Statsutskottets utlåtande Nr 162.

1

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till anordnande
av en företagsräkning.

(3:e avd.)

Uti två likalydande, till statsutskottets förberedande behandling hänvisade
motioner väckta, den ena inom första kammaren, nr 44, av herrar Hj. von
Sydow och A. Thorberg samt den andra inom andra kammaren, nr 78, av
herrar C. Carleson och B. G. Prytz, har, under hänvisning till ett av kommerskollegium
framlagt förslag i ärendet, hemställts, att riksdagen måtte
för anordnande av en företagsräkning i huvudsaklig överensstämmelse med
av kommerskollegium framlagd plan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 65,000 kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Av kommerskollegium har i samråd med socialstyrelsen och statistiska
centralbyrån ingivits utredning och förslag angående anordnandet under
1931 av en företagsräkning, vilken skrivelse bilägges denna motion. Kommerskollegium
har däri hemställt örn äskande av medel för ändamålet å
riksstaten för 1930/1931. Då framställningen emellertid icke upptagits i
årets statsverksproposition, anse vi oss böra i denna ordning bringa densamma
under riksdagens prövning.

I fråga örn behovet av en företagsräkning, dess anordnande och kostnaderna
för densamma få vi hänvisa till kommerskollegii bilagda framställning.
Här må allenast ett par synpunkter understrykas.

Den bristande kännedomen om företagen, deras storlek, utrustning, verksamhet
utgör den kanske mest kännbara luckan i vår näringsstatistik. Företagsräkningen
utgör en ovärderlig komplettering av folkräkningen med självständiga
uppgifter av stor praktisk betydelse. Den bör enligt sakkunniga myndigheters
mening utföras i så nära anslutning som möjligt till folkräkningen.
Skall den ske vid den planerade tidpunkten, september 1931, måste förberedelserna
igångsättas redan före mantalsskrivningen i höst — en avsedd
provundersökning torde för övrigt böra utföras under denna sommar. Det
kan under sådana förhållanden icke vara rådligt att uppskjuta till nästa
riksdag prövningen av denna anslagsfråga, då detta med all sannolikhet
måste föra med sig ett framflyttande av företagsräkningen till ett senare
år. Därmed skulle det betydande värde, som ligger i företagsräkningens
och folkräkningens nära anslutning till varandra, förspillas.»

Den i motionen åberopade skrivelsen är såsom bilaga fogad vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 71 käft. (Nr 162—164). 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Utskottets

yttrande.

Då gagnet av en företagsräkning, anordnad enligt det förslag, kommerskollegium
framlagt och i motionerna åberopats, synes uppenbart och tidpunkten
för vidtagande av förberedande åtgärder i samband med den stundande
folkräkningen därjämte synes särskilt lämplig, anser sig utskottet —
ehuru ett ärende av denna natur i regel bör undergå Kungl. Maj:ts prövning,
innan det förelägges riksdagen — böra i så måtto biträda motionärernas
hemställan, att utskottet tillstyrker, att medel för möjliggörande av
uppgiftsinsamling enligt kommerskollegii förslag i samband med förberedelser
till folkräkningen nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Medel
torde ock till något mindre belopp böra tillhandahållas kommerskollegium
för verkställande av andra förberedelser, som icke tåla uppskov. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att förordna örn upphävande av gällande
föreskrift örn uppgiftsskyldighet för hantverk och handel. I övrigt förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t förelägger nästkommande års riksdag fullständigt
förslag angående utförandet av företagsräkningen.

Vad beträffar det vid bifall till utskottets förslag för budgetåret 1930/1931
erforderliga anslaget, har detta synts utskottet böra bestämmas till 25,000
kronor och erhålla extra reservationsanslags karaktär.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må i anledning av herrar von Sydows och
Thorbergs samt herrar Carlesons och Prytz’ förevarande
motioner, 1:44 och 11:78, för insamling av uppgifter och
påbörjande av andra förberedande åtgärder i syfte att anordna
en företagsräkning i huvudsaklig överensstämmelse
med av kommerskollegium avgivet förslag för budgetåret
1930/1931 under tionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Berqqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I. Asplund,
C. A. Carlsson i Gävle, J. G. Walles, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. TU. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A.
Ason Törnkvist i Karlskrona, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp,
O. E. F. Järte och G. Strindlund.

av herr Strindlund.

Reservation

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

3

Bil.

Stockholm den 23 december 1929.

Till Konungen.

Genom nådig skrivelse den 14 juni 1929 har Eders Kungl. Majit uppdragit
åt kommerskollegium att i samråd med statistiska centralbyrån
och socialstyrelsen utarbeta och inkomma med förslag till plan för anordnande
av en företagsräkning inom olika näringsgrenar, dock under
särskilt iakttagande av att kostnaderna för räkningen i största möjliga
utsträckning begränsas. Efter i ärendet hållna överläggningar med representanter
för Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksorganisation,
Stockholms handelskammare, Sveriges allmänna sjöfartsförening och
den socialekonomiska vetenskapen får kollegium i samråd med nämnda
båda ämbetsverk framlägga följande utredning och förslag i föreliggande
fråga.

Anordnandet av en företagsräkning, beträffande vilken frågas tidigare
behandling hänvisas till kommerskollegii underdåniga framställning i ämnet
den 8 oktober 1928 samt statistiska centralbyråns och socialstyrelsens
utlåtanden över nämnda framställning, äger som allmänt syftemål att
åstadkomma en inventering av landets näringar med utgångspunkt från
de särskilda företagen som grundläggande enheter. Medan folkräkningens
yrkesstatistik behandlar själva befolkningens fördelning på olika huvudslag''
av verksamhet, har företagsräkningen sålunda till uppgift att klarlägga
de inom skilda näringsgrenar förekommande företagens antal, verksamhetsart,
rättsform (enskilda personer, aktiebolag, ekonomiska föreningar
o. s. v.), personal, utrustning med mekanisk kraft m. m. Företagsräkningen
utgör på detta sätt ett komplement till yrkesstatistiken, vilket är
nödvändigt för varje djupare inblick i näringslivets organisation, byggnad
och funktioner.

Nämnas må, att anordnandet av företagsräkningar ingår bland de grenar
av ekonomisk statistik, som behandlas i 1928 års, av Sverige biträdda
internationella konvention i Genéve beträffande ekonomisk statistik. Enligt
nämnda konvention skall en dylik räkning utföras beträffande jordbruket
med binäringar örn möjligt vart tionde år i enlighet med en av
internationella lantbruksinstitutet i Rom utarbetad plan. Beträffande industriella
och örn möjligt kommersiella näringar skall ävenledes företagsräkning
verkställas såvitt möjligt minst vart tionde år.

Då någon allmän företagsräkning hittills icke utförts i Sverige, saknas
närmare erfarenheter rörande dess anordnande på lämpligaste och
mest praktiska sätt. Vid planläggningen blir det därför nödvändigt att
ingå på en noggrann prövning av frågans olika specialspörsmål under beaktande
av såväl erfarenheterna vid liknande räkningar i utlandet som
de särskilda förhållanden inom Sveriges näringsliv och förvaltning, vilka
äro av betydelse för räkningens genomförande. De frågor, som äro att
överväga, synas i huvudsak beröra: 1) räkningens omfattning, 2) sättet
och tidpunkten för primärmaterialets insamling, 3) valet av räknecnhe -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ter, 4) primäruppgifternas innehåll och frågeformulärens avfattning, 5)
materialets bearbetning och gruppering samt 6) de med räkningen förena
de kostnaderna. Med avseende på nämnda olika huvudspörsmål får kollegium
anföra följande.

I. Räkningens omfattning.

En allmän företagsräkning bör principiellt sett omfatta alla företag,
som äro verksamma inom landets egentliga näringar, d. v. s. jord- och
skogsbruk med binäringar, industri, hantverk, handel i vidsträckt bemärkelse
samt transportväsen. I fråga om verksamhetsgrenar, som icke
äga karaktären av näring i vanlig bemärkelse, såsom statlig och kommunal
förvaltning, religionsvård (även frikyrklig), undervisningsväsende,
försvarsväsende, fattig-, ålderdoms- och sjukvård, fångvård och annan
social verksamhet samt s. k. fria yrken, såsom läkare, konstnärer, författare
etc. hava utländska räkningar av ifrågavarande art gått mer
eller mindre långt i begränsning. Den tyska räkningen 1925 medtog sålunda
vissa kulturella och sociala yrkesgrenar, inom vilka kunde tänkas
råda konkurrensförhållande mellan offentlig och enskild verksamhet, såsom
t. ex. teater, musik, biografer, sport, yrkesundervisning, sjukhus,
vård- och kuranstalter, veterinärväsen, sjukkassor m. m. Ungefär samma
principer gällde vid 1929 års företagsräkning i Schweiz, varemot 1925 års
danska räkning icke medtog anstalter och inrättningar för kulturella
och sociala ändamål av nyssberörda slag. Av stat, kommuner och olika
offentliga institutioner bedriven rörelse, fallande inom jordbruk, industri,
handel, transportväsen etc., ha givetvis genomgående medtagits vid räkningarna.

Den danska räkningen var så till vida ofullständig, som jordbruket med
binäringar icke omfattades av densamma, beroende på att man här redan
ägde statistik, som ansågs i viss mån ersätta en företagsräkning. De tyska
och schweiziska räkningarna avsågo däremot även jordbruket. För Sveriges
vidkommande synes läget i viss mån likartat med förhållandena
i Danmark. Beträffande jordbruket föreligger sålunda för det första en
årlig skördestatistik med uppgifter örn totalproduktionen av olika växtslag.
Vidare förekomma allmänna jordbruksräkningar, den senaste avseende
år 1927, på grundval av uppgifterna till fastighetstaxeringarna,
genom vilka räkningar upplysning erhålles örn antalet brukningsdelar
av olika storleksklasser, arealens storlek och användning för olika växtslag
samt husdjurens antal och fördelning på olika djurslag. Härtill komma
vissa specialundersökningar, såsom en av lantbruksakademien föranstaltad
representativ undersökning rörande den animaliska livsmedelsproduktionen
på jordbruk av olika storlek samt undersökningar rörande
jordbrukets produktionskostnader m. m.

I vår jordbruksstatistik saknas emellertid uppgifter rörande åtskilliga
viktiga förhållanden, som en företagsräkning avser att belysa. Bland
dessa må särskilt framhållas jordbruksföretagens personal, deras maskinella
utrustning samt omfattningen och arten av förekommande binäringar.
Frågan blir då, huruvida företagsräkningen för jordbruksstatistikens
komplettering i berörda avseenden bör omfatta även jordbruket. Härvid
synes böra tagas i betraktande, att jordbrukets inbegripande skulle
medföra en mycket betydande kostnadsökning för räkningen. Enligt

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

5

1919 års jordbruksräkning utgjorde antalet brukningsdelar cirka 430,000,
vilken siffra torde ge en föreställning om det omfattande arbete, som räkningen
här skulle innebära. Icke minst torde själva insamlingen av de
erforderliga primäruppgifterna bli förenad med stora kostnader, då det
sannolikt skulle visa sig nödvändigt att, på sätt som är vanligt vid företagsräkningar
i utlandet, för berörda ändamål upprätta en organisation
av särskilda lokala medhjälpare (räknare). Jämte förhållandet, att en
huvuddel av de uppgifter, som en företagsrälcning avser att fylla, tillgodoses
av redan befintlig statistik för jordbruket, tala alltså kostnadsskäl
mot räkningens utsträckning till nämnda näringsgren. Härtill kommer,
att enklare utvägar synas vara tänkbara för jordbruksstatistikens
ifrågavarande komplettering, såsom t. ex. en utvidgning av de nuvarande
jordbruksräkningarna eller eventuellt anordnandet av mera begränsade
representativa lokalundersökningar.

Liksom jordbruket synes även skogsbruket, i den mån det gäller sådant
i direkt förening med jordbruk, böra uteslutas från räkningen, enär någon
separat redovisning beträffande skogsbruket å vanliga bondehemman
o. d. icke som regel torde kunna ifrågasättas. Däremot bör det eftersträvas
att vid räkningen få med det mera industrialiserade skogsbruket,
d. v. s. utom kronoskogarna särskilt trävarubolagens och andra större
skogsegendomars skogsbruk, då detta drives som särskild förvaltningsgren.
Beträffande jordbrukets s. k. binäringar i övrigt synes företagsräkningen
böra bli i möjligaste mån fullständig. Sålunda bör fisket inbegripas liksom
även olika som bihantering till jordbruket drivna företag av industriell
eller kommersiell art, såsom exempelvis sågverk, kvarnar, mejerier,
handelsverksamhet o. s. v., i den mån rörelsen i fråga utgör särskild
förvaltningsenhet. Sågverks- och kvarndrift m. m. enbart för husbehov
bör alltså icke medräknas.

Förutom i fråga om jordbruket synes begränsning av företagsräkningen
böra ske med avseende på sådana ovan omnämnda verksamhetsgrenar,
vilka icke äga karaktären av näring i vanlig bemärkelse, såsom statlig
och kommunal förvaltning, religionsvård, undervisningsväsende, försvarsväsende,
fattig- och fångvård, inrättningar för kulturella och konstnärliga
ändamål samt s. k. fria yrken, då fråga ej är örn affärsföretag i form
av exempelvis advokat-, arkitekt- och ingenjörsbyråer o. d. Ett undantag
från denna princip torde emellertid böra göras beträffande enskilda
anstalter och hem för sjukvård och annan vårdverksamhet, vilka på grund
av det intresse, som ur social synpunkt knyter sig till desamma, synas
böra medtagas vid räkningen.

Någon begränsning av räkningen i så måtto, att de minsta företagen
skulle uteslutas, är icke lämplig, då härigenom näringslivets omfattning
och verksamhetsformer samt ekonomiska och sociala struktur bleve endast
ofullständigt belysta. Bäkningen bör alltså, såsom skett vid de senaste
danska, tyska och schweiziska räkningarna, omfatta alla näringsföretag
oberoende av storlek.

II. Sättet och tidpunkten för primärmaterialets insamling.

För uppnående av företagsräkningens syfte är en fullt effektiv metod
för primäruppgifternas insamling självfallet av grundläggande betydelse.
Vid do senaste tyska och schweiziska räkningarna förfor man härutinnan
på så sätt, att genom kommunalmyndigheternas försorg särskilda

6

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

räknare, var och en med. sitt bestämt avgränsade distrikt, utsågos, vilka
hade till uppgift att utdela och insamla frågeformulär samt att biträda
de uppgiftsskyldiga med anvisningar och hjälp vid formulärens ifyllande.
Vid den danska räkningen användes en enklare metod, i det kommunalmyndigheterna
hade att upprätta namn- och adressförteckningar å de inom
respektive kommuner befintliga företagarna samt att med ledning
av dessa distribuera och insamla frågeformulären. Förstberörda system
med särskilda lokala räknare bör givetvis, effektivt genomfört, garantera
ett fullständigt och kvalitativt gott primärmaterial. Å andra sidan
innebär systemet en mycket tung och omständlig procedur, förenad med
stora kostnader, därest de lokala medhjälparna ej kunna erhållas utan
arvode. I Tyskland utbetalades från statens sida intet sådant arvode, utan
det överlämnades åt kommunerna att bära eventuella kostnader i samband
med materialinsamlingen, medan i Schweiz ett belopp av 6 centimer
per invånare anvisades som bidrag till räknarnas gottgörelse.

Därest ett fullgott material kan såsom i Danmark anskaffas utan tillhjälp
av en särskild lokalorganisation för ändamålet, vore detta ur kostnadssynpunkt
givetvis att föredraga. Det synes därför i första rummet
böra undersökas, vilka möjligheter som härutinnan föreligga. Till grund
för materialinsamlingen, d. v. s. distribuering av frågeformulär etc., skulle
i så fall läggas särskilt upprättade namn- och adressförteckningar å samtliga
företagare. Den enda fullständiga källa som erbjuder sig för upprättandet
av sådana förteckningar, torde vara mantals- och taxeringslängderna.
Det gäller alltså att undersöka, på vad sätt dessa skulle kunna utnyttjas
för ifrågavarande ändamål.

I mantalslängderna upptagas som bekant hemmans och lägenheters
jordeboksnamn, och -nummer samt mantal med angivande av där bosatta
personers titel eller yrke, namn, födelseår och -dag, födelseort m. m. Upp
gifterna avse alltså de levande personerna, varemot upplysning ofta ej
erhålles örn juridiska personer, som aktiebolag och andra bolag, ekonomiska
föreningar, kommuner, sterbhus, konkursbo etc., annat än i den
mån dessa äro ägare till fastighet. Örn den stora grupp av företag, som
drivas av juridiska personer, ge alltså mantalslängderna ingen fullständig
kännedom. Även i fråga örn företag, som drivas av enskilda personer,
lämna berörda längder endast delvis klara uppgifter, beroende på den
otydlighet som ofta vidlåder yrkesangivningen. Samma yrkesbeteckning
användes nämligen i en mängd fall för såväl företagare som arbetare, t. ex.
skomakare, skräddare, modist, chaufför, strykerska, sömmerska, tvätterska,
bagerska, bagare, snickare, trädgårdsmästare, reparatör, smed, montör,
åkare, målare, barberare, bokbindare, gårdfarihandlare, murare, konditor,
stenhuggare, plåtslagare o. s. v. Vidare förekommer stundom, att
näringsidkare upptagas under yrkesbenämningar, som icke ge någon antydan
örn deras företagarverksamhet, t. ex. rådman, konsul, gårdsägare,
änkefru, hustru, kapten, vaktmästare, ombudsman, kamrer o. s. v. Genom
jämförelse med inkomsttaxeringslängden kan visserligen i många fall avgöras,
huruvida en person är företagare eller icke, men även här lämnas
man ofta i ovisshet. Detta gäller för det första örn alla de tveksamma
fall, då personen i fråga icke finnes upptagen i taxeringslängden på den
grund, att beskattningsbar inkomst saknats. Vidare möjliggöra icke heller
taxeringslängderna en identifiering av vissa grupper juridiska personer,
t. ex. enkla bolag och handelsbolag, då ju dessas inkomst taxeras

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

7

å de särskilda delägarna. Slutligen tillkommer, att även örn inkomst för
viss person finnes upptagen under rubriken »inkomst av rörelse eller yrke
eller eljest», kan ingen slutsats dragas beträffande yrkets eller rörelsens
art, när personens yrkesbenämning ej därom lämnar upplysning, varjämte
inkomsten i fråga ju icke med säkerhet kan antagas alltid ha härflutit
från företagarverksamhet.

Av ovanstående torde framgå, att mantals- och taxeringslängderna icke
utan vidare kunna läggas till grund för den förteckning över företagare,
som erfordras till ledning för distributionen av företagsräkningens frågeformulär.
En möjlighet att använda desamma för ifrågavarande ändamål
föreligger visserligen på så sätt, att det kunde uppdragas åt mantalsskrivningsförrättare
och kommunalombud att kommun- eller distriktsvis
upprätta förteckningen, varvid förekommande oklarhet i uppgifterna
kunde avhjälpas genom nämnda funktionärs lokal- och personkännedom.
Denna utväg synes emellertid icke behöva tillgripas beträffande företagare,
som använda främmande arbetskraft, ty dessa finnas redan nu upptagna
i de förteckningar å arbetsgivare, som årligen uppgöras för riksförsäkringsanstaltens
räkning i samband med mantalsskrivningarna.
Ifrågavarande arbete utföres som regel av mantalsskrivningsförrättarna
i egenskap av riksförsäkringsanstaltens ombud mot viss ersättning samt
med utnyttjande av kommunalombudens lokalkännedom. Från anstaltens
sida nedlägges mycket arbete på att få berörda förteckningar fullständiga
och korrekta, vilket mål också år för år i allt högre grad uppnåtts.
För närvarande upptaga desamma cirka 470,000 arbetsgivare, varav
cirka 50,000 med mera än 4 arbetare eller andra anställda. Beträffande
företagare med främmande arbetskraft synes därför här, så vitt kan slutas
av en preliminär undersökning, ett gott och värdefullt källmaterial
föreligga.

Företagsräkningen skulle emellertid även omfatta företagare utan främmande
arbetskraft, och för en företckning över dessa synas särskilda åtgärder
nödvändiga. Lämpligaste utvägen torde vara, örn det genom samverkan
mellan företagsräkningen och riksförsäkringsanstalten kunde^ ordnas
så, att anstaltens mantalsombud mot någon mindre ersättning åtoge
sig att vid den mantalsskrivning, som äger rum närmast före företagsräkningen,
komplettera den vanliga arbetsgivareförteckningen med en tillläggsförteckning
över företagare utan främmande arbetskraft. Företagsräkningen
kunde sedan grundas på berörda tilläggsförteckning i förening
med utdrag ur arbetsgivareförteckningen beträffande där ingående företagare.

På ovan angivna väg skulle det alltså, så vitt för närvarande kan bedömas,
vara möjligt att åstadkomma förteckningar å förefintliga företag,
som i fråga örn fullständighet torde 1''å anses fylla ganska högt ställda
anspråk. Det kan inskjutas, att ett system med särskilda räknare bland
annat med hänsyn till landets stora utsträckning knappast synes erbjuda
garanti för ett fullständigare material. Örn man alltså skulle använda
sig av ovan berörda förteckningar, blir närmast frågan, åt vem
deras upprättande skulle uppdragas. I fråga örn företagare utan främmande
arbetskraft hänvisas härvid till vad ovan redan anförts. Betra!
famie företagare med främmande arbetskraft kan man tänka sig, att de
behövliga utdragen ur riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareförteckningar
utföras antingen av anstaltens mantalsombud mot viss ersättning eller

3 Statsutskottets utlåtande Nr 162.

också av företagsräkningens egen personal. För full enhetlighets vinnande
och nied hänsyn till vikten av att berörda förteckningar effektivt
utnyttjas synes det senare alternativet böra äga företräde.

Nu får emellertid observeras, att förteckningarna för att fylla sitt ändamål
måste vara i möjligaste män aktuella vid räkningens verkställande.
I berörda hänseende äro vissa brister givetvis för handen, då desamma
icke kunna föreligga förr än ganska lång tid efter de från 15 november
till årets slut pågående mantalsskrivningarna. Särskilt gäller
detta förteckningarna över företag med främmande arbetskraft. Ar betsgiv
aleföretckningarna, varå dessa skulle grundas, skola sålunda insändas
till riksförsäkringsanstalten i allmänhet först den 1 maj (för vissa
städer den 1 april). Därest arbetet med utdrag av däri upptagna företagare
omedelbart kan taga sin början, bör förteckningen i denna del kunna
föreligga färdig någon gång i juli månad, d. v. s. ungefär ett halvt år
efter mantalsskrivningen. Förteckningarna över företagare utan främmande
arbetskraft böra kunna ställas till företagsräkningens förfogande
någon kortare tid efter mantalsskrivningens avslutande. För att avhjälpa
bisterna i förteckningarnas aktualitet torde det, vid sidan av genomgång
av anmälningar till aktiebolags- och handelsregistren m. m., vara
lämpligt att före räkningstillfället översända desamma till mantalsskrivningsförrättare
och kommunalombud i och för justering, vilket arbete
torde kunna avslutas med augusti månad.

Örn man väljer ovan skisserade metod, blir bestämmandet av tidpunkten
för själva räknematerialets insamling tydligen beroende av de angivna
förberedande procedurerna. Tänker nian sig dessa avslutade ungefär
med augusti, skulle således räkningen tidigast kunna företagas någon
dag i september. I själva verket torde nämnda månad också från olika
synpunkter vara en mycket lämplig tid. Sommarledigheterna äro då avslutade,
och såväl företagare som arbetare befinna sig i stort sett på sina
respektive arbetsplatser. Verksamheten är vidare i full gång även inom
flertalet säsongnäringar med åtföljande relativt obetydlig omflyttning
av arbetskraft mellan skilda näringar. Tilläggas kan, att de senaste räkningarna
i Danmark, Tyskland och Schweiz varit förlagda till ungefär
likartade tidpunkter, nämligen respektive den 15 juli, 16 juni och 22 augusti.
Därest beslut örn företagsräkningen fattades vid 1930 års riksdag,
kunde arbetet å förteckningarna påbörjas vid samma års mantalsskrivning
samt själva räkningen avhållas i september 1931.

Käknematerialets insamling synes närmast böra uppdragas åt lokalmyndigheterna,
d. v. s. magistrater, stadsstyrelser och landsfiskaler. För ändamålet
böra dessa, sedan de tidigare förberetts på saken, några dagar
före räkningstillfället tillställas behövliga instruktioner och formulär
jämte namn- och adressförteckning å respektive förvaltningsområdens
företagare.

Slutligen må framhållas, att frågan örn det källmaterial, varur uppgifterna
å förekommande företag skulle hämtas, är av den grundläggande
betydelse för räkningens fullständighet, att en noggrann undersökning på
denna punkt med nödvändighet kräves före arbetets igångsättande. En
lämplig utväg synes härvid vara att låta räkningen föregås av en provi
exempelvis en stads- och en landskommun, varigenom tillförlitligheten
av arbetsgivareförteckningarna, med tilläggsförteckningar
över företagare utan främmande arbetskraft kunde effektivt undersökas.

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

9

Sådan undersökning torde vara särskilt behövlig med avseende på storstäderna.
En provundersökning skulle dessutom vara av stor betydelse
för klarläggande av många andra svårigheter och problem i samband
med räkningens genomförande, vilket klarläggande synes desto behövligare,
som ju äldre erfarenheter å området saknas. För att den med provundersökningen
åsyftade erfarenheten skall bli så allsidig som möjligt,
torde undersökningen böra avse även jordbruket.

III. Valet av räkneenheter.

En fråga av stor principiell och praktisk betydelse är, vilket slag av
företagsenheter som bör läggas till grund för räkningen. Man kan i huvudsak
tänka sig tre olika enhetsbegrepp, användbara som räkneenheter,
nämligen a) varje firma, d. v. s. all verksamhet som drives under ett och
samma firmanamn respektive av en och samma företagare, b) varje lokalt
avgränsad driftsenhet eller arbetsställe och c) de s. k. tekniska enheterna
eller företagens å skilda produktionsstadier arbetande avdelningar.
Ifråga örn valet av det ena eller andra slaget av enheter som utgångspunkt
har förfarandet i utlandet varit växlande. Vid de äldre tyska företagsräkningarna
liksom vid den senaste danska utgick man från de
tekniska enheterna, medan 1925 års tyska och 1929 års schweiziska räkning
bygga på den lokala driftsenheten eller arbetsstället som grundenhet.
Den högre enheten, firman, framkommer genom sammanförande av
alla av samma firma eller företagare drivna arbetsställen.

En redovisning på grundval av de tekniska enheterna förutsätter, att
varje kombinerad anläggning, t. ex. en textilfabrik med spinneri, väveri,
färgeri, appreturverk eller ett järnverk med masugnar, bessemerverk, martinverk,
grov-, medium- och finvalsverk, hammarsmedja, gjuteri och mekanisk
verkstad, ifyller ett frågeformulär för var och en av de olika avdelningarna.
Då arbetet med uppgifterna härigenom ökas och kompliceras,
synes det sannolikt, att företagen skola frestas att lämna en mera
summarisk redovisning, än som är förenligt med principens fulla genomförande,
vilket dessutom kan motiveras av att gränsen mellan enheterna
ofta är obestämd, samtidigt som själva enhetsbegreppet inom åtskilliga
verksamheter kan synas oklart och svävande. Det blir av nämnda anledningar
ej sällan beroende pa rent godtyckliga synpunkter, huru många
tekniska enheter som redovisas, och även med de mest ingående instruktioner
kan ingen garanti erhållas för att enhetliga redovisningsgrunder
komma till användning. Det framgår också av meddelanden rörande den
danska räkningen, att ifrågavarande system medfört stora svårigheter.
I ett mycket stort antal fall erhölls sålunda ingen uppdelning på tekniska
enheter, varför det blev nödvändigt att i samband med materialets
bearbetning söka få en uppdelning till stånd, varvid ej sällan sannolikhetsberäkningar
och konstruktiva metoder måste tillgripas.

Av ovan antydda skäl synes det mest praktiskt att såsom i Tyskland
oell Schweiz anknyta räkningen till de lokala driftsenheterna eller arbetsställena
såsom grundenheter. Sagda förfarande överensstämmer också
med det för industri- och bergverksstatistiken gällande redovisningssättet.
Å andra sidan måste givetvis sådana uppgifter inhämtas, att en
bearbetning kati lämna upplysning beträffande såväl tekniska enheter
som firmor, då räkningen i annat fall icke skulle fylla moderna anspråk

10

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ifråga örn åskådliggörandet av näringslivets inre struktur. Det blir anledning
att närmare ingå på denna fråga i samband med behandlingen
av frågeformulärens innehåll.

IV. Primäruppgifternas innehåll och frågeformulärets avfattning.

Vid de danska, tyska och schweiziska företagsräkningarna har för andra
näringar än jordbruket använts ett enda gemensamt frågeformulär. Metoden
äger den fördelen, att materialinsamlingen som helhet förenklas,
men utesluter givetvis ett inträngande i olika företagsgrenars egenart, då
frågeställningen måste vara så allmänt avfattad, att den kan anpassas på
alla slag av företagare. För att vinna inblick i förhållanden av mera
speciell art skulle tydligen erfordras specialformulär för ett antal viktigare
verksamhetsgrenar. Då man emellertid icke alltid på förhand torde
kunna fastställa företagens huvudbransch, skulle vid materialets insamling
på här ifrågasatt sätt svårigheter kunna uppstå för en riktig distribution
av specialformulären. Det kunde även tänkas lämpligt att använda
olika formulär för större och mindre företagare, men jämväl i detta
fall möter svårigheter, då gränslinjen alltid måste bli i viss mån godtycklig
och man på förhand ofta skulle sakna närmare kännedom örn företagets
storlek. Frågan om lämpligheten av ett eller flera frågeformulär
synes emellertid tills vidare böra lämnas öppen, i det avgörandet torde
böra grundas på de erfarenheter, som den ovan förordade provundersökningen
kan väntas ge.

Ifråga örn arten av de uppgifter, som skola införskaffas, innehåller
1928 års internationella konvention rörande ekonomisk statistik följande.
Företagsräkningen skall utvisa bland annat:

1) Antalet sysselsatta personer med fördelning efter kön och örn möjligt
ålder liksom fördelningen på olika yrkeskategorier.

2) För industriella företag nominella styrkan av primärmotorer meri
fördelning örn möjligt på ångmaskiner, förbrännings- och explosionsmotorer
samt motorer för vattenkraft jämte nominalstyrkan av elektriska
motorer med angivande av huruvida energien alstras av företaget självt
eller erhålles utifrån. För varje motorslag bör skiljas på normalt använda
motorer och sådana i reserv.

Utöver de i konventionen omnämnda uppgifterna erfordras vid räkningen
upplysningar i ett flertal andra frågor i och för klargörandet av
företagets art och verksamhet. Sålunda erfordras uppgifter rörande:

1) företagets namn, adress och innehavare med angivande, huruvida
innehavaren är enskild person, aktiebolag, annat bolag, ekonomisk förening,
stat eller kommun;

2) företagsledarens namn, då denna är annan person än innehavaren
(t. ex. direktör i bolag);

3) företagarens (företagsledarens) huvudyrke och arten av förvärvsverksamhet
vid sidan av huvudyrket (biyrke);

4) företagets art (industri, hantverk, handel, transportrörelse etc.) och
specialitet samt de viktigaste slagen av dels framställda produkter, dels
varor, varmed uteslutande drives handel;

5) ifråga örn handelsrörelse dess karaktär av gross- eller detaljhandel
eller bådadera eller ock kommissionshandel eller agentur;

6) företagets (arbetsställets) egenskap av ensamt företag, huvudföretag
eller filialavdelning och för huvudföretags vidkommande förekommande

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

11

filialföretags namn, adress, art och personal samt ifråga örn filialföretag
namn och adress å det huvudföretag, varav företaget utgör filial;

7) då företaget omfattar flera tekniskt eller ifråga örn verksamhetens
art sinsemellan skilda avdelningar, varje sådan avdelnings verksamhetsart
och personalantal.

Även beträffande vissa andra förhållanden, som det är av vikt att känna,
synas uppgifter böra införskaffas, såsom t. ex. beträffande i företagens
drift använda person- och lastautomobiler, omnibusar, traktorer och fartyg
samt rörande företagens omsättningsbelopp och förbrukningen av
elektrisk energi. Omsättningsbeloppens redovisning torde möta vissa betänkligheter
från företagens sida, då det här gäller affärsförhållanden,
som vanligen bruka hållas hemliga. Betänkligheterna ifråga synas emellertid
kunna avlägsnas genom att betryggande garantier lämnas för att
omsättningsbeloppen icke offentliggöras annat än som summor för större
grupper av företag ävensom för primäruppgifternas absoluta hemlighållande.

Ifråga örn yrkesspecificeringen av förvaltningspersonal och arbetare är
det av stor betydelse, att denna sker på sådant sätt, att full jämförbarhet
åstadkommes såväl med den yrkesstatistik, som lärer komma att utarbetas
i samband med 1930 års folkräkning som med socialstyrelsens
fortlöpande lönestatistik.

En särskild svårighet föreligger beträffande yrkesutövare, som stå på
gränsen mellan företagare och anställda, varpå de s. k. hemarbetarna utgöra
det viktigaste exemplet. De tyska och schweiziska räkningarna medtaga
ifrågavarande yrkesutövare, varvid dessa i den förra behandlas likformigt
med övriga företagare, medan den senare å frågeformuläret avdelat
ett särskilt avsnitt med förenklad frågeställning för hemarbetare.
Den danska räkningen synes däremot ha förbigått hemarbetarna. Även
ifråga örn idkare av hemindustri föreligger liknande svårighet. Gränsen
mellan hemarbetare och hemindustri torde dessutom vara synnerligen obestämd.
Då den tilltänkta metoden för materialets insamling icke öppnar
möjlighet att vinna fullständigare kännedom örn ifrågavarande yrkeskategorier,
synes det nödvändigt att i huvudsak lämna dem utanför
räkningen.

V. Materialets bearbetning och gruppering.

Huvudindelningsgrunden vid materialets bearbetning och gruppering
torde liksom vid dess införskaffande böra bli de lokalt avgränsade arbetsställena.
Då emellertid särskilt inom industrien är vanligt, att verksamhet,
som även förekommer isolerad, utövas kombinerad, t. ex. spinneri
och väveri, järnproduktion och mekanisk verkstad, får övervägas,
huruvida arbetsstället, såsom delvis sker i vår industristatistik, skall
grupperas efter sin huvudtillverkning eller örn särskilda kombinerade
grupper även skola upptagas. Den tyska räkningen har tillämpat sistberörda
system, då man ansett, att härigenom erhålles en riktigare bild
av verkligheten än genom det andra systemet, vilket ju medför, att vissa
anläggningar icke komma till synes i statistiken.

Utom nu berörda gruppering av materialet torde böra eftersträvas att
genomföra en indelning dels efter ekonomiska enheter (firmor), dels efter
tekniska enheter. Materialet för dessa indelningar skulle utgöras av upp
gifterna i förra fallet rörande filialavdelningar respektive huvudföretag,

.Statsutskottets utlåtande Nr 162.

i senare fallet rörande det lokala företagets fördelning på skilda avdelningar.

Vid nyssberörda två indelningar torde någon längre gående lokal spee3
behöva företagas. Däremot synes en sådan erforderlig
ifråga om arbetsställenas redovisning. Utom gruppering av materialet
efter företagens lokalisering måste sådan givetvis företagas från ett flertal
andra synpunkter, såsom verksamhetens art, arbetsställenas storlek
med hänsyn till antalet sysselsatta personer, personalens olika kategorier,
föiekomsten av mekanisk drivkraft o. s. v. I vilken grad ifrågavarande
grupperingar böra gå i detalj, torde få avgöras på ett längre framskridet
stadium, då materialets art och omfattning kunna bättre överblickas.

Som grund för grupperingen av olika slags verksamhet erfordras ett
fullständigt yrkesschema, upptagande alla slag av verksamhet inom räkningens
ram med ingående specificering samt klarläggande av, till vilken
huvudgrupp verksamheten skall hänföras vid en mera summarisk gruppering.

VI. Företagsräkningens kostnader.

Det erbjuder naturligen stora svårigheter att med större säkerhet beräkna
kostnaderna för en företagsräkning, då ju tidigare direkta erfa1
enheter a området saknas. Såsom en hållpunkt för beräkningen må
föist anföras, att antalet företagare inom de av företagsräkningen berörda
verksamhetsgrupperna, alltså bland annat jordbruket undantaget,
med ledning av 1920 års folkräkning och med hänsyn tagen till att en
del småföretagare i folkräkningen torde redovisats som arbetare synes
kunna anslås till omkring 250,000 stycken. Vid räkningens genomförande
blir första uppgiften att upprätta de namn- och adressförteckningar, som
enligt vad ovan ifrågasatts skulle ligga till grund för materialinsamlingen.
Källan skulle härvid utgöras av dels riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareförteckningar,
dels kompletterande, av anstaltens mantalsombud
upprättade förteckningar över företagare utan främmande arbetskraft.
För sistberörda förteckningar torde arvode till mantalsombuden böra
utgå enligt ungefär samma normer som riksförsäkringsanstalten tillämpar
vid arbetsgivareförteckningarnas utarbetande, d. v. s. 20 öre per företagare.
Örn man gissningsvis anslår det antal av räkningen berörda företagare,
som ej använda främmande arbetshjälp, till 100,000, skulle kostnaden
på denna punkt belöpa sig till 20,000 kronor. De behövliga frågeformulären
torde få tryckas i cirka 600,000 exemplar till en kostnad av
omkring 10,000 kronor. Huruvida lokalutrymme för räkningen kan beredas
i någon av staten redan disponerad byggnad synes ovisst. Skall
förhyrning av lokal ske, torde en årlig kostnad av cirka 7,000 kronor få
beräknas inklusive ljus och värme. Möbler, hyllor och dylikt måste även
anskaffas, i den mån sådana ej kunna erhållas ur statens nuvarande förråd.
För räkningen erfordras vidare viss uppsättning av maskinella
hjälpmedel, såsom särskilt skriv- och räknemaskiner. Av förstnämnda
slaget torde, då skrivarbetet blir betydande såväl vid företagsförteckningars
upprättande som i samband med materialets bearbetning (påminnelser,
anmärkningsskrivelser, tabeller, textredogörelser o. s. v.), få anskaffas
åtminstone 4 stycken å 500 kronor per styck och av räknemaskiner dels några
smärre sådana, kanske 3 stycken å 500 kronor per styck, för handkraft
att användas vid speciella mera begränsade räknearbeten, dels 3 stycken

Statsutskottets utlåtande Nr 1(>2.

13

elektriskt drivna Burroughmaskiner å 6,500 kronor per styck för större
summeringsarbeten och dylikt. Möjligen kan det dock visa sig praktiskt
att i stället för Burroughmaskiner använda automatiska Holerithmaski
ner, varav ett aggregat (1 tabulator med automatkontroll och 1 sorteringsmaskin
med räkneverk) betingar i årlig hyra omkring 7,200 kronor (res
pektive 60 och 100 dollars per månad), och för stansningsapparaterna,
varav kanske 5 stycken skulle erfordras, utgör priset cirka 550 kronor
per styck. Av stanskort skulle minst 2 stycken för varje arbetsställe behövas,
d. v. s. cirka 500,000 stycken, vilket med ett pris av 5 kronor 40 öre
per 1,000 stycken gör en kostnad av 2,700 kronor. Vidare skulle kostnad
uppstå för maskinernas frakt, tull och installation m. m. med cirka 2,200
kronor. Kostnaden för cirkulärtryck, kuvert, papper, arbetstabeller,
skrivmaterialier, uppslagsböcker, telefoner, städning, elektrisk kraft för
räknemaskinerna och andra expenser torde kunna anslås till 20,000 kronor
för hela räkningen. För slutredogörelsens tryckning torde få beräknas
en totalkostnad av någonting omkring 30,000 kronor.

Vad slutligen beträffar den erforderliga personalen, torde denna få beräknas
till ungefär 14 personer, därav 1 ledare, 1 sekreterare, 1 heltidsamanuens,
10 kvinnliga biträden samt 1 vaktmästare. Ledaren synes
böra avlönas med belopp motsvarande avlöning för extra byråchef samt
sekreteraren med belopp motsvarande avlöning för extra förste aktuarie.
Amanuensen torde böra åtnjuta avlöning motsvarande 16:e lönegraden i
gällande lönereglemente. Den kvinnliga personalen bör innefatta 1 före
ståndare med placering som extra kansliskrivare och 2 biträden för mera
kvalificerade arbeten med placering som extra kanslibiträden. Återstående
7 kvinnliga biträden synas böra placeras i 2:dra lönegraden samt
vaktmästaren i 4:e lönegraden. Större delen av berörda personal synes
erforderlig redan ungefär ett halvt år före själva räkningstillfället för
utförande av olika förberedande arbeten, såsom upprättande av adressförteckningar,
genomgång av kalendrar och kataloger för att få förteckningarna
så fullständiga som möjligt, förteckningarnas utsändande till
mantalsombuden för justering, avfattning av frågeformulär, uppsättandet
av olika erforderliga instruktioner och cirkulär m. m. För materialets
införskaffande och bearbetning torde få anslås en tid av ungefär 2
år, vartill kommer viss tid för resultatens slutliga sammanställning samt
redogörelsens avfattning och tryckning. Då under sistberörda tid liksom
under förberedelsearbetena endast viss del av den beräknade personalen
synes erforderlig, torde man såsom ett genomsnitt kunna anslå den sammanlagda
anställningstiden för hela den beräknade personalen till 2 A år.

Utom ovan beräknade personalbehov erfordras arbetskraft för den provundersökning,
som av förut anförda skäl synes böra föregå företagsräkningen.
Då närmare plan för provundersökningen ännu ej utarbetats,
kan någon säkrare beräkning av kostnaderna härför ej göras, men man
synes dock på ett ungefär kunna uppskatta desamma till 10,000 kronor.

Enligt ovanstående beräkningar och uppskattningar skulle kostnaderna
för företagsräkningen komma att uppgå till ungefär nedanstående belopp.
Å personalens avlöning bar beräknats dyrtidstillägg enligt för sista
kvartalet 1929 gällande grunder.

1 ledare å 11,652 (10,020+ 1,632) under 2 ''A år ............ kronor 29,130

1 sekreterare å 8,436 (7,212 + 1,224) under 2 ''A år .......... » 21,090

1 amanuens å 4,800 (4,104 + 696) under 2 ''A år.............. » 12,000

1 kansliskrivare å 3,672 (3,144 + 528) under 2 ''A år ........ » 9,180

14

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

2 kanslibiträden å 2,940 (2,520 + 420) under 2 Vi år ........kronor 14,700

7 skrivbiträden å 2,148 (1,836 + 312) under 2 Vi år .......... » 37,590

1 vaktmästare å 2,400 (2,052 + 348) under 2% år .......... » 6,000

Arvode till mantalsombud ................................ » 20,000

Frågeformulär 600,000 exemplar .......................... » 10,000

Lokalhyra å 7,000 kronor per år under 2 K år.............. » 17,500

Inköp av 4 skriv- och 3 räknemaskiner .................... » 3,500

Burroughs- eller Holerithmaskiner med tillbehör .......... » 20,000

Papper, skrivmaterialier, eirkulärtryck, kuvert, arbetsta beller,

telefon, städning och övriga expenser ............ » 20,000

Kedogörelsens tryckning .................................. » 30,000

Summa kronor 250,690

Till ovanstående belopp skulle komma den till 10,000 kronor anslagna
kostnaden för en provundersökning jämte eventuell kostnad för möbelinköp
o. d. Med hänsyn därjämte till beräkningens osäkerhet och eventuella
oförutsedda utgifter synes därför en höjning av den beräknade totalkostnaden
böra vidtagas till i runt tal 275,000 kronor. Det förutsättes,
att möjligen uppkommande besparingar å vissa poster skola få disponeras
för täckande av eventuella underskott å andra. Vidare förutsättes, att
resekostnader i samband med räkningen kunna bestridas av det å 10:de
huvudtiteln anvisade anslaget för rese- och traktamentspenningar (X F.2).

För bestridande av ovan beräknade kostnader skulle medel i viss utsträckning,
därest företagsräkningen kommer till stånd enligt här framlagda
plan, behöva anvisas redan för budgetåret 1930/1931. Ifrågavarande
behov avser för det första den förordade provundersökningen, för vilken
kostnaden uppskattats till 10,000 kronor, vidare upprättandet av förteckningar
över företagare utan främmande arbetskraft i samband med 1930
ärs mantalsskrivning, vilket skulle kosta uppskattningsvis 20,000 kronor,
oberäknat blanketter, cirkulär o. d., samt slutligen kostnad för personal,
lokaler, viss maskinell uppsättning, möbler o. d. (eventuellt), skrivmaterialier
m. m. ungefär under tiden mars—juni 1931, då de förberedande
arbetena för räkningen skulle pågå. Örn sistberörda kostnader anslås till
omkring 30,000 kronor samt för blankettryek o. d- upptages en kostnad
av 5,000 kronor, skulle hela det för nästa budgetår erforderliga beloppet
uppgå till 65,000 kronor.

Företagsräkningens genomförande medför även behov av författningsföreskrifter
rörande olika förhållanden i samband med räkningen. Till
denna fråga torde emellertid kollegium få återkomma, därest beslut fattas,
att räkningen skall utföras.

I avgörandet av detta ärende hava jämte undertecknade kommerseråden
Sohlman, Sidenvall och Landberg samt t. f. kommerserådet Lindby deltagit.

Underdånigst:

K. A. Fryxell.

M. Jansson. C. E. Landberg.