inom andra kammaren av herr Jönsson i Boa m. fl., vilka hemställt,
att riksdagen för fördjupning av fiskehamnen vid Hanö i Blekinge län ville för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 43,200 kronor;
samt

nr 62 inom andra kammaren av herrar E. Hällgren och A. Törnkvist i
Karlskrona, vilka hemställt, att riksdagen med bifall till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, evad det rör Hanö hamn, måtte höja det i riksstatens
sjätte huvudtitel beräknade anslaget till statens fiskehamnar för
budgetåret 1930/1931 med 37,000 kronor eller så mycket som beräknats för
utförande av nämnda arbete vid Hanö.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 19ä0. 6 sami. 74 haft. (Nr 167—168.) 1093 so ]

Statens

fiskehamnar.

[26°.]

2

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

I skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning i fråga örn behovet av medel för statens fiskehamnar
under budgetåret 1930/1931.

Beträffande fiskehamnsgruppen I (nybyggnader) anför styrelsen i
huvudsak:

Av de till denna grupp hörande företagen vore hamnarna vid Lerudden
och Gnisvärd under arbete. I Löruddens hamn återstode endast muddringsarbetena,
vilka syntes kunna igångsättas hösten 1929, såvida ej muddermaterielen
under sin marsch norrut till de olika hamnarbetena eventuellt
bleve alltför länge bunden vid en ännu icke beslutad men föreslagen statsunderstödd
fiskehamn vid Sörfjärden. Yid Gnisvärd hade arbetena nyligen
påbörjats och beräknades bliva avslutade under innevarande budgetår.

Enligt riksdagens beslut skulle Torekovs hamn färdigställas efter Gnisvärds
hamn, varför igångsättandet borde ske snarast, när under närmaste budgetår
penningar kunde bliva tillgängliga.

Vidare upprepar styrelsen sina föregående år gjorda framställningar örn
utförande av fiskehamnen vid Byxelkrok samt anläggande av en statens
fiskehamn vid Utklipporna. Dylika framställningar hava jämväl
gjorts beträffande Byxelkrok av länsstyrelsen i Kalmar län — över vilken
framställning lantbruksstyrelsen yttrat sig — samt i fråga örn Utklipporna
av länsstyrelsen i Blekinge län.

Därjämte gör styrelsen framställning örn utförande av uppmuddring av
fiskehamnen vid Hanö i Blekinge län. Denna hamn har utförts så gott
som uteslutande på statens bekostnad med anslag, som beviljats åren 1901
och 1902. Staten är ensam ägare till hamnanläggningen, vilken — efter det
frågan härom underställts 1927 års riksdag — genom Kungl. Maj :ts beslut
den 12 maj 1927 förklarats skola i avseende å sådana reparations- och underhållsarbeten,
som kunna anses gå utöver det normala underhållsarbetet,
vara likställd med statens fiskehamnar, dock att lotsverket har viss bidragsskyldighet
till underhållskostnaden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår nu en uppmuddring av hamnen
i enlighet med en av styrelsen den 8 april 1925 uppgjord plan, vilken tillstyrkts
av länsstyrelsen i Blekinge län, samt för en beräknad kostnad av
43,200 kronor. Styrelsen anför härom huvudsakligen följande:

För utförandet av denna förbättring hade Mjällby kommun, fiskare i Hanö
och Blekinge läns hushållningssällskap utfäst sig att tillsammans erlägga
ett belopp av 5,820 kronor, varjämte länsstyrelsen garanterat ett belopp av
228 kronor. Sammanlagt hade alltså garanterats 6,048 kronor.

En fördjupning av Hanö hamn hade ansetts vara av synnerligt behov
påkallad. Fiskarbefolkningen därstädes utgjordes av omkring 300 personer
och hade under de senaste åren anskaffat ett flertal större båtar, för vilka
krävdes en uppmuddring av hamnen. En sådan skulle bliva till nytta även
för de skutor och mindre båtar, som vid storm sökte nödhamn, och just
Hanö hamn med dess läge i Hanöbukten vore särskilt lämpad som nödhamn
och för detta ändamål starkt anlitad även av dem, som bodde vid
fiskelägena å Listerlandet m. fl. platser. Erfarenheten hade också direkt
visat, att utrymmet för närvarande vore alltför knappt.

Då hamnen enligt beslutet den 12 maj 1927 i avseende på större repara -

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

3

tions- och underhållsarbeten vore likställd med statens fiskehamnar, syntes
det mest konsekvent, att hamnen även i avseende på nu avhandlade arbeten
och helst i sin helhet betraktades såsom en statens fiskehamn och såsom
sådan hänfördes till grupp I.

I anslutning härtill har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen, att uppmuddring av Hanö fiskehamn skulle utföras med till
grupp I anslagna medel och i enlighet med förenämnda plan, under villkor
att intressenterna bidroge med 6,048 kronor.

Beträffande medelsbehovet för arbeten inom fiskehamnsgruppen I
anför styrelsen huvudsakligen följande:

Kronor

Behållningen å anslaget hade den 30 juni 1929 utgjort i avrundat tal 68,000
Örn härtill lades det för budgetåret 1929/1930 beviljade beloppet ... 90,000,

erliölles det för nämnda budgetår disponibla beloppet ..................... 158,000.

Kronor

Härav beräknades åtgå till färdigställande av Löruddens hamn 19,000

till färdigställande av Gnisvärds hamn .................................... 118,000

samt kostnader för styrelsens hamnavdelning...................... 18,000 - qqq

Således kunde beräknas återstå till nya företag.................................... 3,000.

Den för hamnen vid Torekov beräknade kostnaden uppginge till 336,000
kronor, vartill intressenterna skulle bidraga med 5,000 kronor. Till Torekovs
hamn erfordrades alltså av statsmedel 331,000 kronor eller, med frånräknande
av den beräknade reservationen å 3,000 kronor, ett belopp av
328,000 kronor.

Under förutsättning att byggandet av hamnarna vid Uyxelkrolc och Ut/dipporna
beslutades, syntes båda dessa företag kunna och ''böra igångsättas
år 1931, och därvid beräknades före den 1 juli 1931 åtgå tillsammans 120,000
kronor, varav cirka 25,000 kronor kunde väntas inflyta av bidragen från
intressenterna och 95,000 kronor folie på statens del.

Under förutsättning att uppmuddring av Hanö hamn beslutades och att
detta arbete hänfördes till statens fiskehamnar, grupp I, erfordrades härför
ett belopp av 37,000 kronor.

Till dessa belopp bomme kostnaderna för styrelsens hamnavdelning underbudgetåret
1930/1931, vilka i den mån de ej utginge av andra byggnadsmedel
än de till grupp I anslagna torde uppgå till i runt tal 18,000 kronor.

För utförande av till grupp I hörande fiskehamnar skulle enligt denna
beräkning för nästkommande budgetår erfordras ett belopp av 480,000 kronor.

I förevarande skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidare omnämnt,
att reparation och ombyggnad av Kiviks hamn i Kristianstads
län erfordrades samt att medel för de arbeten, som avsåge ombyggnad
av viss del av hamnen, borde utgå av anslag till statens fiskehamnar inom
grupp I.

I särskild skrivelse den 9 november 1929 har styrelsen sedermera framlagt
närmare förslag och kostnadsberäkning i denna fråga, varvid styrelsen
anfört huvudsakligen följande:

Kajen ifraga hade en längd av 210 meter och vore i hela sin utsträckning
numera så illa medfaren, att den icke kunde oförändrad bibehållas.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Emellertid vore kajlängden mycket större än behövligt, varför kajen icke
behövde ombyggas i sin helhet. Efter prövning av förhandenvarande behov
ansåge styrelsen en kajlängd av 80 meter vara för trafiken tillräcklig. Endast
denna längd av kajen behövde således ombyggas, under det att för återstoden
endast en konservering av underbyggnaden erfordrades. Vid ombyggnaden
av nämnda kaj sträcka borde densamma också förstärkas genom
användande för övervattendelen av mera beständigt material — sten eller
betong — eller genom utbyte av den befintliga träspåntskonstruktionen mot
en järnspånt. Båda dessa konstruktioner droge nästan lika kostnad. Att
dylikt material ej tidigare använts berodde därpå att träkajerna redan funnits,
när hamnen år 1913 övergått i statens ägo, samt att desamma såsom varande
i något så när gott stånd då endast reparerats i erforderlig mån.
Övervattenskonstruktioner i trä förekomme eljest icke i statens fiskehamnar
i konstruktionsdelar av större betydelse.

För nu avsedda varaktigare, konstruktion borde, i analogi med vad eljest
tillämpades, användas byggnadsmedel och icke underhållsmedel.

Kostnaderna för ombyggnaden med förstärkning av 80 meter kaj beräknades
till 42,000 kronor.

Övriga delar av nu ifrågavarande kaj hade styrelsen avsett att tillsvidare
avplanera från den i vattenbrynet avtagna kajspånten med slänt upp till
kajplanet. För detta arbete liksom för reparation av en kajsträcka på insidan
av norra vågbrytaren borde användas underhållsmedel.

Med inräknande av det till förevarande ombyggnadsarbete beräknade beloppet
skulle anslag till fiskehamnsbyggnader inom grupp I enligt styrelsens
förslag erfordras med tillhopa 522,000 kronor.

Yidkommande de återstående hamnarna inom fiske hamnsgrupp en II
(muddringshamnar) har styrelsen i sin skrivelse den 5 september 1929 anfört
huvudsakligen följande:

Arbetena vid Bergö och vid Marvilis grumlan påginge samt syntes på båda
platserna bliva avslutade år 1929. — Arbetena vid Stor-Rebben hade utförts
utom en i planen ingående fördjupning av hamnen, vilket arbete beräknades
bliva utfört, när statens muddringsattiralj bleve ledig för ändamålet efter
firllbordandet av muddringar vid de mellan Bergö och Stor-Rebben belägna
arbetsplatserna, vilket beräknades inträffa under budgetåret 1930/1931. I
samband med detta muddringsarbete vore avsett att utföra en upprensning
av norra inloppet till hamnen, som vore ofarbar med de större båtar, fiskarena
numera anskaffat. Detta arbete innebure visserligen en utvidgning av
planen, vilken dock ej behövde medföra, att den för anläggningen beräknade
kostnaden överskredes. — Omedelbart före detta arbete hade det varit meningen
att utföra fördjupningen av Rönnskärs hamn, för den händelse markfrågan
kunde ordnas, vilket ännu icke vore fullt klart. Möjligen kunde arbetet
bliva utfört i samband med av lotsstyrelsen planerade arbeten på
platsen, i vilket fall det skulle bliva fullbordat redan år 1929. I fråga örn
fiskehamnen vid Grisslan hade underhandlingar angående markfrågorna nyligen
framskridit så långt, att arbetena därstädes med det snaraste syntes
kunna igångsättas. Däremot mötte alltjämt stora svårigheter för ordnandet
av markfrågan för hamnen vid Skeppsviken. — Utvidgningen av Hönö-Klåva
hamn vore under år 1929 påbörjad.

För utförandet av de till grupp II hörande hamnarna hade åren 1921 och
1922 anslagits 1,250,000 kronor, varav emellertid åren 1924—1927 anvisats
dels 147,700 kronor till förbättrandet av Baskemölla hamn och dels 450,000

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

o

kronor till fiskehamnar inom grupp I, varigenom anslaget till grupp II
minskats till 652,300 kronor. Emellertid hade 1929 års riksdag anvisat
ytterligare 200,000 kronor till fullbordande av hamnarna inom gruppen, vilket
senare tilläggsanslag nödvändiggjorts av den särskilt beslutade större utvidgningen
av Hönö-Klåva fiskehamn.

Arbetena å vissa till gruppen hörande hamnar hade fördyrats, dels beroende
på att bottnen i en del fall visat sig vara hårdare än beräknat och
dels på grund av ihållande stormar, som omöjliggjort eller försvårat muddringsmaterielens
planmässiga användning. Å andra sidan syntes möjligen
någon av hamnarna Skeppsmalen och Rönnskär icke komma att utföras,
varigenom fördyringarna ungefärligen skulle uppvägas. När de totala fördyringarna
och arbetsinskränkningarna kunde närmare fastställas, skulle styrelsen
inkomma med uppgift härom och framställning örn eventuellt nödvändigt
anslag för hamnarnas fullbordande.

För budgetåret 1930/1931 har styrelsen ej ansett något anslag till fiskeliamnsgruppen
II vara behövligt.

Alltsedan år 1900 har, enligt vad departementschefen framhållit, spörsmålet
örn förbättrade hamnanordningar vid Torekov vid upprepade tillfällen
varit föremål för behandling, varvid såväl fiskehamns- som nödhamnssynpunkter
kommit till uttryck. En utförlig redogörelse för frågans tidigare
behandling återfinnes i 1921 års statsverksproposition, sjätte huvudtiteln,
punkten 23. Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelser den
31 augusti 1926 och den 30 augusti 1927 gjort framställning örn anslag till
förevarande hamnanläggnings utförande enligt en inom styrelsen upprättad,
i viss mån förenklad plan för en beräknad kostnad av 356,000 kronor, föreslog
Kungl. Majit i 1928 års statsverksproposition riksdagen besluta, att en
hamnanläggning vid Torekov under vissa villkor skulle komma till utförande
inom fiskehamnsgruppen I efter de i samma grupp befintliga hamnbyggnaderna
vid Rörudden och Gnisvärd. Departementschefen anförde i ämnet
bland annat, att han funne behovet av en förbättring i hamnförhållandena
i Torekov vara tillräckligt styrkt. Riksdagen biföll Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Genom beslut den 20 april 1928 har Kungl. Majit fastställt plan för den
sålunda avsedda hamnanläggningen vid Torekov. Arbetet med densamma
har likväl ännu ej igångsatts, och medel härför hava hittills ej kunnat beredas
inom anslaget till statens fiskehamnar. Frågan örn arbetets påbörjande
var emellertid föremål för en interpellation vid 1929 års riksdag.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 5 september
1929 gjort framställning örn medel för arbetenas igångsättande under nästkommande
budgetår — därvid kostnaden, efter uteslutande av tidigare förutsatt
kajanläggning, angivits till 336,000 kronor — har den huvudsakligen
för flera år sedan verkställda utredningen i vissa hänseenden kompletterats.

Sålunda har lantbruksstyrelsen den 16 november 1929 avgivit utlåtande
i ämnet samt därvid överlämnat yttranden av länsstyrelsen i länet, lotsstyrelsen
— som hört lotskaptenen i södra lotsdistriktet — chefen för marinstaben
samt fiskeriiutendenten i södra distriktet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Länsstyrelsen Ilar anfört, att länsstyrelsen ansåge beliövligheten av en ny
hamn i Torekov vara alldeles uppenbar. Under tiden sedan år 1900, då,
fragan härom först tagits upp, hade också så många och enstämmiga uttalanden
i denna riktning förekommit, att någon tvekan knappast borde
kunna finnas.

Lotsstyrelsen har överlämnat dels en av lotskaptenen i södra lotsdistriktet
\ erkställd utredning i ämnet, dels ock en inom styrelsen upprättad uppgift
enligt den officiella statistiken å sjöolyckor vid eller i närheten av Torekov
under åren 1909—1928. Under åberopande av dessa utredningar har styrelsen
anfört, att styrelsen funne behovet av den föreslagna hamnanläggningen,
i vad anginge densammas betydelse som skydds- och nödhamn, till
fullo styrkt.

Cliefen för marinstaben har anfört, att hamnanordningen i fråga visserligen
icke syntes ur direkt sjöförsvarssynpunkt vara av större betydelse såsom
skydds- och nödhamn men att det ändock syntes vara av en viss vikt, att
densamma komme till stånd, då därigenom levnadsbetingelserna för en del
av den även för flottan värdefulla fiskarbefolkningen å rikets västkust skulle
förbättras.

I nder hänvisning till här berörda handlingar samt till det av fiskeriintendenten
i södra distriktet avgivna yttrandet har lantbruksstyrelsen för
egen del yttrat huvudsakligen följande:

Yad anginge frågan, i vad mån hamnens nuvarande beskaffenhet kunde
anses olämplig med hänsyn till det fiske, som för närvarande bedreves, finge
styrelsen i likhet med fiskeriintendenten framhålla, att det nuvarande fisket
vid Torekov endast kunde bedrivas i den omfattning, som hamnen medgåve.
På grund av hamnens bristfälliga beskaffenhet kunde fiske sålunda bedrivas
endast med små båtar, odugliga för fiske ute till havs. I den nuvarande
inre hamnen kunde endast ligga båtar med högst 5 ä 6 fots djupgående,
alldenstund djupet i denna hamn i dess djupare delar endast uppginge till
5 ä 6 fot vid medelvattenstånd. Utanför den inre hamnen kunde båtar icke
förläggas, enär den gamla vågbrytaren vore raserad.

Aven för det nuvarande fisket kunde hamnen sägas vara otillräcklig, dels
emedan den måste lämna plats även för mindre fraktskutor, dels ock emedan
densamma på grund av vågbrytarens rasering och inloppets ringa djup vore
omöjlig att angöra i storm. 1 varje fall kunde fisket med nuvarande hamnförhållanden
icke bliva större än vad det nu vore, och örn hamnen icke
komme att förbättras och utvidgas, hade man anledning befara, att fisket
komme att gå mer och mer tillbaka. Yid det av länsstyrelsen anordnade
mötet med ortsbefolkningen den 11 november 1929 hade ock uppgivits, att
många personer emigrerat, emedan de bristfälliga hamnförhållandena ej medgåve
ett tidsenligt fiske.

Det nuvarande fiskets omfattning framginge av vissa vid styrelsens utlåtande
fogade sammanställningar efter primäruppgifter för fiskeristatistiken.
I dessa hade antalet fiskare och båtar vid Torekov under år 1928 upptagits
på följande sätt:

15 yrkesfiskare 6 däckade båtar med motor
1 däckad båt utan »

17 binäringsfiskare 3 öppna båtar med »

7 » » utan »

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

i

Sammanlagda värdet å båtarna bade uppgivits till 16,500 kronor.

För fisket vid Torekov bade upptagits ett fångstvärde åren 1924—1928 av
respektive 16,106, 18,787, 7,695, 11,540 oell 12,024 kronor.

Emellertid syntes, enligt vad som upplysts vid nyssnämnda möte, denna
statistik icke vara fullt tillförlitlig. Sålunda bade fångstens storlek och värde
påståtts vara avsevärt större lin vad statistiken uppvisade. Det bade vidare
uppgivits, att det för närvarande i Torekov funnes 29 yrkesfiskare och 10
fiskare, som jämte fiske utövade annat yrke, samt att det funnes 7 större
och 6 mindre motorbåtar samt 5 snipor, vilka användes till fiske. De större
båtarna bade ett djupgående av 5 ä 6 fot.

För att fisket i Torekov skulle kunna gå framåt, måste det förläggas till
platser ute på öppna havet oell fiskeresorna utsträckas över flera dagar.
Härför erfordrades större båtar och sådana kunde icke komma till användning,
så länge det icke funnes en hamn, som kunde taga emot dessa och
erbjuda dem skydd.

Torekov måste sägas hava ett för större fiske fördelaktigt läge. I södra
Kattegatt funnes god tillgång på fisk av olika slag. Fiskare från olika delar
av Sveriges västkust, t. ex. ''Bohuslän och Båå, ävensom från Danmark och
Tyskland bedreve där fiske. Särskilt kunde fisket efter sill, torsk och kolja
vissa år giva goda resultat. Örn lämplig hamn funnes i Torekov, skulle goda
förutsättningar finnas för ett uppsving i fisket därstädes. En sådan hamn
skulle få betydelse även för de fiskare från andra delar av västkusten, som
fiskade i södra Kattegatt. Yid Hallands Väderö kunde icke erhållas pålitligt
skydd, och i Halmstads hamn, där skydd visserligen kunde erhållas, kunde
fisken icke hållas levande i båtens damm.

De skäl, som föranlett väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen
oell särskilt tillkallade sakkunniga att i deras den 15 februari 1924
avgivna utredning föreslå anläggande av en fiske- och nödhamn vid Torekov,
ägde sålunda alltjämt giltighet.

Departementschefen har, vidkommande behovet av anslag för budgetåret
1930/1931 för statens fiskehamnar, anfört följande:

> Yad först angår frågan örn förbättring av hamnförhållandena vid Torekov,
synes mig den nu verkställda förnyade utredningen i denna fråga hava bestyrkt
den uppfattning örn behovet av sådan förbättring, vilken legat till
grund för statsmakternas år 1928 fattade beslut angående hamnanläggning
därstädes. Då de till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader, vilka
enligt tidigare beslut skola föregå anläggningen vid Torekov, numera nalkas
sin fullbordan, torde därför medel nu böra beredas för sistnämnda anläggning.

Med anledning av vad i länsstyrelsens yttrande anförts rörande ett nytt
projekt, avseende viss inskränkning i det tidigare godkända förslaget rörande
denna anläggning, får jag emellertid omnämna, att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
efter av mig under hand gjord anmodan, upptagits till
övervägande, huruvida icke de i nämnda förslag avsedda åtgärderna skulle
kunna uppdelas på två särskilda byggnadsstadier i syfte att nedbringa det
omedelbara medelsbehovet samt att låta en fortsatt utbyggnad av hamnen
bliva beroende av utvecklingen av fisket på platsen och därunder vunnen
erfarenhet om behovet av ytterligare anordningar. Härom pågår för närvarande
undersökning inom styrelsen. Möjlighet synes mig böra hållas
öppen till den jämkning i den år 1928 fastställda planen, som vid denna
undersökning kan finnas lämplig. Därest riksdagen icke har något att däremot
erinra, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit frågan örn

8

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

[ Utskottets
yttrande.

dylik jämkning. Då det torde vara att förvänta, att förslag i ämnet från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommer inom den närmaste tiden, torde
emellertid riksdagens vederbörande utskott sannolikt bliva i tillfälle att taga
del av detta förslag. Det tidigare stadgade villkoret örn kostnadsbidrag från
intressenterna på orten synes även vid eventuell jämkning i planen böra
behållas oförändrat.

Av de övriga till statens fiskehamnar hörande företag, beträffande vilka
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gjort framställning, synes mig ombyggnaden
av viss del utav Kiviks hamn i första hand bora komma till utförande.
Mot härutinnan framlagt förslag och kostnadsberäkning finner jag
ej anledning till erinran. Till frågan örn medel för de reparationsarbeten
å förevarande hamn, vilka avsetts att bekostas med underhållsanslag, återkommer
jag längre fram vid behandling av anslaget till underhåll av fiskehamnar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vid sin anslagsberäkning utgått
från, att hamnanläggningen vid Torekov skulle i sin helhet utföras under
nästkommande budgetår. Då jag av statsfinansiella skäl icke kan till statens
fiskehamnar för nämnda budgetår tillstyrka högre anslagsbelopp än

200,000 kronor, nödgas jag emellertid föreslå, att kostnaderna för berörda
anläggning, även örn arbetet på antytt sätt skulle kunna begränsas, fördelas
på två budgetår. Av det tillstyrkta anslagsbeloppet, 200,000 kronor, torde
böra avses för ombyggnadsarbetena i Kivik 42,000 kronor, till kostnader för
styrelsens hamnavdelning 18,000 kronor samt till arbetena vid Torekov återstoden
eller 140,000 kronor.

Vid den ståndpunkt, jag sålunda intagit, finner jag ej erforderligt att nu
taga ställning till de övriga förslag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagts. Med avseende å den redan beslutade fiskehamnen vid Byxelkrok
anser jag mig emellertid här böra omnämna, att beträffande denna anläggning
ifrågasatts en uppdelning av de i den senast uppgjorda planen avsedda arbetena
på två särskilda utbyggnadsstadier, av vilka det första överslagsvis beräknats
draga en kostnad av 170,000 kronor.»

Hamnen vid Torekov är enligt en år 1926 upprättad plan beräknad att
kosta 336,000 kronor eller, med tillägg för en ny kajsträcka, 356,000 kronor.
Detta förslag omfattar vågbrytare från land ut till s. k. Hamnaskär med en
höjd av 3 meter över medelvattenstånd, en förlängning av densamma i ostlig
riktning cirka 70 meter samt uppmuddring av inseglingsrännan och den
av vågbrytaren omgivna bassängen till 3.6 meters djup. Någon förbättring
av den redan nu befintliga inre hamnbassängen ingår ej i nämnda plan.
Emellertid har inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetats ett mera
begränsat förslag till ett första utbyggnadsstadium, dragande en beräknad
kostnad av cirka 230,000 kronor. Nämnda förslag innefattar byggnad av en
vågbrytare ut till Hamnaskär med en höjd av 3 meter närmast land men
allenast en meter i sin yttre del; med anläggningen av tvärarmen i ostlig
riktning skulle däremot tillsvidare anstå. Därjämte förutsättes uppmuddring
av den nuvarande inre hamnbassängen samt anläggning av en brygga i hamnens
yttre del.

Med hänsyn till den ringa trafik, som torde vara att påräkna i den blivande
hamnen, måste ett nedbringande av byggnadskostnaderna anses önskvärt.
Utskottet vill därför tillstyrka, att hamnen anlägges efter den av väg -

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

9

oell vattenbyggnadsstyrelsen nu senast framlagda mera begränsade planen,
dock med iakttagande att vågbrytaren i dess yttre del utföres till en höjd
av minst 2 meter över medelvattenstånd med därav följande utökad bredd
och styrka. Kostnaden för denna förstärkning av vågbrytaren, som upplysts
vara önskvärd för att den skall lämna tillräckligt skydd mot sjön, jämte
andra möjligen erforderliga ytterligare arbeten, torde ej behöva belöpa sig
till mer än cirka 30,000 kronor, vadan alltså sammanlagda byggnadskostnaden
ej skulle behöva överstiga 260,000 kronor.

Den motionsvis begärda uppmuddringen av Hanö hamn, för vilken kostnaden
beräknats till 43,200 kronor, varav a staten skulle falla 37,000 kronor,
har utskottet ansett böra redan under allra närmaste tiden komma till utförande.
Utskottet tillstyrker, att av det av Kungl. Majit begärda anslaget
av 200,000 kronor ett belopp av 37,000 kronor avses för detta ändamål.

Undei'' åberopande av vad utskottet sålunda anföi*t, far utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande förslag
och de av herrar Clemedtson, Jönsson i Boa m. fl. samt
Hällgren och Törnkvist i Karlskrona i ämnet väckta motionerna
(I: 27 och II: 59 samt 62), må till statens fiskehamnar för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000
kronor.

2:o) Kungl. Majit har vidare (punkt 27) föreslagit riksdagen att till stats- j^''dda
understödda fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reserva- ''^hamnar.
tionsanslag av 250,000 kronor. [27.]

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 125—127 av åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
116, av herr A. Sundberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 88,
av herr O. N. Olsson i Broberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte för
statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 300,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
xxtskottet hänvisa till motionerna.

För budgetåret 1929/1930 har för ändamålet anvisats ett anslag av 250,000
kronor.

I sin skrivelse den 5» september 1929 har väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår
anfört huvudsakligen följande.

Bland de företag, som under år 1929 erhållit statsbidrag, funnes 5 företag,
i fråga örn vilka de beviljade statsbidragen avsåge endast de i första
hand nödvändiga arbetena för respektive hamnar. Till dessa hamnarbeten
erfordrades ytterligare statsbidrag med 304,465 kronor.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

I den skrivelse den 5 juni 1929, som legat till grund för Kungl. Maj:ts
beslut den 5 juli 1929, hade styrelsen omnämnt ett antal hamnar (Vejby,
Sandskär, Brändöskär, Galtabäck, Fölö, Rönnäng, Brantevik, Viken, Vallette
och Skillinge), beträffande vilka intressenterna i flertalet fall redan avlämnat
vederbörliga förbindelser att uppfylla gällande föreskrifter för erhållande av
statsbidrag. Det erforderliga bidraget för dessa företag skulle utgöra
1,054,956 kronor.

I samma skrivelse hade styrelsen omnämnt ett flertal hamnar i Göteborgs
och Bohus län (Hyppeln, Rörö, Vrångö, Fiskebäck, Björkö, Klädesholmen,
hjörn elial v, Skalhamn och Stora Kornö), beträffande vilka snarast inväntades
fullständiga ansökningshandlingar angående statsbidrag. För dessa hamnar
beräknades ett statsbidrag av i runt tal 575,000 kronor.

Hela det sålunda angivna anslagsbehovet skulle uppgå till 1,934,421
kronor.

Till undvikande av en allt mera stegrad stockning av i avvaktan på statsbidrag
vilande och av bifall förtjänta ansökningar syntes det vara i hög grad
pakallat att företaga en i avsevärd man effektiv ökning av ifrågavarande anslag,
så mycket mera som man till framtvingande av en sundare inriktning av
vederbörande befolknings intresse i företagen under senare år avsiktligt sökt
överföra tyngpunkten av hamnbyggandet i fråga örn vanliga fiskehamnar från
de rena statshamnarna till de statsunderstödda, till vilkas utförande intressenterna
måste i någon mån ekonomiskt bidraga.

På grund av vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som förklarat sig anse, dels att hamnförbättringar till nyss angivna omfattning
borde kunna verkställas inom loppet av 5 år och dels att hänsyn
även måste tagas till den därutöver alltjämt fortgående tillströmningen av
nya framställningar örn statsbidrag — hemställt, att till utförande av statsunderstödda
fiskehamnar måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra
reservationsanslag av 500,000 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 23 september 1929 har vidare
länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län, under framhållande av det stora behovet
av hamnanläggningar eller hamnförbättringar i länet, betonat angelägenheten
av ökade medel till hamnbyggnadsarbeten inom länet samt hemställt,
att ett belopp, icke understigande 300,000 kronor, måtte av Kungl.
Majit äskas för budgetåret 1930/1931 till statsunderstödda fiskehamnar.

Departementschefen Ilar anfört följande:

> Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, har man under
senare år avsiktligt sökt överföra tyngdpunkten i fråga örn fiskehamnsbyggandet
från de rena statshamnarna till statsunderstödda hamnar. Denna
utveckling, som på sätt jag också i 1929 års statsverksproposition antydde,
synes påkallad med hänsyn till önskvärdheten av att kostnaderna för fiskehamnsanläggningarna
till skälig del bestridas av intressenterna, torde komma
att medföra, att statens bidrag till nya fiskehamnar och förbättringar av
äldre hamnar för framtiden i regel komma att utgå från nu förevarande
anslag. Det vore därför önskvärt att för nästkommande budgetår kunna
vidtaga någon höjning av anslaget. Av statsfinansiella skäl måste jag dock
stanna vid att förorda ett oförändrat anslagsbelopp av 250,000 kronor.»

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

11

Även med behjertande av de syften, ifrågavarande anslag till statsunderstödda
fiskehamnar avser att tjäna, kan utskottet dock ej tillstyrka, att för
ändamålet för nästkommande budgetår anvisas ett högre anslag än det i
statsverkspropositionen beräknade.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majlis förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Sundberg m. fl. och Olsson
i Broberg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 116 och II: 88),
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till statsunderstödda
fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

3:o) Kungl. Majit har ytterligare (punkt 28) föreslagit riksdagen att till
handelshamnar och farleder för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 127 och 128 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet behandlat de av departementschefen
(sid. 136 av statsrådsprotokollet) anmälda förslagen, som angå dels
inomskärsfarleder Kamsvikskilen—Ålstenshamn samt vid Hus- och Grindholmarna
i Göteborgs och Bohus län, dels ock farleden förbi Långören till
Torliamnsfjärden i Blekinge län, rörande vilka förslag väckts följande motioner,
nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 46, av herr A. Sundberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr
97, av herr J. W. Mårtensson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte till
påbörjande av inomskärsfarled mellan Bamvikskilen och Ålstenshamn för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett anslag av 500,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Törnkvist i Karlskrona
och E. Hällgren väckt motion, nr 63, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att för uppmuddring till ett djup av 3.6 meter och en bottenbredd
av 20 meter av farleden förbi Långören till Torhamnsfjärden i Blekinge skärgård
samt uppförande därstädes av nödiga fyrar anvisa ett extra reservationsanslag
av 95,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

För innevarande budgetår utgör ifrågavarande anslag 250,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beräknat, att för budgetåret 1930/1931
skulle erfordras ett anslag av i runt tal 500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt vad inhämtade upplysningar giva vid handen, lärer man hava att
räkna med, att ax-betena med anläggning av djuphamn vid Köping komma
att igångsättas före den tidpunkt, intill vilken uppskov med arbetenas på -

Utskottets
yttrande.

Handelshamnar
och
farleder.

[28.]

12

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

börjande av Kungl. Maj:t medgivits eller den 1 juni 1930. I följd härav
torde medel nu böra beräknas för en del av det statsbidrag, som beviljats
för berörda arbeten. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit
torde det totala bidragsbeloppet, 333,000 kronor, kunna fördelas på tre
budgetår. För budgetåret 1930/1931 bör därför beräknas ett belopp av i
avrundat tal 110,000 kronor.

I övrigt lärer medelsbehovet under förevarande anslag för nästkommande
budgetår böra i första hand beräknas med utgångspunkt från att möjlighet
beredes till fullföljande av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omnämnda,
redan igångsatta hamnbyggnadsföretagen vid Borgholm, Mörbylånga och
Degerhamn. För säkerställande av bidragen till dessa arbeten kräves ett
belopp av omkring 184,000 kronor.

Av vad nu anförts framgår, att en ökning av anslaget till förevarande
ändamål för nästkommande budgetår är erforderlig. Av statsfinansiella skäl
kan jag emellertid icke tillstyrka, att medel i den omfattning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit skulle avses till nya, ännu icke beslutade företag.
Anslagsbeloppet synes mig böra begränsas till 300,000 kronor, vilket innebär
att till bidrag för ännu icke beslutade arbeten skulle, inberäknat för närvarande
odisponerad del av anslaget, stå till förfogande en summa av omkring

22.000 kronor.»

Beträffande ovan nämnda frågor örn vissa farleder i Göteborgs och Bohus
län samt i Blekinge län inhämtas av statsrådsprotokollet följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — som genom beslut den 20 april 1928
anbefallts verkställa omarbetning av ett tidigare upprättat förslag rörande
inomskärsfarleder mellan Göteborg och Strömstad, vilket förslag omnämnts
i 1928 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 24) — har i
skrivelse den 18 oktober 1929 gjort hemställan örn anslag å 500,000 kronor
till påbörjande å sträckan Kamsvikskilen—Alstenshamn samt vid Hus- och
Grindholmarna av arbeten å farlederna enligt ett genom styrelsens försorg
uppgjort omarbetat förslag, vilket i sin helhet beräknats draga en kostnad
av 4,867,500 kronor, varav å nu ifrågavarande arbeten belöper tillhopa

1.627.000 kronor. I samma ämne har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län gjort framställning i skrivelse den 7 september 1929.

Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 5 september
1929 med anslagsäskanden för budgetåret 1930/1931 hemställt örn anslag för
verkställande av upprensning av samt åstadkommande av fyrbelysning i farleden
förbi Långören till Torhamnsfjärden i Karlskrona skärgård, i vilket
ärende yttranden avgivits av länsstyrelsen i Blekinge län, kommerskollegium,
lotsstyrelsen och chefen för marinstaben.

Departementschefen har beträffande dessa frågor anfört följande:

»Här berörda frågor synas icke nu kunna göras till föremål för framställning
till riksdagen. Ett genomförande av det i och för sig behjärtansvärda
förslaget rörande inomskärsfarleder mellan Göteborg och Strömstad är på
grund av de stora anslagskrav, som därav måste föranledas, under nuvarande
förhållanden icke möjligt. Vad angår frågan om upprensning av farleden
förbi Långören till Torhamnsfjärden, synes denna fråga icke kunna
upptagas till prövning utan viss ytterligare utredning, varvid spörsmålet
torde få ställas i samband även med andra hamn- och farledsfrågor beträffande
Blekinge län.»

13

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag om anvisande av
ett anslag av 300,000 kronor till hamnar och farleder.

I väckta motioner har framförts ett för bohuslänska kustfarten synnerligen
betydelsefullt spörsmål, avseende framdragning av en 4.7 km. lång,
till största delen sprängd eller grävd inomskärsfarled Kungshamn—Ramsvikskilen,
varigenom fartygen skulle kunna undvika den i storm synnerligen
riskfyllda Sotefjorden. Kostnaderna för de därmed sammanhängande
arbetena kunna enligt ett kostnadsförslag, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndi
gande upprättat under år 1929, uppskattas till cirka 1,600,000 kronor. Härvid
har räknats med ett bottendjup av 3.6 meter i stället för det högre
bottendjup av 4.8 meter, som legat till grund för ett tidigare år 1918 uppgjort
förslag.

För egen del får utskottet erinra, att förevarande förslag framkommit i
anledning av en av 1913 års riksdag begärd allmän utredning av frågan örn
förbättring av inomskärsfarlederna utmed bohuslänska kusten. Här avsedda
farledssträcka Kamsvikskilen—Ålstenshamn ingår som ett självständigt led
i en större plan till farledsförbättringar i Bohuslän.

För bohuslänska fisket anses vara av största vikt att fångsterna kunna
utan hinder av storm eller sjögång snabbt transporteras till avsättningsorterna
i land. Även de ofta små och tungt lastade fartyg, som föra sten
från granitbrotten till lämplig utskeppningshamn, äro i hög grad beroende av
att i hårt väder kunna undvika gång utomskärs. Från dessa utgångspunkter
har länsstyrelsen ansett sig kunna vitsorda det verkligt trängande behovet
av ifrågavarande farled innanför Boten.

Att, på sätt motionärerna hemställt, riksdagen nu skulle fatta beslut örn
arbetenas igångsättande och anvisa anslag härtill, kan utskottet dock ej tillstyrka.
Tvekan måste sålunda alltjämt göra sig gällande, huruvida farleden
bör utföras med det nu senast föreslagna begränsade vattendjupet av 3.6
meter eller till större djup. Från kustångbåtsfartens sida har för utskottet
framhållits, att på ifrågavarande del av kusten även pågår en jämförelsevis
livlig reguljär ångbåtsfart, för vilken passagen över Soten bereder stora
risker och olägenheter. Ovannämnda mindre djup av 3.6 meter vore emellertid
otillräckligt för de ångbåtar, som gå i dylik reguljär fart. Det för
deras del erforderliga större djupet av 4.5 meter medförde visserligen en
merkostnad av cirka 400,000—500,000 kronor. Endast örn farleden anlades
med detta större djup bleve den dock av verklig betydelse för sjöfarten.
Enligt utskottets mening tarvas ytterligare övervägande av detta spörsmål
med hänsynstagande bland annat till de ökade farledsinkomster, som kunna
vara att påräkna genom att farleden tilltages enligt detta större utbyggnadsalternativ.
Utan att finna någon förnyad framställning i ämnet från riksdagen
nu erforderlig vill utskottet dock förutsätta, att de ytterligare utredningar,
som i nu angivna avseende och möjligen i övrigt tarvas för ett slutligt
ståndpunktstagande till frågan, skola utan dröjsmål låta sig verkställa, så
att förslag örn möjligt kan framläggas för nästkommande års riksdag.

Utskottets
yttrande.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Motionsvis har vidare framförts ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
år 1929 framlagt förslag örn uppmuddra^ av farleden förbi det vid Blekinges
sydöstra udde belägna Långören till Torhamnsfjärden samt i samband därmed
nämnda farleds förseende med fyrbelysning. Huvudsyftet härmed
är att underlätta inseglingsmöjligheterna till Torhamn sfjärden, som erbjuder
goda skyddsmöjligheter vid stormar. Inräknat kostnaderna för fyrbelysning,
cirka 15,000 kronor, hava kostnaderna för en farled med ett djup
av 3.6 meter och en bottenbredd av 20 meter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppskattats till 95,000 kronor. Lotsstyrelsen har ansett, att farledens
breddning till 25 meter vore erforderlig.

För egen del vill utskottet framhålla, att bristen på nödhamnsmöjligheter
a denna av havsfiskare och andra sjöfarande livligt trafikerade del av svenska
östersjökusten för närvarande är synnerligen påtaglig. Såsom i motionerna
närmare belyses, utsättas de mindre fartyg, varom här i stor utsträckning
ar fråga, ofta för synnerligen ödesdigra påfrestningar och risker, när de hava
att under hårt väder antingen runda de yttre skären utanför Karlskrona
eller ock söka skydd långt upp mot Kalmarsund. I jämförelse med den
betydande ökning av skyddsmöjligheterna, som genom farledsförbättringen
skulle vinnas, måste enligt utskottets mening det härför erforderliga beloppet
få anses jämförelsevis måttligt.

Företaget torde dock hava den omfattning, att förslag härom bör avvaktas
från Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill kan utskottet ej tillstyrka, att
anslag redan nu anvisas, detta dock under framhållande att de ytterligare
utredningar, som kunna erfordras för frågans slutgiltiga bedömande, ej lära
behöva bliva mera vidlyftiga än att slutgiltigt beslut i frågan kan fattas vid
nästkommande års riksdag.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande
förslag, må till handelshamnar och farleder för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor;

b) att de av herrar Sundberg m. fl. och Mårtensson m. fl.
väckta motionerna (1:46 och II: 97) rörande inomskärsfarled
vid Sotefjorden må anses besvarade med vad utskottet ovan
anfört;

c) att den av herrar Törnkvist i Karlskrona och Hällgren
vackta motionen (II: 63) rörande en farled förbi Långören likaledes
må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

ITföZll ... 4:0) KungL. Mai:t har (Punkt 29) föreslagit riksdagen att till försöksarbeten

rensning av för upprensning av norra inloppet till Fårösund för budgetåret 19300 931
norra inloppet anvisa ett extra reservationsanslag av 65,000 kronor.

m Fårosund. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 129—134 av åberopade statsråds•
L^y-J protokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

15

Sundet mellan Gotland och Fårön, som i övrigt har avsevärd bredd och
djup, är i sin norra del sammanträngt till en smal ränna av omkring 600
meters längd med å grundaste stället allenast omkring 3 meters — vid lågvatten
blott 2.7 0 meters — djup. Även för fartyg med så ringa djupgående,
att genomfart är möjlig, försvåras navigeringen av den ofta starka ström,
som råder i sundet och vars hastighet vid vissa tillfällen kan stiga till 4
knop. Trafiken mellan Gotlands ost- och västkust samt mellan dess ostkust
och fastlandet är därför till stor del hänvisad att taga den icke obetydliga
och under ogynnsamma förhållanden riskabla omvägen norr örn Fårön.

Sedan länge har fråga förelegat örn upprensning av norra inloppet till
Fårösund.

Efter redogörelse för i ämnet gjorda framställningar och verkställda utredningar
har departementschefen anfört följande:

»Den trafik, som framförallt har intresse av Fårösundsleden, är dels den
gotländska kustfarten, dels den trafik, som förmedlar kalktransporterna från
kalkbrotten å Gotlands ostkust till avnämare å fastlandet — sockerfabriker,
trämasseindustrier och järnverk — särskilt i norra och mellersta Sverige.
Kalkexporten från Gotland uppgår till över 300,000 ton per år och besörj es
i stor utsträckning av pråmsläp, smärre äng- och motorfartyg samt segelfartyg
med eller utan hjälpmotor. Till stor del har detta tonnage ett djupgående,
som omöjliggör passerande av Fårösund. Trafiken är därför i avsevärd
utsträckning hänvisad till leden norr örn Fårön. Det därstädes belägna
Salvorev innebär emellertid stora faror för en sjöfart, som icke är av
den art, att den kan med fördel söka öppen sjö. Dessutom innebär användande
av leden norr örn Fårön en förlängning av färdvägen, för kustfarten
mellan östra och västra Gotland uppgående till mellan 50 och 60
kilometer och för pråmtrafiken till fastlandet — vilken söker sig in under
land snarast möjligt för att där fortsätta inomskärs — mellan 10 och 25
kilometer.

Fårösunds hamn är vidare av betydelse som nödhamn, framförallt för
seglare och smärre maskindrivna fartyg men även i viss mån för det större
tonnaget. Med hänsyn till det norra inloppets svårframkomlighet kan hamnen
emellertid icke utnyttjas som nödhamn i den utsträckning, som vore
önskvärd.

Otvivelaktigt skulle en upprensning av norra inloppet till Fårösund till
erforderligt djup bliva till stort gagn icke blott för kustfarten å Gotland
utan även för de stora kalktransporterna från Gotland till fastlandet, vilka,
såsom nämnts, nu till avsevärd del nödgas taga den icke obetydliga och
under ogynnsamma förhållanden riskabla omvägen norr örn Fårön. Det är
även ett behjärtansvärt önskemål att genom upprensningen kunna i större
utsträckning än nu kan ske utnyttja Fårösund som nödhamn.

Örn det också sedan länge varit välmotiverat att företaga en upprensning
av farleden, hava dock de synnerligen betydande kostnadsbelopp, som
det i ärendets tidigare skede gällt, föranlett att frågan måst undanskjutas.
Numera synes möjlighet föreligga att med anlitande av den för ändamålet
särskilt lämpade, kraftiga materiel, som står till vattenfallsstyrelsens förfogande,
utföra detta arbete. Därvid skulle kostnaderna för upprensning
till 5.5 meters djup och 45 meters bottenbredd enligt de beräkningar, som
gjorts av vattenfallsstyrelsen, kunna begränsas till 450,000 kronor, vartill
kommer ett belopp av 50,000 kronor för fyrbelysning. Frågan synes mig
därigenom hava kommit i ett sådant läge, att företagets genomförande

16

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Utskottets

yttrande.

Underhåll
av fiskehamnar.

[30.]

nu bör bringas under omprövning. För min del vill jag — efter att på
platsen Lava tagit del av förhållandena — på de skäl, som i det föregående
anförts, tillstyrka, att upprensningen av farleden kommer till utförande. Härvid
är givetvis en förutsättning, att de av vattenfallsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna
visa sig hållbara. Visserligen torde man kunna antaga, att
detta skall bliva fallet; med hänsyn till svårigheten att riktigt bedöma kostnaderna
för arbeten av nu ifrågavarande art torde likväl försiktigheten bjuda
att, såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, först utföra försöksarbeten i erforderlig
omfattning. Kostnaderna för dessa försöksarbeten hava av vattenfallsstyrelsen
beräknats till 65,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen har framhållit,
att de arbeten, som sålunda försöksvis skulle utföras, skulle komma till gagn
vid företagets fullföljande, oberoende av vilken arbetsmetod som i fortsättningen
kommer att tillämpas och vilka av de föreslagna dimensionerna å
farleden, som må bliva bestämda. Med hänsyn till sistnämnda omständighet
torde det icke vara erforderligt att nu taga ståndpunkt beträffande den bredd
och det djup, vartill farleden vid företagets fullföljande bör upprensas.

Det för försöksarbetena enligt uppgjorda kalkyler beräknade kostnadsbeloppet
har icke givit mig anledning till erinran.»

Genom utredningen i ärendet synes ådagalagt, att en upprensning av
norra inloppet till Fårösund är önskvärt främst av hänsyn till sjöfartens intressen.
I likhet med departementschefen anser utskottet dock försiktigheten
bjuda, att försöksarbeten först företagas i erforderlig omfattning. Vad
i avseende härå föreslagits, har ej givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må till försöksarbeten för upprensning av norra
inloppet till Fårösund för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 65,000 kronor.

5:o) Kungl. Majit har (punkt 30) föreslagit riksdagen att till underhåll av
fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

35,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 134—136 av åberopade statsrådsprotokollet.

För budgetåret 1929/1930 är för underhåll av fiskehamnar anvisat ett anslag
av 25,000 kronor.

I skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,
att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas
ett belopp av 40,000 kronor.

Därjämte har styrelsen i den under punkten Ilo) här ovan omnämnda
skrivelsen angående förbättring av hamnen vid Kivik meddelat, att styrelsen
avsåge att, förutom de under nyssnämnda punkt omförmälda ombyggnadsarbetena
å en del av kajen i hamnen, beträffande övriga delar av kajen med
en sammanlagd längd av omkring 130 meter utföra vissa reparationsarbeten.
Dessa kajdelar skulle sålunda avplaneras från den i vattenbrynet avtagna
kajspånten med slänt upp till kajplanet. Därjämte hade styrelsen för avsikt
att reparera en kajsträcka på insidan av hamnens norra vågbrytare. Till

Statsutskottets utlåtande Nr 167. 17

bestridande av kostnaderna bartor funne styrelsen medel från här ifrågavarande
anslag böra beräknas.

Departementschefen har anfört, att, då de ifrågasatta reparationsarbetena å
Kiviks hamn syntes böra komma till utförande och kostnaderna härför torde
bliva relativt stora, han ansett sig böra tillstyrka en ökning av anslaget för
nästkommande budgetår. Det syntes dock tillfyllest, att anslagsbeloppet höjdes
med 10,000 kronor till 35,000 kronor. Då, enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört, utgifterna å anslaget under innevarande budgetår väntades
uppgå till omkring 40,000 kronor, varvid en reservation till budgetåret
1930/1931 av omkring 7,000 kronor komme att uppstå, skulle sålunda medelstillgången
å anslaget för sistnämnda budgetår komma att ungefär motsvara
belastningen å detsamma under nu löpande budgetår.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till underhåll av fiskehamnar för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Bergqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, G. 1.
Asplund, C. A. Carlsson i Gävle, J. G. Walles, K. E. Andersson i Eliantorp och
K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, A. A:son Törnkvist i Karlskrona,
E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,
E. G. E. Eriksson i Stockholm, G. Persson i Falla och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Utskottets

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 74 käft. (Nr 107—168.) 109330 2