16
Statsutskottets utlåtande Nr 146.
JNr 146.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn rätt för eldaren
vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson
att för placering i löneklass tillgodoräkna sig
viss tjänstgöring.
(3:e avd.)
Uti en inom andra kammaren av kerr E. Andersson i Stockholm väckt
motion, nr 311, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att eldaren av 2:a klass vid
Stockholms hospital Frans Martin Svensson måtte för placering i löneklass
få tillgodoräkna sig en tid av 8 år och 6 månader, han i enlighet med
hospitalsdirektionens åsikt innehaft sådan anställning i statens tjänst, som
i avseende på tjänstgöringens art och omfattning svarade mot eller vore
jämförbar med befattning som eldare av 2:a klass.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse nr 270, av den 6 juni 1925 angående
ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, tillkommer, i enlighet med av riksdagen fastställda
grunder, för ordinarie tjänstemän rätt till s. k. ålderstillägg, varom
stadgas ill paragrafen 1, 2, 3. Första stycket innehåller sålunda den bestämmelsen
bland annat att ''örn den, som från icke-ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens
tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara
mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie, må för
bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans
uPPflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre
år, linder vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning’.
Den 20 juni 1913 anställdes i hospitalstjänst såsom gårdsdräng (trädgårdsbiträde)
vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson, vilken befattning
han innehade — ehuru benämningen av densamma skiftat — tills
han från och med den 1 januari 1927 på grund av omläggning av arbetsfördelningen
överfördes till maskinavdelningen såsom e. o. eldare från nämnda
dato och konstituerades till ordinarie eldare 1 år senare eller från 1 januari
1928.
För bestämmandet av Svenssons placering i löneklass hemställde direktionen
för hospitalet i skrivelse den 16 december 1927 till medicinalstyrel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 146.
17
seli, att Svensson måtte få tillgodoräknas en tid av 8 år och 6 månader,
varunder lian efter fyllda 18 år i en följd innehaft sådan anställning i statens
tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning syarade mot
eller vore jämförbar med befattning som eldare av 2:a klass.
Vad som kan vara bestämmande för att den ena tjänsten kan anses svara
mot den andra, kan ju alltid bli föremål för olika uttolkningar. Då emellertid
eldarebefattningen av 2:a klass av riksdagen är placerad i den lägsta
lönegraden som satts för manliga B 5 och Svensson under sin tidigare tjänstgöring
såsom gårdsdräng och trädgårdsbiträde dels vikarierat för post- och
stadsbudet under dennes semester, sjukdom eller tjänstledighet, vilken befattning
är placerad i B 6, dels såsom ett faktotum fått tjänstgöra å hospitalet
i skilda sysslor, bland annat biträtt vid mottagning av varor till och utdelning
av varor från sysslomanskontorets förråd, för vilket arbete tinnes anställd
särskild befattningshavare (magasinsföreståndare) vid de större hospitalen,
vilken är placerad i B 7. Hospitalsdirektionen synes mig sålunda haft
starka skäl för sin åsikt, att befattningen, som Svensson tidigare bestritt,
kunde i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svara mot eller vara
jämförbar med eldarebefattning av 2:a klass. Medicinalstyrelsen avslog emellertid
genom beslut den 3 februari hospitalsdirektionens hemställan, vilket
av medicinalstyrelsen i yttrande till kammarrätten, där Svensson anförde
besvär, motiverades med, att befattningarne icke, frånsett befattningen såsom
e. o. eldare under ett år, kunde i avseende å tjänstgöringens art och omfattning
finnas svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
tjänsten. Men medicinalstyrelsen anförde därjämte till försvar för
beslutet, varigenom Svensson skulle såsom ordinarie komma f. n. i för honom
kännbar sämre löneställning såsom ordinarie än han ägt som extra ordinarie,
följande: ''Anledningen till att klaganden vid befordran från e. o. till ordinarie
eldare blivit nedflyttad i löneklass är uppenbarligen den att någon
motsvarighet till stadgandena i fråga örn placering i löneklass vid befordran
dels mellan e. o. befattningar och dels mellan ordinarie befattningar icke
finnes vid befordran från e. o. till ordinarie befattning. På grund härav
anser sig styrelsen, som finner klagandens framställning fullt förståelig, icke
mot de formella bestämmelserna äga tillstyrka bifall till besvären.’ Kammarrätten
fann ej skäl göra ändring uti beslutet, utan det fastställdes sedermera
den 18 april 1921».
Riksdagens mening med lönetillägg i form av ålderstillägg torde väl vara
en uppmuntran till de skilda befattningshavarna för det sätt på vilket de
fullgjort sina åligganden. Bestämmelsen örn restriktionen härutinnan, varom
talas i paragraf 10, stycket b, bestyrker detta. Meningen med denna uppmuntran
synes dock illa fylld, om ej en befattningshavare, tjänstgörande i
den av riksdagen fastställda lägsta lönegraden för manliga och som anställts
vid 22 års ålder, ej förr än vid en ålder av närmare 50 år och en tjänstetid
aä 26 år skulle uppnå högsta löneklassen för dylik befattning. Så ställer
sig emellertid förhållandet för bemälda Svensson, därest ej en ändring kommer
till stånd. Genom vederbörandes vägran för honom att få räkna åldersBihang
till riksdagens protokoll 1030. 6 sami. 62 haft. (Nr 145—146.) lös» 30 2
Utskottets
yttrande.
18 Statsutskottets utlåtande Nr 146
tillägg å tidigare innehavda befattningar har han vid befordran från e. o.
till ordinarie fått vidkännas en nedsättning av månadslönen från 263 kronor,
vartill lön och dyrtidstillägg uppgick för december månad 1927, till 245
kronor, som utgjorde lön och dyrtidstillägg för januari månad 1928. Därtill
kommer avgiften för egen pension med 4 kronor per månad. Avgift till civilstatens
änke- och pupillkassa, årsavgiften per månad kronor 6: 44 och befordringsavgiften
7:36 eller per månad sammanlagt kronor 17: 80 i pensionsavgift.
En löneminskning alltså av 156 kronor per år, vilken örn minskningen
av dyrtidstillägget på grund av den lägre löneställningen och den
nya utgiften för pensionering medräknas, vilket skäligen synes böra göras,
då det ju anses att de ordinaries högre löneställning mot jämställd e. o. i
viss mån är betingad av att de ordinarie ha att bestrida pensionsavgifterna,
för år 1928 utgjorde kronor 419: 60.»
Enligt vad motionen utvisar, har eldaren Svensson på grund av gällande
avlöningsbestämmelser vid befordran till ordinarie befattning icke kunnat
få tillgodoräkna sig viss tjänstgöring, han före sin befordran fullgjort i statens
tjänst.
Utskottet har emellertid i förevarande fall funnit sådana omständigheter
föreligga, att starka billighetsskäl synas utskottet tala för att sagda förmån
likväl må tillerkännas befattningshavaren i fråga. Det torde dock böra ankomma
på Kungl. Maj:t att efter ansökning av befattningshavaren och den
ytterligare utredning, som må anses erforderlig, bestämma den omfattning
i vilken tillgodoräkning må böra ske.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må, i anledning av herr Anderssons i Stockholm
förevarande motion, 11:311, bemyndiga Kungl. Maj:t att
efter därom av eldaren av 2:a klass vid Stockholms hospital
Frans Martin Svensson gjord ansökning besluta, att Svensson
må utan hinder av bestämmelserna i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, för uppfattning i löneklass
tillgodoräkna sig tjänstgöring före befordran till ordinarie tjänst
i den omfattning, Kungl. Maj:t må anse såsom skäligt.
Stockholm den 9 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 145.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930*