Statsutskottets utlåtande Nr 135.
1
Nr 135.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Kungl.
Majit under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet
(punkt 59 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden
för sagda dag), föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av
1.400.000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930
dagtecknad proposition, nr 203, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att
I. dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av
1.200.000 kronor;
dels medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Maj :t beviljas
till stiftelsen Solhem för uppförande av en anstalt för vård av barn med
kirurgisk tuberkulos ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor för var och en av
högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser ej medräknade, dock högst till belopp
motsvarande hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna
verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande av byggnadstomt;
samt
till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre till utförande av
vissa, i statsrådsprotokollet angivna arbeten vid kustsanatoriet Apelviken ett
byggnadsbidrag av högst 150,000 kronor, än även för den tid av budgetaret
1930/1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser
inom paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av nyssnämnda arbeten
icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag till belopp av 2 kronor
75 öre för varje dylik obelagd vårdplats och dag;
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 58 käft. (Nr 135.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
Gällande bestämmelser
och beslut.
dels ock. föreskriva, att här omförmälda statsbidrag skola utgå, byggnadsbidragen
i huvudsaklig överensstämmelse med de rörande anslag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter stadgade grunderna och evakueringsbidraget
i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande
anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter gällande grunderna
samt såväl byggnadsbidragen som evakueringsbidraget på de närmare villkor
i övrigt, som må av Kungl. Majit bestämmas;
II. med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan bestämt
dels medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande bestämmelser
beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
samt beträffande statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter
— bevilja ej mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i Östersund
av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)
med ett belopp av 5,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser
ej inräknade, dock med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida
hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga
byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande av byggnadstomt,
att från det på sätt nu angivits bestämda beloppet skall enligt av 1927
års riksdag godkända grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av statsmedel,
som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga å samma
plats, samt att före den 1 juli 1931 må av det totala statsbidraget utgå sammanlagt
högst 625,600 kronor, än även för en tid av tre år efter det ifrågavarande
anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd,
statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten med ett belopp för dag och patient,
som med avseende å högst 162 vårdplatser med en krona överstiger det
till tuberkulossjukbus i allmänhet utgående statsbidraget och i övrigt motsvarar
nämnda bidrag, dock med den inskränkning, att sammanlagda statsbidraget
icke för någon tid må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade
räkenskaper funna verkliga driftkostnader;
dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt i tillämpliga
delar skola gälla av departementschefen omförmälda bestämmelser beträffande
statsbidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
respektive statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom
de särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Majit meddelas;
dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen
anvisade anslag till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
respektive till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Alltsedan år 1909 har riksdagen anvisat medel till bidrag för uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukhus
och tuberkulossjukstugor samt tuberkulosavdelningar å andra sjukvårdsanstalter.
Totalsumman av de sedan nämnda tid beviljade medlen uppgår till
Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.
3
8,223,000 kronor, därav 1,175,000 kronor anvisats i form av reservationsanslag
för budgetåret 1929/1930.
För åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag har riksdagen fastställt allmänna
bestämmelser, varjämte riksdagen från och med år 1912 lämnat visst
medgivande örn kostnadsfri upplåtelse av kronomark för anläggning av tuberkulossjukvårdsanstalter.
De allmänna bestämmelserna äro innefattade uti kungörelse den 27 juni
1914 (nr 292) med däri genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och
den 7 juli 1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa
allmänna bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,
dock högst med 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan sjukhuset
blivit färdigt och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.
I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de sålunda
fastställda reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 217 förklarat, bland annat, att ett
av 1925 års riksdag anvisat bidrag av 1,000,000 kronor till uppförande av en
för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt, centralsanatorium,
skulle utgå på sätt och under villkor, Kungl. Maj :t föreslagit. I berörda proposition
förordades bland annat, att nyssnämnda bidrag å 1,000,000 kronor
skulle, oavsett byggnadskostnadernas belopp, få oavkortat uppbäras för ett
sjukhus örn minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att bidraget
skulle kunna utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje
gång sedan minst motsvarande andel — varje gång tre tiondelar — av hela
byggnadsarbetet utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet
skett i enlighet med godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående
100,000 kronor, sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och
av medicinalstyrelsen godkänts. Eventuellt skulle sistnämnda belopp vid utbetalningen
reduceras till följd av skyldighet för landstinget att i samband
med nedläggande helt eller delvis av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten
vid Sandträsk enligt närmare angivna grunder återbära viss del av det för
uppförande av denna anstalt tidigare uppburna statsbidraget.
Vidare har 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav
Kungl. Majit i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag
finge, utan hinder av gällande författningsbestämmelser i ämnet, under iakttagande
av vissa närmare angivna villkor och föreskrifter beviljas till uppförande
av nyssberörda centralsanatorium, Solliden, i Jämtlands län med ett
belopp av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser
ej inräknade. Detta bidrag må utgå först sedan anstalten blivit avsynad och
godkänd. Bidraget skulle enligt nyssnämnda grunder uppgå till högst 648,000
kronor, men i samband med dess utbetalande skulle återbäring ske av
det statsbidrag, som tidigare erhållits för uppförande av en tuberkulossjukstuga
vid Solliden, vilken i samband med centralsanatoriets tillkomst skulle
nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande 40,000 kronor, skulle emellertid
vid återbäringen av skäl och enligt grunder, för vilka i propositionen
närmare redogjorts, minskas med ett belopp, motsvarande 800 kronor för varje
4
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
Statsbidrag
till
kustsanatO’
rier.
Allmänna
grunder fö)
fortsatta
statsbidrag.
ar fran det sjukstugan efter avsyning varit i bruk. Enligt nu berörda grunder
har det totala statsbidraget till centralsanatoriets uppförande beräknats
komma att utgöra 648,000 — (40,000 — 17,600) 625,600 kronor.
Slutligen har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande
mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst
antal vårdplatser å olika tuberkulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.
Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit färdig
och efter avsyning godkänd.
Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen först
. behandlat frågan örn beredande av medel till byggnadsarbeten vid kustsanatorierna.
Departementschefen har härvid bland annat erinrat, att senast förra året frågan
örn enhetliga grunder för byggnadsbidrag till dylika anstalter var föremål
för statsmakternas närmare övervägande samt att i samband därmed även berördes
spörsmålet örn möjligheterna för dylika anstalter att i framtiden fylla
sin uppgift och örn statens ställning till desamma.
Sedan frågan örn enhetliga regler vid beviljande av statsbidrag för uppförande
eller inrättande av kustsanatorier uppkommit vid 1928 års riksdag och medicinalstyrelsen
avgivit yttrande i ämnet, anförde departementschefen i 1929 års
statsverksproposition, att han delade medicinalstyrelsen uppfattning, att några
städse bindande regler icke lämpligen torde kunna, på sätt ägt rum beträffande
tuberkulossjukvårdsanstalter i allmänhet, fastställas i fråga örn byggnadsbidrag
till kustsanatorierna, däri inbegripna de anstalter, vilka icke bure denna benämning
men genom verksamhetens art finge anses närmast tillhöra förevarande kategori.
Frågor örn bidrag för byggnads- och liknande arbeten vid dessa anstalter
syntes honom i stället fortfarande liksom dittills böra prövas från fall till fall.
Vid bedömande av de ytterligare krav på statsbidrag, som kunde framkomma
från kustsanatoriernas sida, syntes det emellertid vara lämpligt att söka åtminstone
i huvudsak tillämpa de för bidrag till andra tuberkulossjukvårdsanstalter
gällande allmänna reglerna, i vad de avsåge maximering av bidragsbeloppen
till viss summa per vårdplats och viss relation till anläggningskostnaderna. I
sistnämnda avseende syntes man dock få taga hänsyn till å ena sidan summan
av tidigare erhållna statsbidrag och å andra sidan de totala anläggningskostnaderna.
En sådan utgångspunkt för bedömande av statsbidragsfrågoma syntes
ansluta sig till den uppfattning, som 1928 års riksdag uttalat i ämnet. I betraktande
av att kustsanatoriema, i olikhet mot vad som i regel vore fallet
med andra tuberkulossjukvårdsanstalter, ägdes och dreves av enskilda föreningar
med svaga ekonomiska resurser, syntes det emellertid icke vara välbetänkt
att i författningsväg fixera en bestämd maximigräns för statens bidrag till utvecklingen
av denna betydelsefulla kategori av anstalter för tuberkulosens bekämpande.
I anslutning till vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende ifrågasatt förklarade
departementschefen sig vidare hava för avsikt att —• örn riksdagen godkän
-
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
5
de hans ståndpunkt till frågan om enhetliga bestämmelser för bidrag till kustsanatorierna
— vidtaga åtgärd för att från anstalterna införskaffades planer för de
arbeten, som kunde finnas oundgängligen behövliga för anstalternas modernisering
och förbättrande. Det syntes honom önskvärt, att vid granskningen av de
förslag, vilka kunde framkomma i dylikt syfte, tillsåges, att enhetliga grunder
för anstalternas standard iakttoges, så långt detta med hänsyn till olika lokala
förhållanden m. m. kunde anses lämpligt och möjligt. Även örn, såsom medicinalstyrelsen
framhållit, någon mera betydande ökning av platsantalet icke numera
framstode såsom behövlig, syntes man dock ■— med hänsyn till det betydliga
antalet exspektanter vid anstalter av förevarande slag — icke böra avskära
möjligheten att med statsmedel bidraga till någon mindre platsökning, där sådan
befunnes lämpligen kunna utan mera avsevärd kostnadsökning ske i samband
med behövliga arbeten i övrigt.
Med vad departementschefen sålunda anfört rörande enhetliga planer för eventuella
ytterligare arbeten vid kustsanatorierna skulle, yttrade han vidare, givetvis
bäst överensstämma, att statsmakterna i avvaktan på utarbetande och granskning
av dylika planer för det dåvarande avstode från beslut om statsbidrag till
arbeten av sist antytt slag vid anstalterna. En sådan hållning skulle ock kunna
anses påkallad av ekonomiska skäl. Av en utav medicinalstyrelsen framlagd
beräkning framginge, att för budgetåret 1929/1930 synnerligen avsevärda
krav -— utöver reservationer ett belopp av omkring 1,180,000 kronor — ställdes
på bidrag för anläggning av andra tuberkulossjukvårdsanstalter än kustsanatorier.
Departementschefen hade också för avsikt att beträffande anstalterna i
Barkåkra och vid Apelviken endast tillstyrka bidrag till vissa mindre omfattande
arbeten av trängande beskaffenhet samt av den art, att de icke kunde anses
föregripa en blivande prövning av enhetliga planer för anstalternas iståndsättande.
I fråga örn kustsjukhuset å Styrsö förelåg, framhöll departementschefen,
ett förslag avseende genomgripande ombyggnad av anstaltens väsentliga
delar utan ökning av platsantalet men åsyftande en modernisering, utan vilken
anstalten ansåges icke kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Då detta förslag,
för vars snara genomförande 1928 års riksdag uttalat sig, syntes vara att
anse såsom en genomtänkt plan för anstaltens iståndsättande, vilken plan endast
beträffande vissa detaljer möjligen kunde behöva fullständigas eller jämkas vid
jämförelse med blivande planer för de andra båda anstalterna, ansåg departementschefen
emellertid hinder icke böra föreligga för att redan då upptaga frågan
rörande statsbidrag till berörda ombyggnadsarbeten vid Styrsö.
I sin skrivelse nr 5 A yttrade 1929 års riksdag att riksdagen, som tagit
del av medicinalstyrelsens utredning i ärendet och beaktat de svårigheter,
som av skilda anledningar mötte för fastställande av enhetliga grunder för
fortsatt bidrag till kustsanatorierna, funnit sig kunna ansluta sig till det
av departementschefen gjorda uttalandet i frågan, I sammanhang mod
prövning av de framlagda förslagen örn särskilda byggnadsbidrag till de tre
kustsanatorierna förklarade sig riksdagen vidare förutsätta, att planer för
kustsanatoriemas iståndsättande komme att föreläggas redan 1930 års riksdag.
Genom brev den 10 maj 1929 förklarade Kungl. Maj:t — i samband med att
6
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Kungl. Maj:! under vissa villkor ställde av riksdagen beviljade bidrag till utförande
av vissa arbeten vid anstalterna vid Apelviken, i Barkåkra och å Styrsö
till förfogande för de föreningar, som äga anstalterna — att, därest vederbörande
förening skulle anse arbeten utöver dem, för vilka genom brevet
statsbidrag beviljats, erforderliga för att försätta anstalten i ur sjukvårdens
synpunkt tillfredsställande och tidsenligt skick samt statsbidrag för
sådant ändamål ansåges böra ifrågakomma, föreningen hade att till medicinalstyrelsen
inkomma med plan samt kostnadsberäkningar rörande samtliga dylika
arbeten i avseende å anstalten. Medicinalstyrelsen hade att, under iakttagande
av de utav föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärendén den 4 januari 1929 därför angivna och av riksdagen sedermera
godtagna riktlinjerna, verkställa granskning av inkomna planer och kostnadsberäkningar
samt — efter byggnadsstyrelsens hörande — till Kungl. Maj :t avgiva
yttrande angående berörda planer ävensom förslag rörande storleken av
de statsbidrag, som för utförande av arbeten av antytt slag kunde anses böra
ytterligare tillkomma ifrågavarande förening.
I anledning härav inkommo i augusti 1929 till medicinalstyrelsen framställningar
rörande bidrag till utförande av vissa arbeten vid samtliga de tre anstalterna,
beträffande Styrsöanstalten i huvudsak avseende om- och tillbyggnad
av gamla sjukhuset och den s. k. sommarpaviljongen. Med skrivelse den
25 oktober 1929 framlade sedermera styrelsen för Styrsöföreningen, under
frånträdande av nyssberörda projekt, ny plan för örn- och tillbyggnad av anstaltens
s. k. huvudsjukhus i stället för den, till vars utförande 1929 års riksdag
beviljat statsbidrag å 223,987 kronor. Sedan byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen
i avgivna utlåtanden — medicinalstyrelsens dagtecknat den 23
november 1929 — riktat allvarliga erinringar mot den sålunda senast framkomna
byggnadsplanen beträffande Styrsöanstalten, anbefallde Kungl. Maj:t
genom remiss den 30 november 1929 medicinalstyrelsen att lämna styrelsen för
Styrsöföreningen tillfälle att yttra sig med anledning av vad utav nämnda
ämbetsverk och byggnadsstyrelsen i avseende å föreningsstyrelsens sista framställning
anförts. Medicinalstyrelsen ålades i samband därmed att över det
yttrande eller det nya förslag, som kunde komma att av föreningsstyrelsen avgivas,
efter byggnadsstyrelsens hörande avgiva eget förnyat utlåtande.
Yttrande jämte förslag i ämnet från styrelsen för Styrsöföreningen ävensom
utlåtanden däröver av byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen hava sedermera
inkommit.
I sitt nyssnämnda utlåtande den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen
gjort ett allmänt principuttalande beträffande frågan örn statens medverkan
till kustsanatoriemas försättande uti tidsenligt skick. Denna fråga anser styrelsen
intimt sammanhöra med spörsmålet om ordnandet av vården av kirurgisk
tuberkulos och skrofulös i riket.
Vid behandling av här berörda spörsmål har styrelsen i vissa hänseenden
åberopat uttalanden i berörda ämnen, som gjorts uti ett av svenska nationalför
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.
7
eningen mot tuberkulos den 12 april 1929 till chefen för socialdepartementet
avgivet betänkande, innefattande utredning angående fortsatta åtgärder till
tuberkulosens bekämpande i Sverige.
Ifrågavarande utredning har närmast varit anförtrodd åt av föreningen tillsatta
särskilda kommittéer, bestående av inom vederbörande områden speciellt
sakkunniga. De ämnen, som dessa kommittéer behandlat hava avsett följande
spörsmål, nämligen dels utveckling av anstaltsvården för vuxna, dels
barntuberkulosens förebyggande och bekämpande, dels den kirurgiska tuberkulosen
samt skrofulosvården, dels dispensärväsendets utveckling, dels anmälningsplikt
vid tuberkulos, dels tuberkulosarbetets organisation, dels vederbörlig
ekonomisk utredning, dels ock särskilda åtgärder för lungsotens förebyggande
och bekämpande i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
Utredningen angående den kirurgiska tuberkulosvården och skrofulosvården
har varit anförtrodd åt en kommitté, bestående av docenten Henning Waldenström
samt lasarettsläkaren E. Tengwall och överläkaren vid Apelvikens kustsanatorium
J. S. Almer. Sedan den sistnämnde avlidit, inträdde i stället hans
efterträdare å sagda överläkartjänst, medicine doktorn K. Hanson i kommittén.
Såsom allmänt direktiv för utredningen i dess helhet har gällt, att de positiva
förslag, som komme att framläggas, borde hänföra sig endast till sådana
förhållanden, som kunde bliva föremål för åtgärder från statsmakternas sida,
dock att under diskussionen och utredningen även förhållanden av annan art
kunde beröras, i den mån detta kunde befinnas erforderligt. Något intimare
samarbete de olika kommittéerna emellan har — frånsett vissa undantagsfall —
på grund av praktiska svårigheter icke förekommit.
I enlighet med planen för utredningsarbetet har resultatet av detsamma
framlagts såsom självständiga utlåtanden från varje kommitté för sig i den
form, respektive kommittéer givit desamma. De olika synpunkter, från vilka
hela den i betänkandet behandlade, komplicerade frågan bör betraktas, synes
styrelsen för föreningen därigenom hava erhållit en så allsidig belysning som
möjligt, varigenom utredningen ansetts kunna tjäna till vägledning vid uppdragandet
av de riktlinjer, efter vilka det fortsatta praktiska tuberkulosarbetet
bör ordnas i vårt land — vilket varit huvudändamålet med utredningen i
dess helhet. En del av utredningarna, som förelågo färdiga redan för flera år
sedan, hava tryckts i den form, de då erhållit men kompletterats med de tillägg,
som föranletts av de under årens lopp förändrade förhållandena.
Nationalföreningens styrelse har ansett sig för egen del icke kunna taga
ståndpunkt till varje detaljfråga i utredningen utan begränsat sig till uttalanden
angående vissa huvudpunkter samt i övrigt hänvisat till de särskilda, av
de olika kommittéerna avgivna yttrandena.
Genom beslut den 24 maj 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen
att inkomma med yttrande och förslag i anledning av betänkandet samt därvid
beakta jämväl i övrigt framkomna förslag rörande de av utredningen berörda
spörsmålen. Sådant yttrande oell förslag hade vid tiden för förevarande propositions
avlåtande ännu icke inkommit. Såsom en förberedelse därtill har
8
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
medicinalstyrelsen med Kungl. Maj:ts medgivande nyligen hållit ett möte med
rikets förste provinsialläkare ävensom på tuberkulossjukvårdens område särskilt
sakkunniga läkare m. fl., vid vilket möte de i betänkandet behandlade
frågorna utförligt dryftades.
Vad angår utredningen örn den kirurgiska tuberkulosen samt skrofulosvården
hava av vederbörande kommitté gjorts uttalanden i bland andra följande
frågor.
Beträffande formerna för vård i olika fall har kommittén framhållit bland
annat, att en hel del patienter, mest barn med lättare körteltuberkulos — flyktén.
(s. k. skrofler) -— vilka tidigare i stor utsträckning vårdats å kustsanatorierna,
med stor fördel kunna behandlas å enklare och billigare anstalter eller
hem. För de svårare fallen av kirurgisk tuberkulos -— vartill, förutom de
svårare fallen av körteltuberkulos hänförts den i ben och leder lokaliserade
tuberkulosen — anse de däremot böra anordnas anstalter, vilka lämpligen böra
hava karaktär av — närmare karakteriserade — specialsjukbus.
I avseende å klimatets betydelse för vården har kommittén anfört, att man i
vårt land vid förläggningen av dylika anstalter icke borde vara bunden enbart
till havskust eller fjälltrakt, då erfarenheten visat, att man kunde få samma utmärkta
resultat oberoende av de klimatiska förhållandena. Enligt kommittén
vore huvudsaken i fråga örn läget för dylika sjukhus, att de förläggas till trakter
med riklig tillgång på sol, öppet läge och torrt klimat. Anstalterna kunde
således, yttrade kommittén — utom i de solfattiga nordliga landsdelarna —
läggas var som helst i landet på plats, som vore öppen för södersol och skyddad
för blåst och dimma.
Enligt denna uppfattning har kommittén funnit bärande skäl icke finnas
för att ytterligare förlägga anstalter för den kirurgiska tuberkulosens bekämpande
till västkusten. I anslutning härtill omnämner kommittén såsom en från
klimatsynpunkt — och även ur vissa andra synpunkter ■—- lämplig anstalt för
vård av kirurgisk tuberkulos den i det föregående omförmälda, planerade anstalten
Solhem, vilken är avsedd att förläggas i Borås. Vad angår de nuvarande,
vid västkusten belägna anstalterna — eller Apelviken, Barkåkra och
Styrsö — förutsätter kommittén, att desamma bibehållas och att där under
statens ekonomiska medverkan utföras nödiga förbättringsarbeten för att göra
dem till tidsenliga anstalter för vård huvudsakligen av den kirurgiska tuberkulosen.
I fråga om det statliga byggnadsbidraget förordar kommittén, att detsamma
beräknas till halva byggnadskostnaden, utan att kommittén därvid angivit
någon begränsning beträffande den absoluta storleken av statens bidrag per
vårdplats.
Från kommitténs majoritet uttalade på sin tid överläkaren Almer en avvikande
mening i vissa avseenden, särskilt beträffande klimatfrågan, i vilket
sistnämnda hänseende han ansåg särskilt västkustklimatet böra tillmätas synnerlig
betydelse ur vårdsynpunkt.
Även styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos har i sitt sammanfattande
yttrande i betänkandet gjort ett uttalande för genomförande av
rationell modernisering av de nu befintliga kustsanatorierna.
I sitt förevarande utlåtande den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen
förklarat sig för sin del i huvudsak dela den av kommittén uttalade uppfattningen
i fråga örn klimatets betydelse för förläggningen av anstalter för vård
.Statsutskottets utlåtande Nr 185. 9
av den kirurgiska tuberkulosen. Från vårdsynpunkt finner därför icke heller
styrelsen några bärande skäl föreligga för att begränsa förläggningen av anstalter
till havskusten. Styrelsen delar emellertid kommitténs uppfattning i
fråga örn bibehållandet av de tre nuvarande, vid västkusten belägna anstalterna
samt deras försättande i tidsenligt skick.
Beträffande grunderna för statsbidrag till arbeten för antydda ändamål
erinrar styrelsen örn sin i skrivelsen den 18 oktober 1928 hävdade ståndpunkt,
att byggnadsbidraget i regel bör utgå med högst halva totala byggnadskostnaden
och högst 2,000 kronor per vårdplats men att undantagsvis — med hänsyn
till svag ekonomisk situation hos vederbörande anstalts ägare — bidrag
skall kunna beträffande oundgängliga ny- eller ombyggnadsarbeten utgå efter
förmånligare grunder. Styrelsen anser sig allt fortfarande böra vidhålla denna
principiella ståndpunkt och därför åtminstone icke för närvarande böra i
hithörande fall tillstyrka byggnadsbidrag utöver nyss antydda grunder utan
att särskilda trängande skäl föreligga.
I nu ifrågavarande hänseende har departementschefen anfört i huvudsak
följande:
»Den av nationalföreningens kommitté intagna ståndpunkten beträffande
förläggningen av anstalter för behandling företrädesvis av kirurgisk tuberkulos
delas sålunda av medicinalstyrelsen, och vid nyssnämnda läkarmöte framkommo
icke heller några erinringar däremot. Man torde alltså kunna utgå
från att, därest blott de av kommittén angivna kraven på god tillgång å sol
samt lämpligt läge i övrigt föreligga, en anstalt bör, även örn den icke är belägen
vid kusten, kunna erhålla statsbidrag på samma sätt som hittills de
egentliga s. k. kustsanatorierna. Anstalter med nyss angivna ändamål hänföras
därför i det följande oavsett sin belägenhet till den grupp, som med ett
gemensamt namn plägar betecknas kustsanatorier.
Vidkommande de allmänna normerna för de statliga byggnadsbidragens utgående
till kustsanatorierna finner jag anledning icke föreligga att frångå
min härutinnan förra året angivna allmänna ståndpunkt, vilken sammanfaller
med medicinalstyrelsens uppfattning och till vilken 1929 års riksdag gav sin
anslutning.»
Vad sålunda anförts i fråga örn förläggningen av anstalter för behandling
företrädesvis av kirurgisk tuberkulos har icke givit utskottet anledning
till erinran. I likhet med departementschefen anser utskottet anledning icke
föreligga för ett frångående av de allmänna, av 1929 års riksdag godkända
normerna för de statliga byggnadsbidragens utgående till kustsanatoriema.
I statsrådsprotokollet har härefter redogjorts för en av stiftelsen Solhem i
Borås inkommen framställning örn byggnadsbidrag åt sagda stiftelse.
Genom brev den 12 februari 1926 har Kungl Majit beviljat nämnda stiftelse
ett statsbidrag å 80,000 kronor för uppförande av en för 40 sjukplatser
avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt för barn i enlighet med i oktober 1925 om
-
Utskottets
yttrande.
Statsbidrag
för uppförande
av
tuberkulossjukvårdsanstalten
Solhem.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 135„
arbetade ritningar. I planen för sjukhuset ingick då, att därstädes skulle beredas
vård åt barn, lidande av lungtuberkulos, och att sjukhuset således skulle
i vederbörliga avseenden vara likställt med övriga rikets anstalter för vård av
dylika patienter. Detta innebar i fråga om byggnadsbidrag, att dylikt bidrag
kunde av Kungl. Majit direkt anvisas av de av riksdagen såsom bidrag till
uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter beviljade medlen,
vilket också skedde genom Kungl. Majits nyssnämnda beslut.
Sedermera och innan den ifrågasatta anstaltens uppförande bragts till stånd,
har emellertid en förändring i avseende å anstaltens plan och uppgift ifrågasatts.
Enligt handlingarna i det nu föreliggande ärendet skall sålunda vården
å det blivande sjukhuset icke avse barn, som äro behäftade med lungtuberkulos,
utan barn, som lida av ben-, led- eller körteltuberkulos, d. v. s. anstalten
skall erhålla samma klientel, som numera till övervägande del utgör
kustsanatoriernas. I sammanhang härmed har av stiftelsen beslutats, att å
det blivande sjukhuset patienter skola mottagas i första rummet från eÄlvsborgs
län samt i mån av utrymme jämväl från andra län, därvid, samma villkor
skola gälla som för patienter från Älvsborgs län.
I samband med denna omläggning av sjukhusets karaktär hava också av arkitekten
A. Lönnqvist i februari 1929 uppgjorts nya ritningar med tillhörande
arbetsbeskrivning. Enligt dessa ritningar skall anstalten avses för minst 60
vårdplatser och draga en kostnad av cirka 280,000 kronor frånsett kostnaderna,
tillhopa omkring 20,000 kronor, för redan utförda sprängnings- och grundläggningsarbeten
samt arbeten för anläggning av uppfartsväg. Staden Borås
har såsom gåva till stiftelsen överlämnat tomt till det blivande sjukhuset samt
utfäst sig att till tomten framdraga vatten- och avloppsledningar.
Uti en till Kungl. Majit ställd, till medicinalstyrelsen överlämnad skrivelse
av den 1 juni 1929 har stiftelsen gjort framställning om att för uppförande
av anstalten i enlighet med de nya ritningarna erhålla bidrag av statsmedel
med 40,000 kronor utöver det bidrag å 80,000 kronor, som stiftelsen fått sig
tillerkänt genom beslutet av den 12 februari 1926.
Mot de slutliga, av arkitekten Lönnqvist uppgjorda ritningarna har byggnadsstyrelsen
i utlåtande den 5 september 1929 förklarat sig för sin del icke
hava något annat att erinra än att — med hänsyn till framställt önskemål
örn bibehållande av högt sittande fönster i sjuksalarna — särskild omsorg borde
ägnas at att drag pa de under fönstren stående sängarna förebyggdes.
Med ledning av de berörda ritningarna jämte tillhörande handlingar har
följande redogörelse för huvuddragen av den senaste planen m. m. för anstalten
lämnats.
o Anstalten skall, uppföras av tegel — enligt 1925 års plan av trä — i tre
våningar jämte vindsvåning. I bottenvåningen skola huvudsakligen inrymmas
klinik och operationsrum med tillhörande bilokaler, läkar- och sysslomansexpedition,
tvättavdelning, pannrum samt diverse källare och förrådsrum.
^ I våningen en trappa upp skola inredas 4 sjuksalar med sammanlagt
30 vårdplatser. I denna våning skola vidare finnas dagrum, matsalar för
patienter och personalköksavdelning samt vissa personalbostäder.
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
11
Våningen 2 trappor lipp skall även upptaga 4 sjuksalar för tillhopa 30
patienter, två isoleringsrum, ett reservrum, personalbostäder och förråd.
’ Till såväl första som andra våningen skall å byggnadens ena kortvägg anslutas
en solveranda.
Uti vindsvåningen skola huvudsakligen inrymmas — förutom lekrum, reservrum
för intagning av patienter samt två gästrum — en del personalbostäder
samt förråd.
Medicinalstyrelsen har i det utlåtande av den 15 september 1929, varmed
styrelsen överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning, anfört, att det numera
föreliggande, definitivt omarbetade förslaget syntes fullt lämpligt att
läggas till grund för det tillämnade nya sjukhusets uppförande. Styrelsen
hade därför icke någon erinran att göra mot de omarbetade ritningarna —
med undantag för att styrelsen biträdde det av byggnadsstyrelsen i dess yttrande
den 5 september 1929 uttalade önskemålet — samt ej heller mot anstaltens
läge och plan i övrigt. Det med ritningarna avsedda platsantalet av 60
platser syntes medicinalstyrelsen — då det här vore fråga örn barn under 15
år -— kunna inrymmas i anstalten.
Vidkommande den avsedda omläggningen av sjukvården vid anstalten har
medicinalstyrelsen framhållit, att anstalten med en dylik anordning närmast
skulle bliva att likställa med ett kustsanatorium med undantag av att den
icke skulle bliva belägen vid någon av rikets kuster. Med hänsyn till sin nyss
återgivna ståndpunkt i frågan örn förläggningen av anstalter för huvudsakligen
kirurgisk tuberkulos har emellertid styrelsen funnit anstaltens läge icke
böra utgöra hinder för att anstalten beträffande rätt till statsbidrag jämställes
med de egentliga kustsanatorierna. Även vad angår byggnadsbidragets utmätande
har styrelsen ansett, att anstalten bör likställas med kustsanatorier och
att sjukhuset därvid bör betraktas såsom en helt ny anstalt.
I enlighet med det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att åt stiftelsen Solhem
måtte för uppförande av det planerade nya sjukhuset i enlighet med de
senast omarbetade ritningarna beviljas ett statsbidrag, motsvarande hälften av
de som behöriga funna byggnadskostnaderna, dock ej över 2,000 kronor för var
och en av de 60 vårdplatser anstalten beräknats inrymma, mot villkor att
styrelsen avstår från det genom Kungl. Maj :ts brev den 12 februari 1926 beviljade
— ännu ej i anspråk tagna — byggnadsbidraget å 80,000 kronor.
Departementschefen har i frågan anfört följande:
»För min del anser jag lika med medicinalstyrelsen och i enlighet med vad
jag förut anfört, att anstalten Solhem med hänsyn till numera avsedda vårdformer
samt klientelets utsträckning till att omfatta hela riket m. m. bör
hänföras till den grupp, som hittills med ett gemensamt namn betecknats såsom
kustsanatorier. Detta har i nu förevarande hänseende betydelse huvudsakligen
därigenom, att statsbidrag icke lärer kunna av Kungl. Majtts beviljas utan
vidare och med tillämpande av de allmänna grunderna för byggnadsbidrag
till tuberkulossjukvårdsanstalter, utan att riksdagens särskilda beslut i berörda
hänseende erfordras. Vad angår byggnadsbidragets storlek bör detsamma i
överensstämmelse med det anförda tydligen bedömas enligt de huvudprinciper
12
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Utskottets
yttrande.
Byggnadsbidrag
för
arbeten vid
kustsanatoriet
vid
Apelviken.
för bidrag till anordnande av kustsanatorier, som i det föregående förordats, oell
alltså icke överstiga hälften av de totala byggnadskostnaderna och begränsas
till högst 2,000 kronor per vårdplats. Nu ifrågavarande anstalt har i sitt senast
avsedda skick beräknats sammanlagt draga en byggnadskostnad av 280,000
kronor och inrymma 60 vårdplatser. I enlighet härmed lärer statsbidrag
komma att utgå med högst 120,000 kronor eller samma summa, som av stiftelsen
ifrågasatts och av medicinalstyrelsen tillstyrkts. Bidraget torde — såsom^
under senare år ägt rum beträffande kustsanatorierna — böra anvisas att
utgå fran det allmänna reservationsanslaget till bidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, och för dess åtnjutande torde böra
gälla de allmänna grunder, som äro stadgade för bidrag från nyssnämnda anslag.
Kungl. Majit torde jämväl böra i övrigt bestämma de närmare villkor
för bidragets tillgodonjutande, som må finnas påkallade. I sistnämnda avseende
förutsätter jag, att Kungl. Maj :t kommer att återkalla sitt genom förberörda
brev den 12 februari 1926 meddelade beslut att bevilja stiftelsen ett statsbidrag
av 80,000 kronor för uppförande av en tuberkulossjukvårdsanstalt med i
brevet avsedd beskaffenhet, ändamål och storlek.»
Med hänsyn till numera avsedda vårdformer vid anstalten Solhem samt
klientelets utsträckning till att omfatta hela riket m. m. anser utskottet lika
med departementschefen och medicinalstyrelsen, att anstalten bör hädanefter
hänföras till den grupp av anstalter, som hittills betecknats såsom kustsanatorier.
Vad angår frågorna om byggnadsbidragets storlek, sättet för bidragets anvisande
och grunderna för dess åtnjutande, har vad härutinnan föreslagits icke
föranlett erinran från utskottets sida.
Vidare har departementschefen till behandling upptagit väckt fråga örn
statsbidrag till ytterligare moderniseringsarbeten vid Apelvikens kustsanatorium,
vilket äges av föreningen för kustvård åt skrofulösa barn.
Inledningsvis har härvid i fråga om sanatoriets ekonomiska ställning omnämnts
att, såsom framgår av föreningens berättelse för år 1928, tillgångar
och skulder den 31 december samma år balanserade å kronor 2,575,641:78
och att därvid bland tillgångarna fastighetens konto upptagits till kronor
2,136,230: 69.
Beträffande sanatoriets verksamhet under år 1928 utvisade nyssnämnda berättelse,
att antalet underhallsdagar för samtliga under ^sagda år vårdade personer
uppgått till 202,883 samt att medeltalet vårdade per dag under samma
tid utgjort 554.
Med ledning av tillgängliga handlingar och ritningar har departementschefen
lämnat följande redogörelse för anstaltens nuvarande byggnader, i den
mån dessa beröras av här förevarande frågas behandling.
. Kustsanatoriet bestar i huvudsak av en länga sjukpaviljonger, förenade
sinsemellan av korta sammanbindningsgångar. De sålunda sammanhängande
paviljongerna äro för närvarande till antalet fem. Mellan den längst mot
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
13
väster liggande paviljong I och den därefter följande paviljong II — bägge
utförda av trä i en våning — ligger den s. k. centralbyggnaden av sten i två
våningar och mansardvåning. Söderut från centralbyggnaden och sammanbunden
med denna genom en till lekhall använd förbindelsegång av trä med
väggar och tak av glas i en våning ligger höksby g gnaden, uppförd i en våning
— inrymmande kök och disk samt matsalar m. m. — jämte källarvåning. Mellan
paviljong II och den längre österut liggande paviljong III samt i vinkel
mot dessa ligger den s. k. operationsbyggnaden, en tvåvåningsbyggnad av trä.
Norrut från nämnda operationsbyggnad ligger en dagliall, samtidigt utgörande
sammanbindningsgång mellan operationsbyggnaden och paviljong VI. Sist
nämnda paviljong är uppförd av sten i två våningar och en mansardvåning
samt inrymmer bland annat sjuksalar.
Från operationsbyggnaden räknat ligger närmast i längan i riktning österut
paviljong III av sten i tre våningar inklusive vindsvåning. Denna byggnads
bottenvåning genomskäres av en större sammanbindningsgång, utgörande förbindelseleden
med paviljong IV. I riktning norrut från paviljong III och sammanbunden
med denna ligger en röntgenpaviljong, uppförd av sten i en våning
jämte källarvåning.
Fristående från det nu angivna anstaltskomplexet märkas bland andra byggnader
i sydost från paviljong IV räknat paviljong V, den s. k. karantänsbyggnaden.
Söderut från köksbyggnaden ligger maskinhuset, inrymmande,
förutom pannrum och maskinrum, tvättavdelning m. m. Ej långt därifrån ligga,
jämväl söderut från huvudkomplexet räknat, två isolering spaviljong er.
Det nu framlagda förslaget till modernisering av anstalten innefattar en utvidgning
och komplettering av det förslag härutinnan, som av föreningens styrelse
framlades uti skrivelse den 7 september 1928.
Sistnämnda eller 1928 års förslag innefattade de arbeten, vilka — jämte då
beräknade kostnader för de olika arbetena -—- äro upptagna i följande sammanställning.
Kronor.
Nybyggnad av paviljong I .................................. 182,000
Nybyggnad av paviljong II jämte vissa därmed sammanhängande
ändringsarbeten i centralbyggnaden ........................ 230,000
Anordnande av ny förbindelsegång i form av källarkorridor under
den nuvarande, såsom lekhall använda mellan köksbyggnaden och
centralbyggnaden samt fortsättande av nämnda källarkorridor
fram till paviljong III .................................. 14,500
Utvidgning av köksbyggnaden m. m......................... 35,500
Summa kronor 462,000.
Vid behandling av 1928 års förslag i 1929 års statsverksproposition framhöll
departementschefen, att behovet av omfattande arbeten för anstaltens modernisering
syntes vara ådagalagt. Av sparsamhetshänsyn och i avvaktan på
prövning av enhetliga planer för kustsanatoriernas iståndsättande enligt moderna
sjukvårdskrav ansåg departementschefen emellertid statsbidrag då endast
böra ifrågakomma för det allra mest trängande arbetet eller utvidgningen
av höksby g gnaden m. m. Angående statsbidragets storlek i detta fall framhöll
departementschefen, att ett belopp å 35,500 kronor — motsvarande den beräk
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
nade summan för arbetets utförande — skulle kunna utgå utan åsidosättande
av de av honom förordade allmänna reglerna örn bidragets begränsning till
högst 2,000 kronor per vårdplats och högst halva totala byggnadskostnaden.
Kustsanatoriet vid Apelviken vore emellertid vid iakttagande av nyssnämnda
maximiregler ej berättigat till statsbidrag med iner än omkring hälften av
kostnaden — 462,000 kronor — för samtliga de då avsedda arbetena. Med hänsyn
därtill och då det, enligt vad departementschefen förut påpekat, vore nödvändigt
att för budgetåret 1929/1930 strängt begränsa de till kustsanatorierna
utgående byggnadsbidragen, ansåg departementschefen sig icke böra förorda
statsbidrag med hela kostnadsbeloppet för den tillstyrkta omändringen av köksbyggnaden.
Det syntes honom även i och för sig vara lämpligare att i avvaktan
på prövning av en blivande plan för anstaltens tidsenliga iståndsättande fortfarande
tillämpa den på senare år iakttagna regeln örn bidragens begränsning till
högst hälften av kostnaderna för vederbörande arbeten. Statsbidraget till köksbyggnadens
omändring borde alltså tills vidare fixeras till halva den verkliga
kostnaden för nämnda omändring, dock högst 17,750 kronor.
Vad departementschefen sålunda föreslog blev till alla delar godtaget av
Kungl. Majit och riksdagen.
Vad nu angår 1929 års förslag, upptager även detta den i 1928 års förslag
ingående nybyggnaden av paviljong 1 och nybyggnaden av paviljong II jämte
tillhörande ändringsarbeten i centralbyggnaden. Jämväl anordnandet av den
nya underjordiska förbindels eg ån g en mellan köksbyggnaden och centralbyggnaden
samt dess fortsättning fram till paviljong III ingå i 1929 års förslag.
Förslaget innebär emellertid i sistnämnda hänseende en komplettering och utvidgning
i så måtto, att den ovanför förbindelsegångens första del liggande, av
trä och glas uppförda lekhallen skulle ersättas med en stenbyggnad samt att
källarkorridorsystemet skulle ytterligare förgrenas under operationsbyggnaden
Ull paviljong VI.
Härjämte upptager 1929 års förslag följande nya arbeten, nämligen dels
anordnande äv ny transformatorstation — jämte inmontering av ny ångturbingenerator
— samt ny kolgård och sorteringsrum för tvätten, dels utförande
av vissa modernisering sarbeten i paviljong V (karantänsby g gnaden), dels ock
uppförande av ny operationsby g gnad ävensom bostadshus för viss personal.
Samtliga till 1929 års förslag hörande ritningar hava uppgjorts av arkitekten
Gustaf Birch-Lindgren. Av dessa ritningar äro de, som avse nybyggnad
av paviljongerna I och II, desamma, som för dessa nybyggnader ingingo
i 1928 års förslag, och äro uppgjorda nämnda år. övriga ritningar hava uppgjorts
under år 1929. Kostnadsberäkningarna för samtliga de i 1929 års förslag
ingående arbetena äro — med biträde av experter — under år 1929 uppgjorda
av Birch-Lindgren.
Motiven för utförandet av de i 1929 års plan ingående arbetena återfinnas
å sid 21—-23 i statsrådsprotokollet.
I fråga örn antalet statsbidragsberättigade platser framgår av tillgängliga
handlingar och ritningar, att nuvarande antalet dylika platser, uppgående till
534, skulle av 1929 års plan beröras dels i höjande riktning genom de 24 platserna,
som skulle tillkomma genom nybyggnad av paviljongerna I och II, dels
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
15
i sänkande riktning genom inskränkningen av antalet platser i paviljong V
med 16. Utan direkt samband med de i 1929 års plan ingående förbättringsarbetena
men ävenledes med hänsyn till anstaltens modernisering ur sjukvårdssynpunkt
åsyftar anstaltsledningen därjämte att — på grund av bristen
å bilokaler m. m. — under närmaste tiden slopa 16 vårdplatser å vissa provisoriskt
inredda solverandor till paviljong Yl. När den nuvarande av trä uppförda
paviljongen IV i framtiden ej längre kan användas, har vidare ledningen
icke räknat med någon ersättningsbyggnad för denna paviljong, varigenom ytterligare
70 platser skulle bortgå. Vid tidpunkten för sagda paviljongs nedläggande
skulle alltså anstaltens totala platsantal uppgå till (534 + 24 — 16
— 16—70) 456.
Vad angår ordningen för utförande av de i 1929 års plan upptagna arbetena
framhåller föreningsstyrelsen, att samtliga arbeten borde komma till utlörande
snarast möjligt, dock att ombyggnaden av paviljong I och uppförandet av den
nya operationsavdelningen skulle kunna uppskjutas, tills övriga arbeten slutförts.
Beträffande behovet av statsbidrag för planens genomförande och normerna
för bidragets beräkning har föreningsstyrelsen framhållit, att föreningen numera
hade svårighet att finansiera själva driften på grund av att denna genom
klientelets förändring till att huvudsakligen omfatta fall av led- och bentuberkulos
avsevärt fördyrats, att föreningen — som för anstaltens anläggningar
dittills måst upplåna ett totalbelopp av 732,000 kronor, å vilket belopp den
i driftkostnaden ingående räntan motsvarade 20 öre för dag och patient —
icke kunde tänka på någon ytterligare upplåning för nya arbetens utförande
samt att föreningen för sistnämnda ändamål saknade disponibla medel. Vid
här angivna förhållanden och då huvudsyftet med planens utförande vore att
försätta anstalten — under bibehållande av lämpligt antal vårdplatser — i
tidsenligt skick har föreningsstyrelsen ansett sig kunna ifrågasätta statsbidrag
till planens genomförande med belopp, motsvarande hela kostnaden för
varje i planen ingående arbetes utförande.
De av Birch-Lindgren under år 1929 uppgjorda kostnadsberäkningarna te
sig i fråga örn totalsummorna för arbetena på följande sätt:
Kronor.
Nybyggnad av paviljong I.................. 157,500: —
Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande arbeten
i centralbyggnaden.................. 215,000:-
Ersättningsbyggnad för lekhallen samt källarkorridorsystem från
köksbyggnaden fram till paviljong lil ........... 67,500:-
Utsträckning av samma korridorsystem under operationsbyggnaden
till paviljong VI................._..... 11,200: —
Transformatorstation jämte ny ångturbingenerator med instrumentering
........................... 43,800: —
Kolgård och sorteringsrum för tvätt.............. 16,500: —
Ändringar i paviljong V (karantänsbyggnaden)........ 15,600: —
Ny operationsbyggnad.................... 171,500: —
Nytt personalhus............... 54,000: —
Summa kronor 752,600: —
16
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Genomförandet av 1929 års plan skulle alltså draga en sammanlagd kostnad
av 752,600 kronor.
I utlåtande den 28 oktober 1929 har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke
hava något att erinra med avseende å vare sig beskaffenheten av de i 1929 års
plan ingående arbetena eller de för varje särskilt arbete uppskattade kostnaderna.
Av det för planens genomförande beräknade totalbeloppet å 752,600
kronor skulle — yttrar byggnadsstyrelsen — enligt från vederbörande införskaffad
uppgift erfordras under vartdera av budgetåren 1930/1931 och
1931/1932 150,000 kronor, under perioden 1932/1933 195,000 kronor samt under
perioden 1933/1934 återstoden eller 257,600 kronor.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 november 1929 beträffande
förevara,nde spörsmål anfört, att 1929 års förslag finge anses såsom en
från föreningsstyrelsens sida framlagd, fullständig plan för modernisering av
kustsanatoriet vid Apelviken. Under framhållande att anstalten dittills tilldelade
statliga byggnadsbidrag uppginge till sammanlagt 874,150 kronor
yttrar medicinalstyrelsen att, därest hela det för planens genomförande uppskattade
kostnadsbeloppet å 752,600 kronor i enlighet med gjord hemställan
av staten tillskötes, ifrågavarande byggnadsbidrag skulle komma att uppgå
till en totalsumma av 1,626,750 kronor. Då sistnämnda belopp, fördelat på
nuvarande antal bidragsberättigade vårdplatser eller 534, utgjorde 3,039 kronor
per plats, skulle alltså ett bifall till förslaget innebära ett väsentligt överskridande
av det hittills i regel medgivna maximala bidragsbeloppet för vårdplats,
2,000 kronor. Såvitt av tillgängliga handlingar kunde bedömas skulle,
yttrar styrelsen vidare, efter utförande av de i 1929 års plan ingående arbetena
totala byggnadskostnaden —■ alltså inklusive av föreningen själv nedlagt
byggnadskapital — uppgå till 2,865,090 kronor, vilket per vårdplats
motsvarade 5,365 kronor. Det begärda statsbidraget å 752,600 kronor
skulle sålunda även komma att —- mot i dylikt hänseende principiellt
förordad regel för byggnadsbidrag till kustsanatorierna — tillsammans med tidigare
lämnade bidrag överstiga halva totala byggnadskostnaden och uppgå till
56,6 % av denna. Med hänsyn emellertid till föreningens oförmåga att med egna
tillgångar deltaga uti kostnaderna och då anskaffning av medel därtill
genom lån i betraktande av dittills till motsvarande ändamål ådragen gäld
svårligen kunde ifrågakomma, tillstyrker medicinalstyrelsen, att beträffande
de ytterligare moderniseringsarbeten, som kunna finnas erforderliga vid anstalten,
byggnadsbidraget må utgå med belopp, motsvarande hela byggnadskostnaden.
Beträffande omfattningen av 1929 års modernisering spion framhåller medicinalstyrelsen,
att styrelsen övertygat sig örn att anstalten befunne sig i ett
sådant tillstånd, att en genomgripande förbättring genom örn- och nybyggnader
vore oundgängligen nödvändig, örn icke anstaltens bestånd och dess möjlighet
att fortsätta sin betydelsefulla verksamhet skulle helt och hållet äventyras.
Den nu framlagda planen finner styrelsen vara i stort sett väl genomtänkt, och
styrelsen anser i densamma ingående arbeten böra komma till utförande i en
-
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
17
lighet med vederbörliga ritningar och föreliggande kostnadsberäkningar. Härvid
gör dock styrelsen undantag beträffande i planen ingående operationsbyggnad
och personalhus. De för nämnda ändamål beräknade kostnaderna å 171,500,
respektive 54,000 kronor finner nämligen styrelsen vara anmärkningsvärt höga
och ifrågasätter, huruvida icke båda dessa byggnadsfrågor efter verkställd
undersökning skulle kunna lösas på ett avsevärt billigare sätt.
Totalkostnaden för genomförande av moderniseringsplanen i dess av medicinalstyrelsen
sålunda förordade utsträckning skulle alltså uppgå till (752,600 —
171,500 — 54,000) 527,100 kronor. Därest detta belopp beviljas, skulle, framhåller
styrelsen, statens byggnadsbidrag till anstaltens nuvarande och förordade anläggningar
utgöra (874,150 + 527,100) 1,401,250 kronor, vilket belopp skulle
motsvara ett bidrag per plats av 2,624 kronor och utgöra ungefär 53 % av
den totala byggnadskostnaden för anstalten (2,865,090—171,500—54,000)
2,639,590 kronor.
Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen efter samråd med moderniseringsplanens
arkitekt, förenämnde Birch-Lindgren, funnit, att de i planen ingående,
av styrelsen tillstyrkta arbetena lämpligen borde utföras under loppet av nästföljande
fyra budgetperioder i den ordning, som framgår av följande tablå,
vid vars uppgörande de såsom mest trängande funna arbetena upptagits uti
härav betingad följd.
Under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932:
Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande
arbeten i centralbyggnaden.......kr. 215,000
Ersättningsbyggnad för lekhallen samt källarkorridor
system
från köksbyggnaden till paviljong III .... » 67,500
Utsträckning av nämnda korridorsystem under opera
tionsbyggnaden
till paviljong VI......... » 11,200
Byggnadsarbeten för transformatorstationen...... » 6,300 300,000
Under budgetåret 1932/1933:
Nybyggnad av paviljong I.............kr. 157,500
Elektrisk installation i transformatorstationen utom ång
turbingeneratorn
med instrumentering....... » 21,900
Ändringar i paviljong V (karantänsavdelningen) . . ._»__15,600 195,000
Under budgetåret 1933/1934:
bolgård och sorteringsrum för tvätt.........kr. 16,500
Ån gturb ingener atorn med instrumentering....._._ » 15,600 32,100
Summa kronor 527,100
I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att det statliga byggnadsbidraget
måtte under vardera av budgetperioderna 1930/1931 och 1931/1932 utgå med
150,000 kronor samt under perioderna 1932/1933 och 1933/1934 med 195,000,
respektive 32,100 kronor.
I detta sammanhang ifrågasätter styrelsen, huruvida icke särskilda bestämmelser
borde utfärdas till bevakande av de betydande intressen, som staten med
hänsyn till sin ställning såsom bidragsgivare finge anses äga i avseende å kustsanatoriemas
behöriga förvaltning.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 58 haft. (Nr 185.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Vid anmälan av förevarande fråga har departementschefen anfört följande:
»Redan vid granskning förra året av den då föreliggande, mindre omfattande
planen för ombyggnad av anstalten vid Apelviken konstaterade jag, att betydande
förbättringsarbeten behövde utföras för att försätta anstalten i ett
tidsenligt skick. Den nu föreliggande utredningen, vilken får anses innefatta
ett definitivt förslag från anstaltens sida i sådant hänseende, synes med den
utförligare motivering, som däri lämnas, giva ytterligare stöd åt denna uppfattning.
Vid personligt besök på anstalten har jag även erhållit ett bestämt
intryck av att det icke längre kan anstå med vidtagande av genomgripande och
definitiva omändringsarbeten.
1929 års moderniseringsplan synes med dessa utgångspunkter och med hänsyn
även tagen till de lokala förhållandena till sina huvuddrag väl ägnad att
höja anstalten till den standard, som ur modern sjukvårdssynpunkt måste anses
nödvändig för ett sjukhus, där vården av den kirurgiska tuberkulosen alltmera
blivit huvudsyftet. Mera provisoriska anordningar, som kunnat vara tillräckliga,
så länge klimatet varit en huvudfaktor vid behandlingen, kunna med
den småningom gjorda omläggningen av vårdens karaktär icke anses tillfredsställande.
Vad angår de särskilda i planen ingående arbetena finner jag dem
med hänsyn till det anförda tillfyllest motiverade, dock att jag härvid, i likhet
med medicinalstyrelsen och på av detta ämbetsverk anförda skäl, anser nytt förslag
böra framläggas rörande den ifrågasatta nya operationsbyggnaden samt
det nya personalhuset. Beträffande operationsavdelningen torde därvid böra
övervägas, huruvida den lämpligen skulle kunna förläggas till de utrymmen
i centralbyggnadens översta våning, som i ett tidigare förslag voro avsedda att
inredas till gymnastik- och festsal. Med denna reservation anser jag, att planen
i sitt föreliggande skick bör tjäna till ledning för bedömande av spörsmålet örn
det byggnadsbidrag, som av statsmakterna må kunna beviljas för möjliggörande
av anstaltens försättande i tidsenligt skick. Att för statens del närmare binda
rätten till statsbidrag vid planen torde emellertid ur flera synpunkter icke vara
lämpligt. Gent emot anstalten åter synes planen av statsmakterna böra tillmätas
definitiv karaktär på det sätt, att byggnadsbidrag till andra och flera än de i
planen ingående ändamålen — däri alltså medräknade de tills vidare undanskjutna
arbeten, som avse ny operationsavdelning och nytt personalhus —
icke utan synnerligen starka skäl böra beviljas.
De ritningar, som avse de av mig nu förordade byggnadsarbetena, finner jag i
likhet med de hörda myndigheterna icke föranleda erinran. Mot de till planen
hörande kostnadsberäkningarna för de tillstyrkta arbetena har jag lika litet
som sagda myndigheter någon invändning att göra. I sistnämnda hänseende torde
få framhållas, att kalkylerna för nybyggnad av paviljongerna I och II enligt
1929 års förslag med sammanlagt 39,500 kronor understiga de år 1928 beräknade
kostnaderna för samma arbeten.
Vad angår den utsträckning, i vilken staten ekonomiskt bör understödja genomförandet
av 1929 års plan i de delar, som nu tillstyrkas, finner jag i likhet
med medicinalstyrelsen övertygande skäl vara anförda för att i förevarande
fall frångå den av mig i fråga örn storleken av byggnadsbidrag till ansta!-
Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.
19
ter av kustsanatorietyp hävdade principiella ståndpunkten — innefattande
förberörda två restriktiva huvudregler om bidragets begränsning till halva
totala byggnadskostnaden och 2,000 kronor per vårdplats. Bidraget till de nu
förordade arbetena vid Apelviken torde alltså böra få utgå med hela den verkliga
kostnaden för vederbörande arbete. Med den beräknade kostnaden som utgångspunkt
för bidragets utmätande skulle enligt medicinalstyrelsen efter planens
genomförande i förordad utsträckning anstaltens totala anläggningskostnad
uppgå till 2,639,590 kronor och statens totala bidrag utgöra 1,401,250 kronor.
Summan av statens bidrag skulle då uppgå till omkring 53 procent av hela
anläggningskostnaden och per plats utgöra — räknat efter det nuvarande antalet
bidragsberättigade platser av 534 — 2,624 kronor. Efter den föreslagna
ökningen av platsantalet i paviljongerna I och II med sammanlagt 24 platser
och borttagandet av 16 platser i vardera av paviljongerna V och VI skulle
kostnaden, räknad per då befintlig plats, tydligen bliva något högre. Härvid
må även anmärkas, att då en gång kostnaderna för operationsavdelning och bostadshus
tillkomma, de anförda siffrorna komma att — under förutsättning att
statsbidrag får utgå efter samma normer som för nu förevarande arbeten —
ytterligare stegras. Det bidrag till täckande av förlust i anledning av vissa
obelagda vårdplatser under ombyggnadstiden, som jag i det följande har för
avsikt att förorda, bör också beaktas i detta sammanhang. Emellertid bör
framhållas, att den nyss angivna totalsumman för anstaltens samtliga anläggningar
eller 2,639,590 kronor motsvarar en platskostnad — med utgångspunkt
från 534 platser -—- av 4,943 kronor. Denna siffra måste för en tidsenlig anstalt
av här ifrågavarande slag anses vara anmärkningsvärt låg.
Såsom av det tidigare anförda framgår, bar från såväl anstaltsledningens
som medicinalstyrelsens sida förutsatts, att planen skulle genomföras i etapper.
Det förslag härutinnan, innefattande arbetenas fördelning efter behovsgraden
å budgetperioderna 1930/1931—1933/1934, som styrelsen efter samråd
med vederbörande arkitekt framlagt, giver jag mitt förord. Ävenledes
förordar jag det av medicinalstyrelsen i anslutning härtill uppgjorda förslaget
till fördelning på berörda fyra budgetperioder av det beräknade totala beloppet,
527,100 kronor, för de nu tillstyrkta modemiseringsarbetenas utförande.
Enligt sistnämnda förslag skulle alltså till ändamålet för nästa budgetår avses
ett belopp å 150,000 kronor.
Vad jag vid mitt tillstyrkande av byggnadsbidrag till anstalten Solhem förordat
i fråga örn det anslag, från vilket bidraget bör utgå, samt örn villkor vid
bidragets beviljande gäller givetvis även beträffande byggnadsbidraget till Apelviksanstalten.
Bland de mera speciella villkor, som Kungl. Majit torde böra fästa
vid sistnämnda bidrags utgående, får jag i anledning av det utav medicinalstyrelsen
i ämnet gjorda uttalandet förorda en föreskrift av innebörd, att Kungl.
Majit skall äga utse en revisor att på här förevarande förenings bekostnad deltaga
i granskningen av föreningens räkenskaper samt styrelsens förvaltning.
Jag vill erinra, att motsvarande villkor knöts vid tilldelandet åt Styrsöanstalten
av det av 1928 års riksdag medgivna byggnadsbidraget.»
20
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
Utskottets
yttrande.
Evakueringsbidrag
till
kustsanatoriet
vid
Apelviken.
Utskottet, som besökt kustsanatoriet vid Apelviken, har därvid konstaterat
det trängande behovet av förbättrade lokalförhållanden vid anstalten samt
att den plan, som nu framlagts av departementschefen i och för anstaltens
modernisering, måste anses väl genomtänkt. Mot de i ärendet ingivna ritningarna
och kostnadsberäkningarna, varav utskottet tagit del, har utskottet ej
heller funnit anledning till någon erinran, och utskottet har i likhet med departementschefen
och medicinalstyrelsen ansett övertygande skäl anförda för
ett frångående, på sätt föreslagits, i förevarande fall av den eljest hävdade
ståndpunkten i fråga örn storleken av byggnadsbidrag till anstalter av kustsanatorietyp.
Lika med departementschefen tillstyrker utskottet, att bidraget
till de arbeten, varom fråga är, bör få utgå med hela den verkliga kostnaden
för vederbörande arbete.
Förslaget örn planens genomförande i etapper samt kostnadernas fördelning
å de olika budgetperioderna har ej heller föranlett erinran från utskottets
sida.
Då utskottet jämväl funnit sig böra förorda det av departementschefen angivna
sättet för nu ifrågavarande byggnadsbidrags anvisande samt villkoren
för dess beviljande, tillstyrker utskottet alltså till alla delar förevarande förslag.
Departementschefen har härefter övergått till att behandla den förut av honom
omförmälda frågan angående särskilt bidrag till Apelvikens kustsanatorium
i anledning av ökade driftkostnader till följd av vissa moderniseringsarbetens
utförande.
I en den 28 september 1929 gjord framställning, har föreningsstyrelsen anhållit,
att bidrag för dylikt ändamål måtte för nästa budgetår utgå med ett
belopp av 88,220 kronor. Till stöd för sin anhållan har styrelsen åberopat
innehållet i en framställningen bifogad, av anstaltens förutnämnde överläkare
Robert Hanson upprättad promemoria i ämnet. I fråga örn innehållet av
denna promemoria samt i anledning därav avgivna utlåtanden torde få hänvisas
till sid. 28—33 i statsrådsprotokollet.
Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:
»Under tiden för utförande av sådana byggnadsarbeten, som kräva evakuering
av vårdplatser, måste givetvis varje anstalt vidkännas en inskränkning i
inkomster, vilken ingalunda till alla delar kompenseras av minskade utgifter.
För en enskild anstalt med redan förut svaga ekonomiska resurser kan ett
dylikt förhållande medföra sådana allvarliga konsekvenser ur ekonomisk
synpunkt, att arbetena till äventyrs icke kunna komma till utförande, även
örn de te sig synnerligen nödvändiga ur sjukvårdens synpunkt. Ett sådant
fall synes föreligga beträffande Apelvikens kustsanatorium, vilken
anstalt ju redan har att dragas med en svag ekonomi. När nu, såsom av det
anförda framgår, statsbidrag till utförande av byggnadsarbeten av nyss
antydd art enligt min åsikt bör lämnas nämnda anstalt, synes mig därför
staten även böra lämna bistånd till att lätta de ekonomiska bördor, som i form
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
21
av driftförlust direkt härflyta från med arbetena sammanhängande, nödvändig
evakuering av vårdplatser och som kunna betecknas som ett led i anläggningskostnaderna.
I vilken omfattning det statliga understödet härvidlag bör lämnas,
lärer emellertid böra ställas i beroende bland annat av i vad mån man
anser driftförlusten även böra och kunna täckas i form av höjning av patientavgifter
eller ökat driftbidrag från landstingen. Jag delar därvidlag
statskontorets betänkligheter mot att övervältra en större eller mindre del av
de av förevarande anledning ökade driftkostnaderna på de patienter, som under
tiden för arbetenas utförande behandlas vid anstalten. Vad härefter angår trugan
örn bidrag från landstingen till ifrågavarande kostnader, synes man böra
utgå från att en sådan driftförlust, som är en direkt, tillfällig följd av själva
ombyggnadsarbetet och som alltså, enligt det nyss anförda, kan hänföras till
anläggningskostnaderna, bör i likhet med de egentliga byggnadskostnaderna
stanna å statsverket. I motsats till ämbetsverken anser jag alltså anledning
icke finnas att på denna speciella punkt ifrågasätta bidrag av landstingen.
Vad däremot angår sådan inkomstminskning, som — i olikhet mot den hittills
avsedda — beror på att i samband med ombyggnad eller oberoende därav
platsantalet å viss avdelning definitivt minskas, kan den därav föranledda
merkostnaden icke vara att hänföra till anläggningskostnad; den innebär
en permanent ökning av nettoutgifterna för driften och bör alltså täckas
genom patientavgifter eller, örn de anses icke böra höjas, genom ökade landstingsbidrag.
Jag kan alltså icke förorda bifall till ansökningen örn statsbidrag
i anledning av ombyggnaden av avdelning V eller nedläggandet av 16
platser i paviljong VI.
Den av medicinalstyrelsen framlagda och av mig i det föregående förordade
ordningen för ett successivt genomförande av de tillstyrkta arbetena vid anstalten
enligt 1929 års plan upptager under budgetåren 1930/1931 och
1931/1932 endast ett av de arbeten, i samband med vilka ersättning från
statsverket för driftbidrag enligt det nu anförda skulle utgå. Detta arbete
är nybyggnaden av paviljong II. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning skulle
denna paviljong behöva frigöras från beläggning först från och med den 1
oktober 1930. Med hänsyn till vad föreningsstyrelsen i sitt senaste yttrande
anfört synes det mig emellertid nödvändigt att utgå från att denna tidpunkt
inträder den 1 juli 1930. Ett bidrag av antydd art skulle alltså enligt
det nyss anförda böra utgå under hela budgetåret 1930\1931. Mot föreningsstyrelsens
förslag att beräkna driftförlusten för bortgången plats och vårddag
till 2 kronor 75 öre finner jag i likhet med de hörda myndigheterna anledning
till erinran icke föreligga. Bidraget i fråga skulle alltså kunna uppgå
till högst förenämnda belopp av 48,180 kronor. Givet är emellertid, att som
villkor för statsbidraget bör gälla, att från anstaltsledningens sida styrkes,
huru många vårddagar under berörda tidsperiod, som de 48 statsbidragsberättigade
platserna i nuvarande paviljong II på grund av ifrågavarande nybyggnadsarbete
faktiskt varit obelagda. Närmare föreskrifter härom ävensom
vederbörliga bestämmelser i övrigt, vilka kunna befinnas erforderliga, torde
böra utfärdas av Kungl. Maj:t eller eventuellt av medicinalstyrelsen.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Utskottets
yttrande.
Ifrågasatt
statsbidrag
för vissa
ytterligare
arbeten vid
kustsanatoriet
i
Barkåkra.
Av statskontoret kar förordats, att det statliga bidraget skulle utgå från
anslaget till bidrag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Med
hänsyn till att bidraget avser att täcka en del av kostnaderna för vederbörande
byggnadsarbetes utförande synes det mig emellertid riktigare, att detsamma
— förslagsvis under benämningen evakuering sbidrag •— utgår från
anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.»
Vid prövning av förevarande spörsmål har utskottet funnit övervägande
skäl tala för att evakueringsbidrag lämnas av staten under den tid, byggnadsarbetet
vid ifrågavarande anstalt pågår, och utskottet ansluter sig alltså
till departementschefens mening därom, att någon del därav icke bör överflyttas
å landstingen eller patienterna.
Vad angår evakueringsbidragets storlek, villkor för dess åtnjutande och
sättet för dess utbetalande, hava förslagen härutinnan icke givit anledning
till erinran från utskottets sida.
Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, har vidare till Kungl. Maj:t
ingivits framställning örn statsbidrag för utförande enligt år 1929 uppgjord
plan av vissa ytterligare arbeten vid det föreningen för skrofulösa barns
vård tillhöriga kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra.
Innan departementschefen ingått pa denna framställning, har departementschefen
erinrat, att direktionen för nämnda förening i skrivelse den 14 juli 1928
gjort hemställan örn statsbidrag med tillhopa 29,332 kronor 62 öre för följande
anläggningar vid anstalten, nämligen dels ångturbingenerator jämte rörledningar,
dels omformaraggregat m. m., dels viss kloakledning, dels ock ett bostadshus.
Kostnaderna för anläggningarna beräknades till sammanlagt
67,560 kronor 45 öre. Sistberörda skrivelse behandlades i 1929 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln s. 279—283). I ett över skrivelsen avgivet
utlåtande den 18 oktober 1928 tillstyrkte medicinalstyrelsen framställningen
i dess helhet, under framhållande dock att bostadshuset — avsett att inrymma
i bottenvåningen tva smärre lägenheter för gifta och i övre våningen två rum
för ogifta befattningshavare — icke vore av lika trängande natur som övriga
ifrågasatta anläggningar. I samband därmed upplyste styrelsen, att från
anstaltsledningen framhållits att, därest de då ifrågasatta förbättringsarbetena
i avseende å sanatoriet komme till stånd, några ytterligare bidrag från
statens sida sannolikt icke komme att bliva erforderliga.
För egen del anförde departementschefen, att av sparsamhetshänsyn en begränsning
av det begärda statsbidragsbeloppet beträffande detta kustsanatorium
borde äga rum. Därvid syntes i första hand den föreslagna bostad.sbyggnaden,
vilken — såsom medicinalstyrelsen framhållit •— syntes vara
minst nödvändig, böra uteslutas fran bidrag. Övriga föreslagna arbeten fann
departementschefen i och för sig vara väl motiverade. Emellertid skulle kustsanatoriet
i Barkåkra i enlighet med den hittills tillämpade regeln örn statsbidragets
begränsning till högst 2,000 kronor per vårdplats vara berättigat
till ytterligare statsunderstöd med endast något över 10,000 kronor. Ur syn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
23
punkter motsvarande dem, som anlagts vid behandlingen av frågan örn statsbidrag
till kustsanatoriet vid Apelviken, fann departementschefen det icke vara
lämpligt att före prövningen av en blivande plan för de ytterligare arbeten,
som kunde erfordras för modernisering och förbättring av anstalten i Barkåkra,
frångå nyssberörda princip. På grund härav ansåg departementschefen
statsbidrag till flera arbeten än som i kostnad holle sig inom dubbla sistnämnda
belopp eller alltså omkring 20,000 kronor icke böra tillstyrkas. I anslutning
till denna ståndpunkt förordade departementschefen statsbidrag för inköp
av ångturbin g ener ator jämte rörledningar samt för omläggning av kloakledningen,
vilka arbeten även i och för sig syntes kunna anses såsom de mest
trängande. Kostnaderna för dessa arbeten hade beräknats till 19,000 kronor,
och statsbidragsbeloppet borde alltså fastställas till högst 9,500 kronor. Därest
utgifterna för arbetena skulle komma att understiga 19,000 kronor, borde
vidare — i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — bidragsbeloppet
reduceras till hälften av de verkliga kostnaderna.
Kungl. Maj :ts i enlighet härmed framlagda förslag godkändes av riksdagen.
1 den moderniseringsplan, som framlagts i nu förevarande framställning, har
direktionen upptagit arbeten för en beräknad sammanlagd kostnad av 226,079
kronor 25 öre. Av i 1928 års plan ingående två anläggningar, till vilka statsbidrag
ej beviljats — omformaraggregatet m. m. och bostadshuset -— återfinnes i
1929 års plan bostadshuset, för vars uppförande kostnaden beräknats till 31,870
kronor 45 öre. I planen ingå för övrigt följande anläggningar med här angivna
kostnadsbelopp, nämligen dels ny utvidgad förbindelsebyggnad av tegel — i
stället för nuvarande förbindelsegång av trä — mellan matsalsbyggnaden och
det egentliga sjukhuset (paviljong III) jämte vissa därmed sammanhängande
arbeten för 92,288 kronor 70 öre, dels viss tillbyggnad av paviljong III av tegel
för 14,645 kronor 10 öre, dels vissa värmetekniska, sanitära och elektriska installationer
inom nyssnämnda förbindelsebyggnad och tillbyggnad ävensom åtskilliga
andra, närmare angivna tekniska utrustningsarbeten vid anstalten för
tillhopa 71,875 kronor, dels ock sugledning för intag till baden i anstalten av
vatten från Skelderviken jämte tillhörande anordningar för 15,400 kronor.
Statsbidraget till arbetenas utförande har förutsatts skola utgå med ett belopp
motsvarande totalkostnaden för varje arbete och sålunda tillhopa utgörande
226,079 kronor 25 öre.
I sitt utlåtande i frågan den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen anfört,
att kustsanatoriet i Barkåkra hittills erhållit statligt byggnadsbidrag örn tillhopa
502,567 kronor 50 öre, vilket motsvarade 1,994 kronor 32 öre för vårdplats.
Därest — såsom direktionen syntes förutsätta — ytterligare statsbidrag
skulle utgå med det belopp å 226,079 kronor 25 öre, som motsvarade totala kostnadssumman
för samtliga de nu ifrågasatta förbättringsarbetena, skulle totala
statsbidraget efter nuvarande antalet statsbidragsberättigade platser eller 252
ökas till 2,891 kronor 45 öre per plats och således komma att med nära 898 kronor
överskrida det hittills beviljade beloppet per vardplats. Ehuru styrelsen icke
24
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
ville förneka, att berörda arbeten skulle medföra påtagliga och önskvärda förbättringar
för anstalten, ansåge dock styrelsen dem icke vara av den trängande
art, att de för närvarande motiverade ett avsteg från styrelsens förut omförmälda
principiella ståndpunkt, att totala byggnadsbidraget till ett kustsanatorium
såsom regel borde begränsas till 2,000 kronor för vårdplats. Styrelsens utlåtande
i förevarande del utmynnar i anslutning härtill i hemställan om att den
nu föreliggande framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Ha.j:ts
vidare åtgärd.
Beträffande ifrågavarande framställning har departementschefen anfört följande
:
»Såsom framgår av det anförda, avsåg anstaltsledningen med de i skrivelsen
den 14 juli 1928 avsedda arbetena, att dessa med sannolikhet skulle vara de
sista, för vilka statligt byggnadsbidrag skulle behöva påräknas. I den plan
till anstaltens modernisering, som år 1929 framlagts, ingår ett av de två arbeten,
till vilka statsbidrag år 1928 ej beviljades, nämligen bostadshuset, vars
uppförande skulle draga en beräknad kostnad av 31,870 kronor 45 öre. Samtliga
övriga arbeten — kostnadsberäknade till sammanlagt 194,208 kronor 80 öre —
avse salunda att täcka behov, för vilkas tillgodoseende man tidigare icke
ansett statsbidrag åtminstone under den närmaste framtiden behöva påräknas.
Vad angår bostadshuset anser jag dess uppförande nu lika litet som förra
aret vara av särskilt brådskande beskaffenhet. I likhet med medicinalstyrelsen
finner jag, att de övriga i 1929 års moderniseringsplan ingående arbetena givetvis
kunna vara ägnade att medföra önskvärda förbättringar vid anstalten. De
synas mig dock varken med hänsyn till arten eller i avseende å nödvändigheten
av omedelbart utförande vara sådana, att bidrag till deras utförande bör lämnas
med ett mot hela kostnaden svarande belopp, vilket skulle innebära ett frångående
av medicinalstyrelsens förberörda, av mig biträdda principiella ståndpunkt,
att byggnadsbidrag till anstalter av förevarande kategori fortfarande,
utom där särskilda trängande skäl föreligga, bör bindas bland annat vid en
maximering till 2,000 kronor per plats. Av vad som anförts rörande de föreslagna
arbetenas beskaffenhet följer även, att utförandet av dessa arbeten
måste anses mindre angeläget än moderniseringsarbetena vid Apelviken och
Styrsöanstalten. Då det av kostnadsskäl icke kan ifrågasättas, att anslag skulle
samtidigt utgå med större belopp till alla tre anstalterna, synes med hänsyn
härtill böra med anslag till sanatoriet i Barkåkra anstå.
På grund av det anförda kan jag därför icke tillstyrka, att den föreliggande
modemiseringsplanen tages till utgångspunkt för äskande hos årets riksdag av
ytterligare byggnadsbidrag till här ifrågavarande anstalt.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena (nr 314), inom första kammaren av herr Joh. Nilsson
i Kristianstad och den andra (nr 511), inom andra kammaren av herr L. Borggren,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att bevilja Kronprinsessan
Victorias Kustsanatorium i Barkåkra 15,935 kronor 22 öre, utgörande hälften
av beräknade kostnaden för ett i motionen omförmält bostadshus.
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
25
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till förstnämnda motion.
Till vad departementschefen anfört beträffande frågan örn statsbidrag under utskottets
nästkommande budgetår för ytterligare arbeten vid kustsanatoriet i Barkåkra yttrande,
bar utskottet funnit sig böra giva sin anslutning. Även örn vissa skäl kunna
anses tala för motionärernas yrkande, har utskottet sålunda ansett sig icke böra
för närvarande tillstyrka förslaget ifråga.
Sedan departementschefen härefter (sid. 37—-52) upptagit till behandling
väckt fråga om ifrågasatt byggnadsbidrag till utförande av vissa ytterligare
arbeten vid kustsjukhuset å Styrsö och därvid avstyrkt, att för närvarande ytterligare
statsbidrag lämnades, har departementschefen slutligen övergått till
behandling av en framställning — daterad den 26 september 1929 — från landstinget
i Jämtlands län genom dess förvaltningsutskott örn förhöjning dels av
det särskilda byggnadsbidrag, som beviljats för uppförande av länets centralsanatorium
Solliden vid Östersund, dels av det särskilda driftbidrag, som medgivits
för samma anstalt.
Innan departementschefen redogjort för innehållet i denna framställning, har
han i stora drag erinrat örn anledningen till att landstinget av riksdagen tillerkänts
nyss antydda förmåner med avseende å centralsanatoriet samt den närmare
innebörden av desamma m. m.
Höjning av
de extra
byggnadsoch
driftbidragen
för
centralsanatoriet
i
Jämtlands
län.
Departementschefen har härutinnan anfört:
År 1926 beslöt landstinget godkänna en av särskilda kommitterade utarbetad
plan för enhetligt ordnande av tuberkulosvården inom länet, innefattande dels
uppförande omedelbart av ett centralsanatorium för länet på omkring 160 sängar,
dels uppförande under den närmaste tiden av två hembygdssanatorier, vartdera
med omkring 40 vårdplatser, dels ock anordnande av två profylaktikerhem
(hem för friska barn från tuberkulossmittade familjer), vartdera å omkring 25
platser. I anslutning härtill fattade landstinget beslut örn att, under villkor att
extra statsbidrag enligt vissa grunder kunde erhållas såväl för byggnad som
drift, uppföra det nu ifrågavarande centralsanatoriet Solliden vid Östersund
med 172 vårdplatser — isoleringsplatser till ett antal av 10 däri inberäknade
— genom utbyggnad av tuberkulossjukstugan Solliden i enlighet med av arkitekten
G. Birch-Lindgren upprättade ritningar och kostnadsförslag för en beräknad
kostnad av 1,268,000 kronor. Genom sitt förvaltningsutskott gjorde
landstinget sedermera framställning hos Kungl. Majit om statsbidrag för centralsanatoriets
uppförande med 3,000 kronor per vårdplats utöver det författningsenliga
(2,000 kronor för dylik plats) samt — för de tre närmaste åren
efter sanatoriets avsynande och godkännande — statsbidrag till driftkostnaderna,
som med en krona per dag och patient skulle överstiga författningsenligt
utgående sådant bidrag (1 krona 75 öre).
Med det sålunda ifrågasatta byggnadsbidraget avsågs att erhålla i huvudsak
samma byggnadsbidrag, som riksdagen år 1925 beviljat för uppförande
av ett centralsanatorium i Norrbottens län. Sistnämnda bidrag skall nämligen
— på sätt av det föregående framgår — utgå med ett totalbelopp av
1,000,000 kronor för en anstalt med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser
ej inräknade. Även beträffande bidraget för centralsanatoriets drift åsyftade
Jämtlands läns landsting likställighet med det norrbottniska central
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
sanatoriet. För sistnämnda sanatorium har nämligen 1925 års riksdag medgivit,
att för en tid^ av tre år efter anstaltens avsynande och godkännande
driftbidraget skall fa utgå med ett belopp, som med en krona överstiger det
i allmänhet till tuberkulossjukhus utgående bidraget.
Över Jämtlands läns landstings ifrågavarande framställning avgav styrelsen
för svenska landstingsförbundet begärt yttrande. Under hänvisning till en av
förbundsstyrelsen verkställd utredning angående landstingens utgifter för olika
ändamål samt deras finanser i övrigt m. m. (se proposition nr 218 år 1927 sid.
23—26) tillstyrkte nämnda styrelse, att extra statsbidrag måtte beviljas för
ändamålet efter enahanda normer som de år 1925 till tuberkulossjukvården i
Norrbottens län beviljade.
I sitt det 29 november 1926 avgivna utlåtande i ärendet framlade medicinalstyrelsen
resultaten av en av styrelsen verkställd undersökning angående
tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet samt i de olika länen under femårsperioden
1921—1925, jämförd med den under perioden 1911—1915 iakttagna.
_ Därvid konstaterade styrelsen, att en minskning inträtt, vilken för
hela riket uppgått till i medeltal omkring 25 %, att tillbakagång — ehuru
mycket ojämnt — skett inom samtliga län, samt att denna tillbakagång för
de fyra norrländska länen — jämte Gotlands län — vore minst (för Jämtlands
och Norrbottens län 13, respektive 11 %). Sistnämnda förhållande ansag
medicinalstyrelsen närmast bero på att de norrländska länen av ekonomiska
skäl icke mäktat i tillräcklig utsträckning vidtaga effektiva åtgärder mot tuberkulosen.
Under hänvisning till sålunda och i övrigt anförda förhållanden
tillstyrkte medicinalstyrelsen att, under förutsättning att det statsfinansiella
läget det medgåve, framställningen måtte i den utsträckning, Kungl. Majit
måtte finna lämpligt, vinna tillmötesgående.
Uti proposition (nr 218) till 1927 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,
bland annat, att den i ämnet förebragta utredningen syntes
giva vid handen, att tuberkulosdödligheten inom Jämtlands län, även örn den
icke tagit sådana proportioner som i Norrbottens län, likväl vore oroväckande
stor.. Utredningen visade också, att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom
i de övriga Norrlandslänen dittills i jämförelse med riket i dess helhet
varit ganska ringa. Oaktat landstinget i Jämtlands län för tuberkulossjukvården
underkastat sig såväl absolut som relativt taget betydande utgifter -—
landstingets utgifter för denna vård hade under de senaste fem åren ökats
med omkring 30 %, under det att för samtliga landstingsområden, tagna såsom
en enhet, under samma period en minskning med cirka 14 % ägt rum — vore
tillgången på vårdplatser för tuberkulossjuka likväl ännu alltför ringa för att
möjliggöra en resultatrik kamp mot tuberkulosen.
Kraftiga åtgärder mot tuberkulosens härjningar inom Jämtlands län vore
därför nödvändiga. Emellertid syntes den i ämnet lämnade redogörelsen å
andra sidan giva vid handen, att landstinget med hänsyn till sin ekonomiska
ställning och till de betydande utgifter, som redan åvilade och inom den
närmaste tiden ytterligare torde komma att påläggas detsamma för viktiga
sjukvårdsändamål, knappast torde — åtminstone inom rimlig tid — mäkta
att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt effektiva åtgärder mot tuberkulosen.
Landstinget vore uppenbarligen berett att — under förutsättning av särskilt
stöd från statens sida — efter en enhetlig plan upptaga en allvarlig kamp
mot tuberkulosen. Det av landstinget godkända förslaget beträffande utbyggande
av tuberkulossjukstugan Solliden till centralsanatorium syntes på ett
praktiskt sätt tillgodose det avsedda ändamålet och jämväl ur kostnadssynpunkt
vara tillfredsställande.
Under sålunda angivna förhållanden ville departementschefen för sin del
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
27
tillstyrka, att statsmakterna lämnade Jämtlands läns landsting det begärda
stödet i form av förhöjt statsbidrag såväl till uppförande av centralsanatoriet
som för dess drift under de tre första åren av verksamheten.
Angående omfattningen av den föreslagna särskilda hjälpen yttrade departementschefen,
att ett fullt så stort understöd som det till Norrbottens
län lämnade knappast borde medgivas. Den omständigheten, att Jämtlands
län såväl beträffande tuberkulosens utbredning och därmed närmast
sammanhängande förhållanden som ock i ekonomiskt avseende intoge en
något gynnsammare ställning än Norrbottens län, motiverade enligt hans mening,
att bidragen i detta fall bestämdes till lägre belopp än de för Norrbottens
län beviljade. I överensstämmelse därmed förordade departementschefen,
att byggnadsbidraget skulle fastställas till 4,000 kronor per vårdplats,
isoleringsplatser ej inräknade, vilket skulle innebära ett extra bidrag, utöver
det författningsenliga, av 2,000 kronor per plats. I fråga örn driftkostnadsbidraget
tillstyrkte han ett belopp per dag och patient av 75 öre utöver det
författningsenliga bidraget, 1 krona 75 öre, varigenom det totala driftkostnadsbidraget
skulle komma att uppgå till 2 kronor 50 öre per vårddag. I
enlighet med vad medicinalstyrelsen hemställt, ansåges såväl byggnadsbidraget
som driftkostnadsbidraget i överensstämmelse med allmänt tillämpade grunder
böra begränsas till högst hälften av landstingets verkliga kostnader. Även
i övrigt ansåges de i författning fastslagna allmänna grunderna för åtnjutande
av statsbidrag för ifrågavarande ändamål böra i tillämpliga delar gälla och
Kungl. Maj:t böra äga meddela erforderliga föreskrifter för bidragens åtnjutande.
I samband därmed förordade departementschefen, att, därest såsom
avsett vore, de 40 vårdplatser, som inrymdes i den med statsbidrag uppförda
tuberkulossjukstugan Solliden skulle bortgå, återbäring av viss del av det för
denna sjukstuga uppburna statsbidraget — enligt närmare angivna grunder —
skulle ske medelst avdrag å byggnadsbidraget till centralsanatoriet. Avdragsbeloppet
kalkylerades till omkring 22,400 kronor.
I skrivelse nr 252 uttalade riksdagen — under framhållande i huvudsak av
samma skäl, som från departementschefens sida anförts — sin anslutning till
det i propositionen framlagda förslaget.
Vad härefter angår landstingets nu förevarande skrivelse den 26 september
1929, har däri till en början meddelats, att kostnaderna för uppförande, inredning
och utrustning av sanatoriet, vilket beräknades vara färdigt att tagas
i bruk den 1 januari 1930, enligt då föreliggande approximativa kalkyler syntes
komma att uppgå till 1,610,020 kronor mot ursprungligen beräknade
1,268,000 kronor, i bägge fallen frånsett det statliga byggnadsbidraget, vilket
bidrag — efter skedd reducering med anledning av bortgående vårdplatser i
tuberkulossjukstugan Solliden — skulle uppgå till omkring 625,600 kronor.
Därtill komme de årliga driftkostnaderna, vilka under de första tre åren, då
det extra statsbidraget till driften skulle utgå, med utgångspunkt från den för
1930 fastställda staten beräknades belöpa sig till 65,495 kronor.
Förutom de avsevärda kostnaderna för tuberkulosvårdens ordnande har emellertid,
framhålles det vidare i skrivelsen, landstinget under de sistförflutna
åren nödgats offra betydande belopp för den allmänna sjukvården. Sålunda
påginge i anledning av landstingets beslut under år 1927 uppförande för en
beräknad kostnad av 326,405 kronor av ett epidemisjukhus i Östersund med
60 vårdplatser, avsett att bland annat möjliggöra en centralisering av epidemivården
och därmed nedbringande av kostnaderna för densamma. Sedan lands
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
tinget år 1928 beslutat ombyggnad av ekonomibyggnaderna vid länslasarettet
i Östersund i syfte bland annat att nedbringa vissa kostnader för epidemisjukhusets
och länssanatoriets drift, hade 1929 års landsting sett sig nödsakat
att besluta örn modernisering och tillbyggnad av själva lasarettet. Kostnaden
för ifrågavarande, åren 1928 och 1929 beslutade arbeten beräknades — inklusive
utrustningskostnader — sammanlagt uppgå till 2,082,989 kronor, varav
ett belopp av 1,700,000 kronor vore avsett att täckas med ett 40-årigt amorteringslån.
Samtidigt med ifrågavarande betydande utgiftsökningar hade emellertid
landstingets inkomster högst avsevärt minskats, framför allt därigenom att antalet
skattekronor nedgått. Inkomstminskningen medförde med hänsyn till nuvarande
skattekronor en ökning av utdebiteringen från år 1928 av omkring
18 öre. Under sista tioårsperioden hade utdebiteringen höjts från 1 krona 30 öre
för år 1920 till 3 kronor för år 1930.
I fråga örn tuberkulosfrekvensen i länet under de senaste åren åberopas i
skrivelsen ett vid densamma fogat yttrande av förste provinsialläkaren i
Jämtlands län, däri framhålles i huvudsak, att dödligheten i tuberkulos
under de sista åren visserligen nedgått en obetydlighet men att, såvitt förste
provinsialläkaren kunnat bedöma samt inhämtat av tjänsteläkarna i länet,
antalet av tuberkulos infekterade icke i samband därmed nämnvärt reducerats.
I jämförelse med landet i övrigt vore tuberkulosfrekvensen i Jämtlands
län fortfarande abnormt stor, och behovet av vård understege föga det
i Norrbottens län förefintliga. Någon ändring av den i landstinget godkända
planen beträffande anstaltsvård för tuberkulösa kunde därför den konstaterade
nedgången i dödssiffran icke motivera. Tuberkulosfrågans läge vore snarare
sådant, att varje anstaltsplats utöver förefintliga eller planerade vore ovärderlig.
Under åberopande av sålunda och i övrigt angivna omständigheter samt
med förmälan att centralsanatoriet på grund av byggnadstekniska och andra
skäl utbyggts för 178 i stället för tidigare avsedda 162 vårdplatser —
isoleringsplatser i bägge fallen oberäknade — har landstinget hemställt, dels
att det beviljade extra byggnadsbidraget å 2,000 kronor för var och en av
ursprungligen beräknade 162 vårdplatser i centralsanatoriet Solliden måtte
höjas till 3,000 kronor, dels att ett extra byggnadsbidrag, likalades å 3,000
kronor, måtte få utgå för var och en av de avsedda ytterligare 16 vårdplatserna
vid nämnda sanatorium, dels ock att det extra driftkostnadsbidraget
måtte under den förut medgivna tiden av tre år från anstaltens avsynande och
godkännande bestämmas att utgå med ett belopp, som med 1 krona — i stället
för nu stadgade 75 öre — överstege det till tuberkulossjukhus i allmänhet
utgående driftkostnadsbidraget.
Slutligen förklarar landstinget att, därest det av budgetära skäl vore önskvärt,
landstinget givetvis hade att finna sig i att det begärda byggnadsbidraget
utginge först i den mån anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
därtill lämnade tillgång.
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
29
I det utlåtande den 15 oktober 1929, varmed landstingets ifrågavarande
framställning överlämnats till Kungl. Majit, har länsstyrelsen i Jämtlands län
på anförda skäl (sid. 56 och 57) tillstyrkt bifall till landstingets framställning
i hela dess omfattning.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 80 oktober 1929 — med hänsyn till
vad som anförts i landstingets skrivelse och länsstyrelsens däröver avgivna utlåtande
— ansett sig böra tillstyrka, att det totala statliga byggnadsbidraget
får utgå med (3,000 + 2,000) 5,000 kronor per vårdplats, dock med den begränsningen
att bidraget —- på sätt stadgats i fråga örn byggnadsbidraget till såväl
centralsanatoriet i Norrbottens län som det år 1927 fixerade bidraget till Jämtlands
centralsanatorium — icke må sammanlagt överstiga halva byggnadskostnaden.
Dessutom bör bidraget enligt styrelsen icke få utgå för större platsantal
än 162. Såsom skäl för ett begränsande av bidraget till detta antal platser
yttrar styrelsen, att den lämnade uppgiften att ytterligare 16 platser kunde i
anstalten inrymmas ingalunda av styrelsen betvivlades men att det riktigaste
syntes vara, att avgörandet av frågan örn högre byggnads- och driftbidrag för
dessa nytillkomna platser bleve träffat först efter det att vid en blivande avsyning
av byggnadsarbetet kunnat konstateras, att platserna i fråga vore av fullgod
beskaffenhet med hänsyn till sjukvårdens krav. I detta sammanhang har
styrelsen meddelat, att totalkostnaderna för centralsanatoriet enligt från vederbörande
lämnad uppgift numera approximativt beräknats komma att uppgå
till 1,790,000 kronor.
I betraktande av landstingets ekonomiska svårigheter har medicinalstyrelsen
även ansett sig böra tillstyrka den begärda ökningen av det extra driftkostnadsbidraget,
dock under förutsättning att det — liksom skett i fråga örn
motsvarande bidrag för Norrbottens län och det år 1927 fixerade bidraget för
här ifrågavarande län — bestämmes, att statens totala bidrag icke får överstiga
halva verkliga driftkostnaden.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom framgår av det anförda, motiverades beviljandet år 1927 av de särskilda
statsbidragen för uppförande och drift av ett centralsanatorium i Jämtlands
län huvudsakligen med dels den stora tuberkulosfrekvensen inom länet
och dels landstingets svaga ekonomiska ställning. Att normerna för bidragens
utgående gjordes något mindre förmånliga än de år 1925 i motsvarande hänseenden
för Norrbottens län beslutade berodde på att Jämtlands län såväl med
avseende å tuberkulosens utbredning och därmed sammanhängande förhållanden
som ock i ekonomiskt avseende ansågs intaga en något gynnsammare ställning
än Norrbottens län.
I den här föreliggande framställningen från Jämtlands läns landsting har
landstinget framhållit, att olikheterna i nyssberörda hänseenden icke längre
förefunnes eller i allt fall icke vore av den omfattning, att de motiverade en
mindre förmånlig ställning för länet än för Norrbottens län. Vad i framställningen
ävensom i länsstyrelsens utlåtande anförts till stöd för denna uppfattning
30
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
finner jag i likhet med medicinalstyrelsen äga starkt fog. Beträffande tuberkulosfrekvensen
inom de båda länen vill jag — utöver vad handlingarna innehålla
meddela, att dödligheten i tuberkulos, enligt av medicinalstyrelsen
lämnade uppgifter, under vart och ett av åren 1926—1928 utgjort för Jämtlands
län 1.88, 1.93 och 1.96 pro mille av befolkningen samt för Norrbottens
län 3.06, 2.67 och 2.29 pro mille. Dessa siffror visa för Jämtlands län en jämnt
ehuru obetydligt stigande tendens, medan siffrorna för Norrbottens län markera
en tydlig nedgång, vad angår år 1928 så pass betydande, att vid jämförelse
med Jämtlands län de bägge länen i realiteten kunna nära nog jämställas
i avseende å tuberkulos dödlighet.
Vad angår de båda landstingens ekonomi var, då riksdagen år 1927 fattade
sitt beslut beträffande bidragen till centralsanatoriet Solliden, ställningen såsom
förut antytts förmånligare för Jämtlands län. Den år 1926 beslutade utdebiteringen
per inkomsthundra utgjorde sålunda för Norrbottens län 3 kronor
16 öre, medan motsvarande siffra för Jämtlands län var 2 kronor 40 öre.
Under det att för Norrbottens län beloppet oförändrat bibehållits under vart
och ett av de tre därpå närmast följande åren, har debiteringssatsen för Jämtlands
län från och med år 1928 måst höjas, nämligen sistnämnda år till 2 kronor
80 öre och år 1929 till 3 kronor. Enligt vad länsstyrelsen i sitt förberörda
utlåtande anfört, skulle med hänsyn till landstingets under senare år beslutade
utgifter för tuberkulossjukvård och för andra sjukvårdsändamål en ytterligare
kraftig stegring vara oundviklig, så att debiteringssatsen om några
år, under vissa förutsättningar, skulle vara uppe i 3 kronor 58 öre.
Med hänsyn till här angivna förhållanden vill jag tillstyrka, att det särskilda
byggnadsbidraget till centralsanatoriet i Jämtlands län höjes från 2,000
till 3,000 kronor för vårdplats. Av de skäl, medicinalstyrelsen anfört, lärer
det särskilda byggnadsbidraget i första hand endast böra få utgå för de ursprungligen
beräknade 162 platserna. Det bör alltså, efter vederbörlig avsyning,
bero på särskild framställning och prövning, huruvida extra statsbidrag
över huvud skall utgå för någon av härutöver tillkomna platser. Likaledes
förordar jag, att det provisoriska extra driftbidraget höjes från det nu medgivna
beloppet, 75 öre, till 1 krona för dag och vårdplats. I detta fall liksom
beträffande byggnadsbidraget torde tills vidare rätten till ifrågavarande bidrag
böra begränsas till det ursprungligen beräknade antalet vårdplatser,
d. v. s. till 162 platser. Samma huvudvillkor och bestämmelser i övrigt, som
av riksdagen stadgats beträffande de år 1927 beslutade bidragshöjningarna,
lära böra gälla i fråga örn de nu ifrågasatta extra bidragen, medan erforderliga
detaljföreskrifter nu liksom år 1927 torde böra överlåtas åt Kungl. Majit
att utfärda. I anslutning härtill bör alltså ett avdrag enligt de av 1927 års
riksdag godtagna grunderna för bortfallande platser vid tuberkulossjukstugan
Solliden äger rum, även örn eventuell höjning av byggnadsbidraget till centralsanatoriet
bestämmes att utgå enligt det av mig här förordade förslaget.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett bifall till
mitt förslag får jag erinra att — på sätt närmare framgår av förenämnda proposition
nr 218 år 1927 sid. 34 — det nu medgivna byggnadsbidraget berak
-
Statsutskottets utlåtande Nr 135. 31
nades — efter nyss antytt avdrag — uppgå till 625,600 kronor mot 301,600
kronor enligt vanliga grunder för dylikt bidrag. Vid godtagande av här förevarande
förslag skulle byggnadsbidraget under samma förutsättning uppgå
till 787,600 kronor. Sistnämnda belopp innebär alltså i förhållande till det redan
medgivna beloppet 625,600 kronor en höjning med 162,000 kronor. Denna
merutgift torde emellertid icke — vilket ju landstinget enligt det föregående
knappast heller förutsatt — böra drabba redan nästa budgetårs anslag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter. Skillnaden mellan
det nu förordade och det tidigare medgivna byggnadsbidraget torde alltså -—
i enlighet med Kungl. Maj:ts närmare bestämmande — tidigast få belasta anslaget
till dylikt ändamål för budgetåret 1931/1932.
Vad angår driftbidraget skulle detsamma för 162 vårdplatser författningsenligt
årligen kunna utgå med 103,477 kronor 50 öre och enligt den år 1927
medgivna förhöjningen med 147,825 kronor. Enligt vad jag nu förordar skulle
bidraget kunna uppgå till 162,607 kronor 50 öre, vilket sistnämnda belopp i
förhållande till det förstnämnda innefattar en merutgift å 59,130 kronor och
vid jämförelse med det senare en dylik utgift å 14,782 kronor 50 öre. Då vid
den nu föreslagna höjningen — liksom skedde år 1927 — i anslutning till det
förut anförda givetvis bör fästas villkor örn att driftbidraget i dess helhet
icke må överstiga hälften av de verkliga driftkostnaderna, torde av bokföringstekniska
och andra skäl merutgiften för statsverket även utan särskild föreskrift
icke kunna komma att belasta det ordinarie förslagsanslaget till driftkostnader
vid tuberkulossjukvårdsanstalter tidigare än under budgetåret
1931/1932.»
Beträffande Kungl. Maj:ts proposition, nr 218, till 1927 års riksdag angående
statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt
(centralsanatorium) anförde riksdagen i sin skrivelse nr 252,
att riksdagen av den i propositionen lämnade utredningen ansett framgå, att
tuberkulosdödligheten inom Jämtlands län, även örn den icke tagit sådana proportioner
som i Norrbottens län, likväl vore oroväckande stor. Utredningen
visade ock, att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom i de övriga Norrlandslänen
dittills i jämförelse med riket i dess helhet varit ganska ringa, och
trots att landstinget i länet nedlagt betydande utgifter för tuberkulossjukvården,
syntes tillgången på vårdplatser för tuberkulossjuka dock vara allt för
knapp för möjliggörande av en effektiv kamp mot sjukdomen ifråga. Behovet
av kraftiga åtgärder för utökning av vårdmöjligheterna inom länet syntes
riksdagen för den skull ovedersägligt. Då, på sätt av den i propositionen lämnade
redogörelsen framginge, landstinget med hänsyn till sin ekonomiska ställning
icke mäktade att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt effektiva åtgärder,
ansåge riksdagen ock i likhet med departementschefen ofrånkomligt att med
statsmedel bispringa landstinget i dess kamp mot sjukdomen, och syntes riksdagen,
i enlighet med vad i propositionen föreslagits, denna hjälp böra utgå dels
i form av förhöjt statsbidrag till uppförande av ett centralsanatorium, dels ock
Utskottets
yttrande.
Kartongblad med rättelse ä sid. !S2, fjärde stycket uppifrån.
32 Statsutskottets utlåtande Nr IS6.
i form av förhöjt bidrag till sanatoriets drift under de tre första åren av verksamheten.
Såsom förut antytts, biföll riksdagen Kungl. Maj :ts förslag såväl i vad det
avsåg byggnadsbidrag som driftkostnadsbidrag för anstalten.
Att normerna för bidragens utgående gjordes något mindre förmånliga än de
år 1925 i motsvarande hänseenden för Norrbottens län beslutade berodde ■—
såsom i statsrådsprotokollet nu erinrats — på att Jämtlands län såväl med
avseende å tuberkulosens utbredning och därmed sammanhängande förhållanden
som ock i ekonomiskt avseende ansågs intaga en något gynnsammare ställning
än Norrbottens län.
Av den nu förebragta utredningen i ärendet har departementschefen emellertid
ansett framgå, att olikheterna i nyssberörda hänseenden upphört eller i allt
fall icke kunna anses vara av den omfattning, att de motiverade en mindre förmånlig
ställning för Jämtlands län än för Norrbottens län.
Även utskottet har av landstingets framställning och länsstyrelsens utlåtande
i ärendet kommit till den uppfattningen, att starkt fog förefinnes för nämnda
mening, och utskottet har på grund härav nu funnit sig böra tillstyrka, att såväl
det särskilda byggnadsbidraget — avseende de ursprungligen beräknade 162
platserna -— som det extra driftbidraget höjes i enlighet med vad Kungl. Maj :t
föreslagit. En oeftergivlig förutsättning för denna utskottets ståndpunkt är
emellertid, att det särskilda byggnadsbidraget även för framtiden kommer att
utgå endast för detta antal.
Beträffande det extra driftkostnadsbidraget synes skäl däremot föreligga,
att detsamma, på sätt landstingets hemställan innebär, må under en tid av tre år
framåt kunna utgå jämväl för det utöver 162 befintliga antalet vårdplatser.
Vad Kungl. Majit i övrigt i detta sammanhang föreslagit, har icke föranlett
till erinran från utskottets sida.
Anslag-s- Vidkommande till slut anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 till bidrag
budgetåret ^ uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter har departe1930/1981.
mentschefen härutinnan anfört följande:
»Vad härefter angår det totala anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag
till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter har, såsom av
det föregående framgår, medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 24 augusti 1929
beräknat detta behov vad angår tuberkulossjukvårdsanstalter i allmänhet -—
frånsett bidrag till stiftelsen Solhem — samt till kustsanatorier enligt tidigare
beslut till sammanlagt 1,172,000 kronor. I huvudsak har jag intet att erinra
mot denna beräkning. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid kunna
utgå från att den i beräkningen omförmälda barnavdelningen med högst 60
vårdplatser vid centralsanatoriet i Hällnäs icke blir fullbordad inom sådan
tid, att statsbidrag för dess anordnande kommer att utbetalas under budgetåret
1930/1931. Då byggnadsbidraget till denna avdelning ingår i nyss avsedda
belopp å 1,172,000 kronor med 240,000 kronor, kan sistnämnda summa
nu avgå. Vidare torde med hänsyn till läget beträffande Styrsöanstaltens
byggnadsfråga till denna anstalt icke under några förhållanden behöva under
nästa budgetår tagas i bruk mer än högst 100,000 kronor av beviljade 223,987
Statsutskottets utlåtande Nr 185.
33
kronor. Beloppet 1,172,000 kronor kan alltså reduceras med sammanlagt
363,987 kronor till 808,013 kronor.
Å andra sidan kräves för Norrbottens läns centralsanatorium ytterligare belopp
utöver det i medicinalstyrelsens skrivelse kalkylerade. Berörda anstalt
beräknas nämligen numera bliva fullbordad å tidpunkt, som kan medgiva utbetalande
jämväl av återstoden av statsbidraget under budgetåret 1930/1931.
Härav uppkommande merutgift under nämnda budgetår i förhållande till medicinalstyrelsens
kalkyl kan — med hänsyn tagen till beräknat avdrag för nedläggande
av vårdplatser vid nuvarande tuberkulossjukhuset i Sandträsk -—
uppskattas till omkring 80,000 kronor. Beloppet 808,013 kronor bör alltså
ökas till omkring 890,000 kronor. Till sist omförmälda belopp böra läggas
de förordade byggnadsbidragen till stiftelsen Solhem och till föreningen för
kustvård åt skrofulösa barn ävensom evakueringsbidraget till sagda förening
örn sammanlagt (120,000 + 150,000 + 48,180) 318,180 kronor. Därvid erhålles
en totalsumma av 1,208,180 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas
nedåt till 1,200,000 kronor. Anslaget torde alltså böra upptagas i riksstaten
för budgetperioden 1930/1931 till sistnämnda summa, vilken i förhållande till
det för anslaget i 1929 års statsverksproposition preliminärt beräknade beloppet,
1,400,000 kronor, innefattar en minskning med 200,000 kronor.»
Hot den sålunda gjorda beräkningen av förevarande anslag har utskottet
icke haft något att erinra.
Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda hänseenden anfört, får
utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Nilssons i Kristianstad
och Borggrens ovanberörda motioner, 1:314 och 11:511,
I. a) till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 1,200,000 kronor;
b) medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Hajd
beviljas
till stiftelsen Solhem för uppförande av en anstalt för vård
av barn med kirurgisk tuberkulos ett byggnadsbidrag av 2,000
kronor för var och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser
ej medräknade, dock högst till belopp motsvarande hälften
av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga
byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande
av byggnadstomt; samt
till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre
till utförande av vissa, i det föregående angivna arbeten vid
kustsanatoriet Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 150,000
kronor, än även för den tid av budgetåret 1930/1931, varun
Bihang
till riksdagens protokoll 1980. 6 sami. 58 haft. (Nr 185.) 3
Utskottets
yttrande.
Utskottets
hemställan
34
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
der till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser inom
paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av
nyssnämnda arbeten icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag
till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik obelagd
vårdplats och dag; ävensom
c) föreskriva, att Ilar omförmälda statsbidrag skola utgå,
byggnadsbidragen i huvudsaklig överensstämmelse med de
rörande anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
stadgade grunderna och evakueringsbidraget
i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande
anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika
anstalter gällande grunderna, samt såväl byggnadsbidragen
som evakueringsbidraget på de närmare villkor i övrigt, som
må av Kungl. Majit bestämmas;
II. med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan bestämt
a)
medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande
bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande
statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter -— bevilja
ej mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i
Östersund av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt
(centralsanaforium) med ett belopp av 5,000 kronor för
en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,
dock med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida
hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift
för anskaffande av byggnadstomt, att från det på sätt nu angivits
bestämda beloppet skall enligt av 1927 års riksdag godkända
grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av
statsmedel, som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga
å samma plats, samt att före den 1 juli 1931
må av det totala statsbidraget utgå sammanlagt högst 625,600
kronor, än även för en tid av tre år efter det ifrågavarande
anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad
och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten
med ett belopp för dag och patient, som med avseende
å högst 162 vårdplatser med en krona överstiger det till tuberkulossjukhus
i allmänhet utgående statsbidraget och i övrigt
motsvarar nämnda bidrag, dock med den inskränkning, att
sammanlagda statsbidraget icke för någon tid må överstiga
hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga driftkostnader;
b) förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt
i tillämpliga delar skola gälla av departementschefen örn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
35
förmälda bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive
statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom
de särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Majit meddelas;
samt
c) medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från
av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag
till driftkostnaderna för dylika anstalter.
Stockholm den 2 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
K. V. Rydén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, G. G. V. Hammarskjöld, C. A. Carlsson
i Gävle och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
C. R. Jostsson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-FrÖsterud, P. M. Olsson
i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,
O. Nilsson i örebro, A. Danielsson och J. E. Andersson i Ovanmyra.