8
Statsutskottets utlåtande Nr 138.
Nr 138.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
lån till främjande av bostadsproduktionen
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition,
nr 161, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen medgiva att för år 1931
må, till beredande av nya lan ur statens bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för socialdepartementet angivna grunder, av de till
fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år 1930 disponeras ett belopp
av högst 1,000,000 kronor.
o Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen
(nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som
från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt eko
nomiskt
stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för de därefter
följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren 1923 (nr 6I * * * * * * * 9
sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153 sid. 2), 1927
(nr 107 sid. 2), 1928 (nr 84 sid. 2) och 1929 (nr 217 sid. 2).
Till dessa redogörelser torde få hänvisas.
År 1929 medgav riksdagen (skrivelse nr 235) i anledning av Kungl. Majits
proposition nr 217, att för år 1930 finge, till beredande av nya lån ur statens
bostadslånefond, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för
år 1929 disponeras ett belopp av högst 3,000,000 kronor.
För bostadslånefondens bildande och ökning ställdes under åren 1920_1924
till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och 1927
ställdes sedermera till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000 kronor
samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat förslå,
8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926 verkligen disponibla
beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år 1928 ställdes till förfogande
6,000,000 kronor, för år 1929 2,000,000 kronor och för år 1930, såsom
nyss nämnts, 3,000,000 kronor. För åren 1920—1930 hava sålunda gjorts
Statsutskottets utlåtande Nr ISIS.
9
disponibla för utlåning ur bostadslånefonden sammanlagt 89,400,000 kronor.
Härav har emellertid en del utgjorts av amorteringar å tidigare beviljade låu
ur fonden. Jämväl må nämnas, att år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor
enligt riksdagens medgivande fick disponeras för beredande av extra statsbidrag.
Beloppet, som utgick av byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar
å lån ur bostadslånefonden, och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda
tillfördes fonden, utlånades samma år på nytt. Samtliga av bostadslånefonden
disponerade medel hava erhållits såsom lån från rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å de för år 1930 disponibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 127) angående lån ur statens bostadslånefond.
Bestämmelserna ansluta sig till föreskrifterna i 1928 års motsvarande
kungörelse (nr 192), för vilkens huvudsakliga innehåll redogörelse
lämnades i 1929 års proposition i ämnet (nr 217).
De viktigare bland de föreskrifter, vilka gälla i förevarande avseende, äro
följande:
Lån ur bostadslånefonden kan lämnas för bostadsbyggande i stad, köping
eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant statsunderstöd
av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån må tillgodokomma
kommun eller, under förmedling av särskild låneförmedlare, bolag, förening,
stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus, innehållande en eller
flera lägenheter. Lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag
av direkt allmännyttig natur eller med anordningar, som avse att bereda den
boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden (kommunala
eller halvkommunala företag, kooperativa företag, egnahemsföretag eller liknande).
Låneförmedlare må vara vederbörande kommun samt bolag, förening
eller stiftelse, som Kungl. Majit lämnat tillstånd därtill.
Lån må ej, med mindre Kungl. Majit på synnerliga skäl lämnar tillstånd
därtill, utgå för större lägenheter än örn tre rum och kök eller, där fråga är om
egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, örn fyra rum och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belåningsgräns
—■ utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet. Inteckning, som lämnas såsom
säkerhet för lån, skall ligga inom sjuttiofem procent eller, där fråga är örn
stenhus inom stads planlagda område, inom åttio procent av den belånade egendomens
värde, i båda fallen med den jämkning av procentsatsen, som kan betingas
av intecknings avrundning till helt hundratal kronor.
Låneförmedlare må ej av byggnadsföretagare betinga sig strängare lånevillkor,
än som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan
göres dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de bidrag
till förvaltningskostnader och till täckande av förluster, som förmedlaren efter
Kungl. Majits medgivande må kunna betinga sig av företagaren. I intet fall
må låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet för lånet, att den
sistnämnde förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga
annat byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens fordran.
10
Statsutskottets utlåtande Nr ISS.
Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och. såsom amorteringslån
med amortering från och med ingången av kalenderåret näst efter det.
då lånet utlämnats. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres
genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.
Ansökningar örn lån skola ställas till Kungl. Maj:t och varje år senast den
1 november ingivas till statens byggnadsbyrå, som har att till Kungl. Maj:!
inkomma med förslag till fördelning av lånemedlen.
Kör användningen av tillgängliga medel för beredande av lån ur statens
bostadslånefond m. m. för åren 1920—1929 hava särskilda redogörelser
varit fogade till respektive propositioner i förevarande ämne (1921 nr
357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924 nr 68 sid. 3, 1925 nr 202
sid. 4, 1926 nr 153 sid. 4, 1927 nr 107 sid. 4, 1928 nr 84 sid. 4 och 1929 nr 217
sid. 4).
I skrivelse den 15 november 1929 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning
av då disponibla medel, vilka utgjordes dels av det för året 1930 anvisade
beloppet 3,000,000 kronor, dels av uppkommen besparing å tidigare beviljade
lån till ett beräknat belopp av 523,700 kronor eller sammanlagt 3,523,700
kronor. Det närmare innehållet av sagda förslag samt Kungl. Maj:ts i anledning
därav fattade beslut återfinnes å sid. 4—6 i statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 12 december 1929 har statens byggnadsbyrå framlagt förslag
i fråga örn beredande av medel för lån ur statens bostadslånefond för år 1931.
Vad angår behovet av fortsatta åtgärder från statens sida för förbättrande
av läget på bostadsmarknaden, har byggnadsbyrån i denna skrivelse på anförda
skäl (sid. 7—11 i statsrådsprotokollet) framhållit, att enligt dess uppfattning
tidpunkten för den slutliga avvecklingen av långivningen ur statens bostadslånefond
ännu icke uppnåtts, och att alltså medel ur densamma fortfarande borde
i viss omfattning ställas till förfogande.
I fråga om storleken av det belopp, som kunde antagas bliva erforderligt för
utlåning under år 1931 ur bostadslånefonden, har byggnadsbyrån uttalat sig
på följande sätt:
Försiktigheten bjöde, att nämnda belopp ej sattes lägre än 3,000,000 kronor.
I betraktande av att svenska bostadskreditkassan kunde beräknas komma att i
någon utsträckning tillgodose det kreditbehov, varom fråga vore, syntes emellertid
nämnda belopp för statlig utlåning förslå. Byrån förutsatte, att de medel,
som eventuellt bomme att anvisas, liksom dittills varit fallet finge av bostadslånefonden
disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Någon
ny överföring av medel ur rusdrycksmedelsfonden syntes ej påkallas, utan torde
till bostadslånefonden inflytande räntor och amorteringar, enligt vad byrån
under hand inhämtat från statskontoret, därtill förslå.
Med avseende å lånevillkoren har byggnadsbyrån ansett, att bestämmelserna
i 1929 års kungörelse borde gälla i huvudsak oförändrade. Dock har
byrån — förutom de ändringar av fastställda data, som enligt sakens natur
påkallas — förordat vissa smärre ändringar. Härom har byrån anfört följande.
Statsutskottets utlåtande Ar 138.
11
Enligt de senare årens kungörelser i ämnet hade ansökan om lån för visst
år skolat ingivas senast den 1 november näst föregående år. Denna regel syntes
böra upprätthållas beträffande huvuddelen av lånemedlen. Därjämte syntes
emellertid möjlighet böra öppnas att i fråga örn någon del av det disponibla
beloppet, försiagsvis 1,000,000 kronor, inkomma med ansökningar vid ett tidigare
datum, exempelvis den 1 juli 1930. Lån av dessa medel syntes böra få
disponeras även för byggnadsföretag, som påbörjades redan under nämnda år.
Vad räntefoten för lånen anginge, utgjorde denna sedan länge 5 procent;
annuiteten, amorteringskvoten alltså inbegripen, vöre 6 7» procent. Någon
ränte- eller amorteringsfrihet hade under senare år ej medgivits. En räntefot
av 5 procent torde för närvarande ungefär motsvara den ränta, som erhölles å
den del av rusdrycksmedelsfonden, vilken utlånats mot annan säkerhet. Byggnadsbyrån
hade emellertid vid flera tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,
att det stöd, som nu ifrågavarande statliga verksamhet åsyftade att
bereda, borde begränsa sig till att tillhandahålla en ordnad kredit, där tillgång
till sådan eljest saknades. Denna kredit borde därför ej lämnas mot billigare
ränta, än densamma skulle betinga vid ändamålsenligt organiserad sekundär
kreditgivning på den öppna marknaden. Genom inrättandet av svenska bostadskreditkassan
hade dylik långivning erhållit en därför avpassad organisation.
Om ytterligare medel enligt byggnadsbyråns förslag anvisades till statens
bostadslånefond, kunde nämnda kassa förväntas komma att —- dock endast
under någon kortare tid och i mindre omfattning — bedriva låneverksamhet
jämsides med den genom bostadslånefonden utövade. Det kunde då ej anses
lämpligt, att ränteskillnaden mellan de olika lånen bleve alltför stor, ty därigenom
skulle ett slags konkurrens kunna anses föreligga mellan de två långivarna,
vilket uppenbarligen ej vore önskvärt. Att döma av nu rådande räntesatser
på penningmarknaden syntes det uteslutet, att kassan skulle kunna erbjuda
sina låntagare krediter mot en ränta av allenast 5 procent. Räntefoten
för lån ur bostadslånefonden torde ej behöva exakt anpassas efter kassans låneräntor,
ty utom inteekningssäkerheten förefunnes beträffande lånen ur bostadslånefonden
en ytterligare säkerhet i det ansvar vederbörande låneförmedlare
måste ikläda sig. Det syntes dock ej obilligt, att åtminstone större delen av förvaltningskostnaden
bestredes av låntagarna. Räntesatsen syntes därför böra
höjas till 5V» procent. Annuiteten borde i så fall höjas från 6V2 procent till
7 procent av ursprungliga lånebeloppet.
Över byggnadsbyråns framställning hava socialstyrelsen och statskontoret
avgivit infordrade utlåtanden.
Socialstyrelsen har i sitt utlåtande — återgivet å sid. 12 och 13 i statsrådsprotokollet
— under vissa angivna förutsättningar samt under antagande av
att svenska bostadskreditkassan icke kunde beräknas komma att i större utsträckning
tillgodose bär ifrågavarande kreditbehov för sin del tillstyrkt statens
byggnads!:)j^rås hemställan.
Statskontoret har i huvudsak yttrat:
Det kunde knappast anses uteslutet, att den nybildade kreditorganisationen
för bostadsändamål kunde bliva färdig att övertaga den med anlitande av
statens bostadslånefond dittills bedrivna låneverksamheten från det år, under
vilket de nu avsedda nya lånen skulle börja att utlämnas, eller år 1931. Statskontoret
hade vidare svårt att föreställa sig, att, även örn så ej skulle bliva
fallet, det avbrott i långivningen, som genom bostadslånerörelsens upphörande,
innan bostadskreditkassan trädde i verksamhet, skulle uppstå, vore ägnat att
medföra några allvarligare följder för bostadsproduktionen. Statskontoret
12
Statsutskottets utlåtande Nr 138.
måste därför ställa sig betänksamt till det ira framlagda förslaget om ytterligare
anvisande av medel för fortsatt utlåning ur statens bostadslånefond.
Skulle emellertid ett dylikt avbrott i möjligheten att erhålla lån för bostadsändamål
anses komma att utöva en alltför menlig inverkan på bostadsproduktionen
— något som statskontoret icke hade möjlighet att mera ingående bedöma
— ville statskontoret icke motsätta sig vidtagandet av åtgärder för fortsatt
utlåning från bostadslånefonden även under år 1931.
Med sitt förslag att räntesatsen för de nya lånen från bostadslånefonden
skulle höjas till 51/* procent och annuiteten i så fall utgå med 7 procent av ursprungliga
lånebeloppet syntes byggnadsbyrån hava avsett att göra övergången
från den dittillsvarande lånerörelsen till den kreditgivning, som komme att
bliva föremål för bostadskreditkassans verksamhet, smidigare. Denna höjning
av räntesatsen syntes emellertid — såvitt statskontoret kunde bedöma — komma
att medföra, att någon större efterfrågan från kommunernas sida på lån från
fonden knappast torde vara att förvänta.
De nu ifrågasatta nya lånemedlen syntes endast böra anvisas under den
förutsättningen, att bostadskreditkassan icke vid den tidpunkt, då ansökningar
örn nya lån skulle vara ingivna — vilken tidpunkt statskontoret ansåge böra
som dittills fastställas till den 1 november — trätt i sådan funktion, att kassan
kunde tillgodose föreliggande kreditbehov.
Yad frågan om tillgängliga medel beträffar har statskontoret meddelat, att
under budgetåret 1930/1931 beräknades å statens bostadslånefond i amorteringar
och räntor inflyta sammanlagt 4,700,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Då år 1929 tillskapades en organisation för ordnande på ett stadigvarande
sätt av statens medverkan beträffande bostadskrediten i förevarande hänseenden,
avsågs givetvis, att denna organisation skulle ersätta den medelst anlitande
av statens bostadslånefond sedan åtskilliga år bedrivna statliga låneverksamheten.
Emellertid förutsattes det från början, att det måste taga viss tid,
innan den nya organisationen kunde träda i funktion. Med hänsyn därtill ansågs
den genom fonden bedrivna kreditgivningen böra fortsättas även för år
1930. Såsom framgår av det föregående, har ira emellertid statens byggnadsbyrå
ansett omständigheterna motivera en statlig kreditgivning från bostadslånefonden
också under år 1931.
Av byggnadsbyråns utredning framgår, att det fortfarande på flera platser
förefinnes viss knapphet på bostäder, särskilt vad angår smålägenheter, och att
det alltjämt måste anses önskvärt, att medel finnas tillgängliga för att, i den
män det prövas lämpligt, användas till åtgärder från det allmännas sida för
bostadsproduktionens främjande. Även om det numera kan antagas, att ifrågavarande
kreditbehov kommer att under år 1930 kunna i stor utsträckning fyllas
genom den nya kreditorganisationen, lärer det kunna förekomma fall, där så
icke kan ske men där kredit är ur social synpunkt önskvärd. På grund härav
synes det böra möjliggöras, att den genom bostadslånefonden bedrivna statliga
kreditgivningen kan i någon utsträckning fortgå även för år 1931. Givetvis
bör det emellertid noga tillses, att denna kreditgivning i enlighet med vad ira
anförts blir rent supplerande till bostadskreditkassans verksamhet, så att någon
slags konkurrens icke ifrågakommer. Garanti för att detta beaktas föreligger
Statsutskottets utlåtande Nr 138. 13
däri, att det är Kungl. Majit, som för varje år fördelar lånemedlen; det gäller
ju här endast att bereda möjlighet för Kungl. Majit att vidtaga åtgärder, därest
sådana skulle finnas erforderliga.
Yad angår storleken av det belopp, som för nu angivna ändamål bör ställas
till förfogande, är det uppenbart, att med hänsyn till vad jag här framhållit
det av byggnadsbyrån föreslagna beloppet kan betydligt reduceras, förslagsvis
till 1,000,000 kronor. Detta belopp kan disponeras av de till bostadslånefonden
inflytande amorteringarna och räntorna för år 1930.
Vidkommande lånevillkoren synes anledning i stort sett saknas att frångå
de grunder, som tillämpats beträffande utlåningen för år 1930. Då jag lika med
byggnadsbyrån anser, att ifrågavarande lån numera avse att täcka det normala
behovet av en ordnad kredit och att man därför icke bör för dessa lån bevilja
förmånligare villkor, än som skulle gälla vid ändamålsenligt organiserad kredit
i öppna marknaden, biträder jag emellertid byggnadsbyråns förslag att för
de nya lånen höja räntesatsen från 5 till 5Vs procent samt i anledning därav
öka annuiteten från 6Vs till 7 procent. I övrigt torde de för år 1930 gällande
bestämmelserna böra i huvudsak bibehållas med de ändringar i fråga örn data,
som påkallas av sakens natur. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört synes
mig skäl icke föreligga att möjliggöra något undantag med avseende å den tid,
då ansökan om lån ur fonden senast skall till byggnadsbyrån ingivas. Denna
tidpunkt synes alltså böra för alla fall vara den 1 november 1930.»
I sammanhang med Kungl. Majits förevarande proposition har utskottet till
behandling föreliaft en inom andra kammaren av herr K. Ward väckt motion,
nr 202, vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva att för budgetåret 1930—
1931 må till beredande av nya medel ur statens bostadslånefond av de till fonden
inflytande amorteringarna och räntorna för åren 1929 och 1930 få disponeras
ett belopp av 3,000,000 kronor, att för år 1931 fördelas efter samma
grunder som de under budgetåret 1929—1930 till statens byggnadsbyrå anvisade
för kreditgivning åt bostadsproduktion avsedda medel.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Även utskottet hyser den uppfattningen, att möjlighet bör beredas till att
den genom bostadslånefonden bedrivna statliga kreditgivningen kan fortgå även
år 1931. På sätt departementschefen framhållit, torde emellertid kreditgivningen
böra allenast supplera svenska bostadskreditkassans verksamhet, till dess
denna kan i full utsträckning tillgodose det kreditbehov, varom fråga är.
Vad beträffar storleken av det belopp, som för ändamålet i fråga bör ställas
till förfogande, har utskottet lika med departementschefen ansett, att beloppet
bör kunna fixeras till högst 1,000,000 kronor. Utskottet kan sålunda icke biträda
motionärens yrkande härutinnan.
Enligt Kungl. Majits förslag skulle, såsom nämnts, räntesatsen för de nya
lånen höjas frånö till 51/* procent och i följd härav annuiteten ökas från 61/»
till 7 procent.
Utskottets
yttrande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 138.
Utskottet vill visserligen icke förneka, att vissa skäl tala för den sålunda
föreslagna ändringen av lånevillkoren, men utskottet har, särskilt med hänsyn
till att ifrågavarande låneverksamhet är stadd under avveckling, ansett ändring
i angivna hänseende skäligen nu icke höra vidtagas.
Då utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Marits förslag,
får utskottet alltså hemställa,
»
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herr Wards ovanberörda motion,
II: 202, i vad densamma skiljer sig från propositionen, medgiva
att för år 1931 må, till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond
i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade
grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna och
räntorna för år 1930 disponeras ett belopp av högst 1,000,000
kronor.
Stockholm den 6 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 136.